Vi bygger på stadig grund

Följande artikel är publicerad med tillåtelse av Lokaltidningen Stenungsund där den först publicerades 9 maj 2017.

http://lokaltidningensto.se/nyheter/storsatsning-pa-forsamlingsgard/

Storsatsning på församlingsgård

Myggenäs församlingsgård. Foto: Carina Etander Rimborg

Myggenäs församlingsgård. Foto: Carina Etander Rimborg

Nu är det dags att bygga ut och om församlingsgården. Sju miljoner ska det kosta och i december ska det vara klart.

Bland annat betyder det att Vallas nya präst kommer att ha sitt arbetsrum i de nya lokalerna.

Den nuvarande församlingsgården stod klar 1974 och har med andra ord varit med ett bra tag vid det här laget.

– Den har förstås underhållits på vanligt sätt men det är först nu som vi verkligen tar tag i den, säger Torsten Gustafsson som är kyrkans fastighetschef och Barbro Wiskari som är kyrkans ansvarige för just det här bygget.

Den stora förändringen är att det byggs ut en vinkel på huset. Det betyder förstås att det kommer till fler lokaler och i framtiden ska saker och ting kunna hållas åtskilda på ett annat sätt än idag. Personalen ska till exempel inte behöva sitta och äta i en del av den lokal som används som samlingssal.

– I den nya delen kommer det att finnas personalutrymmen, arbetsrum, mötesrum och toaletter, berättar Torsten. Det kommer dessutom att byggas en ny entré.

Förutom de nya lokalerna, kommer samtliga fönster att bytas ut, taket att läggas om och köket att bytas. Alltihop är beräknat kosta sju miljoner kronor – i dessa dagar har byggarna etablerat sig på platsen, och strax ska de dra igång arbetet. Enligt planerna ska den nya församlingsgården kunna tas i bruk den femte december.

Då har också församlingens diakon fått sitt arbetsrum i huset. Precis som församlingens präst. När Elisabeth Larsson var diakon hade hon ett litet arbetsrum i församlingshemmet vid kyrkan, men den nya diakonen – Ninnie Alstersjö – kommer att ha sitt kontor i församlingsgården.

Komminister Jan-Åke Larsson hade sitt kontor hemma i prästgården. Hans efterträdare – Malin Ringfelter – kommer även hon att finnas i gården.

– Men det är viktigt komma ihåg att Valla församlings expedition, den kommer även i framtiden att ligga i Skärhamn, påpekar de ansvariga.

De menar att det kommer att finnas helt andra möjligheter med den ”nya” församlingsgården. Det kommer inte minst att finnas bättre utrymme för verksamheten.

Under tiden som arbetet pågår, kommer församlingens verksamhet att hålla till i församlingshemmet, i kyrkan och i den lägenhet som församlingen hyr.

Bengtåke Carlson
Lokaltidningen Stenungsund
0303 72 82 25

https://www.svenskakyrkan.se/tjorn/valla-forsamling

”I dag har jag så mycket att göra, att jag måste be extra mycket”

Jag vet faktiskt inte hur vanligt det är att folk ber. Det görs ju under-sökningar på det ibland. Men jag har inte sett någon aktuell under-sökning som visar hur många som ber regelbundet.

Jag kan i alla fall tänka mig att det är betydligt färre idag än, för låt oss säga, 50 år sedan.

Det har hänt väldigt mycket de sista 50 åren. Framförallt har det blivit ett mycket högre tempo. Ibland känner vi oss jagade av allt som vi måste hinna.

För det är ju väldigt mycket vi skall hinna. Vi skall hinna med våra närmaste relationer. Vi skall hinna med vårt jobb eller vår skola. Vi skall hinna med vår idrott eller förening eller vad det nu kan vara för intressen som vi har.

Och många människor känner sig jagade, bundna, utsläpade.
Allt fler blir utbrända, därför att kraven blir för stora och tiden inte räcker till.

Många äktenskap och relationer brister därför att man inte har tid och ork att odla sin gemenskap och sin kärlek.

Men det är ju bönsöndagen idag. Vad har då detta med bön att göra? Ja – Martin Luther har sagt någon gång att ”idag har jag så mycket att göra, att jag måste be extra mycket”.

Bön. Foto Alex&Martin

Bön. Foto Alex&Martin

Vad betyder det? Jo, det finns ett erbjudande till oss som är så jagade att finna en vila, en vila som vi så väldigt väl behöver.

Vi behöver vila oss från alla människor för att orka vara något för några. Vi behöver vila oss från alla ord, för att orka lyssna.

Det finns ju vissa saker som man kan göra med sin kropp när man ber.
Man kan t.ex. sluta sina ögon och knäppa sina händer. Det är en hjälp för att kunna möta sig själv.

För det är först när man vågar möta sig själv och vågar vara ensam och för sig själv som bönen kan bli till en vila.

Så länge man är tillsammans med människor så finns det en möjlighet att bli falsk. I Jesu miljö kunde bönen vara något som man gjorde för att bli sedd av människor.

I vår tid är det väl inte det som är problemet, utan snarare tvärt om, att det vore förfärligt pinsamt om någon skulle se eller veta att jag ber.

Och det kan leda till att man inte vågar erkänna varken för männi-skor eller för sig själv att man har ett djupt behov av en andlig kontakt, av en vila inför Guds ansikte.

Och en verklig vila blir bönen när jag vågar vara ensam och öppna mig för ett Du.
Det är då som bönen kan bli en avspänning från alla krav och alla förväntningar.

