Vad händer 2017?

2017

2017

2017 – nu är vi igång. Skolorna har startat. Och denna veckan eller nästa vecka så drar våra verksamheter hos Svenska kyrkan Tjörn igång (om inget annat meddelats). Nu börjar vi helt enkelt återgå till vardagen efter jul, nyår och trettonhelgen.

www.svenskakyrkan.se/tjorn

Vad kan då 2017 vara för ett år – vad är det som händer?

Hos oss på Svenska kyrkan Tjörn så är det som vanligt en massa spännande på gång. Förändringar och förnyelser. Kyrkan är en levande organisation som bygger på tradition och erfarenheter.

Under 2017 kommer Svenska kyrkan Tjörn att starta ett spännande tre-årigt ungdomsprojekt. Det projektet lär vi få anledning att återkomma till. En person är anställd och kommer att börja arbeta den 1 mars.

Vi har fått ta del av Svenska kyrkans integrationspengar och kommer att arbeta i ett större integrationsprojekt som heter ”Kontaktpoolen”. Syftet är att hitta samordning för alla de många olika initiativ och satsningar som görs på Tjörn för nyanlända, flyktingar och kommunplacerade.

Hanna Lavén i Tanzania Foto: Privat

Hanna Lavén i Tanzania Foto: Privat

Under hela maj kommer vi att ha besök av två stycken Tanzanier som är en del av projektet ”Ung i den världsvida kyrkan”. De kommer att bo hos en familj här på Tjörn och kommer att delta i olika verksamheter och lära sig mer om Svenska kyrkan och om våra församlingar. I höstas var Hanna Lavén från Klövedal, Tjörn, i Tanzania.

https://www.svenskakyrkan.se/utbyte

I maj får vi avtacka Jan-Åke Larsson, präst i Valla, som går i pension. I början av juni får vi avtacka Kerstin Andersson, pedagog i Klövedal, som går i pension.

Och sen kommer hela sommaren med ett fantastisk sommarprogram som vi brukar ha här på Tjörn, som just nu håller på att ta form.

Kyrkoval 17 september 2017

Kyrkoval 17 september 2017

Hos Svenska kyrkan nationellt så är givetvis den stora händelsen att det är kyrkoval den 17 september 2017. Det kommer påverka även oss här på Tjörn. Mandatperioden går ut och nya förtroendevalda ska väljas. Förtroendevalda som vi vill styra vår Svenska kyrka och våra församlingar här på Tjörn. Känner du att du vill vara med och ta ansvar så ta kontakt med någon av de nomineringsgrupper finns. Alla listor måste vara klara och inskickade senast den 15 april.

https://www.svenskakyrkan.se/tjorn/kyrkoval-2017

Dessutom ska Göteborgs stift välja en ny biskop i höst (som börjar 2018). Biskop Per Eckerdal går i pension och en ny efterträdare ska utses. Det är alla präster, diakoner och lika många förtroendevalda som väljer. Vem skulle du vilja se som ny biskop i Göteborg?

http://internwww.svenskakyrkan.se/gbgstiftskansli/biskopsval

Luther Reformationsjubileet 2017

Luther Reformationsjubileet 2017

Dessutom är det ju det stora reformationsåret. Hela det här året har vi fokus på Martin Luther i det vi gör.

https://www.svenskakyrkan.se/reformationsaret2017

Det händer alltså en väldigt massa spännande saker 2017 – förutom att vi varje söndag firar flera gudstjänster i våra kyrkor, varje vecka besöker äldreboende och gör sjukbesök, varje vecka träffar konfirmander, ungdomar, barn och vuxna i olika typer av verksamhet, varje vecka har flera körer i de olika församlingarna. Så jag hoppas att du hittar dit där du känner dig hemma och vill växa vidare i vår Svenska kyrkan Tjörn.

/Carina Etander Rimborg
kommunikatör

Uppenbarelsen

Dagens predikan i dag på första söndagen efter Trettondagen kommer från Janåke Hansson. Du kan höra den live om du kommer till Klädesholmens kyrka klockan 11:00 eller Dyröns missionshus kl 15:15.

