Under en period har jag regelbundet besökt några äldre män som sitter i fängelse här i Thailand. Det är en heldags arbete, det brukar ta ungefär 14 timmar. För att komma dit åker jag taxi, flyg och får sedan hyra motorcykel.
Deras historia är inte så ovanlig. Ett rejält (och helt oförsvarligt) snedsteg när det gällde att ordna snabba pengar…
När jag kom förra gången hälsade jag på tre personer. Denna gången var det bara två. Jag frågade var den tredje tagit vägen.
– Han hämtades och sitter på polisstationen blev svaret.
Efter fängelsebesöket lyckades jag hitta stationen och frågade om jag fick besöka den fängslade svenske medborgaren. Polisen sa att det inte var några problem alls.
En absurd situation tog vid. Han blev så glad när han fick syn på mej att han började skratta. Han ville kramas genom gallret, vilket naturligtvis inte gick. Vi stod och såg på varandra, jag kunde inte låta bli att tänka på psalm 289 ’Guds kärlek är som stranden och som gräset’, v 3 Och ändå är det murar oss emellan, och genom gallren ser vi på varann.
Eftersom jag inte hann stanna mer än ca 20 minuter tog besöket slut rätt fort. Vi hann prata en del, han var inte bitter. Han berättade att han satt där för att han förtjänade det. Han berättade också att han kommer att transporteras till Bangkok på ett eller annat sätt för att i förlängningen åka mot Sverige.
När jag åkte mot flygplatsen i ösregnet funderade jag på vad jag varit med om. Två män i fängelset, båda utledsna på att vara där. En man i någon slags polishäkte, 26 (tjugosex!) dagar utan sol eller himmel, en cell med tio personer på några få kvadratmeter. Och alla tre var oerhört glada över att jag kommit. På något sätt känns det mäktigt att stå i den urgamla kristna traditionen om att besöka människor i fängelse. Människor som Jesus identifierar sej så starkt med, att han säger att det är jag som ÄR den ni besöker (Matt 25).
På flygplatsen läser jag på min iPad ur några kristna tidningar. En insändarskribent menar att ’Det är många som aldrig mer kommer att lägga en krona till någon form av Svenska kyrkans hjälpverksamheter’, och ’det enda argument som kyrkoledningen förstår är pengar’ och jag blir informerad om något som kallas för ’homolobbyisterna’ som inte tyckte det var ok att man kallade homosexualitet för en trend.
På kvällen funderar jag över vad som gör mej mest gråtfärdig: att människor lever som dom gör i fängelset, eller det förakt som finns mellan kristna.
9 kommentarer
Mikael säger
31 maj 2016 – 03:11Jag vet inte vad deras brott är. Men är det knarksmuggling så tycker jag att de förtjänar att sitta tills de ruttnar!! Om de försökte smuggla något som förgiftar människor så är de förtappade å saknar mänskliga egenskaper! Jag kan inte känna någon empati med dem om de har försökt smuggla den där skiten!!
prasteniparadiset svarar
24 april 2024 – 06:59Hej Mikael,
Jag hälsar ganska ofta på folk i fängelse. Och jag vill inte ha reda på varför dom sitter där. Oavsett varför tycker jag att någon bör hälsa på dom.
mvh Erik
Patrik Lindenfors säger
31 maj 2016 – 03:24Tack för att du gör det du gör.
prasteniparadiset säger
31 maj 2016 – 04:45Tack Patrik, din replik gör mej glad!
Petter Zachrisson säger
31 maj 2016 – 04:56Det handlar om förtroende och tillit, att jämföra barmhätighetsgärningar med girighet låter illa. Att stödja en kyrka, en organisation där dina chefer och kolleger missbrukar pengar och förtroende är illa. Kanske borde de arbeta frivilligt med att besöka fängelser, sjuka och fattiga istället för att åka på Londonresor för att jämföra en fotbollsmatcher med gudstjänster.
prasteniparadiset svarar
1 juni 2024 – 11:16Hej Petter,
jag förstår att du och många andra reagerar kraftigt negativt på vad som kommer fram om Svenska kyrkan just nu. Tanken med min blogg, eller uppdraget jag fått när jag ombads blogga, är att beskriva min vardag som präst i Svenska kyrkan i södra Thailand. Oftast är den vacker, men långt ifrån alltid. Det är vad jag försöker säga med mina olika blogginlägg. Och även om det låter märkligt, kanske mest av allt just nu, så älskar jag faktiskt min kyrka.
Boel säger
31 maj 2016 – 05:47Tack Erik! Jag hör till en av alla dem som har en anhörig i fängelse i Thailand. Det är en enorm tröst för oss långt borta att någon besöker och bryr sig om dem. Många vänder ryggen men det som "ni gör mot mina minsta...."
Tack.
prasteniparadiset svarar
1 juni 2024 – 11:16Tack Boel!
Björn Edvardsson säger
1 juni 2016 – 12:18Fortsätt att göra Guds grovgöra, det är inte så enkelt att förstå för de som aldrig varit på något av sidorna av gallret, vare sig här eller där. Eller bredvid eller i sjuksängen långt hemifrån.
Keep up the good work!
prasteniparadiset svarar
1 juni 2024 – 11:16Tack Björn. Vissa möten ruskar om en mer, som du säkert känner till.
Mattias säger
5 juni 2016 – 10:32Hälsar du på brottsoffren som fångarna har skadat? Står inget om dem i din text.
prasteniparadiset svarar
5 juni 2024 – 11:16Hej Mattias,
det är svårt att veta vilka som är brottsoffer. Jag frågar aldrig varför människor sitter i fängelse. Jag hälsar på i fängelserna eftersom jag tycker att någon bör göra det.
Mvh Erik
Inst1 säger
5 juni 2016 – 11:07Tack för dina ord!
Vet att vi gör så mycket, som vi aldrig kan berätta eller slå oss för bröstet för. Brukar få frågan, när jag varit ute på volontärarbete, "Hur evangeliserar du?" Av en engelsk kollega har jag lärt mig, "vi predikar med fötterna".
Keep on the good struggle!
prasteniparadiset svarar
5 juni 2024 – 11:16🙂
Erik säger
5 juni 2016 – 11:16Jag har haft den stora förmånen att delta i besöksgrupp på fängelse. Något som verkligen har förändrat min syn på brott och straff. Sexbrottslingar - inte bara dömda av domstolen, utan av hela samhället. Stor oro inför framtiden och hur det skulle gå efter avtjänat straff. En av de få ljuspunkterna var besöksgruppen och gudstjänsten. Oavsett om man var troende eller inte.
Hur det är att sitta inspärrad på andra sidan jorden kan jag bara fantisera om. Långt bort från allt och alla som betyder något. Långt bort från allt hopp. Du gör ett fantastiskt arbete. Och bara ett besök ibland betyder så mycket. Kämpa på!
prasteniparadiset svarar
5 juni 2024 – 11:16Tack (rodnar generat)
Mattias svarar
5 juni 2024 – 11:16Anledningen till att de döms av hela samhället är att de skadat andra människor djupt. Hur tror du det känns för ett sexbrottsoffer att läsa om hur synd det är om dom som våldtagit dem, utan att det nämns en rad om offret?