Kom och sjung de kära psalmerna av Lina Sandell

Kan du eller har du hört psalmen ”Tryggare kan ingen vara, än Guds lilla barnaskara”. Eller psalmen ”Blott en dag, ett ögonblick i sänder”. Eller psalmen ”Bred dina vida vingar”. Då har du sjungit en Lina Sandell-psalm – en av alla de femton som finns med i vår psalmbok från 1986.

Lina Sandell. Foto Wikpedia

Lina Sandell. Foto Wikpedia

Lina Sandell föddes 1832 och dog 1903. Hon skrev tusentals dikter och texter och bidrog på det sättet till många av de psalmer som vi i dag älskar och använder dagligen.

I morgon 26 mars kl 17:00 är det psalmgudstjänst i Kyrkans Hus i Kållekärr där vi bara sjunger Lina Sandell-psalmer. Kom och var med! Christer Andreas och Maria Karlsson Runge leder oss med sång och musik. Våfflor till kyrkkaffet efter gudstjänsten. Linda Lindblad präst.

https://www.svenskakyrkan.se/tjorn/kalender

 

Lilla liv nu är du här…psalm 901

Dop i Skärhamn. Foto Annika Johansson.

Dop i Skärhamn. Foto Annika Johansson.

Förra lördagen fick jag förmånen att döpa fyra barn, tre av dem på samma gång. Ni kan tänka er hur det ser ut i kyrkan, massor av människor, familjer till de barn som skall döpas. Stora syskon till bäbisarna och andra barn som finns överallt.

För mig är dopet en barnens gudstjänst och barnen får lov att finnas i kyrkan. Skönast för alla tänker jag, än att någon vuxen tvingar de att sitta still.

Just denna lördagen så fanns det tre storasyskon som inte alls var intresserade av lillebror/lillasyster. Men helt klart var intresserad av den stora kyrkan, med den spännande altarringen som man kunde krypa igenom.

Att få döpa barn är bland det roligaste jag gör och som det var i detta fall så kände jag familjen lite och vi hade pratat tidigare. Mammorna till barnen hade varit på vår öppna förskola, Liten och stor, där vi hade träffats under enklare förhållanden.

Jag tänker det är ett bra sätt att faktiskt lära känna varandra, genom att sitta på golvet, prata med varandra och leka med barnen. Får jag möjlighet så finns jag bland barn och föräldrar en stund. Det finns alltid något att prata om, jag är ju också mamma och har en del erfarenhet, och ofta hamnar vi i de stora livsfrågorna eller så frågar de om något som har med kyrkan att göra.

När jag blir bokad för att göra ett dop, så brukar jag träffa familjen i anslutning till Liten och stor. Dels för att de kan få se vad vi gör och dels för att vi är nära kyrkan.

Det diskuteras mycket idag om dopet, att det är ett av det viktigaste vi gör i Svenska kyrkan. Där träffar vi de unga föräldrarna, där kan vi visa på vad kyrkan kan erbjuda av verksamheter och samtidigt få tid till prat. Många av de finaste samtalen har jag haft inför dopet, där vi tagit tid för samtal, lyssna till berättelsen om förlossning, väntande på barnet men också frågor om liv och död. Som en mamma sa till mig en gång, så skönt att få känna mig som mig själv, tänka kloka tankar och fundera tillsammans med en annan människa, i stället för att bara vara förälder.

En del av diskussionen går ut på att unga människor döper av tradition och för att man gör det i släkten/familjen. Men jag tänker så här, den unga familjen väljer att döpa i kyrkan, de vill vara i kyrkorummet. Det betyder något.

Och då blir mötet mellan de och oss i kyrkan viktigt, att vi tar deras frågor och tankar på allvar och ser den lilla familjen. Det är också så idag, att när ett barn döps så kan det vara första gången släkterna träffas. Det är mycket vanligt med stora dop med många anhöriga. Och det börjar bli mer vanligt att familjen faktiskt väljer att viga sig i samband med dopet.

I lördagens dop döptes Tage, August och Alva. De ömsom sov och var glada, grät en skvätt och var som barn är mest. De blev döpta i Faderns och Sonens och den heliga Andes namn. De fick visas upp för rörda släktingar och vänner. Och mitt i allt detta får jag vara med, det är verkligen en gåva.

Att få dela glädjen över ett litet barn som finns här i världen, en ny liten människa som blir välkomnad i kyrkan.

Jag vet också att det kan vara svårt att få till den där doptiden när man har en nyfödd i huset, tiden liksom räcker inte till.

Men döpa ditt barn, eller dig själv, det kan du göra när som helst i livet. Ta kontakt med en pastorsexpedition nära dig, så hjälper de dig med att hitta tid, präst och dag för dopet.

Den 10 juni kommer vi att ha en dag med både drop-in dop och drop-in vigslar i Skärhamns kyrka. Dit är du välkommen som vill döpa ditt barn, eller dig själv. Ingen föranmälan krävs, du bara kommer dit.

Vill du viga dig, så behöver du en hindersprövning som du får på Skatteverket. Ta med den och kom till Skärhamns kyrka 10/6 mellan klockan 11-16 !

Lilla liv nu är du här
känner inte världen.
”Gud som haver barnen kär”
blir din hjälp på färden.
Gud har kallat dig vid namn
ger dig trygghet i sin famn
så att du kan växa
vis av livets läxa.

Lilla liv nu är du här
”himlen allt förklarar”.
Alla barn hör hemma där
i det ljus som varar.
Jorden är din boning nu.
Hör ditt namn! Det är ju du
lilla liv unika
vad du gör oss rika.

Psalm 901

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström
präst

Kom och öva gudstjänstmusiken

Psalmsång. Foto Jim Elfström IKON

Psalmsång. Foto Jim Elfström IKON

Har du varit i gudstjänsten de senaste veckorna så har du kanske märkt att det är lite ny gudstjänstmusik. Vi använder nu den så kallade ”Serie B”. Om det känns ovant så kommer det att finnas möjlighet att öva strax innan gudstjänsten. Tala gärna med prästen eller musikern om du har frågor.

Den här musiken är en del av kyrkohandboken som nu ligger på förslag på Kyrkostyrelsen bord att beslutas i höst på Kyrkomötet. Den 16 mars överlämnades förslaget och det hölls en presskonferens.

Här kan du läsa mer om kyrkohandboksförslaget.

https://www.svenskakyrkan.se/tjorn/ny-kyrkohandbok

https://www.svenskakyrkan.se/kyrkohandboken

/Carina Etander RImborg
kommunikatör

Kampen mot ondskan

Dagens predikan kommer från Janåke Hansson. Du kan höra den live i Klädesholmens kyrkan kl 11 eller i Rönnängs kyrkan kl 17. 

Vi har nu kommit ett stycke in i fastan. Den inleddes med Askonsdagen. Under de tre följande söndagarna är det kampen ur några olika perspektiv det handlar om. Idag den tredje söndagen i fastan är överskriften: ”Kampen mot ondskan”.

Att vi människor står i en sådan kamp är inte svårt att se. Dagligen blir vi påminda. Den finns i våra egna liv, i vår oro för vår hälsa, i vårt sökande efter trygghet, mening med våra liv. Vi kan göra stora uppoffringar för att få det onda att vika undan så att vi kan få leva det goda livet tillsammans. Jag kan se det till exempel då många på kort tid, efter en vädjan via sociala media, generöst kan ge pengar för att bekosta en dyr operation för att hjälpa en svårt sjuk.

Flykting Foto Gunnar Menander/GMPP/Ikon

Flykting Foto Gunnar Menander/GMPP/Ikon

Vi ser också ondskan i de konflikter som får miljontals människor att fly från krig i sina hemländer. Men även här mobiliserar ondskan motkrafter. Vi vill göra något för att hjälpa offren för ondskan och driva det onda på flykt. Ondskan väcker vår kamplust.

Men samtidigt känner vi vår maktlöshet. Det fortsätter ju bara. Krigen tar inte slut. Bara fler och fler tvingas fly. Så därför kan vi känna igen oss i lärjungarnas maktlöshet när de inte kunde hjälpa mannen som kommit med sin sjuke son.

Men som om det inte var nog. Deras maktlöshet inför ett lidande de inte rådde på väckte människors kritik. Det står att några skriftlärda diskuterade med dem. De hade förväntningar på Jesu lärjungar. Men de kunde inget göra. Vilka som anklagelserna var och vad lärjungarna sa till sitt försvar vet vi inte. Säkert var de själva förvånade och förskräckta över sin maktlöshet. Jesus hade ju gett dem makt över demonerna. Så hade han sagt då han sände dem ut att predika (Mark 3:13-15). Men det fungerade inte.

Deras erfarenhet är också vår erfarenhet. Hur ofta känner vi oss inte maktlösa inför det onda? Hur mycket god vilja vi än har, så räcker den inte till. Utan istället fastnar vi i ändlösa diskussioner om ondskans grymhet och vad vi skall göra eller låta bli att göra (för det är ju ändå ingen idé) för att lindra världens nöd.

Mitt i lärjungarnas dispyt med de skriftlärda kommer Jesus. Han undrar vad som står på. Snabbt sätter han sig in i situationen och det hela avslutas med att Jesus hjälper den sjuke och helar honom.

Men ser det inte lite väl lätt ut? Vi som känner vår maktlöshet inför flyktingkrisen, cancern, våldet i förorterna, barnen ingen bryr sig om, religiösextremism, vi tänker; ”Så där lätt är det väl ändå inte? Vi ropar på Jesus och han fixar det.”

Nu säger inte heller Jesus det. Tvärtom säger han, när lärjungarna frågar varför de inget kunde göra, att deras ansträngning inte varit tillräcklig. Det fattades bön. Viljan till handling fanns där, också försöken att göra något. Men det fattades bön.

Royne Mercurio /Ikon

Royne Mercurio /Ikon

”Bed och arbeta”, på latin heter det Ora et labora”. Det är en uppmaning som ljudit genom hela kyrkans historia. Både bön och arbete behövs i kampen mot ondskan och det börjar med bön. B kommer före A. Bön kommer före arbete. Det är därför kyrkan alltid firat sin främsta gudstjänst inte den sista dagen i veckan, även om det ser ut så i våra almanackor numera. Nej, söndagen är den första dagen i veckan. I den tidiga kyrkan var det verkligen så. Lördagen var vilodagen och söndagen var den första arbetsdagen. Tidigt på söndagmorgon innan arbetet började, bad man och tog emot Kristus i bröd och vin i nattvarden, sedan gick man ut i arbete.

Sådant är mönstret för kyrkan. Vårt arbete i Guds rike, i kampen mot ondskan, börjar med bön. I mässan får vi ta emot Kristus för att därifrån ”stärkta av måltidsrasten” sändas ut i världen i vår Herres tjänst för att föra ned himmelens vilja på jorden.

Den tjänsten har vi främst i våra vanliga uppgifter. Var annars skulle vi ha den? Och kraften, fantasin och uthålligheten, i vår tjänst, den har vi i vår Herre och Skapare, Frälsare och Hjälpare! I Guds namn kan vi vinna seger!

Att det finns kraft att få i Gudsmöte ser vi också i evangeliet idag. Markus har med en detalj som indikerar något viktigt, nämligen, det finns kraft att få i Gudsmötet. Det står att när Jesus kom till folket så ”greps de av bävan”. Men inte på det sättet att de blev rädda. Tvärtom de ”skyndade fram” till honom.

Bävan som fick folket att skynda fram till Jesus berodde på att han strax innan, tillsammans med sina lärjungar Petrus, Jakob och Johannes i ett omtumlade Gudsmöte på Förklaringsberget, varit inneslutna i ett gudomligt ljus (läs om händelsen i Mark 9:2-8). Fortfarande påverkade av denna gudomliga urladdning kliver de rakt in, i en för lärjungarna nedanför berget, hopplös kamp. Men när Jesus kommer sker det som såg omöjligt ut.

Nu sker inte allt som vi ber om. Ondskan förmeras ofta snabbare än den kan drivas på flykten. Cancern dödar, människor skjuts ihjäl i förorterna och vi förblir likgiltiga inför människor i nöd. Tron svalnar, hopp byts ut mot hopplöshet. Jesus själv skulle strax efter denna händelse, avrättas som en förbrytare, på ett kors i Jerusalem. Men inte ens då Jesus död tas ner från korset är hoppet ute.

Sådant är också vårt hopp i tron på Kristus. Döden har inte sista ordet. Livet i Kristus slutar inte i nederlag. ”Jag skall uppstå igen”, sa Jesus till sina lärjungar. Så kan också vi tro på en uppståndelse efter vår död och en tillvaro där kampen mot ondskan är över. I Kristus har vi det hoppet och det ger oss kraft redan nu i vår kamp mot ondskan.

/Janåke Hansson
präst

Söndagens texter

1 Kung 18:26-29

Baalsprofeterna tog den tjur de hade fått och gjorde i ordning den. Sedan åkallade de Baal oavbrutet från morgonen ända till middagstiden: ”Baal, svara oss!” Men det kom inget ljud och inget svar. Då började de hoppa kring altaret som de hade rest. [27] Vid middagstiden hånade Elia dem. ”Ropa högre!” sade han. ”Han är ju gud, men han har väl sitt att sköta, han kan ha gått avsides eller vara ute i något ärende. Kanske han sover och måste vakna först!” [28] De ropade ännu högre och sargade sig med knivar och spjut som de brukade, så att blodet flöt. [29] Hela eftermiddagen fortsatte de i profetisk extas, ända till tiden för matoffret. Men det kom inget ljud, inget svar, inget tecken.

När tiden för matoffret var inne trädde profeten Elia fram och bad: ”Herre, Abrahams, Isaks och Israels Gud, låt det i dag bli uppenbart att du är Gud i Israel, att jag är din tjänare och att det är på din befallning jag har gjort allt detta. [37] Svara mig, Herre, svara mig, så att detta folk inser att det är du, Herre, som är Gud och att det är du som har vänt deras hjärtan bort från dig.” [38] Då slog Herrens eld ner och förtärde offret och veden, stenarna och jorden och slickade upp vattnet i diket.

[39] Folket såg vad som hände och föll ner på sina ansikten och ropade: ”Det är Herren som är Gud, det är Herren som är Gud.”

 

Upp 3:14-19

Skriv till ängeln för församlingen i Laodikeia:

Så säger han som är Amen, det trovärdiga och sanna vittnet, början till Guds skapelse. [15] Jag känner dina gärningar, du är varken kall eller varm. Om du ändå vore kall eller varm! [16] Men nu är du ljum och varken varm eller kall, och därför skall jag spy ut dig ur min mun. [17] Du säger: jag är rik, jag har vunnit rikedom och saknar ingenting. Och du förstår inte att just du är eländig och ömkansvärd och fattig och blind och naken. [18] Jag råder dig att hos mig köpa guld som har renats i eld så att du blir rik, och vita kläder så att du kan klä dig och dölja din skamliga nakenhet, och salva att smörja dina ögon med så att du kan se. [19] Jag tillrättavisar och tuktar alla dem jag älskar. Visa iver och vänd om!

Mark 9:14-32

När Jesus med Petrus, Jakob och Johannes kom tillbaka till lärjungarna fann de mycket folk omkring dem och skriftlärda som diskuterade med dem. [15] Men när folket fick se honom greps de av bävan och skyndade fram för att hälsa honom. [16] Han frågade: ”Vad är det ni diskuterar?” – [17] ”Mästare”, svarade en i mängden, ”jag har kommit till dig med min son som har en stum ande. [18] Var den än faller över honom kastar den omkull honom, och han tuggar fradga och skär tänder och blir stel. Jag bad dina lärjungar driva ut den, och de kunde inte.” [19] Han sade: ”Detta släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? För hit honom!” [20] De kom fram med pojken, och när han fick se Jesus började anden genast slita i honom så att han föll omkull och vältrade sig på marken med fradga kring munnen. [21] Jesus frågade hans far: ”Hur länge har det varit så här med honom?” Fadern svarade: ”Sedan han var liten, [22] och ofta har anden kastat honom både i eld och i vatten för att ta livet av honom. Men förbarma dig över oss och hjälp oss, om du kan.” [23] Jesus sade: ”Om jag kan? Allt är möjligt för den som tror.” [24] Då ropade pojkens far: ”Jag tror. Hjälp min otro!” [25] När Jesus såg att folk strömmade till sade han strängt till den orena anden: ”Du stumma och döva ande, jag befaller dig: far ut ur honom och kom aldrig mer tillbaka.” [26] Den gav till ett skrik och ryckte och slet i pojken och for så ut ur honom. Och pojken låg där så livlös att alla sade att han var död. [27] Men Jesus tog hans hand och reste honom upp, och han steg upp. [28] När Jesus hade kommit hem och lärjungarna var ensamma med honom frågade de: ”Varför kunde inte vi driva ut den?” [29] Han svarade: ”Den sorten kan bara drivas ut med bön.” [30] Sedan gick de därifrån och vandrade genom Galileen. Han ville inte att det skulle bli känt [31] eftersom han höll på att undervisa sina lärjungar. Han sade: ”Människosonen skall överlämnas i människors händer, och de kommer att döda honom, och tre dagar efter sin död skall han uppstå.” [32] Men de förstod inte vad han menade och vågade inte fråga.

