De ungas kyrkomöte

Kyrkomötet 2015. Foto Magnus Aronson

Kyrkomötet 2015. Foto Magnus Aronson

Den här veckan är det första sessionen på årets kyrkomöte. Men redan i dag träffas alla gruppledare och alla presider i utskotten tillsammans med Svenska Kyrkans Unga för att låta ungdomarna tycka till om kyrkomötets motioner.

http://svenskakyrkansunga.se/arrangemang/duk/

Svenska Kyrkans Unga har under många år och i olika format tittat på motionerna som kommit in till kyrkomötet och sedan skrivit egna svar, som de delat ut till utskotten. Många av utskotten har sedan tittat på dessa svar när de diskuterat och resonerat om motionen för att sedan skriva ett svar med förslag till kyrkomötet att besluta om.

I dag kommer alltså detta att ske tillsammans med ledamöter för kyrkomötet. Och det ska bli spännande. Svenska Kyrkans Unga har nya och spännande demokratiska metoder och former som många av oss äldre är ovana vid. Jag ser mycket fram emot den här dagen.

Själv sitter jag i kyrkomötet och kommer att vara i Uppsala hela veckan. Kanske kommer jag att hinna rapportera lite här på bloggen, annars får ni hålla er ajour via kyrkomötets webbsida

Kyrkomötes webbsida>>

Formellt öppnar kyrkomötet i morgon tisdag med en öppningsgudstjänst i Uppsala domkyrka. Den här veckan kommer utskotten att diskutera alla motioner och skrivelser. I november träffas kyrkomötet igen och kommer att ta alla beslut.

Carina Etander Rimborg
kommunikatör Svenska kyrkan Tjörn
ledamot av kyrkomötet

Så ser det nya konstverket ut!

Domprost Mats Hermansson har just invigt och berättat om det konstverk – den presenningsikonen som han har målat till Kyrkans Hus.

Alltihopa hände i dag den 25 september 2016 i samband med en familjegudstjänst i Kyrkans Hus.

Linda Lindblad har tagit bilderna. Vi kommer att återkomma till presenningsikonen där Mats själv får berätta om de olika bilderna som han har målat.

Mats Hermansson inviger presenningsikonen i Kyrkans Hus 25 sept 2016. Foto Linda Lindblad.

Mats Hermansson inviger presenningsikonen i Kyrkans Hus 25 sept 2016. Foto Linda Lindblad.

Mats Hermansson inviger presenningsikonen i Kyrkans Hus 25 sept 2016. Foto Linda Lindblad.

Mats Hermansson inviger presenningsikonen i Kyrkans Hus 25 sept 2016. Foto Linda Lindblad.

Mats Hermansson inviger presenningsikonen i Kyrkans Hus 25 sept 2016. Foto Linda Lindblad.

Mats Hermansson inviger presenningsikonen i Kyrkans Hus 25 sept 2016. Foto Linda Lindblad.

Domprost Mats kommer till Kyrkans Hus

På söndag är det familjegudstjänst i Kyrkans Hus kl 11:00 samt invigning av en presenningsikon som domprost Mats Hermansson har målat.

Presenningsikonen kommer att hänga i den stora salen i Kyrkans Hus.

Domprosten bloggar här>>

Jesus. Målad av Mats Hermansson.

Jesus. Målad av Mats Hermansson.

Hur bilden kommer att se ut som ska hänga i Kyrkans Hus får vi se på söndag. Men här kan du se några av de bilder som Mats har målat>>

Här kan du se alla våra gudstjänster på söndag>>

15 år utan rättegång

Minns du vad du gjorde för 15 år sedan? Den 23 september 2001? Minns du vad du har gjort de 15 år som har gått sedan dess?

I dag är det 15 år sedan journalisten och den svenske medborgaren Dawit Isaak fängslades i Eritrea. Han har sedan dess suttit i fängelset, utan rättegång, utan möjlighet att försvara sig, utan att få träffa någon utanför. Inte sin familj, inte sina barn, ingen från ambassaden.

15 år! 15 år!!!

Free Dawit Isaak. Bild:  Frankie Fouganthin

Free Dawit Isaak. Bild: Frankie Fouganthin

Dawit Isaak är journalist, poet och författare. Han åkte tillbaka till Eritrea och startade en tidning, men blev fängslad eftersom han hade varit regimkritisk. Sedan dess har han suttit i fängelset. Utan rättegång.

