Vi andas i samma takt och våra hjärtan slår samtidigt…

Vem går upp kl.05.00 en ledig dag, frivilligt?

I går var det Kristi himmelfärds dag och då är det en tradition med tidiga gudstjänster i hela vårt land. Jag tänker för att ta vara på det ljuvliga gröna och våren och ljuset som finns hos oss, och som vi längtat efter.

Men jag kan inte påstå att jag gillar att gå upp så tidigt. Men det hjälper till att det är helt ljust, fåglarna kvittrar och det doftar av syren och andra växter.

Så upp och hoppa lilla präst och på med kaftanen, den fina ämbetsdräkten som vi präster har. Jag har fått en ny uppsydd av en lokal sömmerska här på Tjörn, Birgitta!

Jag gillar arbetskläder, då behöver jag inte fundera över vad jag skall ha på mig och så är det tydligt för alla vem jag är.

När jag kom till Skärhamns kyrka före 7 så möttes jag av andra glada människor. Inte bara vaktmästaren, organisten och kyrkvärdar. Där fanns ett 15 tal andra som hälsade god morgon glatt och ett ljud av människor spred sig över berget.

Vem går upp frivilligt så tidigt för att vara i kyrkan? Jo alla de människor som sjunger i en kyrkokör.

Skärhamns kyrka Kristi Himmelsfärdsdag 2017 Foto Birgitta Aurell Kezcán

Skärhamns kyrka Kristi Himmelsfärdsdag 2017 Foto Birgitta Aurell Kezcán

https://www.svenskakyrkan.se/tjorn/musik-och-korer

Och det är många , många som sjunger i kör. Det är en av de största folkrörelserna vi har i vårt land och alla gör det frivilligt och använder mycket tid för att sjunga tillsammans med andra.

Jag har själv sjungit i kyrkokör under många år, ett bra sätt att också komma nära kyrkan, gudstjänsterna och få en förståelse, intresse för vad det är. Jag har alltid tyckt att det är så fint att få vara i kyrkorummet och sjunga, och få vara med i gudstjänsterna som en del av församlingen. Körsången ger gemenskap och kunskap om min egen röst och hur jag måste anpassa mig till många. Sedan blir det en massa prat, skratt och delande av liv. Vi åker på körresor och hamnar i andra kyrkor och går utbildningar och träffar andra körsångare.

Alla kan sjunga i kör och det är så roligt.

Så Stenkyrka kyrkokör var på plats denna tidiga morgon och Birgitta körledare sjöng upp med kören och övade inför gudstjänsten. Jag sprang mest runt och tittade på havet och förberedde gudstjänsten.

Vi var en hel del människor som kom till kyrkan denna tidiga morgon och firade gudstjänsten till minne av Kristi himmelsfärd. Jag brukar tänka att utanför Skärhamns kyrka är en fin plats att lämna jordelivet och det är lätt att föreställa sig hur Jesus åkte upp på ett moln där.

Efter gudstjänsten satt vi utanför kyrkan och fikade med medhavda kaffekorgar. Kyrkvärden Lennart bjöd mig på kaffe och hembakat bröd och så kunde vi åter prata och dela liv tillsammans. Det bär länge och ger kraft.

Jag lärde mig på en utbildning om att sjunga tillsammans att då, andas vi alla i samma takt och våra hjärtan slår samtidigt. Det är någon som forskat på det.

Jag tänkte på det när alla sjunger lovsång till Gud i kyrkorummet, solen lyser in genom fönstren och glädjen över att vi är många tillsammans som sjunger och våra hjärtan slår i takt.

Ha en fin helg.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström
präst

———————————

Vill du också sjunga i kör? Svenska kyrkan Tjörn har flera körer som du kan vara med i.

https://www.svenskakyrkan.se/tjorn/musik-och-korer

Vi bygger på stadig grund

Följande artikel är publicerad med tillåtelse av Lokaltidningen Stenungsund där den först publicerades 9 maj 2017.

http://lokaltidningensto.se/nyheter/storsatsning-pa-forsamlingsgard/

Storsatsning på församlingsgård

Myggenäs församlingsgård. Foto: Carina Etander Rimborg

Myggenäs församlingsgård. Foto: Carina Etander Rimborg

Nu är det dags att bygga ut och om församlingsgården. Sju miljoner ska det kosta och i december ska det vara klart.

Bland annat betyder det att Vallas nya präst kommer att ha sitt arbetsrum i de nya lokalerna.

Den nuvarande församlingsgården stod klar 1974 och har med andra ord varit med ett bra tag vid det här laget.

– Den har förstås underhållits på vanligt sätt men det är först nu som vi verkligen tar tag i den, säger Torsten Gustafsson som är kyrkans fastighetschef och Barbro Wiskari som är kyrkans ansvarige för just det här bygget.

Den stora förändringen är att det byggs ut en vinkel på huset. Det betyder förstås att det kommer till fler lokaler och i framtiden ska saker och ting kunna hållas åtskilda på ett annat sätt än idag. Personalen ska till exempel inte behöva sitta och äta i en del av den lokal som används som samlingssal.

