Om Carina Etander Rimborg

Jag är kommunikatör på Svenska kyrkan Tjörn. Jag bor i Göteborg och pendlar till jobbet. Jag är dessutom förtroendevald i Svenska kyrkan i Göteborg och i kyrkomötet.

Kom och sjung de kära psalmerna av Lina Sandell

Kan du eller har du hört psalmen ”Tryggare kan ingen vara, än Guds lilla barnaskara”. Eller psalmen ”Blott en dag, ett ögonblick i sänder”. Eller psalmen ”Bred dina vida vingar”. Då har du sjungit en Lina Sandell-psalm – en av alla de femton som finns med i vår psalmbok från 1986.

Lina Sandell. Foto Wikpedia

Lina Sandell. Foto Wikpedia

Lina Sandell föddes 1832 och dog 1903. Hon skrev tusentals dikter och texter och bidrog på det sättet till många av de psalmer som vi i dag älskar och använder dagligen.

I morgon 26 mars kl 17:00 är det psalmgudstjänst i Kyrkans Hus i Kållekärr där vi bara sjunger Lina Sandell-psalmer. Kom och var med! Christer Andreas och Maria Karlsson Runge leder oss med sång och musik. Våfflor till kyrkkaffet efter gudstjänsten. Linda Lindblad präst.

https://www.svenskakyrkan.se/tjorn/kalender

 

Lilla liv nu är du här…psalm 901

Dop i Skärhamn. Foto Annika Johansson.

Dop i Skärhamn. Foto Annika Johansson.

Förra lördagen fick jag förmånen att döpa fyra barn, tre av dem på samma gång. Ni kan tänka er hur det ser ut i kyrkan, massor av människor, familjer till de barn som skall döpas. Stora syskon till bäbisarna och andra barn som finns överallt.

För mig är dopet en barnens gudstjänst och barnen får lov att finnas i kyrkan. Skönast för alla tänker jag, än att någon vuxen tvingar de att sitta still.

Just denna lördagen så fanns det tre storasyskon som inte alls var intresserade av lillebror/lillasyster. Men helt klart var intresserad av den stora kyrkan, med den spännande altarringen som man kunde krypa igenom.

Att få döpa barn är bland det roligaste jag gör och som det var i detta fall så kände jag familjen lite och vi hade pratat tidigare. Mammorna till barnen hade varit på vår öppna förskola, Liten och stor, där vi hade träffats under enklare förhållanden.

Jag tänker det är ett bra sätt att faktiskt lära känna varandra, genom att sitta på golvet, prata med varandra och leka med barnen. Får jag möjlighet så finns jag bland barn och föräldrar en stund. Det finns alltid något att prata om, jag är ju också mamma och har en del erfarenhet, och ofta hamnar vi i de stora livsfrågorna eller så frågar de om något som har med kyrkan att göra.

När jag blir bokad för att göra ett dop, så brukar jag träffa familjen i anslutning till Liten och stor. Dels för att de kan få se vad vi gör och dels för att vi är nära kyrkan.

Det diskuteras mycket idag om dopet, att det är ett av det viktigaste vi gör i Svenska kyrkan. Där träffar vi de unga föräldrarna, där kan vi visa på vad kyrkan kan erbjuda av verksamheter och samtidigt få tid till prat. Många av de finaste samtalen har jag haft inför dopet, där vi tagit tid för samtal, lyssna till berättelsen om förlossning, väntande på barnet men också frågor om liv och död. Som en mamma sa till mig en gång, så skönt att få känna mig som mig själv, tänka kloka tankar och fundera tillsammans med en annan människa, i stället för att bara vara förälder.

En del av diskussionen går ut på att unga människor döper av tradition och för att man gör det i släkten/familjen. Men jag tänker så här, den unga familjen väljer att döpa i kyrkan, de vill vara i kyrkorummet. Det betyder något.

Och då blir mötet mellan de och oss i kyrkan viktigt, att vi tar deras frågor och tankar på allvar och ser den lilla familjen. Det är också så idag, att när ett barn döps så kan det vara första gången släkterna träffas. Det är mycket vanligt med stora dop med många anhöriga. Och det börjar bli mer vanligt att familjen faktiskt väljer att viga sig i samband med dopet.

I lördagens dop döptes Tage, August och Alva. De ömsom sov och var glada, grät en skvätt och var som barn är mest. De blev döpta i Faderns och Sonens och den heliga Andes namn. De fick visas upp för rörda släktingar och vänner. Och mitt i allt detta får jag vara med, det är verkligen en gåva.

