Att fira födelsedag i fängelse. Och att bli paff när man ska välsigna.

Det är inte ofta det händer, men när det händer måste man fundera igenom situationen noga. Ett annat land önskar att vi ska besöka någon av deras medborgare i fängelser.

Det är kanske självklart att ställa upp, men det kostar i både tid och pengar, vilket gör att chefen får vara med i beslutet.

-En självklar del i medmänskligheten, tyckte chefen, det måste vi ha råd med.

Den här gången handlade om en protestantisk medborgare, hans familj önskade att jag i egenskap av protestantiskt präst skulle försöka få kontakt med honom

Jag hade flera samtal med den ambassad som representerar honom, jag mejlade med hans släkt och till sist åkte jag till fängelset. Jag förklarade mitt ärende och sa att det enda jag önskade var att besöka en intagen person. Det visade sej inte fungera alls. Med tanke på mitt pass var jag tvungen att ha rekommendationsbrev från landets ambassad. Varför det skulle vara så brydde jag mej inte om att spekulera i.

En vecka senare var alla handlingar klara och jag fick komma in. Enligt uppgifterna skulle personen vänta på mej. Jag blev visad in till ett besöksrum, där man i vanlig ordning fick tala i telefon med varandra, ett plexiglas skiljer oss åt. Personen var inte där.

Eftersom jag blivit ombedd att komma pga. att jag är präst i en Luthersk kyrka, hade jag för dagen valt att komma iförd prästskjorta. Det visade sej ha mycket stor effekt på andra människor bakom plexiglaset. (Det sitter en lång rad människor som talar med sina anhöriga)  En Europe som enligt egen utsago sitter fyra år frågade vilket jag land kom ifrån. Och han avbröt ‘telefonsamtalet’ med sina besökare. (Besökare som i sin tur tyckte det var bra att han ville prata med en präst) Jag svarade och han ville tala enskilt med mej. Och genom telefonen förde vi någon slags märkligt biktsamtal. Jag förstod det mesta han sa. När allt var klart la vi på. Och genom plexiglaset sa han så att alla kunde höra, på hyfsad engelska: Father, can you please bless me!

Jag blev så paff att jag kände mej tvungen att fråga om det var ok (Jag har antagligen haft för många skolavslutningar i Sverige)?? Inga problem enligt vakter och övriga besökare. Det visade sej att jag inte kunde den engelska välsignelsen tillräckligt bra. Jag frågade därför om jag fick ta den på svenska?

Det skulle går bra. Pga. mitt något långsamma temperament (dvs. att jag är trög kallas det påfallande ofta) blir jag väldigt sällan nervös. Nu blev jag nog det. Jag lyckades inte riktigt, men efter ett par försök hade jag välsignat personalen, besökarna och främst (?) den person jag inte ens visste vad han hette.

Vi fortsatte att prata, hans besökare, han själv och jag. Det visade sej t.ex. att han tyckte han hade det bra, men att han inte tyckte det kändes riktigt bra att fira födelsedag (han fyllde år den aktuella dagen) och jul i fängelset.

Efter ca 45 minuter kom personen jag blivit ombedd att besöka. Vakterna visade honom fram till stolen. Han tittade på mej och sa, kort, klart och tydligt.

-Jag har inget personligt emot dej, jag vill bara ifred. Är det ok?

Jag blev lika paff igen. Och försökte förstå.

-Självklart, svarade jag. Inget du vill ha förmedlat till släkt? Vänner? Ambassad?

-Nej.

Han gick.

Jag tog adjö av mina samtalskamrater och gick.

När jag åkte därifrån hade jag lärt mej mycket.

Att välsigna både vuxna och barn. Och personal. På en svensk skola.

'Gud är en av oss vid detta bord...' Ett sätt att fira Advent i södra Thailand.

‘Gud är en av oss vid detta bord…’
Ett sätt att fira Advent i södra Thailand.

Och ett annat, mera traditionellt sätt.

Och ett annat, mera traditionellt sätt.

Nu har vi firat advent på många olika sätt och på många olika platser. Vi har varit på båtar och i skolsalar, vi har hyrt restauranger och faktiskt också varit i en kyrka. På svenskön Koh Lanta finns det en kristen kyrka. Som vi har förstått det skänktes kyrkan av en amerikanska miljonär efter Tsunamin.

