En lunch fylld av energi!

Carina, Birgit Olsson och Elisabeth Ivarsson. Foto Carina Etander Rimborg

Carina, Birgit Olsson och Elisabeth Ivarsson. Foto Carina Etander Rimborg

I dag hade jag glädjen och förmånen att få träffa Elisabeth Ivarsson och Birgit Olsson över en lunch och höra dem båda berätta om sitt arbete för Anna Peterssons barnhem (och en massa annat) i Bulongwa i Tanzania. Elisabeth och Birgit hade just varit nere i Tanzania och var med vid invigningen av ett stort vattenverk som föreningen varit med att samla in pengar till.

http://bulongwa.org/

Anna Petersson var välkänd i Tanzania och är bördig från Dyrön. Det är Birgits faster, så hon har följt Annas arbete sedan hon var barn. När Birgit sov över hos sin farmor läste hon ofta de brev som Anna skickade hem till sin mamma.

Jag har i dag fått lyssna på  Birgit och Elisabeth berättelse, som ska vara med i Petrus som kommer ut i augusti och det ska också komma mer information på vår webb, en sida som jag håller på att bygga upp.

Så länge får ni nöja er med att den här korta inblicken i dessa fantastiska kvinnors enorma engagemang, tillsammans med många andra, som påverkar så många människor i Tanzania.

Den 28 juni kl 18:00 kommer Hannes och Nora Sandahl till Klädesholmens församlingshem  och berättar mer om sitt arbete i Tanzania och i Bulongwa. Här kan ni följa Hannes och Nora på deras blogg.

http://lindefjell.se/

/Carina Etander Rimborg
kommunikatör

 

Var inte rädd!

Predikan av Linda Lindblad. Du kan höra den live på annandag påsk i Klädesholmens kyrka. 2017kl 11.00

Gudstjänsten är sammanlyst för Svenska kyrkan Tjörn. Först är det gudstjänst. Sedan förstärkt kyrkfika. Därefter får de som vill gå med på pilgrimsvandring (ca 8 km både på stigar och asfalt) från Klädesholmens kyrkan till Rönnängs kyrka. På vägen firas mässa på Klädesholmens nya kyrkogård ca kl 13.30. Du kan vara med på alla momenten, eller välja det som passar dig. 

Lärjungarna är rädda. De hade låst in sig. Rädslan är en oerhört stor kraft. Det vet både du och jag. Rädslan förminskar oss. Rädslan tar fram de allra sämsta sidorna hos oss. Rädslan är destruktiv. Rädslan gör att vi skakar och vi sluts i vårt inre. Lärjungarna då var rädda för judarna. Det hade hänt något oerhört, något som de absolut inte hade kunnat förutse. Deras mästare hade blivit fängslad, pryglad och korsfäst. Skulle samma sak hända med dem nu? Många visste att det var de var Jesu närmsta vänner som kände Jesus sedan många år. När skulle soldaterna komma för att fängsla dem? Rädda, så rädda att de låser in sig i ett rum. De låser också in sig själva. De sätter ett lås på sitt eget hjärta så att det inte kan fungera fritt som det ska göra.

Det är många som är rädda idag i världen, i Sverige, här på Tjörn. Terrordådet i Stockholm skapar mycket rädsla. Terrrodåden i Syrien skapar rädsla. Rädslan att få ett sjukdomsbesked skapar rädsla. Rädslan att jag också en dag ska dö. Rädslan att det ska hända barnen något otäckt. Vi blir rädda och vi låser in oss i vårt eget inre rum.

Ikon på Jesus Kristus

Ikon på Jesus Kristus

Då kommer mästaren. Han går genom stängda dörrar. Han är där. Med hela sin kropp. Kroppen är verklig och han talar och han äter och dricker – ändå är det något som har hänt. Han kan gå genom stängda dörrar. Det är en uppståndelsekropp. Den är förvandlad för att LIVET har vunnit. Guds goda skaparande har vunnit över den onda döden. LIVET vinner och vi firar påsk!

”Frid åt er”. De rädda lärjungarna ges Guds frid och allting förändras. Rädslan blåser ur dem var och en. Deras inre befrias i mötet med den uppståndne. Nu går det inte att tvivla på att mästaren har uppstått. De blir vittnen. De möter honom och han visar sina sår i händerna. Såren efter de mardrömslika spikarna som hade naglat honom på korset. Han visar sin sida där soldaten med svärdet hade borrat sig in så att blod och vatten rann ut. Såren är läkta och de berättar om långfredagens mörker och död.

Det ÄR han. Det är han som hängde där. NU lever han.

Precis som han hade berättat för dem men då förstod de inte. Han hade talat om sin egen kropp som ett tempel. Nu förstår dem att han visste. Det fanns med i Guds plan för världen. Försoningen. Guds försoning med människan. Genom död till liv.

”Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er” sedan andades han på dem och sa; ”Ta emot helig ande”. De får Guds frid och ett uppdrag att sändas ut i världen. Och de är inte ensamma. Guds gode Ande ges till dem som en resekamrat på vägen. De sänds inte ut ensamma. Guds gode Ande omfamnar dem helt och fullt. Den rädsla som fanns i rummet har helt lämnat och dess motsats har tagit plats. Frid. Guds frid som övergår allt förstånd.

Vi som är kyrka idag har ett fantastiskt evangelium att leva i. Ett rum utan rädsla. Ett rum med Guds frid och Guds uppdrag att vi sänds ut. Livet blir meningsfullt. Det finns en mening med mitt liv. Jag har ett uppdrag att berätta om den uppståndne. Alla vi som lever i kyrkan får uppdraget att berätta om den uppståndne Jesus. Inneslutna, omfamnade, burna,  genomborrade av Guds frid sänds vi ut och  vi bärs av helig Ande i vårt uppdrag.

