Tankar från en regnig fredag

Foto Magnus Aronson IKON

Foto Magnus Aronson IKON

Jag tänker ofta på vilken gåva det är att få arbeta som präst. Och jag är så glad och tacksam över att jag äntligen hörde kallelsen från Gud. Ni skall bara veta hur mycket han har kallat och jag ville inte lyssna. Men till slut vid 36 års ålder efter att ha prövat nästan alla yrken som fanns, så lyssnade jag och påbörjade resan till att bli präst. Det tog 5,5 år med flytt av hela familjen och en graviditet mitt i allt. Jobbigt var det och mycket slitsamt för familjen.

Men så den dagen då jag för första gången stod i Ransäter Munkfors församling och kände att alla bitar föll på plats.

Det har varit och är fantastiskt att jobba. Ingen dag är den andre lik och det är en gåva att få träffa så många människor i glädje och sorg. Mina arbetsuppgifter är som de skall vara, gudstjänst, dop, vigsel och begravning. Men de är också så mycket mer. Jag lagar mat, bakar tårtor, pratar med polis och räddningstjänst, leker med barnen, pratar med föräldrar och sorgehus. Får vara med i de skiftande sammanhang och jag lär mig något varje dag. Om livet och om mig själv.

Jag tänker det är en förutsättning för att kunna fungera som människa och präst att jag faktiskt är gott grundad i mig själv, vet vem jag är och hur jag fungerar. Vad som triggar igång mig och vilka mina starka och svaga sidor är. Men jag tänker också, jag är inte bara jag av mig själv, jag finns i ett sammanhang med många andra och Gud finns med mig. Han utsätter inte mig för mer än vad jag klarar av.

Vi säger när vi vigs till präster, att vi skall vara människorna till hjälp, sprida evangelium, men med Guds hjälp och vi skall göra så gott vi kan.

Under veckan har vi haft en del möten, församlingsråd, präster och musiker och ledningsgrupp. Det är nödvändigt att samtala ofta, för att kunna informera, diskutera och lära känna varandra för att få Svenska kyrkan Tjörn att fungera. Vi kan ju inte gissa vad vi tycker och tänker.

Många saker kom upp som är viktigt för oss och för alla som bor och vistas här på Tjörn. Vi kommer att manifestera att det är Pridevecka i Göteborg här i maj, genom olika aktiviteter och genom att hissa regnbågsflaggan.

Som symboliserar människors lika värde, precis som vår Svenska kyrka flagga gör. Vi är alla lika värda, alla oändligt älskade, unika och värdefulla. Det är viktigt att stå upp för det, för de som behöver en röst. Det är evangelium.

Nu på söndag skall konfirmanderna ha sin redovisning kl.11 i Skärhamns kyrka. De kommer att leda en högmässa nästan alldeles själva, jag läser instiftelseorden och är med och stöttar i den liturgiska sången.

Under lägret har de förberett en predikan, temat är för söndagen, Den gode herden. De har skrivit en förbön. Och de har tagit ut de psalmer vi skall sjunga.

Förra årets onfirmander i Skärhamn/Stenkyrka 2016. Foto: Jaana Pollari Lindström

Förra årets onfirmander i Skärhamn/Stenkyrka 2016. Foto: Jaana Pollari Lindström

Konfirmanderna gillar verkligen den nya mässmusiken ( serie D ) Vi har sjungit Gloria, gloria, gloria, äran är din många gånger. Så den kommer att dyka upp både nu på söndag och nästa söndag 7/5 då det är konfirmation i Stenkyrka kyrka.

Jag hoppas ni kommer till kyrkan nu på söndag, för att se ungdomarna leda gudstjänsten. Det kommer att bli så bra och de är duktiga.

Vi måste våga ge dem plats och få göra, inte bara prata om att släppa in ungdomarna i kyrkan.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström
präst

Man måste tok-älska konfirmanderna!

Nu är det dags igen för konfirmationsläger, eller konfaläger som vi säger. Vi skriver listor, gör program och packar.

Att åka på läger med ungdomarna är bland det roligaste och jobbigaste som finns. Långa dagar och ibland även långa nätter.

Vi som åker på läger nummer två under konfirmandtiden är Lovkonfagruppen som håller till i Skärhamn. Denna grupp har träffats på helger när de haft lov. De är femton stycken ungdomar.

Vi har jobbat mycket med gudstjänst i denna grupp, de får gå i gudstjänst varje gång vi träffas och vi har förklarat och pratar om gudstjänsten varje gång. På skärtorsdagen så dramatiserade gruppen evangelietexten om nattvardens instiftande.

När de gick i gudstjänsten på Påskdagen så kunde jag se vad det betyder att förstå högmässan vad gudstjänsten gör med dem. De satt och följde med i agendan, visste när de skulle stå och sitta. När det blev nattvarden så var det helt naturligt för dem att gå fram och ta emot. Jag hade inte sagt något om det. Jag blir så glad när jag ser att det berör dem och att de förstår mer än vad de gjorde när de började.

Så jag tänker att har de fått något med sig av denna tid i kyrkan, så är det gudstjänster och det kanske innebär att de frivilligt går eller åtminstonne när de är i kyrkan känner sig bekväma och trygga.

Men åter till lägret, vi var iväg i höstas då vi inte kände varandra så bra, så detta läger blir något helt annat.

Konfirmander i Skärhamn/Stenkyrka 2016. Foto: Jaana Pollari Lindström

Konfirmander i Skärhamn/Stenkyrka 2016. Foto: Jaana Pollari Lindström

Vi skall åka till Lysestrand som är en scoutgård utanför Lysekil vid havet. På detta läger kommer vi jobba mycket med deras redovisning. Som vi lagt en söndag innan själva konfirmationen. De skall få ansvara för och leda en högmässa. De gör alla moment själva, utom instiftelseorden och förlåtelsen som jag gör. Men de skall skriva förbön, predika, välja psalmer och sjunga liturgin.