Den tid som nu är inne kallar vi för trettondedagstiden. Men det vanliga namnet internationellt är Epifania. Epifania betyder ”uppenbarelse”. Denna tid i kyrkoåret handlar om hur Guds härlighet uppenbaras i Kristus.

Den närmsta tiden kommer vi alltså att få höra om hur Gud på olika sätt i Kristus uppenbarar vem han är. Idag handlar det om Jesu dop.

Jesus dop. (Bibliska figurer i Björkekärrs kyrka. Foto Carina Etander Rimborg).

Jesus dop. (Bibliska figurer i Björkekärrs kyrka. Foto Carina Etander Rimborg).

Så frågan vi idag få ställa är. Vad är det som avslöjas med att Jesus döps av Johannes? En annan fråga som också väcks genom berättelsen om Jesu dop är. Hur hänger hans dop ihop med vårt dop?

Ett ord vi kan använda för att förstå varför Jesus vill döpas av Johannes är ”solidaritet”. Genom att göra det ”solidariserar” sig Gud med oss människor. Jesus behövde ju inte Johannes dop. Johannes döpte dem som ville göra bättring. De som kom var människor som ångrade att de med sina handlingar, tankar och ord sårat andra människor. Läser vi hela berättelsen om Johannes döparen så ser vi hur han vänder sig till människor som missbrukat sin maktställning, soldater som med våld tvingat till sig saker, tullindrivare som lurat till sig pengar. Men han vände sig också till alla dem som fått sina samveten väckta och som nu ville bättra sig och börja leva ett nytt bättre, kärleksfullare liv till sina medmänniskor.

Så kan man beskriva Johannes dop. Men ett sådant dop behövde inte Jesus. Han var ju sann Gud och sann människa. Han var fullkomlig Gud och fullkomlig människa. Ändå ber han om ett dop som var ämnat syndare.

Varför? Jo, Jesus solidariserar sig med oss människor. Men när det gäller honom så handlar det inte så där i allmänhet ett sätt att visa lite medkänsla på. Nej, Jesu solidaritet är hel och hållen. Han gör det så till den grad att han identifierar sig också med våra synder.

När Jesus föddes var det Gud som identifierade sig med vår mänskliga natur. Skaparen blev den människa han själv skapat. Bara det är så stort att det är omöjligt att fatta. Hur kan Gud bli människa? Men när Jesus döps tar Gud ytterligare ett steg i sin identifikation med oss. Han gör våra synder till sina.

Gud går steget vidare i sin kärlek till oss. Han byter plats med oss. När vi solidariserar oss med andra som vi känner medkänsla med går vi sällan så långt. Den som solidariserar sig med en fattig byter sällan plats med den fattige. Inte heller flyktingen eller krigsfången.

Men Jesus gör det som är mer än solidaritet, plåster på såren och uppmuntrande ord. Han gör sig till en av alla de syndare som stod på rad för att döpas av Johannes. Han gör sig till en sådan som mig, som dig som dagligen behöver be: ”Förlåt mig!”, ”Herre, förbarma dig!”

Redan vid Jesu dop avslöjas det som skall hända sedan. Med sin totala identifikation med oss människor som också infattar vår fallna natur, stiger han så långt ner han kan. Genom en sådan total identifikation med oss människor slår Jesus in på en väg som skulle leda honom till ett annat dop.

I Jordanfloden döps Jesus i vatten med bättringens dop. I slutet av sin tid på jorden blir han döpt med sitt blods dop. Båda dessa dop hänger ihop. Med sitt dop i vatten visar Jesus vad han slutgiltigt skall göra. Han skall ta konsekvenserna av sin totala identifikation med oss människor. Han skall också dö för att köpa oss fria från döden och ge oss tillbaka det liv vi skapades att leva.

Detta är vad som avslöjas då Jesus döps. Det är ”epifanian” med Jesu dop.

Vår andra fråga var. Hur hänger Jesu dop ihop med vårt? Kort svar på den frågan är; Om Kristus vid sitt dop tog vår plats får vi hans plats när vi döps. Det vi får vid vårt dop är att vi inför Gud får samma ställning som Jesus själv. Guds Son blir vår broder. Jesu Fader blir också vår Fader. Inte bara som av honom skapad. Vi hans jordiska barn blir också hans himmelska barn.

När vi döptes blev vi iklädda en vit dräkt. Den är en symbol för det dopet ger oss. Vi får del av Kristi rättfärdighet, som det heter på kyrkans språk.

Att få del av Kristi rättfärdighet betyder inte att nu är vi fullkomliga människor i den meningen att nu finns inga egoistiska tankar längre. Synden är borta. Vi orsaker inget ont mer. Nej, dopet gör oss inte fullkomliga i den meningen. Men i dopet tar vi syndare emot Kristi rättfärdighet.

Luther har ett uttryck för detta. (Nu kommer ”dagens Luther”. Jag hoppas det skall bli fler av ”dagens Luther” under reformationsåret) Om man säger det på latin så heter det Simula iustus et peccator. Det betyder som kristen är jag på samma gång både rättfärdig och syndare. Luther menar att människan här på jorden aldrig kan bli en icke-syndare. Nej, människan är syndare. I tankar, ord, handlingar och underlåtelser missar hon ständigt målet med att vara den människa Gud skapade henne att vara. Men genom dopet har hon blivit rättfärdiggjord i Kristus. Hon är gjord till ett med Kristus. Hon är rättfärdig men också fortfarande syndare.

Då kommer den klassiska invändningen. Om vi inget kan göra för att bli rättfärdiga inför Gud, utan det är bara Gud som kan. Då behöver vi inte ta så mycket ansvar för våra liv. Förlåtelsen kan vi ju ändå aldrig förtjäna. Men då Kristus redan har gjort allt för att den skall bli vår, då är den ju lätt att få.

På det svara Luther. Det är rätt att vi inget kan göra för att bli rättfärdiggjorda. Men att i dopet bli iklädd Kristi rättfärdighet får för konsekvenser med sig. Den helige Ande föder oss på nytt och ikläder oss Kristi rättfärdighet. Men nu fortsätter livet i dopet, ett liv där den helige Ande vill förvandla oss, vi som är Guds avbild så att vi kan bli Kristus allt mer lik. Denna förvandling kallas för helgelse. Helgelsen är en process som består av att den gamla människan i oss dagligen dör så att den nya människan kan mogna och växa till. Helgelsen är något som pågår hela livet och når först sitt slutmål i himmelen.

Så på vår vandring som döpta får vi för varje dag ta emot det Kristus har gett oss genom sin död och uppståndelse. Dagligen får vi vända oss mot honom så att vi kan få höra hur älskade vi är och att vi tillhör honom. Så får vi rättfärdiggjorda av Kristus leva med honom för att genom den helige Ande förvandlas till hans likhet. Vi får söka honom så att den helige Ande genom Ordet och nådemedlen (dopet, nattvarden och boten) kan förvandla oss.

Janåke Hansson
präst Rönnängs församling

Här hittar du söndagens texter>>

Var går gränsen för förlåtelsen?

I dag kommer predikan från Janåke Hansson. Dagens överskrift är ”Nådens gåvor” och texterna för dagen hittar du längst ner i blogginlägget. Vill du höra Janåke live i dag kan du göra det i Klädesholmens kyrka kl 9:30, på Dyrön kl 15:15 eller i Rönnängs kyrka kl 19:00.

I folkskaran, som samlats kring henne, såg hon en man tränga sig fram mot henne. Nyss hade hon berättat om sina erfarenheter av Tysklans ockupation av Holland under andra världskriget. Om hur hon tillsammans med sin familj gömt judiska flyktingar i sitt hem i södra Holland och hur de blev upptäckta och hamnade i koncentrationsläger. Hon hade överlevt men hennes far och syster hade dött.