En stund i tystnad inför den uppståndne Mästaren –

Linda Lindblad. Präst i Klövedals församling. Foto Carina Etander Rimborg

Linda Lindblad. Präst i Klövedals församling. Foto Carina Etander Rimborg

Bön; Tack att vi får fira påsk. Vi firar uppståndelsen och att Livet vinner! Tack att du ger oss din frid och sänder oss ut att berätta om dig. Våra liv får en mening då. Vi är inte ensamma utan vi bärs av din Ande. Amen

Linda Lindblad
präst

Kristus är uppstånden och du är krossad.

Predikan från Janåke Hansson – du kan höra den i Rönnängs kyrka kl 11.00.

Mark 16:1-14

När sabbaten var över köpte Maria från Magdala och Maria, Jakobs mor, och Salome välluktande kryddor för att gå och smörja honom. [2] Tidigt på morgonen efter sabbaten kom de till graven när solen gick upp. [3] Och de sade till varandra: ”Vem skall rulla undan stenen från graven åt oss?” [4] Men så fick de se att stenen var bortrullad, den var mycket stor. [5] De gick in i graven och såg en ung man i lång vit dräkt sitta där till höger, och de blev förskräckta. [6] Men han sade till dem: ”Var inte förskräckta. Ni söker efter Jesus från Nasaret, han som blev korsfäst. Han har uppstått, han är inte här. Se, här är platsen där han blev lagd. [7] Men gå och säg till Petrus och de andra lärjungarna: ‘Han går före er till Galileen. Där skall ni få se honom, som han har sagt er.’ ” [8] Då lämnade de graven och sprang därifrån, darrande och utom sig. Och de sade ingenting till någon, för de var rädda.

[ [9] När Jesus hade uppstått på morgonen efter sabbaten visade han sig först för Maria från Magdala, från vilken han hade drivit ut sju demoner. [10] Hon gav sig i väg och berättade det för dem som varit tillsammans med honom och som nu sörjde och grät. [11] När de fick höra att han levde och att hon hade sett honom trodde de inte på det.

[12] Därefter visade han sig i annan skepnad för två av dem medan de var på väg ut på landet. [13] Också de gick bort och berättade det för de andra, men inte heller de blev trodda.

[14] Sedan visade han sig också för de elva medan de låg till bords, och han förebrådde dem deras otro och halsstarrighet, då de inte hade trott på dem som sett honom uppstånden.

Påskliljor. Foto: Anna Skoog

Påskliljor. Foto: Anna Skoog

I den tidiga morgonen går några kvinnor ut ur staden. De är på väg mot sin väns grav. Morgonljuset är obarmhärtigt. De tre tomma korsen från fredagen vittnar om det ingen av dem kunde förhindrat. Deras kärlek till sin vän Jesus hade stått sig maktlös mot massan. Knektarna som korsfäst honom hade hållit dem på avstånd. Av hans lärjungar hade alla utom Johannes flytt. Men vad hade de och Johannes kunnat göra. De kunde bara se på. På avstånd.

Nu är helgen över och de går ut till graven. Hur hade de inte längtat efter att komma ut till sin väns grav. Men vad skulle de göra. Ingenting fanns längre att hoppas på.

Vi känner igen oss i deras vanmakt. När vi efter en begravning för första gången går ut till en älskad väns grav, då är stegen tunga. Vi vill ju inte att det skall vara så här. Men vi kan inte få våra döda tillbaka. Vi måste gå. Måste få se. Få gråta tillsammans. Sätta våra blommor på graven.

Tomheten de kände var fruktansvärd. Skulle de någonsin igen kunna bli glada? Han som gett deras liv mening var död. Hur skulle de bli nu? Inget kunde ju bli som förut.

Morgonljuset var obarmhärtigt. Det avslöjade det de hoppats inte var sant, hade hänt. Jesus var död. De som hoppats så. Ända in i det sista, tills hans sista andetag hade de hoppats att Gud skulle gripa in. Sända sina änglar honom till hjälp. Nu var de inne på tredje dagen efter hans död. Sin vanmakt till trots går de ändå vidare. De bara måste.

Men morgonljuset avslöjade något mer. Där i deras vanmakt, i deras livs bottenläge, hade något hänt. Graven var tom. Stenen för hans grav var bortvältrad. Medan de var på väg ut till hans grav hade det skett. Gud hade visat sin makt.

Korset och Jesus. Foto: Bibelskolan.com

Korset och Jesus. Foto: Bibelskolan.com

Kärlekens makt hade inte kunnat hålla honom kvar i graven. Synden var sonad. Guds lamm som offrats för världens synd var framburet. Döden kunde inte längre behålla sitt byte.

Kristus är uppstånden! Tom är graven. Han är inte där. Han lever!

Gör det någon skillnad för oss att Kristus har uppstått? Blir vår sorg mindre när våra nära och kära dör? Har det ändrar på den världsordning som säger att döden är den makt som har sista ordet med oss?

Nej, sorgen blir inte mindre när döden skiljer oss från varandra. Saknaden är lika stor. Men, som aposteln säger vi behöver inte sörja som de andra, de som inte har något hopp.

Det är den stora skillnaden. Kristus har genom sin uppståndelse gett oss ett hopp. Dödens udd är synden, Men när vår synd nu är sonad på korset och Kristus som sonade den har uppstått. Då kan hans seger bli vår. Han är inte den ende som kommer att uppstå från de döda. För han är den förste av många!

