I 40 dagar…


Kyrkoherde Johan Ernstson predikar på Kristi Himmelsfärdsdag på Härön kl 8:00 och Klövedal kl 11:00.

Herre över allting Apg. 1:1-11 (se nedan)

Vi är uppståndelsens folk! Detta är sant och namnet, epitetet, är givet till oss i påskens glädjebudskap. Och i det kan vi möta himmelsfärdens oförutsägbara och, kanske för några av oss, omskakande händelser.

Vi kanske inta kan förstå allt, men vi kan och får vila tryggt i att vi – trots allt och mot alla odds egentligen – får vara uppståndelsens folk!

Det Apostlagärningarna (och evangelierna) ganska summariskt berättar om är också i realiteten – föreställer jag mig – ett ögonblicks verk. Det handlar om ett ögonblick som inte efterlämnar några spår – inga synliga – små eller stora märken – för oss att dyrka. Inga idoler eller bilder!

I detta öppnar sig ett fantastiskt tillfälle för oss alla att släppa fixeringen vid det vana, synliga och rationella i tillvaron. En möjlighet att bara släppa taget om det – som emellanåt kan bli till falsk trygghet – släppa och helt öppna oss mot det oväntade.

För det är bara en sak som är absolut säker i det andliga livet och det är att det oväntade alltid inträffar…
—————————————————-

”Varför ser ni mot höjden? Himlen är inte där! Anden fyller vårt inre
och himmelriket är här!”

En målning av Domingos Antonio de Sequeira (1768-1837))
En målning av Domingos Antonio de Sequeira (1768-1837))

Vad himmelsfärden är, det är sannolikt en fråga som sysselsätter kristenheten, och många andra, särskilt idag. Och det enda som är säkert, det är att det inte är säkert. Vi kan inte veta. För oss är det sannolikt i bästa fall en smula mystiskt och gåtfullt, men kanske också problematiskt. Och det kan störa oss moderna människor en hel del.

Frågan hänger där i luften: Vad hände egentligen? Hur gick det till? Svaret är, som sagt, inte givet. Men den situationen är på intet vis unik i vår livsresa tillsammans med Gud och Jesus.

Det finns otaliga exempel i evangelierna på saker vi inte hittar logiska och mänskligt rimliga förklaringar till. Så är det ändå från början av berättelserna om mötet med Gud och det heliga – och så tror jag att det kommer att fortsätta. Det finns inte alltid svar.

Och frågan är då om det är svar vi ska söka? Om det är svaret, logiken och förklaringen vi ska söka? Är det poängen? Jag tror inte alltid det är det – jag tror öppenheten för det okända är mycket av poängen. Och beredskapen att omvärdera verkligheten och se det oväntade…
———————————————-

Det finns en berättelse:

Tänk er att ni har bokat en resa till Italien. Ni har läst på om allt det märkliga och särskilda. Ett stort kulturarv, lämningar från Romarriket, Colosseum. Läst om maten, människorna och vyerna. Lite smakat på språket. Höga berg, som stupar ner i ett blått medelhav med pittoreska byar vid stranden! Förväntansfulla bordar ni planet.

Och så landar ni i, … Holland. Platt, gröna ängar genomflutna av hundratals kanaler, en Nordsjön (som i bästa fall kan ses som blå), ett helt annat språk, träskor, väderkvarnar…det var inte riktigt vad ni tänkt!

Men, om ni ger det en chans så händer det saker. Nu är ni i Holland. Språket liknar lite mer vårt, maten här är inte italiensk, men god. Här finns också historia…och, när den första förvirringen släppt så är ju tulpanerna på våren är helt fantastiska!

Dörrar stängs – men andra dörrar öppnas. Talesättet att när Gud stänger en dörr så öppnar Gud alltid ett fönster – det borde vi tänka oftare!
—————————————————

Talesättet med dörrar och fönster gäller inte minst Kristi himmelsfärd.

Vi var inte där, vid himmelsfärden, men tycker ändå att det verkar förvirrande (med viss rätt). Lärjungarna var där och borde rimligen tycka att det är mer ogripbart. Det som händer är oförklarligt och borde, på nära håll, vara nästan skrämmande. Men vad gör de närvarande?

Jo, lärjungarna varken söker eller ger svar. De hyllar sin ledare som just lämnat dem och de återvänder till Jerusalem under glädje. För att i den glädjen påbörja ett intensivt arbete med att gå ut och predika överallt. Detta utan alla svar eller en färdig plan.

Det ger oss ledtrådar. Det ger ett förhållningssätt till oss nutida efterföljare och lärjungar. Det handlar om tillit och bekräftelse.

Lärjungarna bärs av tilliten till löftena. Löftet om ”kraft från höjden” och av löftet om närvaro mitt i den fysiska frånvaron. Himmelsfärden må vara svårbegriplig, men den bekräftar nånstans Jesu gudomlighet.

Himmelsfärden ger tyngd åt löftena och den ger faktiskt svar på en hel del funderingar som lärjungarna (och säkert vi också) måste ha haft under vandringarna tillsammans med Jesus. Han är Guds son, och då – då är ju himmelsfärden på ett vis bara följdriktigt.

Löftena står där bergfast att lita till, de gäller oss också. Men de är inte juridiskt prövbara eller logiskt verifierbara. Det enda sättet att förhålla sig till dem är med tro och tillit.

Precis som vi aldrig vill, eller kan för den delen, begära prövbara bevis för kärleken eller en väns förtroende – så är de saker som vi bygger stora delar av vår tillvaro på. Vi gör det i…just tillit.

