Hur ser vi på de unga?

Amanda Carlshamre Foto Desirée Widell

Amanda Carlshamre Foto Desirée Widell

I senaste numret av Kyrkans Tidning (23 mars 2017) skriver Amanda Carlshamre, ordförande för Svenska Kyrkans Unga, om deras kamp för att tas på allvar och att hela tiden behöva försvara sin existens för de vuxna i kyrkan.

Så här skriver Amanda:

Vi ska inte behöva försvara oss gentemot vuxna

Svenska Kyrkans Unga ryter ifrån. Bered en väg för unga, stötta, möjliggör och ge plats på ungas villkor.

I tre år har jag fört samtal med unga engagerade människor i Svenska kyrkan, medlemmar i Svenska Kyrkans Unga, som är stolta över sin organisation och all den fantastiska verksamhet som bedrivs runtom i församlingar och stift av och för barn och unga.

En fråga som däremot återkommer är hur vi ska orka ”försvara” organisationen gentemot vuxna. Låter det knäppt? Det är det. Så nu ryter vi ifrån.

Svenska Kyrkans Unga har 14 000 medlemmar. Vi ordnar läger, utbildningar, påverkar varandra och andra, har mötesplatser för fördjupning, möjliggör för unga att ta ansvar, fostrar i demokratiska processer, har pedagogiska material för att tala tro och är en plats där unga människor tillsammans får dela och upptäcka tro.

Svenska Kyrkans Unga växer, vi blir fler! Vi är en barn- och ungdomsorganisation i rörelse – precis som barn och unga. Runtom i stiften finns vuxna som kanske har en bakgrund i Svenska Kyrkans Unga, Kyrkans Ungdom eller Ansgarsförbundet.

Svenska Kyrkans Unga är inte Kyrkans ungdom eller Ansgarsförbundet och ska inte heller vara det. Vi är den organisation dagens medlemmar gör oss till, vilket gör att vårt fokus ändras. Just nu har vi en treårig diakonal satsning där syftet är att uppmuntra våra medlemmar och lokalavdelningar att engagera sig för att tjäna Gud, varandra och sig själva.

Vi har en bibelpodcast och pedagogiska sätt för att tala tro och har nyligen tagit fram en bok för unga om vem Martin Luther var. Vi är och har varit remissinstans kring både kyrkohandboksförslaget och fastighetsutredningen och skapar strukturer där unga får ta ansvar, blir lyssnade på och får påverka.

Vi gör inte verksamhet för framtiden, vi är precis lika mycket dagens kyrka som den som har arbetat i församling i 30 år, men berättelserna om hur svårarbetat det är och kan vara i församlingar och stift når mig ofta. Det är sorgligt att det finns en sådan misstro gentemot barn och unga att maktmissbruk får fortgå.

Berättelser om hur vuxna är ”rädda att släppa iväg ungdomarna på distriktsläger ensamma” har vi hanterat. Likaså får vi, inte sällan, punktmarkera där de unga upplever att de överbeskyddas istället för att skjutsas fram och inte får plats att växa och utmanas.

Så bered en väg för unga, stötta, möjliggör och ge plats på ungas villkor. Församlingar växer och förutsättningar förändras men vår metod möjliggör för unga att själva ta ansvar i församlingen. Uppmuntra alla initiativ som tas av unga för en kyrka som får följa en hela livet. Ibland görs det väldigt svårt för oss och vi ska inte behöva kämpa för att få plats i vår kyrka.

Om du har förväntningar på eller idéer om Svenska Kyrkans Unga som du inte tycker uppfylls eller hanteras i dagsläget? Hör gärna av dig till mig så tar vi ett samtal om det men motarbeta inte Svenska Kyrkans Unga som är en samlad röst för barn och unga i Svenska kyrkan.

Svenska kyrkan behöver Svenska Kyrkans Unga! Och Svenska kyrkan ska vara stolt över Svenska Kyrkans Unga! Vi är en organisation som andra barn- och ungdomsorganisationer tittar på när det kommer till inkludering, påverkan och demokrati på kristen värdegrund. Ni bör också vara stolta över de tusentals unga människor som varje vecka engagerar sig i Svenska kyrkan för att tjäna varandra och för att tjäna Gud.

Amanda Carlshamre
Förbundsordförande Svenska Kyrkans Unga

Här kan du hitta mer information och länkar till allt som Amanda skriver om finns i Svenska Kyrkans Unga>>

Svenska Kyrkans Unga arbetar också aktivt med att få in unga i beslutande organ och lyfta ungdomsfrågorna där. Inför kyrkovalet är det viktigt att tänka på hur de ungas röster får höras och ta plats.

Hos Svenska kyrkan Tjörn finns unga med i på många ställen. Bland annat som unga ledare bland konfirmanderna. I Kyrkans Hus i Kållekärr så kommer nästan alla skolbarn till församlingshemmet under veckan i olika verksamheter. Det finns barn och ungdomskörer. Och Svenska kyrkan Tjörn har också just startat ett ungdomsprojekt som handlar om att se vad som görs och kan göras för de ungdomar som inte finns med i någon regelbunden verksamhet på ön.

Jag håller helt med Amanda Carlshamre – ungdomarna är inte bara vår framtid – de är också vårt NU.

/Carina Etander Rimborg
kommunikatör

 

Kampen mot ondskan

Dagens predikan kommer från Janåke Hansson. Du kan höra den live i Klädesholmens kyrkan kl 11 eller i Rönnängs kyrkan kl 17. 

Vi har nu kommit ett stycke in i fastan. Den inleddes med Askonsdagen. Under de tre följande söndagarna är det kampen ur några olika perspektiv det handlar om. Idag den tredje söndagen i fastan är överskriften: ”Kampen mot ondskan”.

Att vi människor står i en sådan kamp är inte svårt att se. Dagligen blir vi påminda. Den finns i våra egna liv, i vår oro för vår hälsa, i vårt sökande efter trygghet, mening med våra liv. Vi kan göra stora uppoffringar för att få det onda att vika undan så att vi kan få leva det goda livet tillsammans. Jag kan se det till exempel då många på kort tid, efter en vädjan via sociala media, generöst kan ge pengar för att bekosta en dyr operation för att hjälpa en svårt sjuk.

