Att hålla arbetslösheten borta.  

eneklt-jobb-2

Enkla jobb? Hon arbetar med att servera kaffe till oss som väntar på att få bilen servad.

enkelt-jobb-1

Ett ganska monotont jobb. Men hon har tillgång till de försäkringar som ett jobb innebär.

ebkelt-jobb-3

Många Thailändare har dock tråkigt på jobbet, eftersom det blir väldigt lite att göra.

 

 

I Thailand har man systemet med det våra politiker kallar ‘enkla jobb’. Tanken är att man inte ska vara sysslolös. Det är alltså bättre, enligt Thailändsk tanke, att man går till ett arbete och har ett ansvar, än att man sitter hemma.

Dessa ‘enkla jobb’ är ofta ett första steg in i ett arbetsliv. På bensinmacken finns det ofta en person som tankar bilen åt oss, en annan informerar om var vi ska stå och en tredje skriver ut ett kvitto efter tankningen. Här, på Toyotas bilverkstad, blir vi bjudna på kaffe under det att bilen repareras. Kaffet serverar vi inte oss själva, det gör en av de anställda.

I affärer finns det uppgifter som vi inte har i Sverige. En anställd kan t.ex. stå och hälsa välkommen till affären, en annan kan efter att varorna är betalda, samla ihop varorna och lägga dom i påsar. En tredje har en ofta irriterande uppgift, när vi betalat (Thailand är till stor del ett kontantsamhälle) i kassorna, går vi naturligt nog mot utgången som oftast ligger tre-fyra meter bort. En arbetsuppgift är då att när vi gå ut, kolla våra varor gentemot vårt kvitto.

Bra eller dåligt? Arbetslösheten är minimal. Och som vi har förstått det har man i och med sitt jobb, en försäkring inom t.ex. sjukvården.

 

Ett riktigt skitår…

Svårare än så var det nog inte vad gäller arbetet.

Min kära Svenska kyrka har nagelfarits på alla möjliga sätt i media och vid kaffebord. Sanningen har inte alltid varit i främsta rummet. Baktal, rykten, avskedande och utträden har varit det man diskuterat mest vad gäller kyrkan under året.

Det är nämligen mycket enklare. En organisation som har 6.000.000 medlemmar och 22.000 anställda är knappast homogen. All själavård, alla vackra dop, alla meningsfulla gudstjänster, alla sjukhusbesök och alla besök i fängelser smäller inte lika högt. Det är roligare att skriva något om att chefer i kyrkan har missat betala en räkning än att referera ett vackert och meningsfullt dop i havet.

Jag har också sett den beska och ofta närvarande korruptionen i detta samhälle. Det har inte varit roligt. Man kan säga mycket om ett samhälle styrt av byråkrati och tjänstemän, som t.ex. Det svenska. Det är dock alltid att föredra.

Det var stor dödlighet bland förebilder också. Min generation såg upp till t.ex. Bodil Malmsten, David Bowie, Prince och Muhammad Ali. Dom har gjort sitt, dom lämnade in under 2016. Nu måste andra ta vid.

På det personliga planet har det varit ett på många sätt fantastiskt år. Att få verka bland svenskar som behöver det vi kan erbjuda är enormt stimulerande. Vi har startat samtalsgrupper och olika mötesplatser, vi har fått utöka antalet gudstjänster, vilket vi tycker har varit enormt stimulerande.

Våra slutsatser som kyrka i södra Thailand är solklara: Svenska Kyrkan behövs. Och hon är inte perfekt. Välkommen att vara med oss även under 2017!
Och Gott Nytt År!

Utförlig rapport om högtidlighållandet av internationella mansdagen i Svenska kyrkan på Phuket

Pappa med sitt barn, staty på Solliden i Stockholm

Pappa med sitt barn, staty på Solliden i Stockholm

Eftersom vi i svenska kyrkan på Phuket har fått viss kritrik för att vi inte varit tillräckligt transparenta vad gäller möjligheten till information om våra aktiviteter på internationella mansdagen, kommer här en utförlig rapport om gårdagen.

Vi var tio män som samlades i prästbostaden på Kata top view. Vi inledde med en välkomstdrink. Vi håller hårt på att den ska vara alkoholfri.

Vi hade bestämt oss för att vara lite tuffare den här gången. Kvällen skulle handla om vår pappa.

Alla har vi nämligen en relation till pappa. Stark, svag, dålig, intensiv… men dom flesta av oss tänker på vår pappa nästan varje dag.

När vi hade ätit, en fantastisk Chili con carne gryta gjord av Krister och Tommy, började vi. Vi tog en runda runt bordet. Var och en av oss fick säga något om den frustration vi har över vår pappa. Tanken handlade om att ‘det här tycker jag att pappa kunde gjort bättre’. Vi fick många berättelser av varandra. Nästan alla vi män tyckte att om man skulle ifrågasätta något om vår pappa, handlade det om att han borde ha hört av sej lite oftare, ringt lite mer, tagit lite mer kontakt. Vi ville helt enkelt ha mer av vår pappa.

