En kyrka – många språk


Nu har den äntligen kommit! Den bok som Satu Rekola, präst i Göteborg, jag och flera kollegor jobbat med, En kyrka – många språk. 

En kyrka många språk – pdf för nedladdning

Det är en bok som vi hoppas kan bli till både inspiration och stöd för dem som har verksamhet på teckenspråk, meänkieli, finska, romani och/eller samiska inom Svenska kyrkan. Vi har valt att ge verktyg för kärnverksamhet (gudstjänst, diakoni, undervisning och mission), för musik, för kommunikation och ge stöd i frågor kring lagstiftning och kyrkoordning. Men vi har också valt att ge ett perspektiv på varför denna verksamhet är viktig på dessa språk.

Ja språk. Fast det handlar förstås inte bara om språk eller kommunikation. Språket är ofta det viktigaste, men inte den enda, delen i en viss kultur. Så man kan väl säga att boken handlar både om språk och kultur. Vi menar att språket är viktigt, men i många fall handlar det om att ge människor möjlighet att återta sitt språk som tagits bort från dem. Det kan också handla om annan kultur än just språket, att t.ex. fira gudstjänst som tar hänsyn till ett samiskt sätt att se på naturen eller att ta hänsyn till en romsk sedvänja att sörja vid en begravning.

Minoritetsperspektiv

Att ge ut en sån här bok är förstås en utmaning. Vi har samlat fem olika grupper, som är just olika. Men de har vissa gemensamma utmaningar både i kyrkan och i samhället som gör att vi har valt att ibland arbeta med grupperna tillsammans. Det går att ta ett perspektiv, vi kan kalla det för minoritetsperspektiv, som hjälper den som inte tillhör någon av grupperna att förstå varför det är så viktigt att vi uppmärksammar just dessa grupper.

Mycket handlar om att synliggöra grupperna, som i vardagen är fördolda eller glöms bort. Att ta itu med sina egna känslor inför det man upplever annorlunda är också nödvändigt för att mota eventuella negativa värderingar som de flesta av oss bär på (medvetet eller omedvetet) när det gäller ”den andra”.

Vi önskar ju att alla människor som finns med i församlingsgemenskapen ska känna en samhörighet. En viktig förutsättning för det är att man får sin identitet bekräftad. Att man duger som man är. Att t.ex. ditt tornedalska arv ses som en positiv del av dig som du kan få vara stolt över. Din identitet ska varken behöva exkludera dig eller begränsa dig till att bara vara en del av en viss grupp.

Men framför allt måste varje individ få vara ett subjekt vars tankar och vilja respekteras och inte ett objekt som bara hanteras.  Ingen ska vara bortglömd eller ett föremål för åtgärder, utan aktivt vara inkluderad i helheten och i synnerhet frågor som rör en själv. T.ex. tänker vi inte att vi firar gudstjänst för döva, utan döva firar gudstjänst på sina villkor, i regel på teckenspråk.

Är multikulturella gudstjänster inkluderande?

I avsnittet om gudstjänst finns exempel på hur man kan använda minoritetsperspektivet i verksamheten. T.ex. är det inte helt ovanligt med mångfaldsgudstjänster eller mulitkulturella gudstjänster med inslag på olika språk och olika kulturer, kanske med fika efteråt med mat från olika delar av världen. Såna gudstjänster är ett utmärkt sätt att visa majoriteten, det vill säga de svenskkulturella, på den rikedom som finns i församlingen och att göra mångfalden synlig.

Men här gäller också att ha syftet med den aktuella gudstjänsten klart för sig. Den mulikulturella gudstjänsten vänder sig till majoriteten och inte de aktuella minoritetsgrupperna. Det gudsmöte många gudstjänstfirare vill ha i gudstjänsten ramas bäst in av en gudstjänst på det egna språket, hjärtats språk. Hjärtats språk är det språk som ligger närmast våra känslor och hjärtat, oftast är det modersmålet. Jag känner mig mest inkluderad och tilltalad på mitt eget språk. Då är jag ”hemma”.

Jag brukar tänka själv att en gudstjänst på t.ex. engelska eller en flerspråkig gudstjänst är en trevlig variation. Men den regelbundna gudstjänsten vill jag ha på mitt modersmål.

Se möjligheterna

Det är lätt hänt att den som får sina rättigheter kränkta anammar en offerroll. Och det är kanske inte så konstigt eftersom man är ett offer för dessa kränkningar. Det är också lätt att i en sån här bok fastna i att ge en känga åt olika håll, att peka på allt som inte fungerar så bra och att vara indignerad över alla dem som inte tar sitt ansvar.

Men samtidigt som det är viktigt att nämna historiska och nutida kränkningar vid namn så är det oerhört viktigt att man inte stannar där utan går vidare och ger förbättringsförslag och inspiration. Säga ”så här skulle vara bra att göra”, istället för att bara konstatera ”det är inte bra!”

Förhoppningsvis har vi lyckats med detta i boken.

God läsning!

En kyrka många språk – pdf för nedladdning

Nyhet om boken på Svenska kyrkans intranät

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *