Lilla liv nu är du här…psalm 901

Dop i Skärhamn. Foto Annika Johansson.

Dop i Skärhamn. Foto Annika Johansson.

Förra lördagen fick jag förmånen att döpa fyra barn, tre av dem på samma gång. Ni kan tänka er hur det ser ut i kyrkan, massor av människor, familjer till de barn som skall döpas. Stora syskon till bäbisarna och andra barn som finns överallt.

För mig är dopet en barnens gudstjänst och barnen får lov att finnas i kyrkan. Skönast för alla tänker jag, än att någon vuxen tvingar de att sitta still.

Just denna lördagen så fanns det tre storasyskon som inte alls var intresserade av lillebror/lillasyster. Men helt klart var intresserad av den stora kyrkan, med den spännande altarringen som man kunde krypa igenom.

Att få döpa barn är bland det roligaste jag gör och som det var i detta fall så kände jag familjen lite och vi hade pratat tidigare. Mammorna till barnen hade varit på vår öppna förskola, Liten och stor, där vi hade träffats under enklare förhållanden.

Jag tänker det är ett bra sätt att faktiskt lära känna varandra, genom att sitta på golvet, prata med varandra och leka med barnen. Får jag möjlighet så finns jag bland barn och föräldrar en stund. Det finns alltid något att prata om, jag är ju också mamma och har en del erfarenhet, och ofta hamnar vi i de stora livsfrågorna eller så frågar de om något som har med kyrkan att göra.

När jag blir bokad för att göra ett dop, så brukar jag träffa familjen i anslutning till Liten och stor. Dels för att de kan få se vad vi gör och dels för att vi är nära kyrkan.

Det diskuteras mycket idag om dopet, att det är ett av det viktigaste vi gör i Svenska kyrkan. Där träffar vi de unga föräldrarna, där kan vi visa på vad kyrkan kan erbjuda av verksamheter och samtidigt få tid till prat. Många av de finaste samtalen har jag haft inför dopet, där vi tagit tid för samtal, lyssna till berättelsen om förlossning, väntande på barnet men också frågor om liv och död. Som en mamma sa till mig en gång, så skönt att få känna mig som mig själv, tänka kloka tankar och fundera tillsammans med en annan människa, i stället för att bara vara förälder.

En del av diskussionen går ut på att unga människor döper av tradition och för att man gör det i släkten/familjen. Men jag tänker så här, den unga familjen väljer att döpa i kyrkan, de vill vara i kyrkorummet. Det betyder något.

Och då blir mötet mellan de och oss i kyrkan viktigt, att vi tar deras frågor och tankar på allvar och ser den lilla familjen. Det är också så idag, att när ett barn döps så kan det vara första gången släkterna träffas. Det är mycket vanligt med stora dop med många anhöriga. Och det börjar bli mer vanligt att familjen faktiskt väljer att viga sig i samband med dopet.

I lördagens dop döptes Tage, August och Alva. De ömsom sov och var glada, grät en skvätt och var som barn är mest. De blev döpta i Faderns och Sonens och den heliga Andes namn. De fick visas upp för rörda släktingar och vänner. Och mitt i allt detta får jag vara med, det är verkligen en gåva.

Att få dela glädjen över ett litet barn som finns här i världen, en ny liten människa som blir välkomnad i kyrkan.

Jag vet också att det kan vara svårt att få till den där doptiden när man har en nyfödd i huset, tiden liksom räcker inte till.

Men döpa ditt barn, eller dig själv, det kan du göra när som helst i livet. Ta kontakt med en pastorsexpedition nära dig, så hjälper de dig med att hitta tid, präst och dag för dopet.

Den 10 juni kommer vi att ha en dag med både drop-in dop och drop-in vigslar i Skärhamns kyrka. Dit är du välkommen som vill döpa ditt barn, eller dig själv. Ingen föranmälan krävs, du bara kommer dit.

Vill du viga dig, så behöver du en hindersprövning som du får på Skatteverket. Ta med den och kom till Skärhamns kyrka 10/6 mellan klockan 11-16 !

Lilla liv nu är du här
känner inte världen.
”Gud som haver barnen kär”
blir din hjälp på färden.
Gud har kallat dig vid namn
ger dig trygghet i sin famn
så att du kan växa
vis av livets läxa.

Lilla liv nu är du här
”himlen allt förklarar”.
Alla barn hör hemma där
i det ljus som varar.
Jorden är din boning nu.
Hör ditt namn! Det är ju du
lilla liv unika
vad du gör oss rika.

Psalm 901

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström
präst

Kampen mot ondskan

Dagens predikan kommer från Janåke Hansson. Du kan höra den live i Klädesholmens kyrkan kl 11 eller i Rönnängs kyrkan kl 17. 

Vi har nu kommit ett stycke in i fastan. Den inleddes med Askonsdagen. Under de tre följande söndagarna är det kampen ur några olika perspektiv det handlar om. Idag den tredje söndagen i fastan är överskriften: ”Kampen mot ondskan”.

Att vi människor står i en sådan kamp är inte svårt att se. Dagligen blir vi påminda. Den finns i våra egna liv, i vår oro för vår hälsa, i vårt sökande efter trygghet, mening med våra liv. Vi kan göra stora uppoffringar för att få det onda att vika undan så att vi kan få leva det goda livet tillsammans. Jag kan se det till exempel då många på kort tid, efter en vädjan via sociala media, generöst kan ge pengar för att bekosta en dyr operation för att hjälpa en svårt sjuk.

Flykting Foto Gunnar Menander/GMPP/Ikon

Flykting Foto Gunnar Menander/GMPP/Ikon

Vi ser också ondskan i de konflikter som får miljontals människor att fly från krig i sina hemländer. Men även här mobiliserar ondskan motkrafter. Vi vill göra något för att hjälpa offren för ondskan och driva det onda på flykt. Ondskan väcker vår kamplust.

Men samtidigt känner vi vår maktlöshet. Det fortsätter ju bara. Krigen tar inte slut. Bara fler och fler tvingas fly. Så därför kan vi känna igen oss i lärjungarnas maktlöshet när de inte kunde hjälpa mannen som kommit med sin sjuke son.