”The greatest choral music ever written…”

Svenska kammarkören med dirigent Simon Phipps.

Svenska kammarkören med dirigent Simon Phipps.

Lördag 18 mars kl 18 har du möjligheten att uppleva en helt unik konsert i Stenkyrka kyrka. Då kommer Svenska Kammarkören med sin dirigent Simon Phipps.

”The greatest choral music ever written…”

Höjdpunkten i det sakrala programmet blir Thomas Tallis magnifika 40-stämmiga motett Spem in alium, med inte mindre än 8 självständiga körer som flätas samman i nästan symfonisk välljud.

Därtill kommer andra flerköriga mästerverk, bland annat en dubbelkörig motett av J.S. Bach, Fest- und Gedenksprüche av Johannes Brahms och Plaudite, tre-körig motettav G. Gabrieli – årets körfest i storformat!

Missa inte detta unika tillfälle!

Fri entré.

Bli inte förskräckt… Nåd i realtid!

Bli inte förskräckt om du åker till Göteborg i dag och går till domkyrkan, då kommer du se att där vimlar av präster och diakoner. Biskopen har nämligen kallat till Präst och diakonmöte och de kommer under två dagar att samlas och tala om Nåd i realtid.

(Jag kommer ihåg när jag var tonåring och en dag rörde mig runt domkyrkan och plötsligt så såg jag präster precis överallt. Jag blev jätterädd först och undrade vad som hänt, tills jag insåg att de hade något möte.)

Så här står det i pressmeddelandet från stiftet:

Under två dagar samlas i Göteborg 730 präster och diakoner från hela Göteborgs stift. Det är biskop Per Eckerdal som kallat till Präst- och diakonmöte och temat är ”Nåd i realtid”, nåd här och nu. Mötet sker under reformationsåret som har nåd som ett bärande ord. Inför mötet har Jesper Svartvik skrivit boken ”Förunderligt förtroende” och under mötet släpps en ny bok på temat nåd med kyrkoherde Maria Ottensten som redaktör.

2017 är ett jubileumsår. För 500 år sedan spikade Martin Luther upp sina 95 teser på porten till slottskyrkan i Wittenberg.

Boksläpp

Reformatorn Marin Luthers tankar om nåden är temat för det präst och diakonmöte som biskop Per Eckerdal kallat Göteborgs stifts alla präster och diakoner till. Mötet pågår 15-16 mars i Göteborg. Inför mötet har alla läst boken ”Förunderligt förtroende” av Jesper Svartvik, som beställts till mötet av Göteborgs stift. Och under mötet släpps en ny bok. Det är kontraktsprost Maria Ottenstens antologi ”Nåd i realtid”. 

Vad är nåd i vår tid? Vad händer med en människa som möter nåd? Vad innebär det att tro på en nådig Gud? Vad innebär det att vi i oss själva bär både möjligheter och hinder? Vad innebär det att det i världen finns det både det som är vacker och gott och fult och ont? är några frågor som ställs i boken ”Nåd i realtid”. Utöver Maria Ottensten medverkar Else Blomgren, Pekka Mellergård, Cecilia Nahnfeldt och Håkan Stenow i boken.

Möten runt om i stiftet

Alla präster och diakoner får boken ”Nåd i realtid” med sig från mötet i Göteborg. I början av april kommer man sedan att samlas regionalt i stiftets olika kontrakt för att samtala om boken. Den 23 maj samlas alla åter i Göteborg för en heldag. Då kommer biskop Per Eckerdal att sammanfatta samtalen kring boken samt att också lämna sin ämbetsberättelse, en reflektion över det han mött i Göteborgs stift då han bland annat besökt och visiterat stiftets församlingar.

Samtal och inspiration

Ett präst- och diakonmöte är ett tillfälle för präster och diakoner i stiftet att få möta varandra för att samtala om aktuella frågor, inspireras och fira gudstjänst tillsammans. Det är biskopen som kallar och det brukar hållas präst- och diakonmöten vart sjätte år. Detta blir biskop Per Eckerdals första och sista präst- och diakonmöte under sin ämbetstid i Göteborgs stift. Han går i pension i slutet av februari nästa år.

Här kan du se en film biskopen spelade in förra året inför mötet som börjar i dag:

Här kan du se inbjudan till mötet som spelades in förra året.

/Carina Etander Rimborg
kommunikatör

Att få vara med eller inte…

I går var jag i Malmö och gick i högmässan i en av kyrkorna mitt i staden. Det är en vacker kyrka och när jag kom in fick jag en psalmbok och en agenda. Föredömligt upptryckt och med information om när jag ska läsa med och vad jag ska sjunga.

Jag är inte ovan att gå i kyrka så jag klarar mig. Jag vet var jag ska hitta texterna för söndagen. Jag vet hur jag ska slå upp psalmerna. Och jag känner igen melodierna som sjungs (och jag klarar också av att läsa noter). Så det är OK.

Royne Mercurio /Ikon

Royne Mercurio /Ikon

Men det som inte är OK är att prästen läser en av de gemensamma bönerna (som vi alla ska vara med och läsa) – men använder inte de orden som står i agendan. Så vi började läsa med – men insåg snart att det var ingen idé – för prästen broderade ut texten med egna ord och egna vändningar. Alltså fick vi inte vara med.

Sen är det ytterligare en sak. Det är när det ska predikas. Och jag har tänkt på detta i så många kyrkor. Det är väldigt få präster som använder predikstolen. De vill komma närmare församlingen, de vill vara mitt i. Följden blir att prästen inte syns. Om ljudet är bra så kan det ändå funka. Men det kan lika gärna vara så att det också blir svårt att höra.

Predikstolarna befinner sig oftast i kyrkorummet för att alla ska kunna se och höra bra. På den tiden när man inte hade några högtalaranläggningar. Men jag skulle vilja hävda att predikstolen fortfarande är ett bra ställe att stå på när man predikar. Predikanten syns och hörs över hela rummet och inte bara för dem som råkar sitta på första bänken.