– I den nya delen kommer det att finnas personalutrymmen, arbetsrum, mötesrum och toaletter, berättar Torsten. Det kommer dessutom att byggas en ny entré.

Förutom de nya lokalerna, kommer samtliga fönster att bytas ut, taket att läggas om och köket att bytas. Alltihop är beräknat kosta sju miljoner kronor – i dessa dagar har byggarna etablerat sig på platsen, och strax ska de dra igång arbetet. Enligt planerna ska den nya församlingsgården kunna tas i bruk den femte december.

Då har också församlingens diakon fått sitt arbetsrum i huset. Precis som församlingens präst. När Elisabeth Larsson var diakon hade hon ett litet arbetsrum i församlingshemmet vid kyrkan, men den nya diakonen – Ninnie Alstersjö – kommer att ha sitt kontor i församlingsgården.

Komminister Jan-Åke Larsson hade sitt kontor hemma i prästgården. Hans efterträdare – Malin Ringfelter – kommer även hon att finnas i gården.

– Men det är viktigt komma ihåg att Valla församlings expedition, den kommer även i framtiden att ligga i Skärhamn, påpekar de ansvariga.

De menar att det kommer att finnas helt andra möjligheter med den ”nya” församlingsgården. Det kommer inte minst att finnas bättre utrymme för verksamheten.

Under tiden som arbetet pågår, kommer församlingens verksamhet att hålla till i församlingshemmet, i kyrkan och i den lägenhet som församlingen hyr.

Bengtåke Carlson
Lokaltidningen Stenungsund
0303 72 82 25

https://www.svenskakyrkan.se/tjorn/valla-forsamling

”Ge din tjänare ett lyhört sinne”

Från Svenska kyrkans sida ”Tankar för helgen”>>

”Väggarna till hotellrummet var äggskalstunna. Man kunde höra varje steg, varje hostning, ja varje andetag från rumsgrannen. Och jag blev med ens mycket medveten om alla ljud jag själv åstadkom; toalettbesöket, skrapandet med stolen mot golvet, samtalen i mobiltelefonen. Vad kunde min granne höra? Jag tassade på tå de där dagarna och vågade knappt andas till slut.”

Äggskalstunnaväggar och lyhördhet brukar inte vara en positiv upplevelse. Fastän rummets väggar ska ge avskildhet känns det nästan som om man är mer utlämnad i än utanför, på gatan.

lyssna öraNär Salomo ber till Gud ber han: ”Ge din tjänare ett lyhört sinne”

Lyhördhet. Ibland kanske det krävs av mig att lyssna genom de väggar och fasader som någon sätter upp mot omvärlden. På frågan ”Läget?” är ofta standardsvaret ett ”Bra, bara bra” och det krävs ett mod och en stor lyhördhet hos den som lyssnar, inför tonfallet men också inför kroppshållning, glansen i ögonen och många andra tecken. Kan vi lyssna så djupt, kan vi svara ”Men du…det ser ut som om det är nåt?” och så kan kanske ett samtal ta plats som annars inte skulle blivit av, och livet sådant det är kan blottläggas.

Lyhördheten inför andra kräver också att jag är beredd att tassa på tå och ibland håller andan, håller tyst, precis som i hotellrummet med de där äggskalstunna väggarna. Lyhördheten utan ödmjukhet kan lätt bli gränslöshet, när jag klampar in i en annan människas privata rum utan att ha blivit inbjuden.

Jag tror att bönens vagga är lyhördheten, den lyhördhet som lyssnar varsamt och ömt till berättelsen om min medmänniskas liv, som lyssnar nära och öppet men med all respekt för äggskalstunna väggar. Att lyssna lyhört är att öva sig i att höra det som inte sägs och formulera det till en bön – att låta det dolda kläs i ord och ta gestalt.

Lyssnandet är många gånger viktigare än formulerandet, det ger både Jesus och Paulus uttryck för. Gud är i bönen den lyhörde lyssnaren, vännen jag kan tala med så som jag behöver, vännen jag kan sitta tyst vid och som ändå ser, vet och känner vad som rör sig i mitt innersta.

Och jag tänker också att i själva lyssnandet ligger bönesvarets första stapplande steg. Att jag stannar upp inför min medmänniska och lyssnar, låter hennes liv och berättelse ta plats. Det förändrar både mej och min medmänniska.

Och på samma sätt är Gud i bönen den som låter mig vara den jag är, den som tar mig på allvar. Inför Gud får min glädje och min oro, mina tankar, funderingar och relationer finnas till.Och när jag får leva mitt liv inför Gud, får jag den djupa grund som jag kan vila på – den grund som jag kan ta avstamp från, för mitt nästa steg.

Gud ge mej ett lyhört sinne
Så som du är lyhörd för mej.

Felix Egegren, präst

En annorlunda påsk

I dag får vi en gästblogg från Liselotte Malmqvist, som tidigare var präst i Skärhamn. Hon är på väg att flytta till Asien med sin make. Här berättar hon om sin påsk.

