Var inte rädd!

Predikan av Linda Lindblad. Du kan höra den live på annandag påsk i Klädesholmens kyrka. 2017kl 11.00

Gudstjänsten är sammanlyst för Svenska kyrkan Tjörn. Först är det gudstjänst. Sedan förstärkt kyrkfika. Därefter får de som vill gå med på pilgrimsvandring (ca 8 km både på stigar och asfalt) från Klädesholmens kyrkan till Rönnängs kyrka. På vägen firas mässa på Klädesholmens nya kyrkogård ca kl 13.30. Du kan vara med på alla momenten, eller välja det som passar dig. 

Lärjungarna är rädda. De hade låst in sig. Rädslan är en oerhört stor kraft. Det vet både du och jag. Rädslan förminskar oss. Rädslan tar fram de allra sämsta sidorna hos oss. Rädslan är destruktiv. Rädslan gör att vi skakar och vi sluts i vårt inre. Lärjungarna då var rädda för judarna. Det hade hänt något oerhört, något som de absolut inte hade kunnat förutse. Deras mästare hade blivit fängslad, pryglad och korsfäst. Skulle samma sak hända med dem nu? Många visste att det var de var Jesu närmsta vänner som kände Jesus sedan många år. När skulle soldaterna komma för att fängsla dem? Rädda, så rädda att de låser in sig i ett rum. De låser också in sig själva. De sätter ett lås på sitt eget hjärta så att det inte kan fungera fritt som det ska göra.

Det är många som är rädda idag i världen, i Sverige, här på Tjörn. Terrordådet i Stockholm skapar mycket rädsla. Terrrodåden i Syrien skapar rädsla. Rädslan att få ett sjukdomsbesked skapar rädsla. Rädslan att jag också en dag ska dö. Rädslan att det ska hända barnen något otäckt. Vi blir rädda och vi låser in oss i vårt eget inre rum.

Ikon på Jesus Kristus

Ikon på Jesus Kristus

Då kommer mästaren. Han går genom stängda dörrar. Han är där. Med hela sin kropp. Kroppen är verklig och han talar och han äter och dricker – ändå är det något som har hänt. Han kan gå genom stängda dörrar. Det är en uppståndelsekropp. Den är förvandlad för att LIVET har vunnit. Guds goda skaparande har vunnit över den onda döden. LIVET vinner och vi firar påsk!

”Frid åt er”. De rädda lärjungarna ges Guds frid och allting förändras. Rädslan blåser ur dem var och en. Deras inre befrias i mötet med den uppståndne. Nu går det inte att tvivla på att mästaren har uppstått. De blir vittnen. De möter honom och han visar sina sår i händerna. Såren efter de mardrömslika spikarna som hade naglat honom på korset. Han visar sin sida där soldaten med svärdet hade borrat sig in så att blod och vatten rann ut. Såren är läkta och de berättar om långfredagens mörker och död.

Det ÄR han. Det är han som hängde där. NU lever han.

Precis som han hade berättat för dem men då förstod de inte. Han hade talat om sin egen kropp som ett tempel. Nu förstår dem att han visste. Det fanns med i Guds plan för världen. Försoningen. Guds försoning med människan. Genom död till liv.

”Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er” sedan andades han på dem och sa; ”Ta emot helig ande”. De får Guds frid och ett uppdrag att sändas ut i världen. Och de är inte ensamma. Guds gode Ande ges till dem som en resekamrat på vägen. De sänds inte ut ensamma. Guds gode Ande omfamnar dem helt och fullt. Den rädsla som fanns i rummet har helt lämnat och dess motsats har tagit plats. Frid. Guds frid som övergår allt förstånd.

Vi som är kyrka idag har ett fantastiskt evangelium att leva i. Ett rum utan rädsla. Ett rum med Guds frid och Guds uppdrag att vi sänds ut. Livet blir meningsfullt. Det finns en mening med mitt liv. Jag har ett uppdrag att berätta om den uppståndne. Alla vi som lever i kyrkan får uppdraget att berätta om den uppståndne Jesus. Inneslutna, omfamnade, burna,  genomborrade av Guds frid sänds vi ut och  vi bärs av helig Ande i vårt uppdrag.