Sen skulle jag önska att prästerna lärde sig att läsa trosbekännelsen långsamt och med en rytm som går att följa med i. Det går inte att skynda på den – när en massa människor ska läsa med, högt!

Vi pratar mycket om att vi ska inkludera människor, att det är viktigt att ingen känner sig exkluderad. Jag tror att det finns små mycket enkla saker som gör att det kan bli ännu bättre.

  1. Följ agendan, särskilt när det är gemensamma partier.
  2. Läs de gemensamma partierna i en agenda långsamt så att alla kan följa med.
  3. Använd predikstolen vid predikan så att alla kan se och höra!

Tips från kyrkvan besökare!

/Carina Etander Rimborg
kommunikatör

 

Hon är ett föredöme för oss alla!

Dagens predikan kommer från Jan-Åke Larsson. Vill du höra den live så kom till Valla kyrka kl 10:00 eller till Åstol kl 14:00.

Kvinnan häller olja över Jesus hår. Bibliska figurer i Björkekärrs kyrka. Foto Carina Etander Rimborg

Kvinnan häller olja över Jesus hår. Bibliska figurer i Björkekärrs kyrka. Foto Carina Etander Rimborg

De hade precis slagit sig ned vid bordet när kvinnan kommer in. Uppenbarligen tillhör hon inte de inbjudna, eftersom hon anländer lite efter de andra, när måltiden redan börjat.

Hon går fram till Jesus och plockar fram en alabasterflaska, ett litet lerkrus med en så smal hals att den dyrbara oljan bara droppvis ska kunna komma ut.

Men det duger inte för henne utan hon bryter av den smala halsen och häller ut alltsammans över Jesus huvud.

Av doften som fyller rummet förstår de andra att det är nardusbalsam, en särskilt dyrbar olja som användes bland annat för att smörja kungar.

Den här kvinnan är hängiven och spontan. Hon uttrycker sin tro och kärlek till Jesus i handling.

Hon älskade Jesus, inte bara sådär lite lagom utan av hela sitt hjärta. Hon ville ge allt för honom.

Och hon gjorde det som i hennes värld uttryckte mest kärlek. Med häpnad ser de andra gästerna på och kritikerna låter inte vänta på sig.

Det står att de blev förargade och började tala med varandra. Ingen vände sig till Jesus eller kvinnan, utan de talar upprört bakom deras ryggar.

Hur vanligt är inte detta, att man inte vänder sig till vederbörande, för att klara upp något som kanske bara är ett missförstånd.

Nej man vänder sig hellre till likasinnade där man vet att man får medhåll.

Och så är det någon som drar till det där med ”de fattiga”! Vilken smart knep för att få kvinnan att få dåligt samvete.

”De fattiga” blir ett effektivt slagträ i debatten! Någon större omsorg om de fattiga låg inte bakom, i så fall hade man kunnat göra något åt det för länge sedan.

Varför var man så förargad över hennes beteende? Var det opassande? Förmodligen.

Vi vet inte så mycket om den här kvinnan, men hon kanske var illa sedd i samhället, utanför gemenskapen, kanske prostituerad.

Ofta är det så att det är de som är utanför som har minst att förlora och som också vågar vara opassande.

Nu tränger hon sig in bland de andra, går rakt in i händelsernas centrum och uttrycker en större hängivenhet för Jesus än vad någon av de andra gjort.

Kanske de väntar sig att Jesus ska avvisa kvinnan och förebrå henne för ett sådant slöseri.

De retar sig på att han bara låter det ske. Men ingen har monopol på Jesus, han tar emot alla som kommer till honom.

Han låter sig aldrig inordnas i ett särskilt fack, ingen kan komma med några ägandeanspråk på honom.

Det är inte vi som ska äga Jesus utan han som ska äga oss. Kvinnan sökte hans gemenskap, och hon fick kämpa för att övervinna de hinder som låg i vägen.

Hon fick kämpa med sig själv och med omgivningen. Hon fick kämpa med hur hon skulle uttrycka sin tro, vad som är rätt och vad som är fel?

Att söka gemenskap med Jesus sker sällan utan kamp. Men å andra sidan, den som aldrig har kämpat med sin tro den har heller aldrig tagit tron på allvar.

Har du problem med din tro så tyder det på att du vill tro, att du inser att tron är värdefull.

Och kom ihåg att du inte är ensam i din kamp! Många kristna har genomgått den, och i slutändan fått se hur trons kamp fått dem att borra djupare.

De har kommit igenom med en fastare tro, en tro som gör dem än tryggare i livets stormar. Det är som med trädets rötter: har de bara tillräckligt djupa rötter så står trädet i de värsta av stormar.

Så vad du än kämpar med så handlar det om att inte ge upp. Det finns en väg igenom.

Tron på Jesus är ju ett språng ut i det okända. Det är bara genom att ta det där språnget som jag kan känna mig förvissad om att Gud finns och tar emot mig.

Står jag vid sidan av och iakttar så lär jag inte få några personliga erfarenheter heller.

Men ofta är det en kamp att våga ta det där språnget, att överlåta sig till Gud. Om mina förväntningar inte infrias, kan jag då helskinnad kan ta mig tillbaka? Finns det ingen säkerhetsgaranti?

Nej, Gud ger inga garantier i förväg. Vi får lita på hans löften. Ger vi allt till honom får vi allt tillbaka.

Den hängivna kärleken räknar och kalkylerar inte utan bryter upp flaskan och ger med slösande kärlek allt det hon har.

Den hängivna kärleken tänker inte efter vad som är tillräckligt. Hur mycket behövs, räcker det här? Eller måste jag ge mer? Den väntar sig inga gentjänster, det är inte därför som den ger ut.

