Studentprästen i Östersund

Nu säger jag tack och hej.

Jag slutar min tjänst nästa vecka och kommer att börja som kyrkoherde i Åre församling. Kanske dyker jag upp i bloggform därifrån.

Jag önskar er allt gott!

Nu ska jag gå till Gamla kyrkan för att fira gudstjänst på Internationella kvinnodagen.

/Karin

Jag ska snart sluta som studentpräst i Östersund.

Söndag 4 mars har jag min avskedspredikan, och min sista arbetsdag gör jag fredagen 16 mars.

Det är en hel del sorg i detta. MÃ¥nga hejdÃ¥ till människor jag verkligen tycker om. Studenter, andra församlingsbor, arbetskamrater… Och ocksÃ¥ ett hejdÃ¥ till ett sammanhang jag trivts väldigt bra i.

Men allt har sin tid. Nu ska jag bli kyrkoherde i Åre församling, och det ser jag fram emot!

Glädje och vemod i samma andetag.

Allt gott!

/Karin

Varje onsdag firar vi nu Taizemässa i Stora kyrkan här i Östersund klockan 20.00.

Vi samlas omkring nattvardens mysterium; brödet och vinet. Liksom gudstjänsterna i Försoningskyrkan i Taizé är detta en mässa färgad av enkelhet och stillhet. Vi upprepar de enkla sångerna, så att de får sjunka in i medvetandet och formas till hjärtats bön. Vi lyssnar till  bibelordet och ger plats för tystnaden att tala till oss.

Du är varmt välkommen!

/Karin

Jag ser hennes händer framför mig. Den gamla kvinnans händer. Varma, mjuka och märkta av år. Hur hon sträcker fram sina händer för att ta emot och hålla det lilla barnet. Hon som väntat ett helt liv. Maria och Josef som kommit till templet för att bära fram den älskade, det nyfödda barnet. Hur Hanna står där med barnet i sin famn. Och ser. Förstår. Hoppet, ljuset, kärleken bär hon just där och då i sin famn.

Ylva Eggehorns ord:

Barn och stjärnor föds i mörker,

utan skydd av våld och vapen.

Mitt i mörkret bjuder livet oss

att växa som en låga.

Ljuset bär oss, Gud är nära

i ett litet barn som ser oss.

Sv ps 744:1.

Just nu pÃ¥gÃ¥r som mest Student Ski Week i Vemdalen. Det är studenter frÃ¥n Mittuniversitetet som inbjuder andra studenter att komma med och Ã¥ka skidor om dagarna och umgÃ¥s om kvällarna. Olika events i backarna, after ski med liveband, pianobar ända fram mot smÃ¥timmarna… Runt 2000 studenter är samlade.

Vi frÃ¥n Studenthälsan var med frÃ¥n mÃ¥ndag till tisdag. Helene, studentsjuksköterska frÃ¥n Campus Östersund, Mats, studentpräst, Sundsvall och jag. Vi var med, försökte hÃ¥lla till där studenterna var, men var betydligt mer kvällströtta än de flesta … Tanken var att finnas pÃ¥ plats om nÃ¥got allvarligt skulle hända, eller helt enkelt om studenter skulle behöva prata med nÃ¥gon. NÃ¥gon som  har  tystnadsplikt.

Vi hoppas att de studenter som är med, får fina dagar med mycket skidåkning och frisk luft, mycket skratt och prat, och många nya kontakter.

/Karin

Välkomna till meditation! Idag börjar vi.

I Hus G, våning tre, i Stilla rummet, möts vi för en stunds tystnad, stillhet, samling.

Att i tjugo minuter stilla sig, låta tankarna lugna ned sig en aning, lämna bruset, stressen och kraven.

Ingen föranmälan krävs, inte heller några förkunskaper. Det kostar ingenting.

Välkomna idag torsdag 19 januari kl 16-16.10!

/Karin.

