Varmt och skönt? Inte för alla!

Foto: SydSudan. Paul Jeffery ACT IKON

Foto: SydSudan. Paul Jeffery ACT IKON

De flesta av oss som lever i Sverige njuter av när solen kommer fram, när det är varmt och vi kan sitta ute. Vi äter glass, vi sitter på uteserveringar, vi badar, vi går på picnic.

Men i andra länder är solen och värmen orsaken till att stora delar av Afrika nu är drabbade av en stor torka och med den också en svält som är katastrofal.

1,4 miljoner barn håller på att svälta ihjäl! Det finns inget vatten och det finns ingen mat. Detta är i länder som ofta också är drabbade av konflikter och människor har inga resurser, inga kraft och inga möjligheter att ta sig ur situationen.

Svenska kyrkan finns med i hjälpverksamheten. Det är ett av alla de 300 projekt där Svenska kyrkan internationella arbete arbetar för att hjälpa människor i svält, katastrofer, flykt och för att kunna bygga en bättre och säkrare framtid.

Nu behöver 1,4 miljoner barn din hjälp. SMS:a Svält  till 72905 så skänker du 100 kronor till Svenska kyrkans internationella arbete och svältkatastrofen.

https://www.svenskakyrkan.se/internationelltarbete/akuttorka

Banner swish och sms torka, 640x1255

Vi andas i samma takt och våra hjärtan slår samtidigt…

Vem går upp kl.05.00 en ledig dag, frivilligt?

I går var det Kristi himmelfärds dag och då är det en tradition med tidiga gudstjänster i hela vårt land. Jag tänker för att ta vara på det ljuvliga gröna och våren och ljuset som finns hos oss, och som vi längtat efter.

Men jag kan inte påstå att jag gillar att gå upp så tidigt. Men det hjälper till att det är helt ljust, fåglarna kvittrar och det doftar av syren och andra växter.

Så upp och hoppa lilla präst och på med kaftanen, den fina ämbetsdräkten som vi präster har. Jag har fått en ny uppsydd av en lokal sömmerska här på Tjörn, Birgitta!

Jag gillar arbetskläder, då behöver jag inte fundera över vad jag skall ha på mig och så är det tydligt för alla vem jag är.

När jag kom till Skärhamns kyrka före 7 så möttes jag av andra glada människor. Inte bara vaktmästaren, organisten och kyrkvärdar. Där fanns ett 15 tal andra som hälsade god morgon glatt och ett ljud av människor spred sig över berget.

Vem går upp frivilligt så tidigt för att vara i kyrkan? Jo alla de människor som sjunger i en kyrkokör.

Skärhamns kyrka Kristi Himmelsfärdsdag 2017 Foto Birgitta Aurell Kezcán

Skärhamns kyrka Kristi Himmelsfärdsdag 2017 Foto Birgitta Aurell Kezcán

https://www.svenskakyrkan.se/tjorn/musik-och-korer

Och det är många , många som sjunger i kör. Det är en av de största folkrörelserna vi har i vårt land och alla gör det frivilligt och använder mycket tid för att sjunga tillsammans med andra.

Jag har själv sjungit i kyrkokör under många år, ett bra sätt att också komma nära kyrkan, gudstjänsterna och få en förståelse, intresse för vad det är. Jag har alltid tyckt att det är så fint att få vara i kyrkorummet och sjunga, och få vara med i gudstjänsterna som en del av församlingen. Körsången ger gemenskap och kunskap om min egen röst och hur jag måste anpassa mig till många. Sedan blir det en massa prat, skratt och delande av liv. Vi åker på körresor och hamnar i andra kyrkor och går utbildningar och träffar andra körsångare.

Alla kan sjunga i kör och det är så roligt.

Så Stenkyrka kyrkokör var på plats denna tidiga morgon och Birgitta körledare sjöng upp med kören och övade inför gudstjänsten. Jag sprang mest runt och tittade på havet och förberedde gudstjänsten.

Vi var en hel del människor som kom till kyrkan denna tidiga morgon och firade gudstjänsten till minne av Kristi himmelsfärd. Jag brukar tänka att utanför Skärhamns kyrka är en fin plats att lämna jordelivet och det är lätt att föreställa sig hur Jesus åkte upp på ett moln där.