En stund i tystnad inför den uppståndne Mästaren –

Linda Lindblad. Präst i Klövedals församling. Foto Carina Etander Rimborg

Linda Lindblad. Präst i Klövedals församling. Foto Carina Etander Rimborg

Bön; Tack att vi får fira påsk. Vi firar uppståndelsen och att Livet vinner! Tack att du ger oss din frid och sänder oss ut att berätta om dig. Våra liv får en mening då. Vi är inte ensamma utan vi bärs av din Ande. Amen

Linda Lindblad
präst

Kristus är uppstånden och du är krossad.

Predikan från Janåke Hansson – du kan höra den i Rönnängs kyrka kl 11.00.

Mark 16:1-14

När sabbaten var över köpte Maria från Magdala och Maria, Jakobs mor, och Salome välluktande kryddor för att gå och smörja honom. [2] Tidigt på morgonen efter sabbaten kom de till graven när solen gick upp. [3] Och de sade till varandra: ”Vem skall rulla undan stenen från graven åt oss?” [4] Men så fick de se att stenen var bortrullad, den var mycket stor. [5] De gick in i graven och såg en ung man i lång vit dräkt sitta där till höger, och de blev förskräckta. [6] Men han sade till dem: ”Var inte förskräckta. Ni söker efter Jesus från Nasaret, han som blev korsfäst. Han har uppstått, han är inte här. Se, här är platsen där han blev lagd. [7] Men gå och säg till Petrus och de andra lärjungarna: ‘Han går före er till Galileen. Där skall ni få se honom, som han har sagt er.’ ” [8] Då lämnade de graven och sprang därifrån, darrande och utom sig. Och de sade ingenting till någon, för de var rädda.

[ [9] När Jesus hade uppstått på morgonen efter sabbaten visade han sig först för Maria från Magdala, från vilken han hade drivit ut sju demoner. [10] Hon gav sig i väg och berättade det för dem som varit tillsammans med honom och som nu sörjde och grät. [11] När de fick höra att han levde och att hon hade sett honom trodde de inte på det.

[12] Därefter visade han sig i annan skepnad för två av dem medan de var på väg ut på landet. [13] Också de gick bort och berättade det för de andra, men inte heller de blev trodda.

[14] Sedan visade han sig också för de elva medan de låg till bords, och han förebrådde dem deras otro och halsstarrighet, då de inte hade trott på dem som sett honom uppstånden.

Påskliljor. Foto: Anna Skoog

Påskliljor. Foto: Anna Skoog

I den tidiga morgonen går några kvinnor ut ur staden. De är på väg mot sin väns grav. Morgonljuset är obarmhärtigt. De tre tomma korsen från fredagen vittnar om det ingen av dem kunde förhindrat. Deras kärlek till sin vän Jesus hade stått sig maktlös mot massan. Knektarna som korsfäst honom hade hållit dem på avstånd. Av hans lärjungar hade alla utom Johannes flytt. Men vad hade de och Johannes kunnat göra. De kunde bara se på. På avstånd.

Nu är helgen över och de går ut till graven. Hur hade de inte längtat efter att komma ut till sin väns grav. Men vad skulle de göra. Ingenting fanns längre att hoppas på.

Vi känner igen oss i deras vanmakt. När vi efter en begravning för första gången går ut till en älskad väns grav, då är stegen tunga. Vi vill ju inte att det skall vara så här. Men vi kan inte få våra döda tillbaka. Vi måste gå. Måste få se. Få gråta tillsammans. Sätta våra blommor på graven.

Tomheten de kände var fruktansvärd. Skulle de någonsin igen kunna bli glada? Han som gett deras liv mening var död. Hur skulle de bli nu? Inget kunde ju bli som förut.

Morgonljuset var obarmhärtigt. Det avslöjade det de hoppats inte var sant, hade hänt. Jesus var död. De som hoppats så. Ända in i det sista, tills hans sista andetag hade de hoppats att Gud skulle gripa in. Sända sina änglar honom till hjälp. Nu var de inne på tredje dagen efter hans död. Sin vanmakt till trots går de ändå vidare. De bara måste.

Men morgonljuset avslöjade något mer. Där i deras vanmakt, i deras livs bottenläge, hade något hänt. Graven var tom. Stenen för hans grav var bortvältrad. Medan de var på väg ut till hans grav hade det skett. Gud hade visat sin makt.

Korset och Jesus. Foto: Bibelskolan.com

Korset och Jesus. Foto: Bibelskolan.com

Kärlekens makt hade inte kunnat hålla honom kvar i graven. Synden var sonad. Guds lamm som offrats för världens synd var framburet. Döden kunde inte längre behålla sitt byte.

Kristus är uppstånden! Tom är graven. Han är inte där. Han lever!

Gör det någon skillnad för oss att Kristus har uppstått? Blir vår sorg mindre när våra nära och kära dör? Har det ändrar på den världsordning som säger att döden är den makt som har sista ordet med oss?

Nej, sorgen blir inte mindre när döden skiljer oss från varandra. Saknaden är lika stor. Men, som aposteln säger vi behöver inte sörja som de andra, de som inte har något hopp.

Det är den stora skillnaden. Kristus har genom sin uppståndelse gett oss ett hopp. Dödens udd är synden, Men när vår synd nu är sonad på korset och Kristus som sonade den har uppstått. Då kan hans seger bli vår. Han är inte den ende som kommer att uppstå från de döda. För han är den förste av många!

Därför kan vi säga med aposteln Paulus: Gud vare tack som ger oss segern genom vår herre Jesus Kristus.

Vänner, vi lever i ljuset från uppståndelsens sol. Vår väg går genom död till liv. I Kristus lever vi redan nu uppståndelsens nya liv. Kristus har öppnat Paradisets portar och han kallar oss ”att leva i alla somras sommar”.

Om påskens glädje skrev Johannes Chrysostomos (344-407) i en predikan.

Träd därför alla in i er Herres glädje …. Låt ingen beklaga sina synder, förlåtelsen har stigit upp ur graven.

Låt ingen frukta döden, Frälsarens död har befriat oss. Han fällde den när den höll honom fast. Han som nedsteg till helvetet har plundrat det. Han förstörde helvetet för att det ville ha hans kropp.

Jesaja hade förutspått det: Helvetet greps av förvirring inför honom. Helvetet förvirrades ty det gjordes om intet. Det förbittrades därför att det blev överlistat. Det hade gripit en kropp och fann sig stå inför Gud. Det hade gripit det synliga och kastades omkull av det osynliga. Död, var är din udd? Var är din seger, du helvete?

 Kristus är uppstånden och du är krossad.

Kristus är uppstånden och demonerna har fallit.

Kristus är uppstånden och änglarna jublar.

Janåke Hansson. Präst i Rönnängs församling. Foto Carina Etander RImborg

Janåke Hansson. Präst i Rönnängs församling. Foto Carina Etander RImborg

Kristus är uppstånden och livet härskar.

Kristus är uppstånden och de döda befrias från gravarna.

Ty Kristus som uppstod från de döda är förstlingsfrukten bland dem som sover. Honom vare ära och makt i evigheternas evigheter. Amen.

Janåke Hansson
präst Svenska kyrkan Tjörn

Det borde vara en mänsklig rättighet att inte få dö ensam.

Jag tänker på döden, som jag lever med nästan varje dag i mitt jobb. Som präst är det mycket som handlar om döden. Begravningar, sorgehus, de som lever vidare, sorg och bearbetning. Ilska över att livet inte blev som de tänkt, eftersom döden kom in och gjorde livet till något annat.