Det blev en annorlunda påsk för oss i år. På ett sätt blev det inte påsk alls. Vi var i Kina då. I en stad nio mil söder om Shanghai, Ping Hu. Det är hit vi ska flytta inom kort. I Shanghai vimlar det av västerlänningar och massor av språk. Här finns också många kyrkor. Men Ping Hu är genuint kinesiskt. Inte en västerlänning mötte vi på två veckor. Och påsken i Kina var en helt vanlig arbetsvecka.

Andra högtider som nyår och jul avspeglas mer i det kinesiska samhället, men inte påsken. Då vi letade bostad så hittade vi en som låg nära både en kyrka, en grönsaksbutik, en frisör och inte så långt från ett shoppingcenter. När vi såg kyrkan så tog vi det som ett tecken och bestämde oss för lägenheten.

Foto Joakim Carlström IKON

Foto Joakim Carlström IKON

En vecka senare åkte vi till Shanghai, för att fira min jämna födelsedag. En gång i månaden firas gudstjänst i Shanghai med prästen som kommer från Hong Kong. Denna lördag var det påskgudstjänst för stora och små med konfirmation. De fem konfirmanderna gjorde så bra ifrån sig, på temat Via Mystica. Med de fem olika stationerna genesis/Skapelsen, Culpa/Fallet, Salvatio/Befrielsen, Agape/Kärleken och Eskaton/Tidens slut, den nya början. De sjöng, läste texter, berättade och bad böner. Fem ungdomar som alla bor i Asien med sin familj.

Denna lilla församling har också en härlig kör som jag vill börja sjunga i. Musiken påminner om de sånger som vi sjöng i ”ungdomskören” på Tjörn för många år sedan. Jag hoppas på så sätt kunna komma i tjänst som präst här i Kina även om jag inte har någon anställning. Därför var det roligt att få vara med och dela ut nattvarden i mässan som följde på konfirmationen.

Efter gudstjänsten så var det samling i trädgården för kyrkfika som denna gång var lite extra bubblig, konfirmandhögtiden till ära. Då kom en kvinna fram till mig och hälsade och presenterade sig. ”Hej, jag heter Britta Broman”. Britta är ett välkänt namn i Göteborgs stift, som tidigare direktor för Göteborgs kyrkliga stadsmission.  Som sagt världen är liten.

Att få komma på en svensk gudstjänst var lite som att komma ”hem”. Fast på ett sätt är vi alltid hemma när vi är med Jesus. Tänker på psalmen som vi sjöng i söndags i Uddevalla där jag arbetar en månad till. Hela vägen går han med mig… Det gör han, hela vägen till Kina och hem igen.

Liselotte Malmqvist

Liselotte Malmqvist

Liselotte Malmqvist
Präst, tidigare på Tjörn, nu i Uddevalla, snart i Asien.

https://www.svenskakyrkan.se/hongkong/shanghai

 

Du kan följa Liselotte på hennes blogg vardagstro.blogspot.se/

Tankar från en regnig fredag

Foto Magnus Aronson IKON

Foto Magnus Aronson IKON

Jag tänker ofta på vilken gåva det är att få arbeta som präst. Och jag är så glad och tacksam över att jag äntligen hörde kallelsen från Gud. Ni skall bara veta hur mycket han har kallat och jag ville inte lyssna. Men till slut vid 36 års ålder efter att ha prövat nästan alla yrken som fanns, så lyssnade jag och påbörjade resan till att bli präst. Det tog 5,5 år med flytt av hela familjen och en graviditet mitt i allt. Jobbigt var det och mycket slitsamt för familjen.

Men så den dagen då jag för första gången stod i Ransäter Munkfors församling och kände att alla bitar föll på plats.

Det har varit och är fantastiskt att jobba. Ingen dag är den andre lik och det är en gåva att få träffa så många människor i glädje och sorg. Mina arbetsuppgifter är som de skall vara, gudstjänst, dop, vigsel och begravning. Men de är också så mycket mer. Jag lagar mat, bakar tårtor, pratar med polis och räddningstjänst, leker med barnen, pratar med föräldrar och sorgehus. Får vara med i de skiftande sammanhang och jag lär mig något varje dag. Om livet och om mig själv.

Jag tänker det är en förutsättning för att kunna fungera som människa och präst att jag faktiskt är gott grundad i mig själv, vet vem jag är och hur jag fungerar. Vad som triggar igång mig och vilka mina starka och svaga sidor är. Men jag tänker också, jag är inte bara jag av mig själv, jag finns i ett sammanhang med många andra och Gud finns med mig. Han utsätter inte mig för mer än vad jag klarar av.

Vi säger när vi vigs till präster, att vi skall vara människorna till hjälp, sprida evangelium, men med Guds hjälp och vi skall göra så gott vi kan.