Att få dela glädjen över ett litet barn som finns här i världen, en ny liten människa som blir välkomnad i kyrkan.

Jag vet också att det kan vara svårt att få till den där doptiden när man har en nyfödd i huset, tiden liksom räcker inte till.

Men döpa ditt barn, eller dig själv, det kan du göra när som helst i livet. Ta kontakt med en pastorsexpedition nära dig, så hjälper de dig med att hitta tid, präst och dag för dopet.

Den 10 juni kommer vi att ha en dag med både drop-in dop och drop-in vigslar i Skärhamns kyrka. Dit är du välkommen som vill döpa ditt barn, eller dig själv. Ingen föranmälan krävs, du bara kommer dit.

Vill du viga dig, så behöver du en hindersprövning som du får på Skatteverket. Ta med den och kom till Skärhamns kyrka 10/6 mellan klockan 11-16 !

Lilla liv nu är du här
känner inte världen.
”Gud som haver barnen kär”
blir din hjälp på färden.
Gud har kallat dig vid namn
ger dig trygghet i sin famn
så att du kan växa
vis av livets läxa.

Lilla liv nu är du här
”himlen allt förklarar”.
Alla barn hör hemma där
i det ljus som varar.
Jorden är din boning nu.
Hör ditt namn! Det är ju du
lilla liv unika
vad du gör oss rika.

Psalm 901

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström
präst

Kyrie eleison

I går eftermiddag följde jag dramat och attacken i London, från klockan 16:00 till jag åkte hem vid 18:30, via min dator. Sen lyssnade jag på radion, såg TV på kvällen och även i morse.

På SVT och via dagstidningarnas nyhetssidor kunde jag i realtid följa med allt som hände, se människorna utanför Londons parlament, se poliser, ambulanser och alla människor som var där.

Och jag tänkte på när jag själv var i London sist. När jag gick där över bron, när jag stod tunnelbanan, när jag gick över gräsmattan och när jag såg Big Ben.

Känner jag mig maktlös i mig själv? Ja, absolut! Maktlös och rädd. Liten och övergiven. Och då är jag inte på något sätt drabbad av det som hänt och som händer personligt.

Vad kan jag göra? Jo, jag försöker tänka på att jag faktiskt inte är ensam och att jag behöver inte bära detta själv. Jag själv är buren. Och jag får lämna min litenhet och min rädsla i Guds trygga hand. Jag får be till Jesus och be om beskydd för alla de som drabbas. Jag får be för dem som tror att de gör rätt, även om jag anser att de gör helt fel. Jag behöver inte bära detta själv.

Jag kan också se till att inte låta mig hejdas av rykten, av rädsla, av falskheter och inskränkthet. Jag vill stå upp för demokrati, för alla människors lika värde, för rättvisa, för jämlikhet och för möjligheten att kunna leva sida vid sida!

Gode Gud, hjälp mig! Kyrie eleison!

Detta sammanfattas så bra i ”Dagens bön” från i söndags 3:e söndagen i Fastan ”Kampen mot ondskan”.

O Gud,

du som har all makt i himlen och på jorden,

hör våra böner och var vårt beskydd

så att vi, frälsta från mörkrets välde,

kan vandra som ljuset barn.

Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Guds kärlek genom hans ord.

Guds kärlek genom hans ord.

 

 

 

 

 

 

Carina Etander Rimborg
kommunikatör

Kom och öva gudstjänstmusiken

Psalmsång. Foto Jim Elfström IKON

Psalmsång. Foto Jim Elfström IKON

Har du varit i gudstjänsten de senaste veckorna så har du kanske märkt att det är lite ny gudstjänstmusik. Vi använder nu den så kallade ”Serie B”. Om det känns ovant så kommer det att finnas möjlighet att öva strax innan gudstjänsten. Tala gärna med prästen eller musikern om du har frågor.

Den här musiken är en del av kyrkohandboken som nu ligger på förslag på Kyrkostyrelsen bord att beslutas i höst på Kyrkomötet. Den 16 mars överlämnades förslaget och det hölls en presskonferens.

Här kan du läsa mer om kyrkohandboksförslaget.

https://www.svenskakyrkan.se/tjorn/ny-kyrkohandbok

https://www.svenskakyrkan.se/kyrkohandboken

/Carina Etander RImborg
kommunikatör

Rocka sockorna i dag!