Därför kan vi säga med aposteln Paulus: Gud vare tack som ger oss segern genom vår herre Jesus Kristus.

Vänner, vi lever i ljuset från uppståndelsens sol. Vår väg går genom död till liv. I Kristus lever vi redan nu uppståndelsens nya liv. Kristus har öppnat Paradisets portar och han kallar oss ”att leva i alla somras sommar”.

Om påskens glädje skrev Johannes Chrysostomos (344-407) i en predikan.

Träd därför alla in i er Herres glädje …. Låt ingen beklaga sina synder, förlåtelsen har stigit upp ur graven.

Låt ingen frukta döden, Frälsarens död har befriat oss. Han fällde den när den höll honom fast. Han som nedsteg till helvetet har plundrat det. Han förstörde helvetet för att det ville ha hans kropp.

Jesaja hade förutspått det: Helvetet greps av förvirring inför honom. Helvetet förvirrades ty det gjordes om intet. Det förbittrades därför att det blev överlistat. Det hade gripit en kropp och fann sig stå inför Gud. Det hade gripit det synliga och kastades omkull av det osynliga. Död, var är din udd? Var är din seger, du helvete?

 Kristus är uppstånden och du är krossad.

Kristus är uppstånden och demonerna har fallit.

Kristus är uppstånden och änglarna jublar.

Janåke Hansson. Präst i Rönnängs församling. Foto Carina Etander RImborg

Janåke Hansson. Präst i Rönnängs församling. Foto Carina Etander RImborg

Kristus är uppstånden och livet härskar.

Kristus är uppstånden och de döda befrias från gravarna.

Ty Kristus som uppstod från de döda är förstlingsfrukten bland dem som sover. Honom vare ära och makt i evigheternas evigheter. Amen.

Janåke Hansson
präst Svenska kyrkan Tjörn

Fynda barnsaker och gå på basar på lördag!

Påskliljor. Foto: Anna Skoog

Påskliljor. Foto: Anna Skoog

I morgon lördag har du möjlighet att fynda en massa bra barnkläder och leksaker när det är klädbytardag och barnsaksloppis i Kyrkans Hus i Kållekärr mellan kl 10:00-12:00. Perfekt om du behöver uppdatera flytvästar och andra barnsaker.

Sen kan du fortsätta till Rönnängs församling och församlingshem där det är basar, lotter och försäljning till förmån för Svenska kyrkans internationella arbete. Mellan 14:00-15:30 är det öppet.

Varmt välkomna!

 

Messy Church eller Kura skymning – det finns något för de flesta

I kväll kan du gå och lyssna på poeten Lina Ekdahl på amen-samtalet kl 19:00 i Akvarellmuseét, när kyrkoherde Johan Ernstson samtalar med henne.

I morgon 5 april finns massor av möjligheter att göra olika saker runt om i Svenska kyrkan Tjörn.

https://www.svenskakyrkan.se/tjorn/kalender

Börja dagen med en morgonmässa kl 8:00 i Klövedals kyrka. Fin start på dagen.

Official Messy Church logo - white background - 1535 pixels wide - 300dpiPå eftermiddagen är det Messy Church i Rönnängs församlingshem med start kl 16:00. Lek, pyssla, prata, äta, umgås. 18:30 är Messy Church klar.

Eller så går du till Blekets kyrka kl 18:00 och kurar skymning med Eva Erlandsson, kontrabas och text samt Ulf Bornstein, dragspel som framför sin föreställning ”En tango för den fattige”. En föreställning med musik, tangohistoria samt berättelser om att arbeta som diakon bland utsatta människor i Göteborg idag. Fika.

Du som vill ut och vandra kan gå till Klövedals kyrka kl 19:00 där det är pilgrimsmässa och en kort pilgrimsvandring som avslutas vid kyrkan ca kl 20:00.

https://www.svenskakyrkan.se/tjorn/pilgrim

Så varmt välkommen till det som passar och intresserar dig!

Tango_affisch_a3_5april 2017min

 

Gud ser mig – och älskar mig

Dagens predikan kommer från Linda Lindblad. Du kan höra den live i Klövedals kyrka kl 11:00 eller Rönnängs kyrka kl 17:00.

Idag ska vi börja och sluta predikan med ett citat från Martin Luther;

”Du säger att de synder vi gör varje dag kränker Gud, alltså är vi inte helgon. Jag svarar; Moderskärleken är mycket starkare än barnets bajs och skorv. Så är också Guds kärlek till oss mycket starkare än vår lort. Fastän vi är syndare förlorar vi därför inte vårt barnaskap på grund av vår orenhet eller faller ur nåden för våra synders skull .”

Martin Luther är tydlig, ja solklar i sin teologi. Vi hamnar aldrig utanför Guds nåd! Det är så gott att det är så. Kärleksfull Gud omsluter oss alltid. Vi behöver komma ihåg det. Dagligen. Det är fundamentet och grunden i vår tro.

Luther 500 år av reformation 2017

Luther 500 år av reformation 2017

Och så tänker jag på det vi så ofta pratar om; att vi är fattiga och syndiga och att det stannar där. Jag har funnits med i kyrkans liv hela mitt liv och redan som barn hörde jag vuxna prata om det jobbiga i att det finns syndabekännelse i vår kyrka. Att det är det vi möts av  i gudstjänsten  och  att många uppfattar att det är såå besvärligt. Och under åren har jag mött det många gånger. Av många människor. Gud som en dömande Gud hör jag ofta omnämnas i media och nyheter och det verkar helt klart som om den Gudsuppfattningen finns kvar. ”Gud ser mig” uppfattningen. Gud ser mig – och dömer mig. Det är många som bär med sig den Gudsbilden.