Bönen kan också få bli en vila från orden, både de många och de fina. Om du inte kan finna ordet som du söker, så ta ett annat. Gud vet i alla fall vilket ord som du menar.

Eller låt orden vara. Ord är ju bara hjälpmedel. Gud behöver inte en massa ord. Det är dig han vill möta och inte dina ord.

Den verkliga vilan i bönen kan man inte minst finna när bönen blir ordlös. När man bara är sig själv hos Gud och inget annat.

Och Gud är ju den som ser och vet. Det är egentligen själva grun-den för vilan. Och med detta kan vi lära oss något mycket viktigt om bönen och om Gud.

Gud ser och vet. Vi vilar alltid i hans blick, han vet i varje ögon-blick vad vi innerst inne längtar efter.

I Bönen får vi släppa allt.

All anspänning, som ändå aldrig kan dölja något. Alla masker som vi gömmer oss bakom inför män-niskor, alla attityder och kulisser.

Jan-Åke Larsson. Foto Carina Etander Rimborg

Jan-Åke Larsson. Foto Carina Etander Rimborg

När vi ber får vi bara finnas till hos Gud, som unnar oss sin vila.
Amen.

Jan-Åke Larsson
präst

————————–

I dag är det Jan-Åke Larssons avskedsgudstjänst innan han går i pension. Kl 10:00 i Valla kyrka. Då tas också den nya nattvardssilvret i bruk. Varmt välkommen. Efteråt blir det förstärkt fika i församlingshemmet.

Nya nattvardskärl i Valla

I  morgon söndag är det avtackning av Jan-Åke Larsson, som slutar som präst i Valla församling efter när 30 år. Samtidigt är det invigning av Valla kyrkas nya nattvardskärl som den lokala konstnären Emelie Wijk har tagit fram.

Jag var och hälsade på Emelie och hon berättade om hur stolt hon var över uppdraget. Det är inte vanligt att silversmeder får sådana här uppdrag.

Så här såg kannan ut innan Emelie började hamra ut den. Kannan är gjord i ett stycke. Det ligger många, många timmar bakom varje föremål. Det var bara en silverplatta.

Vallas  nya kyrksilver Foto Carina Etander Rimborg

Vallas nya kyrksilver Foto Carina Etander Rimborg

Otroligt vackra är de och det ska blir roligt att Jan-Åke får inviga dessa under sin sista gudstjänst innan han går i pension.

Jag hoppas att vi ses där.

/Carina Etander Rimborg
kommunikatör

Läs mer här>>

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jesus ber för oss

Bön. Foto  Royne Mercurio

Bön. Foto Royne Mercurio

Dagens predikan kommer från Jan-Åke Larsson. Du kan höra den live i Valla kl 10:00.

Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig, eftersom de är dina.

Jesus ber för oss. Bara det är ju spännande. Jesus bad en gång den här bönen för sina lärjungar alldeles innan han skulle möta sitt lidande och sin död. Men det är en tidlös bön.

Den gäller för alla som vill vara hans lärjungar. Och inte bara för dem, utan egent­ligen för alla människor, för han vill att alla människor skall dras in i hans gemenskap.

Jesus ber alltid för oss in­för Fadern, så står det på flera stäl­len i Bibeln. Och nu vi får allt­så en inblick i den bönen.

Och då kan det ju vara väl värt att se vad hans bön innehåller, den som han alltså alltid ber för. Först ett par förutsättningar för Jesu bön.

Guds kärlek genom hans ord.

Guds kärlek genom hans ord.

Jesus ber för oss därför att vi hör samman med Gud. Det gör vi på två sätt.

  1. Han har skapat oss. Han ville våra liv. Han vill att vi ska vara nära honom. Han följer oss alltid. Ibland med glädje, men ibland med sorg när vi gör illa eller det går illa för oss.
  2. Vi tillhör Gud när vi vill hö­ra ihop med Jesus. Det är ge­nom honom som vi kommer i livsförbindelse med Gud. Och Jesus säger att han har fått oss av Fadern.

Fadern har alltså gett oss till honom. Han har ansvaret för oss. Det är han som skall leda oss. Det här är liksom en förut­sättning för Jesu bön.

Och så är det två saker som Jesus ber för oss om:

  1.  Att vi skall bli bevarade från det onda och hos honom.
  2.  Att vi skall få hans glädje helt och fullt, som han säger.

Vi behöver verkli­gen bli be­va­rade från det onda.

Jesus ber inte att alla som tror skall isolera sig i sin egen lilla värld. Det vore kanske en­kelt, då skulle vi ju vara skyd­dade från allting.

Men lika lite som en vet­tig förälder låser in sitt barn för att skydda det från fara, vill Jesus låsa i oss.

Istället kallar han oss ut i världen, ut bland människor. Han behöver ögon och händer på jorden som redskap för sin kärlek.

Och där ber han att vi skall bli beva­rade från det on­da. Han vill hål­la fast oss. Vi tillhör ho­nom.

Hans ord är sanning, säger Jesus. Det betyder inte att Hans ord en uppräkning av en massa san­ningar. Det be­tyder att han själv är sanning­en.

San­ning­en är nå­got levande, för han är levan­de. Och när vi hör eller läser hans ord blir vi levande. Hans ord är ande och liv, säger han.

Jesus säger att värl­den hatar hans lär­jungar. Egent­ligen är det ett un­derligt feno­men.

Man kan vara tolerant mot mycket under­ligt, men ibland möts man som kris­ten av ett löje och vrede t.o.m. hat som verkar vara helt irratio­nellt.