Rocka sockorna. Bild Royne Mercurio

Rocka sockorna. Bild Royne Mercurio

Vi kör en repris på förra årets blogg

 – lika giltigt då som nu! Rocka sockorna!

ROCKA SOCKARNA                                                                      

Idag är det Internationella Downs syndromdagen – den 21 mars.

Ska varje dag vara en "Rocka socka" - dag? Foto: Carina Etander Rimborg

Ska varje dag vara en ”Rocka socka” – dag? Foto: Carina Etander Rimborg

Det är inte en dag tagen ur luften, för med Downs syndrom har det 21:a kromosomparet en extra kromosom, alltså 21/3. Detta är dagen då vi uppmärksammar alla de människor som lever med ”det lilla extra”, som vi ofta kärleksfullt uttrycker det.

Denna dag hyllar vi dessa underbara människor som tillför vardagen och verkligheten så mycket. En viktig dag för att också i ett större perspektiv visa på att annorlunda är bra och en viktig ingrediens i en värld som tenderar att bli alltmer strömlinjeformad.

Dessa människor bidrar till en bättre och mänskligare värld. De bidrar på sätt som vi normalstörda (ja, vi kallar oss så, vi som lever i dess närhet utan den extra kromosomen – vem är normal egentligen?) – de bidrar på sätt som vi aldrig ens kunnat tänka.

Underbara, spontana, prestigeslösa och med massor av klockren klokskap finns de här för att visa oss hur vi ska hantera varandra på ett bra och omsorgsfullt sätt OCH de lär oss att inte vara ”rädda” för det som är på andra sätt, det som inte är som jag, det som är annorlunda.

Samtidigt som det jag skrivit är sant, så är sanningen ”bred” om vad Downs syndrom innebär, att säga att nån bär Downs syndrom är ungefär ett lika uttömande som att säga att någon är svensk. Vi är alla olika!

Idag firar vi olikheterna och vi firar att det är bra med många olika uttryck och perspektiv. Det annorlunda är bra och behövs för att världen ska bli en mindre kylig och en bättre och mer mångfasetterat kärleksfull plats att vistas i.

Vi firar idag genom att ”Rocka sockarna”, det vill säga att vi tydliggör symboliskt behovet av olikhet genom att bära olika (färg/form/fason) sockar.

Och jag tänker, i förlängningen, att som kyrka skulle vi kanske bära olika sockar varje dag? Det stämmer till eftertanke!

Johan Ernstson

Kyrkoherde

Svenska kyrkan Tjörn

Svenska kyrkan Tjörn stödjer #vistårinteut

#vistårinteut

#vistårinteut

Svenska kyrkan Tjörn har skrivit under uppropet om amnesti för ensamkommande barn och unga i Sverige som drivs av #vistårinteut.

http://vistarinteut.org/

Rörelsen #vistårinteut består av professionella och volontärer som på ett eller annat sätt möter och är engagerade i gruppen asylsökande ensamkommande barn och ungdomar. De som är engagerade jobbar bland annat i skolan, på HVB- hem, inom socialtjänst, psykiatri, vård eller i familjehem. Nätverket ser ensamkommande asylsökande barn och ungdomar som allas angelägenhet och arbetar dagligen för att deras rättigheter beaktas och att de behandlas på samma sätt som andra barn.

#vistårinteut kräver:

  1. Att stat och kommuner omedelbart stoppar omflyttningarna av ensamkommande barn och unga som befinner sig i asylprocess, i suicidpreventivt syfte.
  2. Att Migrationsverket fryser alla utvisningar för ensamkommande barn och unga omedelbart utifrån den rättsosäkerhet och brist på kunskap om barnperspektivet som råder på Migrationsverket.
  3. Att våra politiker tar beslut om amnesti för alla ensamkommande barn och unga som varit i Sverige mer än ett år.

———————————————————-

Biskop Per Eckerdal har också skrivit under uppropet och skriver i sitt pressmeddelande:

Biskop Per Eckerdal har skrivit under ett upprop från rörelsen ”#vistårinteut – men vi slutar aldrig kämpa” som kräver amnesti för de ensamkommande flyktingbarnen som finns i Sverige. Uppropet är ett initiativ som stöds av många organisationer och föreningar. Amnesti betyder i sin renaste form nåd. Uppropet ber nu regering och riksdag att visa nåd mot våra ensamkommande barn och unga.