Flykting Foto Gunnar Menander/GMPP/Ikon

Flykting Foto Gunnar Menander/GMPP/Ikon

Vi ser också ondskan i de konflikter som får miljontals människor att fly från krig i sina hemländer. Men även här mobiliserar ondskan motkrafter. Vi vill göra något för att hjälpa offren för ondskan och driva det onda på flykt. Ondskan väcker vår kamplust.

Men samtidigt känner vi vår maktlöshet. Det fortsätter ju bara. Krigen tar inte slut. Bara fler och fler tvingas fly. Så därför kan vi känna igen oss i lärjungarnas maktlöshet när de inte kunde hjälpa mannen som kommit med sin sjuke son.

Men som om det inte var nog. Deras maktlöshet inför ett lidande de inte rådde på väckte människors kritik. Det står att några skriftlärda diskuterade med dem. De hade förväntningar på Jesu lärjungar. Men de kunde inget göra. Vilka som anklagelserna var och vad lärjungarna sa till sitt försvar vet vi inte. Säkert var de själva förvånade och förskräckta över sin maktlöshet. Jesus hade ju gett dem makt över demonerna. Så hade han sagt då han sände dem ut att predika (Mark 3:13-15). Men det fungerade inte.

Deras erfarenhet är också vår erfarenhet. Hur ofta känner vi oss inte maktlösa inför det onda? Hur mycket god vilja vi än har, så räcker den inte till. Utan istället fastnar vi i ändlösa diskussioner om ondskans grymhet och vad vi skall göra eller låta bli att göra (för det är ju ändå ingen idé) för att lindra världens nöd.

Mitt i lärjungarnas dispyt med de skriftlärda kommer Jesus. Han undrar vad som står på. Snabbt sätter han sig in i situationen och det hela avslutas med att Jesus hjälper den sjuke och helar honom.

Men ser det inte lite väl lätt ut? Vi som känner vår maktlöshet inför flyktingkrisen, cancern, våldet i förorterna, barnen ingen bryr sig om, religiösextremism, vi tänker; ”Så där lätt är det väl ändå inte? Vi ropar på Jesus och han fixar det.”

Nu säger inte heller Jesus det. Tvärtom säger han, när lärjungarna frågar varför de inget kunde göra, att deras ansträngning inte varit tillräcklig. Det fattades bön. Viljan till handling fanns där, också försöken att göra något. Men det fattades bön.

Royne Mercurio /Ikon

Royne Mercurio /Ikon

”Bed och arbeta”, på latin heter det Ora et labora”. Det är en uppmaning som ljudit genom hela kyrkans historia. Både bön och arbete behövs i kampen mot ondskan och det börjar med bön. B kommer före A. Bön kommer före arbete. Det är därför kyrkan alltid firat sin främsta gudstjänst inte den sista dagen i veckan, även om det ser ut så i våra almanackor numera. Nej, söndagen är den första dagen i veckan. I den tidiga kyrkan var det verkligen så. Lördagen var vilodagen och söndagen var den första arbetsdagen. Tidigt på söndagmorgon innan arbetet började, bad man och tog emot Kristus i bröd och vin i nattvarden, sedan gick man ut i arbete.

Sådant är mönstret för kyrkan. Vårt arbete i Guds rike, i kampen mot ondskan, börjar med bön. I mässan får vi ta emot Kristus för att därifrån ”stärkta av måltidsrasten” sändas ut i världen i vår Herres tjänst för att föra ned himmelens vilja på jorden.

Den tjänsten har vi främst i våra vanliga uppgifter. Var annars skulle vi ha den? Och kraften, fantasin och uthålligheten, i vår tjänst, den har vi i vår Herre och Skapare, Frälsare och Hjälpare! I Guds namn kan vi vinna seger!

Att det finns kraft att få i Gudsmöte ser vi också i evangeliet idag. Markus har med en detalj som indikerar något viktigt, nämligen, det finns kraft att få i Gudsmötet. Det står att när Jesus kom till folket så ”greps de av bävan”. Men inte på det sättet att de blev rädda. Tvärtom de ”skyndade fram” till honom.

Bävan som fick folket att skynda fram till Jesus berodde på att han strax innan, tillsammans med sina lärjungar Petrus, Jakob och Johannes i ett omtumlade Gudsmöte på Förklaringsberget, varit inneslutna i ett gudomligt ljus (läs om händelsen i Mark 9:2-8). Fortfarande påverkade av denna gudomliga urladdning kliver de rakt in, i en för lärjungarna nedanför berget, hopplös kamp. Men när Jesus kommer sker det som såg omöjligt ut.

Nu sker inte allt som vi ber om. Ondskan förmeras ofta snabbare än den kan drivas på flykten. Cancern dödar, människor skjuts ihjäl i förorterna och vi förblir likgiltiga inför människor i nöd. Tron svalnar, hopp byts ut mot hopplöshet. Jesus själv skulle strax efter denna händelse, avrättas som en förbrytare, på ett kors i Jerusalem. Men inte ens då Jesus död tas ner från korset är hoppet ute.

Sådant är också vårt hopp i tron på Kristus. Döden har inte sista ordet. Livet i Kristus slutar inte i nederlag. ”Jag skall uppstå igen”, sa Jesus till sina lärjungar. Så kan också vi tro på en uppståndelse efter vår död och en tillvaro där kampen mot ondskan är över. I Kristus har vi det hoppet och det ger oss kraft redan nu i vår kamp mot ondskan.

/Janåke Hansson
präst

Söndagens texter

1 Kung 18:26-29

Baalsprofeterna tog den tjur de hade fått och gjorde i ordning den. Sedan åkallade de Baal oavbrutet från morgonen ända till middagstiden: ”Baal, svara oss!” Men det kom inget ljud och inget svar. Då började de hoppa kring altaret som de hade rest. [27] Vid middagstiden hånade Elia dem. ”Ropa högre!” sade han. ”Han är ju gud, men han har väl sitt att sköta, han kan ha gått avsides eller vara ute i något ärende. Kanske han sover och måste vakna först!” [28] De ropade ännu högre och sargade sig med knivar och spjut som de brukade, så att blodet flöt. [29] Hela eftermiddagen fortsatte de i profetisk extas, ända till tiden för matoffret. Men det kom inget ljud, inget svar, inget tecken.