Nu är tid för att mötas och skiljas…

MÃ¥nga är de studenter som nu gjort sin tid här pÃ¥ Mittuniversitetet, och nu drar vidare. Ytterligare studier nÃ¥gonstans, resor, jobbsök… In i nÃ¥got nytt, hur som helst. Kan bara önska lycka till och Guds välsignelse i allt som ska ske.

Och mÃ¥nga är de  som nu pÃ¥börjar sin utbildning. Som precis i dagarna stÃ¥r inför allt det nya. Ny stad, nytt hem, nya vänner, nya utmaningar, nya svÃ¥righeter, nya glädjor… Jag har mött nÃ¥gra idag. FrÃ¥n Frankrike, Sydafrika, Nederländerna…

”Se, jag gör allting nytt”, kan vi läsa i Uppenbarelseboken i Bibeln. Och sÃ¥ är det ju. Ingenting är statiskt. Livet är ständig förändring, rörelse.

Allt gott önskar jag dig där du står just nu!

/Karin

Den lilla stenkyrkan i dämpad belysning. Ett stilla sorl av röster när allt fler kommer in och slår sig ned i bänkarna.

Vi sitter allra längst fram, det är dottern som valt plats. Hon vill alltid sitta längst fram, oavsett vilken kyrka vi befinner oss i.

Vi som finns i kyrkan under denna nyårsbön, får uppmaningen att fundera och meditera över tre saker. Den första frågan till oss själva: Vad har varit riktigt bra under året som gått? Vad har gett glädje och hopp? Vad har fått oss att utvecklas och mogna? Den andra frågan: Vad har varit mindre bra? Vad har vi gjort och varit med om som vi ångrar? Och den sista: Hur ser de ut, våra förhoppningar inför 2012? Vår längtan, våra drömmar?

Tankarna kommer. Så mycket som hinner hända under ett år. Så många skratt, så många tårar. Och framtiden. Förväntan. Oro.

Allt får vi lämna i Guds händer.

En solist sjunger ”Happy new year” och dottern har somnat med huvudet i mitt knä.

Längtan finns. Flera undrar. Finns det nÃ¥gon möjlighet till meditation här pÃ¥ Campus? Säkert är det tiden pÃ¥ Ã¥ret som väcker önskan. Nu när ”tiden rusar”, nu när ”det gÃ¥r sÃ¥ fort”, nu när ”tiden inte räcker till”. Uppsatser som ska avslutas, tentor som ska skrivas… Julen som stÃ¥r för dörren.

För mÃ¥nga är detta ocksÃ¥ en tid fylld av annan slags stress. Alla krav som julen väcker. Allt som ska ordnas med, alla rum som ska städas, all mat som ska lagas, allt bröd som ska bakas, alla julklappar som ska köpas, alla gardiner som ska bytas… All lycka som ska tindra ur barnaögon, all julglädje som pÃ¥ nÃ¥got vis ska produceras…

En längtan efter stillhet och eftertanke i adventstiden. Att stanna upp för en stund, lyssna in, känna in. Kanske bara sitta ned i ett ögonblick, lyssna till julens musik, betrakta stearinljusets låga.

Och sedan, när en ny termin kommer, kan vi börja med meditation på Campus. Varannan torsdag kl 16.15. Kan det vara något?

Välkomna!

Mörker utanför kyrkans fönster. Stormen tar i där ute. Det varnas för riktigt oväder.

Men vi är många som samlas denna kväll. För att fira första advent. För att fira mässa tillsammans.

Det första ljuset brinner.

Ett löfte, ett hopp, en stilla förvissning.

Ljuset som fördriver mörkret.

Den stilla, flämtande lågan som bär  framtid.

Vi sjunger.

Advent är mörker och kyla.

Vi tänder ett ljus och ber:

Förbarma dig, Gud, över jorden,

all nöd, all förtvivlan du ser.

(Sv ps 609:2)