Ofta när jag möter människor så hamnar vi i prat om döden och begravningar. Jag tänker att vi i vårt samhälle har så svårt för att prata om döendet och döden och när jag kommer som en representant för Svenska kyrkan, blir det liksom tillåtet. Människor vågar fråga och prata om det som vi inte pratar om annars.

Ibland blir det lite konstigt när frågorna kommer, som till exempel en gång i min gamla församling. Jag var ute på lunchen och kom till ett litet café och spelbutik, där fanns det ett gäng herrar som var där nästan varje dag. De ropade, -” Du prästen! Vad tror du händer när vi dör? Finns det någon himmel?” Och då blir det att stanna till och börja prata om vad jag tror, de tror och det ena leder till det andra. Jag märker att det här med döden är viktigt för människor och det är livsnödvändigt att få prata om det.

I dag så har döden blivit något som händer på sjukhus och ofta långt från vårt hem och vardag. Men jag ser också en tendens till att faktiskt människor försöker få dö hemma. Och där fungerar vården alldeles ypperligt. Våra hospisteam är fantastiska och många är de berättelser som jag får höra om de människor som är med och vårdar en nära anhörig till det sista andetaget.

Foto: Pallitativ vård

Foto: Palliativ vård

Och många har också någon hos sig när de dör, någon som sitter där och viskar sakta, håller handen och bara finns med. En trygghet och tröst. Ibland behöver man säga orden, ”Släpp taget, du får släppa taget och ge dig iväg”. Den döende lyssnar även om den inte kan prata, och kanske då så tar människan sitt sista andetag. Det är en gåva att få vara med när någon dör, lite svårt att förstå om du inte varit det. Men fråga de som varit med, alla är så glada över att de stannade kvar och det är inte farligt. Det råder frid över rummet och det blir tyst och stilla.

Men vi vet också att många många människor dör ensamma, kanske ligger i veckor utan att någon märkt att de inte visar sig. Det är tragiskt och fruktansvärt.

Det är därför jag tycker att det borde vara en mänsklig rättighet att inte få dö ensam. Varje människa borde få hålla någon i handen och höra någon stilla viska i örat, ”Att du får lämna detta jordelivet nu”.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jesus dör idag, på korset. En fruktansvärd död, med mycket smärta och ångest. Men han var inte ensam, runtomkring honom fanns hans mamma, alla hans goda vänner och alla följde med honom i hans kamp för att dö. De kanske höll honom i handen, viskade sakta; att du får gå nu, du får släppa taget.

Jaana Pollari Lindström
Präst

Vad ska du avstå?

Foto Hanna Hummlebo IKON

Foto Hanna Hummlebo IKON

Fettisdagen – semledagen. För många är alla dagar semledag – men traditionen bjuder att det är tisdagen innan fastan börjar. Tisdagen som avslutar ”Fastlagstiden” som börjar med fastlagssöndagen och avslutas med fastlagstisdagen.

Och fastan börjar på askonsdagen – då är det 40 dagar kvar till påsk (borträknat söndagarna som alltid är högtidsdagar). Den som vill fira askondagsmässa är välkommen till Rönnängs kyrka 1 mars kl 18:30.

Under fastan är det många som passar på att avstå från något. Avstå för att faktiskt tänka på något annat. Det kan vara att avstå från mat, men det kan också vara TV-tittande, alkohol, dator, eller att spendera pengar på sig själv.

Läs mer om fastan här

https://www.svenskakyrkan.se/fastan

Svenska kyrkan i Umeå har tagit fram en ”fastekalender” där man får tips på vad man kan göra varje dag. De har gjort den som en roligt kub, så det blir lite pyssel att klippa och klistra.

https://www.svenskakyrkan.se/umea/fastekalender

Även Svenska kyrkan i Helsingborg har tagit fram en fastekalender. Den hittar du här på prästen Sofija Pedersen Videkes blogg:

https://sofijapedersenvideke.wordpress.com/2017/02/09/fastekalender-infor-pask-2017/

Under hela fastan pågår fastekampanjen. Om du vill ha en fastebössa så hör av dig till pastorsexpeditionen eller till din närmaste kyrka så löser vi det. Det projektet som fastekampanjen fokuserar i år är KO-projektet. Kanske är det ditt bidrag i år?

https://www.svenskakyrkan.se/fastekampanjen

Ko fastekampanj annons

 

Pilgrimsvandring – Emmausvandring

På annandag påsk är det inte ovanligt att det ordnas pilgrimsvandringar runt om i Sveriges församlingar.