Under veckan har vi haft en del möten, församlingsråd, präster och musiker och ledningsgrupp. Det är nödvändigt att samtala ofta, för att kunna informera, diskutera och lära känna varandra för att få Svenska kyrkan Tjörn att fungera. Vi kan ju inte gissa vad vi tycker och tänker.

Många saker kom upp som är viktigt för oss och för alla som bor och vistas här på Tjörn. Vi kommer att manifestera att det är Pridevecka i Göteborg här i maj, genom olika aktiviteter och genom att hissa regnbågsflaggan.

Som symboliserar människors lika värde, precis som vår Svenska kyrka flagga gör. Vi är alla lika värda, alla oändligt älskade, unika och värdefulla. Det är viktigt att stå upp för det, för de som behöver en röst. Det är evangelium.

Nu på söndag skall konfirmanderna ha sin redovisning kl.11 i Skärhamns kyrka. De kommer att leda en högmässa nästan alldeles själva, jag läser instiftelseorden och är med och stöttar i den liturgiska sången.

Under lägret har de förberett en predikan, temat är för söndagen, Den gode herden. De har skrivit en förbön. Och de har tagit ut de psalmer vi skall sjunga.

Förra årets onfirmander i Skärhamn/Stenkyrka 2016. Foto: Jaana Pollari Lindström

Förra årets onfirmander i Skärhamn/Stenkyrka 2016. Foto: Jaana Pollari Lindström

Konfirmanderna gillar verkligen den nya mässmusiken ( serie D ) Vi har sjungit Gloria, gloria, gloria, äran är din många gånger. Så den kommer att dyka upp både nu på söndag och nästa söndag 7/5 då det är konfirmation i Stenkyrka kyrka.

Jag hoppas ni kommer till kyrkan nu på söndag, för att se ungdomarna leda gudstjänsten. Det kommer att bli så bra och de är duktiga.

Vi måste våga ge dem plats och få göra, inte bara prata om att släppa in ungdomarna i kyrkan.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström
präst

Gud, se inte till mitt tvivel utan till min längtan och min tro.

Gud, se inte till mitt tvivel utan till min längtan och min tro.

Idag får vi fira gudstjänst i påskens ljus och det är gott. Vi har levt i påskens berättelser om vad som hände där och då i Jerusalem. Vi har levt med i lärjungarnas liv. Deras rädsla och tomhet och också förvissning och glädje. Påsken som rymmer liksom allt. Långfredagens mörker och död och påskdagens ljus och liv. Och så fortsätter livet nu efter den stora helgen och idag så får vi fortsätta lära känna lärjungen Tomas.

Tomas tvivlaren. Målning av Caravaggio. Källa Wikipedia.

Tomas tvivlaren. Målning av Caravaggio. Källa Wikipedia.

Tomas som också kallades tvillingen och som har blivit känd genom historien som ”Tomas tvivlaren”. Han var inte med där på påskdagen då Jesus visade sig första gången för lärjungarna. Vi vet inte var han var då men det har ingen betydelse egentligen. Kanske var han inlåst i ett annat hus och var rädd. Rädd för att bli fängslad och dödad han också. Så många visste vem han var. Att han hade hört ihop med Jesus från Nasaret. Nu skulle kanske soldaterna också komma och hämta honom, fängsla och döda honom. Jesus dog på korset och det blev inte som han hade hoppats. Den mästare som han hade följt i så många år, det blev fiasko. Död på korset. Likt ett lamm som förs till slakt. Tomas formulerar ett ultimatum;

”Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka handen i hans sida tror jag det inte.” Så säger Tomas. Han måste ha bevis. Han måste få se Mästaren med egna ögon framför sig. Då kan han tro på uppståndelsen. Då kan påskdagens ljus komma in i hans liv.

Gud, se inte till mitt tvivel utan till min längtan och min tro.

Tomas tvivlar. Hans tvivel har fått ge röst till alla tvivlande människor. Alla som brottas med tvivlets mörker. Är det möjligt? Finns Gud? Är kärleken starkast? Kunde Jesus uppstå? Tvivlets frågor som kan gnaga hål i vårt inre. Under åren har jag flera gånger fått frågan; ”Linda – hur kan man tro på en god Gud när det finns så mycket ondska i världen? Jag får det inte att gå ihop? Är Gud god?” Och människan som ställer den grundläggande frågan är inte ensam. Hela mänskligheten har ställt den genom årtusenden. Vi kallar den för teodicefrågan; ”Hur kan man tro på en god Gud när det finns så mycket ondska i världen?” Frågan ÄR viktig.

Ett sätt att svara på den är; Gud är god. Gud är kärlek. Gud vill gott. Så skapar Gud människan av kärlek och i det ingår det att vi skapas fria. Vi får en egen fri vilja. Vi får möjlighet att välja gott eller ont. Och verkligheten i vår värld är att det är många människor som tyvärr väljer onda handlingar. Det är människor som startar krig. Det är människor som bryter ned och väljer destruktiva vägar. Det är människor som roffar åt sig och är egoistiska. Vi får vara en motpart och sänds ut att göra kärlekshandlingar. Vi sänds ut att älska vår nästa. Vi sänds ut att medla fred och frid i världen.

