Om att komma ut ur fängelset… Ur askan i elden…  

Under en period har jag regelbundet besökt några äldre män som sitter i fängelse här i Thailand. Det är en heldags arbete, det brukar ta ungefär 14 timmar. För att komma dit åker jag taxi, flyg och får sedan hyra motorcykel.

Deras  historia är inte så ovanlig. Ett rejält (och helt oförsvarligt) snedsteg när det gällde att ordna snabba pengar…

När jag kom förra gången hälsade jag på tre personer. Denna gången var det bara två. Jag frågade var den tredje tagit vägen.

– Han hämtades och sitter på polisstationen blev svaret.

Efter fängelsebesöket lyckades jag hitta stationen och frågade om jag fick besöka den fängslade svenske medborgaren. Polisen sa att det inte var några problem alls.

En absurd situation tog vid. Han blev så glad när han fick syn på mej att han började skratta. Han ville kramas genom gallret, vilket naturligtvis inte gick. Vi stod och såg på varandra, jag kunde inte låta bli att tänka på psalm 289 ‘Guds kärlek är som stranden och som gräset’, v 3 Och ändå är det murar oss emellan, och genom gallren ser vi på varann.

Eftersom jag inte hann stanna mer än ca 20 minuter tog besöket slut rätt fort. Vi hann prata en del, han var inte bitter. Han berättade att han satt där för att han förtjänade det. Han berättade också att han kommer att transporteras till Bangkok på ett eller annat sätt för att i förlängningen åka mot Sverige.

När jag åkte mot flygplatsen i ösregnet funderade jag på vad jag varit med om. Två män i fängelset, båda utledsna på att vara där. En man i någon slags polishäkte, 26 (tjugosex!) dagar utan sol eller himmel, en cell med tio personer på några få kvadratmeter. Och alla tre var oerhört glada över att jag kommit.  På något sätt känns det mäktigt att stå i den urgamla kristna traditionen om att besöka människor i fängelse. Människor som Jesus identifierar sej så starkt med, att han säger att det är jag som ÄR den ni besöker (Matt 25).

På flygplatsen läser jag på min iPad ur några kristna tidningar. En insändarskribent menar att ‘Det är många som aldrig mer kommer att lägga en krona till någon form av Svenska kyrkans hjälpverksamheter’, och ‘det enda argument som kyrkoledningen förstår är pengar’ och jag blir informerad om något som kallas för ‘homolobbyisterna’ som inte tyckte det var ok att man kallade homosexualitet för en trend.

På kvällen funderar jag över vad som gör mej mest gråtfärdig: att människor lever som dom gör i fängelset, eller det förakt som finns mellan kristna.

I trafiken, 1

När man kör MC med flickvännen bakpå, och plötsligt inser att det är längesedan man kollade Facebook.

När man kör MC med flickvännen bakpå, och plötsligt inser att det är längesedan man kollade Facebook.

Få saker innebär så stor kulturskillnad som trafiken. På phuket finns det hur många möjligheter som helst att förfasas över hur ”dom” bär sej åt.

Jag lägger ut några bildexempel då och då på det.

 

Lågsäsong och oväder?

Oväder! 007

När vi flyttade till Phuket hade vi en lite naiv önskan om att en gång få vara med om ett riktigt tropiskt oväder. Det har vi inte fått ännu. Vi har fått se några drag av riktiga oväder, men tydligen inte riktigt allvarliga.

Nu är det lågsäsong på Phuket. Turisterna har åkt hem och vädret förklarar varför. Det blåser och ösregnar. På vår fina altan har vi en dörr som prydnad. I natt blåste den ned med en våldsam smäll. Vi har ständiga strömavbrott, internet slutar fungera och vattnet kan inte pumpas upp.

Vissa tider på dagarna är det så grått att vi inte ens ser ner till havet, vår fantastiska utsikt är helt avskalad. Vi har också sett upp till Big Buddha, en gigantiskt Buddha staty, om vi tittat upp mot berget. Den syns inte när det nu är så grått.

För inte ens en vecka sedan funderade vi om det skulle bli så mycket regn, eftersom det var kruttorrt i markerna. Nu vet vi. Ösregn, lågsäsong, blåst på upp mot 20m/sek…

Big Buddha i sol

Big Buddha syns alltid i klart väder.

Nu ser vi inte ens skugga av Buddha, hur stor han än är.

Nu ser vi inte ens skugga av Buddha, hur stor han än är.

Att tänka utanför boxen…

Mobilen 20-5-2016 035

En typisk IKEA familj på Phuket.

 

Ibland får vi frågan om vad som är den absolut största skillnaden mellan den svenska mentaliteten, jämfört med den thailändska. Det är naturligtvis en omöjlig fråga att svara, på, eftersom alla har sina egna upplevelser av både svensk och thailändsk kultur. Men ibland blir det tydligt att det finns stora skillnader:

I Sverige hyllar vi t.ex. att ’tänka utanför boxen’ som vi säger. Särskilt gäller det inom konst och idrott. Vi njöt t.ex. när Jan Owe Waldner (som fortfarande är extremt populär) gjorde det näst intill omöjliga vid ett pingisbord, vi jublar när Zlatan klackar eller tunnlar en motståndare.