Nu såg hon en man hon kände igen från kocentrationslägret tränga sig fram mot henne. Det var en av vakterna som hon lärt känna som cynisk och grym. I den stunden ville hon helst fly därifrån. Men det var försent. Hon såg hans leende ansikte och framsträckta hand. Skulle hon fatta den och möta hans blick eller lämna platsen? Skulle hon klara det? Efter en viss tvekan gör hon det. Hon sträcker också fram sin hand.
(Fritt efter Corrie ten Booms berättelse)

Corrie ten Boom

Corrie ten Boom

Idag handlar det om att förlåta och om Kristi kyrka som den gemenskap som alldeles speciellt har uppdraget att vara ett försoningens tecken och en försongens plats i världen. Corrie ten Boom var kristen och det var hennes tro på Kristus som gav henne kraft, trots alla motstridiga känslor, att ta emot den f d lägervaktens utsträckta hand. Hur kunde hon förlåta och hur kan kyrkan förverkliga sin kallelse i en värld där så mycket strider finns också innanför hennes egna väggar? Det är frågan vi får ställa oss.

Låt oss se till våra möjligheter att leva upp till vår kallelse som det beskrivs för oss idag.

När aposteln, i Romarbrevet (som är dagens episteltext), beskriver den kristna församlingen gör han det med bilden av en kropp. I kroppen är alla lemmarna med sina olika uppgifter till för varandra. En kropp får inte vara i strid med sig själv utan den måste vara en enhet i sin mångfald. Så skall det också vara i kyrkan, säger aposteln. Jag tjänar kroppen/kyrkan med mina gåvor. Jag blir betjänad av mina ”medlemmar” med deras gåvor. Varje del kommer till sin rätt i helheten och kyrkans enhet synliggörs. Så kan kyrkan bli det hon ämnad att vara i världen, ett försoningens tecken som väcker tro på Kristus (Johannes 17:18-23).

För att vara ett försoningens tecken och en försoningens plats i världen är det viktigt att kyrkan har sin grund i Kristus och det han gjort för oss. Vårt förhållande till varandra och vår förmåga att förlåta varandra har ett ofrånkomligt samband med vårt förhållande till Gud.

Det vi för det första måste vara på det klara med är att Jesus har klarat upp vårt förhållande till Gud vår Fader. Gud som är helig och som har kallat oss att vara heliga har inte vänt oss ryggen. Trots allas vår del i världens bortvändhet från Gud är inte hans blick bortvänd från oss. I sin barmhärtighet sände han sin Son till oss och han klarade upp vårt förhållande till Gud Fader på korset då han försonade oss med Gud. Vi är förlåtna. Genom det Kristus gjort för oss är Guds avbild i oss återställd! Sådan är den kristnes ”status” inför Gud.

Korset och Jesus. Foto: Bibelskolan.com

Korset och Jesus. Foto: Bibelskolan.com

Detta är försoningens vertikala dimension. Men så har vi den horisontella dimensionen. Vi är försonade med Gud till att leva i försonlighet med varandra. Om den undervisar Jesus sina lärjungar idag. Tre saker säger han då.

Det första Jesus säger kan till synes motsäga det han senare säger. För innan han talar om en förlåtelse utan gräns så säger han att ibland måste vi låta bli att förlåta. Han säger t o m att de i kyrkan som är anförtrodda uppgiften att på hans uppdrag tillsäga förlåtelsen (biskopen och prästen) kan binda någon i hans synd. Men detta skall bara göras när någon inte vill kännas vid sin skuld utan fortsätter att handla orätt. Nåden är inte billig i dess vertikala dimension. Den kostade Jesus hans liv. När den då skall förverkligas i sin horisontella dimension kan vi inte tvinga på förlåtelsen på den som inte vill ta emot den.

Men även om det är så skall vi inte ge upp. Det är det andra som Jesus säger till oss. När hinder finns för att leva försonade med varandra. Då människor fortsätter i sitt orätta handlande och vi glider från varandra i oförsonligheter. Då vi är långt från den enhet Jesus bad om skulle råda i hans kyrka. Då får vi be. Om ni bara är två eller tre som är överens om att be om kraft till att förlåta, uthållighet i att söka enhet, så finns det hopp, säger Jesus. Ni skall få det ni ber om av min himmelske Fader, säger han. För när vi ber så, ber vi med honom.