Just nu pågår bokmässan och temat är yttrandefriheten. Att den är icke existerande i Eritrea är för mig fullständigt klart. Man måste kunna få försvara sig om man blir fängslad. Man måste få en rättegång. Och man måste kunna få ett tidsbestämt straff om man anses skyldig till något som bryter en lag. Men man kan inte låsa in människor för tid och evighet och fullständigt isolera dem!

Dawit Isaak arbetade som städare i Göteborgs domkyrka innan han åkte tillbaka till Eritrea.

Dawit Isaak>>

Sveriges Radio: 15 år sedan Dawit Isaak fängslades>>

Jag säger FRIGE DAWIT ISAAK!

Han och alla andra som sitter fängslade. Ge dem en rättvis rättegång! Och släpp Dawit Isaak fri!

/Carina Etander Rimborg
kkommunikatör

Böcker, böcker, böcker

När man bor nära Göteborg (och jag som bor i Göteborg) så är det svårt att missa att just i dag startar Bok & Bibliotek – Bokmässan. Fyra dagar där man fullständigt kan nörda ner sig i allsköns litteratur, föreläsningar, nätverkande och för den som vill det – kändisspaning.

Själv brukar jag försöka besöka bokmässan varje år. Några år var jag också med och hjälpte till i Svenska kyrkans monter ”Se människan”. Där pågår det alla fyra dagarna fullt med program. 20 minuter långa författarsamtal om livet, existetiella frågor och ofta om tron.

Böckernas bok!

Böckernas bok!

Svenska kyrkans monter ”Se människan” är den enskild största utställaren med mest program under bokmässan. Tror jag det – vi har ju Böckernas Bok att luta oss tillbaka på.

Många program sker också ute i församlingarna och i Klövedals församlingshem kommer Kari Rosvall ikväll och berättar om sin bok ”Att finna sina rötter” som handlar om hennes barndom – där hon i vuxen ålder får reda på att hon ingått i Hitlers avelsprogram för den ariska rasen. Föredraget i Klövedals församlingshem börjar kl 19:00. Från kl 18:00 finns det fika.

Jag älskar att läsa böcker. Det är ingången till många spännande samtal. Och du – ska du gå på bokmässan så har jag fyra tips. 1. Bra skor. 2. Stödstrumpor. 3. Öronproppar. 4. Ryggsäck. Då klarar du dig långt och blir inte så trött när du vandrar omkring bland alla böcker.

För den som inte kan åka in till bokmässan så finns det ändå möjlighet att se föredragen på Se människan-scenen. Det kan du göra via Svenska kyrkan YouTube-kanal.

https://www.youtube.com/channel/UC5dHWcjhAGzsp5aJzqTV9mg

Läs på Svenska kyrkans webbsida

Stort tryck på Se människan-scenen>>

/Carina Etander Rimborg
kommunikatör

En första rapport från Hanna

I Tanzania var det jordbävning strax efter att Hanna Lavén hade landat där. Här skriver de själva om sina uppleverser.

En skakig början (katikakatika)

Hej alla!

En liten uppdatering från Tanzaniagänget!

Tanzania jordbävning september 2016. Bild Expressen

Tanzania jordbävning september 2016. Bild Expressen

Som ni kanske hört så har det varit en jordbävning här i Tanzania, nära Bukoba där vi bor. Vi bodde på ELCT hotel i Bukoba när jordbävningen inträffade. Den 10 september låg vi och vilade efter en god lunch och vaknade upp av att hela hotellet skakade. Först förstod vi inte alls vad som hände och folk utanför stod och skrattade. Sen började det igen och då sprang vi ut ur våra rum. Det va då vi förstod vad som verkligen hade hänt. Några av oss va skakiga i flera timmar efteråt och hela händelsen va vädligt svår att ta in. Några som vi träffat blev drabbade vilket är hemsk då vi inte kan göra något härifrån. Vi förstod inte heller hur allvarligt det var förens vi gick in och läste på Richterskalan att jordbävningen låg på 5,7 vilket är väldigt mycket för detta området. Vi förstod också när alla vi träffat började prata om alla som dött, alla skadade och alla hus som rasat. När vi åkte in i Bukoba någon timme efter händelsen kunde man se väldigt många hus som rasat, tak som förfallit och sprickor i väggar.