Men som om det inte var nog. Deras maktlöshet inför ett lidande de inte rådde på väckte människors kritik. Det står att några skriftlärda diskuterade med dem. De hade förväntningar på Jesu lärjungar. Men de kunde inget göra. Vilka som anklagelserna var och vad lärjungarna sa till sitt försvar vet vi inte. Säkert var de själva förvånade och förskräckta över sin maktlöshet. Jesus hade ju gett dem makt över demonerna. Så hade han sagt då han sände dem ut att predika (Mark 3:13-15). Men det fungerade inte.

Deras erfarenhet är också vår erfarenhet. Hur ofta känner vi oss inte maktlösa inför det onda? Hur mycket god vilja vi än har, så räcker den inte till. Utan istället fastnar vi i ändlösa diskussioner om ondskans grymhet och vad vi skall göra eller låta bli att göra (för det är ju ändå ingen idé) för att lindra världens nöd.

Mitt i lärjungarnas dispyt med de skriftlärda kommer Jesus. Han undrar vad som står på. Snabbt sätter han sig in i situationen och det hela avslutas med att Jesus hjälper den sjuke och helar honom.

Men ser det inte lite väl lätt ut? Vi som känner vår maktlöshet inför flyktingkrisen, cancern, våldet i förorterna, barnen ingen bryr sig om, religiösextremism, vi tänker; ”Så där lätt är det väl ändå inte? Vi ropar på Jesus och han fixar det.”

Nu säger inte heller Jesus det. Tvärtom säger han, när lärjungarna frågar varför de inget kunde göra, att deras ansträngning inte varit tillräcklig. Det fattades bön. Viljan till handling fanns där, också försöken att göra något. Men det fattades bön.

Royne Mercurio /Ikon

Royne Mercurio /Ikon

”Bed och arbeta”, på latin heter det Ora et labora”. Det är en uppmaning som ljudit genom hela kyrkans historia. Både bön och arbete behövs i kampen mot ondskan och det börjar med bön. B kommer före A. Bön kommer före arbete. Det är därför kyrkan alltid firat sin främsta gudstjänst inte den sista dagen i veckan, även om det ser ut så i våra almanackor numera. Nej, söndagen är den första dagen i veckan. I den tidiga kyrkan var det verkligen så. Lördagen var vilodagen och söndagen var den första arbetsdagen. Tidigt på söndagmorgon innan arbetet började, bad man och tog emot Kristus i bröd och vin i nattvarden, sedan gick man ut i arbete.

Sådant är mönstret för kyrkan. Vårt arbete i Guds rike, i kampen mot ondskan, börjar med bön. I mässan får vi ta emot Kristus för att därifrån ”stärkta av måltidsrasten” sändas ut i världen i vår Herres tjänst för att föra ned himmelens vilja på jorden.

Den tjänsten har vi främst i våra vanliga uppgifter. Var annars skulle vi ha den? Och kraften, fantasin och uthålligheten, i vår tjänst, den har vi i vår Herre och Skapare, Frälsare och Hjälpare! I Guds namn kan vi vinna seger!

Att det finns kraft att få i Gudsmöte ser vi också i evangeliet idag. Markus har med en detalj som indikerar något viktigt, nämligen, det finns kraft att få i Gudsmötet. Det står att när Jesus kom till folket så ”greps de av bävan”. Men inte på det sättet att de blev rädda. Tvärtom de ”skyndade fram” till honom.

Bävan som fick folket att skynda fram till Jesus berodde på att han strax innan, tillsammans med sina lärjungar Petrus, Jakob och Johannes i ett omtumlade Gudsmöte på Förklaringsberget, varit inneslutna i ett gudomligt ljus (läs om händelsen i Mark 9:2-8). Fortfarande påverkade av denna gudomliga urladdning kliver de rakt in, i en för lärjungarna nedanför berget, hopplös kamp. Men när Jesus kommer sker det som såg omöjligt ut.

Nu sker inte allt som vi ber om. Ondskan förmeras ofta snabbare än den kan drivas på flykten. Cancern dödar, människor skjuts ihjäl i förorterna och vi förblir likgiltiga inför människor i nöd. Tron svalnar, hopp byts ut mot hopplöshet. Jesus själv skulle strax efter denna händelse, avrättas som en förbrytare, på ett kors i Jerusalem. Men inte ens då Jesus död tas ner från korset är hoppet ute.

Sådant är också vårt hopp i tron på Kristus. Döden har inte sista ordet. Livet i Kristus slutar inte i nederlag. ”Jag skall uppstå igen”, sa Jesus till sina lärjungar. Så kan också vi tro på en uppståndelse efter vår död och en tillvaro där kampen mot ondskan är över. I Kristus har vi det hoppet och det ger oss kraft redan nu i vår kamp mot ondskan.

/Janåke Hansson
präst

Söndagens texter

1 Kung 18:26-29

Baalsprofeterna tog den tjur de hade fått och gjorde i ordning den. Sedan åkallade de Baal oavbrutet från morgonen ända till middagstiden: ”Baal, svara oss!” Men det kom inget ljud och inget svar. Då började de hoppa kring altaret som de hade rest. [27] Vid middagstiden hånade Elia dem. ”Ropa högre!” sade han. ”Han är ju gud, men han har väl sitt att sköta, han kan ha gått avsides eller vara ute i något ärende. Kanske han sover och måste vakna först!” [28] De ropade ännu högre och sargade sig med knivar och spjut som de brukade, så att blodet flöt. [29] Hela eftermiddagen fortsatte de i profetisk extas, ända till tiden för matoffret. Men det kom inget ljud, inget svar, inget tecken.

När tiden för matoffret var inne trädde profeten Elia fram och bad: ”Herre, Abrahams, Isaks och Israels Gud, låt det i dag bli uppenbart att du är Gud i Israel, att jag är din tjänare och att det är på din befallning jag har gjort allt detta. [37] Svara mig, Herre, svara mig, så att detta folk inser att det är du, Herre, som är Gud och att det är du som har vänt deras hjärtan bort från dig.” [38] Då slog Herrens eld ner och förtärde offret och veden, stenarna och jorden och slickade upp vattnet i diket.

[39] Folket såg vad som hände och föll ner på sina ansikten och ropade: ”Det är Herren som är Gud, det är Herren som är Gud.”