Barnkören på koh Lanta sjunger starkt och för att det är roligt, som deras körledare önskar!

Barnkören på Koh Lanta sjunger starkt och för att det är roligt, som deras körledare önskar!

Den här gången var det ett väder som är svårt att beskriva på Koh Lanta. Det regnade monsunregn i så gott som en vecka i förväg. Allt var blött, det regnade in i kyrkan. Tyvärr fick vår kyrkorgel (nåja, ett litet el-piano), samt våra telefoner nog. Pianot går nog att laga med hårtork mm, men det ser värre ut för telefonerna. Vi har lagt dom i en påse ris som man rekommenderar på iPhones hemsida, men det verkar inte fungera :-(

Mycket vattenskadad iPhone :-(

Mycket vattenskadad iPhone :-(

IPhone inne i en påse ris, som ska dra ut fukten ur telefonen.

IPhone inne i en påse ris, som ska dra ut fukten ur telefonen.

Men glädjande och roligt är det att få berätta om Advent för ungefär 90 barn på en av svenskskolorna. Och när vi kom till den andra av dom två grundskolorna tog rektorn mej avsides och frågade om jag ville välsigna eleverna, lärarna och föräldrarna…
Naturligtvis svarade jag ‘ja’. Men för säkerhets skull frågade jag en extra gång precis innan Adventssamlingen skulle börja.

Laddar för Adventsandakt

Laddar för Adventsandakt

-Du vet om att det är ganska kontroversiellt med välsignelser av präster på skolavslutningar, va??
-Det där är ganska mycket Sverige. Vi hade några Buddhistmunkar här som välsignade oss allihop för ett par veckor sedan. Jag tror inte vi for illa av det. Jag tror inte vi far illa av dagens vare sej andakt eller välsignelse. För oss handlar det om att lära oss traditioner och få veta vad och hur religionerna firar.

Det lät både vackert och klokt.

Tillsammans med barnkören genomförs andakten

Tillsammans med barnkören genomförs andakten

Avslutande julbild

Svårtolkad bild...

Svårtolkad bild…

Det är antagligen inte helt lätt att vara asiatisk affärsman och försöka förstå sej på hur vi västerlänningar uppfattar och firar jul. Att religionen har en stor del i vårt julfirande är nog ganska klart, men det gör knappast det hela lättare?
Upphovet till vårt religiösa julfirande kommer från en familj som fick sova i ett stall (antagligen), som sedan var flyktingar och uppenbarligen hade minimal köpkraft.
Med i julfirandet finns också berättelser om ett italienskt helgon (Lucia), snö (vilket de allra flesta t.ex. Thailändare aldrig någonsin sett mer än på TV), ett turkiskt helgon (ärkebiskopen av Myria), renar som drar tomtens släde, ett träd i vardagsrummet och en fullständigt fantastiskt köpgladhet.

Denna blandning av metaforer, bilder, berättelser osv har inneburit många konstverk och bilder som affärsmän konstruerat i sina köpcentra och på hotell. En del av dom har jag lagt upp här under rubriken ‘julstämning’. En del konstverk är bara roliga, en del makabra, en del känner man igen från Europa.

Bilden ovan är nog den mest märkliga ‘installation’ i alla fall jag sett. Bilden föreställer (antagligen) Lucia som är bunden till tre stycken gyllene renar. Alla tre renar har mäktiga och imponerande horn. Det har Lucia också begåvats med. Lucias horn har dock en tydlig uppgift, nämligen att dom håller upp julgranen??!?!?

Om detta ökar västerlänningars köpglädje i asiatiska varuhus är nog svårt att säga något om. Lite småkul är det att se hur man försöker förstå något som för oss européer är ganska vanligt.

Och God fortsättning på det nya året!

Nyår

Solnedgången måste upplevas för att man ska kunna tro på den...