När det istället handlar om ”Gud ser mig – och älskar mig”.

Bilden av kyrkan, att där pratar vi om synd och nöd och att vi är usla människor. Och så har de jag pratar med inte kommit vidare. Det har stannat vid synden. Och det är djupt beklagligt. Mycket beklagligt. Där får vi som kyrka ta ett stort ansvar för att vi många gånger har brustit i vår undervisning. Att vi inte har lyckats förmedla fortsättning det vill säga läran om försoningen som hände på korset och kärleken från Gud som ALLTID är starkast. Vi hamnar aldrig utanför Guds nåd. För 500 år sedan predikade Luther om det och låt oss fortsätta.

Låt oss också fortsätta prata om synd för det är viktigt. Vi behöver definiera vad synd är främst av allt. Jag tänker att en bra beskrivning är ”att missa målet”. Vi får nämna det  – och bli förlåtna! Så visst ska vi behålla vår syndabekännelse. Och vi ska noga undervisa om förlåtelsen och att vi får börja om igen. Av nåd. Av kärlek.

Evangelisten Johannes skriver till oss idag i vår evangelietext; ”Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom”. Det är viktiga ord att bära med oss idag från denna gudstjänst. Jesus har kommit för att rädda oss.

Långfredag

Johannes skriver också om kopparormen i öknen som Mose satte upp som tecken. Ett fälttecken för alla som hade blivit bitna av giftormar. Och den som tittade upp på kopparormen fick leva. Kopparormen som blev upphöjd och blev till ett tecken. På samma sätt ser vi på Kristi kors och korsfästelsen. Upphöjd för att var och en som tror ska ha evigt liv. Det är viktigt hur vi talar om korset och upphöjd är något annat än uppspikad. Upphöljd för att det är en del av Guds frälsningsplan för världen. Upphöjd för dig och mig. Upphöjd som ett tecken som reser sig över jordens höjder. Då blir inte korset bara lidande och död utan rymmer också försoningens läkande krafter.

Du ska nu få tänka dig en inre bild. Först innan begynnelsen, innan alla tider så fanns Gud skaparen. När tiden var inne så skapades den allra vackraste av världar. Växter, djur, blommor och bin, sol och hav och läkande vindar. Allt var gott i Guds skapade värld. Där skapades också Guds avbild, människan; skapelsens krona. Skapad för att likna Gud och göra gott.

Men något händer. Det blir en spricka för att människan vill leva utan Gud. Mäniskan tänker att livet går bra utan Gud. Sprickan blir djup och bred. Det blir en avgrund och det blir långt mellan människan och Gud.

Tänk dig nu ett stort kors i denna bergsspricka. En lodrät del och en vågrät del och då bildas det en bro mellan människan och Gud. Sprickan har helats och relationen har helats. Det är korset. Det är långfredagen. Det är försoningen. Det är försonaren som har kommit för att rädda världen.

Martin Luther säger;

”Du säger att de synder vi gör varje dag kränker Gud, alltså är vi inte helgon. Jag svarar; Moderskärleken är mycket starkare än barnets bajs och skorv. Så är också Guds kärlek till oss mycket starkare än vår lort. Fastän vi är syndare förlorar vi därför inte vårt barnaskap på grund av vår orenhet eller faller ur nåden för våra synders skull .”

Nu får vi vara en stund i nådens tystnad;

Linda Lindblad. Präst i Klövedals församling. Foto Carina Etander Rimborg

Linda Lindblad. Präst i Klövedals församling. Foto Carina Etander Rimborg

Bön; Gud, du som håller livet i din hand och visar oss ömhet. Tack för att du är nära och att vi får leva försonade – inte förskonade – men försonade med dig och varandra. Amen

Linda Lindblad 
präst

Påskvandring för skolorna

Påskliljor. Foto: Anna Skoog

Påskliljor. Foto: Anna Skoog

Om några veckor är det påsk och för oss i kyrkan så är det den största högtiden förutom jul förstås. Påsken är en berättelse om liv och död.

Många församlingar gör därför en påskvandring för barn och vuxna eftersom berättelsen är så tacksam. Det finns många olika personer i den, en del otäcka, en del svaga, en del rädda, ja som vi människor är mest.

Vandringarna kan se olika ut beroende på vilka resurser man har och hur möjligheterna  för lokaler är.

Svenska kyrkan Tjörn har också vandringar. I Kållekärr vid Kyrkans Hus så är alla skolbarnen från Kållekärrs skola inbjuden till vandring. Lika så i Rönnängs kyrka där samarbetet med skolorna är bra.

Ibland samarbetar vi med andra samfund som finns lokalt, samhällena är små och barn och unga finns ofta i flera olika kyrkor.

I Skärhamns kyrka skall vi ha en påskvandring med och för alla sinnen. I dag så börjar vi bygga om inne i kyrkan, där det skall bli fyra olika rum, fyllda med saker som man kan lukta på, smaka på, känna på och se.

Vi har bjudit in Skärhamns skola och vi är så glada för att alla klasser kommer till oss.  Naturligtvis skall barn och vuxna i våra verksamheter få gå vandringen.

Vandringen går till så att barnen följer fotspår som de hittar när de kommer in i kyrkan, de skall följa dem tills de kommer upp till koret. Där får de sitta ner och sedan får de berätta vad de upplevt.