Ett mycket bra sätt att redovisa sin konfatid tänker jag. Och det blir så bra.

Vi kommer också döpa en av ungdomarna som inte är döpt. Det blir en alldeles speciell händelse för gruppen. De skall få medverka till att läsa texter, vara med och göra handpåläggning vid befrielsebönen och välja psalmer. Efter dopet skall vi fira med trerätters finmiddag. Det blir ett minne för livet för hela gruppen.

Sedan blir det plats för lek, utomhusaktiviteter, filmmys och god mat.

Vi hoppas att det blir ett bra läger för alla, även om vi vuxna och unga ledare får sova lite för litet.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Men för att kunna göra detta år efter år, så måste man tok-älska konfirmanderna och det gör vi alla som har med dem att göra. De ger oss och varandra så mycket och vi hoppas också vi sått ett litet frö hos dem om att Svenska kyrkan är ett ställe dit de vill tillbaka till.

Jaana Pollari Lindström
präst

————————————————-

Snart är det dags för nästa grupp att anmäla sig till konfirmation. I slutet av april kommer alla familjer med en 14-åring att få en inbjudan och senare kommer en folder. Det går också att läsa på vår webbsida, som vi kommer att uppdatera med information så snart de olika alternativen är klara.

https://www.svenskakyrkan.se/tjorn/konfirmation

Gud ser mig – och älskar mig

Dagens predikan kommer från Linda Lindblad. Du kan höra den live i Klövedals kyrka kl 11:00 eller Rönnängs kyrka kl 17:00.

Idag ska vi börja och sluta predikan med ett citat från Martin Luther;

”Du säger att de synder vi gör varje dag kränker Gud, alltså är vi inte helgon. Jag svarar; Moderskärleken är mycket starkare än barnets bajs och skorv. Så är också Guds kärlek till oss mycket starkare än vår lort. Fastän vi är syndare förlorar vi därför inte vårt barnaskap på grund av vår orenhet eller faller ur nåden för våra synders skull .”

Martin Luther är tydlig, ja solklar i sin teologi. Vi hamnar aldrig utanför Guds nåd! Det är så gott att det är så. Kärleksfull Gud omsluter oss alltid. Vi behöver komma ihåg det. Dagligen. Det är fundamentet och grunden i vår tro.

Luther 500 år av reformation 2017

Luther 500 år av reformation 2017

Och så tänker jag på det vi så ofta pratar om; att vi är fattiga och syndiga och att det stannar där. Jag har funnits med i kyrkans liv hela mitt liv och redan som barn hörde jag vuxna prata om det jobbiga i att det finns syndabekännelse i vår kyrka. Att det är det vi möts av  i gudstjänsten  och  att många uppfattar att det är såå besvärligt. Och under åren har jag mött det många gånger. Av många människor. Gud som en dömande Gud hör jag ofta omnämnas i media och nyheter och det verkar helt klart som om den Gudsuppfattningen finns kvar. ”Gud ser mig” uppfattningen. Gud ser mig – och dömer mig. Det är många som bär med sig den Gudsbilden.

När det istället handlar om ”Gud ser mig – och älskar mig”.

Bilden av kyrkan, att där pratar vi om synd och nöd och att vi är usla människor. Och så har de jag pratar med inte kommit vidare. Det har stannat vid synden. Och det är djupt beklagligt. Mycket beklagligt. Där får vi som kyrka ta ett stort ansvar för att vi många gånger har brustit i vår undervisning. Att vi inte har lyckats förmedla fortsättning det vill säga läran om försoningen som hände på korset och kärleken från Gud som ALLTID är starkast. Vi hamnar aldrig utanför Guds nåd. För 500 år sedan predikade Luther om det och låt oss fortsätta.

Låt oss också fortsätta prata om synd för det är viktigt. Vi behöver definiera vad synd är främst av allt. Jag tänker att en bra beskrivning är ”att missa målet”. Vi får nämna det  – och bli förlåtna! Så visst ska vi behålla vår syndabekännelse. Och vi ska noga undervisa om förlåtelsen och att vi får börja om igen. Av nåd. Av kärlek.

Evangelisten Johannes skriver till oss idag i vår evangelietext; ”Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom”. Det är viktiga ord att bära med oss idag från denna gudstjänst. Jesus har kommit för att rädda oss.

Långfredag

Johannes skriver också om kopparormen i öknen som Mose satte upp som tecken. Ett fälttecken för alla som hade blivit bitna av giftormar. Och den som tittade upp på kopparormen fick leva. Kopparormen som blev upphöjd och blev till ett tecken. På samma sätt ser vi på Kristi kors och korsfästelsen. Upphöjd för att var och en som tror ska ha evigt liv. Det är viktigt hur vi talar om korset och upphöjd är något annat än uppspikad. Upphöljd för att det är en del av Guds frälsningsplan för världen. Upphöjd för dig och mig. Upphöjd som ett tecken som reser sig över jordens höjder. Då blir inte korset bara lidande och död utan rymmer också försoningens läkande krafter.

Du ska nu få tänka dig en inre bild. Först innan begynnelsen, innan alla tider så fanns Gud skaparen. När tiden var inne så skapades den allra vackraste av världar. Växter, djur, blommor och bin, sol och hav och läkande vindar. Allt var gott i Guds skapade värld. Där skapades också Guds avbild, människan; skapelsens krona. Skapad för att likna Gud och göra gott.

Men något händer. Det blir en spricka för att människan vill leva utan Gud. Mäniskan tänker att livet går bra utan Gud. Sprickan blir djup och bred. Det blir en avgrund och det blir långt mellan människan och Gud.

Tänk dig nu ett stort kors i denna bergsspricka. En lodrät del och en vågrät del och då bildas det en bro mellan människan och Gud. Sprickan har helats och relationen har helats. Det är korset. Det är långfredagen. Det är försoningen. Det är försonaren som har kommit för att rädda världen.

Martin Luther säger;

”Du säger att de synder vi gör varje dag kränker Gud, alltså är vi inte helgon. Jag svarar; Moderskärleken är mycket starkare än barnets bajs och skorv. Så är också Guds kärlek till oss mycket starkare än vår lort. Fastän vi är syndare förlorar vi därför inte vårt barnaskap på grund av vår orenhet eller faller ur nåden för våra synders skull .”

Nu får vi vara en stund i nådens tystnad;

Linda Lindblad. Präst i Klövedals församling. Foto Carina Etander Rimborg

Linda Lindblad. Präst i Klövedals församling. Foto Carina Etander Rimborg

Bön; Gud, du som håller livet i din hand och visar oss ömhet. Tack för att du är nära och att vi får leva försonade – inte förskonade – men försonade med dig och varandra. Amen

Linda Lindblad 
präst

Påskvandring för skolorna

Påskliljor. Foto: Anna Skoog

Påskliljor. Foto: Anna Skoog

Om några veckor är det påsk och för oss i kyrkan så är det den största högtiden förutom jul förstås. Påsken är en berättelse om liv och död.

Många församlingar gör därför en påskvandring för barn och vuxna eftersom berättelsen är så tacksam. Det finns många olika personer i den, en del otäcka, en del svaga, en del rädda, ja som vi människor är mest.

Vandringarna kan se olika ut beroende på vilka resurser man har och hur möjligheterna  för lokaler är.

Svenska kyrkan Tjörn har också vandringar. I Kållekärr vid Kyrkans Hus så är alla skolbarnen från Kållekärrs skola inbjuden till vandring. Lika så i Rönnängs kyrka där samarbetet med skolorna är bra.

Ibland samarbetar vi med andra samfund som finns lokalt, samhällena är små och barn och unga finns ofta i flera olika kyrkor.

I Skärhamns kyrka skall vi ha en påskvandring med och för alla sinnen. I dag så börjar vi bygga om inne i kyrkan, där det skall bli fyra olika rum, fyllda med saker som man kan lukta på, smaka på, känna på och se.

Vi har bjudit in Skärhamns skola och vi är så glada för att alla klasser kommer till oss.  Naturligtvis skall barn och vuxna i våra verksamheter få gå vandringen.

Vandringen går till så att barnen följer fotspår som de hittar när de kommer in i kyrkan, de skall följa dem tills de kommer upp till koret. Där får de sitta ner och sedan får de berätta vad de upplevt.

Men nu kommer det svåra, de får inte prata!

Och det är verkligen svårt idag, att vara tyst. Vi fylls hela tiden med massor av ljud, information, musik, det är nästan aldrig tyst.

Därför blir det en utmaning att gå tyst genom rummen och uppleva med de andra sinnena.

Det brukar gå jättebra och då blir det ännu viktigare när de sedan får prata om sin upplevelse.

Den här vandringen passar alla slags människor, även om man har en annan religion. Jag har tidigare haft vandring för muslimska män, vi hade en mycket gott samtal efter vandringen.

Föräldrar och små barn, unga vuxna, våra kyrktanter, ja alla får gå vandringen.

Sen är vi redo för att gå in i Stilla veckan, med kanske ett helt annat perspektiv och förståelse för vad som händer med Jesus under hans sista dagar i livet. Och då kan vi verkligen glädjas över uppståndelsen, där livet vann över döden, en gång för alla.

Ljuset finns hos oss alla hela tiden, även i det mörkaste mörker.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström
präst 

Hur ser vi på de unga?

Amanda Carlshamre Foto Desirée Widell

Amanda Carlshamre Foto Desirée Widell

I senaste numret av Kyrkans Tidning (23 mars 2017) skriver Amanda Carlshamre, ordförande för Svenska Kyrkans Unga, om deras kamp för att tas på allvar och att hela tiden behöva försvara sin existens för de vuxna i kyrkan.

Så här skriver Amanda:

Vi ska inte behöva försvara oss gentemot vuxna

Svenska Kyrkans Unga ryter ifrån. Bered en väg för unga, stötta, möjliggör och ge plats på ungas villkor.

I tre år har jag fört samtal med unga engagerade människor i Svenska kyrkan, medlemmar i Svenska Kyrkans Unga, som är stolta över sin organisation och all den fantastiska verksamhet som bedrivs runtom i församlingar och stift av och för barn och unga.

En fråga som däremot återkommer är hur vi ska orka ”försvara” organisationen gentemot vuxna. Låter det knäppt? Det är det. Så nu ryter vi ifrån.

Svenska Kyrkans Unga har 14 000 medlemmar. Vi ordnar läger, utbildningar, påverkar varandra och andra, har mötesplatser för fördjupning, möjliggör för unga att ta ansvar, fostrar i demokratiska processer, har pedagogiska material för att tala tro och är en plats där unga människor tillsammans får dela och upptäcka tro.

Svenska Kyrkans Unga växer, vi blir fler! Vi är en barn- och ungdomsorganisation i rörelse – precis som barn och unga. Runtom i stiften finns vuxna som kanske har en bakgrund i Svenska Kyrkans Unga, Kyrkans Ungdom eller Ansgarsförbundet.

Svenska Kyrkans Unga är inte Kyrkans ungdom eller Ansgarsförbundet och ska inte heller vara det. Vi är den organisation dagens medlemmar gör oss till, vilket gör att vårt fokus ändras. Just nu har vi en treårig diakonal satsning där syftet är att uppmuntra våra medlemmar och lokalavdelningar att engagera sig för att tjäna Gud, varandra och sig själva.

