Uppenbarelsen


Dagens predikan i dag på första söndagen efter Trettondagen kommer från Janåke Hansson. Du kan höra den live om du kommer till Klädesholmens kyrka klockan 11:00 eller Dyröns missionshus kl 15:15.

Den tid som nu är inne kallar vi för trettondedagstiden. Men det vanliga namnet internationellt är Epifania. Epifania betyder ”uppenbarelse”. Denna tid i kyrkoåret handlar om hur Guds härlighet uppenbaras i Kristus.

Den närmsta tiden kommer vi alltså att få höra om hur Gud på olika sätt i Kristus uppenbarar vem han är. Idag handlar det om Jesu dop.

Jesus dop. (Bibliska figurer i Björkekärrs kyrka. Foto Carina Etander Rimborg).
Jesus dop. (Bibliska figurer i Björkekärrs kyrka. Foto Carina Etander Rimborg).

Så frågan vi idag få ställa är. Vad är det som avslöjas med att Jesus döps av Johannes? En annan fråga som också väcks genom berättelsen om Jesu dop är. Hur hänger hans dop ihop med vårt dop?

Ett ord vi kan använda för att förstå varför Jesus vill döpas av Johannes är ”solidaritet”. Genom att göra det ”solidariserar” sig Gud med oss människor. Jesus behövde ju inte Johannes dop. Johannes döpte dem som ville göra bättring. De som kom var människor som ångrade att de med sina handlingar, tankar och ord sårat andra människor. Läser vi hela berättelsen om Johannes döparen så ser vi hur han vänder sig till människor som missbrukat sin maktställning, soldater som med våld tvingat till sig saker, tullindrivare som lurat till sig pengar. Men han vände sig också till alla dem som fått sina samveten väckta och som nu ville bättra sig och börja leva ett nytt bättre, kärleksfullare liv till sina medmänniskor.

Så kan man beskriva Johannes dop. Men ett sådant dop behövde inte Jesus. Han var ju sann Gud och sann människa. Han var fullkomlig Gud och fullkomlig människa. Ändå ber han om ett dop som var ämnat syndare.

Varför? Jo, Jesus solidariserar sig med oss människor. Men när det gäller honom så handlar det inte så där i allmänhet ett sätt att visa lite medkänsla på. Nej, Jesu solidaritet är hel och hållen. Han gör det så till den grad att han identifierar sig också med våra synder.

När Jesus föddes var det Gud som identifierade sig med vår mänskliga natur. Skaparen blev den människa han själv skapat. Bara det är så stort att det är omöjligt att fatta. Hur kan Gud bli människa? Men när Jesus döps tar Gud ytterligare ett steg i sin identifikation med oss. Han gör våra synder till sina.

Gud går steget vidare i sin kärlek till oss. Han byter plats med oss. När vi solidariserar oss med andra som vi känner medkänsla med går vi sällan så långt. Den som solidariserar sig med en fattig byter sällan plats med den fattige. Inte heller flyktingen eller krigsfången.

Men Jesus gör det som är mer än solidaritet, plåster på såren och uppmuntrande ord. Han gör sig till en av alla de syndare som stod på rad för att döpas av Johannes. Han gör sig till en sådan som mig, som dig som dagligen behöver be: ”Förlåt mig!”, ”Herre, förbarma dig!”

Redan vid Jesu dop avslöjas det som skall hända sedan. Med sin totala identifikation med oss människor som också infattar vår fallna natur, stiger han så långt ner han kan. Genom en sådan total identifikation med oss människor slår Jesus in på en väg som skulle leda honom till ett annat dop.

I Jordanfloden döps Jesus i vatten med bättringens dop. I slutet av sin tid på jorden blir han döpt med sitt blods dop. Båda dessa dop hänger ihop. Med sitt dop i vatten visar Jesus vad han slutgiltigt skall göra. Han skall ta konsekvenserna av sin totala identifikation med oss människor. Han skall också dö för att köpa oss fria från döden och ge oss tillbaka det liv vi skapades att leva.

Detta är vad som avslöjas då Jesus döps. Det är ”epifanian” med Jesu dop.

Vår andra fråga var. Hur hänger Jesu dop ihop med vårt? Kort svar på den frågan är; Om Kristus vid sitt dop tog vår plats får vi hans plats när vi döps. Det vi får vid vårt dop är att vi inför Gud får samma ställning som Jesus själv. Guds Son blir vår broder. Jesu Fader blir också vår Fader. Inte bara som av honom skapad. Vi hans jordiska barn blir också hans himmelska barn.

När vi döptes blev vi iklädda en vit dräkt. Den är en symbol för det dopet ger oss. Vi får del av Kristi rättfärdighet, som det heter på kyrkans språk.

Att få del av Kristi rättfärdighet betyder inte att nu är vi fullkomliga människor i den meningen att nu finns inga egoistiska tankar längre. Synden är borta. Vi orsaker inget ont mer. Nej, dopet gör oss inte fullkomliga i den meningen. Men i dopet tar vi syndare emot Kristi rättfärdighet.

Luther har ett uttryck för detta. (Nu kommer ”dagens Luther”. Jag hoppas det skall bli fler av ”dagens Luther” under reformationsåret) Om man säger det på latin så heter det Simula iustus et peccator. Det betyder som kristen är jag på samma gång både rättfärdig och syndare. Luther menar att människan här på jorden aldrig kan bli en icke-syndare. Nej, människan är syndare. I tankar, ord, handlingar och underlåtelser missar hon ständigt målet med att vara den människa Gud skapade henne att vara. Men genom dopet har hon blivit rättfärdiggjord i Kristus. Hon är gjord till ett med Kristus. Hon är rättfärdig men också fortfarande syndare.

Då kommer den klassiska invändningen. Om vi inget kan göra för att bli rättfärdiga inför Gud, utan det är bara Gud som kan. Då behöver vi inte ta så mycket ansvar för våra liv. Förlåtelsen kan vi ju ändå aldrig förtjäna. Men då Kristus redan har gjort allt för att den skall bli vår, då är den ju lätt att få.

På det svara Luther. Det är rätt att vi inget kan göra för att bli rättfärdiggjorda. Men att i dopet bli iklädd Kristi rättfärdighet får för konsekvenser med sig. Den helige Ande föder oss på nytt och ikläder oss Kristi rättfärdighet. Men nu fortsätter livet i dopet, ett liv där den helige Ande vill förvandla oss, vi som är Guds avbild så att vi kan bli Kristus allt mer lik. Denna förvandling kallas för helgelse. Helgelsen är en process som består av att den gamla människan i oss dagligen dör så att den nya människan kan mogna och växa till. Helgelsen är något som pågår hela livet och når först sitt slutmål i himmelen.

Så på vår vandring som döpta får vi för varje dag ta emot det Kristus har gett oss genom sin död och uppståndelse. Dagligen får vi vända oss mot honom så att vi kan få höra hur älskade vi är och att vi tillhör honom. Så får vi rättfärdiggjorda av Kristus leva med honom för att genom den helige Ande förvandlas till hans likhet. Vi får söka honom så att den helige Ande genom Ordet och nådemedlen (dopet, nattvarden och boten) kan förvandla oss.

Janåke Hansson
präst Rönnängs församling

Här hittar du söndagens texter>>

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.