Dagen efter, den 11 september deltog vi i begravningsceremonin för alla som dött. Där talade premiärministern för Tanzania om det som hänt. Det kändes som om hela staden va där för det va fullproppat med folk överallt runt hela fotbollsplanen där ceremonin hölls. Våra tankar går till alla drabbade och deras familjer.

På kvällen runt 22.00 när vi precis skulle sova kom det ett efterskalv som skakade om några av oss igen. Men det va ett väldigt litet efterskalv men vi har hört att även efterskalvet har förstört hus och skadat människor.
Just nu befinner vi oss på en skola som drivs av ELCT. Några av eleverna vågar inte sova inomhus utan sover i tält för de är så rädda för att det ska komma ännu ett efterskalv.

Vi mår bra! Ingen av oss är skakade och vi klarade oss med en väldans tur. Några av oss är rädda för ännu ett efterskalv men vår mår bra under omständigheterna. Vi har träffat några som tycker detta är jättejobbigt och som inte riktigt vet hur de ska hantera detta. Hela händelsen är väldigt omtumlande men vi är glada att vi har kunnat ringa hem och prata med nära och kära. Vi pratar väldigt mycket i gruppen också och är öppna med vad som har hänt.

Bortsett från kaoset har vi det jättebra och har lärt känna jättemånga nya och härliga människor! Det är så många stunder som förgyller vardagen med glada människor, välkomnande människor och glädje över att vi är här. Landskapet är helt fantastiskt och mycket grönare än vad vi trodde. Maten är väldigt god men väldigt mycket kolhydrater som ris, potatis och spagetti. Men våra magar mår hyfsat bra ändå!

Här på skolan har vi olika kurser. Vi har bättrat på vår kunskap i Swahili och lär oss om kultur och historia i Tanzania och ELCT och deras arbete. Det är helt fantastiska människor här och även om alla inte kan engelska så kommunicerar vi förvånansvärt bra! Igår satt vi och spelade kort med två elever här. Trots att en av dem inte kunde någon engelska så förstod han precis hur spelet gick till och vann över oss två gånger. Det är helt underbar hur lätt man kan prata med varnades här även om man inte talar samma språk.

Lev väl och ta hand om er och alla ni tycker om.

/Louise, Maja, Hanna och Oskar

https://www.svenskakyrkan.se/tjorn/hanna-i-tanzania

Tack och hej till Andreas

I går fick Svenska kyrkan Tjörn och Valla församling säga ett högtidligt tack, hejdå samt Lycka till! till Andreas Gertonsson som efter 15 år på Tjörn gått vidare med nya uppgifter. Numera är Andreas församlingspedagog i Lundby församling i Göteborg.

Bilderna är tagna av Lars-Olof ”Olsa” Henriksson.

andreas2-kopia

Andreas Gertonsson avtackning 18 sept 2016 i Valla kyrka. Foto Lars-Olof Olsa Henriksson.

andreas1

Andreas Gertonsson avtackning 18 sept 2016 i Valla kyrka. Foto Lars-Olof Olsa Henriksson.

 

Andreas Gertonsson avtackning 18 sept 2016 i Valla kyrka. Foto Lars-Olof Olsa Henriksson.

Andreas Gertonsson avtackning 18 sept 2016 i Valla kyrka. Foto Lars-Olof Olsa Henriksson.

I sommarnumret av Petrus 2/2016 fanns det en artikel som du kan läsa här:

Mot nya utmaningar

”Men Andreas – hur tänkte du nu, hur kan du sluta?” Min fråga är snabb och omedelbar när jag träffar Andreas för att intervjua honom och Andreas ler lite skuldmedvetet och hummar.

Jag träffar Andreas för att göra en avskedsintervju med honom – eftersom han, efter femton år som församlingspedagog på Tjörn, i höst går vidare i nya spännande uppgifter hos Svenska kyrkan Lundby församling i Göteborg.