En av de texterna som läses i kyrkan på annandagen är ju den om de två lärjungarna som dagen efter sabbaten och Jesus död, vandrar ner från Jerusalem till byn Emmaus. På vägen får de följe av en man som undrar vad som hänt. De berättar om allt och varför de är så ledsna. Att Jesus har korsfästs och att kvinnorna gått till graven men den varit tom. De förstår ingenting. Mannen undervisar dem om vad som står i bibeln. Sen stannar mannen med dem och när han läser bordbönen med dem så känner de igen honom – det är Jesus! Då försvinner han ur deras åsyn. De blir så glada att de genast bryter upp och återvänder på kvällen till Jerusalem för att berätta för lärjungarna att de har sett Jesus. (1 årgångens texter på Annandag påsk Luk 24:13-35).

På annandag påsk – då temat för söndagen är ”Möte med den uppståndne” för vi höra dessa texter och som sagt – på många håll fanns det också möjlighet att pilgrimsvandra.

Så även hos oss i Svenska kyrkan Tjörn. I går på annandag påsk vandrade en skara från Skärhamns kyrka, där det startade med en kort andakt, bort till Blekets kyrka där det firades Emmaus-mässa.

Maria Eliasson har generöst delat med sig av bilder från gårdagens pilgrimsvandring.

Det kommer att finnas fler tillfällen till att pilgrimsvandra i år med Svenska kyrkan Tjörn.

Den 15 juni kl 18.00 är det pilgrimsvandring med mässa. Start och mål i Klövedals kyrka. Sträcka ca 6 km.

Den 28 juli kl 18.00 vandring från Klövedals kyrka till bygudstjänsten i Säby.

/Carina Etander Rimborg
kommunikatör

Pilgrimsvandring annandag påsk 2016. Foto Maria Eliasson

Pilgrimsvandring annandag påsk 2016. Foto Maria Eliasson

Pilgrimsvandring annandag påsk 2016. Foto Maria Eliasson

Pilgrimsvandring annandag påsk 2016. Foto Maria Eliasson

Pilgrimsvandring annandag påsk 2016. Foto Maria Eliasson

Pilgrimsvandring annandag påsk 2016. Foto Maria Eliasson

Pilgrimsvandring annandag påsk 2016. Foto Maria Eliasson

Pilgrimsvandring annandag påsk 2016. Foto Maria Eliasson

Pilgrimsvandring annandag påsk 2016. Foto Maria Eliasson

Pilgrimsvandring annandag påsk 2016. Foto Maria Eliasson

Pilgrimsvandring annandag påsk 2016. Foto Maria Eliasson

Pilgrimsvandring annandag påsk 2016. Foto Maria Eliasson

Pilgrimsvandring  annandag påsk 2016. Foto Maria Eliasson

Pilgrimsvandring annandag påsk 2016. Foto Maria Eliasson

 

Annandag påsk

Den uppstånde Jesus besöker lärjungarna.

Den uppståndne Jesus besöker lärjungarna.

Evangeliet enligt Lukas kapitel 24, vers 36 – 49

Medan de ännu talade stod han plötsligt mitt ibland dem och hälsade dem: ”Frid över er!”

De blev rädda, och i sin förskräckelse trodde de att det var en ande de såg. Då sade han: ”Varför blir ni skrämda, varför fylls ni av tvivel? Se på mina händer och mina fötter, det är jag och ingen annan. Känn på mig och se på mig, en ande har inte kött och ben, och det kan ni se att jag har.” Och han visade dem sina händer och fötter.