Där­för be­hövs Jesu bön. Och därför be­höver vi hans ord. Och därför är han med oss mitt i verkligheten

Och så var det Jesu bön om glädje. Det finns ju alltid en or­sak när vi är glada. En händelse, en gåva, ett vänligt ord, nån som uppmuntrar oss.

Ibland kan vi ju få uppleva en alldeles överväldi­gande glädje. När vår kärlek blir besvarad, eller när vi få ta emot ett litet barn.

Men med lite livserfarenhet vet vi, att händelser går fort förbi, saker går sönder och människor kan svika.

Vi kan förlora det dyr­baraste och käraste vi har. Och många kan minnas med bitterhet hur glada de var en gång.

Men när Jesus ber om att hans lärjungar ska få glädjen helt och fullt så är det en djupare glädje han talar om.

Det är hans egen glädje, som han vill ge åt dem som tror på honom.

Och den är Guds egen glädje, som kommer ur Guds eget väsen. Det är den enda glädje som varar helt och fullt.

Den kan aldrig ta slut där­för att dess orsak aldrig kan ta slut. Den har en källa som aldrig sinar.

Den källan finns bara hos Gud, för han är fullkomlig. Den gläd­jen vill Jesus alltså ge åt sina vänner och lärjungar.

Det är han som kallar sina lär­jung­ar för vänner. Det finns mycket glädje i det ordet.

Jan-Åke Larsson. Foto Carina Etander Rimborg

Jan-Åke Larsson. Foto Carina Etander Rimborg

Och mycket kärlek. Kärlek, vänskap och gläd­je hör ihop. Allt detta vill ha ge oss, när vi vill vara hans lärjungar.

Amen

Jan-Åke Larsson
Präst

Bibeltexter

GAMMALTESTAMENTLIG LÄSNING

Jesaja kapitel 57, vers 15 – 16

Så säger han som är hög och upphöjd, han som tronar i evighet och vars namn är heligt: Jag tronar upphöjd och helig men finns hos den modlöse och försagde. Jag ger de försagda mod, ger de modlösa kraft. Jag skall inte ständigt hålla räfst, inte vredgas för evigt — då skulle livsanden förgås, de levande väsen jag skapat.

EPISTEL

Till de kristna i Galatien kapitel 5, vers 13 – 18

Ni är ju kallade till frihet, bröder. Låt bara inte den friheten ge köttet något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek. Hela lagen sammanfattas i detta enda bud: ‘Du skall älska din nästa som dig själv.’ Men om ni biter och sliter i varandra är det fara värt att ni gör slut på varandra. Nej, säger jag, låt er ande leda er, så ger ni aldrig efter för köttets begär. Köttet är fiende till anden och anden till köttet. De två ligger i strid så att ni inte kan göra det ni vill. Men om anden får styra er står ni inte längre under lagen.

EVANGELIUM

Evangeliet enligt Johannes kapitel 17, vers 9 – 17

Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig, eftersom de är dina. Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt, och jag har förhärligats genom dem. Jag är inte längre kvar i världen, men de är kvar i världen och jag kommer till dig. Helige fader, bevara dem i ditt namn, det som du har gett mig, så att de blir ett, liksom vi är ett. Medan jag var hos dem bevarade jag dem i ditt namn, som du har gett mig. Och jag skyddade dem, och ingen av dem gick under utom undergångens man, ty skriften skulle uppfyllas. Nu kommer jag till dig, men detta säger jag medan jag är i världen, för att de skall få min glädje helt och fullt. Jag har gett dem ditt ord, och världen har hatat dem därför att de inte tillhör världen, liksom inte heller jag tillhör världen. Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen utan att du skall bevara dem för det onda. De tillhör inte världen, liksom inte heller jag tillhör världen. Helga dem genom sanningen; ditt ord är sanning.

PSALTAREN

Psaltaren 98: 1-8

Sjung till Herrens ära, sjung en ny sång, ty han har gjort underbara ting. Han vann seger med sin starka hand, med sin heliga arm. Herren har visat att han räddar, folken fick skåda hans seger. Med godhet och trofasthe har han tänkt på Israels folk. Hela jorden har sett att vår Gud räddar. Hylla Herren, hela världen, brist ut i jubel och sång! Sjung till lyra för Herren, låt lyrans strängar klinga! Blås i trumpeter och horn, hylla konungen, Herren! Havet skall brusa och allt det rymmer, världen och alla som bor i den. Floderna skall klappa händer, bergen skall jubla tillsammans.

Med Jesus får livet en riktning. Vägen genom livet blir också vägen till livet

Jan-Åke Larsson delar med sig till oss av sin predikan som du kan höra i Valla kyrka kl. 10:00.

En del av det här är nog ganska lätt att förstå. Jesus bud om att de som tror på honom skall älska varandra är väl rätt så självklart.

Men när han talar om förhärligandet blir det lite svårare. Han upprepar ordet flera gånger och vi kan undra vad han menar.

När vi tänker på något härligt, så är det inte det som Jesus menar. I själva verket talar han om sitt lidande och sin död, men också om sin uppståndelse.

Det finns ofta flera skikt i det som Jesus säger. Det som han sade till sina lärjungar hade naturligtvis sin mening just i den situation som han sa det.

Jesus talade ju om att de skall söka honom och att dit han går skall de inte kunna följa honom. Men det har också en vidare betydelse, för oss också.

Det som Jesus talar om är den process som en människa måste gå igenom om hon vill höra samman med Gud.

