Utförlig rapport om högtidlighållandet av internationella mansdagen i Svenska kyrkan på Phuket


Pappa med sitt barn, staty på Solliden i Stockholm
Pappa med sitt barn, staty på Solliden i Stockholm

Eftersom vi i svenska kyrkan på Phuket har fått viss kritrik för att vi inte varit tillräckligt transparenta vad gäller möjligheten till information om våra aktiviteter på internationella mansdagen, kommer här en utförlig rapport om gårdagen.

Vi var tio män som samlades i prästbostaden på Kata top view. Vi inledde med en välkomstdrink. Vi håller hårt på att den ska vara alkoholfri.

Vi hade bestämt oss för att vara lite tuffare den här gången. Kvällen skulle handla om vår pappa.

Alla har vi nämligen en relation till pappa. Stark, svag, dålig, intensiv… men dom flesta av oss tänker på vår pappa nästan varje dag.

När vi hade ätit, en fantastisk Chili con carne gryta gjord av Krister och Tommy, började vi. Vi tog en runda runt bordet. Var och en av oss fick säga något om den frustration vi har över vår pappa. Tanken handlade om att ’det här tycker jag att pappa kunde gjort bättre’. Vi fick många berättelser av varandra. Nästan alla vi män tyckte att om man skulle ifrågasätta något om vår pappa, handlade det om att han borde ha hört av sej lite oftare, ringt lite mer, tagit lite mer kontakt. Vi ville helt enkelt ha mer av vår pappa.

Sedan blev det kaffe och äpplepaj. Och vi fortsatte. Den rundan handlade om att vi skulle säga något om vår pappa som vi verkligen var nöjda med. Det blev många minnen. Vi mindes pappor som räknat med oss, läst med oss, gått på fotboll med oss och som varit med oss. Ingen av oss tog upp att pappas bästa drag hade handlat om att han gett oss pengar eller saker… alla mindes vi pappas positiva drag genom gemenskap med honom.

Vi kan lära oss mycket av den kvällen. Vi män får av oss själva höra att en god manlig egenskap handlar om att umgås och göra saker tillsammans. Och att när pappa gör saker med söner som söner upplever som positiva, sitter det kvar länge, kanske hela livet. Nästa år gör vi om det!

 

En kommentar

Eira Brandby säger
20 november 2016 – 08:55

Även jag som är kvinna tycker att det min pappa gett mig, det som är viktigast, är alla äventyr i skogen. Tidiga mornar på jakt efter att få se älgar, paddla kanot och långa timmar i skogen. Engagemang är alltid viktigare än det materiella.

prasteniparadiset svarar
21 november 2024 – 08:16

Vist är det! ❤️

Lämna ett svar till prasteniparadiset Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *