En lunch fylld av energi!

Carina, Birgit Olsson och Elisabeth Ivarsson. Foto Carina Etander Rimborg

Carina, Birgit Olsson och Elisabeth Ivarsson. Foto Carina Etander Rimborg

I dag hade jag glädjen och förmånen att få träffa Elisabeth Ivarsson och Birgit Olsson över en lunch och höra dem båda berätta om sitt arbete för Anna Peterssons barnhem (och en massa annat) i Bulongwa i Tanzania. Elisabeth och Birgit hade just varit nere i Tanzania och var med vid invigningen av ett stort vattenverk som föreningen varit med att samla in pengar till.

http://bulongwa.org/

Anna Petersson var välkänd i Tanzania och är bördig från Dyrön. Det är Birgits faster, så hon har följt Annas arbete sedan hon var barn. När Birgit sov över hos sin farmor läste hon ofta de brev som Anna skickade hem till sin mamma.

Jag har i dag fått lyssna på  Birgit och Elisabeth berättelse, som ska vara med i Petrus som kommer ut i augusti och det ska också komma mer information på vår webb, en sida som jag håller på att bygga upp.

Så länge får ni nöja er med att den här korta inblicken i dessa fantastiska kvinnors enorma engagemang, tillsammans med många andra, som påverkar så många människor i Tanzania.

Den 28 juni kl 18:00 kommer Hannes och Nora Sandahl till Klädesholmens församlingshem  och berättar mer om sitt arbete i Tanzania och i Bulongwa. Här kan ni följa Hannes och Nora på deras blogg.

http://lindefjell.se/

/Carina Etander Rimborg
kommunikatör

 

Var inte rädd!

Predikan av Linda Lindblad. Du kan höra den live på annandag påsk i Klädesholmens kyrka. 2017kl 11.00

Gudstjänsten är sammanlyst för Svenska kyrkan Tjörn. Först är det gudstjänst. Sedan förstärkt kyrkfika. Därefter får de som vill gå med på pilgrimsvandring (ca 8 km både på stigar och asfalt) från Klädesholmens kyrkan till Rönnängs kyrka. På vägen firas mässa på Klädesholmens nya kyrkogård ca kl 13.30. Du kan vara med på alla momenten, eller välja det som passar dig. 

Lärjungarna är rädda. De hade låst in sig. Rädslan är en oerhört stor kraft. Det vet både du och jag. Rädslan förminskar oss. Rädslan tar fram de allra sämsta sidorna hos oss. Rädslan är destruktiv. Rädslan gör att vi skakar och vi sluts i vårt inre. Lärjungarna då var rädda för judarna. Det hade hänt något oerhört, något som de absolut inte hade kunnat förutse. Deras mästare hade blivit fängslad, pryglad och korsfäst. Skulle samma sak hända med dem nu? Många visste att det var de var Jesu närmsta vänner som kände Jesus sedan många år. När skulle soldaterna komma för att fängsla dem? Rädda, så rädda att de låser in sig i ett rum. De låser också in sig själva. De sätter ett lås på sitt eget hjärta så att det inte kan fungera fritt som det ska göra.

Det är många som är rädda idag i världen, i Sverige, här på Tjörn. Terrordådet i Stockholm skapar mycket rädsla. Terrrodåden i Syrien skapar rädsla. Rädslan att få ett sjukdomsbesked skapar rädsla. Rädslan att jag också en dag ska dö. Rädslan att det ska hända barnen något otäckt. Vi blir rädda och vi låser in oss i vårt eget inre rum.

Ikon på Jesus Kristus

Ikon på Jesus Kristus

Då kommer mästaren. Han går genom stängda dörrar. Han är där. Med hela sin kropp. Kroppen är verklig och han talar och han äter och dricker – ändå är det något som har hänt. Han kan gå genom stängda dörrar. Det är en uppståndelsekropp. Den är förvandlad för att LIVET har vunnit. Guds goda skaparande har vunnit över den onda döden. LIVET vinner och vi firar påsk!

”Frid åt er”. De rädda lärjungarna ges Guds frid och allting förändras. Rädslan blåser ur dem var och en. Deras inre befrias i mötet med den uppståndne. Nu går det inte att tvivla på att mästaren har uppstått. De blir vittnen. De möter honom och han visar sina sår i händerna. Såren efter de mardrömslika spikarna som hade naglat honom på korset. Han visar sin sida där soldaten med svärdet hade borrat sig in så att blod och vatten rann ut. Såren är läkta och de berättar om långfredagens mörker och död.

Det ÄR han. Det är han som hängde där. NU lever han.

Precis som han hade berättat för dem men då förstod de inte. Han hade talat om sin egen kropp som ett tempel. Nu förstår dem att han visste. Det fanns med i Guds plan för världen. Försoningen. Guds försoning med människan. Genom död till liv.

”Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er” sedan andades han på dem och sa; ”Ta emot helig ande”. De får Guds frid och ett uppdrag att sändas ut i världen. Och de är inte ensamma. Guds gode Ande ges till dem som en resekamrat på vägen. De sänds inte ut ensamma. Guds gode Ande omfamnar dem helt och fullt. Den rädsla som fanns i rummet har helt lämnat och dess motsats har tagit plats. Frid. Guds frid som övergår allt förstånd.

Vi som är kyrka idag har ett fantastiskt evangelium att leva i. Ett rum utan rädsla. Ett rum med Guds frid och Guds uppdrag att vi sänds ut. Livet blir meningsfullt. Det finns en mening med mitt liv. Jag har ett uppdrag att berätta om den uppståndne. Alla vi som lever i kyrkan får uppdraget att berätta om den uppståndne Jesus. Inneslutna, omfamnade, burna,  genomborrade av Guds frid sänds vi ut och  vi bärs av helig Ande i vårt uppdrag.

En stund i tystnad inför den uppståndne Mästaren –

Linda Lindblad. Präst i Klövedals församling. Foto Carina Etander Rimborg

Linda Lindblad. Präst i Klövedals församling. Foto Carina Etander Rimborg

Bön; Tack att vi får fira påsk. Vi firar uppståndelsen och att Livet vinner! Tack att du ger oss din frid och sänder oss ut att berätta om dig. Våra liv får en mening då. Vi är inte ensamma utan vi bärs av din Ande. Amen

Linda Lindblad
präst

Gud ser mig – och älskar mig

Dagens predikan kommer från Linda Lindblad. Du kan höra den live i Klövedals kyrka kl 11:00 eller Rönnängs kyrka kl 17:00.

Idag ska vi börja och sluta predikan med ett citat från Martin Luther;

”Du säger att de synder vi gör varje dag kränker Gud, alltså är vi inte helgon. Jag svarar; Moderskärleken är mycket starkare än barnets bajs och skorv. Så är också Guds kärlek till oss mycket starkare än vår lort. Fastän vi är syndare förlorar vi därför inte vårt barnaskap på grund av vår orenhet eller faller ur nåden för våra synders skull .”

Martin Luther är tydlig, ja solklar i sin teologi. Vi hamnar aldrig utanför Guds nåd! Det är så gott att det är så. Kärleksfull Gud omsluter oss alltid. Vi behöver komma ihåg det. Dagligen. Det är fundamentet och grunden i vår tro.

Luther 500 år av reformation 2017

Luther 500 år av reformation 2017

Och så tänker jag på det vi så ofta pratar om; att vi är fattiga och syndiga och att det stannar där. Jag har funnits med i kyrkans liv hela mitt liv och redan som barn hörde jag vuxna prata om det jobbiga i att det finns syndabekännelse i vår kyrka. Att det är det vi möts av  i gudstjänsten  och  att många uppfattar att det är såå besvärligt. Och under åren har jag mött det många gånger. Av många människor. Gud som en dömande Gud hör jag ofta omnämnas i media och nyheter och det verkar helt klart som om den Gudsuppfattningen finns kvar. ”Gud ser mig” uppfattningen. Gud ser mig – och dömer mig. Det är många som bär med sig den Gudsbilden.

När det istället handlar om ”Gud ser mig – och älskar mig”.

Bilden av kyrkan, att där pratar vi om synd och nöd och att vi är usla människor. Och så har de jag pratar med inte kommit vidare. Det har stannat vid synden. Och det är djupt beklagligt. Mycket beklagligt. Där får vi som kyrka ta ett stort ansvar för att vi många gånger har brustit i vår undervisning. Att vi inte har lyckats förmedla fortsättning det vill säga läran om försoningen som hände på korset och kärleken från Gud som ALLTID är starkast. Vi hamnar aldrig utanför Guds nåd. För 500 år sedan predikade Luther om det och låt oss fortsätta.

Låt oss också fortsätta prata om synd för det är viktigt. Vi behöver definiera vad synd är främst av allt. Jag tänker att en bra beskrivning är ”att missa målet”. Vi får nämna det  – och bli förlåtna! Så visst ska vi behålla vår syndabekännelse. Och vi ska noga undervisa om förlåtelsen och att vi får börja om igen. Av nåd. Av kärlek.

Evangelisten Johannes skriver till oss idag i vår evangelietext; ”Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom”. Det är viktiga ord att bära med oss idag från denna gudstjänst. Jesus har kommit för att rädda oss.

Långfredag

Johannes skriver också om kopparormen i öknen som Mose satte upp som tecken. Ett fälttecken för alla som hade blivit bitna av giftormar. Och den som tittade upp på kopparormen fick leva. Kopparormen som blev upphöjd och blev till ett tecken. På samma sätt ser vi på Kristi kors och korsfästelsen. Upphöjd för att var och en som tror ska ha evigt liv. Det är viktigt hur vi talar om korset och upphöjd är något annat än uppspikad. Upphöljd för att det är en del av Guds frälsningsplan för världen. Upphöjd för dig och mig. Upphöjd som ett tecken som reser sig över jordens höjder. Då blir inte korset bara lidande och död utan rymmer också försoningens läkande krafter.

Du ska nu få tänka dig en inre bild. Först innan begynnelsen, innan alla tider så fanns Gud skaparen. När tiden var inne så skapades den allra vackraste av världar. Växter, djur, blommor och bin, sol och hav och läkande vindar. Allt var gott i Guds skapade värld. Där skapades också Guds avbild, människan; skapelsens krona. Skapad för att likna Gud och göra gott.

Men något händer. Det blir en spricka för att människan vill leva utan Gud. Mäniskan tänker att livet går bra utan Gud. Sprickan blir djup och bred. Det blir en avgrund och det blir långt mellan människan och Gud.

Tänk dig nu ett stort kors i denna bergsspricka. En lodrät del och en vågrät del och då bildas det en bro mellan människan och Gud. Sprickan har helats och relationen har helats. Det är korset. Det är långfredagen. Det är försoningen. Det är försonaren som har kommit för att rädda världen.

Martin Luther säger;

”Du säger att de synder vi gör varje dag kränker Gud, alltså är vi inte helgon. Jag svarar; Moderskärleken är mycket starkare än barnets bajs och skorv. Så är också Guds kärlek till oss mycket starkare än vår lort. Fastän vi är syndare förlorar vi därför inte vårt barnaskap på grund av vår orenhet eller faller ur nåden för våra synders skull .”

Nu får vi vara en stund i nådens tystnad;

Linda Lindblad. Präst i Klövedals församling. Foto Carina Etander Rimborg

Linda Lindblad. Präst i Klövedals församling. Foto Carina Etander Rimborg

Bön; Gud, du som håller livet i din hand och visar oss ömhet. Tack för att du är nära och att vi får leva försonade – inte förskonade – men försonade med dig och varandra. Amen

Linda Lindblad 
präst

Kampen mot ondskan

Dagens predikan kommer från Janåke Hansson. Du kan höra den live i Klädesholmens kyrkan kl 11 eller i Rönnängs kyrkan kl 17. 

Vi har nu kommit ett stycke in i fastan. Den inleddes med Askonsdagen. Under de tre följande söndagarna är det kampen ur några olika perspektiv det handlar om. Idag den tredje söndagen i fastan är överskriften: ”Kampen mot ondskan”.

Att vi människor står i en sådan kamp är inte svårt att se. Dagligen blir vi påminda. Den finns i våra egna liv, i vår oro för vår hälsa, i vårt sökande efter trygghet, mening med våra liv. Vi kan göra stora uppoffringar för att få det onda att vika undan så att vi kan få leva det goda livet tillsammans. Jag kan se det till exempel då många på kort tid, efter en vädjan via sociala media, generöst kan ge pengar för att bekosta en dyr operation för att hjälpa en svårt sjuk.

Flykting Foto Gunnar Menander/GMPP/Ikon

Flykting Foto Gunnar Menander/GMPP/Ikon

Vi ser också ondskan i de konflikter som får miljontals människor att fly från krig i sina hemländer. Men även här mobiliserar ondskan motkrafter. Vi vill göra något för att hjälpa offren för ondskan och driva det onda på flykt. Ondskan väcker vår kamplust.

Men samtidigt känner vi vår maktlöshet. Det fortsätter ju bara. Krigen tar inte slut. Bara fler och fler tvingas fly. Så därför kan vi känna igen oss i lärjungarnas maktlöshet när de inte kunde hjälpa mannen som kommit med sin sjuke son.

Men som om det inte var nog. Deras maktlöshet inför ett lidande de inte rådde på väckte människors kritik. Det står att några skriftlärda diskuterade med dem. De hade förväntningar på Jesu lärjungar. Men de kunde inget göra. Vilka som anklagelserna var och vad lärjungarna sa till sitt försvar vet vi inte. Säkert var de själva förvånade och förskräckta över sin maktlöshet. Jesus hade ju gett dem makt över demonerna. Så hade han sagt då han sände dem ut att predika (Mark 3:13-15). Men det fungerade inte.

Deras erfarenhet är också vår erfarenhet. Hur ofta känner vi oss inte maktlösa inför det onda? Hur mycket god vilja vi än har, så räcker den inte till. Utan istället fastnar vi i ändlösa diskussioner om ondskans grymhet och vad vi skall göra eller låta bli att göra (för det är ju ändå ingen idé) för att lindra världens nöd.

Mitt i lärjungarnas dispyt med de skriftlärda kommer Jesus. Han undrar vad som står på. Snabbt sätter han sig in i situationen och det hela avslutas med att Jesus hjälper den sjuke och helar honom.

Men ser det inte lite väl lätt ut? Vi som känner vår maktlöshet inför flyktingkrisen, cancern, våldet i förorterna, barnen ingen bryr sig om, religiösextremism, vi tänker; ”Så där lätt är det väl ändå inte? Vi ropar på Jesus och han fixar det.”

Nu säger inte heller Jesus det. Tvärtom säger han, när lärjungarna frågar varför de inget kunde göra, att deras ansträngning inte varit tillräcklig. Det fattades bön. Viljan till handling fanns där, också försöken att göra något. Men det fattades bön.

Royne Mercurio /Ikon

Royne Mercurio /Ikon

”Bed och arbeta”, på latin heter det Ora et labora”. Det är en uppmaning som ljudit genom hela kyrkans historia. Både bön och arbete behövs i kampen mot ondskan och det börjar med bön. B kommer före A. Bön kommer före arbete. Det är därför kyrkan alltid firat sin främsta gudstjänst inte den sista dagen i veckan, även om det ser ut så i våra almanackor numera. Nej, söndagen är den första dagen i veckan. I den tidiga kyrkan var det verkligen så. Lördagen var vilodagen och söndagen var den första arbetsdagen. Tidigt på söndagmorgon innan arbetet började, bad man och tog emot Kristus i bröd och vin i nattvarden, sedan gick man ut i arbete.

Sådant är mönstret för kyrkan. Vårt arbete i Guds rike, i kampen mot ondskan, börjar med bön. I mässan får vi ta emot Kristus för att därifrån ”stärkta av måltidsrasten” sändas ut i världen i vår Herres tjänst för att föra ned himmelens vilja på jorden.

Den tjänsten har vi främst i våra vanliga uppgifter. Var annars skulle vi ha den? Och kraften, fantasin och uthålligheten, i vår tjänst, den har vi i vår Herre och Skapare, Frälsare och Hjälpare! I Guds namn kan vi vinna seger!

Att det finns kraft att få i Gudsmöte ser vi också i evangeliet idag. Markus har med en detalj som indikerar något viktigt, nämligen, det finns kraft att få i Gudsmötet. Det står att när Jesus kom till folket så ”greps de av bävan”. Men inte på det sättet att de blev rädda. Tvärtom de ”skyndade fram” till honom.

Bävan som fick folket att skynda fram till Jesus berodde på att han strax innan, tillsammans med sina lärjungar Petrus, Jakob och Johannes i ett omtumlade Gudsmöte på Förklaringsberget, varit inneslutna i ett gudomligt ljus (läs om händelsen i Mark 9:2-8). Fortfarande påverkade av denna gudomliga urladdning kliver de rakt in, i en för lärjungarna nedanför berget, hopplös kamp. Men när Jesus kommer sker det som såg omöjligt ut.

Nu sker inte allt som vi ber om. Ondskan förmeras ofta snabbare än den kan drivas på flykten. Cancern dödar, människor skjuts ihjäl i förorterna och vi förblir likgiltiga inför människor i nöd. Tron svalnar, hopp byts ut mot hopplöshet. Jesus själv skulle strax efter denna händelse, avrättas som en förbrytare, på ett kors i Jerusalem. Men inte ens då Jesus död tas ner från korset är hoppet ute.

Sådant är också vårt hopp i tron på Kristus. Döden har inte sista ordet. Livet i Kristus slutar inte i nederlag. ”Jag skall uppstå igen”, sa Jesus till sina lärjungar. Så kan också vi tro på en uppståndelse efter vår död och en tillvaro där kampen mot ondskan är över. I Kristus har vi det hoppet och det ger oss kraft redan nu i vår kamp mot ondskan.

/Janåke Hansson
präst

Söndagens texter

1 Kung 18:26-29

Baalsprofeterna tog den tjur de hade fått och gjorde i ordning den. Sedan åkallade de Baal oavbrutet från morgonen ända till middagstiden: ”Baal, svara oss!” Men det kom inget ljud och inget svar. Då började de hoppa kring altaret som de hade rest. [27] Vid middagstiden hånade Elia dem. ”Ropa högre!” sade han. ”Han är ju gud, men han har väl sitt att sköta, han kan ha gått avsides eller vara ute i något ärende. Kanske han sover och måste vakna först!” [28] De ropade ännu högre och sargade sig med knivar och spjut som de brukade, så att blodet flöt. [29] Hela eftermiddagen fortsatte de i profetisk extas, ända till tiden för matoffret. Men det kom inget ljud, inget svar, inget tecken.

När tiden för matoffret var inne trädde profeten Elia fram och bad: ”Herre, Abrahams, Isaks och Israels Gud, låt det i dag bli uppenbart att du är Gud i Israel, att jag är din tjänare och att det är på din befallning jag har gjort allt detta. [37] Svara mig, Herre, svara mig, så att detta folk inser att det är du, Herre, som är Gud och att det är du som har vänt deras hjärtan bort från dig.” [38] Då slog Herrens eld ner och förtärde offret och veden, stenarna och jorden och slickade upp vattnet i diket.

[39] Folket såg vad som hände och föll ner på sina ansikten och ropade: ”Det är Herren som är Gud, det är Herren som är Gud.”

 

Upp 3:14-19

Skriv till ängeln för församlingen i Laodikeia:

Så säger han som är Amen, det trovärdiga och sanna vittnet, början till Guds skapelse. [15] Jag känner dina gärningar, du är varken kall eller varm. Om du ändå vore kall eller varm! [16] Men nu är du ljum och varken varm eller kall, och därför skall jag spy ut dig ur min mun. [17] Du säger: jag är rik, jag har vunnit rikedom och saknar ingenting. Och du förstår inte att just du är eländig och ömkansvärd och fattig och blind och naken. [18] Jag råder dig att hos mig köpa guld som har renats i eld så att du blir rik, och vita kläder så att du kan klä dig och dölja din skamliga nakenhet, och salva att smörja dina ögon med så att du kan se. [19] Jag tillrättavisar och tuktar alla dem jag älskar. Visa iver och vänd om!

Mark 9:14-32

När Jesus med Petrus, Jakob och Johannes kom tillbaka till lärjungarna fann de mycket folk omkring dem och skriftlärda som diskuterade med dem. [15] Men när folket fick se honom greps de av bävan och skyndade fram för att hälsa honom. [16] Han frågade: ”Vad är det ni diskuterar?” – [17] ”Mästare”, svarade en i mängden, ”jag har kommit till dig med min son som har en stum ande. [18] Var den än faller över honom kastar den omkull honom, och han tuggar fradga och skär tänder och blir stel. Jag bad dina lärjungar driva ut den, och de kunde inte.” [19] Han sade: ”Detta släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? För hit honom!” [20] De kom fram med pojken, och när han fick se Jesus började anden genast slita i honom så att han föll omkull och vältrade sig på marken med fradga kring munnen. [21] Jesus frågade hans far: ”Hur länge har det varit så här med honom?” Fadern svarade: ”Sedan han var liten, [22] och ofta har anden kastat honom både i eld och i vatten för att ta livet av honom. Men förbarma dig över oss och hjälp oss, om du kan.” [23] Jesus sade: ”Om jag kan? Allt är möjligt för den som tror.” [24] Då ropade pojkens far: ”Jag tror. Hjälp min otro!” [25] När Jesus såg att folk strömmade till sade han strängt till den orena anden: ”Du stumma och döva ande, jag befaller dig: far ut ur honom och kom aldrig mer tillbaka.” [26] Den gav till ett skrik och ryckte och slet i pojken och for så ut ur honom. Och pojken låg där så livlös att alla sade att han var död. [27] Men Jesus tog hans hand och reste honom upp, och han steg upp. [28] När Jesus hade kommit hem och lärjungarna var ensamma med honom frågade de: ”Varför kunde inte vi driva ut den?” [29] Han svarade: ”Den sorten kan bara drivas ut med bön.” [30] Sedan gick de därifrån och vandrade genom Galileen. Han ville inte att det skulle bli känt [31] eftersom han höll på att undervisa sina lärjungar. Han sade: ”Människosonen skall överlämnas i människors händer, och de kommer att döda honom, och tre dagar efter sin död skall han uppstå.” [32] Men de förstod inte vad han menade och vågade inte fråga.

Inramad

Det finns bra sätt att börja och sluta sin dag. För mig handlar det om att få ställa in min ”kanal” till Gud. Att ta ut kursen, känna av vinden, få en vägvisning (eller vilken metafor som passar.)

På morgonen – att få tacka för natten och att lägga dagen och det som ska komma, människor jag ska möta, uppgifter som ska göras, i Guds händer.

På kvällen – att få tacka för dagen och allt som varit. Att få lägga nära och kära i Guds händer.

Det går att göra alldeles utmärkt hemma, vid köksbordet, i sängen, i bilen eller bussen på väg till jobbet eller där det passar dig. Men det går också att få komma till kyrkan och göra det.

Ljusstaken i Kyrkans Hus. Foto Carina Etander Rimborg

Ljusstaken i Kyrkans Hus. Foto Carina Etander Rimborg

Varje torsdag morgon kl 8:00 är det kort morgonbön i Kyrkans Hus i Kållekärr. Den tar ca 15 minuter. Sen kan du stanna på en enkel kopp kaffe och lite småprat om det passar. Har du svårt att komma på en vardag är det morgonbön varje lördag kl 9:00 i Klädesholmens församlingshem.

Varannan onsdag morgon är det morgonmässa i Klövedals kyrka kl 8:00. Den tar ca 30 minuter och för den som vill går det också att få en kopp kaffe och lite småprat efteråt i församlingshemmet.

Varannan torsdag är det Spa för själen i Skärhamns kyrka kl 18:30. En aftonbön med bilder, stilla musik och ljuständning.

Det finns många möjligheter att få komma till ro tillsammans i kyrkan. Varmt välkommen!

tavelramI morgon torsdag har du möjlighet att få hela din dag inramad om du kommer till morgonbön i Kyrkans Hus och Spa för själen i Skärhamns kyrka på kvällen.

/Carina Etander Rimborg
kommunikatör

 

Vad händer 2017?

2017

2017

2017 – nu är vi igång. Skolorna har startat. Och denna veckan eller nästa vecka så drar våra verksamheter hos Svenska kyrkan Tjörn igång (om inget annat meddelats). Nu börjar vi helt enkelt återgå till vardagen efter jul, nyår och trettonhelgen.

www.svenskakyrkan.se/tjorn

Vad kan då 2017 vara för ett år – vad är det som händer?

Hos oss på Svenska kyrkan Tjörn så är det som vanligt en massa spännande på gång. Förändringar och förnyelser. Kyrkan är en levande organisation som bygger på tradition och erfarenheter.

Under 2017 kommer Svenska kyrkan Tjörn att starta ett spännande tre-årigt ungdomsprojekt. Det projektet lär vi få anledning att återkomma till. En person är anställd och kommer att börja arbeta den 1 mars.

Vi har fått ta del av Svenska kyrkans integrationspengar och kommer att arbeta i ett större integrationsprojekt som heter ”Kontaktpoolen”. Syftet är att hitta samordning för alla de många olika initiativ och satsningar som görs på Tjörn för nyanlända, flyktingar och kommunplacerade.

Hanna Lavén i Tanzania Foto: Privat

Hanna Lavén i Tanzania Foto: Privat

Under hela maj kommer vi att ha besök av två stycken Tanzanier som är en del av projektet ”Ung i den världsvida kyrkan”. De kommer att bo hos en familj här på Tjörn och kommer att delta i olika verksamheter och lära sig mer om Svenska kyrkan och om våra församlingar. I höstas var Hanna Lavén från Klövedal, Tjörn, i Tanzania.

https://www.svenskakyrkan.se/utbyte

I maj får vi avtacka Jan-Åke Larsson, präst i Valla, som går i pension. I början av juni får vi avtacka Kerstin Andersson, pedagog i Klövedal, som går i pension.

Och sen kommer hela sommaren med ett fantastisk sommarprogram som vi brukar ha här på Tjörn, som just nu håller på att ta form.

Kyrkoval 17 september 2017

Kyrkoval 17 september 2017

Hos Svenska kyrkan nationellt så är givetvis den stora händelsen att det är kyrkoval den 17 september 2017. Det kommer påverka även oss här på Tjörn. Mandatperioden går ut och nya förtroendevalda ska väljas. Förtroendevalda som vi vill styra vår Svenska kyrka och våra församlingar här på Tjörn. Känner du att du vill vara med och ta ansvar så ta kontakt med någon av de nomineringsgrupper finns. Alla listor måste vara klara och inskickade senast den 15 april.

https://www.svenskakyrkan.se/tjorn/kyrkoval-2017

Dessutom ska Göteborgs stift välja en ny biskop i höst (som börjar 2018). Biskop Per Eckerdal går i pension och en ny efterträdare ska utses. Det är alla präster, diakoner och lika många förtroendevalda som väljer. Vem skulle du vilja se som ny biskop i Göteborg?

http://internwww.svenskakyrkan.se/gbgstiftskansli/biskopsval

Luther Reformationsjubileet 2017

Luther Reformationsjubileet 2017

Dessutom är det ju det stora reformationsåret. Hela det här året har vi fokus på Martin Luther i det vi gör.

https://www.svenskakyrkan.se/reformationsaret2017

Det händer alltså en väldigt massa spännande saker 2017 – förutom att vi varje söndag firar flera gudstjänster i våra kyrkor, varje vecka besöker äldreboende och gör sjukbesök, varje vecka träffar konfirmander, ungdomar, barn och vuxna i olika typer av verksamhet, varje vecka har flera körer i de olika församlingarna. Så jag hoppas att du hittar dit där du känner dig hemma och vill växa vidare i vår Svenska kyrkan Tjörn.

/Carina Etander Rimborg
kommunikatör

Klädesholmen i GP

För oss som har GP så kunde vi i dag läsa om Klädesholmen i Bostadsbilagan. Ett reportage av Robert Lagerström med bilder av Christer Olofsson.

Där kunde vi också läsa om kyrkorådets ordförande Bert Olsson och hans hustru Margareta, som sedan många år är åretruntboende på Klädesholmen.

Roligt att Tjörn och dess öar uppmärksammas.

GP Bostadsbilaga 9 januari 2017. Faximil.

GP Bostadsbilaga 9 januari 2017. Faximil.

GP Bostadsbilaga 9 januari 2017. Faximil.

GP Bostadsbilaga 9 januari 2017. Faximil.

GP Bostadsbilaga 9 januari 2017. Faximil.

GP Bostadsbilaga 9 januari 2017. Faximil.

GP Bostadsbilaga 9 januari 2017. Faximil.

GP Bostadsbilaga 9 januari 2017. Faximil.

http://www.gp.se/livsstil/bostad

Uppenbarelsen

Dagens predikan i dag på första söndagen efter Trettondagen kommer från Janåke Hansson. Du kan höra den live om du kommer till Klädesholmens kyrka klockan 11:00 eller Dyröns missionshus kl 15:15.

Den tid som nu är inne kallar vi för trettondedagstiden. Men det vanliga namnet internationellt är Epifania. Epifania betyder ”uppenbarelse”. Denna tid i kyrkoåret handlar om hur Guds härlighet uppenbaras i Kristus.

Den närmsta tiden kommer vi alltså att få höra om hur Gud på olika sätt i Kristus uppenbarar vem han är. Idag handlar det om Jesu dop.

Jesus dop. (Bibliska figurer i Björkekärrs kyrka. Foto Carina Etander Rimborg).

Jesus dop. (Bibliska figurer i Björkekärrs kyrka. Foto Carina Etander Rimborg).

Så frågan vi idag få ställa är. Vad är det som avslöjas med att Jesus döps av Johannes? En annan fråga som också väcks genom berättelsen om Jesu dop är. Hur hänger hans dop ihop med vårt dop?

Ett ord vi kan använda för att förstå varför Jesus vill döpas av Johannes är ”solidaritet”. Genom att göra det ”solidariserar” sig Gud med oss människor. Jesus behövde ju inte Johannes dop. Johannes döpte dem som ville göra bättring. De som kom var människor som ångrade att de med sina handlingar, tankar och ord sårat andra människor. Läser vi hela berättelsen om Johannes döparen så ser vi hur han vänder sig till människor som missbrukat sin maktställning, soldater som med våld tvingat till sig saker, tullindrivare som lurat till sig pengar. Men han vände sig också till alla dem som fått sina samveten väckta och som nu ville bättra sig och börja leva ett nytt bättre, kärleksfullare liv till sina medmänniskor.

Så kan man beskriva Johannes dop. Men ett sådant dop behövde inte Jesus. Han var ju sann Gud och sann människa. Han var fullkomlig Gud och fullkomlig människa. Ändå ber han om ett dop som var ämnat syndare.

Varför? Jo, Jesus solidariserar sig med oss människor. Men när det gäller honom så handlar det inte så där i allmänhet ett sätt att visa lite medkänsla på. Nej, Jesu solidaritet är hel och hållen. Han gör det så till den grad att han identifierar sig också med våra synder.

När Jesus föddes var det Gud som identifierade sig med vår mänskliga natur. Skaparen blev den människa han själv skapat. Bara det är så stort att det är omöjligt att fatta. Hur kan Gud bli människa? Men när Jesus döps tar Gud ytterligare ett steg i sin identifikation med oss. Han gör våra synder till sina.

Gud går steget vidare i sin kärlek till oss. Han byter plats med oss. När vi solidariserar oss med andra som vi känner medkänsla med går vi sällan så långt. Den som solidariserar sig med en fattig byter sällan plats med den fattige. Inte heller flyktingen eller krigsfången.

Men Jesus gör det som är mer än solidaritet, plåster på såren och uppmuntrande ord. Han gör sig till en av alla de syndare som stod på rad för att döpas av Johannes. Han gör sig till en sådan som mig, som dig som dagligen behöver be: ”Förlåt mig!”, ”Herre, förbarma dig!”

Redan vid Jesu dop avslöjas det som skall hända sedan. Med sin totala identifikation med oss människor som också infattar vår fallna natur, stiger han så långt ner han kan. Genom en sådan total identifikation med oss människor slår Jesus in på en väg som skulle leda honom till ett annat dop.

I Jordanfloden döps Jesus i vatten med bättringens dop. I slutet av sin tid på jorden blir han döpt med sitt blods dop. Båda dessa dop hänger ihop. Med sitt dop i vatten visar Jesus vad han slutgiltigt skall göra. Han skall ta konsekvenserna av sin totala identifikation med oss människor. Han skall också dö för att köpa oss fria från döden och ge oss tillbaka det liv vi skapades att leva.

Detta är vad som avslöjas då Jesus döps. Det är ”epifanian” med Jesu dop.

Vår andra fråga var. Hur hänger Jesu dop ihop med vårt? Kort svar på den frågan är; Om Kristus vid sitt dop tog vår plats får vi hans plats när vi döps. Det vi får vid vårt dop är att vi inför Gud får samma ställning som Jesus själv. Guds Son blir vår broder. Jesu Fader blir också vår Fader. Inte bara som av honom skapad. Vi hans jordiska barn blir också hans himmelska barn.

När vi döptes blev vi iklädda en vit dräkt. Den är en symbol för det dopet ger oss. Vi får del av Kristi rättfärdighet, som det heter på kyrkans språk.

Att få del av Kristi rättfärdighet betyder inte att nu är vi fullkomliga människor i den meningen att nu finns inga egoistiska tankar längre. Synden är borta. Vi orsaker inget ont mer. Nej, dopet gör oss inte fullkomliga i den meningen. Men i dopet tar vi syndare emot Kristi rättfärdighet.

Luther har ett uttryck för detta. (Nu kommer ”dagens Luther”. Jag hoppas det skall bli fler av ”dagens Luther” under reformationsåret) Om man säger det på latin så heter det Simula iustus et peccator. Det betyder som kristen är jag på samma gång både rättfärdig och syndare. Luther menar att människan här på jorden aldrig kan bli en icke-syndare. Nej, människan är syndare. I tankar, ord, handlingar och underlåtelser missar hon ständigt målet med att vara den människa Gud skapade henne att vara. Men genom dopet har hon blivit rättfärdiggjord i Kristus. Hon är gjord till ett med Kristus. Hon är rättfärdig men också fortfarande syndare.