Sedan blev det kaffe och äpplepaj. Och vi fortsatte. Den rundan handlade om att vi skulle säga något om vår pappa som vi verkligen var nöjda med. Det blev många minnen. Vi mindes pappor som räknat med oss, läst med oss, gått på fotboll med oss och som varit med oss. Ingen av oss tog upp att pappas bästa drag hade handlat om att han gett oss pengar eller saker… alla mindes vi pappas positiva drag genom gemenskap med honom.

Vi kan lära oss mycket av den kvällen. Vi män får av oss själva höra att en god manlig egenskap handlar om att umgås och göra saker tillsammans. Och att när pappa gör saker med söner som söner upplever som positiva, sitter det kvar länge, kanske hela livet. Nästa år gör vi om det!

 

Om konsten att göra reklam

När högsäsongen börjar för oss i södra Thailand betyder det alltid många besök på för oss nya stränder, där människor vill hålla sin välsignelseakt. Vi möts alltid av skyltar som gör mer eller mindre bra reklam för stranden, baren, restaurangen, musiken, badet eller vad det kan vara. Den här stranden känns dock mindre rolig att besöka…

Informationen säger till oss att vi... 1) Inte får röka 2) Inte får skräpa ner 3) Inte får dricka alkohol  4) Här finns det ormar 5) Här finns det skorpioner 6) Här finns dom giftiga tusenfotingarna...

Informationen säger till oss att vi…
1) Inte får röka
2) Inte får skräpa ner
3) Inte får dricka alkohol
4) Här finns det ormar
5) Här finns det skorpioner
6) Här finns dom giftiga tusenfotingarna…

Det vara också ganska tomt på stranden, bartendern var ensam i barnen…

Att åka på hembesök

En trevlig sak med lågsäsong är att vi hinner hälsa på de församlingsbor som önskar ett hembesök. Nu har en familj bestämt sej för att flytta och försöka leva nära naturen.

'Det tar en stund att åka dit'

‘Det tar en stund att åka dit’

När mamman i familjen bjuder in oss till hembesöket säger hon att det kan vara ganska svårt att ta sej dit… Vi har inte börjat bygga huset ännu.

Inga problem säger vi, Svenska kyrkan i södra Thailand ger sej inte i första taget!

Väge blir mindre och mindre

Väge blir mindre och mindre

-Det kan vara svårt att ta sej fram när det regnar, säger hon,

-Vi har en utmärkt bil, fyrhjulsdriven om så skull behövas, svarar vi!

Men till slut får vi ge upp… Och komma igen när det inte regnar.

Att ge upp...

Att ge upp…

Och till sist får även svenska kyrkan i södra Thailand inse att hur gärna vi än vill åka på hembesök, så har vi inte fått någon amfibiebil...

Och till sist får även svenska kyrkan i södra Thailand inse att hur gärna vi än vill åka på hembesök, så har vi inte fått någon amfibiebil…

Amnesti?

Idag den 9e juni firar den Thailändske kungen 70 (!) år på tronen. Han är den kung som suttit längst på tronen i världen just nu. Hans officiella regentnamn är Rama IX. 

I Thailand älskar man sin kung. Det finns bilder på honom och övriga kungahuset på så gott som varje ort i hela Thailand.

Den här dagen innebär också något annat. Man firar kungens år på tronen med att till vissa fångar ge amnesti. Vad vi förstått handlar det om att de fångar som har lättare straff (ett år kvar på strafftiden) har mycket stora chanser att bli benådade just idag. Det går många rykten om det, men man vet ingenting förrän dagen är här. Hur det hela avlöper vet vi i morgon.

Frihet… Att resa för första gången

resväska 2

Vi träffar en familj som vi till viss del känner en del. Vi har varit bekanta i Sverige. Vi är inte nära vänner, men vi känner till varandra och vi har träffats hos kompisars kompisar. Nu är dom på semester och ska tillbringa två veckor tillsammans alla fem Thailand.

Jag reagerar lite grann på att dom kommer fem stycken på en semester. Eftersom äldste sonen faktiskt är 24 år är det en ganska ovanlig situation. Han bor fortfarande hemma, men enligt sej själv vill han inget hellre än att flytta hemifrån. Av olika orsaker har detta inte blivit av.

Nu har han dock bestämt sej. Efter dom två veckorna med familjen ska han och några kompisar ut och resa i fyra månader i Asien. Ev hinner dom med Australien också, men det är inte bestämt än. Pappan i familjen verkar ta detta ganska bra, till skillnad från mamman. Hon är mycket dominant i vanliga fall, nu är hon dessutom rädd och orolig. Hon menar att det är bra för sonen att resa, men hon är väldigt oroliga för honom. När vi sitter och fikar en kväll försöker vi säga att det är ett av flera sätt för dagens ungdomar att bli vuxna och göra sej fria, detta att resa några månader i Asien. Under sin egen ungdom resten hon faktiskt själv i Latinamerika, vilket var mindre populärt hos hennes föräldrar. Jag för det lite grann på tal, men hon menar att det är andra tider nu.