 

Upp 3:14-19

Skriv till ängeln för församlingen i Laodikeia:

Så säger han som är Amen, det trovärdiga och sanna vittnet, början till Guds skapelse. [15] Jag känner dina gärningar, du är varken kall eller varm. Om du ändå vore kall eller varm! [16] Men nu är du ljum och varken varm eller kall, och därför skall jag spy ut dig ur min mun. [17] Du säger: jag är rik, jag har vunnit rikedom och saknar ingenting. Och du förstår inte att just du är eländig och ömkansvärd och fattig och blind och naken. [18] Jag råder dig att hos mig köpa guld som har renats i eld så att du blir rik, och vita kläder så att du kan klä dig och dölja din skamliga nakenhet, och salva att smörja dina ögon med så att du kan se. [19] Jag tillrättavisar och tuktar alla dem jag älskar. Visa iver och vänd om!

Mark 9:14-32

När Jesus med Petrus, Jakob och Johannes kom tillbaka till lärjungarna fann de mycket folk omkring dem och skriftlärda som diskuterade med dem. [15] Men när folket fick se honom greps de av bävan och skyndade fram för att hälsa honom. [16] Han frågade: ”Vad är det ni diskuterar?” – [17] ”Mästare”, svarade en i mängden, ”jag har kommit till dig med min son som har en stum ande. [18] Var den än faller över honom kastar den omkull honom, och han tuggar fradga och skär tänder och blir stel. Jag bad dina lärjungar driva ut den, och de kunde inte.” [19] Han sade: ”Detta släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? För hit honom!” [20] De kom fram med pojken, och när han fick se Jesus började anden genast slita i honom så att han föll omkull och vältrade sig på marken med fradga kring munnen. [21] Jesus frågade hans far: ”Hur länge har det varit så här med honom?” Fadern svarade: ”Sedan han var liten, [22] och ofta har anden kastat honom både i eld och i vatten för att ta livet av honom. Men förbarma dig över oss och hjälp oss, om du kan.” [23] Jesus sade: ”Om jag kan? Allt är möjligt för den som tror.” [24] Då ropade pojkens far: ”Jag tror. Hjälp min otro!” [25] När Jesus såg att folk strömmade till sade han strängt till den orena anden: ”Du stumma och döva ande, jag befaller dig: far ut ur honom och kom aldrig mer tillbaka.” [26] Den gav till ett skrik och ryckte och slet i pojken och for så ut ur honom. Och pojken låg där så livlös att alla sade att han var död. [27] Men Jesus tog hans hand och reste honom upp, och han steg upp. [28] När Jesus hade kommit hem och lärjungarna var ensamma med honom frågade de: ”Varför kunde inte vi driva ut den?” [29] Han svarade: ”Den sorten kan bara drivas ut med bön.” [30] Sedan gick de därifrån och vandrade genom Galileen. Han ville inte att det skulle bli känt [31] eftersom han höll på att undervisa sina lärjungar. Han sade: ”Människosonen skall överlämnas i människors händer, och de kommer att döda honom, och tre dagar efter sin död skall han uppstå.” [32] Men de förstod inte vad han menade och vågade inte fråga.

Duger jag som förälder?

Nästa torsdag, 23 mars, är det en föreläsning med Cajsa Tengblad som tar upp frågan om hur jag är som förälder och hur jag kan ta mitt liv på allvar och på det sättet bli en bra förebild för mina barn. Missa inte detta tillfälle. Fri entre, ingen anmälan.

Cajsa Tengblad

Cajsa Tengblad

Tillsammans är det nya själv!

FÖRELÄSNING MED CAJSA TENGBLAD 23 MARS KL 18.00-20.00

Må bra-kunskap och livsstrategier för föräldrar.

Cajsa Tengblad har tidigare skrivit om hur vi kan hjälpa våra barn och ungdomar till en sund självbild och lagom god självkänsla.

Nu har hon skrivit den bok hon själv har saknat, en bok som inte handlar så mycket om hur vi ska bemöta våra barn, utan mer om hur vi som föräldrar, oavsett livssituation, ska ta vårt liv på allvar, leva för att må bra och få ett gott liv – och på så sätt vara positiva förebilder för våra barn.

http//www.cajsatengblad.com/

Föreläsningen sker i samverkan med studieförbundet Sensus.

https://www.svenskakyrkan.se/tjorn/cajsa-tengblad

Jag lär mig något nytt varje dag!

Som ni säkert läst i ett tidigare inlägg har alla präster och diakoner i Göteborg stift, samlats för ett stort möte i två dagar. Temat för mötet var Nåd.

Vi var i Domkyrkan och Posthotellet, det är mäktigt med så många 730 personer som sjunger på samma gång i en stor kyrka. Jag gillar verkligen gudstjänster när sången får ljuda mellan väggarna.

Vi hade innan mötet fått läst en bok av Jesper Svartvik, Förunderligt förtroende som han skrivit på uppdrag av Biskop Per Eckerdal med ämnet Nåd.

Jesper Svartvik föreläste för oss, så gjorde även Maria Ottesten som är redaktör för en ny bok som heter Nåd i Realtid, en antologi där Else Blomgren, Pekka Mellergård, Cecilia Nahnfeldt och Håkan Stenow skriver om Nåd ur olika perspektiv.

Det var mycket matnyttigt som kom fram under dagarna och för mig en hel del bekräftelse på hur jag själv tänker.

Det jag upptäckte att alla tänker inte som jag om Nåd, det visste jag egentligen men för mig är Nåd befrielse, upprättelse, hopp och förlåtelse. Det visade sig att många har en mörkare syn på Nåd som hör ihop med synd och skam. Det är något av arvet som Göteborgs stift dras med fick jag förklarat för mig.

Att prata om Nåd handlar också om Gudsbild, människosyn och bibelsyn. Och där har vi alla helt olika bilder.

Min bild av Gud är kärlek och hela tiden skapande och det genomsyrar allt jag gör. Han har också gett oss en fri vilja till att göra som vi vill. Vilket innebär att vi människor gör det som är ont, för att vi brister. Vi klarar inte av, orkar inte med att vara goda människor även om vi vill med hela oss. Vi försöker göra vårt bästa, och det duger.