Men finns det ändå inte ens gräns för hur länge vi kan be och hoppas? Hur många skall vi behöva säga; ”Du är förlåten”? Petrus som är jordnära och praktisk för ner Jesu resonemang på ett konkret plan med en fråga. Hur fungera det? undrar han? ”Om någon gör orätt mot mig gång på gång. Räcker det med att förlåta honom sju gånger och sedan sätta stopp?” Det kan vi också undra. Var går gränsen för förlåtelsen? Vi får vara tacksamma för Petrus fråga. För den ger oss möjlighet att lära oss himmelens matematik. Vilket svar ger då Jesus oss? ”Jag säger dig: inte sju gånger utan sjuttiosju gånger.”

Kanske blev Petrus först konfunderad över det svar han fick. ”Finns det ändå en gräns? Visserligen mycket längre bort än jag satte den. Inte sju gånger utan sjuttiosju.” Men sen förstår Petrus. Det antal gånger Jesus säger vi skall förlåta den som gör mig orätt är en symbol för ett oändligt antal gånger. Själva sättet som Petrus tänkte på var felaktigt. Det Jesus underkänner är själva räknandet. För det vill Jesus ha sagt. Då vi ber om kraft att förlåta, om försoning och enhet, då ber vi verkligen i hans namn. Då får vi inte heller då det kommer till kritan, även om det skulle kosta i egen prestige, sätta en gräns för förlåtelsen. Bland er är det himmelens matematik som skall gälla, säger Jesus till Petrus.

Det är kyrkans uppdrag att låta det som gäller i den vertikala dimensionen, alltså i vårt förhållande till Gud, också få gälla i den horisontella dimension, det vill säga i vårt förhållande till varandra. Och är det inte det vi ber om i Herrens bön? Att himmelens vilja skall ske också på jorden. ”Låt din vilja ske på jorden så som i himlen” och så lägger vi till ”Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.”

Det hänger ihop vårt förhållande till varandra och Gud. Men korset ritas alltid först med dess vertikala linje. Guds förlåtelse kommer först. Men för att det skall bli ett kors, tecknet för försoningen, behövs också den horisontella linjen. Därför ber vi om hjälp att förlåta varandra inte sju gånger, utan sjuttiosju gånger.

Janåke Hansson
präst Svenska kyrkan Tjörn

10 söndagen ef Nådens gåvor

2 Mos 19:3-8

Mose gick upp till Gud, och Herren talade till honom från berget: ”Så skall du säga till Jakobs släkt och förkunna för Israels folk: [4] Ni har sett vad jag gjorde med egypterna och hur jag har burit er på örnvingar och fört er hit till mig. [5] Om ni nu lyssnar till mig och håller mitt förbund skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk – ty hela jorden är min – [6] och ni skall vara ett rike av präster och ett heligt folk som tillhör mig. Detta är vad du skall säga till Israels folk.”

[7] När Mose kom tillbaka kallade han samman folkets äldste och förelade dem det som Herren hade befallt honom att säga. [8] Folket svarade med en mun: ”Allt vad Herren har sagt vill vi göra.” Och Mose gick tillbaka till Herren med folkets svar.

Rom 12:3-8

I kraft av den nåd jag har fått säger jag till var och en av er: ha inte för höga tankar om er själva utan tänk som man bör tänka, med självbesinning, så att var och en rättar sig efter det mått av tro som Gud har tilldelat honom. [4] Ty liksom vi har en enda kropp men många lemmar, alla med olika uppgifter, [5] så utgör vi, fast många, en enda kropp i Kristus, men var för sig är vi lemmar som är till för varandra. [6] Vi har olika gåvor allt efter den nåd vi har fått: profetisk gåva i förhållande till vår tro, [7] tjänandets gåva hos den som tjänar, undervisningens gåva hos den som undervisar, [8] tröstens gåva hos den som tröstar och förmanar, gåvan att frikostigt dela med sig, att vara nitisk som ledare och att med glatt hjärta visa barmhärtighet.

Matt 18:18-22

Jesus sade: ” Sannerligen, allt ni binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt ni löser på jorden skall vara löst i himlen. [19] Vidare säger jag er: allt vad två av er kommer överens om att be om här på jorden, det skall de få av min himmelske fader. [20] Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem.” [21] Då kom Petrus fram till honom och sade: ”Herre, hur många gånger skall min broder kunna göra orätt mot mig och ändå få förlåtelse av mig? Så mycket som sju gånger?” [22] Jesus svarade: ”Jag säger dig: inte sju gånger utan sjuttiosju gånger.”