Utan tilliten skulle vår tillvaro och verklighet nästan helt raseras, bli oerhört mycket mer arbetsam och definitivt mycket ”fattigare”. Mänskligt liv bygger på interaktion, på samspel och förtroende.

Om vi tänker efter bara det minsta så inser vi att mycket lite av det som är grundbultar i vår tillvaro är ”bevisbart”.

Om vi kan hänga upp delar av vår tillvaro på mänsklig tillit så borde ju steget inte vara så långt att våga göra det i en större och mer övergripande dimension i förhållande till det gudomliga.

Vi ska inte ta fasta på frånvaron av svar. Vi ska ta fast på tilliten.

Vi var inte där, men lärjungarna var där och deras glädje, förtröstan och frimodighet är det som står i fokus i himmelsfärdstider. Där finns det som bär, men vi måste våga se det och bejaka det.
—————————————————-

Det lärjungarna upplevde präglade dem på djupet. Det talade till andra sinnen i en annan dimension, bortom förklaringar.

Tillvaron är full av saker som vi inte kan förstå eller förklara. Men det är långt ifrån alla eller allt som vi registrerar, och ännu färre som förmår förändra oss. Förmår betyda det där extra av ett tidlöst ögonblick.

Den tidlösa stunden, då något på allvar berört oss, bär vi alla inom oss. Det som för alltid förändrat vårt liv och gett det ny riktning.

Himmelsfärden får på ett sätt kvarstår som något som ligger bortom, men ändå, och just därför, vara en tydlig bild för tilliten till en Gud som förmår gripa in i vår verklighet, när och var som helst.

Vi får förlika oss med att detta återges i vad som kan tyckas var naiva och otillräckliga termer. Och också inse att om vi söker för oss alltid begripliga svar på himmelsfärden, och många andra delar av vår tro för den delen, så slutar det oftast i fler frågor.

Om vi istället, lite oftare, törs lita på våra egna signaler om det ofattbara, det oförklarliga, det himmelska, då kan det öppna upp vårt inre för en verklighet som ingen kan beskriva men som bär vårt liv.
———————————————

Jesus har avslutat sitt jordiska uppdrag och återvänt till sin Fader. Från nu är han alltings Herre, självaste döden har han ju besegrat. Från nu ”till tidens slut” är han alltid hos oss.

Det är först nu, när han lämnat jorden med sin fysiskt konkreta närvaro, som hans närvaro blir något som sträcker sig till allt och alla. Först nu när närvaron på ett sätt byts till frånvaro, genom himmelsfärden, så övergår närvaron till att bli total och obegränsad.

Närvaro blir frånvaro, som i sin tur är förutsättningen för den eviga närvaron. Det är trons paradox. Det är Jesu frånvaro som möjliggör hans obegränsade närvaro. Jesus lämnade vår jordiska värld för att kunna vara hos alla alltid.

I 40 veckor låg han i Marias mage.
I 40 dagar fastade han i öknen.
I 40 timmar låg han i graven innan uppståndelsen.
I 40 dagar var han absolut närvarande i uppståndelsen inför himmelsfärden.

Han gick från ett sätt att leva till ett annat. Nu delar han glädje, sorg, arbete, vila, närhet, förtvivlan och övergivenhet med oss. Nu får vi vila i tilliten att han är här och att han alltid har varit dit vi färdas före oss.

”Varför ser ni mot höjden? Himlen är inte där! Anden fyller
vårt inre och himmelriket är här!”

Vi ber:

Herre, när vår blick söker sig mot himlen,
vänd då på nytt våra blickar ner på jorden:

genom vänners kärlek, genom sörjandes klagan,
genom förtrycktas och hungrigas blickar.

När vi ber om ditt ingripande i världen,
upptänd då i oss viljan att göra något själva.

Herre, fyll oss med din kärlek,
styrk oss med din nåd och uppfyll oss
med tilliten och modet så att vi kan tjäna dig.

Amen.

Kyrkoherde Johan Ernstson. Foto Carina Etander Rimborg
Kyrkoherde Johan Ernstson. Foto Carina Etander Rimborg

Johan Ernstson
Kyrkoherde
Svenska kyrkan Tjörn

Jesu sista befallningar och hans himmelsfärd

11I min första bok, ärade Theofilos, skrev jag om allt som Jesus gjorde och lärde 2fram till den dag då han togs upp till himlen, sedan han genom helig ande hade gett sina befallningar åt dem som han utvalt till apostlar. 3Han framträdde för dem efter att ha lidit döden och gav dem många bevis på att han levde, då han under fyrtio dagar visade sig för dem och talade om Guds rike. 4Och under en måltid tillsammans med dem sade han åt dem att inte lämna Jerusalem utan vänta på det som Fadern hade utlovat, ”det som ni har hört mig tala om”, sade han. 5”Johannes döpte med vatten, men ni skall bli döpta med helig ande om bara några dagar.”

6De som hade samlats frågade honom: ”Herre, är tiden nu inne då du skall återupprätta Israel som kungarike?” 7Han svarade: ”Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt. 8Men ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.” 9När han hade sagt detta såg de hur han lyftes upp i höjden, och ett moln tog honom ur deras åsyn. 10Medan de såg mot himlen dit han steg upp stod plötsligt två män i vita kläder bredvid dem. 11”Galileer”, sade de, ”varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen skall komma tillbaka just så som ni har sett honom fara upp till himlen.”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.