Men nu kommer det svåra, de får inte prata!

Och det är verkligen svårt idag, att vara tyst. Vi fylls hela tiden med massor av ljud, information, musik, det är nästan aldrig tyst.

Därför blir det en utmaning att gå tyst genom rummen och uppleva med de andra sinnena.

Det brukar gå jättebra och då blir det ännu viktigare när de sedan får prata om sin upplevelse.

Den här vandringen passar alla slags människor, även om man har en annan religion. Jag har tidigare haft vandring för muslimska män, vi hade en mycket gott samtal efter vandringen.

Föräldrar och små barn, unga vuxna, våra kyrktanter, ja alla får gå vandringen.

Sen är vi redo för att gå in i Stilla veckan, med kanske ett helt annat perspektiv och förståelse för vad som händer med Jesus under hans sista dagar i livet. Och då kan vi verkligen glädjas över uppståndelsen, där livet vann över döden, en gång för alla.

Ljuset finns hos oss alla hela tiden, även i det mörkaste mörker.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström
präst 

Kampen mot ondskan

Dagens predikan kommer från Janåke Hansson. Du kan höra den live i Klädesholmens kyrkan kl 11 eller i Rönnängs kyrkan kl 17. 

Vi har nu kommit ett stycke in i fastan. Den inleddes med Askonsdagen. Under de tre följande söndagarna är det kampen ur några olika perspektiv det handlar om. Idag den tredje söndagen i fastan är överskriften: ”Kampen mot ondskan”.

Att vi människor står i en sådan kamp är inte svårt att se. Dagligen blir vi påminda. Den finns i våra egna liv, i vår oro för vår hälsa, i vårt sökande efter trygghet, mening med våra liv. Vi kan göra stora uppoffringar för att få det onda att vika undan så att vi kan få leva det goda livet tillsammans. Jag kan se det till exempel då många på kort tid, efter en vädjan via sociala media, generöst kan ge pengar för att bekosta en dyr operation för att hjälpa en svårt sjuk.

Flykting Foto Gunnar Menander/GMPP/Ikon

Flykting Foto Gunnar Menander/GMPP/Ikon

Vi ser också ondskan i de konflikter som får miljontals människor att fly från krig i sina hemländer. Men även här mobiliserar ondskan motkrafter. Vi vill göra något för att hjälpa offren för ondskan och driva det onda på flykt. Ondskan väcker vår kamplust.

Men samtidigt känner vi vår maktlöshet. Det fortsätter ju bara. Krigen tar inte slut. Bara fler och fler tvingas fly. Så därför kan vi känna igen oss i lärjungarnas maktlöshet när de inte kunde hjälpa mannen som kommit med sin sjuke son.

Men som om det inte var nog. Deras maktlöshet inför ett lidande de inte rådde på väckte människors kritik. Det står att några skriftlärda diskuterade med dem. De hade förväntningar på Jesu lärjungar. Men de kunde inget göra. Vilka som anklagelserna var och vad lärjungarna sa till sitt försvar vet vi inte. Säkert var de själva förvånade och förskräckta över sin maktlöshet. Jesus hade ju gett dem makt över demonerna. Så hade han sagt då han sände dem ut att predika (Mark 3:13-15). Men det fungerade inte.

Deras erfarenhet är också vår erfarenhet. Hur ofta känner vi oss inte maktlösa inför det onda? Hur mycket god vilja vi än har, så räcker den inte till. Utan istället fastnar vi i ändlösa diskussioner om ondskans grymhet och vad vi skall göra eller låta bli att göra (för det är ju ändå ingen idé) för att lindra världens nöd.

Mitt i lärjungarnas dispyt med de skriftlärda kommer Jesus. Han undrar vad som står på. Snabbt sätter han sig in i situationen och det hela avslutas med att Jesus hjälper den sjuke och helar honom.

Men ser det inte lite väl lätt ut? Vi som känner vår maktlöshet inför flyktingkrisen, cancern, våldet i förorterna, barnen ingen bryr sig om, religiösextremism, vi tänker; ”Så där lätt är det väl ändå inte? Vi ropar på Jesus och han fixar det.”

Nu säger inte heller Jesus det. Tvärtom säger han, när lärjungarna frågar varför de inget kunde göra, att deras ansträngning inte varit tillräcklig. Det fattades bön. Viljan till handling fanns där, också försöken att göra något. Men det fattades bön.

Royne Mercurio /Ikon

Royne Mercurio /Ikon

”Bed och arbeta”, på latin heter det Ora et labora”. Det är en uppmaning som ljudit genom hela kyrkans historia. Både bön och arbete behövs i kampen mot ondskan och det börjar med bön. B kommer före A. Bön kommer före arbete. Det är därför kyrkan alltid firat sin främsta gudstjänst inte den sista dagen i veckan, även om det ser ut så i våra almanackor numera. Nej, söndagen är den första dagen i veckan. I den tidiga kyrkan var det verkligen så. Lördagen var vilodagen och söndagen var den första arbetsdagen. Tidigt på söndagmorgon innan arbetet började, bad man och tog emot Kristus i bröd och vin i nattvarden, sedan gick man ut i arbete.

Sådant är mönstret för kyrkan. Vårt arbete i Guds rike, i kampen mot ondskan, börjar med bön. I mässan får vi ta emot Kristus för att därifrån ”stärkta av måltidsrasten” sändas ut i världen i vår Herres tjänst för att föra ned himmelens vilja på jorden.