Vattenfall. Foto Gustaf Hellsing. Svenska kyrkan IKON

Vattenfall. Foto Gustaf Hellsing. Svenska kyrkan IKON

Nåden finns där för oss alla, den flödar rikligt och ges till oss utan att vi förtjänar det. Det bara finns där, vi behöver inte prestera eftersom Gud älskar oss och ser oss djupt inne i våra hjärtan och ser vår strävan.

Jag gillar sången ”En fattig bonddräng” där det beskrivs så fint om vår strävan och att Gud ser det.

Står där, fattig bonddräng, invid himmelens port,
lite rädd och ledsen för de synder jag gjort.
Man ska inte supa, hålls med flickor och slåss.
Herren Gud i himlen är väl missnöjd förstås.

Men då säger Herren: Fattig bonddräng, kom hit!
Jag har sett din strävan och ditt eviga slit.
Därför, fattig bonddräng, är du välkommen här.
Därför, fattig bonddräng, ska du vara mig när.

Och jag, fattig bonddräng, står så still inför Gud,
och sen klär han på mig den mest snövita skrud.
Nu du, säger Herren är ditt arbete slut.
Nu du, fattig bonddräng nu får du vila ut.

Text: Astrid Lindgren

Jesper Svartvik pratar om Nåd som tre olika saker; Att göra rätt, Nådens kärlek och att ödmjukt vandra med Gud.

Han menar att Nåd också är handling, att göra Nåd. Han sa bland annat ”fundera inte på om du skall älska din medmänniska, handla som om du gjorde det”.

Hopp är inte ett passivt väntande, det är ett aktivt handlande i hur världen verkligen är. Vi orkar mer än vad vi tror och klarar av mer än vad vi tror. ”Hoppet är det där med fjädrar, som slår sig ner i själen och sjunger en melodi utan ord…” skriver Emily Dickinson i en dikt. Fina ord tänker jag.

Svartvik menar att när vi möts öga mot öga så uppstår både Hopp och Nåd och ett möte mellan människor. På hebreiska heter ansikte Panim. Så han säger Panim mot Panim. Ansikte mot ansikte. Då kan vi också se varandra, acceptera våra olikheter och börja samtala med varandra. I Välsignelse orden vänder Gud sitt ansikte mot oss. Vi kan se Gud i den andra människan.

Han säger att vi skall bli vän med nåden, som för många är något negativt. Men den möter oss inte bara i nederlagen den möter oss i kärleken.

När vi blir helt odugliga så blir vi mottagliga för Nåden säger Svartvik. Nådens kärlek fyller oss.

Det blev ett samtal uppe på scenen mellan Jesper Svartvik och Joel Halldorf, Stefan Eklund, Katarina Redegard, Nina Karemo och där kom det en hel del kloka ord och en del provokationer.

Bland annat att vi i kyrkan är duktiga på kärleksfulla gärningar/handlingar utåt. I den undersökning som kom torsdagen 16 mars om hur Svenska kyrkan agerat under den stora flyktingströmmen visade sig att åttiotvå procent av församlingarna varit aktiva. Vilket bevisar ovanstående uttalande. Men hur är det med oss själva, internt? Mellan olika samfund och andra religioner? Finns Nåden och kärleken där? Handen på hjärtat, där fungerar det kanske inte så bra, eller?

Jag vill avsluta med orden om att se Gud i den andre människans ansikte i alla möten oavsett med vem du möter.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström
präst

Bli inte förskräckt… Nåd i realtid!

Bli inte förskräckt om du åker till Göteborg i dag och går till domkyrkan, då kommer du se att där vimlar av präster och diakoner. Biskopen har nämligen kallat till Präst och diakonmöte och de kommer under två dagar att samlas och tala om Nåd i realtid.

(Jag kommer ihåg när jag var tonåring och en dag rörde mig runt domkyrkan och plötsligt så såg jag präster precis överallt. Jag blev jätterädd först och undrade vad som hänt, tills jag insåg att de hade något möte.)

Så här står det i pressmeddelandet från stiftet:

Under två dagar samlas i Göteborg 730 präster och diakoner från hela Göteborgs stift. Det är biskop Per Eckerdal som kallat till Präst- och diakonmöte och temat är ”Nåd i realtid”, nåd här och nu. Mötet sker under reformationsåret som har nåd som ett bärande ord. Inför mötet har Jesper Svartvik skrivit boken ”Förunderligt förtroende” och under mötet släpps en ny bok på temat nåd med kyrkoherde Maria Ottensten som redaktör.

2017 är ett jubileumsår. För 500 år sedan spikade Martin Luther upp sina 95 teser på porten till slottskyrkan i Wittenberg.

Boksläpp

Reformatorn Marin Luthers tankar om nåden är temat för det präst och diakonmöte som biskop Per Eckerdal kallat Göteborgs stifts alla präster och diakoner till. Mötet pågår 15-16 mars i Göteborg. Inför mötet har alla läst boken ”Förunderligt förtroende” av Jesper Svartvik, som beställts till mötet av Göteborgs stift. Och under mötet släpps en ny bok. Det är kontraktsprost Maria Ottenstens antologi ”Nåd i realtid”. 

Vad är nåd i vår tid? Vad händer med en människa som möter nåd? Vad innebär det att tro på en nådig Gud? Vad innebär det att vi i oss själva bär både möjligheter och hinder? Vad innebär det att det i världen finns det både det som är vacker och gott och fult och ont? är några frågor som ställs i boken ”Nåd i realtid”. Utöver Maria Ottensten medverkar Else Blomgren, Pekka Mellergård, Cecilia Nahnfeldt och Håkan Stenow i boken.

Möten runt om i stiftet

Alla präster och diakoner får boken ”Nåd i realtid” med sig från mötet i Göteborg. I början av april kommer man sedan att samlas regionalt i stiftets olika kontrakt för att samtala om boken. Den 23 maj samlas alla åter i Göteborg för en heldag. Då kommer biskop Per Eckerdal att sammanfatta samtalen kring boken samt att också lämna sin ämbetsberättelse, en reflektion över det han mött i Göteborgs stift då han bland annat besökt och visiterat stiftets församlingar.

