Hon är ett föredöme för oss alla!


Dagens predikan kommer från Jan-Åke Larsson. Vill du höra den live så kom till Valla kyrka kl 10:00 eller till Åstol kl 14:00.

Kvinnan häller olja över Jesus hår. Bibliska figurer i Björkekärrs kyrka. Foto Carina Etander Rimborg
Kvinnan häller olja över Jesus hår. Bibliska figurer i Björkekärrs kyrka. Foto Carina Etander Rimborg

De hade precis slagit sig ned vid bordet när kvinnan kommer in. Uppenbarligen tillhör hon inte de inbjudna, eftersom hon anländer lite efter de andra, när måltiden redan börjat.

Hon går fram till Jesus och plockar fram en alabasterflaska, ett litet lerkrus med en så smal hals att den dyrbara oljan bara droppvis ska kunna komma ut.

Men det duger inte för henne utan hon bryter av den smala halsen och häller ut alltsammans över Jesus huvud.

Av doften som fyller rummet förstår de andra att det är nardusbalsam, en särskilt dyrbar olja som användes bland annat för att smörja kungar.

Den här kvinnan är hängiven och spontan. Hon uttrycker sin tro och kärlek till Jesus i handling.

Hon älskade Jesus, inte bara sådär lite lagom utan av hela sitt hjärta. Hon ville ge allt för honom.

Och hon gjorde det som i hennes värld uttryckte mest kärlek. Med häpnad ser de andra gästerna på och kritikerna låter inte vänta på sig.

Det står att de blev förargade och började tala med varandra. Ingen vände sig till Jesus eller kvinnan, utan de talar upprört bakom deras ryggar.

Hur vanligt är inte detta, att man inte vänder sig till vederbörande, för att klara upp något som kanske bara är ett missförstånd.

Nej man vänder sig hellre till likasinnade där man vet att man får medhåll.

Och så är det någon som drar till det där med ”de fattiga”! Vilken smart knep för att få kvinnan att få dåligt samvete.

”De fattiga” blir ett effektivt slagträ i debatten! Någon större omsorg om de fattiga låg inte bakom, i så fall hade man kunnat göra något åt det för länge sedan.

Varför var man så förargad över hennes beteende? Var det opassande? Förmodligen.

Vi vet inte så mycket om den här kvinnan, men hon kanske var illa sedd i samhället, utanför gemenskapen, kanske prostituerad.

Ofta är det så att det är de som är utanför som har minst att förlora och som också vågar vara opassande.

Nu tränger hon sig in bland de andra, går rakt in i händelsernas centrum och uttrycker en större hängivenhet för Jesus än vad någon av de andra gjort.

Kanske de väntar sig att Jesus ska avvisa kvinnan och förebrå henne för ett sådant slöseri.

De retar sig på att han bara låter det ske. Men ingen har monopol på Jesus, han tar emot alla som kommer till honom.

Han låter sig aldrig inordnas i ett särskilt fack, ingen kan komma med några ägandeanspråk på honom.

Det är inte vi som ska äga Jesus utan han som ska äga oss. Kvinnan sökte hans gemenskap, och hon fick kämpa för att övervinna de hinder som låg i vägen.

Hon fick kämpa med sig själv och med omgivningen. Hon fick kämpa med hur hon skulle uttrycka sin tro, vad som är rätt och vad som är fel?

Att söka gemenskap med Jesus sker sällan utan kamp. Men å andra sidan, den som aldrig har kämpat med sin tro den har heller aldrig tagit tron på allvar.

Har du problem med din tro så tyder det på att du vill tro, att du inser att tron är värdefull.

Och kom ihåg att du inte är ensam i din kamp! Många kristna har genomgått den, och i slutändan fått se hur trons kamp fått dem att borra djupare.

De har kommit igenom med en fastare tro, en tro som gör dem än tryggare i livets stormar. Det är som med trädets rötter: har de bara tillräckligt djupa rötter så står trädet i de värsta av stormar.

Så vad du än kämpar med så handlar det om att inte ge upp. Det finns en väg igenom.

Tron på Jesus är ju ett språng ut i det okända. Det är bara genom att ta det där språnget som jag kan känna mig förvissad om att Gud finns och tar emot mig.