När tiden för matoffret var inne trädde profeten Elia fram och bad: ”Herre, Abrahams, Isaks och Israels Gud, låt det i dag bli uppenbart att du är Gud i Israel, att jag är din tjänare och att det är på din befallning jag har gjort allt detta. [37] Svara mig, Herre, svara mig, så att detta folk inser att det är du, Herre, som är Gud och att det är du som har vänt deras hjärtan bort från dig.” [38] Då slog Herrens eld ner och förtärde offret och veden, stenarna och jorden och slickade upp vattnet i diket.

[39] Folket såg vad som hände och föll ner på sina ansikten och ropade: ”Det är Herren som är Gud, det är Herren som är Gud.”

 

Upp 3:14-19

Skriv till ängeln för församlingen i Laodikeia:

Så säger han som är Amen, det trovärdiga och sanna vittnet, början till Guds skapelse. [15] Jag känner dina gärningar, du är varken kall eller varm. Om du ändå vore kall eller varm! [16] Men nu är du ljum och varken varm eller kall, och därför skall jag spy ut dig ur min mun. [17] Du säger: jag är rik, jag har vunnit rikedom och saknar ingenting. Och du förstår inte att just du är eländig och ömkansvärd och fattig och blind och naken. [18] Jag råder dig att hos mig köpa guld som har renats i eld så att du blir rik, och vita kläder så att du kan klä dig och dölja din skamliga nakenhet, och salva att smörja dina ögon med så att du kan se. [19] Jag tillrättavisar och tuktar alla dem jag älskar. Visa iver och vänd om!

Mark 9:14-32

När Jesus med Petrus, Jakob och Johannes kom tillbaka till lärjungarna fann de mycket folk omkring dem och skriftlärda som diskuterade med dem. [15] Men när folket fick se honom greps de av bävan och skyndade fram för att hälsa honom. [16] Han frågade: ”Vad är det ni diskuterar?” – [17] ”Mästare”, svarade en i mängden, ”jag har kommit till dig med min son som har en stum ande. [18] Var den än faller över honom kastar den omkull honom, och han tuggar fradga och skär tänder och blir stel. Jag bad dina lärjungar driva ut den, och de kunde inte.” [19] Han sade: ”Detta släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? För hit honom!” [20] De kom fram med pojken, och när han fick se Jesus började anden genast slita i honom så att han föll omkull och vältrade sig på marken med fradga kring munnen. [21] Jesus frågade hans far: ”Hur länge har det varit så här med honom?” Fadern svarade: ”Sedan han var liten, [22] och ofta har anden kastat honom både i eld och i vatten för att ta livet av honom. Men förbarma dig över oss och hjälp oss, om du kan.” [23] Jesus sade: ”Om jag kan? Allt är möjligt för den som tror.” [24] Då ropade pojkens far: ”Jag tror. Hjälp min otro!” [25] När Jesus såg att folk strömmade till sade han strängt till den orena anden: ”Du stumma och döva ande, jag befaller dig: far ut ur honom och kom aldrig mer tillbaka.” [26] Den gav till ett skrik och ryckte och slet i pojken och for så ut ur honom. Och pojken låg där så livlös att alla sade att han var död. [27] Men Jesus tog hans hand och reste honom upp, och han steg upp. [28] När Jesus hade kommit hem och lärjungarna var ensamma med honom frågade de: ”Varför kunde inte vi driva ut den?” [29] Han svarade: ”Den sorten kan bara drivas ut med bön.” [30] Sedan gick de därifrån och vandrade genom Galileen. Han ville inte att det skulle bli känt [31] eftersom han höll på att undervisa sina lärjungar. Han sade: ”Människosonen skall överlämnas i människors händer, och de kommer att döda honom, och tre dagar efter sin död skall han uppstå.” [32] Men de förstod inte vad han menade och vågade inte fråga.

På liv och död

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jag heter Jaana och är präst i Svenska kyrkan Tjörn. Jag kommer att skriva här på bloggen på fredagarna om vad jag gör i mitt arbete som präst. Det är inte bara predikan på söndagarna.

Denna vecka har alla som jobbar i Svenska kyrkan Tjörn varit på Hjärt-Lung- räddnings utbildning så kallad HLR.

Att kunna rädda liv är jätteviktigt och jag tänker efter att varit iväg några timmar, så enkelt egentligen och vilken skillnad det gör för människan som får hjälpen.

Många som är yrkesverksamma får utbildning i HLR någon gång under arbetslivet, en del får den ofta. Jag tänker att HLR är färskvara och det visar sig att forskningen utvecklas och man kommer på nya metoder och sätt att göra räddningen smidigare och bättre. Bara det här med hjärtstartarna som snart finns överallt. Men kan vi använda dem?

IMG_2567

Brandkvinnan berättar pedagogiskt hur vi ska göra. Foto Jaana Pollari Lindström

Men i alla fall, i går så gick jag och ett 10 tal av mina kolleger till räddningstjänsten Tjörns lokaler i Kållekärr och där möttes vi av en brandkvinna. Hon ledde oss pedagogiskt igenom alla moment, vi fick lite hjälpmedel i form av en docka med huvud och bröst, en telefon av papp och en hjärtstartare av papp. Sedan gick vi igång.

Det blev svettigt och många skratt bland oss, och jag tänker så skönt och tryggt för mig och de andra. Nu vet jag att alla jag jobbar med har fått utbildningen och vi kan hjälpa varandra om något skulle ske.

Det vi också kom på är att det är nog bra att berätta för familjen, lära barnen och den man lever tillsammans med hur man gör.

Men om olyckan är framme så skall man göra så här;

Foto: Jaana Pollari Lindström

Foto: Jaana Pollari Lindström

Gå fram till personen som ligger på marken (om den gör det) men troligtvis så ligger personen ner någonstans.