Inte desto mindre får den allt tillbaks. Kvinnan, hon som gav allt och fick allt.

Hon fick bli ett föredöme, ett exempel för oss alla.

”Överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.” Detta har vi gjort idag.

Jan-Åke Larsson. Foto Carina Etander Rimborg

Jan-Åke Larsson. Foto Carina Etander Rimborg

Jesus fick sannerligen rätt, fortfarande efter 2000 år så vet vi vad hängiven kärlek till Jesus är tack vare den här kvinnan.

Amen

Jan-Åke Larsson
präst

Söndagens text: 

Bibeltexter

GAMMALTESTAMENTLIG LÄSNING

Jesaja kapitel 61, vers 1 – 3

Herren Guds ande fyller mig, ty Herren har smort mig. Han har sänt mig att frambära glädjebud till de betryckta och ge de förkrossade bot, att förkunna frihet för de fångna, befrielse för de fjättrade, att förkunna ett nådens år från Herren, en hämndens dag från vår Gud, att trösta alla som sörjer och ge de sörjande i Sion huvudprydnad i stället för aska, glädjens olja i stället för sorgdräkt, lovsång i stället för modlöshet. De skall kallas ”rättfärdighetens träd”, som Herren planterat för att visa sin härlighet.

EPISTEL

Till hebreerna kapitel 11, vers 23 – 27

I tro höll Moses föräldrar sitt nyfödda barn gömt i tre månader, eftersom de såg att det var ett vackert barn, och de lät sig inte skrämmas av kungens påbud. I tro vägrade Mose som vuxen att låta sig kallas son till faraos dotter. Han ville hellre fara illa tillsammans med Guds folk än ha en kortvarig glädje av synden. Han såg fram mot lönen som väntade och räknade den smälek som Messias får utstå som en större rikedom än Egyptens skatter. I tro lämnade han Egypten och fruktade inte kungens vrede utan höll ut, därför att han liksom såg den Osynlige.

EVANGELIUM

Evangeliet enligt Markus kapitel 14, vers 3 – 9

Medan han var i Betania och låg till bords hemma hos Simon den spetälske kom en kvinna med en flaska dyrbar äkta nardusbalsam. Hon bröt upp flaskan och hällde ut alltsammans över hans huvud. Några blev förargade och sade till varandra: ”Vilket slöseri med balsam. För den oljan hade man ju kunnat få mer än trehundra denarer att ge åt de fattiga.” Och de grälade på henne. Men Jesus sade: ”Låt henne vara! Varför gör ni henne ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga har ni alltid hos er, och dem kan ni göra gott mot när ni vill, men mig har ni inte alltid. Hon har gjort vad hon kunde. I förväg har hon sörjt för att min kropp blev smord till begravningen. Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.”

PSALTAREN

Psaltaren kapitel 130, vers 1 – 8

En vallfartssång. Herre, hör mitt rop, lyssna när jag bönfaller dig! Om du lade synder på minnet, Herre, vem kunde då bestå? Men hos dig finns förlåtelse, och därför fruktar man dig. Jag väntar på Herren, jag längtar, jag hoppas få höra hans ord. Jag längtar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, än väktarna efter morgonen. Hoppas på Herren, Israel, ty hos Herren finns nåd och makten att befria. Han skall befria Israel från alla synder.

En vecka i prästens liv

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Ni kanske undrar vad en präst gör på veckorna? Det är nämligen så att vi jobbar mer än bara söndagarna. Jag tänkte berätta om min senaste vecka, som inte är riktigt slut än.

I denna vecka har det varit lite mer än vanligt, jag skall jobba 40 timmar och ha två dagar lediga. Men ibland blir det inte så, eftersom livet kommer emellan. Då får jag kompa ut de timmarna vid ett annat tillfälle.

Veckan började i måndags då jag hade ledig dag, ja så ledig blev det väl inte. Det blev lite koll på mail och några samtal med kollegor. En av dem sjukanmälde sig och eftersom jag är teamledare  (läs mellanchef) i Stenkyrka församling så är det mitt ansvar att fixa vikarie om det behövs.

Sedan ringde en mamma och ville döpa sitt barn, och undrade om jag kunde göra det. Vi pratade en stund och sedan hänvisade jag henne till pastorsexpeditionen där Linda sitter som en spindel i nätet och har koll på alla bokningarna.

Tisdag morgon var jag på jobbet strax före 9 , där var Liselott och Gunilla i full fart med att fixa fika till Liten och Stor (öppna förskolan). Strax kom de många föräldrar och barn. Jag hade passat på att boka in två dopsamtal under den tiden, då kunde ev större syskon leka en stund och också för att visa dopföräldrarna att hit kan man komma om vara om man vill. Det är härligt med små bäbisar och deras föräldrar, vi pratar dop, psalmer och jag försöker lära känna det lilla barnet och föräldern. Jag skall på kort tid skapa en kontakt, lite trygghet och hoppas att jag ger dem ett fint dop.

Naturligtvis blev det en del datortid, betala fakturor, svara på mail. Telefonen ringer om både stort och smått. Idag blev det klart att vi skall ha en John-Erik Bäckersten utställning i Stenkyrka kyrka i sommar, det gör mig glad. Fantastiska tavlor med fina kristna motiv.

Åkte hem och gick ut med hunden och fick i mig lite mat. Tillbaka till Skärhamns kyrka där vi skulle ha gudstjänst för Liten och Stor med bibelutdelning. Vi har en mycket enkel form av gudstjänst där vi sjunger samma tre sånger varje gång, ber Gud som haver och pratar lite om dagens tema, som idag var dopet. Dopfunten fylldes med vatten och dopljuset tändes och barnen fick prata om det.