Just nu pågår en namninsamling för amnesti för alla ensamkommande barn och unga som varit mer än ett år i Sverige! Initiativtagare är gruppen ”Vi står inte ut men vi slutar aldrig kämpa” #vistårinteut

De är som våra egna barn och barnbarn

— De ensamma ungdomar som har tagit sig till vårt land, och som i många fall redan varit här i flera år, måste få känna att vi inte hanterar dom som överblivna varor och slänger ut dom, säger biskop Per Eckerdal. De är, som våra egna barn och barnbarn, människor i början av sitt liv med egna drömmar och förhoppningar.

Igår skrev biskop Per Eckerdal under namninsamlingen.

— Det är ett medmänskligt ansvar att ge dessa sköra unga människor, som redan finns mitt ibland oss, en trygghet så de kan börja tro att de har en framtid. För mig är detta viktigt och därför skriva jag självklart under uppropet.

Amnesti betyder nåd

Amnesti betyder i sin renaste form nåd. Vi ber nu regering och riksdag att visa nåd mot våra ensamkommande barn och unga. Vi anser att de har lidit nog och kämpat klart. Nu behöver de ett liv i trygghet så att de kan bidra till bygget av vårt fantastiska land precis som alla andra barn och unga i Sverige.

Det finns många fördelar med att ge amnesti.

1. Sverige som en av de främsta företrädarna för mänskliga rättigheter: Sverige kan hålla huvudet högt i kommande förhandlingar i EU om asylrätt och asylpolitik. Sverige visar i och med amnestin att man tar ansvar för de som kom innan asyllagarna ändrades och att det går att lösa problem som uppstått. Amnesti är ett sätt att förenkla processen för politikerna kring frågan om ensamkommande barn och unga.

2. Sverige som rättsstat: Ensamkommande barn och unga har generellt starka skyddsskäl. De kommer ofta från utpräglade klansamhällen och har i många fall en hotbild över sig eller saknar nätverk vilket gör att de riskerar att dras in i skadliga och farliga sammanhang. Att ge dessa barn och unga amnesti är ett sätt att visa att Sverige gör om och gör rätt rent juridiskt.

3. Sveriges ekonomi: Eftersom ensamkommande barn och unga inte kan återvända till länder där de riskerar att dö kan vi anta att de flesta ensamkommande som nu får avslag kommer att gå under jorden. Det handlar om tiotusentals barn och unga och det kommer att kosta pengar. Amnesti är ett sätt att få kontroll över situationen och säkerställa att färre unga riskerar att hamna i utanförskap i stället för att bidra till vårt samhälle – som de både vill och kan.

Amnesti till alla ensamkommande unga innebär med andra ord en winwinsituation för alla.

Här kan du också skriva på uppropet:

https://www.skrivunder.com/amnesti_for_vara_ensamkommande_barn_och_unga

Kampen mot ondskan

Dagens predikan kommer från Janåke Hansson. Du kan höra den live i Klädesholmens kyrkan kl 11 eller i Rönnängs kyrkan kl 17. 

Vi har nu kommit ett stycke in i fastan. Den inleddes med Askonsdagen. Under de tre följande söndagarna är det kampen ur några olika perspektiv det handlar om. Idag den tredje söndagen i fastan är överskriften: ”Kampen mot ondskan”.

Att vi människor står i en sådan kamp är inte svårt att se. Dagligen blir vi påminda. Den finns i våra egna liv, i vår oro för vår hälsa, i vårt sökande efter trygghet, mening med våra liv. Vi kan göra stora uppoffringar för att få det onda att vika undan så att vi kan få leva det goda livet tillsammans. Jag kan se det till exempel då många på kort tid, efter en vädjan via sociala media, generöst kan ge pengar för att bekosta en dyr operation för att hjälpa en svårt sjuk.

Flykting Foto Gunnar Menander/GMPP/Ikon

Flykting Foto Gunnar Menander/GMPP/Ikon

Vi ser också ondskan i de konflikter som får miljontals människor att fly från krig i sina hemländer. Men även här mobiliserar ondskan motkrafter. Vi vill göra något för att hjälpa offren för ondskan och driva det onda på flykt. Ondskan väcker vår kamplust.

Men samtidigt känner vi vår maktlöshet. Det fortsätter ju bara. Krigen tar inte slut. Bara fler och fler tvingas fly. Så därför kan vi känna igen oss i lärjungarnas maktlöshet när de inte kunde hjälpa mannen som kommit med sin sjuke son.