Ropa till den, Hallå! Är du vaken?! Skaka försiktigt i axlarna. Lyssna om du hör andning, se om bröstet rör på sig.

Är ni två stycken som hittar personen, så ringer den andre 112 nu och den förste påbörjar HLR om personen inte andas.

SOS alarm frågar dig vad som hänt, var du är och skickar sedan ambulans om det behövs. De kan också leda dig genom HLR om du själv blir stressad och rädd.

Andas personen så skall du lägga den på sidan så att luftvägarna är öppna. Skulle personen inte andas så börjar ni med HLR.

HLR kurs Foto Jaana Pollari Lindström

HLR kurs Foto Jaana Pollari Lindström

Du som startar upp HLR skall ta dina händer ovanpå varandra och med handloven trycka ganska hårt mitt emellan brösten 30 gånger, det kallas kompressioner. Sedan går du upp till ansiktet, lyfter upp hakan, håller för näsan och blåser in 2 gånger. Titta på bröstet så du ser att det rör på sig.

Fortsätt sedan med kompressionerna 30 gånger och 2 inblås i munnen.

Den som är med dig skall avlösa dig med kompressionerna. Finns det en hjärtstartare i närheten springer den andre personen och hämtar den.

Hjärtstartare - den berättar precis hur du ska göra. Foto Jaana Pollari Lindström

Hjärtstartare – den berättar precis hur du ska göra. Foto Jaana Pollari Lindström

Hjärtstartaren är mycket pedagogisk. Du trycker på startknappen och sedan ger den dig fullständiga instruktioner hur du skall göra.

Lämna inte människan som ligger där ensam. Invänta räddningstjänst och ambulans.

Det är fysiskt ansträngande att ge HLR och det är nyttigt att pröva på innan. Jag hoppas verkligen att jag inte hamnar i en sådan situation, men om jag gör det, så har jag redskap för att göra skillnad på Liv och Död.

Jaana Pollari Lindström
präst Svenska kyrkan Tjörn

Svenska kyrkan Tjörn har hjärtstartare i alla sina församlingar och på pastorsexpeditionen.

Här kan du också se och läsa hur det går till med HLR.

http://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Behandlingar/Hjart-lungraddning-HLR/?ar=True

Blogg 100 – i år igen

blogg100-logotypeI går 1 mars drog Blogg 100 i gång. Det är ett helt frivilligt arrangemang där man (helt frivilligt) säger att man vill blogga 100 dagar i rad på sin blogg. Syftet är att lyfta sin blogg, att få hjälp och inspiration.

Förra året startade Svenska kyrkan Tjörn sin blogg i samband med Blogg 100. Sedan dess har vi publicerat 302 inlägg på bloggen. Det har rört sig och smått och stort.

Så vi hoppar på utmaningen även i år. Nu kommer vi åter igen att blogga 100 dagar i sträck.

Här kan du se alla bloggar som är med i utmaningen.

http://bisonblog.se/2017/03/alla-deltagare-i-blogg100-2017/

Och så här skriver Fredrik Wass som håller i Blogg 100:

Aldrig tidigare har det känts lika viktigt att stå för det fria ordet, att manifestera kraften i att uttrycka oss på egna villkor, men med respekt för varandra. Hoppas du vill vara med.

Blogg100 startades av mig, Fredrik Wass, för sex år sedan och bygger på utmaningen att blogga varje dag, 100 dagar i rad. Det var och är ett sätt att sporra sig själv tillsammans med andra. Sedan starten har tusentals bloggare i hela Sverige deltagit i utmaningen och det har även arrangerats Blogg100-träffar, seminarium och mingel.

Därför har årets Blogg100 en viktigare roll än tidigare

När jag startade Blogg100 för sex år sedan var det ett sätt att utmana mig själv tillsammans med andra. Att blogga varje dag, 100 dagar i rad, var ett sätt att hålla igång flödet av kreativitet. Insikten var att guldkornen ryms i det som blir gjort, inte det som hålls tillbaka.

Sedan dess har Blogg100 blivit något mer. Det har blivit en rörelse, en positiv motreaktion mot en digital omvärld som allt mer kommit att präglas av rykten, ifrågasättanden, taktiska spel och ett allt hetsigare debattklimat, något som eskalerat ännu mer under det senaste året.

Donald Trumps aktiva försök att tysta och misstänkliggöra oberoende medier och viktiga röster som granskar makthavare är oroväckande. Även helt vanliga människor som tillhör minoriteter eller kämpar för deras rättigheter blir attackerade. Vi ser tyvärr samma utveckling även på hemmaplan, där vinklad och falsk propaganda seglat upp som konkurrenter till oberoende och faktagranskade källor (medier, samhällsinstitutioner, vetenskap och forskning) och där människor inte vill eller har möjlighet att skilja dessa åt från rena lögner.

Jag hoppas att Blogg100 kan göra skillnad.

Vi deltagare enas i entusiasmen och engagemanget, snarare än det beräknande, dömande och cyniska. Vi tar chansen att manifestera det fria ordet genom vårt bloggande, något som länge setts som självklart, men som i år är viktigare än någonsin. Vi respekterar andras åsikter, men accepterar inte kränkningar eller hot mot någon.

För oss i Svenska kyrkan Tjörn så är det självklart att lyfta det som vi tycker är viktigt, att få berätta om vår tro, våra gudstjänster, dela våra predikningar, och berätta om allt spännande som händer i våra kyrkor och i Svenska kyrkan i allmänhet. Att få berätta hur vi kan vara Jesus ögon, öron och händer i vår närmiljö och ute i världen.

Jag hoppas att du följer med oss i bloggen

/Carina Etander Rimborg
kommunikatör

Kärlekens väg – Kyrkans sanna skatt

I dag kommer predikan från Linda Lindblad som predikar på familjemässan i Stenkyrka kyrka kl 11:00. Välkomna!

Idag ska vi börja med att tänka oss femhundra år tillbaka i tiden. Det är väldigt lång tid. 1500-talet. Den här kyrkan är nästan 200 år men innan denna så fanns det en gammal kyrka här på plats och man tror att den var från medeltiden och då närmar vi oss tiden för 500 år sedan.