Foto: Carina Etander Rimborg

Foto: Carina Etander Rimborg

Då måste det födas något nytt. Och det är smärtsamt. Det är något som måste dö för att det nya skall födas. Så var det för Jesus och så är det för dem som vill följa honom.

Men det är både livets allvar och mening, att det händer. Ur det liv som måste dö skall det födas ett liv som inte kan dö, det är Jesu budskap.

Om det skall bli något nytt, så är det mycket gammalt som måste dö. Det kostar något att bli godare, det kostar något att bli mänsklig, kan vi också säga.

Om vi verkligen vill bli det, så kommer vi att misslyckas ofta och på många sätt.

Och det är smärtsamt, inte bara att misslyckas, utan också för att vi tillfogar andra smärta, när vi inte gör det goda.

Och därför måste vi be om förlåtelse om och om igen, både till människor och till Gud. Och det är jobbigt. Men det är något särskilt med Guds förlåtelse. Den ger oss mod, mod att försöka.

Vi kan försöka att vara goda människor därför att vi har tryggheten att Gud förlåter. Hade vi inte den tryggheten, så skull vi inte våga.

Och det är så Gud vill arbeta med oss, med sin kärlek och förlåtelse.

Men det är också så, att vi om och om igen måste klamra oss fast vid Guds kärlek när livet hanterar oss hårt.

Men om vi gör det så kommer vi att finna att han är där, även i de mörkaste djupen. Han släpper inte taget, inte ens om vi gör det.

Men Jesus talar ju inte bara om sorg och smärta. Det finns ett gammalt namn på den här söndagen och det är Jubilate som betyder att jubla.

Det finns en glädje som lyser igenom, trots att Jesus talar om sitt lidande och sin död. Det som skall hända lyser igenom. Det skall komma något nytt och bryta ner det gamla. Sorgen skall vändas i glädje.

Den uppstånde Jesus besöker lärjungarna.

Den uppstånde Jesus besöker lärjungarna.

Och så blev det för hans lärjungar. När Jesus led och dog var deras smärta och sorg och hopplöshet bedövande. Men det varade inte så länge, knappt 2 dygn.

Och sedan fick de uppleva den oerhörda glädjen när Jesus uppstod igen och de fick möta honom.

Den glädjen kunde ingenting ta ifrån dem. Inte hot, inte misshandel, inte ens tortyr och död kunde ta deras glädje ifrån dem. Den bar dem genom allt.

Och den glädjen får vi söka. Den finns bara hos Jesus. Det är den enda glädjen som kan bära oss igenom allt som är mörkt och svårt i våra liv.

Det finns en djup, mänsklig glädje som vi skall vara tacksamma för.

Men den glädjen räcker inte i sorg och lidande.

Men hos Jesus och i livet med honom finns en glädje som bär. Den är ofta ganska tystlåten av sig, men den bär.

Den bygger inte på en massa tankar och teorier och filosofier, utan den bygger på fakta och verklighet.

Den verklighet som hans vänner och lärjungar fick erfara och som de levde och dog för.

Och det är en verklighet som man fortfarande kan finna och som håller att både leva och dö på.

Vi finner den hos Jesus. Han visste vilken riktning hans liv hade. Han visste vart han gick. Och han ber för oss: och då ger han oss riktningen och målet för våra liv; att vara med Jesus, i liv och död, nu och i evighet.

Med Jesus får livet en riktning. Vägen genom livet blir också vägen till livet. Vårt liv får präglas av den stora meningen.

I livet möter vi både glädje och sorg. Men allt kan vändas till nytt liv och i djupet av våra liv finns det en glädje, för där finns Jesus.

Amen.

Jan-Åke Larsson
präst

Fjärde söndagen i påsktiden

Bibeltexter

GAMMALTESTAMENTLIG LÄSNING

Andra Moseboken kapitel 13, vers 20 – 22

De bröt upp från Suckot och slog läger i Etam, vid randen av öknen. Om dagen gick Herren framför dem i en molnpelare för att visa dem vägen, och om natten gick han i en eldpelare för att lysa dem. Så kunde de vandra både dag och natt. Molnpelaren gick ständigt framför dem om dagen och eldpelaren om natten.

EPISTEL

Till de kristna i Thessalonike kapitel 5, vers 9 – 11

Gud har inte bestämt oss till att bli offer för vreden utan till att vinna frälsning genom vår herre Jesus Kristus, som har dött för oss för att vi skall leva tillsammans med honom, vare sig vi nu är vakna eller sover. Därför skall ni trösta och bygga upp varandra, så som ni ju också gör.

EVANGELIUM

Evangeliet enligt Johannes kapitel 13, vers 31 – 35

När Judas hade gått sade Jesus: ”Nu har Människosonen förhärligats, och Gud har förhärligats i honom. Är nu Gud förhärligad i honom skall Gud också förhärliga honom i sig, och han skall snart förhärliga honom. Ännu en kort tid är jag hos er, mina barn. Ni kommer att söka efter mig, och jag säger nu till er vad jag sade till judarna: Dit jag går kan ni inte komma. Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek.”

PSALTAREN

Psaltaren kapitel 147, vers 1 – 7

Halleluja! Det är gott att sjunga vår Guds lov, lovsång är skön och ljuvlig. Herren bygger upp Jerusalem och samlar det skingrade Israel. Han ger läkedom åt de förtvivlade, han helar deras sår. Han bestämmer stjärnornas antal och ger dem deras namn. Vår Herre är stor, hans kraft är väldig, hans vishet är utan gräns. Herren stöder de svaga, de gudlösa slår han till marken. Tacka Herren med sång, lovsjung vår Gud till lyra,

Gud, se inte till mitt tvivel utan till min längtan och min tro.

Gud, se inte till mitt tvivel utan till min längtan och min tro.

Idag får vi fira gudstjänst i påskens ljus och det är gott. Vi har levt i påskens berättelser om vad som hände där och då i Jerusalem. Vi har levt med i lärjungarnas liv. Deras rädsla och tomhet och också förvissning och glädje. Påsken som rymmer liksom allt. Långfredagens mörker och död och påskdagens ljus och liv. Och så fortsätter livet nu efter den stora helgen och idag så får vi fortsätta lära känna lärjungen Tomas.

Tomas tvivlaren. Målning av Caravaggio. Källa Wikipedia.

Tomas tvivlaren. Målning av Caravaggio. Källa Wikipedia.

Tomas som också kallades tvillingen och som har blivit känd genom historien som ”Tomas tvivlaren”. Han var inte med där på påskdagen då Jesus visade sig första gången för lärjungarna. Vi vet inte var han var då men det har ingen betydelse egentligen. Kanske var han inlåst i ett annat hus och var rädd. Rädd för att bli fängslad och dödad han också. Så många visste vem han var. Att han hade hört ihop med Jesus från Nasaret. Nu skulle kanske soldaterna också komma och hämta honom, fängsla och döda honom. Jesus dog på korset och det blev inte som han hade hoppats. Den mästare som han hade följt i så många år, det blev fiasko. Död på korset. Likt ett lamm som förs till slakt. Tomas formulerar ett ultimatum;

”Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka handen i hans sida tror jag det inte.” Så säger Tomas. Han måste ha bevis. Han måste få se Mästaren med egna ögon framför sig. Då kan han tro på uppståndelsen. Då kan påskdagens ljus komma in i hans liv.

Gud, se inte till mitt tvivel utan till min längtan och min tro.

Tomas tvivlar. Hans tvivel har fått ge röst till alla tvivlande människor. Alla som brottas med tvivlets mörker. Är det möjligt? Finns Gud? Är kärleken starkast? Kunde Jesus uppstå? Tvivlets frågor som kan gnaga hål i vårt inre. Under åren har jag flera gånger fått frågan; ”Linda – hur kan man tro på en god Gud när det finns så mycket ondska i världen? Jag får det inte att gå ihop? Är Gud god?” Och människan som ställer den grundläggande frågan är inte ensam. Hela mänskligheten har ställt den genom årtusenden. Vi kallar den för teodicefrågan; ”Hur kan man tro på en god Gud när det finns så mycket ondska i världen?” Frågan ÄR viktig.

Ett sätt att svara på den är; Gud är god. Gud är kärlek. Gud vill gott. Så skapar Gud människan av kärlek och i det ingår det att vi skapas fria. Vi får en egen fri vilja. Vi får möjlighet att välja gott eller ont. Och verkligheten i vår värld är att det är många människor som tyvärr väljer onda handlingar. Det är människor som startar krig. Det är människor som bryter ned och väljer destruktiva vägar. Det är människor som roffar åt sig och är egoistiska. Vi får vara en motpart och sänds ut att göra kärlekshandlingar. Vi sänds ut att älska vår nästa. Vi sänds ut att medla fred och frid i världen.

En bild är att Jesus besegrade allt det onda på korset likt en drake som dödades men draken har fortfarande dödsryckningar. Ett annat svar är från en kristen man som var ombord på fartyget Estonia och överlevde. Journalisten frågade hur han fortfarande kunde tro på en god Gud när så många hade dött. Hans svar var; ”Det var inte Gud som byggde Estonia. Det var inte Gud som byggde bogvisiret. Det var inte Gud som tog beslutet att lämna hemmahamnen och ge sig ut i den värsta stormen på havet.”

Vi kan tvivla på Gud och Guds kärlek till skapelsen och det får vi göra. I tvivlets mörker behöver vi prata och få med oss andra perspektiv på tillvaron. Vi behöver dela tvivel och tro med varandra.

Gud, se inte till mitt tvivel utan till min längtan och min tro.

Tomas kallas tvivlaren men låt oss också komma ihåg vad som hände och vad han sa när han träffade mästaren; ”Min Herre och min Gud.” MIN Herre och MIN Gud. Tomas svar blir till en trosbekännelse där och då. Tomas förändrades där och då. Han blev sänd till Indien och blev den allra mest hängivna missionären. Än idag kallar sig kristna i Indien för Tomaskristna. Han predikade han och vittnade om sin tro. Här levde han sitt liv och fick möta så många som blev kristna. Här blev han också dödad för sin tro, han blev martyr då han fick ett spjut genom sin kropp.

Tomas. Vi kallar honom för tvivlare och han var också övertygad kristen och ivrig missionär.

Gud, se inte till mitt tvivel utan till min längtan och min tro.

En stund i tystnad i uppståndelsens ljus;

Gud, se inte till mitt tvivel utan till min längtan och min tro. Amen

Linda Lindblad. Präst i Klövedals församling. Foto Carina Etander Rimborg

Linda Lindblad. Präst i Klövedals församling. Foto Carina Etander Rimborg

/Linda Lindblad
präst

Lindas predikan kan du höra när hon är i Klövedals kyrka kl 11.00 och i Valla kyrka på Taizegudstjänsten kl 17.00.

En dödsmässa för livet

Brahms requiem

Brahms requiem

På söndag har du möjlighet att gå på en alldeles unikt konsert med STOrkören då de framför Johannes Brahms – Ein deutsches Requiem. Ett Requiem för livet.