Efter gudstjänsten satt vi utanför kyrkan och fikade med medhavda kaffekorgar. Kyrkvärden Lennart bjöd mig på kaffe och hembakat bröd och så kunde vi åter prata och dela liv tillsammans. Det bär länge och ger kraft.

Jag lärde mig på en utbildning om att sjunga tillsammans att då, andas vi alla i samma takt och våra hjärtan slår samtidigt. Det är någon som forskat på det.

Jag tänkte på det när alla sjunger lovsång till Gud i kyrkorummet, solen lyser in genom fönstren och glädjen över att vi är många tillsammans som sjunger och våra hjärtan slår i takt.

Ha en fin helg.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström
präst

———————————

Vill du också sjunga i kör? Svenska kyrkan Tjörn har flera körer som du kan vara med i.

https://www.svenskakyrkan.se/tjorn/musik-och-korer

I 40 dagar…

Kyrkoherde Johan Ernstson predikar på Kristi Himmelsfärdsdag på Härön kl 8:00 och Klövedal kl 11:00.

Herre över allting Apg. 1:1-11 (se nedan)

Vi är uppståndelsens folk! Detta är sant och namnet, epitetet, är givet till oss i påskens glädjebudskap. Och i det kan vi möta himmelsfärdens oförutsägbara och, kanske för några av oss, omskakande händelser.

Vi kanske inta kan förstå allt, men vi kan och får vila tryggt i att vi – trots allt och mot alla odds egentligen – får vara uppståndelsens folk!

Det Apostlagärningarna (och evangelierna) ganska summariskt berättar om är också i realiteten – föreställer jag mig – ett ögonblicks verk. Det handlar om ett ögonblick som inte efterlämnar några spår – inga synliga – små eller stora märken – för oss att dyrka. Inga idoler eller bilder!

I detta öppnar sig ett fantastiskt tillfälle för oss alla att släppa fixeringen vid det vana, synliga och rationella i tillvaron. En möjlighet att bara släppa taget om det – som emellanåt kan bli till falsk trygghet – släppa och helt öppna oss mot det oväntade.

För det är bara en sak som är absolut säker i det andliga livet och det är att det oväntade alltid inträffar…
—————————————————-

”Varför ser ni mot höjden? Himlen är inte där! Anden fyller vårt inre
och himmelriket är här!”

En målning av Domingos Antonio de Sequeira (1768-1837))

En målning av Domingos Antonio de Sequeira (1768-1837))

Vad himmelsfärden är, det är sannolikt en fråga som sysselsätter kristenheten, och många andra, särskilt idag. Och det enda som är säkert, det är att det inte är säkert. Vi kan inte veta. För oss är det sannolikt i bästa fall en smula mystiskt och gåtfullt, men kanske också problematiskt. Och det kan störa oss moderna människor en hel del.

Frågan hänger där i luften: Vad hände egentligen? Hur gick det till? Svaret är, som sagt, inte givet. Men den situationen är på intet vis unik i vår livsresa tillsammans med Gud och Jesus.

Det finns otaliga exempel i evangelierna på saker vi inte hittar logiska och mänskligt rimliga förklaringar till. Så är det ändå från början av berättelserna om mötet med Gud och det heliga – och så tror jag att det kommer att fortsätta. Det finns inte alltid svar.

Och frågan är då om det är svar vi ska söka? Om det är svaret, logiken och förklaringen vi ska söka? Är det poängen? Jag tror inte alltid det är det – jag tror öppenheten för det okända är mycket av poängen. Och beredskapen att omvärdera verkligheten och se det oväntade…
———————————————-

Det finns en berättelse:

Tänk er att ni har bokat en resa till Italien. Ni har läst på om allt det märkliga och särskilda. Ett stort kulturarv, lämningar från Romarriket, Colosseum. Läst om maten, människorna och vyerna. Lite smakat på språket. Höga berg, som stupar ner i ett blått medelhav med pittoreska byar vid stranden! Förväntansfulla bordar ni planet.

Och så landar ni i, … Holland. Platt, gröna ängar genomflutna av hundratals kanaler, en Nordsjön (som i bästa fall kan ses som blå), ett helt annat språk, träskor, väderkvarnar…det var inte riktigt vad ni tänkt!

Men, om ni ger det en chans så händer det saker. Nu är ni i Holland. Språket liknar lite mer vårt, maten här är inte italiensk, men god. Här finns också historia…och, när den första förvirringen släppt så är ju tulpanerna på våren är helt fantastiska!