”– Ja,” säger Andreas lite trevande och ler, ”hur tänkte jag…?” och sen berättar han om den tjänst han har fått i Lundby. Om hur han ska bli samordnare och få ansvar för unga ideella i Lundby församling. Och hur spännande det är att få nya utmaningar och få koncentrera sig på en av de saker som han verkligen brinner för i sitt arbete – att få träffa och jobba med och för ungdomar.

”– Jag har haft många spännande utmaningar även på Tjörn och under de femton år som jag har arbetat här och tjänsten har förändrats flera gånger. Men nu var det dags att göra det även på en helt ny arena”, säger Andreas. Anställningspappret är precis påskrivet och det känns fortfarande nytt och spännande och samtidigt lite skrämmande.

Vad har varit den största förändringen under dina femton år på Tjörn?

”– Det har varit att vi gått från att tänka fyra isolerade församlingar och enheter till att tänka hela Svenska kyrkan Tjörn och göra saker tillsammans. Det har varit roligt! Framförallt är det viktigt för ungdomsarbetet – för ungdomarna är flyttbara och rör sig över hela ön. De går dit där deras kompisar är.”

Levande julkrubba i Valla

Under sina år i Valla har många ungdomar passerat i Andreas konfirmandgrupper. Vissa familjer har han följt från när de var med i vuxen-barngrupp och knappt halvhöga till att de blivit konfirmander och ungdomsledare. Han beskriver hur han haft killgrupp på Häggvallsskolan förut. Och han berättar också att det är han som skrivit manus till det framgångsrika julspelet ”Levande julkrubba” som sedan flera år genomförs i Valla. Hela arbetslaget i Valla samt personal från flera arbetslag är engagerade både som musiker och skådespelare och dessutom medverkar närmare 35 frivilliga.

Den levande julkrubban lockar både skolklasser och vanliga familjer och det brukar bli en lång rad föreställningar.

Elevens val

Något av det roligaste Andreas gjort (han är egentligen ovillig till att säga att något är roligare än något annat – han trivs så bra med alla sina uppgifter!) var teaterprojektet med Kultur & Fritid och skolan. Bland annat satte de upp ”Det blåser på månen”. Andreas amatörteatertalang har kommit väl till pass!

De senastaste åren har Andreas också haft ansvaret för flyktingverksamheten hos Svenska kyrkan Tjörn. Det har bland annat rört de boende på Tjörnbro park. Det har handlat om språkcafé och secondhandförsäljning. Och det har handlat om att göra utflykter och lätta upp livet lite för de boende som inte kan göra annat än att gå och vänta på asylbesked.

Många olika åldrar

”– Jag har verkligen fått arbeta med alla olika åldrar i min tjänst. Det har varit givande. Och mitt halvår i Kairo som jag gjorde innan jag började på Tjörn, med ”Ung i den världsvida kyrkan” har verkligen kommit till pass i arbetet med flyktingarna. Det har varit lättare att förstå deras kultur och jag fick damma av min arabiska igen” ler Andreas.

Saknar mest

Vad kommer du att sakna mest när du slutar på Tjörn undrar jag.

”– Jag vet att det låter klyschigt”, säger Andreas, ”men det är faktiskt relationerna. Mötena med alla människor. Tjörnborna är vänliga, generösa, omtänksamma och trevliga. Alla de människor som jag har mött har betytt mycket för mig”.

Vad har varit svårast med ditt arbete?

”– Att möta människor och framförallt ungdomar som inte mår bra” säger Andreas allvarligt. ”Där har vårt goda nätverk med skolan och skolsköterska varit en stor hjälp för att ibland kunna lösa problem och hjälpa ungdomar som haft det svårt. Och sen är det alltid en utmaning att vara kyrka i samhället. Kyrkan är inte självklar i dag.”

Till sist…

Vad har vi glömt att prata om Andreas, undrar jag?

”– Jag har haft femton fantastiska år här på Tjörn där jag har träffat en massa underbara människor” säger Andreas med eftertryck. ”Det tar jag med mig i mitt nya jobb. Och jag hoppas att jag kan fortsätta sjunga i Valla kyrkokör – så vi kommer säkert att ses!”

Text: Carina Etander Rimborg

 

”För att jag är kristen, inte för att de är kristna”

I dag 18 september kommer söndagens predikan från kyrkoherde Johan Ernstson. Du kan träffa honom i Valla kl 10.00 där det är gudstjänst med avtackning av församlingspedagog Andreas Gertonsson samt kl 17:00 i Klövedals kyrka.

Rik inför Gud                                                               Luk. 12:13-21

”Jag bryr mig om, jag hjälper, andra människor för att jag är kristen – inte därför att de är kristna” – ungefär så sa vår ärkebiskop Antje Jackelén för inte så länge sedan. ”Jag hjälper människor därför att jag är kristen, INTE därför att de är kristna”

Ett uttalande, ungefär så tydlig och så kristet som det kan bli!

Pojkar i läger. Foto Magnus Aronson

Pojkar i läger. Foto Magnus Aronson

Ärkebiskopen sa det, åtminstone till viss del, i polemik mot de som har menat att hon och Svenska kyrkan varit för svag, och för vag, i stödet till förföljda kristna ute i världen. En kritik som gick ut på att vår kyrka hjälpte för brett (hur det nu görs?) och inte prioriterade kristna…

En kritik som enkelt kan vederläggs/motsägas genom att t.ex läsa verksamhetsberättelser för Svenska kyrkans internationella arbete där det tydligt framgår var, hur och vilka som olika insatser riktas till… Många utsatta – däribland kristna minoriteter…men inte bara dessa!!

Kritiken är i många stycken, enligt mig och flera, osaklig och ibland rent missvisande, men vad värre är så är det en kritik som någonstans, i sig självt, avslöjar en värdring av människor – ett uppdelande i ett vi och ett dom, utifrån tillhörighet. Det skrämmer!!

(Som extra problematik så hänger extrema, främlingsfientliga och rasistiska strömningar på kritiken då det gynnar deras retorik.)

Orden ”Jag hjälper människor därför att jag är kristen, INTE därför att de är kristna” – innebär inte att kristna inte ska ha stöd eller att terror inte ska fördömas, men det innebär att vi måste försöka se bortom.

Innebär att vi måste försöka hantera osäkerhet och rädsla och inte gå i fällan att vissa är onda och vissa är goda utifrån grupptillhörighet.

Att ställa människor mot varandra är inte vägen fram…

Alla människor – ALLA – är lika värdefulla, skapade till Guds avbilder. Det är och måste få förbli grundhållningen och det tror jag är den enda möjliga ståndpunkten i en strävan att leva tillsammans.

Att alla människor är lika viktiga och värdefulla är en rikedom och det är att vara rik inför Gud – för att koppla till dagens tema – att någonstans, någon gång, som individ ha fått erfara och uppleva just detta.

Fått uppleva att jag duger, jag är värdefull…jag, med mina skavanker och brister (och för all del, förtjänster)…jag är värdefull och behöver inte längre bära rädslan i mitt hjärta. Jag är sedd och jag är älskad!

I den rikedomen inför Gud, i den nåden, kan jag frimodigt bära vittnes-bördet vidare. Då kan jag hjälpa andra människor därför att jag är kristen – inte för att de är det.

Alla är inräknade, alla är med…vilket ursprung, religion, övertygelse, läggning det handlar om är oväsentligt – vi är alla Guds avbilder.

Tillsammans är enda vägen fram. Egentligen en fullständigt självklar hållning – men tyvärr inte alltid i den tid där vi lever. Inte i det klimat som blir allt kallare (rent bildligt) och en verklighet där rädslan griper kring sig i det att vi ställs mot dom!

Skilj dig från mörkret och ta parti. Du är det ljus du kan sprida.

——————————————————————————————————————–Det liv vi väljer att leva har konsekvenser – det är inte bara ett fritt val! Och väljer vi att leva i sanning – ett sant liv – så har det definitivt bäring på hela vårt varande och handlande. I det valet har vi att våga bära in nåden – rikedomen som ges av Gud.

Det som krävs är kärlek – oförbehållslös kärlek i mängder – kärlek utan krav på grupptillhörighet, utan dolda agendor eller motprestationer.

Den kärlek Gud ger oss har vi att ge vidare – den rikedom vi får del av – den ska vi dela och inte samla i våra lador för, vad vi tror?, kunna rida ut och klara den ”yttersta tid” som mörkar krafter gör allt för att mana fram i ett demoniserandet av de andra! De påstått onda!