 Bibelfrågan ”Sjuttiosju eller sjuttio gånger sju?>>

 

 

Ingen sommarstiltje i Svenska kyrkan Tjörn

Läs sommarfoldern uppmanar kommunikatör Carina!

Läs sommarfoldern uppmanar kommunikatör Carina!

Den som har läst vårt sommarprogram och sett alla evenemang som Svenska kyrkan Tjörn ordnar i stort och smått ser att det verkligen inte är sommarstilje i kyrkan!

Du kan gå guidad tur, du kan gå på konstutställningar, du kan gå på konserter, du kan gå på gudstjänster. Och givetvis finns vi där om du har behov av samtal eller andra frågor.

Men själv är jag nu på semester i tre veckor och det kommer att innebära att det blir lite mer stiltje på bloggen och kanske på facebook under en period.

Men jag återupprepar – läs vårt sommarprogram och besök något av alla våra fantastiska evenemang som är kvar på sommaren.

www.svenskakyrkan.se/tjorn/sommar

/Carina Etander Rimborg
kommunikatör

Att pilgrimsvandra eller bara gå ikapp sig själv

Pilgrim St Olofsmärket

Pilgrim St Olofsmärket

Svenska kyrkan la upp en bild och en fråga på sin facebooksida.

Pilgrimsvandring Svenska kyrkan Facebook-fråga 12 juli 2016

Pilgrimsvandring Svenska kyrkan Facebook-fråga 12 juli 2016

 

En pilgrimsvandring kan vara en timmes promenad eller en vandring på flera månader. Man kan vandra ensam eller flera tillsammans. Har du provat att pilgrimsvandra? Vad tyckte du?

Hos Svenska kyrkan Tjörn har under sommaren funnit och kommer att finnas några tillfällen att pilgrimsvandra tillsammans. Närmast är det 21 juli på Dyrön och därefter 12 augusti på Åstol. (se vårt sommarprogram för mer information>>)

Att pilgrimsvandra är något man kan göra kort eller långt. En timme eller flera dagar. Ensam eller tillsammans.

Här hittar du en massa information om pilgrimsvandring i Sverige

http://www.pilgrimisverige.se/

Det finns också möjlighet att pilgrimsvandra mitt i Göteborg. Information om det hittar du här:

https://www.svenskakyrkan.se/goteborg/pilgrim

Och vår grannö Orust håller också regelbundet pilgrimsvandringar:

https://www.svenskakyrkan.se/orust/pilgrimsvandra

Så – är du sugen på att pilgrimsvandra? Kanske bara gå ikapp dig själv?

/Carina Etander Rimborg
kommunikatör

 

Kan vi riva ur sidorna ur bibeln?

Dagens predikan kommer från Kristofer Strid, pastorsadjunkt. Du som vill kan höra den live i Klädesholmens kyrka kl 9.30 eller Dyrön kl 15.15.

Bibel

Bibel

Ingen enkel evangelietext idag – kanske en vi helst hade velat riva ut ur våra Biblar? Efterföljelsen och lidandet? Den kristna efterföljelsen bygger på kärlek och att leva utifrån kärleken… Idealet är högt ställt: att vara helig så som Gud själv är helig. Det handlar om lydnad, om kamp, om omvärdering, om helhjärtenhet. Det handlar om att av fri vilja uppge allt eget. Texterna är allvarliga och rannsakande.

Första delen av vår evangelietext får tjäna till beredelse idag: ”Om någon vill gå i mina fotspår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig.” (Matt 16:24) Självförnekande står i bjärt kontrast till vår kulturs självförverkligande fokus. Här blir kristen tro en tydlig motkultur. Men erbjudandet, ”det saliga bytet” som det kallas ibland, är bra, nästan för bra för att vara sant faktiskt. Vi lämnar vår självrättfärdighet, självcentrering och självherraskap och istället centrera våra liv kring Jesus, följa Honom, ta emot Hans förlåtelse och ikläda oss Hans rättfärdighet.
Även om vi nästan av naturen vill vara vår egen Herre, så är det ett alltför tungt ok att bära, för vi förmår inte rädda oss själva. Ett bibelord jag inte förstått förrän alldeles nyligen är Matt 10:28-30 där Jesus erbjuder oss att ta på oss och bära hans milda ok och hans lätta börda. Men den är mild för att Han som förmår både att vara Herre i våra liv och även ta på sig korsets börda.

