8, vuxna som barn döptes idag på Drop-in-dop


I helgen döptes som vanligt många barn i Lundby församling. I ett av distrikten, Brämaregården, var det förutom förbokat dop också Drop-in-dop. Sammanlagt 8 människor, i olika åldrar döptes då. Så här berättar kollegan prästen Susanne att det gick till, och för mig är det ett tecken att doplängtan ökar:

Jag var idag väldigt glad att jag hade fixat till en agenda för ”dop av vuxen”. Det gjorde pedagogiken lite enklare (!). När jag och Råsa, kyrkomusiker, åt lite mellan gudstjänst och dop ringde det på dörren och Råsa gick och öpnade medan jag hämtade lite saker (4-5 agendor och dopbevis).

När jag kom ner i stora salen satt det 8-9 personer vid ett bord och en kvinna ensam vid ett annat.

Jag frågade om de kommit för drop-in dop och det hade de. Fyra unga män i det större sällskapet och den unga kvinnan. Och strax hade två till dykt upp: den ena tillsammans med en annan kvinna som skulle vara hennes fadder, och en tillsammans med sin pappa.

Jag gick runt lite mellan borden och det var helt ok för alla att ha ett dop för alla på en gång. Så jag bad alla att skriva upp namn, personnummer, telefonnummer och om de tillhörde Svenska kyrkan.

Sedan tog jag en mikrofon och berättade om dopet, om kyrkan, trosbekännelsen och berättade om den etiopiske hovmannen och hans fråga ”finns det något som hindrar att jag blir döpt”. Och lite mer diverse för sådär fyrtio personer – ja, det var dopgäster också där!

Sen bad jag dopkandidaterna och faddrar att följa med upp till kyrkan och så berättade jag hur dopet skulle gå till. Och Maria tog fram fler ljus och änglar och Råsa tänkte ut några vettiga psalmer – vi tog ”Du vet väl om att du är värdefull” och ”Möte mig nu som den jag är” och Råsa plockade fram ett välvalt stycke som vanligt.

Och så fick alla komma in, vi ringde i klockorna och det blev en väldigt fin gudstjänst, som avslutades när sju unga människor stod där med varsitt dopljus.

Och sen satte jag mig i ett hörn och skrev dopbevis och fick på så sätt lite tid enskilt med var och en. Och naturligtvis var det olika, men ett par stycken uttryckte att ”det här har jag tänkt på i flera år”. Och två av killarna undrade var de kunde lämna kollekt. Just att kyrkan hjälper var en viktig sak för dem och nu ville de vara med. Den ena hade tagit ut kontanter särskilt för detta, den andra hade sett swishnumret.
Och under tiden vi höll på kom en familj med ett litet barn som vi också döpte innan vi gick hem.

Det här kändes faktiskt smått fantastiskt och jag kommer säkert att reflektera vidare kring det. Men just nu tackar jag bara Gud för att jag får vara med om sådana saker och ber för de här unga människorna (och de tre andra jag döpt i helgen) att dopets nåd ska följa dem. Och för oss i kyrkan att vi ska våga öppna upp och svara ”det finns inget som hindrar att du döps..”

Hälsningar Susanne

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *