Att fira födelsedag i fängelse. Och att bli paff när man ska välsigna.

Det är inte ofta det händer, men när det händer måste man fundera igenom situationen noga. Ett annat land önskar att vi ska besöka någon av deras medborgare i fängelser.

Det är kanske självklart att ställa upp, men det kostar i både tid och pengar, vilket gör att chefen får vara med i beslutet.

-En självklar del i medmänskligheten, tyckte chefen, det måste vi ha råd med.

Den här gången handlade om en protestantisk medborgare, hans familj önskade att jag i egenskap av protestantiskt präst skulle försöka få kontakt med honom

Jag hade flera samtal med den ambassad som representerar honom, jag mejlade med hans släkt och till sist åkte jag till fängelset. Jag förklarade mitt ärende och sa att det enda jag önskade var att besöka en intagen person. Det visade sej inte fungera alls. Med tanke på mitt pass var jag tvungen att ha rekommendationsbrev från landets ambassad. Varför det skulle vara så brydde jag mej inte om att spekulera i.

En vecka senare var alla handlingar klara och jag fick komma in. Enligt uppgifterna skulle personen vänta på mej. Jag blev visad in till ett besöksrum, där man i vanlig ordning fick tala i telefon med varandra, ett plexiglas skiljer oss åt. Personen var inte där.

Eftersom jag blivit ombedd att komma pga. att jag är präst i en Luthersk kyrka, hade jag för dagen valt att komma iförd prästskjorta. Det visade sej ha mycket stor effekt på andra människor bakom plexiglaset. (Det sitter en lång rad människor som talar med sina anhöriga)  En Europe som enligt egen utsago sitter fyra år frågade vilket jag land kom ifrån. Och han avbröt ‘telefonsamtalet’ med sina besökare. (Besökare som i sin tur tyckte det var bra att han ville prata med en präst) Jag svarade och han ville tala enskilt med mej. Och genom telefonen förde vi någon slags märkligt biktsamtal. Jag förstod det mesta han sa. När allt var klart la vi på. Och genom plexiglaset sa han så att alla kunde höra, på hyfsad engelska: Father, can you please bless me!

Jag blev så paff att jag kände mej tvungen att fråga om det var ok (Jag har antagligen haft för många skolavslutningar i Sverige)?? Inga problem enligt vakter och övriga besökare. Det visade sej att jag inte kunde den engelska välsignelsen tillräckligt bra. Jag frågade därför om jag fick ta den på svenska?

Det skulle går bra. Pga. mitt något långsamma temperament (dvs. att jag är trög kallas det påfallande ofta) blir jag väldigt sällan nervös. Nu blev jag nog det. Jag lyckades inte riktigt, men efter ett par försök hade jag välsignat personalen, besökarna och främst (?) den person jag inte ens visste vad han hette.

Vi fortsatte att prata, hans besökare, han själv och jag. Det visade sej t.ex. att han tyckte han hade det bra, men att han inte tyckte det kändes riktigt bra att fira födelsedag (han fyllde år den aktuella dagen) och jul i fängelset.

Efter ca 45 minuter kom personen jag blivit ombedd att besöka. Vakterna visade honom fram till stolen. Han tittade på mej och sa, kort, klart och tydligt.

-Jag har inget personligt emot dej, jag vill bara ifred. Är det ok?

Jag blev lika paff igen. Och försökte förstå.

-Självklart, svarade jag. Inget du vill ha förmedlat till släkt? Vänner? Ambassad?

-Nej.

Han gick.

Jag tog adjö av mina samtalskamrater och gick.

När jag åkte därifrån hade jag lärt mej mycket.

Lucia!

Efterkom vi inte hittade något luciatåg fick 'gubbarna' i styrelsen för Skandinaver på Phuket göra ett själva

Efterkom vi inte hittade något luciatåg fick ‘gubbarna’ i styrelsen för Skandinaver på Phuket göra ett själva

Nu har vi firat Lucia i ungefär en vecka! En av många fördelar med att jobba som vi gör är att alla vi kommer i kontakt med inser att det är omöjligt för oss att hinna vara på rätt plats vid varje tillfälle. När det gäller Lucia vill dom flesta ha ett luciatåg på morgonen den 13e december. Det lyckades vi inte ordna. Vi hade dessutom inget Luciatåg alls, vilket ledde till att vi fick ordna ett själva. Sagt och gjort, styrelsen för Skandinaver på Phuket ville lussa för medlemmarna, och då skulle dom också få vara med om det!

Och när styrelsen ringer och säger att dom inte har någon Lucia, måste man väl rycka in?

Och när styrelsen ringer och säger att dom inte har någon Lucia, måste man väl rycka in?

Oturligt nog för dom allra flesta fanns det ingen Lucia att tillgå. Efter viss diskussion beslöt vi att låta mej få vara Lucia. Det blev faktiskt debut för mej i Luciaklädnaden. På något konstigt sätt kändes det faktiskt bra, eftersom Sveriges första Lucia troligen var…man! (Iaf enligt Expressen http://www.expressen.se/nyheter/sveriges-forsta-lucia-var-en-man/ )

Avslutningsvis på en liten svenskägd restaurang: ett helt vanligt (?) Luciatåg med barn och ljus!