Den tjänsten har vi främst i våra vanliga uppgifter. Var annars skulle vi ha den? Och kraften, fantasin och uthålligheten, i vår tjänst, den har vi i vår Herre och Skapare, Frälsare och Hjälpare! I Guds namn kan vi vinna seger!

Att det finns kraft att få i Gudsmöte ser vi också i evangeliet idag. Markus har med en detalj som indikerar något viktigt, nämligen, det finns kraft att få i Gudsmötet. Det står att när Jesus kom till folket så ”greps de av bävan”. Men inte på det sättet att de blev rädda. Tvärtom de ”skyndade fram” till honom.

Bävan som fick folket att skynda fram till Jesus berodde på att han strax innan, tillsammans med sina lärjungar Petrus, Jakob och Johannes i ett omtumlade Gudsmöte på Förklaringsberget, varit inneslutna i ett gudomligt ljus (läs om händelsen i Mark 9:2-8). Fortfarande påverkade av denna gudomliga urladdning kliver de rakt in, i en för lärjungarna nedanför berget, hopplös kamp. Men när Jesus kommer sker det som såg omöjligt ut.

Nu sker inte allt som vi ber om. Ondskan förmeras ofta snabbare än den kan drivas på flykten. Cancern dödar, människor skjuts ihjäl i förorterna och vi förblir likgiltiga inför människor i nöd. Tron svalnar, hopp byts ut mot hopplöshet. Jesus själv skulle strax efter denna händelse, avrättas som en förbrytare, på ett kors i Jerusalem. Men inte ens då Jesus död tas ner från korset är hoppet ute.

Sådant är också vårt hopp i tron på Kristus. Döden har inte sista ordet. Livet i Kristus slutar inte i nederlag. ”Jag skall uppstå igen”, sa Jesus till sina lärjungar. Så kan också vi tro på en uppståndelse efter vår död och en tillvaro där kampen mot ondskan är över. I Kristus har vi det hoppet och det ger oss kraft redan nu i vår kamp mot ondskan.

/Janåke Hansson
präst

Söndagens texter

1 Kung 18:26-29

Baalsprofeterna tog den tjur de hade fått och gjorde i ordning den. Sedan åkallade de Baal oavbrutet från morgonen ända till middagstiden: ”Baal, svara oss!” Men det kom inget ljud och inget svar. Då började de hoppa kring altaret som de hade rest. [27] Vid middagstiden hånade Elia dem. ”Ropa högre!” sade han. ”Han är ju gud, men han har väl sitt att sköta, han kan ha gått avsides eller vara ute i något ärende. Kanske han sover och måste vakna först!” [28] De ropade ännu högre och sargade sig med knivar och spjut som de brukade, så att blodet flöt. [29] Hela eftermiddagen fortsatte de i profetisk extas, ända till tiden för matoffret. Men det kom inget ljud, inget svar, inget tecken.

När tiden för matoffret var inne trädde profeten Elia fram och bad: ”Herre, Abrahams, Isaks och Israels Gud, låt det i dag bli uppenbart att du är Gud i Israel, att jag är din tjänare och att det är på din befallning jag har gjort allt detta. [37] Svara mig, Herre, svara mig, så att detta folk inser att det är du, Herre, som är Gud och att det är du som har vänt deras hjärtan bort från dig.” [38] Då slog Herrens eld ner och förtärde offret och veden, stenarna och jorden och slickade upp vattnet i diket.

[39] Folket såg vad som hände och föll ner på sina ansikten och ropade: ”Det är Herren som är Gud, det är Herren som är Gud.”

 

Upp 3:14-19

Skriv till ängeln för församlingen i Laodikeia:

Så säger han som är Amen, det trovärdiga och sanna vittnet, början till Guds skapelse. [15] Jag känner dina gärningar, du är varken kall eller varm. Om du ändå vore kall eller varm! [16] Men nu är du ljum och varken varm eller kall, och därför skall jag spy ut dig ur min mun. [17] Du säger: jag är rik, jag har vunnit rikedom och saknar ingenting. Och du förstår inte att just du är eländig och ömkansvärd och fattig och blind och naken. [18] Jag råder dig att hos mig köpa guld som har renats i eld så att du blir rik, och vita kläder så att du kan klä dig och dölja din skamliga nakenhet, och salva att smörja dina ögon med så att du kan se. [19] Jag tillrättavisar och tuktar alla dem jag älskar. Visa iver och vänd om!

Mark 9:14-32

När Jesus med Petrus, Jakob och Johannes kom tillbaka till lärjungarna fann de mycket folk omkring dem och skriftlärda som diskuterade med dem. [15] Men när folket fick se honom greps de av bävan och skyndade fram för att hälsa honom. [16] Han frågade: ”Vad är det ni diskuterar?” – [17] ”Mästare”, svarade en i mängden, ”jag har kommit till dig med min son som har en stum ande. [18] Var den än faller över honom kastar den omkull honom, och han tuggar fradga och skär tänder och blir stel. Jag bad dina lärjungar driva ut den, och de kunde inte.” [19] Han sade: ”Detta släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? För hit honom!” [20] De kom fram med pojken, och när han fick se Jesus började anden genast slita i honom så att han föll omkull och vältrade sig på marken med fradga kring munnen. [21] Jesus frågade hans far: ”Hur länge har det varit så här med honom?” Fadern svarade: ”Sedan han var liten, [22] och ofta har anden kastat honom både i eld och i vatten för att ta livet av honom. Men förbarma dig över oss och hjälp oss, om du kan.” [23] Jesus sade: ”Om jag kan? Allt är möjligt för den som tror.” [24] Då ropade pojkens far: ”Jag tror. Hjälp min otro!” [25] När Jesus såg att folk strömmade till sade han strängt till den orena anden: ”Du stumma och döva ande, jag befaller dig: far ut ur honom och kom aldrig mer tillbaka.” [26] Den gav till ett skrik och ryckte och slet i pojken och for så ut ur honom. Och pojken låg där så livlös att alla sade att han var död. [27] Men Jesus tog hans hand och reste honom upp, och han steg upp. [28] När Jesus hade kommit hem och lärjungarna var ensamma med honom frågade de: ”Varför kunde inte vi driva ut den?” [29] Han svarade: ”Den sorten kan bara drivas ut med bön.” [30] Sedan gick de därifrån och vandrade genom Galileen. Han ville inte att det skulle bli känt [31] eftersom han höll på att undervisa sina lärjungar. Han sade: ”Människosonen skall överlämnas i människors händer, och de kommer att döda honom, och tre dagar efter sin död skall han uppstå.” [32] Men de förstod inte vad han menade och vågade inte fråga.

