Ett vatten som tystar vårt existentiella skrik?


Dopvatten Foto: Louise Hedberg /IKON
Dopvatten Foto: Louise Hedberg /IKON

Temat för söndagen är i dag ”Vårt dop”.

Om du vill läsa alla texterna för söndagen så hittar du dem på Svenska kyrkans webbsida här>>

På Svenska kyrkans webbsida finns också följande text av prästen Fredrik Beverhjelm från Lund. Han har skrivit följande>>

Det hördes när de steg in i domkyrkan. Trots hundratals andra besökare i rummet trängde skriken sig igenom massans sorl. Vi möttes. De svettades. Jag log. De pressade fram ett ansträngt ”Nu är vi här. Men det är ingen bra dag. Han har skrikit hela morgonen.”

Klockorna började ringa. Vi steg in i dopkapellet med vår skrikande dopkandidat i famnen. Det var varmt. Det var tårar. Det var inte alls vad vi drömt om att den här dagen skulle vara. Vi försökte med allt, inget tycktes hjälpa. Jag gjorde mitt bästa för att hålla lite hastighet i dopgudstjänsten.

Så kom då frågan. ”Vill ni att ert barn…” Jag krånglade in mina armar kring barnet och böjde mig fram till mamman. ”Är han stark i nacken?” Hon nickade undrande. Jag tog honom i famnen och gick fram till dopfunten. Jag lade pojken på min arm så att han kunde se ner i den gnistrande dopfunten. Jag började lyfta vattnet med min fria hand. Jag lyfte det högt, lät det skvätta. 

Plötsligt hände det. Pojken tystnade. Det blev alldeles stilla. Lugn efter storm. Jag fortsatte lyfta vattnet. Det skvätte på oss båda. Pojken tittade nyfiket med sina stora rödgråtna ögon. Han lyssnade. Vi alla lyssnade. Vattendropparna tycktes tala till oss. Allt var lugnt. Sedan döptes pojken och han somnade nästan omedelbart i min famn. Alla andades ut. Vi log och vi viskade oss igenom förbön, Vår Fader och välsignelsen. Jag tror till och med att vi sjöng psalmen med viskande röster.

Jag glömmer aldrig pojken eller hans dop. Det var som att dopet tystade skriket.

Tänk om det djupast sett är just så att dopet tystar det existentiella skriket? Skriket som vilar djupt inom oss. Skriket efter närhet. Skriket efter tillhörighet. Skriket efter beskydd oavsett vem vi än är, vad vi än gjort eller tror på. Tänk om det är så, dopet är ett svar på mänsklighetens djupaste längtan, vilken otrolig gåva som ryms bakom enkelt vatten.

Jag kan formulera många korrekta och fina teologiska ord om dopet, men jag landar ändå i denna upplevelse en lördag vid lunchtid i Lunds domkyrka. Vattnet blev redskapet som banade väg för något oändligt mycket större: Guds Ande, Guds närhet. Anden som strömmar över oss likt vattendroppar över vår panna. Anden, detta stora och ogripbara, gömd bakom eller mitt i, under eller genom enkelt vatten.

Detta H2O, denna kemiska förening av väte och syre är en förutsättning för allt liv. Men det finns här mer än en kemisk förening. Det är också en andlig förening, en helig handling mellan Gud och människa. ”Det bad som återföder och förnyar genom den heliga anden.”

Att leva är att möta livsskriket, men också skrattet. Dagar av värme och nätter av kyla. Timmar av förvirring och av klarhet. Såna är livets förutsättningar. Här landar våra dop. Inte bara något som hänt en endaste gång och varar ända in i evigheten, utan dopet hjälper och bär oss i varje andetag.

Dop kan tysta skrik och omfamna skratt, låt oss be att vi aldrig glömmer det.

 

Fredrik Beverhjelm
präst, Lund

Har ditt dop betytt något särskilt för dig? Kanske har du något minne från ditt dop? Något som du upplevt själv eller som någon annan berättat för dig?

Dopet är en viktig handling och den är så viktigt och så betydelsefull att den gör vi endast en gång. Är man döpt så är man döpt. Det är inget som behöver göras om. Det gäller. Alltid.

Här kan du läsa vad Luther skrev i sin lilla katekes om dopet och vad det betyder>>

/Carina Etander Rimborg
kommunikatör

En kommentar

Daniel säger
8 juli 2018 – 11:56

Jag tror att dopet är ett val. Ett val mellan att upptas i Guds församling eller att vara neutral och därigenom vara tillgänglig för andra influenser. Jag är relativt säker på min
kristna tro och har känslan att vi bör ge våra barn och barnbarn den bästa starten i deras liv oavsett vad vi och andra tror på. Sen får naturligtvis barnet själv välja i framtiden. Vi får helt enkelt se det som en ”försäkring”. Min tro, ingen annans.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.