Vi har en bibelpodcast och pedagogiska sätt för att tala tro och har nyligen tagit fram en bok för unga om vem Martin Luther var. Vi är och har varit remissinstans kring både kyrkohandboksförslaget och fastighetsutredningen och skapar strukturer där unga får ta ansvar, blir lyssnade på och får påverka.

Vi gör inte verksamhet för framtiden, vi är precis lika mycket dagens kyrka som den som har arbetat i församling i 30 år, men berättelserna om hur svårarbetat det är och kan vara i församlingar och stift når mig ofta. Det är sorgligt att det finns en sådan misstro gentemot barn och unga att maktmissbruk får fortgå.

Berättelser om hur vuxna är ”rädda att släppa iväg ungdomarna på distriktsläger ensamma” har vi hanterat. Likaså får vi, inte sällan, punktmarkera där de unga upplever att de överbeskyddas istället för att skjutsas fram och inte får plats att växa och utmanas.

Så bered en väg för unga, stötta, möjliggör och ge plats på ungas villkor. Församlingar växer och förutsättningar förändras men vår metod möjliggör för unga att själva ta ansvar i församlingen. Uppmuntra alla initiativ som tas av unga för en kyrka som får följa en hela livet. Ibland görs det väldigt svårt för oss och vi ska inte behöva kämpa för att få plats i vår kyrka.

Om du har förväntningar på eller idéer om Svenska Kyrkans Unga som du inte tycker uppfylls eller hanteras i dagsläget? Hör gärna av dig till mig så tar vi ett samtal om det men motarbeta inte Svenska Kyrkans Unga som är en samlad röst för barn och unga i Svenska kyrkan.

Svenska kyrkan behöver Svenska Kyrkans Unga! Och Svenska kyrkan ska vara stolt över Svenska Kyrkans Unga! Vi är en organisation som andra barn- och ungdomsorganisationer tittar på när det kommer till inkludering, påverkan och demokrati på kristen värdegrund. Ni bör också vara stolta över de tusentals unga människor som varje vecka engagerar sig i Svenska kyrkan för att tjäna varandra och för att tjäna Gud.

Amanda Carlshamre
Förbundsordförande Svenska Kyrkans Unga

Här kan du hitta mer information och länkar till allt som Amanda skriver om finns i Svenska Kyrkans Unga>>

Svenska Kyrkans Unga arbetar också aktivt med att få in unga i beslutande organ och lyfta ungdomsfrågorna där. Inför kyrkovalet är det viktigt att tänka på hur de ungas röster får höras och ta plats.

Hos Svenska kyrkan Tjörn finns unga med i på många ställen. Bland annat som unga ledare bland konfirmanderna. I Kyrkans Hus i Kållekärr så kommer nästan alla skolbarn till församlingshemmet under veckan i olika verksamheter. Det finns barn och ungdomskörer. Och Svenska kyrkan Tjörn har också just startat ett ungdomsprojekt som handlar om att se vad som görs och kan göras för de ungdomar som inte finns med i någon regelbunden verksamhet på ön.

Jag håller helt med Amanda Carlshamre – ungdomarna är inte bara vår framtid – de är också vårt NU.

/Carina Etander Rimborg
kommunikatör

 

Lilla liv nu är du här…psalm 901

Dop i Skärhamn. Foto Annika Johansson.

Dop i Skärhamn. Foto Annika Johansson.

Förra lördagen fick jag förmånen att döpa fyra barn, tre av dem på samma gång. Ni kan tänka er hur det ser ut i kyrkan, massor av människor, familjer till de barn som skall döpas. Stora syskon till bäbisarna och andra barn som finns överallt.

För mig är dopet en barnens gudstjänst och barnen får lov att finnas i kyrkan. Skönast för alla tänker jag, än att någon vuxen tvingar de att sitta still.

Just denna lördagen så fanns det tre storasyskon som inte alls var intresserade av lillebror/lillasyster. Men helt klart var intresserad av den stora kyrkan, med den spännande altarringen som man kunde krypa igenom.

Att få döpa barn är bland det roligaste jag gör och som det var i detta fall så kände jag familjen lite och vi hade pratat tidigare. Mammorna till barnen hade varit på vår öppna förskola, Liten och stor, där vi hade träffats under enklare förhållanden.

Jag tänker det är ett bra sätt att faktiskt lära känna varandra, genom att sitta på golvet, prata med varandra och leka med barnen. Får jag möjlighet så finns jag bland barn och föräldrar en stund. Det finns alltid något att prata om, jag är ju också mamma och har en del erfarenhet, och ofta hamnar vi i de stora livsfrågorna eller så frågar de om något som har med kyrkan att göra.

När jag blir bokad för att göra ett dop, så brukar jag träffa familjen i anslutning till Liten och stor. Dels för att de kan få se vad vi gör och dels för att vi är nära kyrkan.

Det diskuteras mycket idag om dopet, att det är ett av det viktigaste vi gör i Svenska kyrkan. Där träffar vi de unga föräldrarna, där kan vi visa på vad kyrkan kan erbjuda av verksamheter och samtidigt få tid till prat. Många av de finaste samtalen har jag haft inför dopet, där vi tagit tid för samtal, lyssna till berättelsen om förlossning, väntande på barnet men också frågor om liv och död. Som en mamma sa till mig en gång, så skönt att få känna mig som mig själv, tänka kloka tankar och fundera tillsammans med en annan människa, i stället för att bara vara förälder.

En del av diskussionen går ut på att unga människor döper av tradition och för att man gör det i släkten/familjen. Men jag tänker så här, den unga familjen väljer att döpa i kyrkan, de vill vara i kyrkorummet. Det betyder något.