Dörrar stängs – men andra dörrar öppnas. Talesättet att när Gud stänger en dörr så öppnar Gud alltid ett fönster – det borde vi tänka oftare!
—————————————————

Talesättet med dörrar och fönster gäller inte minst Kristi himmelsfärd.

Vi var inte där, vid himmelsfärden, men tycker ändå att det verkar förvirrande (med viss rätt). Lärjungarna var där och borde rimligen tycka att det är mer ogripbart. Det som händer är oförklarligt och borde, på nära håll, vara nästan skrämmande. Men vad gör de närvarande?

Jo, lärjungarna varken söker eller ger svar. De hyllar sin ledare som just lämnat dem och de återvänder till Jerusalem under glädje. För att i den glädjen påbörja ett intensivt arbete med att gå ut och predika överallt. Detta utan alla svar eller en färdig plan.

Det ger oss ledtrådar. Det ger ett förhållningssätt till oss nutida efterföljare och lärjungar. Det handlar om tillit och bekräftelse.

Lärjungarna bärs av tilliten till löftena. Löftet om ”kraft från höjden” och av löftet om närvaro mitt i den fysiska frånvaron. Himmelsfärden må vara svårbegriplig, men den bekräftar nånstans Jesu gudomlighet.

Himmelsfärden ger tyngd åt löftena och den ger faktiskt svar på en hel del funderingar som lärjungarna (och säkert vi också) måste ha haft under vandringarna tillsammans med Jesus. Han är Guds son, och då – då är ju himmelsfärden på ett vis bara följdriktigt.

Löftena står där bergfast att lita till, de gäller oss också. Men de är inte juridiskt prövbara eller logiskt verifierbara. Det enda sättet att förhålla sig till dem är med tro och tillit.

Precis som vi aldrig vill, eller kan för den delen, begära prövbara bevis för kärleken eller en väns förtroende – så är de saker som vi bygger stora delar av vår tillvaro på. Vi gör det i…just tillit.

Utan tilliten skulle vår tillvaro och verklighet nästan helt raseras, bli oerhört mycket mer arbetsam och definitivt mycket ”fattigare”. Mänskligt liv bygger på interaktion, på samspel och förtroende.

Om vi tänker efter bara det minsta så inser vi att mycket lite av det som är grundbultar i vår tillvaro är ”bevisbart”.

Om vi kan hänga upp delar av vår tillvaro på mänsklig tillit så borde ju steget inte vara så långt att våga göra det i en större och mer övergripande dimension i förhållande till det gudomliga.

Vi ska inte ta fasta på frånvaron av svar. Vi ska ta fast på tilliten.

Vi var inte där, men lärjungarna var där och deras glädje, förtröstan och frimodighet är det som står i fokus i himmelsfärdstider. Där finns det som bär, men vi måste våga se det och bejaka det.
—————————————————-

Det lärjungarna upplevde präglade dem på djupet. Det talade till andra sinnen i en annan dimension, bortom förklaringar.

Tillvaron är full av saker som vi inte kan förstå eller förklara. Men det är långt ifrån alla eller allt som vi registrerar, och ännu färre som förmår förändra oss. Förmår betyda det där extra av ett tidlöst ögonblick.

Den tidlösa stunden, då något på allvar berört oss, bär vi alla inom oss. Det som för alltid förändrat vårt liv och gett det ny riktning.

Himmelsfärden får på ett sätt kvarstår som något som ligger bortom, men ändå, och just därför, vara en tydlig bild för tilliten till en Gud som förmår gripa in i vår verklighet, när och var som helst.

Vi får förlika oss med att detta återges i vad som kan tyckas var naiva och otillräckliga termer. Och också inse att om vi söker för oss alltid begripliga svar på himmelsfärden, och många andra delar av vår tro för den delen, så slutar det oftast i fler frågor.

Om vi istället, lite oftare, törs lita på våra egna signaler om det ofattbara, det oförklarliga, det himmelska, då kan det öppna upp vårt inre för en verklighet som ingen kan beskriva men som bär vårt liv.
———————————————

Jesus har avslutat sitt jordiska uppdrag och återvänt till sin Fader. Från nu är han alltings Herre, självaste döden har han ju besegrat. Från nu ”till tidens slut” är han alltid hos oss.