Står jag vid sidan av och iakttar så lär jag inte få några personliga erfarenheter heller.

Men ofta är det en kamp att våga ta det där språnget, att överlåta sig till Gud. Om mina förväntningar inte infrias, kan jag då helskinnad kan ta mig tillbaka? Finns det ingen säkerhetsgaranti?

Nej, Gud ger inga garantier i förväg. Vi får lita på hans löften. Ger vi allt till honom får vi allt tillbaka.

Den hängivna kärleken räknar och kalkylerar inte utan bryter upp flaskan och ger med slösande kärlek allt det hon har.

Den hängivna kärleken tänker inte efter vad som är tillräckligt. Hur mycket behövs, räcker det här? Eller måste jag ge mer? Den väntar sig inga gentjänster, det är inte därför som den ger ut.

Inte desto mindre får den allt tillbaks. Kvinnan, hon som gav allt och fick allt.

Hon fick bli ett föredöme, ett exempel för oss alla.

”Överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.” Detta har vi gjort idag.

Jan-Åke Larsson. Foto Carina Etander Rimborg
Jan-Åke Larsson. Foto Carina Etander Rimborg

Jesus fick sannerligen rätt, fortfarande efter 2000 år så vet vi vad hängiven kärlek till Jesus är tack vare den här kvinnan.

Amen

Jan-Åke Larsson
präst

Söndagens text: 

Bibeltexter

GAMMALTESTAMENTLIG LÄSNING

Jesaja kapitel 61, vers 1 – 3

Herren Guds ande fyller mig, ty Herren har smort mig. Han har sänt mig att frambära glädjebud till de betryckta och ge de förkrossade bot, att förkunna frihet för de fångna, befrielse för de fjättrade, att förkunna ett nådens år från Herren, en hämndens dag från vår Gud, att trösta alla som sörjer och ge de sörjande i Sion huvudprydnad i stället för aska, glädjens olja i stället för sorgdräkt, lovsång i stället för modlöshet. De skall kallas ”rättfärdighetens träd”, som Herren planterat för att visa sin härlighet.

EPISTEL

Till hebreerna kapitel 11, vers 23 – 27

I tro höll Moses föräldrar sitt nyfödda barn gömt i tre månader, eftersom de såg att det var ett vackert barn, och de lät sig inte skrämmas av kungens påbud. I tro vägrade Mose som vuxen att låta sig kallas son till faraos dotter. Han ville hellre fara illa tillsammans med Guds folk än ha en kortvarig glädje av synden. Han såg fram mot lönen som väntade och räknade den smälek som Messias får utstå som en större rikedom än Egyptens skatter. I tro lämnade han Egypten och fruktade inte kungens vrede utan höll ut, därför att han liksom såg den Osynlige.

EVANGELIUM

Evangeliet enligt Markus kapitel 14, vers 3 – 9

Medan han var i Betania och låg till bords hemma hos Simon den spetälske kom en kvinna med en flaska dyrbar äkta nardusbalsam. Hon bröt upp flaskan och hällde ut alltsammans över hans huvud. Några blev förargade och sade till varandra: ”Vilket slöseri med balsam. För den oljan hade man ju kunnat få mer än trehundra denarer att ge åt de fattiga.” Och de grälade på henne. Men Jesus sade: ”Låt henne vara! Varför gör ni henne ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga har ni alltid hos er, och dem kan ni göra gott mot när ni vill, men mig har ni inte alltid. Hon har gjort vad hon kunde. I förväg har hon sörjt för att min kropp blev smord till begravningen. Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.”

PSALTAREN

Psaltaren kapitel 130, vers 1 – 8

En vallfartssång. Herre, hör mitt rop, lyssna när jag bönfaller dig! Om du lade synder på minnet, Herre, vem kunde då bestå? Men hos dig finns förlåtelse, och därför fruktar man dig. Jag väntar på Herren, jag längtar, jag hoppas få höra hans ord. Jag längtar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, än väktarna efter morgonen. Hoppas på Herren, Israel, ty hos Herren finns nåd och makten att befria. Han skall befria Israel från alla synder.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.