En bild är att Jesus besegrade allt det onda på korset likt en drake som dödades men draken har fortfarande dödsryckningar. Ett annat svar är från en kristen man som var ombord på fartyget Estonia och överlevde. Journalisten frågade hur han fortfarande kunde tro på en god Gud när så många hade dött. Hans svar var; ”Det var inte Gud som byggde Estonia. Det var inte Gud som byggde bogvisiret. Det var inte Gud som tog beslutet att lämna hemmahamnen och ge sig ut i den värsta stormen på havet.”

Vi kan tvivla på Gud och Guds kärlek till skapelsen och det får vi göra. I tvivlets mörker behöver vi prata och få med oss andra perspektiv på tillvaron. Vi behöver dela tvivel och tro med varandra.

Gud, se inte till mitt tvivel utan till min längtan och min tro.

Tomas kallas tvivlaren men låt oss också komma ihåg vad som hände och vad han sa när han träffade mästaren; ”Min Herre och min Gud.” MIN Herre och MIN Gud. Tomas svar blir till en trosbekännelse där och då. Tomas förändrades där och då. Han blev sänd till Indien och blev den allra mest hängivna missionären. Än idag kallar sig kristna i Indien för Tomaskristna. Han predikade han och vittnade om sin tro. Här levde han sitt liv och fick möta så många som blev kristna. Här blev han också dödad för sin tro, han blev martyr då han fick ett spjut genom sin kropp.

Tomas. Vi kallar honom för tvivlare och han var också övertygad kristen och ivrig missionär.

Gud, se inte till mitt tvivel utan till min längtan och min tro.

En stund i tystnad i uppståndelsens ljus;

Gud, se inte till mitt tvivel utan till min längtan och min tro. Amen

Linda Lindblad. Präst i Klövedals församling. Foto Carina Etander Rimborg

Linda Lindblad. Präst i Klövedals församling. Foto Carina Etander Rimborg

/Linda Lindblad
präst

Lindas predikan kan du höra när hon är i Klövedals kyrka kl 11.00 och i Valla kyrka på Taizegudstjänsten kl 17.00.

Man måste tok-älska konfirmanderna!

Nu är det dags igen för konfirmationsläger, eller konfaläger som vi säger. Vi skriver listor, gör program och packar.

Att åka på läger med ungdomarna är bland det roligaste och jobbigaste som finns. Långa dagar och ibland även långa nätter.

Vi som åker på läger nummer två under konfirmandtiden är Lovkonfagruppen som håller till i Skärhamn. Denna grupp har träffats på helger när de haft lov. De är femton stycken ungdomar.

Vi har jobbat mycket med gudstjänst i denna grupp, de får gå i gudstjänst varje gång vi träffas och vi har förklarat och pratar om gudstjänsten varje gång. På skärtorsdagen så dramatiserade gruppen evangelietexten om nattvardens instiftande.

När de gick i gudstjänsten på Påskdagen så kunde jag se vad det betyder att förstå högmässan vad gudstjänsten gör med dem. De satt och följde med i agendan, visste när de skulle stå och sitta. När det blev nattvarden så var det helt naturligt för dem att gå fram och ta emot. Jag hade inte sagt något om det. Jag blir så glad när jag ser att det berör dem och att de förstår mer än vad de gjorde när de började.

Så jag tänker att har de fått något med sig av denna tid i kyrkan, så är det gudstjänster och det kanske innebär att de frivilligt går eller åtminstonne när de är i kyrkan känner sig bekväma och trygga.

Men åter till lägret, vi var iväg i höstas då vi inte kände varandra så bra, så detta läger blir något helt annat.

Konfirmander i Skärhamn/Stenkyrka 2016. Foto: Jaana Pollari Lindström

Konfirmander i Skärhamn/Stenkyrka 2016. Foto: Jaana Pollari Lindström

Vi skall åka till Lysestrand som är en scoutgård utanför Lysekil vid havet. På detta läger kommer vi jobba mycket med deras redovisning. Som vi lagt en söndag innan själva konfirmationen. De skall få ansvara för och leda en högmässa. De gör alla moment själva, utom instiftelseorden och förlåtelsen som jag gör. Men de skall skriva förbön, predika, välja psalmer och sjunga liturgin.

Ett mycket bra sätt att redovisa sin konfatid tänker jag. Och det blir så bra.

Vi kommer också döpa en av ungdomarna som inte är döpt. Det blir en alldeles speciell händelse för gruppen. De skall få medverka till att läsa texter, vara med och göra handpåläggning vid befrielsebönen och välja psalmer. Efter dopet skall vi fira med trerätters finmiddag. Det blir ett minne för livet för hela gruppen.

Sedan blir det plats för lek, utomhusaktiviteter, filmmys och god mat.