Då de av idel glädje och förvåning ännu inte kunde tro, frågade han dem: ”Finns det något att äta här?” De räckte honom en bit stekt fisk, och de såg hur han tog den och åt. Han sade till dem: ”Detta är vad jag sade till er när jag ännu var hos er, att allt måste uppfyllas som står skrivet om mig i Moses lag, hos profeterna och i psalmerna.”

Sedan öppnade han deras sinnen så att de kunde förstå skrifterna. Och han sade till dem: ”Detta är alltså vad skriften säger: Messias skall lida och uppstå från de döda på tredje dagen, och syndernas förlåtelse genom omvändelse skall förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem.

Ni skall vittna om allt detta. Och jag skall sända er vad min fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden.”

Påskdagen – Graven är tom!

Matt 28:1-20

Efter sabbaten, i gryningen den första veckodagen, kom Maria från Magdala och den andra Maria för att se på graven. [2] Då blev det ett kraftigt jordskalv, ty Herrens ängel steg ner från himlen och kom och rullade undan stenen och satte sig på den. [3] Hans utseende var som blixten och hans kläder vita som snö. [4] Vakterna skakade av skräck för honom och blev liggande som döda. [5] Men ängeln sade till kvinnorna: ”Var inte rädda. Jag vet att ni söker efter Jesus, som blev korsfäst. [6] Han är inte här, han har uppstått, så som han sade. Kom och se var han låg. [7] Skynda er sedan till hans lärjungar och säg till dem: ‘Han har uppstått från de döda, och nu går han före er till Galileen. Där skall ni få se honom.’ Nu har jag sagt er detta.” [8] De lämnade genast graven, och fyllda av bävan och glädje sprang de för att berätta det för hans lärjungar. [9] Då kom Jesus emot dem och hälsade dem, och de gick fram, grep om hans fötter och hyllade honom. [10] Men Jesus sade till dem: ”Var inte rädda. Gå och säg åt mina bröder att bege sig till Galileen. Där skall de få se mig.”

    [11] Medan de var på väg kom några ur vaktstyrkan in till staden och berättade för översteprästerna om allt som hade hänt. [12] Dessa överlade med de äldste, och sedan gav de soldaterna en stor summa pengar och sade till dem: [13] ”Säg att hans lärjungar kom under natten och rövade bort honom medan ni sov. [14] Om ståthållaren får höra detta skall vi tala med honom så att ni inte behöver oroa er.” [15] Soldaterna tog pengarna och gjorde som de hade blivit tillsagda. Så vann detta rykte spridning bland judarna ända till denna dag. [16] De elva lärjungarna begav sig till Galileen, till det berg dit Jesus hade befallt dem att gå. [17] När de fick se honom där föll de ner och hyllade honom, men några tvivlade. [18] Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. [19] Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn [20] och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.”

Påskliljor. Foto: Anna Skoog

Påskliljor. Foto: Anna Skoog

Hur många av oss har inte nyss gjort det som kvinnorna i Matteus berättelse gjorde? Det som människor i alla tider har gjort och gång på gång gör. Allra mest blir det till helger och de stora högtiderna. Vi går till våra nära och käras gravar. Vi tänder ljus. Under den mörka delen av året är det oftast så. Men när sedan vårsolen börjar väcka naturen till liv kommer vi med våra blommor. Redan har en del av oss trotsat vinterkylan denna tidiga påsk med att sätta påskliljor på våra anhörigas gravar. Varför gör vi så? Jo, för att hedra deras minne. Men också för att i vårt minne hålla fast vid den kärlek som en gång band oss samman men vars band döden klippt av.

Av samma skäl gick kvinnorna denna tidiga morgon till Jesu grav. Det var deras första vandring till graven efter gravsättningen. Vi vet hur den där första gången kan vara. Att efter minnesstunden eller dagen efter gravsättningen gå till den nyss jordhöljda graven. Blommorna och kransarna ligger där. Ännu har de inte vissnat. Med saknaden brinnande i våra hjärtan läser vi de skrivna hälsningarna. ”Vila i frid.” ”En sista hälsning.” ”Tack för allt.” Ungefär var det också för kvinnorna. De gick ”för att se på graven” berättar Matteus.

Men då hände något. Ett kraftigt jordskalv skakade jorden. En ängel vars utseende var som blixten steg ned från himmelen och rullade undan stenen. Sen blev allt stilla igen. Ängeln satte sig på stenen han nyss rullat undan från gravens öppning. Kvar på marken låg vakterna skakande av skräck. På håll stod kvinnorna. Till dem vänder sig ängeln och säger: ”Var inte rädda. Jag vet att ni söker efter Jesus, som blev korsfäst. Han är inte här, han har uppstått! Kom och se var han låg.”

När Matteus skall berätta om det ofattbara är det fyllt med dramatik, jordskalv och bländande ljus, skräck men också nära och innerliga möten med den uppståndne. Två gånger sägs det till exempel att de som möter Jesus faller ner inför honom och hyllar honom, först kvinnorna och sedan lärjungarna.

Det var så det började. De som dragit i gång processen mot Jesus, översteprästerna och rådsmedlemmarna och fått honom dömd och dödad, gav soldaterna pengar för att de skulle sprida ryktet att lärjungarna stulit Jesu kropp. Men inget kunde tysta dem som sett honom, som tagit på honom och talat med honom. Kvinnorna hade känt hans fötter i sina händer då de på vägen från graven möte honom och fick hylla honom. Lärjungarna glömde inte vad den uppståndne sagt till dem, då de mött honom på berget; ”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.”

Men hur skall vi förhålla oss till det som berättats för oss om Jesus? Vi som nyss satte påskliljor på våra anhörigas gravar. Gjorde vi det för att vi vill minnas och hedra deras minne? Jo, visst gör vi det för att de finns där levande i våra minnen. Men är det inte också för att vi tror, eller vill tro, att han som gett oss detta liv att leva också kan ge oss uppståndelsens nya liv?

Ja, varför inte! Varför skulle inte han som gett oss detta liv, på nytt ur död materia skapa liv? Vi har ju också i Jesus fått ett tecken på att det är möjligt. Döden är ju i Jesus uppslukad och segern vunnen, som Paulus säger oss i dag. Om det nu är så, varför skulle inte vi då, genom Jesus, också vinna seger över döden. Han som försonade all synd genom sin död, han som med sin uppståndelse bröt av dödens udd. Han har uppstått som den förste bland de uppståndna, men inte den siste. Därför vågar vi, trots död och vinterkyla, sätta våra påskliljor på våra anhörigas grav? Vi vågar tro på ”en bättre vår snart blommar, då härligt grönt mitt träd skall stå och sina djupa rötter slå i evighetens sommar.”

Världen som nu föds på nytt
pånyttföder glädjen.
Här på jorden vandrar nu den uppståndne Herren.
Öst och väst och syd och nord,
eld och vatten, luft och jord
sjunger påskens psalmer.

Hör hur fågelropen höjs!
Hav och strand sig gläder.
Se hur mark och träd tar på sina sommarkläder.
Genom tjäle, köld och död
tränger solens eld och glöd.
Det är påsk på jorden.

Ur ett outtömligt djup
Skaparkraften flödar.
Liv ger liv och skörd ger sådd, sådden nya skördar.
Döden fråntogs all sin makt.
Kristi kropp i graven lagd
Uppstår och förvandlas.

Vi i honom återfår
Allt som gick förkorat.
Paradiset nu för oss öppnar sina portar.
Inget svärd! Från död till liv
Kallas vi att leva i
Alla somrars sommar.              (Sv psalmboken 517)

Janåke Hansson
Präst i Rönnängs församling
Svenska kyrkan Tjörn

Långfredag

Evangeliet enligt Matteus kapitel 27, vers 32 – 56

På vägen ut träffade de på en man från Kyrene vid namn Simon, och honom tvingade de att bära hans kors. När de kom till ett ställe som kallas Golgota, vilket betyder Skallen, gav de honom vin att dricka, blandat med galla. Han smakade på det men ville inte dricka.

