Predikan av Kristofer Strid. Du kan lyssna på Kristofer live i Klädesholmens kyrka kl 9.30 eller Valla kyrka kl 19.00.
Andlig klarsyn
Här hittar du söndagens texter>>
Dagens Bibeltexter handlar om att bygga och på ett sätt faktiskt att bygga sitt liv. Vad bygger du ditt liv på? I episteltexten menar sig Paulus vara en klok byggmästare som fått lägga grunden med stort G, Jesus Kristus, och den grunden får någon annan bygga vidare på. Vad menar egentligen Paulus med att bygga med guld, silver eller ädelstenar? Trä, gräs eller halm?
Jag tänker lite på berättelsen om de tre små grisarna och vargen…kommer ni ihåg den? Istället för vargen låter Paulus oss veta att dagen som kommer med eld skall avslöja och pröva vad vars och ens arbete är värt. Den vars bygge består skall få lön och den vars bygge som brinner ner skall bli utan lön. Men det finns hopp om räddning också för den byggaren (men inte bygget), men han skall räddas ”som ur eld”.
I evangelietexten avslutar Jesus bergspredikan med att kontrastera en klok och en dåraktig husbyggare. Det kloka är att bygga på berggrunden istället för sanden som den dåraktige. Båda verkar ha samma förutsättningar ”den som hör dessa mina ord…”, men skillnaden ligger i hur man handlar efter Jesu ord eller inte.
Hur skall vi förstå detta? Ordet behöver praktiseras – sättas i rörelse – och det gör det genom efterföljelsen! Alltså genom att ta emot det, låta det gestalta sig i mitt liv och ge det vidare till och i världen.
Omigen vore det bekvämt med tre punkter hur vi gör detta, men det fungerar så sällan så. Dessutom skulle det möjligen kunna funka så för mig, men kanske troligen på ett helt annat sätt för dig. Men i efterföljelsens vardagsliv visar det sig snart vad som är berggrund och sand, vad som håller att bygga på och inte. ”Bli ordets görare, inte bara dess hörare, annars tar ni miste” skriver Jakob i sitt brev. ”Att göra goda gärningar gör inte någon kristen, men en kristen gör goda gärningar.”
Alltså: byggandet är inte frälsningsavgörande (för mig), men som en konsekvens av att jag följer Jesus (vilket kan få leda någon annan till Jesus). På så vis kan kristen tro aldrig enbart vara en privat angelägenhet.
Mycket av problemet inom teologin – och kanske även i viss mån prästutbildningen i Sverige – är att den fokuserar till så stor del på hjärnans kunskap och aldrig blir hjärtats erfarenhet och når ut i händerna. Det är lätt att bli andligen övergödd! Gud vill inte bara vara en tankeprodukt utan någon som det går att leva i en personlig relation till – det personliga samtalet med Mästaren är alltid viktigare än att läsa vad andra människor tänker om Honom (och det säger jag, som är en läsare!).
Och så kommer vi tillbaka till de där obekväma orden av Jesus i början av evangelietexten: ”På den dagen skall många säga till mig: ’Herre, herre, har vi inte profeterat i ditt namn och drivit ut demoner i ditt namn och gjort många underverk i ditt namn?’ Då skall jag säga dem som det är: ’Jag känner er inte. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare!”
Magnus Malm skriver ungefär såhär i en av sina böcker: I gamla testamentet används ordet ”att känna” på ett särskilt sätt. Samma ord kan användas om ett samlag mellan man och kvinna (”han kände henne”) som om att känna Gud. Kan det sägas tydligare att kunskapen om Gud aldrig kan fastna vid en teori?
Kristofer Strid
Präst Svenska kyrkan Tjörn