Vi hoppas att det blir ett bra läger för alla, även om vi vuxna och unga ledare får sova lite för litet.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Men för att kunna göra detta år efter år, så måste man tok-älska konfirmanderna och det gör vi alla som har med dem att göra. De ger oss och varandra så mycket och vi hoppas också vi sått ett litet frö hos dem om att Svenska kyrkan är ett ställe dit de vill tillbaka till.

Jaana Pollari Lindström
präst

————————————————-

Snart är det dags för nästa grupp att anmäla sig till konfirmation. I slutet av april kommer alla familjer med en 14-åring att få en inbjudan och senare kommer en folder. Det går också att läsa på vår webbsida, som vi kommer att uppdatera med information så snart de olika alternativen är klara.

https://www.svenskakyrkan.se/tjorn/konfirmation

Var inte rädd!

Predikan av Linda Lindblad. Du kan höra den live på annandag påsk i Klädesholmens kyrka. 2017kl 11.00

Gudstjänsten är sammanlyst för Svenska kyrkan Tjörn. Först är det gudstjänst. Sedan förstärkt kyrkfika. Därefter får de som vill gå med på pilgrimsvandring (ca 8 km både på stigar och asfalt) från Klädesholmens kyrkan till Rönnängs kyrka. På vägen firas mässa på Klädesholmens nya kyrkogård ca kl 13.30. Du kan vara med på alla momenten, eller välja det som passar dig. 

Lärjungarna är rädda. De hade låst in sig. Rädslan är en oerhört stor kraft. Det vet både du och jag. Rädslan förminskar oss. Rädslan tar fram de allra sämsta sidorna hos oss. Rädslan är destruktiv. Rädslan gör att vi skakar och vi sluts i vårt inre. Lärjungarna då var rädda för judarna. Det hade hänt något oerhört, något som de absolut inte hade kunnat förutse. Deras mästare hade blivit fängslad, pryglad och korsfäst. Skulle samma sak hända med dem nu? Många visste att det var de var Jesu närmsta vänner som kände Jesus sedan många år. När skulle soldaterna komma för att fängsla dem? Rädda, så rädda att de låser in sig i ett rum. De låser också in sig själva. De sätter ett lås på sitt eget hjärta så att det inte kan fungera fritt som det ska göra.

Det är många som är rädda idag i världen, i Sverige, här på Tjörn. Terrordådet i Stockholm skapar mycket rädsla. Terrrodåden i Syrien skapar rädsla. Rädslan att få ett sjukdomsbesked skapar rädsla. Rädslan att jag också en dag ska dö. Rädslan att det ska hända barnen något otäckt. Vi blir rädda och vi låser in oss i vårt eget inre rum.

Ikon på Jesus Kristus

Ikon på Jesus Kristus

Då kommer mästaren. Han går genom stängda dörrar. Han är där. Med hela sin kropp. Kroppen är verklig och han talar och han äter och dricker – ändå är det något som har hänt. Han kan gå genom stängda dörrar. Det är en uppståndelsekropp. Den är förvandlad för att LIVET har vunnit. Guds goda skaparande har vunnit över den onda döden. LIVET vinner och vi firar påsk!

”Frid åt er”. De rädda lärjungarna ges Guds frid och allting förändras. Rädslan blåser ur dem var och en. Deras inre befrias i mötet med den uppståndne. Nu går det inte att tvivla på att mästaren har uppstått. De blir vittnen. De möter honom och han visar sina sår i händerna. Såren efter de mardrömslika spikarna som hade naglat honom på korset. Han visar sin sida där soldaten med svärdet hade borrat sig in så att blod och vatten rann ut. Såren är läkta och de berättar om långfredagens mörker och död.

Det ÄR han. Det är han som hängde där. NU lever han.

Precis som han hade berättat för dem men då förstod de inte. Han hade talat om sin egen kropp som ett tempel. Nu förstår dem att han visste. Det fanns med i Guds plan för världen. Försoningen. Guds försoning med människan. Genom död till liv.

”Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er” sedan andades han på dem och sa; ”Ta emot helig ande”. De får Guds frid och ett uppdrag att sändas ut i världen. Och de är inte ensamma. Guds gode Ande ges till dem som en resekamrat på vägen. De sänds inte ut ensamma. Guds gode Ande omfamnar dem helt och fullt. Den rädsla som fanns i rummet har helt lämnat och dess motsats har tagit plats. Frid. Guds frid som övergår allt förstånd.

Vi som är kyrka idag har ett fantastiskt evangelium att leva i. Ett rum utan rädsla. Ett rum med Guds frid och Guds uppdrag att vi sänds ut. Livet blir meningsfullt. Det finns en mening med mitt liv. Jag har ett uppdrag att berätta om den uppståndne. Alla vi som lever i kyrkan får uppdraget att berätta om den uppståndne Jesus. Inneslutna, omfamnade, burna,  genomborrade av Guds frid sänds vi ut och  vi bärs av helig Ande i vårt uppdrag.