– Då fanns t.ex. ingen terrorism nästan alls, menar hon.

Min bild av hur det låg till i Latinamerika under 80-talet är helt annorlunda. Jag väljer att inte diskutera frågan vidare.

Sonen är uppspelt och glad, detta är dagen före han ska ut på sitt livs hittills största äventyr. Modern förmanar honom, han gör sitt bästa för att lyssna. När han säger att han vill gå och lägga sej, eftersom han ska upp tidigt, tar mamman fram ett paket. Han blir glad och öppnar det. Det visar sej vara en GPS sändare. Mamman förklarar med att då ’vet man ju i alla fall var du är’, vilket är bra ur säkerhetssynvinkel. Hon menar att sonen kan ha sändaren i sin ryggsäck under resan i Asien. Sonen ser mindre road ut, när han går och lägger sej.

Dagen efter reser han. Det tar inte lång tid förrän han rapporterar att han blivit av med sin ryggsäck på en busstation… Och i den låg GPSsändaren…

REsväska

Walk and talk…

Varje månad är vi mellan fyra och sju dagar på Koh Lanta, en ö där många svenskar bor. Många svenskar låter sina barn gå en period på någon av dom svenska skolorna på ön. Det finns också en skola som lär ut Thai, som drivs i svensk regi. Det finns några bofasta svenskar också, men dom är inte många.

Dom är däremot väldigt intresserade av existentiella frågeställningar. Förra året hade vi en diskussionsgrupp där vi diskuterade allt mellan himmel och jord. I år har vi, efter önskemål, gjort om gruppen en aning. Nu träffas vi en fredag i månaden.

I ungefär 20 minuter går vi på stranden och antingen bara lyssnar eller bara berättar...

I ungefär 20 minuter går vi på stranden och antingen bara lyssnar eller bara berättar…

Vi går en halvtimme i par på stranden. Då får den ena av dom två i paret berätta om något som berör dagens tema. Den andra får bara lyssna. Efter ungefär 20 minuter vänder vi och går tillbaka.

Så vänder vi och går tillbaka...

Så vänder vi och går tillbaka…

Då får lyssnaren bli talare och berätta något. När vi kommer tillbaka har vi ofta en sten med oss, som ska symbolisera något. Vi berättar inte vad vi pratat om.

När vi kommer tillbaka efter promenaden är det helmörkt på stranden.

När vi kommer tillbaka efter promenaden är det helmörkt på stranden.

Så avslutar vi med en ljustänningsceremoni på stranden, nu har det blivit mörkt. Helmörkt. Och så det som svenska kyrkan är världsmästare på… Det sista som händer är att vi bjuder på kanelbullar och juice.

Sen går vi hem eller går ut och äter på en restaurang. När kvällen är slut är vi rikare på berättelser.

Vi börjar med att åka bil hemifrån.

Vi börjar med att åka bil hemifrån.

I en avlägsen del av ”paradiset” ligger en ganska enslig ö. Många av dom  par som önskar sin välsignelseakt på denna ö får det ganska avskilt och stilla. Det är en ganska speciell resa att ta sej dit, och vi gör vårt bästa för att hålla kostnaderna nere. Här måste vi dock boka på en natt extra, eftersom vi inte kommer att hinna hem på kvällen.

Det innebär också att vi faktiskt får använda oss av fem (!) olika transportsätt för att komma till ’vårt par’ och vår strand: Vi börjar med åka bil hemifrån. Den tar oss till en liten hamn. I hamnen lastar vi ur gitarr, kläder och framförallt vårt altare, som alltid åker med.

mÅNG är dom personer som jobbar på båtarna, som undrar varför vi har med oss ett bort när vi ska ut på olika uppdrag...

Många är dom personer som jobbar på båtarna, som undrar varför vi har med oss ett bord när vi ska ut på olika uppdrag…

Sedan tar båttransporten vid. En transport i en väldig fart tar oss över till ön.

Och så taxi...

Och så taxi…

På ön väntar en taxi som tar oss till hotellet. Väl på hotellet lastar vi ur och hyr nästa transportmedel, nämligen en motorcykel.

Motorcykel!

Motorcykel!

Allra roligaste transportmedlet.

Allra roligaste transportmedlet.

Vägarna till andra sidan ön är mindre bra. Otroligt nog har man dock fått till en rondell…

Plötsligt dyker det upp en rondell...

Plötsligt dyker det upp en rondell…

När vi kommer fram till hotellet visar det sej att vi ska vara på en ’gated Community’. Och då kommer en slags eldriven golfbil och hämtar oss.

008

Vi genomför akten och på kvällen åker vi hem till ’vårt hotell’. Ytterligare en arbetsdag är över för oss.