Det krävs kärlek. Tänk efter en stund – när använde du ordet kärlek senast? Ordet kärlek är ett vackert ord, ett svårt ord och ett ord att hantera med största försiktighet och omsorg.

Guds kärlek genom hans ord.

Ordet kärlek är ett ord med sprängkraft, med all rätt, för det beskriver det allra mest kraftfulla vi äger – eller kanske vi ska säga ”har tillgång till” istället för det mer begränsande ”äger”. Tillgången till kärlek i dess djupaste och mest omvälvande form är vad rikedom inför Gud handlar om. Det är den största gåva som vi kan möta och bruka!

Kärlek förutsätter syn. Den sortens syn som möter andra människor utifrån deras egen horisont. Syn som förmår att möta andra ”ansikte mot ansikte” på samma sätt som vi en gång ska möta Gud. Syn som också förmår att acceptera oss själva som de vi är och verkligen se!

Och att bli seende i ordets fulla och mer symboliska bemärkelse är det under som världen och vår kyrka alltid väntar på, det mål vi strävar mot. Det är det som behöver hända igen och igen för att hela vår tillvaro. En seende mänsklighet är en som kan och vågar leva konsekvenserna av tron – inte bara bygga teorier om den!

Vi måste sluta att avskärma oss från delar av verkligheten. Sluta räkna i vi och dom. Få saker har skapat så mycket konflikt och utanförskap som just detta. Men det handlar inte om vi eller dom, Gud eller världen. Det handlar om Gud och världen. Det handlar om att på olika vis ge Gud plats i världen. I den värld som Gud skapat och gett oss alla.

Motsatsen till Guds rikedom är trasighet och splittring, som det finns en hel del av i världen, men som på intet vis är världen. Botemedlet på splittring heter förlåtelse, förtroende och helande – botemedlet heter seende och kärlek – för alla och till alla i hela skapelsen.

Vi trodde du var användbar, till salu, vi skrev ditt namn på våra stridsbanér. Vi byggde katedraler högt mot himlen, men du gick hela tiden längre ner.

Du är ett barn som ligger på ett jordgolv, du fryser om vi inte griper in. Du rör vid kroppar, hatar orättvisor, du bjuder älskande på moget vin. Du stiger ut ur alla tomma gravar, du är en vind som säger det blir vår.

Du kommer som en flykting över bergen. Du följer oss dit ingen annan når.
(Psalm 717 – Eggehorn/Andersson)
Amen.

Johan Ernstson
Kyrkoherde Svenska kyrkan Tjörn

Söndagens texter 17 söndagen efter Trefaldighet>>

Rik inför Gud

Pengar Foto Gustaf Hellsing

Pengar Foto Gustaf Hellsing

Söndagens texter 17 söndagens efter Trefaldighet>>

17:e söndagen efter trefaldighet

Är det fel att vara rik? Kan en människa ha för mycket pengar och ägodelar? Var går i så fall gränsen? Bibelns tycks ge olika svar. Paulus, exempelvis, ger oss något att fundera över:

”Kärleken till pengar är roten till allt ont; genom den har många förts bort från tron och vållat sig själva mycket lidande” (1 Tim 6:10).

Det är inte pengarna i sig som är onda, utan kärleken till pengar. Kung Salomo, en förmögen monark som regerade i det heliga landet för ungefär 3 000 år sedan, har enligt traditionen skrivit:

”Den som älskar pengar blir aldrig mätt på pengar, och den som älskar rikedom får aldrig nog” (Pred 5:9).

Jesus sade: Sök först Guds rike och Guds rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.

Vi känner igen företeelsen. Det finns girighet i vår värld. I större eller mindre utsträckning även i våra egna liv.

När vi på söndag funderar över detta med rikedom i våra gudstjänster, är budskapet inte i första hand riktat till den som är materiellt fattig och försöker ändra på det. Självklart har varje människa rätt till ett liv i värdighet. Men när alla grundläggande behov är tillgodosedda är det många av oss som vill ha mer. Frågan är var gränsen går. Lyssnar vi på Paulus gäller det att inte älska rikedomen i sig. Lyssnar vi på kung Salomo gäller det något så grundläggande som förnöjsamhet.