Det är först nu, när han lämnat jorden med sin fysiskt konkreta närvaro, som hans närvaro blir något som sträcker sig till allt och alla. Först nu när närvaron på ett sätt byts till frånvaro, genom himmelsfärden, så övergår närvaron till att bli total och obegränsad.

Närvaro blir frånvaro, som i sin tur är förutsättningen för den eviga närvaron. Det är trons paradox. Det är Jesu frånvaro som möjliggör hans obegränsade närvaro. Jesus lämnade vår jordiska värld för att kunna vara hos alla alltid.

I 40 veckor låg han i Marias mage.
I 40 dagar fastade han i öknen.
I 40 timmar låg han i graven innan uppståndelsen.
I 40 dagar var han absolut närvarande i uppståndelsen inför himmelsfärden.

Han gick från ett sätt att leva till ett annat. Nu delar han glädje, sorg, arbete, vila, närhet, förtvivlan och övergivenhet med oss. Nu får vi vila i tilliten att han är här och att han alltid har varit dit vi färdas före oss.

”Varför ser ni mot höjden? Himlen är inte där! Anden fyller
vårt inre och himmelriket är här!”

Vi ber:

Herre, när vår blick söker sig mot himlen,
vänd då på nytt våra blickar ner på jorden:

genom vänners kärlek, genom sörjandes klagan,
genom förtrycktas och hungrigas blickar.

När vi ber om ditt ingripande i världen,
upptänd då i oss viljan att göra något själva.

Herre, fyll oss med din kärlek,
styrk oss med din nåd och uppfyll oss
med tilliten och modet så att vi kan tjäna dig.

Amen.

Kyrkoherde Johan Ernstson. Foto Carina Etander Rimborg

Kyrkoherde Johan Ernstson. Foto Carina Etander Rimborg

Johan Ernstson
Kyrkoherde
Svenska kyrkan Tjörn

Jesu sista befallningar och hans himmelsfärd

11I min första bok, ärade Theofilos, skrev jag om allt som Jesus gjorde och lärde 2fram till den dag då han togs upp till himlen, sedan han genom helig ande hade gett sina befallningar åt dem som han utvalt till apostlar. 3Han framträdde för dem efter att ha lidit döden och gav dem många bevis på att han levde, då han under fyrtio dagar visade sig för dem och talade om Guds rike. 4Och under en måltid tillsammans med dem sade han åt dem att inte lämna Jerusalem utan vänta på det som Fadern hade utlovat, ”det som ni har hört mig tala om”, sade han. 5”Johannes döpte med vatten, men ni skall bli döpta med helig ande om bara några dagar.”

6De som hade samlats frågade honom: ”Herre, är tiden nu inne då du skall återupprätta Israel som kungarike?” 7Han svarade: ”Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt. 8Men ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.” 9När han hade sagt detta såg de hur han lyftes upp i höjden, och ett moln tog honom ur deras åsyn. 10Medan de såg mot himlen dit han steg upp stod plötsligt två män i vita kläder bredvid dem. 11”Galileer”, sade de, ”varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen skall komma tillbaka just så som ni har sett honom fara upp till himlen.”

Gudstjänst för de morgonpigga

Foto: Nordiska museet.

Foto: Nordiska museet.

I morgon, på Kristi himmelsfärdsdag, finns det flera möjligheter att få fira gudstjänst tidigt och höra texterna om hur Jesus lämnar det jordiska livet, men lovar att skicka en hjälpare. För den som inte orkar upp till kl 8:00 finns det gudstjänster senare också.

Våra gäster från Tanzania, Musomi och Acton medverkade vid Ko-släppet. Foto Kerstin Pihl.

Våra gäster från Tanzania, Musomi och Acton medverkade vid Ko-släppet. Foto Kerstin Pihl.

Dels har vi en gudstjänst kl 8:00 ute på det vackra Härön. Medtag gärna kaffekorg. Gudstjänsten hålls i skolhuset (skyltar visar). Vid gudstjänsten medverkar också våra gäster från Tanzania Msomi Chacha och Acton Lwankomezi. De kommer snart att lämna Tjörn och detta är något av de sista verksamheterna som de är med på.

Sen är det gudstjänst kl 8:00 i Skärhamns kyrka.

Kl 9 är det gudstjänst på Dyrön (Sandeviksbacken). Medtag kaffekorg.