När de hade korsfäst honom delade de upp hans kläder genom att kasta lott om dem, och sedan slog de sig ner där och vaktade honom. Ovanför hans huvud hade de satt upp anklagelsen mot honom som löd: Detta är Jesus, judarnas konung.

Långfredag

Långfredag

Samtidigt med honom korsfästes två rövare, den ene till höger och den andre till vänster om honom. De som gick förbi smädade honom och skakade på huvudet och sade: ”Du som river ner templet och bygger upp det igen på tre dagar — hjälp dig själv nu, om du är Guds son, och stig ner från korset.”

Översteprästerna, de skriftlärda och de äldste gjorde också narr av honom och sade: ”Andra har han hjälpt, sig själv kan han inte hjälpa. Han är Israels kung, nu får han stiga ner från korset, så skall vi tro på honom. ‘Han har satt sin lit till Gud. Nu får Gud rädda honom, om han bryr sig om honom.’ Han har ju sagt att han är Guds son.

På samma sätt blev han skymfad av rövarna som var korsfästa tillsammans med honom.

Vid sjätte timmen föll ett mörker över hela jorden, och det varade till nionde timmen.

Vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: ‘Eli, Eli, lema sabachtani?’ (vilket betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?). Några som stod där hörde det och sade: ”Han ropar på Elia.” En av dem sprang genast bort och tog en svamp, fyllde den med surt vin och satte den på en käpp för att ge honom att dricka. Då sade de andra: ”Låt oss se om Elia kommer och hjälper honom.”

Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan. Då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner, jorden skakade och klipporna rämnade, och gravarna öppnade sig. Många kroppar av avlidna heliga uppväcktes, och efter hans uppståndelse lämnade de sina gravar och gick in i den heliga staden och kunde ses av många.

När officeren och de som bevakade Jesus tillsammans med honom såg jordbävningen och det andra som hände, greps de av stark fruktan och sade: ”Den mannen måste ha varit Guds son.”

Där var också många kvinnor som stod längre bort och såg på. De hade följt med Jesus från Galileen för att tjäna honom, och bland dem var Maria från Magdala och Maria som var Jakobs och Josefs mor och modern till Sebedaios söner.

Skärtorsdag

Nattvarden. Foto Maria Eliasson.

Nattvarden. Foto Maria Eliasson.

Evangelium
Evangeliet enligt Matteus kapitel 26, vers 17 – 30
Första dagen av det osyrade brödets högtid kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: ”Var vill du att vi skall ordna för påskmåltiden åt dig?” Han svarade: ”Gå in till staden och hälsa den och den att er mästare säger: Min stund är nära. Jag vill hålla påskmåltid hos dig med mina lärjungar.”

Lärjungarna gjorde som Jesus hade sagt, och de ordnade för påskmåltiden. På kvällen lade han sig till bords med de tolv. Medan de åt sade han: ”Sannerligen, en av er skall förråda mig.” De blev mycket bedrövade och började fråga honom, en efter en: ”Det är väl inte jag, herre?” Han svarade: ”Den som doppade handen i skålen tillsammans med mig, han skall förråda mig. Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bäst för den människan om hon aldrig hade blivit född.”

Judas, som skulle förråda honom, sade: ”Det är väl inte jag, rabbi?” Jesus svarade: ”Du har själv sagt det.”

Medan de åt tog Jesus ett bröd, och efter att ha läst tackbönen bröt han det, gav åt sina lärjungar och sade: ”Tag och ät, detta är min kropp.” Och han tog en bägare, och efter att ha tackat Gud gav han den åt dem och sade: ”Drick av den alla. Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse.

Jag säger er: nu kommer jag inte att dricka av det som vinstocken ger förrän den dag då jag dricker det nya vinet med er i min faders rike.” När de hade sjungit lovsången gick de ut till Olivberget.