Samtal och inspiration

Ett präst- och diakonmöte är ett tillfälle för präster och diakoner i stiftet att få möta varandra för att samtala om aktuella frågor, inspireras och fira gudstjänst tillsammans. Det är biskopen som kallar och det brukar hållas präst- och diakonmöten vart sjätte år. Detta blir biskop Per Eckerdals första och sista präst- och diakonmöte under sin ämbetstid i Göteborgs stift. Han går i pension i slutet av februari nästa år.

Här kan du se en film biskopen spelade in förra året inför mötet som börjar i dag:

Här kan du se inbjudan till mötet som spelades in förra året.

/Carina Etander Rimborg
kommunikatör

Hon är ett föredöme för oss alla!

Dagens predikan kommer från Jan-Åke Larsson. Vill du höra den live så kom till Valla kyrka kl 10:00 eller till Åstol kl 14:00.

Kvinnan häller olja över Jesus hår. Bibliska figurer i Björkekärrs kyrka. Foto Carina Etander Rimborg

Kvinnan häller olja över Jesus hår. Bibliska figurer i Björkekärrs kyrka. Foto Carina Etander Rimborg

De hade precis slagit sig ned vid bordet när kvinnan kommer in. Uppenbarligen tillhör hon inte de inbjudna, eftersom hon anländer lite efter de andra, när måltiden redan börjat.

Hon går fram till Jesus och plockar fram en alabasterflaska, ett litet lerkrus med en så smal hals att den dyrbara oljan bara droppvis ska kunna komma ut.

Men det duger inte för henne utan hon bryter av den smala halsen och häller ut alltsammans över Jesus huvud.

Av doften som fyller rummet förstår de andra att det är nardusbalsam, en särskilt dyrbar olja som användes bland annat för att smörja kungar.

Den här kvinnan är hängiven och spontan. Hon uttrycker sin tro och kärlek till Jesus i handling.

Hon älskade Jesus, inte bara sådär lite lagom utan av hela sitt hjärta. Hon ville ge allt för honom.

Och hon gjorde det som i hennes värld uttryckte mest kärlek. Med häpnad ser de andra gästerna på och kritikerna låter inte vänta på sig.

Det står att de blev förargade och började tala med varandra. Ingen vände sig till Jesus eller kvinnan, utan de talar upprört bakom deras ryggar.

Hur vanligt är inte detta, att man inte vänder sig till vederbörande, för att klara upp något som kanske bara är ett missförstånd.

Nej man vänder sig hellre till likasinnade där man vet att man får medhåll.

Och så är det någon som drar till det där med ”de fattiga”! Vilken smart knep för att få kvinnan att få dåligt samvete.

”De fattiga” blir ett effektivt slagträ i debatten! Någon större omsorg om de fattiga låg inte bakom, i så fall hade man kunnat göra något åt det för länge sedan.

Varför var man så förargad över hennes beteende? Var det opassande? Förmodligen.

Vi vet inte så mycket om den här kvinnan, men hon kanske var illa sedd i samhället, utanför gemenskapen, kanske prostituerad.

Ofta är det så att det är de som är utanför som har minst att förlora och som också vågar vara opassande.

Nu tränger hon sig in bland de andra, går rakt in i händelsernas centrum och uttrycker en större hängivenhet för Jesus än vad någon av de andra gjort.

Kanske de väntar sig att Jesus ska avvisa kvinnan och förebrå henne för ett sådant slöseri.

De retar sig på att han bara låter det ske. Men ingen har monopol på Jesus, han tar emot alla som kommer till honom.

Han låter sig aldrig inordnas i ett särskilt fack, ingen kan komma med några ägandeanspråk på honom.

Det är inte vi som ska äga Jesus utan han som ska äga oss. Kvinnan sökte hans gemenskap, och hon fick kämpa för att övervinna de hinder som låg i vägen.

Hon fick kämpa med sig själv och med omgivningen. Hon fick kämpa med hur hon skulle uttrycka sin tro, vad som är rätt och vad som är fel?

Att söka gemenskap med Jesus sker sällan utan kamp. Men å andra sidan, den som aldrig har kämpat med sin tro den har heller aldrig tagit tron på allvar.

Har du problem med din tro så tyder det på att du vill tro, att du inser att tron är värdefull.

Och kom ihåg att du inte är ensam i din kamp! Många kristna har genomgått den, och i slutändan fått se hur trons kamp fått dem att borra djupare.

De har kommit igenom med en fastare tro, en tro som gör dem än tryggare i livets stormar. Det är som med trädets rötter: har de bara tillräckligt djupa rötter så står trädet i de värsta av stormar.

Så vad du än kämpar med så handlar det om att inte ge upp. Det finns en väg igenom.

Tron på Jesus är ju ett språng ut i det okända. Det är bara genom att ta det där språnget som jag kan känna mig förvissad om att Gud finns och tar emot mig.

Står jag vid sidan av och iakttar så lär jag inte få några personliga erfarenheter heller.

Men ofta är det en kamp att våga ta det där språnget, att överlåta sig till Gud. Om mina förväntningar inte infrias, kan jag då helskinnad kan ta mig tillbaka? Finns det ingen säkerhetsgaranti?

Nej, Gud ger inga garantier i förväg. Vi får lita på hans löften. Ger vi allt till honom får vi allt tillbaka.

Den hängivna kärleken räknar och kalkylerar inte utan bryter upp flaskan och ger med slösande kärlek allt det hon har.

Den hängivna kärleken tänker inte efter vad som är tillräckligt. Hur mycket behövs, räcker det här? Eller måste jag ge mer? Den väntar sig inga gentjänster, det är inte därför som den ger ut.

Inte desto mindre får den allt tillbaks. Kvinnan, hon som gav allt och fick allt.

Hon fick bli ett föredöme, ett exempel för oss alla.

”Överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.” Detta har vi gjort idag.

Jan-Åke Larsson. Foto Carina Etander Rimborg

Jan-Åke Larsson. Foto Carina Etander Rimborg

Jesus fick sannerligen rätt, fortfarande efter 2000 år så vet vi vad hängiven kärlek till Jesus är tack vare den här kvinnan.