Kl 10:00 kan du gå på gudstjänst i Valla kyrka och kl 11:00 i Klövedals kyrka.

Kl 16:00 är det ekumenisk gudstjänst på Klädesholmen. Är det vackert väder så blir det ute i parken (vid badplatsen), blir det regn så blir det i Betel. Medtag kaffekorg.

Varmt välkomna till någon av våra gudstjänster på Kristi Himmelsfärdsdag.

https://www.svenskakyrkan.se/tjorn/kalender

/Carina Etander Rimborg
kommunikatör

Var inte rädda

Hopp! Foto Jim Elfström IKON

Hopp! Foto Jim Elfström IKON

”Var inte rädd” nämns i bibeln många, många gånger. En del säger att det är över 400 gånger, andra att det är 365 (en för varje dag). Det vi kan konstatera är att det är många.

Ytterligare en dag där vi vaknar upp till nyheten om att människor dött och blivit skadade i ett bombdåd. Denna gången i Manchester. Kyrie eleison – Herre förbarma dig!

Men det händer varje dag. Varje dag bombas det, skjuts det, våldtas det och kränks människor över hela vår jord. Det pågår krig och elände på många, många ställen.

”Var inte rädd” – så säger ängeln Gabriel när han möte Maria och berättar för henne att hon ska få bli mamma till Jesus. ”Var inte rädda” säger Jesus när han uppmuntrar lärjungarna i Matteus-evangeliet. Han säger inte att de ska slippa ifrån något, men han säger att de inte ska vara rädda.

Att få bära Jesus i sitt hjärta, att veta att Jesus älskar mig mer än något annat och bryr sig om mig kan bära mig långt. Att försöka se andra människor med Jesus ögon kan också hjälpa mig igenom svårigheter. Jag behöver inte bära saker själv, jag behöver inte stå ut, men jag kan bli buren.

Ett av mina bibelord som jag tycker mycket om är 1 Kor 10:13.

”Era prövningar har inte varit övermänskliga. Gud är trofast och skall inte låta er prövas över förmåga: när han sänder prövningen visar han er också en utväg, så att ni kommer igenom den.” (1 Kor 10:13)

 

Var inte rädd!

/Carina Etander Rimborg
kommunikatör

 

Vi bygger på stadig grund

Följande artikel är publicerad med tillåtelse av Lokaltidningen Stenungsund där den först publicerades 9 maj 2017.

http://lokaltidningensto.se/nyheter/storsatsning-pa-forsamlingsgard/

Storsatsning på församlingsgård

Myggenäs församlingsgård. Foto: Carina Etander Rimborg

Myggenäs församlingsgård. Foto: Carina Etander Rimborg

Nu är det dags att bygga ut och om församlingsgården. Sju miljoner ska det kosta och i december ska det vara klart.

Bland annat betyder det att Vallas nya präst kommer att ha sitt arbetsrum i de nya lokalerna.

Den nuvarande församlingsgården stod klar 1974 och har med andra ord varit med ett bra tag vid det här laget.

– Den har förstås underhållits på vanligt sätt men det är först nu som vi verkligen tar tag i den, säger Torsten Gustafsson som är kyrkans fastighetschef och Barbro Wiskari som är kyrkans ansvarige för just det här bygget.

Den stora förändringen är att det byggs ut en vinkel på huset. Det betyder förstås att det kommer till fler lokaler och i framtiden ska saker och ting kunna hållas åtskilda på ett annat sätt än idag. Personalen ska till exempel inte behöva sitta och äta i en del av den lokal som används som samlingssal.

– I den nya delen kommer det att finnas personalutrymmen, arbetsrum, mötesrum och toaletter, berättar Torsten. Det kommer dessutom att byggas en ny entré.

Förutom de nya lokalerna, kommer samtliga fönster att bytas ut, taket att läggas om och köket att bytas. Alltihop är beräknat kosta sju miljoner kronor – i dessa dagar har byggarna etablerat sig på platsen, och strax ska de dra igång arbetet. Enligt planerna ska den nya församlingsgården kunna tas i bruk den femte december.

Då har också församlingens diakon fått sitt arbetsrum i huset. Precis som församlingens präst. När Elisabeth Larsson var diakon hade hon ett litet arbetsrum i församlingshemmet vid kyrkan, men den nya diakonen – Ninnie Alstersjö – kommer att ha sitt kontor i församlingsgården.