Efter gudstjänsten som tar ca 20 minuter så äter vi korv och bröd som serveras i vapenhuset. I tisdags kom det 5 barn och fick sina biblar, men det var också nya ansikten som kom. Det känns bra att kunna erbjuda denna formen för gudstjänst, barnen och de vuxna är glada och det åts korv och bröd med glädje. Barnen sprang runt och utforskade kyrkan, gjorde den till sin.

På onsdagen började jag med ledningsgruppmöte och sedan tillbaka till Skärhamns församlingsgård, vi har konfirmandag. Vi har en grupp på 15 konfirmander som träffas på lov och studiedagar och idag så kom de för att prata om kärlek. Det är helt fantastiskt vilka fina samtal det blir om kärlek, relationer, bussar och allt annat. Vi hade tidigare lovat dem att idag skulle vi äta pizza, så pizza blev det. Samtidigt så har vi sopplunch kl.12, alla åt tillsammans i en glad röra. Jag hade en kort andakt innan soppan. Jag gillar när generationer möts och det är viktigt att de faktiskt gör det, det blir spännande möten. Kanske någons mormor eller farmor.

På eftermiddagen gick vi upp i kyrkan med gruppen och såg film, i Rymden finns inga känslor. Kuddar och filtar och popcorn och ett gäng ungdomar som tyst tittade.

Sedan hade jag andakt på servicehuset Tubberödshus, vi sjöng de fina gamla psalmerna och pratade om våren som tog en paus. Jag gillar äldre människor, vi pratar en stund, kramas lite och ler mot varandra. De delar med sig av sina erfarenheter, den dagen fyllde en kvinna 89 år så det var kalas i stora matsalen.

Jag åkte tillbaka för att göra iordning doplöven inför söndagens dopfest. Då skall vi lämna ut de löv som varje barn får som döps i vår församling, vi firar med Tryggare kan ingen vara, barnsånger och tårta i Stenkyrka kyrka.

På kvällen kom ett sorgehus (de människor som hör till en familj där någon dött) Vi pratade en stund om personen som dött, pratade om begravningsgudstjänsten. Hur den går till, vilka psalmer och musik de önskade.

Kaftanklänning (ungefär som den Jaana har beställt.)

Kaftanklänning (ungefär som den Jaana har beställt.)

Torsdag åkte jag till affären för att handla inför lördagens kyrkvärdsträff. Till jobbet, fikade med en kollega och pratade om påskvandringen vi skall ha. Sedan åkte jag till sömmerskan Birgitta Kjellgren som sytt en ny kaftan till mig. Och nu var den färdig, vi provade och det blir så bra. Jag använder min kaftan varje gudstjänst och på alla dop, vigslar och begravningar. Det blir tydligt vem jag är och sedan är det högtidsklädsel.

Satt en stund vid datorn, beställde stort tält och 120 m tyg som vi skall ha till påskvandringen. Kollade in lite böcker som vi kanske skall köpa in. Det finns mycket roligt som kan användas i våra verksamheter och böcker som inspirerar och fördjupar. Det behövs att fortbildas också i vardagen.

På eftermiddagen kom ett gäng damer som är med i en Luthergrupp, där vi läser texter om och av Luther och diskuterar. Vi pratade om två-regementsläran och vad är politik för mig. Vi hamnade i genteknik och skapelseberättelsen. Det är viktigt för alla tänker jag att få ta sig tid att samtala, tänka och vrida sina tankar med andra.

Fredag har jag begravning och minnesstund. Det börjar med förberedelser tidigt, griftetal skall skrivas, familjer skall träffas och begravningsbyrån och musiker skall kontaktas. Det är mycket arbete innan själva begravningsdagen. Men viktigt arbete, för mig som får gå med människor i en stund där man är som skörast. Jag får i uppgift att göra den stunden så fin som jag någonsin kan. Det blir det sista de bär med sig av den döde. Det tar på krafterna att vara där tillsammans med de sörjande. För där skall jag vara, med hela mig och min själ.

Jag lär vara trött när jag kommer hem, då blir en lång promenad med hunden bra. Där jag rensar hjärnan och finns i naturen.

På lördagen har vi vår kyrkvärdsträff, där de får träffa varandra. Jag hoppas vi kommer att få dela erfarenhet och tankar. Fundera på hur vi skall jobba tillsammans. Sedan kommer Catherine Jeppsson en skådespelerska och sångerska. Hon skall jobba tillsammans med oss med textläsning bland annat.

Dagen avslutas med god lunch, som jag ordnar för dem. Det känns bra att få skämma bort våra kyrkvärdar, de är viktiga för vårt arbete och de har en viktig uppgift.

Sedan blir det söndag, Guds dag. Då har vi dopfest i kyrkan och jag hoppas den blir fylld av föräldrar, mor och farföräldrar och barn.

Jag har världens bästa jobb och jag är så tacksam för att jag får vara med människor i alla livets skeden.  Som vi lovar när vi vigs att vi skall tjäna Gud och människorna med Guds hjälp.

Jaana Pollari Lindström
präst 

Prövningens stund

”Jag vet ej om fullare fröjd står att nå

än när läpparna skälva av gråt,

om någonsin leva så gränslöst som då,

när pannan av ångest är våt.

Jesus frestas av djävulen.

Jesus frestas av djävulen.

Då kom frestaren och sa till Jesus:

Om du är Guds son, så befall att de här stenarna blir bröd. Jesus svarade: Det står skrivet: Människan ska inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur ur Guds mun.

Sen tog djävulen honom med högst upp på tempelmuren och sa: Om du är Guds son, så kasta dig ner. Det står ju skrivet: Han ska befalla sina änglar och de ska bära dig på sina händer så att du inte stöter foten mot någon sten. Jesus sa till honom: Det står också skrivet: Du ska inte sätta, Herren din Gud, på prov.

Nu tog djävulen honom med sig upp på ett högt berg och visade honom alla riken i världen och deras härlighet och sa: Allt detta ska jag ge dig om du faller ner och tillber mig. Då sa Jesus: Gå din väg, Satan!
Matt.1:12-13 (Matt. 4:1-11)

Och ingen kom så hel och ren

Till lyckans vardagssal,

som den som var med sig själv allen

en natt i skakande kval. 