Avslutningsvis på en liten svenskägd restaurang: ett helt vanligt (?) Luciatåg med barn och ljus!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Men allra bäst kändes det att få sjunga med både barn och vuxna på någon av dom små svenskrestaurangerna som finns på Phuket. Stämningsfullt och vackert.

Glad Lucia önskar vi från Phuket!

Baklås. Inbrott. Och korttricket!

Det finns vissa saker som helt enkelt måste fungera för att livet ska vara drägligt. Man tänker inte på dom förrän dom slutar fungera. Dörrvred är t.ex. en sådan sak. När därför dörrvredet till prästbostaden går i baklås en helt vanlig kväll i Advent är det extremt irriterande och ovälkommet.
Vår ringde till vår lokale vaktmästare för att få hjälp. Han sa det vi nog redan visste: sådana nycklar finns inte i reserv, det är bara att slå in dörren…

I baklås!?!

I baklås!?!

Eftersom vi inte var riktigt redo att ge upp än, slog vi inte in någon dörr. Tillsammans med svärmor och hennes syster som nu är på besök, åkte vi och åt, min fru Anna och jag. Vi gjorde vårt bästa för att hålla humöret uppe. Det gick …hyfsat.

Exakt vad det skulle kosta att slå in dörren hade vi inte funderat så mycket på. Men plötsligt kom vi på att vi här på Phuket faktiskt har ett par mycket goda kontakter…

Christer och Sofia från Kriminellas Revansch I Samhället. Dom åker till Phuket på semester varje år. Förra året kom dom på en del av våra gudstjänster. Sagt och gjort, vi ringde dom. Enligt en av deras vänner har dom goda erfarenhet av lås. Jag sa något om att svärmor är på besök, och att gästsängen är upptagen. Efter några skämt om att vidga sina vyer bestämde vi oss för att ses en timme senare.

Dom befann sej nämligen ganska nära och kom faktiskt hem till oss. Vi gick  till dörren som gått i baklås. Och så stor vi där, vi fyra, Erik, Anna, Christer och Sofia. Eller prästen, chefen för ett behandlingshem för kriminella män, Ordförande för KRIS och hans fru, blivande riksdagsman.

Hade detta varit en quizz hade berättelsen stannat av och frågan hade blivit ‘vem öppnade dörren’?

Svaret blev Christer. Med det som tydligen kallas för ‘korttricket’. Exakt hur det går till är nog svårt att förklara. Men när dom åkte hem var dörrarna öppnade. Och vi inser återigen vikten av att ha goda vänner!

Att välsigna både vuxna och barn. Och personal. På en svensk skola.

'Gud är en av oss vid detta bord...' Ett sätt att fira Advent i södra Thailand.

‘Gud är en av oss vid detta bord…’
Ett sätt att fira Advent i södra Thailand.

Och ett annat, mera traditionellt sätt.

Och ett annat, mera traditionellt sätt.

Nu har vi firat advent på många olika sätt och på många olika platser. Vi har varit på båtar och i skolsalar, vi har hyrt restauranger och faktiskt också varit i en kyrka. På svenskön Koh Lanta finns det en kristen kyrka. Som vi har förstått det skänktes kyrkan av en amerikanska miljonär efter Tsunamin.

Barnkören på koh Lanta sjunger starkt och för att det är roligt, som deras körledare önskar!

Barnkören på Koh Lanta sjunger starkt och för att det är roligt, som deras körledare önskar!

Den här gången var det ett väder som är svårt att beskriva på Koh Lanta. Det regnade monsunregn i så gott som en vecka i förväg. Allt var blött, det regnade in i kyrkan. Tyvärr fick vår kyrkorgel (nåja, ett litet el-piano), samt våra telefoner nog. Pianot går nog att laga med hårtork mm, men det ser värre ut för telefonerna. Vi har lagt dom i en påse ris som man rekommenderar på iPhones hemsida, men det verkar inte fungera :-(

Mycket vattenskadad iPhone :-(

Mycket vattenskadad iPhone :-(

IPhone inne i en påse ris, som ska dra ut fukten ur telefonen.

IPhone inne i en påse ris, som ska dra ut fukten ur telefonen.

Men glädjande och roligt är det att få berätta om Advent för ungefär 90 barn på en av svenskskolorna. Och när vi kom till den andra av dom två grundskolorna tog rektorn mej avsides och frågade om jag ville välsigna eleverna, lärarna och föräldrarna…
Naturligtvis svarade jag ‘ja’. Men för säkerhets skull frågade jag en extra gång precis innan Adventssamlingen skulle börja.

Laddar för Adventsandakt

Laddar för Adventsandakt

-Du vet om att det är ganska kontroversiellt med välsignelser av präster på skolavslutningar, va??
-Det där är ganska mycket Sverige. Vi hade några Buddhistmunkar här som välsignade oss allihop för ett par veckor sedan. Jag tror inte vi for illa av det. Jag tror inte vi far illa av dagens vare sej andakt eller välsignelse. För oss handlar det om att lära oss traditioner och få veta vad och hur religionerna firar.

Det lät både vackert och klokt.

Tillsammans med barnkören genomförs andakten

Tillsammans med barnkören genomförs andakten