Komminister Jan-Åke Larsson hade sitt kontor hemma i prästgården. Hans efterträdare – Malin Ringfelter – kommer även hon att finnas i gården.

– Men det är viktigt komma ihåg att Valla församlings expedition, den kommer även i framtiden att ligga i Skärhamn, påpekar de ansvariga.

De menar att det kommer att finnas helt andra möjligheter med den ”nya” församlingsgården. Det kommer inte minst att finnas bättre utrymme för verksamheten.

Under tiden som arbetet pågår, kommer församlingens verksamhet att hålla till i församlingshemmet, i kyrkan och i den lägenhet som församlingen hyr.

Bengtåke Carlson
Lokaltidningen Stenungsund
0303 72 82 25

https://www.svenskakyrkan.se/tjorn/valla-forsamling

”I dag har jag så mycket att göra, att jag måste be extra mycket”

Jag vet faktiskt inte hur vanligt det är att folk ber. Det görs ju under-sökningar på det ibland. Men jag har inte sett någon aktuell under-sökning som visar hur många som ber regelbundet.

Jag kan i alla fall tänka mig att det är betydligt färre idag än, för låt oss säga, 50 år sedan.

Det har hänt väldigt mycket de sista 50 åren. Framförallt har det blivit ett mycket högre tempo. Ibland känner vi oss jagade av allt som vi måste hinna.

För det är ju väldigt mycket vi skall hinna. Vi skall hinna med våra närmaste relationer. Vi skall hinna med vårt jobb eller vår skola. Vi skall hinna med vår idrott eller förening eller vad det nu kan vara för intressen som vi har.

Och många människor känner sig jagade, bundna, utsläpade.
Allt fler blir utbrända, därför att kraven blir för stora och tiden inte räcker till.

Många äktenskap och relationer brister därför att man inte har tid och ork att odla sin gemenskap och sin kärlek.

Men det är ju bönsöndagen idag. Vad har då detta med bön att göra? Ja – Martin Luther har sagt någon gång att ”idag har jag så mycket att göra, att jag måste be extra mycket”.

Bön. Foto Alex&Martin

Bön. Foto Alex&Martin

Vad betyder det? Jo, det finns ett erbjudande till oss som är så jagade att finna en vila, en vila som vi så väldigt väl behöver.

Vi behöver vila oss från alla människor för att orka vara något för några. Vi behöver vila oss från alla ord, för att orka lyssna.

Det finns ju vissa saker som man kan göra med sin kropp när man ber.
Man kan t.ex. sluta sina ögon och knäppa sina händer. Det är en hjälp för att kunna möta sig själv.

För det är först när man vågar möta sig själv och vågar vara ensam och för sig själv som bönen kan bli till en vila.

Så länge man är tillsammans med människor så finns det en möjlighet att bli falsk. I Jesu miljö kunde bönen vara något som man gjorde för att bli sedd av människor.

I vår tid är det väl inte det som är problemet, utan snarare tvärt om, att det vore förfärligt pinsamt om någon skulle se eller veta att jag ber.

Och det kan leda till att man inte vågar erkänna varken för männi-skor eller för sig själv att man har ett djupt behov av en andlig kontakt, av en vila inför Guds ansikte.

Och en verklig vila blir bönen när jag vågar vara ensam och öppna mig för ett Du.
Det är då som bönen kan bli en avspänning från alla krav och alla förväntningar.

Bönen kan också få bli en vila från orden, både de många och de fina. Om du inte kan finna ordet som du söker, så ta ett annat. Gud vet i alla fall vilket ord som du menar.

Eller låt orden vara. Ord är ju bara hjälpmedel. Gud behöver inte en massa ord. Det är dig han vill möta och inte dina ord.

Den verkliga vilan i bönen kan man inte minst finna när bönen blir ordlös. När man bara är sig själv hos Gud och inget annat.

Och Gud är ju den som ser och vet. Det är egentligen själva grun-den för vilan. Och med detta kan vi lära oss något mycket viktigt om bönen och om Gud.

Gud ser och vet. Vi vilar alltid i hans blick, han vet i varje ögon-blick vad vi innerst inne längtar efter.

I Bönen får vi släppa allt.

All anspänning, som ändå aldrig kan dölja något. Alla masker som vi gömmer oss bakom inför män-niskor, alla attityder och kulisser.