Amen

Jan-Åke Larsson
präst

Söndagens text: 

Bibeltexter

GAMMALTESTAMENTLIG LÄSNING

Jesaja kapitel 61, vers 1 – 3

Herren Guds ande fyller mig, ty Herren har smort mig. Han har sänt mig att frambära glädjebud till de betryckta och ge de förkrossade bot, att förkunna frihet för de fångna, befrielse för de fjättrade, att förkunna ett nådens år från Herren, en hämndens dag från vår Gud, att trösta alla som sörjer och ge de sörjande i Sion huvudprydnad i stället för aska, glädjens olja i stället för sorgdräkt, lovsång i stället för modlöshet. De skall kallas ”rättfärdighetens träd”, som Herren planterat för att visa sin härlighet.

EPISTEL

Till hebreerna kapitel 11, vers 23 – 27

I tro höll Moses föräldrar sitt nyfödda barn gömt i tre månader, eftersom de såg att det var ett vackert barn, och de lät sig inte skrämmas av kungens påbud. I tro vägrade Mose som vuxen att låta sig kallas son till faraos dotter. Han ville hellre fara illa tillsammans med Guds folk än ha en kortvarig glädje av synden. Han såg fram mot lönen som väntade och räknade den smälek som Messias får utstå som en större rikedom än Egyptens skatter. I tro lämnade han Egypten och fruktade inte kungens vrede utan höll ut, därför att han liksom såg den Osynlige.

EVANGELIUM

Evangeliet enligt Markus kapitel 14, vers 3 – 9

Medan han var i Betania och låg till bords hemma hos Simon den spetälske kom en kvinna med en flaska dyrbar äkta nardusbalsam. Hon bröt upp flaskan och hällde ut alltsammans över hans huvud. Några blev förargade och sade till varandra: ”Vilket slöseri med balsam. För den oljan hade man ju kunnat få mer än trehundra denarer att ge åt de fattiga.” Och de grälade på henne. Men Jesus sade: ”Låt henne vara! Varför gör ni henne ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga har ni alltid hos er, och dem kan ni göra gott mot när ni vill, men mig har ni inte alltid. Hon har gjort vad hon kunde. I förväg har hon sörjt för att min kropp blev smord till begravningen. Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.”

PSALTAREN

Psaltaren kapitel 130, vers 1 – 8

En vallfartssång. Herre, hör mitt rop, lyssna när jag bönfaller dig! Om du lade synder på minnet, Herre, vem kunde då bestå? Men hos dig finns förlåtelse, och därför fruktar man dig. Jag väntar på Herren, jag längtar, jag hoppas få höra hans ord. Jag längtar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, än väktarna efter morgonen. Hoppas på Herren, Israel, ty hos Herren finns nåd och makten att befria. Han skall befria Israel från alla synder.

Vad är värdighet?

Den 8 mars är det internationella kvinnodagen. Överallt i världen uppmärksammas kvinnor på olika sätt. Kvinnor som gör fantastiska saker, som styr och ställer och bestämmer. Men också många kvinnors situation som kan bestå i att underkuva sig, offra sig och att inte få sin röst hörd.

Det finns många sätt som flickor och kvinnor kan få ett säkrare liv och en mer jämlik situation. Inte sällan handlar det om utbildning och förhållningssätt.

Svenska kyrkan är med och stöttar flera olika projekt ute i världen. Årets faste-kampanj fokuserar på KO-kalv-projektet där en familj kan få ansöka om att få en dräktig ko. Kon hjälper familjen med mjölk, bränsle och avkastning när kalven kommer. En ko kan hjälpa familjen och inte sällan kvinnan i familjen att kunna försörja familjen och låta barnen att gå i skolan.

 

Ett annat projekt som Svenska kyrkan är en del av är att dela ut ”värdighets-kit” till flickor.

I Sydsudan i Afrika berättar Elizabeth om sin situation så här:

Krig och konflikt är bara en av de utmaningar som hindrar flickor från att gå i skolan och utbilda sig i Sydsudan. Så här beskriver Elizabeth, 17 år, själv situationen.

– Vi tjejer fostras tidigt in i kulturella omvårdnadsroller. Vår uppgift blir att finnas till för andra. Vi blir ofta utnyttjande, vi utsätts förbarnäktenskap, oönskade graviditeter, sexuellt överförbara sjukdomar, blir misshandlade, våldtagna och utsätts för annat sexuellt- eller psykologiskt våld, saker som alla har livslånga konsekvenser.

Flickorna går i förskolan Soda Alum i ett flyktingläger i Sydsudan. Många av dem har aldrig gått i skolan förut. I flyktinglägret får många flickor sin första chans till utbildning. Vi arbetar för att ändra skadliga attityder mot flickor och förhindra barnäktenskap. Foto: LWF/IKON

Hennes beskrivning av flickors och kvinnors situation är inte överdriven. Sanningen är att tonårsflickor i Sydsudan löper tre gånger högre risk att dö i barnsäng än de har chans att få gå färdigt grundskolan. Flickor tas ur skolan när de når puberteten på grund av föräldrars rädsla för att döttrarna ska bli trakasserade och utsättas för övergrepp. Istället gifts flickorna bort för en avgift, så kallat brudpris, eller får stanna hemma för att hjälpa till i hemmet.

Elizabeth går i åttan. Hon berättar om sin egen klass som exempel.

– I min klass finns det tjugofyra pojkar men bara sju flickor. Alla våra systrar har varit tvungna att gifta sig, många av dem redan innan de fyllde femton år. De fick aldrig chansen att gå i skolan så som jag fick. Det fick inte min mamma, mormor eller mina mostrar heller.

Elizabeth berättar vidare:

Ett annat slags hinder för flickors är att många familjer inte har råd att köpa dyra hygienartiklar som till exempel mensskydd. Oftast saknar skolorna rena toaletter på trygga platser som tjejerna känner sig bekväma att gå på. Många flickor tvingas stanna hemma den vecka då de har mens.

Genom Svenska kyrkans internationella arbete fick Elizabeth ett ”Värdighets-kit” med några av de hygienartiklar hon behöver.

– Vi har fått lära oss om hur vi ska sköta vår hygien under mensen och om sexuell hälsa och hur vi skyddar oss mot hiv.

”Vi behöver bara få chansen”
Det finns fler enkla saker som kan underlätta för flickor att kunna gå i skolan förklarar Elizabeth, sånt som barn i många länder tar för givet.