En stund i tystnad inför den uppståndne Mästaren –

Linda Lindblad. Präst i Klövedals församling. Foto Carina Etander Rimborg

Linda Lindblad. Präst i Klövedals församling. Foto Carina Etander Rimborg

Bön; Tack att vi får fira påsk. Vi firar uppståndelsen och att Livet vinner! Tack att du ger oss din frid och sänder oss ut att berätta om dig. Våra liv får en mening då. Vi är inte ensamma utan vi bärs av din Ande. Amen

Linda Lindblad
präst

Kristus är uppstånden och du är krossad.

Predikan från Janåke Hansson – du kan höra den i Rönnängs kyrka kl 11.00.

Mark 16:1-14

När sabbaten var över köpte Maria från Magdala och Maria, Jakobs mor, och Salome välluktande kryddor för att gå och smörja honom. [2] Tidigt på morgonen efter sabbaten kom de till graven när solen gick upp. [3] Och de sade till varandra: ”Vem skall rulla undan stenen från graven åt oss?” [4] Men så fick de se att stenen var bortrullad, den var mycket stor. [5] De gick in i graven och såg en ung man i lång vit dräkt sitta där till höger, och de blev förskräckta. [6] Men han sade till dem: ”Var inte förskräckta. Ni söker efter Jesus från Nasaret, han som blev korsfäst. Han har uppstått, han är inte här. Se, här är platsen där han blev lagd. [7] Men gå och säg till Petrus och de andra lärjungarna: ‘Han går före er till Galileen. Där skall ni få se honom, som han har sagt er.’ ” [8] Då lämnade de graven och sprang därifrån, darrande och utom sig. Och de sade ingenting till någon, för de var rädda.

[ [9] När Jesus hade uppstått på morgonen efter sabbaten visade han sig först för Maria från Magdala, från vilken han hade drivit ut sju demoner. [10] Hon gav sig i väg och berättade det för dem som varit tillsammans med honom och som nu sörjde och grät. [11] När de fick höra att han levde och att hon hade sett honom trodde de inte på det.

[12] Därefter visade han sig i annan skepnad för två av dem medan de var på väg ut på landet. [13] Också de gick bort och berättade det för de andra, men inte heller de blev trodda.

[14] Sedan visade han sig också för de elva medan de låg till bords, och han förebrådde dem deras otro och halsstarrighet, då de inte hade trott på dem som sett honom uppstånden.

Påskliljor. Foto: Anna Skoog

Påskliljor. Foto: Anna Skoog

I den tidiga morgonen går några kvinnor ut ur staden. De är på väg mot sin väns grav. Morgonljuset är obarmhärtigt. De tre tomma korsen från fredagen vittnar om det ingen av dem kunde förhindrat. Deras kärlek till sin vän Jesus hade stått sig maktlös mot massan. Knektarna som korsfäst honom hade hållit dem på avstånd. Av hans lärjungar hade alla utom Johannes flytt. Men vad hade de och Johannes kunnat göra. De kunde bara se på. På avstånd.

Nu är helgen över och de går ut till graven. Hur hade de inte längtat efter att komma ut till sin väns grav. Men vad skulle de göra. Ingenting fanns längre att hoppas på.

Vi känner igen oss i deras vanmakt. När vi efter en begravning för första gången går ut till en älskad väns grav, då är stegen tunga. Vi vill ju inte att det skall vara så här. Men vi kan inte få våra döda tillbaka. Vi måste gå. Måste få se. Få gråta tillsammans. Sätta våra blommor på graven.

Tomheten de kände var fruktansvärd. Skulle de någonsin igen kunna bli glada? Han som gett deras liv mening var död. Hur skulle de bli nu? Inget kunde ju bli som förut.

Morgonljuset var obarmhärtigt. Det avslöjade det de hoppats inte var sant, hade hänt. Jesus var död. De som hoppats så. Ända in i det sista, tills hans sista andetag hade de hoppats att Gud skulle gripa in. Sända sina änglar honom till hjälp. Nu var de inne på tredje dagen efter hans död. Sin vanmakt till trots går de ändå vidare. De bara måste.

Men morgonljuset avslöjade något mer. Där i deras vanmakt, i deras livs bottenläge, hade något hänt. Graven var tom. Stenen för hans grav var bortvältrad. Medan de var på väg ut till hans grav hade det skett. Gud hade visat sin makt.

Korset och Jesus. Foto: Bibelskolan.com

Korset och Jesus. Foto: Bibelskolan.com

Kärlekens makt hade inte kunnat hålla honom kvar i graven. Synden var sonad. Guds lamm som offrats för världens synd var framburet. Döden kunde inte längre behålla sitt byte.

Kristus är uppstånden! Tom är graven. Han är inte där. Han lever!

Gör det någon skillnad för oss att Kristus har uppstått? Blir vår sorg mindre när våra nära och kära dör? Har det ändrar på den världsordning som säger att döden är den makt som har sista ordet med oss?

Nej, sorgen blir inte mindre när döden skiljer oss från varandra. Saknaden är lika stor. Men, som aposteln säger vi behöver inte sörja som de andra, de som inte har något hopp.

