”En dag skall vi alla dö, men alla andra dagar skall vi leva”
I dag har jag begravning, det ingår i mina arbetsuppgifter och det är en av de viktigaste och finaste saker jag får vara med om.
Jag tänker ofta när jag skall ha en begravning att det är så många som är berörda, inte bara de närmast anhöriga som vi ofta tror. När någon dör, så blir många många som arbetar med döden inblandade och skall göra sina speciella uppgifter.
Vi kan börja med vad som händer när någon dör, oavsett det är hemma i sin säng, på sjukhus eller i en olycka.
Då måste det komma en läkare dit som skall tala om att personen är död och skriva ett dödsintyg. De anhöriga finns där oftast och har varit med och vakat över den döde.
Livet förändras alltid när någon dör, vi drabbas av sorg och saknad, känner ilska, glädje, lättnad, ja känslorna är många där döden inträffar. Det kommer vara en lång tid där allting ställs upp och ner och det är mycket att ta ställning till. Döden är mycket praktisk i början.
Kanske det är så att den som dött pratat med de anhöriga om hur den vill ha sin begravning, om det skall kremeras eller jordbegravas. Då blir det lättare för de som lever kvar, men ofta har man inte pratat om det. Vi människor har svårt för döden av många olika anledningar, det pratas inte om det. Jag hör ofta, -” om jag dör”
Men vi måste lära oss att försöka prata om döden, är det något som är säkert i denna värld, så är det att vi föds och alla kommer att dö. Vi får hoppas att vi får ett långt och gott liv, men det kan vi inte styra över.
Efter att läkaren varit där och konstaterat att personen är död, så tillkallas begravningsentreprenören som kör den döde till bårhuset i väntan på begravningsgudstjänsten.
Det är också nu som de anhöriga börjar fundera på hur skall vi göra, vem kontaktar vi och berättar.
Efter några dagar brukar de anhöriga, eller den som skall anordna begravningen kontakta en begravningsbyrå. Det går också bra att kontakta prästen och församlingen först för att prata om begravningen, innan man pratar med begravningsbyrån.
Har du pratat med en begravningsbyrå kontaktar de Svenska kyrkan för att boka en begravning och en person på pastorsexpeditionen tar emot bokningen och i sin tur kontaktar präst, musiker, vaktmästare och diakon och berättar att nu blir det en begravning.
Svenska kyrkan har fått i uppdrag av Svenska staten att se till att alla människor som bor i Sverige skall begravas i vigd jord. Det kallas begravningsverksamheten. Det innebär att alla människor oavsett trostillhörighet skall begravas. Det är ett eget juridiskt system som finns parallellt med Svenska kyrkan.
Det innebär också att har dödsboet inte pengar till begravningen så ser svenska staten/kommunen till att du kan få hjälp till kista, blommor och det som är absolut nödvändigt.
Är du medlem i Svenska kyrkan så ingår begravningsgudstjänsten i kyrkan med präst, musiker och vaktmästare i avgiften.
Du kan läsa om allt detta i Lag om begravning och i Svenska kyrkans dokument om begravning.
När jag får besked om att jag skall ha en begravning så kontaktar jag sorgehuset och bokar en tid för samtal. Där vi pratar om den som dött, om begravningsgudstjänsten och om allt som kommer upp just där och då. Det är för mig viktigt att ta mig tid just där och då, att lyssna noga för att göra mig en bild av den som dött. För det mesta känner jag inte personen men ibland händer det att jag gör det, och då kan vi dela minnen och det blir lättare för mig att skriva griftetal (det tal som finns i begravningen där jag pratar om den som dött).
Ibland så har jag kontakt med begravningsbyrån innan, de kan tala om för mig om det är några speciella önskemål eller annat som är viktigt för mig att veta.
Jag kontaktar kantorn och talar om sorgehusets önskan om musik, och våra musiker är duktiga och kan hjälpa till med val av musik. Många av dem sjunger jättefint och där kan sorgehuset få fina solister.
Ibland kommer döden plötsligt genom en olycka eller självmord. Då har det hänt att jag kallats in precis när det hänt, för att vara ett stöd för familjen, för räddningstjänst och polis. Jag är också med och lämnar dödsbud tillsammans med polis. De kan inte stanna kvar, men det kan vi som jobbar i Svenska kyrkan. Där hjälper vi till med allt det praktiska, tröstar och ser till att de anhöriga får människor omkring sig och mat i magen.
Men idag är det begravningsdagen för många. Och jag tänker att på morgonen är det inte bara jag som förbereder mig.
De anhöriga förbereder sig, gör sig fina. Tänker tankar om den som dött och funderar på orkar jag med begravningen. Det kan vara praktiska saker som att ordna med minnesstund, hämta blommor.
Vaktmästarna tar emot kistan i kyrkan, ställer den på plats och tillsammans med begravningsentreprenören ställer iordning i kyrkan. Det kan vara blommor och andra saker som är viktiga för de anhöriga.
Musikern har övat och är i kyrkan för att spela igenom, kanske öva med solist.
Vänner och bekanta till den som dött förbereder sig för begravningsgudstjänsten. Kanske någon som inte kan komma dit, sitter hemma vid ett ljus och minns.
Det är många människor som berörs hela tiden när någon dör, fler än vi tror och alla är lika viktiga och hade en relation till den som dött.
Att våga prata om döden är viktigt och våga fundera på sin egen död är nödvändigt. Men som någon sagt;
En dag skall vi alla dö, men alla andra dagar skall vi leva.
Jaana Pollari Lindström
präst
https://www.svenskakyrkan.se/tjorn/begravning-och-gravsattning