Läs hela artikeln här>>

I Sverige har vi kommit långt jämfört med andra länder. Men det gäller att vi aldrig slutar kämpa eller se varje människas värde! Kunskap och utbildning är en viktig ingrediens i detta.

Här på Tjörn är Svenska kyrkan med och uppmärksammar Internationella kvinnodagen på kommunhuset där diakon Maria Eriksson och Nätverket kvinnor på Tjörn deltar. Välkomna!

Internationella kvinnodagen på Tjörn

Sonia Sherefay -- foto Dag Björne

Den internationella kvinnodagen firas idag i kommunhuset, Skärhamn.

Från kl 17.30 blir det musik med elever från Billströmska och mingel i Stora Tjörnsalen.

Kl 18.30 får vi lyssna på Sonia Sherefay: folkhögskollärare, integrationskonsult, projektledare och föreläsare. Hon talar med humor och allvar om föräldraskap och integration, kulturella krockar, livet i exil, barn och ungas uppväxtvillkor, förskola och skola i det mångkulturella Sverige, multikulturell omvårdnad och relationer inom islam.

Arrangör: Integrationsenheten Tjörns kommun, Nätverket Kvinnor på Tjörn och biblioteket. Samarrangemang med Europa Direkt Göteborgsregionen.

http://www.tjorn.se/arkiv/nyheter2017/internationellakvinnodagenpatjorn.5.4228b8915a890959662cbb.html

/Carina Etander Rimborg
kommunikatör

På liv och död

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jag heter Jaana och är präst i Svenska kyrkan Tjörn. Jag kommer att skriva här på bloggen på fredagarna om vad jag gör i mitt arbete som präst. Det är inte bara predikan på söndagarna.

Denna vecka har alla som jobbar i Svenska kyrkan Tjörn varit på Hjärt-Lung- räddnings utbildning så kallad HLR.

Att kunna rädda liv är jätteviktigt och jag tänker efter att varit iväg några timmar, så enkelt egentligen och vilken skillnad det gör för människan som får hjälpen.

Många som är yrkesverksamma får utbildning i HLR någon gång under arbetslivet, en del får den ofta. Jag tänker att HLR är färskvara och det visar sig att forskningen utvecklas och man kommer på nya metoder och sätt att göra räddningen smidigare och bättre. Bara det här med hjärtstartarna som snart finns överallt. Men kan vi använda dem?

IMG_2567

Brandkvinnan berättar pedagogiskt hur vi ska göra. Foto Jaana Pollari Lindström

Men i alla fall, i går så gick jag och ett 10 tal av mina kolleger till räddningstjänsten Tjörns lokaler i Kållekärr och där möttes vi av en brandkvinna. Hon ledde oss pedagogiskt igenom alla moment, vi fick lite hjälpmedel i form av en docka med huvud och bröst, en telefon av papp och en hjärtstartare av papp. Sedan gick vi igång.

Det blev svettigt och många skratt bland oss, och jag tänker så skönt och tryggt för mig och de andra. Nu vet jag att alla jag jobbar med har fått utbildningen och vi kan hjälpa varandra om något skulle ske.

Det vi också kom på är att det är nog bra att berätta för familjen, lära barnen och den man lever tillsammans med hur man gör.

Men om olyckan är framme så skall man göra så här;

Foto: Jaana Pollari Lindström

Foto: Jaana Pollari Lindström

Gå fram till personen som ligger på marken (om den gör det) men troligtvis så ligger personen ner någonstans.

Ropa till den, Hallå! Är du vaken?! Skaka försiktigt i axlarna. Lyssna om du hör andning, se om bröstet rör på sig.

Är ni två stycken som hittar personen, så ringer den andre 112 nu och den förste påbörjar HLR om personen inte andas.

SOS alarm frågar dig vad som hänt, var du är och skickar sedan ambulans om det behövs. De kan också leda dig genom HLR om du själv blir stressad och rädd.

Andas personen så skall du lägga den på sidan så att luftvägarna är öppna. Skulle personen inte andas så börjar ni med HLR.

HLR kurs Foto Jaana Pollari Lindström

HLR kurs Foto Jaana Pollari Lindström

Du som startar upp HLR skall ta dina händer ovanpå varandra och med handloven trycka ganska hårt mitt emellan brösten 30 gånger, det kallas kompressioner. Sedan går du upp till ansiktet, lyfter upp hakan, håller för näsan och blåser in 2 gånger. Titta på bröstet så du ser att det rör på sig.

Fortsätt sedan med kompressionerna 30 gånger och 2 inblås i munnen.

Den som är med dig skall avlösa dig med kompressionerna. Finns det en hjärtstartare i närheten springer den andre personen och hämtar den.

Hjärtstartare - den berättar precis hur du ska göra. Foto Jaana Pollari Lindström

Hjärtstartare – den berättar precis hur du ska göra. Foto Jaana Pollari Lindström

Hjärtstartaren är mycket pedagogisk. Du trycker på startknappen och sedan ger den dig fullständiga instruktioner hur du skall göra.

Lämna inte människan som ligger där ensam. Invänta räddningstjänst och ambulans.

Det är fysiskt ansträngande att ge HLR och det är nyttigt att pröva på innan. Jag hoppas verkligen att jag inte hamnar i en sådan situation, men om jag gör det, så har jag redskap för att göra skillnad på Liv och Död.

Jaana Pollari Lindström
präst Svenska kyrkan Tjörn

Svenska kyrkan Tjörn har hjärtstartare i alla sina församlingar och på pastorsexpeditionen.

Här kan du också se och läsa hur det går till med HLR.

http://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Behandlingar/Hjart-lungraddning-HLR/?ar=True

Kärlekens väg – Kyrkans sanna skatt

I dag kommer predikan från Linda Lindblad som predikar på familjemässan i Stenkyrka kyrka kl 11:00. Välkomna!

Idag ska vi börja med att tänka oss femhundra år tillbaka i tiden. Det är väldigt lång tid. 1500-talet. Den här kyrkan är nästan 200 år men innan denna så fanns det en gammal kyrka här på plats och man tror att den var från medeltiden och då närmar vi oss tiden för 500 år sedan.