Foto Magnus Aronson

Foto Magnus Aronson

Då levde en man som hette Martin. Han levde i Tyskland och han var präst. Det fanns saker i kyrkan då som han ville förändra och han skrev ner 95 teser om det. En tes är en mening, ett påstående. Det var så mycket som han ville förändra med kyrkan då. Han spikade fast dessa meningar på en kyrkdörr  – det var dåtidens anslagstavla. Det var många som inte tyckte som han.

Av de här 95 teserna, meningarna, så var det en som var extra viktig och det är den som har nummer 62! Då måste vi ju ta reda på vad den där meningen nummer 62 var för något egentligen. Jo, det var så här; Han sa att det viktigaste var en skatt.

Då behöver ju jag hämta vår skattkista som vi brukar ha med på våra gudstjänster. För visst finns det en skatt i en skattkista? Martin pratade om det som var kyrkans allra viktigaste skatt – vad kan det vara? Finns det i vår skattkista? Låt oss titta efter…..jodå här finns det något – titta här finns ju en Bibel!

Bibeln för barn. Verbum förlag.

Bibeln för barn. Verbum förlag.

En Bibeln för barn – den Bibel som jag vet att ni läser och använder i Kyrkans Hus. Det är också den Bibel som vi delar ut till alla femåringar här på Tjörn. Det här, det är den verkliga skatten, sa Martin. Det är det allra viktigaste. Kanske tycker du det är konstigt att kyrkan då hade tappat, glömt bort att Bibeln var viktigast?

Den handlar om att kyrkan då behövde gå tillbaka till det som var allra viktigast. Kyrkan hade tappat lite fokus och riktning. Det där kanske du känner igen från ditt liv? Vad är det egentligen som är det allra viktigaste i mitt och ditt liv? Vi kan fastna i små saker och tappa lite fokus.

Foto Sara Danielsson

Foto Sara Danielsson

Så finns det något mer i denna tes så vi ska se vad vi har i skattkistan….jodå, här finns en frälsarkrans. Kanske känner du igen detta armband med pärlor som hjälper oss att be. Idag så är det inte pärlorna som vi ska tänka på utan det som håller ihop dessa pärlor. Det är denna tråd som inte syns så mycket men som är ett måste för att det ska kunna bli ett armband.

Denna tråd är en bra bild för Guds nåd. Och det är Guds nåd som Martin för 500 år sedan sa att den är så viktig! Guds nåd kan vara svår att förstå men precis som tråden håller ihop pärlorna så är Guds nåd något som bär oss och håller ihop våra liv.

Alltså det Martin var noga med att säga vad det var som är det viktigaste i kyrkans liv och i tes nummer 62 står det så här;

Kyrkans sanna skatt är det allra heligaste evangeliet om Guds härlighet och nåd.

Jag tycker att Martin var klok. Den skatten vi har i kyrkan det är evangeliet och Guds nåd. Evangeliet det är de berättelser vi har i Bibeln som handlar om Jesus och de ska vi alltid återkomma till. Här finns berättelser som berättar för oss om våra liv nu – även om det har gått 2000 år.

De här 95 teserna som Martin Luther spikade upp – han var ganska ensam om att tycka att de var bra så han blev osams med den kyrkan då. Så bildades en ny kyrka, den Lutherska  kyrkan – som är vår Svenska kyrka – och det är därför vi i år firar att den lutherska kyrkan är 500 år.

Det här med att missa det som egentligen är viktigt det finns också med i bibeltexten som vi hörde. Lärjungarna Jakob och Johannes de hade tappat lite fokus på vad som var viktigast för de säger till Jesus att de vill ha de allra finaste platserna, närmast Jesus. De tänker bara på sig själva – att de ska få bli lite upphöjda. Då är Jesus tydlig med sitt svar; Om man vill vara stor då ska man vara de andras tjänare!  Den som vill vara störst ska vara de andras slav.

Jag tror att Jakob och Johannes kände sig ganska ledsna på sig själva när de hörde Jesus svar. Det är så annorlunda i Guds rike och det hade de glömt. När vi vill vara vän med Jesus då innebär det inte att vi ska sitta på en fin plats utan vi ska hjälpa människorna som finns omkring oss.

Då vandrar vi tillsammans kärlekens väg.

Vi knäpper våra händer och ber;

Tack Gud att vi får vara i din kyrka idag. Tack för skatten som är Bibeln och tack för din nåd Gud som bär oss varje dag. Amen

/Linda Lindblad
präst Svenska kyrkan Tjörn

https://www.svenskakyrkan.se/kyrkoarets-bibeltexten

—————————

I dag startar också den stora fastekampanjen ”En ko kan rädda liv” som pågår fram till påsk. Läs mer här:

https://www.svenskakyrkan.se/fastekampanjen

”Herre, kom innan mitt barn dör.”

Foto: Carina Etander Rimborg

Foto: Carina Etander Rimborg

Texten är hämtad från Svenska kyrkans webbsida ”Tankar inför helgen” och är skriven av Maria Bergius, universitetspräst i Malmö

”Herre, kom innan mitt barn dör.”

De träffar mig mitt i mellangärdet, de orden. Ni förstår, jag bor i Malmö. Här dog just en pojke, och hans pappa får aldrig tillbaka honom. Hans pappa kommer aldrig få höra ”Gå hem, din son lever.”

Det finns mycket som är fint och bra med min stad. Jag trivs här, har aldrig känt mig otrygg. Här blandas språk från alla världens hörn med malmöitiskans melodi, här möts himmel och hav, här skavs och möts religioner och ideologier mot varandra. Det är liksom väldigt mycket liv med Malmö. Vanligtvis. Men inte just nu. Just nu ligger det som en dimma av bedrövelse över stan.

Jag kan inte föreställa mig hur det är att förlora mitt barn. Bara att försöka tänka tanken gör att fantasin stänger ner. Det finns ingenting där. Och jag tror inte att det finns någonting som jag inte skulle göra för att rädda mitt barn. Jag skulle söka upp vilken galen profet som helst om det så bara fanns en gnutta av en chans. Jag skulle be vem som helst som kanske möjligtvis kunde hjälpa. Jag skulle klamra mig fast vid minsta halmstrå, minsta lilla gnutta av hopp.