Och då blir mötet mellan de och oss i kyrkan viktigt, att vi tar deras frågor och tankar på allvar och ser den lilla familjen. Det är också så idag, att när ett barn döps så kan det vara första gången släkterna träffas. Det är mycket vanligt med stora dop med många anhöriga. Och det börjar bli mer vanligt att familjen faktiskt väljer att viga sig i samband med dopet.

I lördagens dop döptes Tage, August och Alva. De ömsom sov och var glada, grät en skvätt och var som barn är mest. De blev döpta i Faderns och Sonens och den heliga Andes namn. De fick visas upp för rörda släktingar och vänner. Och mitt i allt detta får jag vara med, det är verkligen en gåva.

Att få dela glädjen över ett litet barn som finns här i världen, en ny liten människa som blir välkomnad i kyrkan.

Jag vet också att det kan vara svårt att få till den där doptiden när man har en nyfödd i huset, tiden liksom räcker inte till.

Men döpa ditt barn, eller dig själv, det kan du göra när som helst i livet. Ta kontakt med en pastorsexpedition nära dig, så hjälper de dig med att hitta tid, präst och dag för dopet.

Den 10 juni kommer vi att ha en dag med både drop-in dop och drop-in vigslar i Skärhamns kyrka. Dit är du välkommen som vill döpa ditt barn, eller dig själv. Ingen föranmälan krävs, du bara kommer dit.

Vill du viga dig, så behöver du en hindersprövning som du får på Skatteverket. Ta med den och kom till Skärhamns kyrka 10/6 mellan klockan 11-16 !

Lilla liv nu är du här
känner inte världen.
”Gud som haver barnen kär”
blir din hjälp på färden.
Gud har kallat dig vid namn
ger dig trygghet i sin famn
så att du kan växa
vis av livets läxa.

Lilla liv nu är du här
”himlen allt förklarar”.
Alla barn hör hemma där
i det ljus som varar.
Jorden är din boning nu.
Hör ditt namn! Det är ju du
lilla liv unika
vad du gör oss rika.

Psalm 901

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström
präst

Kampen mot ondskan

Dagens predikan kommer från Janåke Hansson. Du kan höra den live i Klädesholmens kyrkan kl 11 eller i Rönnängs kyrkan kl 17. 

Vi har nu kommit ett stycke in i fastan. Den inleddes med Askonsdagen. Under de tre följande söndagarna är det kampen ur några olika perspektiv det handlar om. Idag den tredje söndagen i fastan är överskriften: ”Kampen mot ondskan”.

Att vi människor står i en sådan kamp är inte svårt att se. Dagligen blir vi påminda. Den finns i våra egna liv, i vår oro för vår hälsa, i vårt sökande efter trygghet, mening med våra liv. Vi kan göra stora uppoffringar för att få det onda att vika undan så att vi kan få leva det goda livet tillsammans. Jag kan se det till exempel då många på kort tid, efter en vädjan via sociala media, generöst kan ge pengar för att bekosta en dyr operation för att hjälpa en svårt sjuk.

Flykting Foto Gunnar Menander/GMPP/Ikon

Flykting Foto Gunnar Menander/GMPP/Ikon

Vi ser också ondskan i de konflikter som får miljontals människor att fly från krig i sina hemländer. Men även här mobiliserar ondskan motkrafter. Vi vill göra något för att hjälpa offren för ondskan och driva det onda på flykt. Ondskan väcker vår kamplust.

Men samtidigt känner vi vår maktlöshet. Det fortsätter ju bara. Krigen tar inte slut. Bara fler och fler tvingas fly. Så därför kan vi känna igen oss i lärjungarnas maktlöshet när de inte kunde hjälpa mannen som kommit med sin sjuke son.

Men som om det inte var nog. Deras maktlöshet inför ett lidande de inte rådde på väckte människors kritik. Det står att några skriftlärda diskuterade med dem. De hade förväntningar på Jesu lärjungar. Men de kunde inget göra. Vilka som anklagelserna var och vad lärjungarna sa till sitt försvar vet vi inte. Säkert var de själva förvånade och förskräckta över sin maktlöshet. Jesus hade ju gett dem makt över demonerna. Så hade han sagt då han sände dem ut att predika (Mark 3:13-15). Men det fungerade inte.

Deras erfarenhet är också vår erfarenhet. Hur ofta känner vi oss inte maktlösa inför det onda? Hur mycket god vilja vi än har, så räcker den inte till. Utan istället fastnar vi i ändlösa diskussioner om ondskans grymhet och vad vi skall göra eller låta bli att göra (för det är ju ändå ingen idé) för att lindra världens nöd.

Mitt i lärjungarnas dispyt med de skriftlärda kommer Jesus. Han undrar vad som står på. Snabbt sätter han sig in i situationen och det hela avslutas med att Jesus hjälper den sjuke och helar honom.

Men ser det inte lite väl lätt ut? Vi som känner vår maktlöshet inför flyktingkrisen, cancern, våldet i förorterna, barnen ingen bryr sig om, religiösextremism, vi tänker; ”Så där lätt är det väl ändå inte? Vi ropar på Jesus och han fixar det.”

Nu säger inte heller Jesus det. Tvärtom säger han, när lärjungarna frågar varför de inget kunde göra, att deras ansträngning inte varit tillräcklig. Det fattades bön. Viljan till handling fanns där, också försöken att göra något. Men det fattades bön.