Men som om det inte var nog. Deras maktlöshet inför ett lidande de inte rådde på väckte människors kritik. Det står att några skriftlärda diskuterade med dem. De hade förväntningar på Jesu lärjungar. Men de kunde inget göra. Vilka som anklagelserna var och vad lärjungarna sa till sitt försvar vet vi inte. Säkert var de själva förvånade och förskräckta över sin maktlöshet. Jesus hade ju gett dem makt över demonerna. Så hade han sagt då han sände dem ut att predika (Mark 3:13-15). Men det fungerade inte.

Deras erfarenhet är också vår erfarenhet. Hur ofta känner vi oss inte maktlösa inför det onda? Hur mycket god vilja vi än har, så räcker den inte till. Utan istället fastnar vi i ändlösa diskussioner om ondskans grymhet och vad vi skall göra eller låta bli att göra (för det är ju ändå ingen idé) för att lindra världens nöd.

Mitt i lärjungarnas dispyt med de skriftlärda kommer Jesus. Han undrar vad som står på. Snabbt sätter han sig in i situationen och det hela avslutas med att Jesus hjälper den sjuke och helar honom.

Men ser det inte lite väl lätt ut? Vi som känner vår maktlöshet inför flyktingkrisen, cancern, våldet i förorterna, barnen ingen bryr sig om, religiösextremism, vi tänker; ”Så där lätt är det väl ändå inte? Vi ropar på Jesus och han fixar det.”

Nu säger inte heller Jesus det. Tvärtom säger han, när lärjungarna frågar varför de inget kunde göra, att deras ansträngning inte varit tillräcklig. Det fattades bön. Viljan till handling fanns där, också försöken att göra något. Men det fattades bön.

Royne Mercurio /Ikon

Royne Mercurio /Ikon

”Bed och arbeta”, på latin heter det Ora et labora”. Det är en uppmaning som ljudit genom hela kyrkans historia. Både bön och arbete behövs i kampen mot ondskan och det börjar med bön. B kommer före A. Bön kommer före arbete. Det är därför kyrkan alltid firat sin främsta gudstjänst inte den sista dagen i veckan, även om det ser ut så i våra almanackor numera. Nej, söndagen är den första dagen i veckan. I den tidiga kyrkan var det verkligen så. Lördagen var vilodagen och söndagen var den första arbetsdagen. Tidigt på söndagmorgon innan arbetet började, bad man och tog emot Kristus i bröd och vin i nattvarden, sedan gick man ut i arbete.

Sådant är mönstret för kyrkan. Vårt arbete i Guds rike, i kampen mot ondskan, börjar med bön. I mässan får vi ta emot Kristus för att därifrån ”stärkta av måltidsrasten” sändas ut i världen i vår Herres tjänst för att föra ned himmelens vilja på jorden.

Den tjänsten har vi främst i våra vanliga uppgifter. Var annars skulle vi ha den? Och kraften, fantasin och uthålligheten, i vår tjänst, den har vi i vår Herre och Skapare, Frälsare och Hjälpare! I Guds namn kan vi vinna seger!

Att det finns kraft att få i Gudsmöte ser vi också i evangeliet idag. Markus har med en detalj som indikerar något viktigt, nämligen, det finns kraft att få i Gudsmötet. Det står att när Jesus kom till folket så ”greps de av bävan”. Men inte på det sättet att de blev rädda. Tvärtom de ”skyndade fram” till honom.

Bävan som fick folket att skynda fram till Jesus berodde på att han strax innan, tillsammans med sina lärjungar Petrus, Jakob och Johannes i ett omtumlade Gudsmöte på Förklaringsberget, varit inneslutna i ett gudomligt ljus (läs om händelsen i Mark 9:2-8). Fortfarande påverkade av denna gudomliga urladdning kliver de rakt in, i en för lärjungarna nedanför berget, hopplös kamp. Men när Jesus kommer sker det som såg omöjligt ut.

Nu sker inte allt som vi ber om. Ondskan förmeras ofta snabbare än den kan drivas på flykten. Cancern dödar, människor skjuts ihjäl i förorterna och vi förblir likgiltiga inför människor i nöd. Tron svalnar, hopp byts ut mot hopplöshet. Jesus själv skulle strax efter denna händelse, avrättas som en förbrytare, på ett kors i Jerusalem. Men inte ens då Jesus död tas ner från korset är hoppet ute.

Sådant är också vårt hopp i tron på Kristus. Döden har inte sista ordet. Livet i Kristus slutar inte i nederlag. ”Jag skall uppstå igen”, sa Jesus till sina lärjungar. Så kan också vi tro på en uppståndelse efter vår död och en tillvaro där kampen mot ondskan är över. I Kristus har vi det hoppet och det ger oss kraft redan nu i vår kamp mot ondskan.

/Janåke Hansson
präst

Söndagens texter

1 Kung 18:26-29

Baalsprofeterna tog den tjur de hade fått och gjorde i ordning den. Sedan åkallade de Baal oavbrutet från morgonen ända till middagstiden: ”Baal, svara oss!” Men det kom inget ljud och inget svar. Då började de hoppa kring altaret som de hade rest. [27] Vid middagstiden hånade Elia dem. ”Ropa högre!” sade han. ”Han är ju gud, men han har väl sitt att sköta, han kan ha gått avsides eller vara ute i något ärende. Kanske han sover och måste vakna först!” [28] De ropade ännu högre och sargade sig med knivar och spjut som de brukade, så att blodet flöt. [29] Hela eftermiddagen fortsatte de i profetisk extas, ända till tiden för matoffret. Men det kom inget ljud, inget svar, inget tecken.

När tiden för matoffret var inne trädde profeten Elia fram och bad: ”Herre, Abrahams, Isaks och Israels Gud, låt det i dag bli uppenbart att du är Gud i Israel, att jag är din tjänare och att det är på din befallning jag har gjort allt detta. [37] Svara mig, Herre, svara mig, så att detta folk inser att det är du, Herre, som är Gud och att det är du som har vänt deras hjärtan bort från dig.” [38] Då slog Herrens eld ner och förtärde offret och veden, stenarna och jorden och slickade upp vattnet i diket.

[39] Folket såg vad som hände och föll ner på sina ansikten och ropade: ”Det är Herren som är Gud, det är Herren som är Gud.”

 

Upp 3:14-19

Skriv till ängeln för församlingen i Laodikeia:

Så säger han som är Amen, det trovärdiga och sanna vittnet, början till Guds skapelse. [15] Jag känner dina gärningar, du är varken kall eller varm. Om du ändå vore kall eller varm! [16] Men nu är du ljum och varken varm eller kall, och därför skall jag spy ut dig ur min mun. [17] Du säger: jag är rik, jag har vunnit rikedom och saknar ingenting. Och du förstår inte att just du är eländig och ömkansvärd och fattig och blind och naken. [18] Jag råder dig att hos mig köpa guld som har renats i eld så att du blir rik, och vita kläder så att du kan klä dig och dölja din skamliga nakenhet, och salva att smörja dina ögon med så att du kan se. [19] Jag tillrättavisar och tuktar alla dem jag älskar. Visa iver och vänd om!

Mark 9:14-32

När Jesus med Petrus, Jakob och Johannes kom tillbaka till lärjungarna fann de mycket folk omkring dem och skriftlärda som diskuterade med dem. [15] Men när folket fick se honom greps de av bävan och skyndade fram för att hälsa honom. [16] Han frågade: ”Vad är det ni diskuterar?” – [17] ”Mästare”, svarade en i mängden, ”jag har kommit till dig med min son som har en stum ande. [18] Var den än faller över honom kastar den omkull honom, och han tuggar fradga och skär tänder och blir stel. Jag bad dina lärjungar driva ut den, och de kunde inte.” [19] Han sade: ”Detta släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? För hit honom!” [20] De kom fram med pojken, och när han fick se Jesus började anden genast slita i honom så att han föll omkull och vältrade sig på marken med fradga kring munnen. [21] Jesus frågade hans far: ”Hur länge har det varit så här med honom?” Fadern svarade: ”Sedan han var liten, [22] och ofta har anden kastat honom både i eld och i vatten för att ta livet av honom. Men förbarma dig över oss och hjälp oss, om du kan.” [23] Jesus sade: ”Om jag kan? Allt är möjligt för den som tror.” [24] Då ropade pojkens far: ”Jag tror. Hjälp min otro!” [25] När Jesus såg att folk strömmade till sade han strängt till den orena anden: ”Du stumma och döva ande, jag befaller dig: far ut ur honom och kom aldrig mer tillbaka.” [26] Den gav till ett skrik och ryckte och slet i pojken och for så ut ur honom. Och pojken låg där så livlös att alla sade att han var död. [27] Men Jesus tog hans hand och reste honom upp, och han steg upp. [28] När Jesus hade kommit hem och lärjungarna var ensamma med honom frågade de: ”Varför kunde inte vi driva ut den?” [29] Han svarade: ”Den sorten kan bara drivas ut med bön.” [30] Sedan gick de därifrån och vandrade genom Galileen. Han ville inte att det skulle bli känt [31] eftersom han höll på att undervisa sina lärjungar. Han sade: ”Människosonen skall överlämnas i människors händer, och de kommer att döda honom, och tre dagar efter sin död skall han uppstå.” [32] Men de förstod inte vad han menade och vågade inte fråga.