Jag skulle vägra att tro dem när de kom och berättade att mitt barn blivit skjutet.

Ett barn som dör. Det är så långt från hur livet ska vara att det är svårt att föreställa sig om en inte har varit med om det. Det är så fel, så trasigt. Det skakar människor, byar, städer och länder. Det ställer allt vi tror på, och allt vi hoppas, på ända. Livets inneboende godhet, Guds omtanke och närhet, var finns de när en pojke ligger döende? Herre, kom innan mitt barn dör.

En pojke levde, en annan dog. En far vände sig lättad till Gud med sin tacksamhet, en annan lämnar sin tunga sorg i Guds famn. En får jubla, en annan bryts ner. Det är fruktansvärt orättvist, fasansfullt och så oändligt ledsamt.
I Malmö samlades människor på olika platser för att demonstrera mot våldet. En flicka, vars storebror mördades förra året, sade: Allt jag vill är att vi ska fortsätta drömma.

Våldet dödar drömmar.
Men drömmar tar ifrån våldet dess makt.

Vi tror på en Gud som mördades. Vi tror på Jesus, en son som dog före sin mamma. Vår Gud plågades och led och dog, som människor i alla tider har gjort. Därför vet vi också att när vi gråter, gråter Gud med oss. När vi mister någon, vet Gud hur det är. Och när döden drabbar, när våldet verkar vinna, då är Gud där i mörkret med oss. Och Guds dröm besegrar döden.

I Malmö drömmer vi om fred. Våra gator har sett för mycket våld, våra mammor och pappor har känt för mycket rädsla. Vår vackra stad, vår öppna och toleranta stad har väts ner av alldeles för många tårar. Det måste vara slut nu.

Herre, kom innan våra barn dör.

Och jag tycker mig höra Guds stilla svar: ”Gå hem. Ditt barn lever. Gå hem och dröm, gå hem och kämpa, gå hem och lev den fred och det liv som jag dog för att ge er. Gå hem till Malmö, eller var du än är, och älska dem du möter. Gå hem, freden väntar.”

Maria Bergius, universitetspräst i Malmö

Texterna för 3:e söndagen efter Trettondagen>>

Klädesholmen i GP

För oss som har GP så kunde vi i dag läsa om Klädesholmen i Bostadsbilagan. Ett reportage av Robert Lagerström med bilder av Christer Olofsson.

Där kunde vi också läsa om kyrkorådets ordförande Bert Olsson och hans hustru Margareta, som sedan många år är åretruntboende på Klädesholmen.

Roligt att Tjörn och dess öar uppmärksammas.

GP Bostadsbilaga 9 januari 2017. Faximil.

GP Bostadsbilaga 9 januari 2017. Faximil.

GP Bostadsbilaga 9 januari 2017. Faximil.

GP Bostadsbilaga 9 januari 2017. Faximil.

GP Bostadsbilaga 9 januari 2017. Faximil.

GP Bostadsbilaga 9 januari 2017. Faximil.

GP Bostadsbilaga 9 januari 2017. Faximil.

GP Bostadsbilaga 9 januari 2017. Faximil.

http://www.gp.se/livsstil/bostad

Uppenbarelsen

Dagens predikan i dag på första söndagen efter Trettondagen kommer från Janåke Hansson. Du kan höra den live om du kommer till Klädesholmens kyrka klockan 11:00 eller Dyröns missionshus kl 15:15.

Den tid som nu är inne kallar vi för trettondedagstiden. Men det vanliga namnet internationellt är Epifania. Epifania betyder ”uppenbarelse”. Denna tid i kyrkoåret handlar om hur Guds härlighet uppenbaras i Kristus.

Den närmsta tiden kommer vi alltså att få höra om hur Gud på olika sätt i Kristus uppenbarar vem han är. Idag handlar det om Jesu dop.

Jesus dop. (Bibliska figurer i Björkekärrs kyrka. Foto Carina Etander Rimborg).

Jesus dop. (Bibliska figurer i Björkekärrs kyrka. Foto Carina Etander Rimborg).

Så frågan vi idag få ställa är. Vad är det som avslöjas med att Jesus döps av Johannes? En annan fråga som också väcks genom berättelsen om Jesu dop är. Hur hänger hans dop ihop med vårt dop?

Ett ord vi kan använda för att förstå varför Jesus vill döpas av Johannes är ”solidaritet”. Genom att göra det ”solidariserar” sig Gud med oss människor. Jesus behövde ju inte Johannes dop. Johannes döpte dem som ville göra bättring. De som kom var människor som ångrade att de med sina handlingar, tankar och ord sårat andra människor. Läser vi hela berättelsen om Johannes döparen så ser vi hur han vänder sig till människor som missbrukat sin maktställning, soldater som med våld tvingat till sig saker, tullindrivare som lurat till sig pengar. Men han vände sig också till alla dem som fått sina samveten väckta och som nu ville bättra sig och börja leva ett nytt bättre, kärleksfullare liv till sina medmänniskor.

Så kan man beskriva Johannes dop. Men ett sådant dop behövde inte Jesus. Han var ju sann Gud och sann människa. Han var fullkomlig Gud och fullkomlig människa. Ändå ber han om ett dop som var ämnat syndare.

Varför? Jo, Jesus solidariserar sig med oss människor. Men när det gäller honom så handlar det inte så där i allmänhet ett sätt att visa lite medkänsla på. Nej, Jesu solidaritet är hel och hållen. Han gör det så till den grad att han identifierar sig också med våra synder.

När Jesus föddes var det Gud som identifierade sig med vår mänskliga natur. Skaparen blev den människa han själv skapat. Bara det är så stort att det är omöjligt att fatta. Hur kan Gud bli människa? Men när Jesus döps tar Gud ytterligare ett steg i sin identifikation med oss. Han gör våra synder till sina.

Gud går steget vidare i sin kärlek till oss. Han byter plats med oss. När vi solidariserar oss med andra som vi känner medkänsla med går vi sällan så långt. Den som solidariserar sig med en fattig byter sällan plats med den fattige. Inte heller flyktingen eller krigsfången.

