En av dom roligaste uppgifter vi har är att få döpa människor. På ett gott sätt ger det en påminnelse om att vi är en del i den världsvida kyrkan.
Dom som önskar att vi ska döpa vill ofta göra det i havet. En sak som är svår är att beräkna är ’havets lynnighet’, som Muminpappan säger vid något tillfälle…
Vi placerar ut vårt altare och är beredda att börja dopgudstjänsten. Den här gången gick det mindre bra. Tidvattnet gjorde att vi fick bryta dopgudstjänsten och flytta altaret.
Naturligtvis fortsatte vi dopgudstjänsten. Och så blev hon döpt, och medlem i den världsvida kyrkan!