Solnedgången måste upplevas för att man ska kunna tro på den…

På många sätt är det fantastiskt att få fira in det nya året i södra Thailand. Ögonblicksbilderna får oss verkligen att tro att vi lever i ett paradis. Det är svårslaget att se hur solen sänker sej ner i vattnet. Eller som det står i en broschyr ‘The Sunset has to be seen to be believed’. Tyvärr, för oss som mest uppskattar att höra hur havet rullar in på stranden, har dom flesta restauranger fått för sej att alla gäster absolut älskar när det dånar ut musik ur högtalaranläggningarna.

image

High five!

Vi äter på en liten restaurang nere vid havskanten och väntar på att klockan ska bli midnatt. Vi har fått ett mejl där vi blir ombedda att göra high five för att hälsa till Uppsala :-) Det gör vi gärna!

image

En sak som är enormt populär i Thailand och hela Asien är fyrverkerier. Det smäller och blixtrar överallt. När natthimlen blir mörk köper många också dom populära rislyktorna. Egentligen ska man hålla dom i tre minuter så att dom blir varma, för att sedan se dom sväva upp mot himlen, men det är det många som inte orkar vänta på. Men vackert är det när man lyckas få dom att sväva uppåt.

Gott Nytt År från oss!

Jul och nyårssmässa Phuket

Elefanter ramar vackert in vår Gudstjänstlokal

Elefanter ramar vackert in vår Gudstjänstlokal

040

Kungen är alltid med! (På bild inom förgylld ram)

Eftersom vi reser mycket och rör oss över så stora områden har vi inte riktigt den trevliga möjlighet det innebär att fira alla nyanser av kyrkoårets större högtider på alla plaster vi befinner oss på. När vi nu lämnar 2015 års julfirande bakom oss kan vi konstatera att vi har fått slå ihop flera gudstjänsttyper, samt haft dom på platser många kanske inte är riktigt vana vid. Vi har fått fira ‘Jul och nyårsmässa’, viket är mycket  trevligt.

Vi har ingen egen kyrkolokal att vara i, därför måste vi hyra in oss på olika platser dit svenskar kan tänkas ta sej. Våra målgrupper är svenskar som bor i södra Thailand, tursiter, backpackers, longstays (svenskar som tillbringar en stor del av året i södra Thailand) osv. Det är väldigt roligt med så spridda bakgrunder när vi sätter igång våra gudstjänster. Vi hyr ofta in oss på hotell eller något ställe där många svenskar rör sej.

Charmen på våra gudstjänster ökar ytterligare när vi försöker förklara för Thailändsk hotellpersonal vad vi önskar. Ur teologisk synvinkel kan det också vara bra att vara beredd på att dom uppfattar våra religiösa yttringar som ganska…märkliga. Det är inte så lätt att förstå vad vi menar med en ung kvinna med ljus i håret, ett litet barn i en krubba, några kameler och åsnor som tittar på barnet, alkoholfritt vin och ett enormt antal ljus mm mm.

Det roligaste av allt är för många asiater dock prästen. I mitt fall uppfattas jag som enormt lång, har hästsvans, spelar gitarr, iförd klänning och sandaler.

Något av det godaste en Thailändsk hotellpersonal vet är svenska pepparkakor...

Något av det godaste Thailändsk hotellpersonal vet är svenska pepparkakor…

Hotellpersonalen vill gärna göra fint för oss när vi kommer. Här har dom gjort fint på altaret.

Hotellpersonalen vill gärna göra fint för oss när vi kommer. Här har dom gjort fint på altaret.

julbild på kredensbordet

Svårt för många att förstå att vi hellre ser ett altare med inredning från ett stall och med mängder av ljus…

 

 

Julstämning del fyra

Hoprasat pepparkakshus

Hoprasat pepparkakshus

Alla: Man kan inte ha pepparkakshus på Phuket.

Svenska kyrkans traditionsglada medarbetare: Det beror nog på att man inte gjort på rätt sätt.

Alla: Nej, det beror på att luften är för fuktig. Pepparkakshuset kommer att rasa ihop.

Svenska kyrkans traditionsglada medarbetare: Men om man smälter socker och ställer det på en torr plats borde det nog gå.

Alla: Nej, tänk på alla varningar man får angående t.ex. gitarrer och iPads, allting suger åt sej fukt.

Svenska kyrkans traditionsglada medarbetare: Jag kommer att försöka, det går nog bra!