NÖDROP! Människor svälter – du kan hjälpa!

Människor svälter. Vi kan göra något åt det. Det behövs mer pengar. Swisha 9001223 och bidra till mat och vatten. Skriv ÖSTRA AFRIKA.

Svenska kyrkans internationella arbetes foto.

Flyktingar i östra Afrika – K216

I östra Afrika pågår inbördeskrig i flera länder. Miljontals befinner sig på flykt i sitt eget, eller närliggande länder. I regionen finns några av världens största flyktingläger och utdragna konflikter gör att många flyktingar blir fast i lägren under lång tid.

VÄRLDENS TREDJE STÖRSTA FLYKTINGKRIS PÅGÅR JUST NU I SYDSUDAN

Sydsudan plågas sedan fler år av våld och stridigheter och många människor har förts bort eller dödats. Nu har människor även börjat dö av svält.

Omkring fem miljoner människor, hälften av landets befolkning, riskerar att dö av undernäring. Situationen har uppstått med anledning av torka i kombination med att hjälpinsatser stoppas av stridande parter i Sydsudan.

Sedan i somras har över 750 000 sydsudaneser flytt över gränsen till Uganda. De är nu lika många som lokalbefolkningen i det redan mycket fattiga området i norra Uganda. Bristen på mat och vatten är akut. Svenska kyrkan finns där.

Hör Else Berglund, samordnare för Svenska kyrkans flyktingprogram i östra Afrika intervjuas i P4 extra. 9 mars 2017

Hör Anna Garvander, chef för Svenska kyrkans humanitära arbete, berätta i Sveriges Radio om en kaotisk flyktingsituationen i Uganda.”Vi går på knäna”, 5 mars 2017.

Banner swish och sms torka, 640x1255

Duger jag som förälder?

Nästa torsdag, 23 mars, är det en föreläsning med Cajsa Tengblad som tar upp frågan om hur jag är som förälder och hur jag kan ta mitt liv på allvar och på det sättet bli en bra förebild för mina barn. Missa inte detta tillfälle. Fri entre, ingen anmälan.

Cajsa Tengblad

Cajsa Tengblad

Tillsammans är det nya själv!

FÖRELÄSNING MED CAJSA TENGBLAD 23 MARS KL 18.00-20.00

Må bra-kunskap och livsstrategier för föräldrar.

Cajsa Tengblad har tidigare skrivit om hur vi kan hjälpa våra barn och ungdomar till en sund självbild och lagom god självkänsla.

Nu har hon skrivit den bok hon själv har saknat, en bok som inte handlar så mycket om hur vi ska bemöta våra barn, utan mer om hur vi som föräldrar, oavsett livssituation, ska ta vårt liv på allvar, leva för att må bra och få ett gott liv – och på så sätt vara positiva förebilder för våra barn.

http//www.cajsatengblad.com/

Föreläsningen sker i samverkan med studieförbundet Sensus.

https://www.svenskakyrkan.se/tjorn/cajsa-tengblad

Jag lär mig något nytt varje dag!

Som ni säkert läst i ett tidigare inlägg har alla präster och diakoner i Göteborg stift, samlats för ett stort möte i två dagar. Temat för mötet var Nåd.

Vi var i Domkyrkan och Posthotellet, det är mäktigt med så många 730 personer som sjunger på samma gång i en stor kyrka. Jag gillar verkligen gudstjänster när sången får ljuda mellan väggarna.

Vi hade innan mötet fått läst en bok av Jesper Svartvik, Förunderligt förtroende som han skrivit på uppdrag av Biskop Per Eckerdal med ämnet Nåd.

Jesper Svartvik föreläste för oss, så gjorde även Maria Ottesten som är redaktör för en ny bok som heter Nåd i Realtid, en antologi där Else Blomgren, Pekka Mellergård, Cecilia Nahnfeldt och Håkan Stenow skriver om Nåd ur olika perspektiv.