STORkören sjunger tillsammans med Elinor Josefsson och Sara Flodström piano. Solister är Nina Evald, sopran, Christian Petersén, baryton. Helen Söderqvist och Bengtåke Carlson recitation. Barbro Wiskari, dirigent.

Det märkvärdiga med denna mässa, när den skrevs, var att texten inte var den vanliga på latin som talar mycket och dramatiskt om den stora domen, utan på tyska som var folkets egna språk. Texterna var hämtade från Bibeln, och talade tröstande ord om hopp, kärlek och befrielse mitt i vardagen och sedan i himlen en gång.

Så kom till Valla kyrka på söndag kl 17:00 och lyssna. (Och vill du höra det två gånger kan du gå till Ödsmåls kyrka kl lördagen kl 18:00 då samma konsert framförs där).

 

Det flödar över av nåd!

Dagens predikan kommer från Linda Lindblad. Du kan höra den live i Valla kyrka kl 10:00. Sen kan du höra Linda i Kyrkans Hus kl 17:00 där det är Psalmgudstjänst med Lina Sandell-psalmer. 

Marie Bebådelsedag. Foto Linda Lindblad

Marie Bebådelsedag. Foto Linda Lindblad

Det är himmel och jord som möts där och då. Den himlasände Gabriel är på uppdrag. Sänd av Gud själv. Guds sändebud till den unga flickan. Utvald. Hon är den som ska göra det möjligt för Gud att bli människa. För att Gud ska kunna bli synlig, bli kött, så behövs Maria. Idag har jag med mig en tavla som berättar om detta möte. Det är en broder i klostret Taizé i Frankrike som gjort denna fina glasmosaik. Ett möte som flödar över av nåd. Det är ett samtal. Ett samtal där ett besked förmedlas, där frågor ställs, där svar ges och där också en bekräftelse sker.

Ingen har som Maria varit så fysiskt nära vår Frälsare. Ingen har som hon i sin kärlek följt honom så djupt i hans lidande och smärta. Maria är förebedjare och förebild och främst av allt är hon full av nåd. Hon är en vanlig kvinna som ropar efter förbarmande. I detta rop kan Maria ge röst åt alla kvinnor. I detta rop finns inbyggt en styrka nere i det låga. Här ropar inte det idylliserande, välsminkade och välputsade. Här ropar en människa ur djupen. Maria är en barmhärtighetens moder för alla kvinnor och män. Hennes tillit till Guds barmhärtighet gör henne värd att prisas av alla släkten. Guds mäktiga verk är närvaro av Gud själv bortom det rimliga och inom det mänskliga. Ett löftesbarn att bära, en glädje att dela.

Det flödar över av nåd!

Nåden är både självklar samtidigt som den är överraskande. Den ges till oss sedan länge och samtidigt är den alltid ny! Den är verklig och samtidigt ogripbar. I år då vi firar Lutherjubileum, att det är 500 år sedan Luther spikade sina teser och ville förändring då har nåden sin alldeles speciella plats. Luther var noga med att lyfta fram den och visa på dess betydelse för den hade kommit i skymundan då. Hur är det möjligt i en kyrka kan vi fråga oss? Ja, det är möjligt. Det är inte alltid vi har fokus på det allra viktigaste. Det är bara att gå till våra egna liv och rannsaka oss. Vad är viktigast? Vad har jag i centrum?

Så väl att Luther påminner oss om gåvan Gud ger oss i överflöd. Maria möttes också av nåd, bars av nåd och var helt omgiven av nåd och det lilla barnet var buret av nåd när det inte fick plats i härberget. Det lilla flyktingbarnet. Barnet som är allas barn. Som är Guds Ord i kött och blod, den stora nyheten och det helt oväntade. Barnet som gör att jag får syn på mig själv.

Det flödar över av nåd!

Här i mässans mitt där vi ska få fira och dela nattvardens mysterium här möts himmel och jord. Centrum i all enkelhet. Ett litet tunt bröd och några droppar vin ges till dig och till mig. I enkelheten så djupnar mysteriet. Måltiden är en berättelse om förvandling och förnyelse och gemenskap med Kristi kropp och blod. Vi blir förvandlade. Vi får en försmak av himmelriket och det är nåderikt att få vara med.

Det flödar över av nåd!

Barnen berör oss. På många olika sätt blir vi berörda av barnen. Barnen i mitt eget liv och barnen i vår värld. Det stora med att vänta barn. Rädslan för att bli med barn. Längtan efter att bli med barn. Oron att få missfall. Ångesten att göra abort. Bävan inför att föda fram barnet. Beslutet och glädjen i att adoptera. Jag tänker på alla barn och all längtan, all sorg och all glädje. Idag får vi glädjas i vårt inre över att Gud kommer till oss som ett barn och att det barnet berör oss.