(Till smärtan – Dan Andersson)

—————————————————————-

Jag tror de flesta av oss kan känna igen oss i Dan Anderssons ord, som jag låtit omsluta berättelsen om hur Jesus frestas av Satan, och i bilden som Matteus frammanar i sin beskrivning. En beskrivning som, till skillnad mot dagens korta, karga ord ”sattes på prov av Satan” ur Markusevangeliet, ger bild och känsla – ja, smak och lukt åt Jesu vånda!

Jag tänker vidare att Dan Anderssons ord tydligt fångar innersidan av berättelsen OCH fångar hela fastans innersta väsen, en vandring i begrundan och vånda fram emot påskdagsljuset. Orden är också i stor utsträckning en bild av livets ständigt pågående brottning.

Kanske var det så också för Jesus efter de fyrtio dagarna i öknen – det vet vi inte – men vi kan ana och se att Jesus, att Gud!, redan från början går in under, in i, det mänskliga och delar vår vardag och vår verklighet.

Dialogen mellan Jesus och Satan, som återfinns i den mer fylliga texten i Matteusevangeliet är en bild av våra frestelser och vår kamp är inte främmande för Gud – Gud vet och kan i den kunskapen upprätta oss…

——————————————————

Överskriften för vår söndag är prövningens stund och dagens texter stämmer till eftertanke på en mängd olika sätt. Inte minst i den tid vi just nu lever där rykten, faktaresistens och fördomar alltmer berder ut sig.

Kanske kan en adekvat, en passande, tidsanpassad parallell till rubriken prövningen stund bli ordet källkritik…att noga pröva varifrån det vi hör, läser och ser kommer ifrån? Noga fundera över vilka syften detta kan tänkas ha och vem som sänder budskapet. Är det Satan som talar? Eller är det an sanning i ordets verkliga bemärkelse för allas bästa?

Prövningens stund…

Jesus hör rösten vid sitt dop som säger ”Detta är min älskade son” bara för att efteråt av Anden föras ut i öknen under fyrtio dagar. Här möter han djävulen – han som splittrar och river ner – och han ger honom förslag efter förslag. ”Vi skulle bli ett oslagbart par – tillsammans kan vi erövra världen. Allt du vill kan du få”

Rösten känns igen – an offer You can´t refuse – ett erbjudande omöjligt att säga nej till. Ligger lite i tiden…nu som då…men vem är avsändaren?

Men Jesus säger nej! Lyssnar inåt och väljer – han består provet.

Prövningens stund…

Varför sker detta då överhuvudtaget? Varför blir Jesus förd ut i öknen?

Kanske är det inte så svårt att se. Det handlar om, tänker jag, att han (precis som vi!) måste säga sitt ja. Människans moraliska grund ligger i friheten att välja och som sann människa måste Jesus själv avgöra vems väg han vill följa. På samma sätt som var och en av oss!

cross-207x300Jesus kamp i öknen är förutsättningen för en fortsatt vandring.

Kampen är nödvändig för den fortsatta vandringen mot Jerusalem och påsken. Och det är heller inte den enda gången som kampen står i fokus – det återkommer så sent som i Getsemane på Skärtorsdagen.

Vem är den människa som vet sin egen styrka i prövningens stund? Det vet ingen förrän hon blivit prövad – och det finns mycket som lockar och förför oss. Inte minst snabba slutsatser, snäva tolkningar, fördömanden, och förenklade verklighetsbeskrivningar…

Ansvaret för våra val – och våra övertramp – bär vi själva. Därför känner sig en människa aldrig så övergiven och utlämnad som i den stund hon inser att hon inte orkar stå emot.

Då är det tungt, då är det mörkt – men det behöver inte förbli så… Ondskan känner inte den förlåtande kärleken – men vi får ta del av den.

Psalmisten skriver: ”Till dig Herre tar jag min tillflykt – Ja, du är min klippa och min borg” Gud känner oss människor. Den som ber blir förlåten. Ingen är ensam. Ingen ska gå förlorad.

Prövningens stund…

Luther säger: Inte bara frestelsen utan också grämelsen är Satans påfund, ett sätt att skrämma människan bort från Gud.

I åkallan och svar finns nya lösningar – om vi förväntar detta – och vi kan göra det med gott mod. ”Vi har inte en överstepräst (i Jesus) som är oförmögen att känna med oss i våra svagheter, utan en räddare, som prövats på alla sätt och varit som vi…”

Den största katastrofen i våra liv är inte att vi kan falla för frestelser – utan att vi kan riskera förlora kontakten med vårt inre liv!

Men i kontakten med Gud finns alltid ett ljus vid horisonten – finns alltid en möjlighet till upprättelse och vidare liv – liv i överflöd.

I det hoppet får du och jag ta oss tid att möta och brottas med alla våra prövningar under fastetiden för att sedan åter komma ”hela och rena till lyckans vardagssal” på påskdagens morgon.

Vi ber:

Nu, Herre Jesus Kristus,

nu när det åter heter: Upp till Jerusalem!

Nu ber jag: Ta mig med! Jag har ofta genomlevt

fastan, utan att egentligen vara med. Visa vad

jag ska försaka, säg vad jag ska avstå åt min nästa.

Lär mig be litanian – fastebönen för människor i nöd.

Led mig genom ditt jordelivs sista, svåra veckor.

Låt mig stava på hemligheten: Det skedde för mig!

Ha mig till sist med på knä vid ditt kors, herre Jesus Kristus.

Amen.

Johan Ernstson,
Kyrkoherde
Svenska kyrkan Tjörn

Vill du höra den här predikan live så är du välkommen till Skärhamns kyrka kl 11:00 den 5 mars.