Det var mycket matnyttigt som kom fram under dagarna och för mig en hel del bekräftelse på hur jag själv tänker.

Det jag upptäckte att alla tänker inte som jag om Nåd, det visste jag egentligen men för mig är Nåd befrielse, upprättelse, hopp och förlåtelse. Det visade sig att många har en mörkare syn på Nåd som hör ihop med synd och skam. Det är något av arvet som Göteborgs stift dras med fick jag förklarat för mig.

Att prata om Nåd handlar också om Gudsbild, människosyn och bibelsyn. Och där har vi alla helt olika bilder.

Min bild av Gud är kärlek och hela tiden skapande och det genomsyrar allt jag gör. Han har också gett oss en fri vilja till att göra som vi vill. Vilket innebär att vi människor gör det som är ont, för att vi brister. Vi klarar inte av, orkar inte med att vara goda människor även om vi vill med hela oss. Vi försöker göra vårt bästa, och det duger.

Vattenfall. Foto Gustaf Hellsing. Svenska kyrkan IKON

Vattenfall. Foto Gustaf Hellsing. Svenska kyrkan IKON

Nåden finns där för oss alla, den flödar rikligt och ges till oss utan att vi förtjänar det. Det bara finns där, vi behöver inte prestera eftersom Gud älskar oss och ser oss djupt inne i våra hjärtan och ser vår strävan.

Jag gillar sången ”En fattig bonddräng” där det beskrivs så fint om vår strävan och att Gud ser det.

Står där, fattig bonddräng, invid himmelens port,
lite rädd och ledsen för de synder jag gjort.
Man ska inte supa, hålls med flickor och slåss.
Herren Gud i himlen är väl missnöjd förstås.

Men då säger Herren: Fattig bonddräng, kom hit!
Jag har sett din strävan och ditt eviga slit.
Därför, fattig bonddräng, är du välkommen här.
Därför, fattig bonddräng, ska du vara mig när.

Och jag, fattig bonddräng, står så still inför Gud,
och sen klär han på mig den mest snövita skrud.
Nu du, säger Herren är ditt arbete slut.
Nu du, fattig bonddräng nu får du vila ut.

Text: Astrid Lindgren

Jesper Svartvik pratar om Nåd som tre olika saker; Att göra rätt, Nådens kärlek och att ödmjukt vandra med Gud.

Han menar att Nåd också är handling, att göra Nåd. Han sa bland annat ”fundera inte på om du skall älska din medmänniska, handla som om du gjorde det”.

Hopp är inte ett passivt väntande, det är ett aktivt handlande i hur världen verkligen är. Vi orkar mer än vad vi tror och klarar av mer än vad vi tror. ”Hoppet är det där med fjädrar, som slår sig ner i själen och sjunger en melodi utan ord…” skriver Emily Dickinson i en dikt. Fina ord tänker jag.

Svartvik menar att när vi möts öga mot öga så uppstår både Hopp och Nåd och ett möte mellan människor. På hebreiska heter ansikte Panim. Så han säger Panim mot Panim. Ansikte mot ansikte. Då kan vi också se varandra, acceptera våra olikheter och börja samtala med varandra. I Välsignelse orden vänder Gud sitt ansikte mot oss. Vi kan se Gud i den andra människan.

Han säger att vi skall bli vän med nåden, som för många är något negativt. Men den möter oss inte bara i nederlagen den möter oss i kärleken.

När vi blir helt odugliga så blir vi mottagliga för Nåden säger Svartvik. Nådens kärlek fyller oss.

Det blev ett samtal uppe på scenen mellan Jesper Svartvik och Joel Halldorf, Stefan Eklund, Katarina Redegard, Nina Karemo och där kom det en hel del kloka ord och en del provokationer.

Bland annat att vi i kyrkan är duktiga på kärleksfulla gärningar/handlingar utåt. I den undersökning som kom torsdagen 16 mars om hur Svenska kyrkan agerat under den stora flyktingströmmen visade sig att åttiotvå procent av församlingarna varit aktiva. Vilket bevisar ovanstående uttalande. Men hur är det med oss själva, internt? Mellan olika samfund och andra religioner? Finns Nåden och kärleken där? Handen på hjärtat, där fungerar det kanske inte så bra, eller?

Jag vill avsluta med orden om att se Gud i den andre människans ansikte i alla möten oavsett med vem du möter.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström
präst