Royne Mercurio /Ikon

Royne Mercurio /Ikon

”Bed och arbeta”, på latin heter det Ora et labora”. Det är en uppmaning som ljudit genom hela kyrkans historia. Både bön och arbete behövs i kampen mot ondskan och det börjar med bön. B kommer före A. Bön kommer före arbete. Det är därför kyrkan alltid firat sin främsta gudstjänst inte den sista dagen i veckan, även om det ser ut så i våra almanackor numera. Nej, söndagen är den första dagen i veckan. I den tidiga kyrkan var det verkligen så. Lördagen var vilodagen och söndagen var den första arbetsdagen. Tidigt på söndagmorgon innan arbetet började, bad man och tog emot Kristus i bröd och vin i nattvarden, sedan gick man ut i arbete.

Sådant är mönstret för kyrkan. Vårt arbete i Guds rike, i kampen mot ondskan, börjar med bön. I mässan får vi ta emot Kristus för att därifrån ”stärkta av måltidsrasten” sändas ut i världen i vår Herres tjänst för att föra ned himmelens vilja på jorden.

Den tjänsten har vi främst i våra vanliga uppgifter. Var annars skulle vi ha den? Och kraften, fantasin och uthålligheten, i vår tjänst, den har vi i vår Herre och Skapare, Frälsare och Hjälpare! I Guds namn kan vi vinna seger!

Att det finns kraft att få i Gudsmöte ser vi också i evangeliet idag. Markus har med en detalj som indikerar något viktigt, nämligen, det finns kraft att få i Gudsmötet. Det står att när Jesus kom till folket så ”greps de av bävan”. Men inte på det sättet att de blev rädda. Tvärtom de ”skyndade fram” till honom.

Bävan som fick folket att skynda fram till Jesus berodde på att han strax innan, tillsammans med sina lärjungar Petrus, Jakob och Johannes i ett omtumlade Gudsmöte på Förklaringsberget, varit inneslutna i ett gudomligt ljus (läs om händelsen i Mark 9:2-8). Fortfarande påverkade av denna gudomliga urladdning kliver de rakt in, i en för lärjungarna nedanför berget, hopplös kamp. Men när Jesus kommer sker det som såg omöjligt ut.

Nu sker inte allt som vi ber om. Ondskan förmeras ofta snabbare än den kan drivas på flykten. Cancern dödar, människor skjuts ihjäl i förorterna och vi förblir likgiltiga inför människor i nöd. Tron svalnar, hopp byts ut mot hopplöshet. Jesus själv skulle strax efter denna händelse, avrättas som en förbrytare, på ett kors i Jerusalem. Men inte ens då Jesus död tas ner från korset är hoppet ute.

Sådant är också vårt hopp i tron på Kristus. Döden har inte sista ordet. Livet i Kristus slutar inte i nederlag. ”Jag skall uppstå igen”, sa Jesus till sina lärjungar. Så kan också vi tro på en uppståndelse efter vår död och en tillvaro där kampen mot ondskan är över. I Kristus har vi det hoppet och det ger oss kraft redan nu i vår kamp mot ondskan.

/Janåke Hansson
präst

Söndagens texter

1 Kung 18:26-29

Baalsprofeterna tog den tjur de hade fått och gjorde i ordning den. Sedan åkallade de Baal oavbrutet från morgonen ända till middagstiden: ”Baal, svara oss!” Men det kom inget ljud och inget svar. Då började de hoppa kring altaret som de hade rest. [27] Vid middagstiden hånade Elia dem. ”Ropa högre!” sade han. ”Han är ju gud, men han har väl sitt att sköta, han kan ha gått avsides eller vara ute i något ärende. Kanske han sover och måste vakna först!” [28] De ropade ännu högre och sargade sig med knivar och spjut som de brukade, så att blodet flöt. [29] Hela eftermiddagen fortsatte de i profetisk extas, ända till tiden för matoffret. Men det kom inget ljud, inget svar, inget tecken.

När tiden för matoffret var inne trädde profeten Elia fram och bad: ”Herre, Abrahams, Isaks och Israels Gud, låt det i dag bli uppenbart att du är Gud i Israel, att jag är din tjänare och att det är på din befallning jag har gjort allt detta. [37] Svara mig, Herre, svara mig, så att detta folk inser att det är du, Herre, som är Gud och att det är du som har vänt deras hjärtan bort från dig.” [38] Då slog Herrens eld ner och förtärde offret och veden, stenarna och jorden och slickade upp vattnet i diket.

[39] Folket såg vad som hände och föll ner på sina ansikten och ropade: ”Det är Herren som är Gud, det är Herren som är Gud.”

 

Upp 3:14-19

Skriv till ängeln för församlingen i Laodikeia:

Så säger han som är Amen, det trovärdiga och sanna vittnet, början till Guds skapelse. [15] Jag känner dina gärningar, du är varken kall eller varm. Om du ändå vore kall eller varm! [16] Men nu är du ljum och varken varm eller kall, och därför skall jag spy ut dig ur min mun. [17] Du säger: jag är rik, jag har vunnit rikedom och saknar ingenting. Och du förstår inte att just du är eländig och ömkansvärd och fattig och blind och naken. [18] Jag råder dig att hos mig köpa guld som har renats i eld så att du blir rik, och vita kläder så att du kan klä dig och dölja din skamliga nakenhet, och salva att smörja dina ögon med så att du kan se. [19] Jag tillrättavisar och tuktar alla dem jag älskar. Visa iver och vänd om!