Då kommer den klassiska invändningen. Om vi inget kan göra för att bli rättfärdiga inför Gud, utan det är bara Gud som kan. Då behöver vi inte ta så mycket ansvar för våra liv. Förlåtelsen kan vi ju ändå aldrig förtjäna. Men då Kristus redan har gjort allt för att den skall bli vår, då är den ju lätt att få.

På det svara Luther. Det är rätt att vi inget kan göra för att bli rättfärdiggjorda. Men att i dopet bli iklädd Kristi rättfärdighet får för konsekvenser med sig. Den helige Ande föder oss på nytt och ikläder oss Kristi rättfärdighet. Men nu fortsätter livet i dopet, ett liv där den helige Ande vill förvandla oss, vi som är Guds avbild så att vi kan bli Kristus allt mer lik. Denna förvandling kallas för helgelse. Helgelsen är en process som består av att den gamla människan i oss dagligen dör så att den nya människan kan mogna och växa till. Helgelsen är något som pågår hela livet och når först sitt slutmål i himmelen.

Så på vår vandring som döpta får vi för varje dag ta emot det Kristus har gett oss genom sin död och uppståndelse. Dagligen får vi vända oss mot honom så att vi kan få höra hur älskade vi är och att vi tillhör honom. Så får vi rättfärdiggjorda av Kristus leva med honom för att genom den helige Ande förvandlas till hans likhet. Vi får söka honom så att den helige Ande genom Ordet och nådemedlen (dopet, nattvarden och boten) kan förvandla oss.

Janåke Hansson
präst Rönnängs församling

Här hittar du söndagens texter>>

Julfester tre dagar i rad!

 

De vise männen på väg mot Betlehem.

De vise männen på väg mot Betlehem.

Nu närmar vi oss Trettondagshelgen. En helg då vi i kyrkorna firar att de vise männen (var de ordinarie männen hade tagit vägen vet jag inte *blink, blink*) kom fram till Jesusbarnet och hans mamma och pappa. Efter att dessa stjärntydare varit på besök så får Josef i en dröm veta att de behöver fly och Maria – med den nyfödda Jesus och Josef flyr till Egypten innan de efter ett par år kan återvända till Nasaret.

Men nu ska vi fira Trettonhelgen i våra kyrkor. Och då passar vi också på att ha lite extra julfest. Och hos Svenska kyrkan Tjörn gör vi saker ordentligt – vi firar tre dagar i rad. Så sätt på dig festkläderna och kom på fest!

5 januari Trettonsdagsafton kl 14:00 i Kyrkans Hus Kållekärr.

Anmälan senast 4 januari till Maria Eriksson 0733 230 515.  Vi bjuder på enklare mat, härlig stämning och underhållning med Lars-Erik Peterson.

6 januari Trettondagen kl 16:00 i Valla kyrka.

Först är det gudstjänst i kyrkan ”Liten och stor i hela världen” där barnkörerna medverkar. Jan-Åke Larsson är präst. Efter gudstjänsten är det är ”Världens viktigaste femårskalas” i församlingshemmet med kalasfika, pyssel och lekar. Vi samlar in pengar till Svenska kyrkans internationella arbete genom bland annat fiskdamm. Kerstin Pihl finns med för att berätta mer om Svenska kyrkans internationella arbete.

7 januari Lördag kl 15:00. Klädesholmesn kyrka och församlingshem.

Julfest för stora och små. Malena Furehill kommer och sjunger. Servering.

Julfest Valla 6 januari kl 16:00

Julfest Valla 6 januari kl 16:00

 

Ring ut det gamla, Ring in det nya!

Kapellet i Kyrkans Hus, Uppsala. Foto Carina Etander Rimborg

Kapellet i Kyrkans Hus, Uppsala. Foto Carina Etander Rimborg

I dag är det nyårsafton och televisionen sänder krönikor över året som gått. Vi ser presidentval i USA och en mycket orolig värld, vi ser krig, förödelse, lidande och död. Det är ofattbart och svårt att ta till sig.

Att få avsluta året i bön och få börja året med mässa är ett bra sätt. Att få komma inför vår Herre och lämna oro och förhoppningar i Guds rika händer är en stor förmån och en trygghet som vi kristna har.

Svenska kyrkan Tjörn ger dig flera tillfällen att få komma till gudstjänst. Det är Nyårsbön i Valla kyrka och Klädesholmens kyrka. Och på nyårsdagen är det högmässa i Klövedals kyrka och Rönnängs kyrka.

Nyårsafton 31 december

16:00 valla kyrka.

Nyårsbön. Toivo Wiskari nyckelharpa. Johan Ernstson.

18:00 klädesholmens kyrka.

Nyårsbön. Johan Ernstson och Johan Mörlid.

Nyårsdagen 1 januari

i jesu namn

11:00 klövedals kyrka.

Högmässa. Kristofer Strid.

17:00 rönnängs kyrka.

Högmässa. Kristofer Strid.

Varmt välkomna!