En stund i nådens tystnad

Bön; Gud, du som utvalde Maria att bli mor åt världens frälsare, ett stöd för apostlarna och en pelare i kyrkan. Fyll oss med din nåd så att vi kan följa henne i tro, i lydnad och i barmhärtighet och så med henne dela paradisets glädje. Amen

Linda Lindblad
präst

Bibeltexter

GAMMALTESTAMENTLIG LÄSNING

Första Samuelsboken kapitel 2, vers 1 – 10

Så bad Hanna: ”Mitt hjärta jublar över Herren, jag kan bära huvudet högt. Jag kan skratta åt mina fiender i glädje över att du räddat mig. Ingen är helig som Herren, det finns ingen utom du, ingen klippa är fast som vår Gud. Sluta upp med ert stolta skryt, spara de fräcka orden, ty Herren är en Gud som vet allt, han väger varje gärning. Hjältarnas båge är bruten, men de svaga rustas med ny kraft. De som var mätta måste slava för brödet, de som hungrade vilar från mödan. Sju söner får den ofruktsamma, medan den barnrika vissnar bort. Herren dödar och ger liv, leder ner i dödsriket och räddar därifrån. Herren gör fattig och han gör rik, han förnedrar och han upphöjer. Den hjälplöse reser han ur gruset, den fattige lyfter han ur dyn. Han ger dem rum bland furstar och låter dem trona på hedersplats. Ty jordens fästen tillhör Herren, på dem har han lagt jordens rund. Herren skyddar sina trognas steg, men de onda går under i mörkret, av egen kraft lyckas ingen. Herrens fiender krossas när den Högste dundrar i himlen. Herren dömer jordens alla länder, åt sin konung ger han styrka, lyfter högt sin smordes spira.”

EPISTEL

Till de kristna i Kolossai kapitel 1, vers 15 – 20

Han är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen, ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt, troner och herravälden, härskare och makter; allt är skapat genom honom och till honom. Han finns före allting, och allting hålls samman i honom. Och han är huvudet för kroppen, för kyrkan, han som är begynnelsen, förstfödd från de döda till att överallt vara den främste, ty Gud beslöt att låta all fullhet bo i honom och att genom hans blod på korset stifta fred och försona allt med sig genom honom och till honom, allt på jorden och allt i himlen.

EVANGELIUM

Evangeliet enligt Lukas kapitel 1, vers 26 – 38

I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen. Hon hade trolovats med en man av Davids släkt som hette Josef, och hennes namn var Maria. Ängeln kom in till henne och sade: ”Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig.” Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda. Då sade ängeln till henne: ”Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut.” Maria sade till ängeln: ”Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man.” Men ängeln svarade henne: ”Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son. Elisabet, din släkting, väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden. Ty ingenting är omöjligt för Gud.” Maria sade: ”Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.” Och ängeln lämnade henne.

PSALTAREN

Psaltaren kapitel 147, vers 7 – 15

Tacka Herren med sång, lovsjung vår Gud till lyra, han som täcker himlen med moln, som skänker regn åt jorden och låter gräset gro på bergen, han som ger föda åt djuren, åt korpens skrikande ungar. Han gläder sig inte åt stridshästars kraft och soldaternas snabba steg. Nej, Herren älskar de gudfruktiga, dem som hoppas på hans nåd. Lova Herren, Jerusalem, Sion, prisa din Gud. Han gör bommarna för dina portar starka och välsignar ditt folk där inne. Han ger fred och välgång åt ditt land och mättar dig med finaste vete. Han sänder sitt bud till jorden, snabbt löper hans ord.

Hon är ett föredöme för oss alla!

Dagens predikan kommer från Jan-Åke Larsson. Vill du höra den live så kom till Valla kyrka kl 10:00 eller till Åstol kl 14:00.

Kvinnan häller olja över Jesus hår. Bibliska figurer i Björkekärrs kyrka. Foto Carina Etander Rimborg

Kvinnan häller olja över Jesus hår. Bibliska figurer i Björkekärrs kyrka. Foto Carina Etander Rimborg

De hade precis slagit sig ned vid bordet när kvinnan kommer in. Uppenbarligen tillhör hon inte de inbjudna, eftersom hon anländer lite efter de andra, när måltiden redan börjat.

Hon går fram till Jesus och plockar fram en alabasterflaska, ett litet lerkrus med en så smal hals att den dyrbara oljan bara droppvis ska kunna komma ut.

Men det duger inte för henne utan hon bryter av den smala halsen och häller ut alltsammans över Jesus huvud.

Av doften som fyller rummet förstår de andra att det är nardusbalsam, en särskilt dyrbar olja som användes bland annat för att smörja kungar.

Den här kvinnan är hängiven och spontan. Hon uttrycker sin tro och kärlek till Jesus i handling.

Hon älskade Jesus, inte bara sådär lite lagom utan av hela sitt hjärta. Hon ville ge allt för honom.

Och hon gjorde det som i hennes värld uttryckte mest kärlek. Med häpnad ser de andra gästerna på och kritikerna låter inte vänta på sig.

Det står att de blev förargade och började tala med varandra. Ingen vände sig till Jesus eller kvinnan, utan de talar upprört bakom deras ryggar.

Hur vanligt är inte detta, att man inte vänder sig till vederbörande, för att klara upp något som kanske bara är ett missförstånd.

Nej man vänder sig hellre till likasinnade där man vet att man får medhåll.

Och så är det någon som drar till det där med ”de fattiga”! Vilken smart knep för att få kvinnan att få dåligt samvete.

”De fattiga” blir ett effektivt slagträ i debatten! Någon större omsorg om de fattiga låg inte bakom, i så fall hade man kunnat göra något åt det för länge sedan.

Varför var man så förargad över hennes beteende? Var det opassande? Förmodligen.

Vi vet inte så mycket om den här kvinnan, men hon kanske var illa sedd i samhället, utanför gemenskapen, kanske prostituerad.

Ofta är det så att det är de som är utanför som har minst att förlora och som också vågar vara opassande.

Nu tränger hon sig in bland de andra, går rakt in i händelsernas centrum och uttrycker en större hängivenhet för Jesus än vad någon av de andra gjort.

Kanske de väntar sig att Jesus ska avvisa kvinnan och förebrå henne för ett sådant slöseri.