Hon är ett föredöme för oss alla!

Dagens predikan kommer från Jan-Åke Larsson. Vill du höra den live så kom till Valla kyrka kl 10:00 eller till Åstol kl 14:00.

Kvinnan häller olja över Jesus hår. Bibliska figurer i Björkekärrs kyrka. Foto Carina Etander Rimborg

Kvinnan häller olja över Jesus hår. Bibliska figurer i Björkekärrs kyrka. Foto Carina Etander Rimborg

De hade precis slagit sig ned vid bordet när kvinnan kommer in. Uppenbarligen tillhör hon inte de inbjudna, eftersom hon anländer lite efter de andra, när måltiden redan börjat.

Hon går fram till Jesus och plockar fram en alabasterflaska, ett litet lerkrus med en så smal hals att den dyrbara oljan bara droppvis ska kunna komma ut.

Men det duger inte för henne utan hon bryter av den smala halsen och häller ut alltsammans över Jesus huvud.

Av doften som fyller rummet förstår de andra att det är nardusbalsam, en särskilt dyrbar olja som användes bland annat för att smörja kungar.

Den här kvinnan är hängiven och spontan. Hon uttrycker sin tro och kärlek till Jesus i handling.

Hon älskade Jesus, inte bara sådär lite lagom utan av hela sitt hjärta. Hon ville ge allt för honom.

Och hon gjorde det som i hennes värld uttryckte mest kärlek. Med häpnad ser de andra gästerna på och kritikerna låter inte vänta på sig.

Det står att de blev förargade och började tala med varandra. Ingen vände sig till Jesus eller kvinnan, utan de talar upprört bakom deras ryggar.

Hur vanligt är inte detta, att man inte vänder sig till vederbörande, för att klara upp något som kanske bara är ett missförstånd.

Nej man vänder sig hellre till likasinnade där man vet att man får medhåll.

Och så är det någon som drar till det där med ”de fattiga”! Vilken smart knep för att få kvinnan att få dåligt samvete.

”De fattiga” blir ett effektivt slagträ i debatten! Någon större omsorg om de fattiga låg inte bakom, i så fall hade man kunnat göra något åt det för länge sedan.

Varför var man så förargad över hennes beteende? Var det opassande? Förmodligen.

Vi vet inte så mycket om den här kvinnan, men hon kanske var illa sedd i samhället, utanför gemenskapen, kanske prostituerad.

Ofta är det så att det är de som är utanför som har minst att förlora och som också vågar vara opassande.

Nu tränger hon sig in bland de andra, går rakt in i händelsernas centrum och uttrycker en större hängivenhet för Jesus än vad någon av de andra gjort.

Kanske de väntar sig att Jesus ska avvisa kvinnan och förebrå henne för ett sådant slöseri.

De retar sig på att han bara låter det ske. Men ingen har monopol på Jesus, han tar emot alla som kommer till honom.

Han låter sig aldrig inordnas i ett särskilt fack, ingen kan komma med några ägandeanspråk på honom.

Det är inte vi som ska äga Jesus utan han som ska äga oss. Kvinnan sökte hans gemenskap, och hon fick kämpa för att övervinna de hinder som låg i vägen.

Hon fick kämpa med sig själv och med omgivningen. Hon fick kämpa med hur hon skulle uttrycka sin tro, vad som är rätt och vad som är fel?

Att söka gemenskap med Jesus sker sällan utan kamp. Men å andra sidan, den som aldrig har kämpat med sin tro den har heller aldrig tagit tron på allvar.

Har du problem med din tro så tyder det på att du vill tro, att du inser att tron är värdefull.

Och kom ihåg att du inte är ensam i din kamp! Många kristna har genomgått den, och i slutändan fått se hur trons kamp fått dem att borra djupare.

De har kommit igenom med en fastare tro, en tro som gör dem än tryggare i livets stormar. Det är som med trädets rötter: har de bara tillräckligt djupa rötter så står trädet i de värsta av stormar.

Så vad du än kämpar med så handlar det om att inte ge upp. Det finns en väg igenom.

Tron på Jesus är ju ett språng ut i det okända. Det är bara genom att ta det där språnget som jag kan känna mig förvissad om att Gud finns och tar emot mig.

Står jag vid sidan av och iakttar så lär jag inte få några personliga erfarenheter heller.

Men ofta är det en kamp att våga ta det där språnget, att överlåta sig till Gud. Om mina förväntningar inte infrias, kan jag då helskinnad kan ta mig tillbaka? Finns det ingen säkerhetsgaranti?