Jag uppfattar att det är en mycket stor skillnad jämfört med Thailand. En duktig idrottsman lär sej regelboken och följer den bäst av alla, en duktig musiker spelar t.ex. hela solot till Sweet Child o mine exakt som Slash gör det på Guns n Roses studioalbum. En något sämre musiker klarar en del av solot osv.

Menyn på det nyöppnade IKEA, Phuket

Menyn på det nyöppnade IKEA, Phuket

Att gå på det nyöppnade IKEA ger en del tydliga påminnelser om att det finns olikheter i kulturen. Eftersom jag är vegetarian försökte jag beställa ett ’combo-set’ på IKEAS  nyöppnade restaurang. Däremot ville jag ha dom fem veggiebullarna istället. Jag betalade gärna lite mer, eftersom dom är billigare. Mannen bakom disken tittar förvånat på mej när jag beställer. På knackig engelska förklarar han att informationen är tydlig. Några veggiebullar ingår inte i erbjudandet.

-Men, försöker jag, kan man inte bara ta fem veggie istället för fem kött, burkarna är ju precis bredvid varandra??

Han pekar på menyn. Han sköter sitt arbete med exakt precision. Några veggiebullar ingår inte i erbjudandet. Då blir det heller inga veggiebullar.

Klart som korvspad…

Personaldagar!

Hela personalstyrkan!

Hela personalstyrkan!

Svenska kyrkan har ungefär 22000 anställda. Fem av dessa finns i Thailand.

Det är inte ofta det händer, men när det händer är det desto trevligare. Svenska kyrkan har personaldagar med hela styrkan från Thailand. Visserligen är vi bara fem, men det är väldigt roligt att känna att man har kollegor.

Nu har vi diskuterat dop, nattvard, begravningar, gudstjänster och framförallt vårt diakonala arbete under veckan. Dessutom har vi faktiskt roat oss.

Björn och Mie Wennerström har undersökt vilka behov som finns vad gäller diakonin i Thailand. Den rapporten är nu färdig. (Tyvärr innebär det också att dom lämnar landet och att personalstyrkan reduceras med 40% :-( )

Svenska kyrkans satsningar i Thailand fortsätter. Det känns roligt!

 

 

Avslutning del tre…

Frukost förberedd!

Frukost förberedd!

Varje månad träffas vi och äter frukost. Vi har öppen tillströmning mellan 9 och 11 till vår prästbostad. Maten är basic; müsli, ägg, smör bröd och givetvis kaffe.

Långbordet alltid förberett på balkongen!

Långbordet alltid förberett på balkongen!

Efteråt har församlingen bett om att få ha en samtalsgrupp, där vi diskuterar ett ämne. Ämnet varierar kraftigt. Vi har avhandlat teman som ”synd”, ”vad är en människa” och nu sist ”kyrkoåret”. Det enda som varit viktigt är att önskningen om temat kommer från församlingen, och inte från oss som är anställda.

Något om kyrkoåret...

Något om kyrkoåret…

Nu är det nästan inga turister eller longstays kvar, vi som träffas nu är vi som bor här… Vår gemenskap blir att träffas över filmkvällar, pizzakvällar och bestämda möten på restauranger. Lågsäsong innebär mycket, det har sin charm i form av fördjupning och att man hinner ägna tid och kraft åt

Avslutning del två

Svenska bageriet i Kammala

Svenska bageriet i Kammala

Varje månad under säsongen har vi träffats på ett litet svenskt bageri i en ort som heter Kammala. På orten bor många svenska longstays, här finns också flera stora svenska charterhotell. När vi ville försöka komma i kontakt med svenskar på orten skulle vi försöka hitta ett klatschigt namn.  Vi valde namnet ”kyrkkaffe”… Så tråkigt att det antagligen är intressant. Trevligt nog har det kommit ganska många människor och velat prata bort en stund med oss. Vi bjuder på kaffe och kanelbulle (efter viss diskussion införde vi också påtår) Samtalsämnen är mycket varierande. Man hinner en hel del på två timmar, ändå känns det nästan alltid för kort?!?

Den glade bagaren i Kammala...pratar helst om Rockenroll.

Den glade bagaren i Kammala…pratar helst om Rockenroll.

Människorna som kommer vill prata om allt möjligt, vi trivs. Bagaren själv pratar helst om rock’n’roll… han menar att det är enormt få som trivs med det samtalsämnet. Efter snart två år här håller jag med honom. Vi pratar om Ritchie Blackmoores gitarrsolon, SAGAS utveckling som grupp, hur bra Genesis egentligen var, olika versioner av Beatlesklassikern I am the walrus mm mm, dvs viktiga saker som inte får slarvas över.

 

Smoke on the water? Idas sommarvisa? Den blomstertid nu kommer? Många alternativ :-)

Smoke on the water? Idas sommarvisa? Den blomstertid nu kommer? Många alternativ :-)

Precis bredvid ligger en svensk skola. Påfallande ofta kommer skolbarnen och tittar in. Vi sjunger en stund tillsammans, sångerna varierar mellan Idas sommarvisa och Smoke on the water.

028

Nattvardsgåvor, fantastisk altartavla i bakgrunden

gitarrerik kammala 030

I samband med att det var sista gången bestämde vi oss också för att fira mässa på stranden. En fantastisk stund för oss som var med, en altartavla som är svår att överdriva hur vacker den är, vinet (alkoholfritt) och brödet som skickas runt…

På något sätt kändes den dagen som väldigt nära Basic kristendom…