Jan-Åke Larsson. Foto Carina Etander Rimborg

Jan-Åke Larsson. Foto Carina Etander Rimborg

När vi ber får vi bara finnas till hos Gud, som unnar oss sin vila.
Amen.

Jan-Åke Larsson
präst

————————–

I dag är det Jan-Åke Larssons avskedsgudstjänst innan han går i pension. Kl 10:00 i Valla kyrka. Då tas också den nya nattvardssilvret i bruk. Varmt välkommen. Efteråt blir det förstärkt fika i församlingshemmet.

”Ge din tjänare ett lyhört sinne”

Från Svenska kyrkans sida ”Tankar för helgen”>>

”Väggarna till hotellrummet var äggskalstunna. Man kunde höra varje steg, varje hostning, ja varje andetag från rumsgrannen. Och jag blev med ens mycket medveten om alla ljud jag själv åstadkom; toalettbesöket, skrapandet med stolen mot golvet, samtalen i mobiltelefonen. Vad kunde min granne höra? Jag tassade på tå de där dagarna och vågade knappt andas till slut.”

Äggskalstunnaväggar och lyhördhet brukar inte vara en positiv upplevelse. Fastän rummets väggar ska ge avskildhet känns det nästan som om man är mer utlämnad i än utanför, på gatan.

lyssna öraNär Salomo ber till Gud ber han: ”Ge din tjänare ett lyhört sinne”

Lyhördhet. Ibland kanske det krävs av mig att lyssna genom de väggar och fasader som någon sätter upp mot omvärlden. På frågan ”Läget?” är ofta standardsvaret ett ”Bra, bara bra” och det krävs ett mod och en stor lyhördhet hos den som lyssnar, inför tonfallet men också inför kroppshållning, glansen i ögonen och många andra tecken. Kan vi lyssna så djupt, kan vi svara ”Men du…det ser ut som om det är nåt?” och så kan kanske ett samtal ta plats som annars inte skulle blivit av, och livet sådant det är kan blottläggas.

Lyhördheten inför andra kräver också att jag är beredd att tassa på tå och ibland håller andan, håller tyst, precis som i hotellrummet med de där äggskalstunna väggarna. Lyhördheten utan ödmjukhet kan lätt bli gränslöshet, när jag klampar in i en annan människas privata rum utan att ha blivit inbjuden.

Jag tror att bönens vagga är lyhördheten, den lyhördhet som lyssnar varsamt och ömt till berättelsen om min medmänniskas liv, som lyssnar nära och öppet men med all respekt för äggskalstunna väggar. Att lyssna lyhört är att öva sig i att höra det som inte sägs och formulera det till en bön – att låta det dolda kläs i ord och ta gestalt.

Lyssnandet är många gånger viktigare än formulerandet, det ger både Jesus och Paulus uttryck för. Gud är i bönen den lyhörde lyssnaren, vännen jag kan tala med så som jag behöver, vännen jag kan sitta tyst vid och som ändå ser, vet och känner vad som rör sig i mitt innersta.

Och jag tänker också att i själva lyssnandet ligger bönesvarets första stapplande steg. Att jag stannar upp inför min medmänniska och lyssnar, låter hennes liv och berättelse ta plats. Det förändrar både mej och min medmänniska.

Och på samma sätt är Gud i bönen den som låter mig vara den jag är, den som tar mig på allvar. Inför Gud får min glädje och min oro, mina tankar, funderingar och relationer finnas till.Och när jag får leva mitt liv inför Gud, får jag den djupa grund som jag kan vila på – den grund som jag kan ta avstamp från, för mitt nästa steg.

Gud ge mej ett lyhört sinne
Så som du är lyhörd för mej.

Felix Egegren, präst

Nya nattvardskärl i Valla

I  morgon söndag är det avtackning av Jan-Åke Larsson, som slutar som präst i Valla församling efter när 30 år. Samtidigt är det invigning av Valla kyrkas nya nattvardskärl som den lokala konstnären Emelie Wijk har tagit fram.

Jag var och hälsade på Emelie och hon berättade om hur stolt hon var över uppdraget. Det är inte vanligt att silversmeder får sådana här uppdrag.

Så här såg kannan ut innan Emelie började hamra ut den. Kannan är gjord i ett stycke. Det ligger många, många timmar bakom varje föremål. Det var bara en silverplatta.