Men Jesus gör det som är mer än solidaritet, plåster på såren och uppmuntrande ord. Han gör sig till en av alla de syndare som stod på rad för att döpas av Johannes. Han gör sig till en sådan som mig, som dig som dagligen behöver be: ”Förlåt mig!”, ”Herre, förbarma dig!”

Redan vid Jesu dop avslöjas det som skall hända sedan. Med sin totala identifikation med oss människor som också infattar vår fallna natur, stiger han så långt ner han kan. Genom en sådan total identifikation med oss människor slår Jesus in på en väg som skulle leda honom till ett annat dop.

I Jordanfloden döps Jesus i vatten med bättringens dop. I slutet av sin tid på jorden blir han döpt med sitt blods dop. Båda dessa dop hänger ihop. Med sitt dop i vatten visar Jesus vad han slutgiltigt skall göra. Han skall ta konsekvenserna av sin totala identifikation med oss människor. Han skall också dö för att köpa oss fria från döden och ge oss tillbaka det liv vi skapades att leva.

Detta är vad som avslöjas då Jesus döps. Det är ”epifanian” med Jesu dop.

Vår andra fråga var. Hur hänger Jesu dop ihop med vårt? Kort svar på den frågan är; Om Kristus vid sitt dop tog vår plats får vi hans plats när vi döps. Det vi får vid vårt dop är att vi inför Gud får samma ställning som Jesus själv. Guds Son blir vår broder. Jesu Fader blir också vår Fader. Inte bara som av honom skapad. Vi hans jordiska barn blir också hans himmelska barn.

När vi döptes blev vi iklädda en vit dräkt. Den är en symbol för det dopet ger oss. Vi får del av Kristi rättfärdighet, som det heter på kyrkans språk.

Att få del av Kristi rättfärdighet betyder inte att nu är vi fullkomliga människor i den meningen att nu finns inga egoistiska tankar längre. Synden är borta. Vi orsaker inget ont mer. Nej, dopet gör oss inte fullkomliga i den meningen. Men i dopet tar vi syndare emot Kristi rättfärdighet.

Luther har ett uttryck för detta. (Nu kommer ”dagens Luther”. Jag hoppas det skall bli fler av ”dagens Luther” under reformationsåret) Om man säger det på latin så heter det Simula iustus et peccator. Det betyder som kristen är jag på samma gång både rättfärdig och syndare. Luther menar att människan här på jorden aldrig kan bli en icke-syndare. Nej, människan är syndare. I tankar, ord, handlingar och underlåtelser missar hon ständigt målet med att vara den människa Gud skapade henne att vara. Men genom dopet har hon blivit rättfärdiggjord i Kristus. Hon är gjord till ett med Kristus. Hon är rättfärdig men också fortfarande syndare.

Då kommer den klassiska invändningen. Om vi inget kan göra för att bli rättfärdiga inför Gud, utan det är bara Gud som kan. Då behöver vi inte ta så mycket ansvar för våra liv. Förlåtelsen kan vi ju ändå aldrig förtjäna. Men då Kristus redan har gjort allt för att den skall bli vår, då är den ju lätt att få.

På det svara Luther. Det är rätt att vi inget kan göra för att bli rättfärdiggjorda. Men att i dopet bli iklädd Kristi rättfärdighet får för konsekvenser med sig. Den helige Ande föder oss på nytt och ikläder oss Kristi rättfärdighet. Men nu fortsätter livet i dopet, ett liv där den helige Ande vill förvandla oss, vi som är Guds avbild så att vi kan bli Kristus allt mer lik. Denna förvandling kallas för helgelse. Helgelsen är en process som består av att den gamla människan i oss dagligen dör så att den nya människan kan mogna och växa till. Helgelsen är något som pågår hela livet och når först sitt slutmål i himmelen.

Så på vår vandring som döpta får vi för varje dag ta emot det Kristus har gett oss genom sin död och uppståndelse. Dagligen får vi vända oss mot honom så att vi kan få höra hur älskade vi är och att vi tillhör honom. Så får vi rättfärdiggjorda av Kristus leva med honom för att genom den helige Ande förvandlas till hans likhet. Vi får söka honom så att den helige Ande genom Ordet och nådemedlen (dopet, nattvarden och boten) kan förvandla oss.

Janåke Hansson
präst Rönnängs församling

Här hittar du söndagens texter>>

Prästen blev social

Charlotte Frycklund, präst på Sociala medier. Foto Kyrkans Tidning

Charlotte Frycklund, präst på Sociala medier. Foto Kyrkans Tidning

I Kyrkans Tidning i som kom i veckan kunde vi läsa om prästen Charlotte Frycklund som är anställd att finnas ute på sociala medier.

http://www.kyrkanstidning.se/nyhet/har-ar-svenska-kyrkans-forsta-sociala-medier-prast-pa-heltid

Charlotte Frycklund har anställts för att vara präst på heltid på sociala medier som Facebook och Instagram.

Fler och fler söker sig till Svenska kyrkans kanaler på sociala medier. En del undrar över de riktigt svåra frågorna i livet, andra vill diskutera en betraktelse eller så vill de be en bön för någon.

Med över 52 700 följare på Facebook har Svenska kyrkan sett att det finns ett ökat behov av prästerlig närvaro på nätet. Därför börjar Charlotte Frycklund som heltidspräst på sociala medier i april.

– Ju mer jag fanns på Svenska kyrkans sociala medier, desto mer förväntade sig folk att det skulle vara en präst som skulle svara på frågor, säger Charlotte Frycklund.

2014 fick hon en halvtidstjänst vid kyrkokansliet som biträdande nationell samordnare för jourhavande präst, med ansvar för chatt och digitalt brev. Sedan blev hon tillfrågad att svara på frågor i sociala medier någon gång i månaden, men det blev raskt mer. Så hon fick fortsätta med en projektanställning på 50 procent som präst på sociala medier och nu har det alltså bestämts att hon ska arbeta på heltid.

– Det började verkligen kännas att folk tyckte att det här är vår kyrka och då ska det finnas en präst här.