Mark 9:14-32

När Jesus med Petrus, Jakob och Johannes kom tillbaka till lärjungarna fann de mycket folk omkring dem och skriftlärda som diskuterade med dem. [15] Men när folket fick se honom greps de av bävan och skyndade fram för att hälsa honom. [16] Han frågade: ”Vad är det ni diskuterar?” – [17] ”Mästare”, svarade en i mängden, ”jag har kommit till dig med min son som har en stum ande. [18] Var den än faller över honom kastar den omkull honom, och han tuggar fradga och skär tänder och blir stel. Jag bad dina lärjungar driva ut den, och de kunde inte.” [19] Han sade: ”Detta släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? För hit honom!” [20] De kom fram med pojken, och när han fick se Jesus började anden genast slita i honom så att han föll omkull och vältrade sig på marken med fradga kring munnen. [21] Jesus frågade hans far: ”Hur länge har det varit så här med honom?” Fadern svarade: ”Sedan han var liten, [22] och ofta har anden kastat honom både i eld och i vatten för att ta livet av honom. Men förbarma dig över oss och hjälp oss, om du kan.” [23] Jesus sade: ”Om jag kan? Allt är möjligt för den som tror.” [24] Då ropade pojkens far: ”Jag tror. Hjälp min otro!” [25] När Jesus såg att folk strömmade till sade han strängt till den orena anden: ”Du stumma och döva ande, jag befaller dig: far ut ur honom och kom aldrig mer tillbaka.” [26] Den gav till ett skrik och ryckte och slet i pojken och for så ut ur honom. Och pojken låg där så livlös att alla sade att han var död. [27] Men Jesus tog hans hand och reste honom upp, och han steg upp. [28] När Jesus hade kommit hem och lärjungarna var ensamma med honom frågade de: ”Varför kunde inte vi driva ut den?” [29] Han svarade: ”Den sorten kan bara drivas ut med bön.” [30] Sedan gick de därifrån och vandrade genom Galileen. Han ville inte att det skulle bli känt [31] eftersom han höll på att undervisa sina lärjungar. Han sade: ”Människosonen skall överlämnas i människors händer, och de kommer att döda honom, och tre dagar efter sin död skall han uppstå.” [32] Men de förstod inte vad han menade och vågade inte fråga.

Duger jag som förälder?

Nästa torsdag, 23 mars, är det en föreläsning med Cajsa Tengblad som tar upp frågan om hur jag är som förälder och hur jag kan ta mitt liv på allvar och på det sättet bli en bra förebild för mina barn. Missa inte detta tillfälle. Fri entre, ingen anmälan.

Cajsa Tengblad

Cajsa Tengblad

Tillsammans är det nya själv!

FÖRELÄSNING MED CAJSA TENGBLAD 23 MARS KL 18.00-20.00

Må bra-kunskap och livsstrategier för föräldrar.

Cajsa Tengblad har tidigare skrivit om hur vi kan hjälpa våra barn och ungdomar till en sund självbild och lagom god självkänsla.

Nu har hon skrivit den bok hon själv har saknat, en bok som inte handlar så mycket om hur vi ska bemöta våra barn, utan mer om hur vi som föräldrar, oavsett livssituation, ska ta vårt liv på allvar, leva för att må bra och få ett gott liv – och på så sätt vara positiva förebilder för våra barn.

http//www.cajsatengblad.com/

Föreläsningen sker i samverkan med studieförbundet Sensus.

https://www.svenskakyrkan.se/tjorn/cajsa-tengblad

Jag lär mig något nytt varje dag!

Som ni säkert läst i ett tidigare inlägg har alla präster och diakoner i Göteborg stift, samlats för ett stort möte i två dagar. Temat för mötet var Nåd.

Vi var i Domkyrkan och Posthotellet, det är mäktigt med så många 730 personer som sjunger på samma gång i en stor kyrka. Jag gillar verkligen gudstjänster när sången får ljuda mellan väggarna.

Vi hade innan mötet fått läst en bok av Jesper Svartvik, Förunderligt förtroende som han skrivit på uppdrag av Biskop Per Eckerdal med ämnet Nåd.

Jesper Svartvik föreläste för oss, så gjorde även Maria Ottesten som är redaktör för en ny bok som heter Nåd i Realtid, en antologi där Else Blomgren, Pekka Mellergård, Cecilia Nahnfeldt och Håkan Stenow skriver om Nåd ur olika perspektiv.

Det var mycket matnyttigt som kom fram under dagarna och för mig en hel del bekräftelse på hur jag själv tänker.

Det jag upptäckte att alla tänker inte som jag om Nåd, det visste jag egentligen men för mig är Nåd befrielse, upprättelse, hopp och förlåtelse. Det visade sig att många har en mörkare syn på Nåd som hör ihop med synd och skam. Det är något av arvet som Göteborgs stift dras med fick jag förklarat för mig.

Att prata om Nåd handlar också om Gudsbild, människosyn och bibelsyn. Och där har vi alla helt olika bilder.

Min bild av Gud är kärlek och hela tiden skapande och det genomsyrar allt jag gör. Han har också gett oss en fri vilja till att göra som vi vill. Vilket innebär att vi människor gör det som är ont, för att vi brister. Vi klarar inte av, orkar inte med att vara goda människor även om vi vill med hela oss. Vi försöker göra vårt bästa, och det duger.

Vattenfall. Foto Gustaf Hellsing. Svenska kyrkan IKON

Vattenfall. Foto Gustaf Hellsing. Svenska kyrkan IKON

Nåden finns där för oss alla, den flödar rikligt och ges till oss utan att vi förtjänar det. Det bara finns där, vi behöver inte prestera eftersom Gud älskar oss och ser oss djupt inne i våra hjärtan och ser vår strävan.

Jag gillar sången ”En fattig bonddräng” där det beskrivs så fint om vår strävan och att Gud ser det.

Står där, fattig bonddräng, invid himmelens port,
lite rädd och ledsen för de synder jag gjort.
Man ska inte supa, hålls med flickor och slåss.
Herren Gud i himlen är väl missnöjd förstås.

Men då säger Herren: Fattig bonddräng, kom hit!
Jag har sett din strävan och ditt eviga slit.
Därför, fattig bonddräng, är du välkommen här.
Därför, fattig bonddräng, ska du vara mig när.