Vallas  nya kyrksilver Foto Carina Etander Rimborg

Vallas nya kyrksilver Foto Carina Etander Rimborg

Otroligt vackra är de och det ska blir roligt att Jan-Åke får inviga dessa under sin sista gudstjänst innan han går i pension.

Jag hoppas att vi ses där.

/Carina Etander Rimborg
kommunikatör

Läs mer här>>

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Att älska någon i nöd och lust.

Foto: Joakim Carlström IKON

Foto: Joakim Carlström IKON

Denna vecka har präglats av vigselsamtal. Jag har snart flera vigslar som skall genomföras.

Att gifta sig är för många ett stort ögonblick. De vill att det skall bli den bästa dagen i deras liv och därför så planeras det noga, ibland i flera år i förväg. Vi kan få bokningar för vigslar över ett år i förväg.

Det blivande brudparet väljer ofta vilken kyrka de vill vara i först. För många är det den kyrkan de är döpta och konfirmerade i, men för en del så väljer de kyrka utifrån vad de vill ha. Det kan handla om storlek, utsikt och plats.

Skärhamns kyrka är en sådan kyrka många väljer, för att den ligger högt uppe på berget med havet nedanför. Den är lagom stor och för att den sommartid har ett leende på tornet.

Sedan bokar de in vigseln hos pastorsexpeditionen och där får jag veta att det är en vigsel på gång. Vaktmästare och kantor blir också informerade.

De som ringer har många frågor och det viktigaste de bör veta är att de skall ha en hindersprövning. Den utfärdas av skatteverket och är till för att se att det inte föreligger några hinder för bröllopet.

Det är bra att beställa den i god tid och att också veta att den bara gäller i 4 månader.

https://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing

Utan hindersprövningen kan det inte bli någon vigsel, eftersom vi mitt i den kyrkliga välsignelsen gör ett uppdrag för Svenska staten. Varje präst har ett personligt uppdrag som vigselförättare. Jag har ett fint brev från kammarkollegiet där det står att jag är behörig att viga. Det innebär också att det är jag som fyller i blanketten och intygar på heder och samvete att vigseln har ägt rum. Jag skall också fylla i våra vigselblanketter som vi sedan registrerar i våra vigselböcker. Ja, det är mycket papper som skall skrivas.

Det jag gör när jag kontaktar brudparet är att ge dem namn och telefonnummer till kantorn/organisten så de kan prata ingångsmarscher och solonummer tillsammans.

Allt detta gör de flesta i god tid, jag brukar träffa brudparet någon veckan innan själva vigseln. Då är vi i kyrkan och där pratar vi med varandra, övar hur de skall gå och stå.

Det mesta av mitt jobb där handlar om att svara på alla frågor och skapa en relation till de människor som vill gifta sig. Mycket går ut på att dämpa nervositeten och att också få dem att fokusera på själva vigseln i kyrkan.

Det blir lätt att fokus ligger på festen, frisyren, blommor och allt möjligt annat.

Jag vill att de skall vara närvarande i kyrkan, känna hur lyckliga de är och att de är där för att visa sin kärlek till varandra och be om Guds välsignelse.

Det är så härligt tycker jag, vi träffas någon vecka innan, de är lite stressade, nervösa och har många listor som skall bockas av.

Så blir det bröllopsdagen, och där kommer de, finkädda och vackra. Glada och förväntansfulla. Det är verkligen en stund av fullständig lycka, glada och förväntansfulla nära och kära.

Det fälls tårar av lycka och näsdukarna åker fram. Och mitt i allt detta får jag vara med. Och minnena är många av de olika brudpar jag haft.

Inte bara i kyrkorummet har jag haft vigslar. Ute i ett skogsbryn, i en trädgård, på motorcykel, ute på en brygga, på en stor sjö.

Vi präster kan komma till dig som vill gifta dig på ett annat ställe än själva kyrkan. Men de flesta vill vara där.

Känner du att du inte orkar med allt ståhej, så har du möjlighet att komma till drop-in-vigsel i Skärhamns kyrka 10/6 11-16 (eller den 2 september)

Ta med din hindersprövning så ordnar vi med vittnen, fotografering och din vigsel.

https://www.svenskakyrkan.se/tjorn/drop-in-brollop

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Det blir bara ni två och Gud som välsignar er.

Jaana Pollari Lindström
präst