Det är den stora skillnaden. Kristus har genom sin uppståndelse gett oss ett hopp. Dödens udd är synden, Men när vår synd nu är sonad på korset och Kristus som sonade den har uppstått. Då kan hans seger bli vår. Han är inte den ende som kommer att uppstå från de döda. För han är den förste av många!

Därför kan vi säga med aposteln Paulus: Gud vare tack som ger oss segern genom vår herre Jesus Kristus.

Vänner, vi lever i ljuset från uppståndelsens sol. Vår väg går genom död till liv. I Kristus lever vi redan nu uppståndelsens nya liv. Kristus har öppnat Paradisets portar och han kallar oss ”att leva i alla somras sommar”.

Om påskens glädje skrev Johannes Chrysostomos (344-407) i en predikan.

Träd därför alla in i er Herres glädje …. Låt ingen beklaga sina synder, förlåtelsen har stigit upp ur graven.

Låt ingen frukta döden, Frälsarens död har befriat oss. Han fällde den när den höll honom fast. Han som nedsteg till helvetet har plundrat det. Han förstörde helvetet för att det ville ha hans kropp.

Jesaja hade förutspått det: Helvetet greps av förvirring inför honom. Helvetet förvirrades ty det gjordes om intet. Det förbittrades därför att det blev överlistat. Det hade gripit en kropp och fann sig stå inför Gud. Det hade gripit det synliga och kastades omkull av det osynliga. Död, var är din udd? Var är din seger, du helvete?

 Kristus är uppstånden och du är krossad.

Kristus är uppstånden och demonerna har fallit.

Kristus är uppstånden och änglarna jublar.

Janåke Hansson. Präst i Rönnängs församling. Foto Carina Etander RImborg

Janåke Hansson. Präst i Rönnängs församling. Foto Carina Etander RImborg

Kristus är uppstånden och livet härskar.

Kristus är uppstånden och de döda befrias från gravarna.

Ty Kristus som uppstod från de döda är förstlingsfrukten bland dem som sover. Honom vare ära och makt i evigheternas evigheter. Amen.

Janåke Hansson
präst Svenska kyrkan Tjörn

Det borde vara en mänsklig rättighet att inte få dö ensam.

Jag tänker på döden, som jag lever med nästan varje dag i mitt jobb. Som präst är det mycket som handlar om döden. Begravningar, sorgehus, de som lever vidare, sorg och bearbetning. Ilska över att livet inte blev som de tänkt, eftersom döden kom in och gjorde livet till något annat.

Ofta när jag möter människor så hamnar vi i prat om döden och begravningar. Jag tänker att vi i vårt samhälle har så svårt för att prata om döendet och döden och när jag kommer som en representant för Svenska kyrkan, blir det liksom tillåtet. Människor vågar fråga och prata om det som vi inte pratar om annars.

Ibland blir det lite konstigt när frågorna kommer, som till exempel en gång i min gamla församling. Jag var ute på lunchen och kom till ett litet café och spelbutik, där fanns det ett gäng herrar som var där nästan varje dag. De ropade, -” Du prästen! Vad tror du händer när vi dör? Finns det någon himmel?” Och då blir det att stanna till och börja prata om vad jag tror, de tror och det ena leder till det andra. Jag märker att det här med döden är viktigt för människor och det är livsnödvändigt att få prata om det.

I dag så har döden blivit något som händer på sjukhus och ofta långt från vårt hem och vardag. Men jag ser också en tendens till att faktiskt människor försöker få dö hemma. Och där fungerar vården alldeles ypperligt. Våra hospisteam är fantastiska och många är de berättelser som jag får höra om de människor som är med och vårdar en nära anhörig till det sista andetaget.

Foto: Pallitativ vård

Foto: Palliativ vård

Och många har också någon hos sig när de dör, någon som sitter där och viskar sakta, håller handen och bara finns med. En trygghet och tröst. Ibland behöver man säga orden, ”Släpp taget, du får släppa taget och ge dig iväg”. Den döende lyssnar även om den inte kan prata, och kanske då så tar människan sitt sista andetag. Det är en gåva att få vara med när någon dör, lite svårt att förstå om du inte varit det. Men fråga de som varit med, alla är så glada över att de stannade kvar och det är inte farligt. Det råder frid över rummet och det blir tyst och stilla.

Men vi vet också att många många människor dör ensamma, kanske ligger i veckor utan att någon märkt att de inte visar sig. Det är tragiskt och fruktansvärt.

Det är därför jag tycker att det borde vara en mänsklig rättighet att inte få dö ensam. Varje människa borde få hålla någon i handen och höra någon stilla viska i örat, ”Att du får lämna detta jordelivet nu”.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jesus dör idag, på korset. En fruktansvärd död, med mycket smärta och ångest. Men han var inte ensam, runtomkring honom fanns hans mamma, alla hans goda vänner och alla följde med honom i hans kamp för att dö. De kanske höll honom i handen, viskade sakta; att du får gå nu, du får släppa taget.

Jaana Pollari Lindström
Präst