Och jag, fattig bonddräng, står så still inför Gud,
och sen klär han på mig den mest snövita skrud.
Nu du, säger Herren är ditt arbete slut.
Nu du, fattig bonddräng nu får du vila ut.

Text: Astrid Lindgren

Jesper Svartvik pratar om Nåd som tre olika saker; Att göra rätt, Nådens kärlek och att ödmjukt vandra med Gud.

Han menar att Nåd också är handling, att göra Nåd. Han sa bland annat ”fundera inte på om du skall älska din medmänniska, handla som om du gjorde det”.

Hopp är inte ett passivt väntande, det är ett aktivt handlande i hur världen verkligen är. Vi orkar mer än vad vi tror och klarar av mer än vad vi tror. ”Hoppet är det där med fjädrar, som slår sig ner i själen och sjunger en melodi utan ord…” skriver Emily Dickinson i en dikt. Fina ord tänker jag.

Svartvik menar att när vi möts öga mot öga så uppstår både Hopp och Nåd och ett möte mellan människor. På hebreiska heter ansikte Panim. Så han säger Panim mot Panim. Ansikte mot ansikte. Då kan vi också se varandra, acceptera våra olikheter och börja samtala med varandra. I Välsignelse orden vänder Gud sitt ansikte mot oss. Vi kan se Gud i den andra människan.

Han säger att vi skall bli vän med nåden, som för många är något negativt. Men den möter oss inte bara i nederlagen den möter oss i kärleken.

När vi blir helt odugliga så blir vi mottagliga för Nåden säger Svartvik. Nådens kärlek fyller oss.

Det blev ett samtal uppe på scenen mellan Jesper Svartvik och Joel Halldorf, Stefan Eklund, Katarina Redegard, Nina Karemo och där kom det en hel del kloka ord och en del provokationer.

Bland annat att vi i kyrkan är duktiga på kärleksfulla gärningar/handlingar utåt. I den undersökning som kom torsdagen 16 mars om hur Svenska kyrkan agerat under den stora flyktingströmmen visade sig att åttiotvå procent av församlingarna varit aktiva. Vilket bevisar ovanstående uttalande. Men hur är det med oss själva, internt? Mellan olika samfund och andra religioner? Finns Nåden och kärleken där? Handen på hjärtat, där fungerar det kanske inte så bra, eller?

Jag vill avsluta med orden om att se Gud i den andre människans ansikte i alla möten oavsett med vem du möter.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström
präst

Bli inte förskräckt… Nåd i realtid!

Bli inte förskräckt om du åker till Göteborg i dag och går till domkyrkan, då kommer du se att där vimlar av präster och diakoner. Biskopen har nämligen kallat till Präst och diakonmöte och de kommer under två dagar att samlas och tala om Nåd i realtid.

(Jag kommer ihåg när jag var tonåring och en dag rörde mig runt domkyrkan och plötsligt så såg jag präster precis överallt. Jag blev jätterädd först och undrade vad som hänt, tills jag insåg att de hade något möte.)

Så här står det i pressmeddelandet från stiftet:

Under två dagar samlas i Göteborg 730 präster och diakoner från hela Göteborgs stift. Det är biskop Per Eckerdal som kallat till Präst- och diakonmöte och temat är ”Nåd i realtid”, nåd här och nu. Mötet sker under reformationsåret som har nåd som ett bärande ord. Inför mötet har Jesper Svartvik skrivit boken ”Förunderligt förtroende” och under mötet släpps en ny bok på temat nåd med kyrkoherde Maria Ottensten som redaktör.

2017 är ett jubileumsår. För 500 år sedan spikade Martin Luther upp sina 95 teser på porten till slottskyrkan i Wittenberg.

Boksläpp

Reformatorn Marin Luthers tankar om nåden är temat för det präst och diakonmöte som biskop Per Eckerdal kallat Göteborgs stifts alla präster och diakoner till. Mötet pågår 15-16 mars i Göteborg. Inför mötet har alla läst boken ”Förunderligt förtroende” av Jesper Svartvik, som beställts till mötet av Göteborgs stift. Och under mötet släpps en ny bok. Det är kontraktsprost Maria Ottenstens antologi ”Nåd i realtid”. 

Vad är nåd i vår tid? Vad händer med en människa som möter nåd? Vad innebär det att tro på en nådig Gud? Vad innebär det att vi i oss själva bär både möjligheter och hinder? Vad innebär det att det i världen finns det både det som är vacker och gott och fult och ont? är några frågor som ställs i boken ”Nåd i realtid”. Utöver Maria Ottensten medverkar Else Blomgren, Pekka Mellergård, Cecilia Nahnfeldt och Håkan Stenow i boken.

Möten runt om i stiftet

Alla präster och diakoner får boken ”Nåd i realtid” med sig från mötet i Göteborg. I början av april kommer man sedan att samlas regionalt i stiftets olika kontrakt för att samtala om boken. Den 23 maj samlas alla åter i Göteborg för en heldag. Då kommer biskop Per Eckerdal att sammanfatta samtalen kring boken samt att också lämna sin ämbetsberättelse, en reflektion över det han mött i Göteborgs stift då han bland annat besökt och visiterat stiftets församlingar.

Samtal och inspiration

Ett präst- och diakonmöte är ett tillfälle för präster och diakoner i stiftet att få möta varandra för att samtala om aktuella frågor, inspireras och fira gudstjänst tillsammans. Det är biskopen som kallar och det brukar hållas präst- och diakonmöten vart sjätte år. Detta blir biskop Per Eckerdals första och sista präst- och diakonmöte under sin ämbetstid i Göteborgs stift. Han går i pension i slutet av februari nästa år.

Här kan du se en film biskopen spelade in förra året inför mötet som börjar i dag:

Här kan du se inbjudan till mötet som spelades in förra året.

/Carina Etander Rimborg
kommunikatör