Jan-Åke Larsson delar med sig till oss av sin predikan som du kan höra i Valla kyrka kl. 10:00.

En del av det här är nog ganska lätt att förstå. Jesus bud om att de som tror på honom skall älska varandra är väl rätt så självklart.

Men när han talar om förhärligandet blir det lite svårare. Han upprepar ordet flera gånger och vi kan undra vad han menar.

När vi tänker på något härligt, så är det inte det som Jesus menar. I själva verket talar han om sitt lidande och sin död, men också om sin uppståndelse.

Det finns ofta flera skikt i det som Jesus säger. Det som han sade till sina lärjungar hade naturligtvis sin mening just i den situation som han sa det.

Jesus talade ju om att de skall söka honom och att dit han går skall de inte kunna följa honom. Men det har också en vidare betydelse, för oss också.

Det som Jesus talar om är den process som en människa måste gå igenom om hon vill höra samman med Gud.

Då måste det födas något nytt. Och det är smärtsamt. Det är något som måste dö för att det nya skall födas. Så var det för Jesus och så är det för dem som vill följa honom.

Men det är både livets allvar och mening, att det händer. Ur det liv som måste dö skall det födas ett liv som inte kan dö, det är Jesu budskap.

Om det skall bli något nytt, så är det mycket gammalt som måste dö. Det kostar något att bli godare, det kostar något att bli mänsklig, kan vi också säga.

Om vi verkligen vill bli det, så kommer vi att misslyckas ofta och på många sätt.

Och det är smärtsamt, inte bara att misslyckas, utan också för att vi tillfogar andra smärta, när vi inte gör det goda.

Och därför måste vi be om förlåtelse om och om igen, både till människor och till Gud. Och det är jobbigt. Men det är något särskilt med Guds förlåtelse. Den ger oss mod, mod att försöka.

Vi kan försöka att vara goda människor därför att vi har tryggheten att Gud förlåter. Hade vi inte den tryggheten, så skull vi inte våga.

Och det är så Gud vill arbeta med oss, med sin kärlek och förlåtelse.

Men det är också så, att vi om och om igen måste klamra oss fast vid Guds kärlek när livet hanterar oss hårt.

Men om vi gör det så kommer vi att finna att han är där, även i de mörkaste djupen. Han släpper inte taget, inte ens om vi gör det.

Men Jesus talar ju inte bara om sorg och smärta. Det finns ett gammalt namn på den här söndagen och det är Jubilate som betyder att jubla.

Det finns en glädje som lyser igenom, trots att Jesus talar om sitt lidande och sin död. Det som skall hända lyser igenom. Det skall komma något nytt och bryta ner det gamla. Sorgen skall vändas i glädje.

Och så blev det för hans lärjungar. När Jesus led och dog var deras smärta och sorg och hopplöshet bedövande. Men det varade inte så länge, knappt 2 dygn.

Och sedan fick de uppleva den oerhörda glädjen när Jesus uppstod igen och de fick möta honom.

Den glädjen kunde ingenting ta ifrån dem. Inte hot, inte misshandel, inte ens tortyr och död kunde ta deras glädje ifrån dem. Den bar dem genom allt.

Och den glädjen får vi söka. Den finns bara hos Jesus. Det är den enda glädjen som kan bära oss igenom allt som är mörkt och svårt i våra liv.

Det finns en djup, mänsklig glädje som vi skall vara tacksamma för.

Men den glädjen räcker inte i sorg och lidande.

Men hos Jesus och i livet med honom finns en glädje som bär. Den är ofta ganska tystlåten av sig, men den bär.

Den bygger inte på en massa tankar och teorier och filosofier, utan den bygger på fakta och verklighet.

Den verklighet som hans vänner och lärjungar fick erfara och som de levde och dog för.

Och det är en verklighet som man fortfarande kan finna och som håller att både leva och dö på.

Vi finner den hos Jesus. Han visste vilken riktning hans liv hade. Han visste vart han gick. Och han ber för oss: och då ger han oss riktningen och målet för våra liv; att vara med Jesus, i liv och död, nu och i evighet.

Med Jesus får livet en riktning. Vägen genom livet blir också vägen till livet. Vårt liv får präglas av den stora meningen.

I livet möter vi både glädje och sorg. Men allt kan vändas till nytt liv och i djupet av våra liv finns det en glädje, för där finns Jesus.

Amen.

Jan-Åke Larsson
präst