Foto Magnus Aronson

Foto Magnus Aronson

Då levde en man som hette Martin. Han levde i Tyskland och han var präst. Det fanns saker i kyrkan då som han ville förändra och han skrev ner 95 teser om det. En tes är en mening, ett påstående. Det var så mycket som han ville förändra med kyrkan då. Han spikade fast dessa meningar på en kyrkdörr  – det var dåtidens anslagstavla. Det var många som inte tyckte som han.

Av de här 95 teserna, meningarna, så var det en som var extra viktig och det är den som har nummer 62! Då måste vi ju ta reda på vad den där meningen nummer 62 var för något egentligen. Jo, det var så här; Han sa att det viktigaste var en skatt.

Då behöver ju jag hämta vår skattkista som vi brukar ha med på våra gudstjänster. För visst finns det en skatt i en skattkista? Martin pratade om det som var kyrkans allra viktigaste skatt – vad kan det vara? Finns det i vår skattkista? Låt oss titta efter…..jodå här finns det något – titta här finns ju en Bibel!

Bibeln för barn. Verbum förlag.

Bibeln för barn. Verbum förlag.

En Bibeln för barn – den Bibel som jag vet att ni läser och använder i Kyrkans Hus. Det är också den Bibel som vi delar ut till alla femåringar här på Tjörn. Det här, det är den verkliga skatten, sa Martin. Det är det allra viktigaste. Kanske tycker du det är konstigt att kyrkan då hade tappat, glömt bort att Bibeln var viktigast?

Den handlar om att kyrkan då behövde gå tillbaka till det som var allra viktigast. Kyrkan hade tappat lite fokus och riktning. Det där kanske du känner igen från ditt liv? Vad är det egentligen som är det allra viktigaste i mitt och ditt liv? Vi kan fastna i små saker och tappa lite fokus.

Foto Sara Danielsson

Foto Sara Danielsson

Så finns det något mer i denna tes så vi ska se vad vi har i skattkistan….jodå, här finns en frälsarkrans. Kanske känner du igen detta armband med pärlor som hjälper oss att be. Idag så är det inte pärlorna som vi ska tänka på utan det som håller ihop dessa pärlor. Det är denna tråd som inte syns så mycket men som är ett måste för att det ska kunna bli ett armband.

Denna tråd är en bra bild för Guds nåd. Och det är Guds nåd som Martin för 500 år sedan sa att den är så viktig! Guds nåd kan vara svår att förstå men precis som tråden håller ihop pärlorna så är Guds nåd något som bär oss och håller ihop våra liv.

Alltså det Martin var noga med att säga vad det var som är det viktigaste i kyrkans liv och i tes nummer 62 står det så här;

Kyrkans sanna skatt är det allra heligaste evangeliet om Guds härlighet och nåd.

Jag tycker att Martin var klok. Den skatten vi har i kyrkan det är evangeliet och Guds nåd. Evangeliet det är de berättelser vi har i Bibeln som handlar om Jesus och de ska vi alltid återkomma till. Här finns berättelser som berättar för oss om våra liv nu – även om det har gått 2000 år.

De här 95 teserna som Martin Luther spikade upp – han var ganska ensam om att tycka att de var bra så han blev osams med den kyrkan då. Så bildades en ny kyrka, den Lutherska  kyrkan – som är vår Svenska kyrka – och det är därför vi i år firar att den lutherska kyrkan är 500 år.

Det här med att missa det som egentligen är viktigt det finns också med i bibeltexten som vi hörde. Lärjungarna Jakob och Johannes de hade tappat lite fokus på vad som var viktigast för de säger till Jesus att de vill ha de allra finaste platserna, närmast Jesus. De tänker bara på sig själva – att de ska få bli lite upphöjda. Då är Jesus tydlig med sitt svar; Om man vill vara stor då ska man vara de andras tjänare!  Den som vill vara störst ska vara de andras slav.

Jag tror att Jakob och Johannes kände sig ganska ledsna på sig själva när de hörde Jesus svar. Det är så annorlunda i Guds rike och det hade de glömt. När vi vill vara vän med Jesus då innebär det inte att vi ska sitta på en fin plats utan vi ska hjälpa människorna som finns omkring oss.

Då vandrar vi tillsammans kärlekens väg.

Vi knäpper våra händer och ber;

Tack Gud att vi får vara i din kyrka idag. Tack för skatten som är Bibeln och tack för din nåd Gud som bär oss varje dag. Amen

/Linda Lindblad
präst Svenska kyrkan Tjörn

https://www.svenskakyrkan.se/kyrkoarets-bibeltexten

—————————

I dag startar också den stora fastekampanjen ”En ko kan rädda liv” som pågår fram till påsk. Läs mer här:

https://www.svenskakyrkan.se/fastekampanjen

Ständigt pågående

lutherelementI går söndag firade vi Reformationsdagen i våra kyrkor. (Eller sexagesima som den också kallas eftersom det är 60 dagar kvar till påsk). Temat var ”Det levande ordet”.

(Här kan du läsa alla texterna för söndagen>>)

Reformationen var inget som bara hände för 500 år sedan när Martin Luther spikade upp teserna på kyrkportens i Wittenberg. Utan reformationen är något som händer hela tiden. Det vi behöver hjälpas åt med är att hålla siktet inställt och ta ut kursen. Precis som en orienterare gör hela tiden. Stannar upp, tittar på kartan och tittar på omgivningen för att inte komma ur kurs.

Martin Luther läste sin bibel och upptäckte att människan inte behövde åstadkomma något för att tro – utan det är en gåva som vi får från Gud – av nåd. Och han översatte bibeln till tyska så att alla i Tyskland skulle ha möjlighet att ta till sig Guds ord – eftersom det var vanligt att man använde latin i gudstjänsterna – ett språk som de flesta inte behärskade.

I Svenska kyrkan uppmärksammas Martin Luther särskilt det här året. https://www.svenskakyrkan.se/reformationsaret2017

Så gör vi även på Tjörn. Två studiegrupper har redan startat (det skrev jag om här>>) och det kommer att hända fler saker under året.

Här kan du se några kortar filmklipp där Karin Johannesson berättar mer om Martin Luther. (det finns fler filmer här, där du hittar alla Svenska kyrkans filmer>>)