De retar sig på att han bara låter det ske. Men ingen har monopol på Jesus, han tar emot alla som kommer till honom.

Han låter sig aldrig inordnas i ett särskilt fack, ingen kan komma med några ägandeanspråk på honom.

Det är inte vi som ska äga Jesus utan han som ska äga oss. Kvinnan sökte hans gemenskap, och hon fick kämpa för att övervinna de hinder som låg i vägen.

Hon fick kämpa med sig själv och med omgivningen. Hon fick kämpa med hur hon skulle uttrycka sin tro, vad som är rätt och vad som är fel?

Att söka gemenskap med Jesus sker sällan utan kamp. Men å andra sidan, den som aldrig har kämpat med sin tro den har heller aldrig tagit tron på allvar.

Har du problem med din tro så tyder det på att du vill tro, att du inser att tron är värdefull.

Och kom ihåg att du inte är ensam i din kamp! Många kristna har genomgått den, och i slutändan fått se hur trons kamp fått dem att borra djupare.

De har kommit igenom med en fastare tro, en tro som gör dem än tryggare i livets stormar. Det är som med trädets rötter: har de bara tillräckligt djupa rötter så står trädet i de värsta av stormar.

Så vad du än kämpar med så handlar det om att inte ge upp. Det finns en väg igenom.

Tron på Jesus är ju ett språng ut i det okända. Det är bara genom att ta det där språnget som jag kan känna mig förvissad om att Gud finns och tar emot mig.

Står jag vid sidan av och iakttar så lär jag inte få några personliga erfarenheter heller.

Men ofta är det en kamp att våga ta det där språnget, att överlåta sig till Gud. Om mina förväntningar inte infrias, kan jag då helskinnad kan ta mig tillbaka? Finns det ingen säkerhetsgaranti?

Nej, Gud ger inga garantier i förväg. Vi får lita på hans löften. Ger vi allt till honom får vi allt tillbaka.

Den hängivna kärleken räknar och kalkylerar inte utan bryter upp flaskan och ger med slösande kärlek allt det hon har.

Den hängivna kärleken tänker inte efter vad som är tillräckligt. Hur mycket behövs, räcker det här? Eller måste jag ge mer? Den väntar sig inga gentjänster, det är inte därför som den ger ut.

Inte desto mindre får den allt tillbaks. Kvinnan, hon som gav allt och fick allt.

Hon fick bli ett föredöme, ett exempel för oss alla.

”Överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.” Detta har vi gjort idag.

Jan-Åke Larsson. Foto Carina Etander Rimborg

Jan-Åke Larsson. Foto Carina Etander Rimborg

Jesus fick sannerligen rätt, fortfarande efter 2000 år så vet vi vad hängiven kärlek till Jesus är tack vare den här kvinnan.

Amen

Jan-Åke Larsson
präst

Söndagens text: 

Bibeltexter

GAMMALTESTAMENTLIG LÄSNING

Jesaja kapitel 61, vers 1 – 3

Herren Guds ande fyller mig, ty Herren har smort mig. Han har sänt mig att frambära glädjebud till de betryckta och ge de förkrossade bot, att förkunna frihet för de fångna, befrielse för de fjättrade, att förkunna ett nådens år från Herren, en hämndens dag från vår Gud, att trösta alla som sörjer och ge de sörjande i Sion huvudprydnad i stället för aska, glädjens olja i stället för sorgdräkt, lovsång i stället för modlöshet. De skall kallas ”rättfärdighetens träd”, som Herren planterat för att visa sin härlighet.

EPISTEL

Till hebreerna kapitel 11, vers 23 – 27

I tro höll Moses föräldrar sitt nyfödda barn gömt i tre månader, eftersom de såg att det var ett vackert barn, och de lät sig inte skrämmas av kungens påbud. I tro vägrade Mose som vuxen att låta sig kallas son till faraos dotter. Han ville hellre fara illa tillsammans med Guds folk än ha en kortvarig glädje av synden. Han såg fram mot lönen som väntade och räknade den smälek som Messias får utstå som en större rikedom än Egyptens skatter. I tro lämnade han Egypten och fruktade inte kungens vrede utan höll ut, därför att han liksom såg den Osynlige.

EVANGELIUM

Evangeliet enligt Markus kapitel 14, vers 3 – 9

Medan han var i Betania och låg till bords hemma hos Simon den spetälske kom en kvinna med en flaska dyrbar äkta nardusbalsam. Hon bröt upp flaskan och hällde ut alltsammans över hans huvud. Några blev förargade och sade till varandra: ”Vilket slöseri med balsam. För den oljan hade man ju kunnat få mer än trehundra denarer att ge åt de fattiga.” Och de grälade på henne. Men Jesus sade: ”Låt henne vara! Varför gör ni henne ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga har ni alltid hos er, och dem kan ni göra gott mot när ni vill, men mig har ni inte alltid. Hon har gjort vad hon kunde. I förväg har hon sörjt för att min kropp blev smord till begravningen. Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.”

PSALTAREN

Psaltaren kapitel 130, vers 1 – 8

En vallfartssång. Herre, hör mitt rop, lyssna när jag bönfaller dig! Om du lade synder på minnet, Herre, vem kunde då bestå? Men hos dig finns förlåtelse, och därför fruktar man dig. Jag väntar på Herren, jag längtar, jag hoppas få höra hans ord. Jag längtar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, än väktarna efter morgonen. Hoppas på Herren, Israel, ty hos Herren finns nåd och makten att befria. Han skall befria Israel från alla synder.