Anna Pettersson Bulonga Tanzania

Anna Pettersson Bulonga Tanzania

För tio år sedan var jag i Bulongwa i Tanzania och träffade då Anna Pettersson (tror jag sa det sist jag var här på Klädesholmen och Dyrön). I hennes bokhylla hittade jag en bok som jag blev intresserad av: ”Efterföljelse” av Dietrich Bonhoeffer. Jag kom några sidor in i den, men gav till slut upp. För någon månad sen gav jag mig på ett nytt försök, nu med ett bättre resultat. Vissa av er kanske känner igen den, andra kanske inte gör det. Bonhoeffer föddes i början av 1900-talet i Tyskland, var luthersk präst, teolog och motståndskämpe [mot Hitler] och företrädare för Bekännelsekyrkan. Han kom att kritisera den tyska kyrkan som han ansåg som ytlig och hycklande och dessutom för att bli lydhund under Hitler. Då den tyska staten tog över den teologiska utbildningen, startade han ett illegalt prästseminarium vid namn Finkenwalde. Han hade även deltagit i planeringen av ett försök till attentat gentemot Hitler och blev arresterad och förd till ett koncentrationsläger 1943. Han blev avrättad 9 april 1945 och är ihågkommen och betraktad som kristen martyr.

Dietrisch Bonnhoeffer

Dietrich Bonnhoeffer

I sin bok gör Bonhoeffer det ganska tydligt att en kristen tro utan efterföljelse knappast kan kallas en kristen tro. Efterföljelse är att vara en som följer efter Jesus, en som ser och lär av honom, ja faktiskt en lärjunge kort och gott. Bonhoeffer igen: ”En kristendom utan lärjungaskap är alltid en kristendom utan Kristus.” Kanske är det också därför som Jesus inleder med orden: ”Om någon vill gå i mina spår…”. I dagens texter gör Jesus det klart för oss hur ett sådant liv ser ut och det är minst sagt med utmanande ord. Det är valfritt – inte ett krav – Jesus är inte sådan. ”Det handlar inte om att söka lidande utan att förvänta det – för min skull (v. 25).

Att vara Jesu efterföljare har ett pris… Till evangeliets besked hör även att livet i Jesu efterföljelse levs med domen för ögonen.” Bonhoeffer tog sitt kors och gick i döden för sin övertygelse. Jag tänker mig att den enda orsaken till att en människa kan göra det är för att Jesus har gjort detsamma, att Han själv är den som gått före oss. Han kan dela smärtan, lidandet, ja till och med döden själv. Då borde det bli mindre skrämmande. Vi kan vara förvissade om att han gått genom allt och möter oss den dag vi drar vårt sista andetag. Genom vad Jesus har gjort för oss är döden inte längre en punkt, utan ett kommatecken. Något ännu bättre väntar oss på andra sidan.

Men vi kan också bjuda in Jesus i smärtan och lidandet och så be som mannen med den sjuka dottern: ”Jag tror! Hjälp min otro!” För när vi kommer till korta är det gott att veta att Gud är alltid på vår sida och vill oss väl. Vi får påminna oss om att ett kristet liv är att regelbundet vända sig till Jesus. Med Jesus finns inga hopplösa fall, men utan Honom är vi alla hopplösa. Det finns inga ägodelar som kan tas med till himlen den dag vi dör, men Jesus skall själv belöna oss den dag Han kommer åter i sin faders härlighet. För vår frälsning finns inget vi kan lägga till eller dra ifrån. Allt är av Guds nåd och helt gratis för oss att ta emot – men för Gud kostade det Hans enfödde Son. Men däremot, har vi fått del av frälsningen och räddningen, ja då förväntas vi också göra Hans gärningar – sprida Guds rike – Kristusdoften  – där vi går fram.

Kristofer Strid
Präst Svenska kyrkan Tjörn