Jesus kompletterar bilden med att jämföra kung Salomo med blommor. Den rike kungen var inte i sin rikedom klädd som en av liljorna på marken. Vi mår bra av att se på naturen runtomkring oss och dra slutsatser av det. Jesus uppmanar oss att inte bekymra oss över mat, kläder och allt annat. Jesus är kritisk mot rikedom. Det vet vi. Men även den som kämpar med det dagliga får uppmaningen att inte oroa sig, inte bekymra sig.

Är det inte väl lättvindigt? Eller är det så att Jesus går ännu djupare, ännu närmare? På något sätt närmar han sig kung Salomo, som med Predikarens ord, säger:

”Jag har också sett något annat: det är gott och skönt för människan att äta och dricka och finna glädje mitt i all sin möda under solen, de dagar som Gud har gett henne att leva” (Pred 5:17).

Självklart kan ingen slänga dessa ord i ansiktet på någon som försöker få vardagspussel och inte minst vardagsekonomi att gå ihop. Men bekymmerslösheten finns där som ett erbjudande. En möjlighet. Om än bara för en liten stund. Även för den som kämpar med materiell fattigdom. Och inte minst för den som redan har för mycket.

Min egen erfarenhet är att den som har lite materiella resurser ibland förvånande nog har lättare att ta till sig det Jesus säger eller leva efter Predikarens ord, än den som är materiellt rik.

Sök först Guds rike och Guds rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.

Anders Göranzon 
Lärare i pastoralteologi, särskilt homiletik, vid Svenska kyrkans utbildningsinstitut.

Om ett år är det kyrkoval!

Kyrkoval 17 september 2017

Kyrkoval 17 september 2017

17 september 2017 – en söndag. (Och ett datum som är lätt att komma ihåg, eller hur?)Då hoppas jag att alla medlemar i Svenska kyrkan går till valurnorna och talar om vem de vill ska sitta och ta ansvar för deras lokala församling.

Här på Tjörn så har valet redan börjat förberedas. Valnämnden tittar på valdistrikt, hur kommunikationen om valet ska göras och en massa andra praktiska detaljer.

https://www.svenskakyrkan.se/tjorn/kyrkoval-2017

Men det kanske är så att just DU känner att du skulle vilja vara med? Då får du ta kontakt med någon av de som i dag sitter förtroendevalda – du hittar vilka det är här>> Om du skulle vara intresserad av att stå på en lista för någon av nomineringsgrupperna så måste de veta detta i god tid. Den 15 april 2017 ska alla listor vara helt klara och inskickade till stiftet. Efter det går det inte att lägga till några namn.

I kyrkovalet är det tre val.

Kyrkofullmäktige, ditt lokala val

Du väljer till kyrkofullmäktige i Tjörns pastorat. Kyrkofullmäktige består av 31 ordinarie ledamöter.

Kyrkofullmäktige bestämmer ramarna för den verksamhet som finns nära dig. Till exempel vilken verksamhet för barn och unga som ska finnas i församlingen, eller hur kör- och konsertverksamheten ska se ut.

Kyrkofullmäktige utser en styrelse som heter Kyrkoråd som styr verksamheten tillsammans med kyrkoherden som leder verksamheten. Och kyrkofullmäktige utser också församlingsråd, ett för varje församling, som tar det lokala ansvaret för verksamhet och gudstjänster.

Val till stiftet, regionalt

Svenska kyrkan är indelad i 13 stift. Stiftsfullmäktige är stiftets högsta beslutande organ. Stiftens främsta uppgift är att stödja församlingarna i deras verksamhet och förvaltning genom expertis inom flera områden. Till exempel i kyrkoantikvariska frågor när man ska renovera en kyrka. Du väljer vem som ska sitta i stiftsfullmäktige i Göteborgs stift.

Val till kyrkomötet, nationellt

Kyrkomötet är Svenska kyrkan högsta beslutande organ med 251 ledamöter. Det beslutar om kyrkans gemensamma och övergripande frågor. Kyrkomötet behandlar också frågor om hur kyrkan ska arbeta med klimatfrågan och vilka psalmer som ska finnas i psalmboken. Kyrkomötet beslutar om kyrkohandboken – den bok där det står hur vi ska fira våra gudstjänster, vilka texter, böner och liturgiska sånger som får användas.

/Carina Etander Rimborg
kommunikatör