– Kyrkomötet fattade ett beslut att vi inte bara skulle finnas på nätet som en anslagstavla för Svenska kyrkans verksamhet utan att vara kyrka på sociala medier. Då innebär det att man inte bara berättar om en gudstjänst utan faktiskt möter människor som man skulle göra i vilken kyrka som helst. Och då har behovet av en präst där vuxit fram i samarbete med oss på sociala medie-redaktionen och församlingsborna om man ska kalla dem för det, säger Charlotte Frycklund och syftar på följarna.

På vilket sätt behövs en präst på sociala medier?

– Det finns tre sidor. Den första är rena kunskapsfrågor. Det andra är pastoralt omhändertagande, folk som verkligen är ledsna eller tycker livet är meningslöst. Det tredje som vi upptäckt är att det är bra att ha med en präst i planeringen för vad vi ska lägga ut när vi följer kyrkoåret. När det gäller finliret med kyrkliga högtider är det bra att ha någon med kunskaper om det.

Charlotte Frycklund tycker att jobbet är spännande och påminner om att sättet att kommunicera på skiljer sig från fysiska möten.

– Det här är också ett nytt sätt att vara präst på. Man får tänka igenom sitt kroppsspråk för man har det inte. Här har man bara ord och det är häftigt tycker jag.

Att vara kyrka på sociala medier innebär förstås att man inte kan döpa, begrava folk eller dela ut nattvard men man kan göra mycket, menar Charlotte Frycklund.

Hon ger exempel på när hon själv missade påsknattsmässan men så hade Svenska kyrkan lagt ut ett inlägg Facebook: ”Kristus är uppstånden”.

– Då hade massa folk svarat i kommentarerna ”Ja, Han är sannerligen uppstånden” precis som man säger på påsknattsmässan. Så ja, det där var för alla oss som inte kunde ta oss till kyrkan. Jag fick ingen påsknattsmässa men en liten minigudstjänst i alla fall. Det är jättemycket bättre än ingenting.

Innan jul postade Svenska kyrkan ett inlägg som handlade om att fira jul ensam och undrade vilka tips folk hade för att det ska bli en god jul för alla. Flera personer delade med sig av sina berättelser, många gånger väldigt personliga.

– Jag tycker det är otroligt imponerande att man gör det. Och alla vet premisserna. Det finns naturligtvis en gräns när en ansvarsfull präst säger att det här måste vi nog prata om på ett annat ställe.

Men hon tror att det kan finnas en tröst i det offentliga samtalet och ger ett annat exempel.

– Vi hade ett inlägg om bön och en massa folk skrev vad de bad för. Då var det en som skrev att ”jag orkar inte, jag är för besviken” och innan jag ens hann gå in och svara så var det folk som skrev ”jag ber för dig, jag tänker på dig så länge”. Man möts också av församlingen på sociala medier, inte bara av prästen. Det är magiskt, det är verkligen att vara kyrka på nätet.

29 december 2016  Text: Sara From/Kyrkans Tidning

Svenska kyrkan på sociala medier

52 700 följare på Facebook

● 7 800 följare på Instagram

På Twitter följer 10 700 Svenska Kyrkan och 1 300 följer Dela tro, dela liv

Till 2015 års kyrkomöte lämnades en motion in om nationell samordning på nätet. Kyrkolivsutskottet skrev i ett betänkande ”att frågan är viktig och konstaterar att mycket bra arbete redan sker men att en överblick och kunskapsutbyte inom detta område behövs”.

Utskottet föreslog då att kyrkomötet skulle besluta att uppdra till kyrkostyrelsen att hitta lämpliga former för nationell nivå att samordna nätnärvarande anställda. Något kyrkomötet också röstade ja till.

Advent är mörker och kyla

 

_DSC0645”Advent är mörker och kyla – på jorden är krig och kallt…”,

…är rader ur en favoritpsalm (psalm 609) – rader mer verklighetsanknutna och sanna än på mycket länge och långt mer än jag önskar!

Det blåser kallt… En president med grumlig agenda på väg in i Vita huset, ett rasistiskt parti i vår riksdag, nazister som marscherar på Stockholms gator under polisbeskydd, krig som pågår i Syrien och på alltför många andra ställen, gränser som verkar förblir stängda för människor i nöd – för att nämna något.

Mitt i allt detta är det så jul, då vi firar Guds inträde i världen. Ett barn som föds i ett stall och ”läggs på strå”! Gud blir människa genom det mest sårbara som finns…ett spädbarn. En födelse i den fattigaste av miljöer och ett barn som omedelbart blir flykting för att undkomma härskarens rädsla och hämnd.

Ett drama som utspelade sig för mer än 2000 år sedan – men också är giltigt och speglar verkligheten för miljontals människor idag! Om vi väljer att se det?

I julnatten sker kärlekens totalt omvälvande revolution i en berättelse som mer än någonsin behöver förmedlas i en nutida värld. Inget av det gulliga eller ombonat tillbakalutade som vi förknippar med jul har bäring på julevangeliet. Jul är något helt annat – det är hopp för alla som lever i hopplöshet och lider i en tid av oro och mörker! En tid där vi valt enkla lösningar och tittar bort…

Jul är ett skeende som tydligt förmedlar alla människas lika värde. I mötet med det lilla barnets ögon finns ingen väg runt – alla är värda att älska. Oberoende av kön, etnicitet, religion, sexualitet… Alla, alla, är värda kärlek förbehållslöst!

Budskapet är vår motkraft till allt och alla som vill dela upp och skilja på människor. Är hoppet i vår vardag, en vardag som riskerar bli helt kidnappad av krafter som i rädsla och litenhet väljer bort kärleken och hyllar mörkret.

 ”Kom Herre, kom hit i tid. Och lär oss ta hand om varandra och leva tillsammans i frid.” Så slutar psalmen och så också min julönskan till er alla!

Kyrkoherde Johan Ernstson. Foto Carina Etander Rimborg

Kyrkoherde Johan Ernstson. Foto Carina Etander Rimborg

Johan Ernstson – kyrkoherde – Svenska kyrkan Tjörn