Nej, Gud ger inga garantier i förväg. Vi får lita på hans löften. Ger vi allt till honom får vi allt tillbaka.

Den hängivna kärleken räknar och kalkylerar inte utan bryter upp flaskan och ger med slösande kärlek allt det hon har.

Den hängivna kärleken tänker inte efter vad som är tillräckligt. Hur mycket behövs, räcker det här? Eller måste jag ge mer? Den väntar sig inga gentjänster, det är inte därför som den ger ut.

Inte desto mindre får den allt tillbaks. Kvinnan, hon som gav allt och fick allt.

Hon fick bli ett föredöme, ett exempel för oss alla.

”Överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.” Detta har vi gjort idag.

Jan-Åke Larsson. Foto Carina Etander Rimborg

Jan-Åke Larsson. Foto Carina Etander Rimborg

Jesus fick sannerligen rätt, fortfarande efter 2000 år så vet vi vad hängiven kärlek till Jesus är tack vare den här kvinnan.

Amen

Jan-Åke Larsson
präst

Söndagens text: 

Bibeltexter

GAMMALTESTAMENTLIG LÄSNING

Jesaja kapitel 61, vers 1 – 3

Herren Guds ande fyller mig, ty Herren har smort mig. Han har sänt mig att frambära glädjebud till de betryckta och ge de förkrossade bot, att förkunna frihet för de fångna, befrielse för de fjättrade, att förkunna ett nådens år från Herren, en hämndens dag från vår Gud, att trösta alla som sörjer och ge de sörjande i Sion huvudprydnad i stället för aska, glädjens olja i stället för sorgdräkt, lovsång i stället för modlöshet. De skall kallas ”rättfärdighetens träd”, som Herren planterat för att visa sin härlighet.

EPISTEL

Till hebreerna kapitel 11, vers 23 – 27

I tro höll Moses föräldrar sitt nyfödda barn gömt i tre månader, eftersom de såg att det var ett vackert barn, och de lät sig inte skrämmas av kungens påbud. I tro vägrade Mose som vuxen att låta sig kallas son till faraos dotter. Han ville hellre fara illa tillsammans med Guds folk än ha en kortvarig glädje av synden. Han såg fram mot lönen som väntade och räknade den smälek som Messias får utstå som en större rikedom än Egyptens skatter. I tro lämnade han Egypten och fruktade inte kungens vrede utan höll ut, därför att han liksom såg den Osynlige.

EVANGELIUM

Evangeliet enligt Markus kapitel 14, vers 3 – 9

Medan han var i Betania och låg till bords hemma hos Simon den spetälske kom en kvinna med en flaska dyrbar äkta nardusbalsam. Hon bröt upp flaskan och hällde ut alltsammans över hans huvud. Några blev förargade och sade till varandra: ”Vilket slöseri med balsam. För den oljan hade man ju kunnat få mer än trehundra denarer att ge åt de fattiga.” Och de grälade på henne. Men Jesus sade: ”Låt henne vara! Varför gör ni henne ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga har ni alltid hos er, och dem kan ni göra gott mot när ni vill, men mig har ni inte alltid. Hon har gjort vad hon kunde. I förväg har hon sörjt för att min kropp blev smord till begravningen. Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.”

PSALTAREN

Psaltaren kapitel 130, vers 1 – 8

En vallfartssång. Herre, hör mitt rop, lyssna när jag bönfaller dig! Om du lade synder på minnet, Herre, vem kunde då bestå? Men hos dig finns förlåtelse, och därför fruktar man dig. Jag väntar på Herren, jag längtar, jag hoppas få höra hans ord. Jag längtar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, än väktarna efter morgonen. Hoppas på Herren, Israel, ty hos Herren finns nåd och makten att befria. Han skall befria Israel från alla synder.

Vad ska du avstå?

Foto Hanna Hummlebo IKON

Foto Hanna Hummlebo IKON

Fettisdagen – semledagen. För många är alla dagar semledag – men traditionen bjuder att det är tisdagen innan fastan börjar. Tisdagen som avslutar ”Fastlagstiden” som börjar med fastlagssöndagen och avslutas med fastlagstisdagen.

Och fastan börjar på askonsdagen – då är det 40 dagar kvar till påsk (borträknat söndagarna som alltid är högtidsdagar). Den som vill fira askondagsmässa är välkommen till Rönnängs kyrka 1 mars kl 18:30.

Under fastan är det många som passar på att avstå från något. Avstå för att faktiskt tänka på något annat. Det kan vara att avstå från mat, men det kan också vara TV-tittande, alkohol, dator, eller att spendera pengar på sig själv.

Läs mer om fastan här

https://www.svenskakyrkan.se/fastan

Svenska kyrkan i Umeå har tagit fram en ”fastekalender” där man får tips på vad man kan göra varje dag. De har gjort den som en roligt kub, så det blir lite pyssel att klippa och klistra.

https://www.svenskakyrkan.se/umea/fastekalender

Även Svenska kyrkan i Helsingborg har tagit fram en fastekalender. Den hittar du här på prästen Sofija Pedersen Videkes blogg:

https://sofijapedersenvideke.wordpress.com/2017/02/09/fastekalender-infor-pask-2017/

Under hela fastan pågår fastekampanjen. Om du vill ha en fastebössa så hör av dig till pastorsexpeditionen eller till din närmaste kyrka så löser vi det. Det projektet som fastekampanjen fokuserar i år är KO-projektet. Kanske är det ditt bidrag i år?

https://www.svenskakyrkan.se/fastekampanjen

Ko fastekampanj annons