Beteendevetare, statistiker och naturvetare har länge inom sina respektive fackområden kunnat visa att människor behöver ha något att tro på för att leva, överleva och utvecklas. En sökning på begreppet Mening ger flera kända studier och boktitlar samt hänvisningar till såväl forskare som författare från de flesta kulturer och tider. Svenska kyrkan som gemenskap talar ofta om sig själv som en trosgemenskap och betonar att den inte är en åsiktsgemenskap. Det är ingen tillfällighet.
Varje gång som jag hör det här att människor behöver tro för att känna mening och tillförsikt, så blir jag litet tveksam till vad resonemanget ska leda till. För jag vill så gärna bevara trosbegreppet fritt från att bli den tunna som allt som vi kan tro på ryms i. Inte bara för att det då blir motsägelsefullt – för ambivalenserna vet jag att vi måste leva med. Skälet är istället att för mig är tro något som redan från början hör till livet, givet genom perceptioner, och uppmuntrat i relationer med andra människor, och egna reflektioner. Det är denna naturliga tro, detta tidiga hopp som vi behöver behålla och utveckla. Alltså inget konstigt, vidskepligt överritualiserat självutplånande, eller självikoniserat eller världsfrånvänt eller premodernt eller ens modernt. Eller ökeneremitiskt eller uppblåst självutnämnt.
Självklart inser jag att inte alla barn, och inte i alla tider heller, har eller har haft det så som jag ovan kallar ”från början hör till livet…” Men indignationen i vetskapen om hemska förhållanden och tider, strukturer och missförhållanden är i sig en signal om att tro, och hopp borde få finnas hos varje barn och människa livet genom. Det är väl därför vi känner och spontant säger, när barn och människor lider: Så får det inte vara – och gärna vill gripa in och undanröja hindren för livet.
Att tro mening, att känna tillhörighet till livsnät, och att känna att vardag fungerar och att en har grepp om det hela – betyder därför för mig tre saker:
1. Min tro och mitt hopp är att tro och hopp är avgörande för min livskvalitet!
2. Att tron och hoppet aldrig får ske på någon annans bekostnad, naturens eller framtidens bekostnad.
3 Att bibliska berättelser och klassiska musikstycken och nya sånger från kristen tradition stärker min tro, utvecklar mitt hopp. Men de gör mig också kritisk mot sådant i bibel och min egen tradition som står mot den välsignande tron, det välsignande hoppet.
Kort sagt, även om det låter kaxigt:
Tron hjälper människor att tro bättre och tro mer.