Lilla liv nu är du här…psalm 901

Dop i Skärhamn. Foto Annika Johansson.

Dop i Skärhamn. Foto Annika Johansson.

Förra lördagen fick jag förmånen att döpa fyra barn, tre av dem på samma gång. Ni kan tänka er hur det ser ut i kyrkan, massor av människor, familjer till de barn som skall döpas. Stora syskon till bäbisarna och andra barn som finns överallt.

För mig är dopet en barnens gudstjänst och barnen får lov att finnas i kyrkan. Skönast för alla tänker jag, än att någon vuxen tvingar de att sitta still.

Just denna lördagen så fanns det tre storasyskon som inte alls var intresserade av lillebror/lillasyster. Men helt klart var intresserad av den stora kyrkan, med den spännande altarringen som man kunde krypa igenom.

Att få döpa barn är bland det roligaste jag gör och som det var i detta fall så kände jag familjen lite och vi hade pratat tidigare. Mammorna till barnen hade varit på vår öppna förskola, Liten och stor, där vi hade träffats under enklare förhållanden.

Jag tänker det är ett bra sätt att faktiskt lära känna varandra, genom att sitta på golvet, prata med varandra och leka med barnen. Får jag möjlighet så finns jag bland barn och föräldrar en stund. Det finns alltid något att prata om, jag är ju också mamma och har en del erfarenhet, och ofta hamnar vi i de stora livsfrågorna eller så frågar de om något som har med kyrkan att göra.

När jag blir bokad för att göra ett dop, så brukar jag träffa familjen i anslutning till Liten och stor. Dels för att de kan få se vad vi gör och dels för att vi är nära kyrkan.

Det diskuteras mycket idag om dopet, att det är ett av det viktigaste vi gör i Svenska kyrkan. Där träffar vi de unga föräldrarna, där kan vi visa på vad kyrkan kan erbjuda av verksamheter och samtidigt få tid till prat. Många av de finaste samtalen har jag haft inför dopet, där vi tagit tid för samtal, lyssna till berättelsen om förlossning, väntande på barnet men också frågor om liv och död. Som en mamma sa till mig en gång, så skönt att få känna mig som mig själv, tänka kloka tankar och fundera tillsammans med en annan människa, i stället för att bara vara förälder.

En del av diskussionen går ut på att unga människor döper av tradition och för att man gör det i släkten/familjen. Men jag tänker så här, den unga familjen väljer att döpa i kyrkan, de vill vara i kyrkorummet. Det betyder något.

Och då blir mötet mellan de och oss i kyrkan viktigt, att vi tar deras frågor och tankar på allvar och ser den lilla familjen. Det är också så idag, att när ett barn döps så kan det vara första gången släkterna träffas. Det är mycket vanligt med stora dop med många anhöriga. Och det börjar bli mer vanligt att familjen faktiskt väljer att viga sig i samband med dopet.

I lördagens dop döptes Tage, August och Alva. De ömsom sov och var glada, grät en skvätt och var som barn är mest. De blev döpta i Faderns och Sonens och den heliga Andes namn. De fick visas upp för rörda släktingar och vänner. Och mitt i allt detta får jag vara med, det är verkligen en gåva.

Att få dela glädjen över ett litet barn som finns här i världen, en ny liten människa som blir välkomnad i kyrkan.

Jag vet också att det kan vara svårt att få till den där doptiden när man har en nyfödd i huset, tiden liksom räcker inte till.

Men döpa ditt barn, eller dig själv, det kan du göra när som helst i livet. Ta kontakt med en pastorsexpedition nära dig, så hjälper de dig med att hitta tid, präst och dag för dopet.

Den 10 juni kommer vi att ha en dag med både drop-in dop och drop-in vigslar i Skärhamns kyrka. Dit är du välkommen som vill döpa ditt barn, eller dig själv. Ingen föranmälan krävs, du bara kommer dit.

Vill du viga dig, så behöver du en hindersprövning som du får på Skatteverket. Ta med den och kom till Skärhamns kyrka 10/6 mellan klockan 11-16 !

Lilla liv nu är du här
känner inte världen.
”Gud som haver barnen kär”
blir din hjälp på färden.
Gud har kallat dig vid namn
ger dig trygghet i sin famn
så att du kan växa
vis av livets läxa.

Lilla liv nu är du här
”himlen allt förklarar”.
Alla barn hör hemma där
i det ljus som varar.
Jorden är din boning nu.
Hör ditt namn! Det är ju du
lilla liv unika
vad du gör oss rika.

Psalm 901

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström
präst

Jag lär mig något nytt varje dag!

Som ni säkert läst i ett tidigare inlägg har alla präster och diakoner i Göteborg stift, samlats för ett stort möte i två dagar. Temat för mötet var Nåd.

Vi var i Domkyrkan och Posthotellet, det är mäktigt med så många 730 personer som sjunger på samma gång i en stor kyrka. Jag gillar verkligen gudstjänster när sången får ljuda mellan väggarna.

Vi hade innan mötet fått läst en bok av Jesper Svartvik, Förunderligt förtroende som han skrivit på uppdrag av Biskop Per Eckerdal med ämnet Nåd.

Jesper Svartvik föreläste för oss, så gjorde även Maria Ottesten som är redaktör för en ny bok som heter Nåd i Realtid, en antologi där Else Blomgren, Pekka Mellergård, Cecilia Nahnfeldt och Håkan Stenow skriver om Nåd ur olika perspektiv.

Det var mycket matnyttigt som kom fram under dagarna och för mig en hel del bekräftelse på hur jag själv tänker.

Det jag upptäckte att alla tänker inte som jag om Nåd, det visste jag egentligen men för mig är Nåd befrielse, upprättelse, hopp och förlåtelse. Det visade sig att många har en mörkare syn på Nåd som hör ihop med synd och skam. Det är något av arvet som Göteborgs stift dras med fick jag förklarat för mig.

Att prata om Nåd handlar också om Gudsbild, människosyn och bibelsyn. Och där har vi alla helt olika bilder.

Min bild av Gud är kärlek och hela tiden skapande och det genomsyrar allt jag gör. Han har också gett oss en fri vilja till att göra som vi vill. Vilket innebär att vi människor gör det som är ont, för att vi brister. Vi klarar inte av, orkar inte med att vara goda människor även om vi vill med hela oss. Vi försöker göra vårt bästa, och det duger.

Vattenfall. Foto Gustaf Hellsing. Svenska kyrkan IKON

Vattenfall. Foto Gustaf Hellsing. Svenska kyrkan IKON

Nåden finns där för oss alla, den flödar rikligt och ges till oss utan att vi förtjänar det. Det bara finns där, vi behöver inte prestera eftersom Gud älskar oss och ser oss djupt inne i våra hjärtan och ser vår strävan.

Jag gillar sången ”En fattig bonddräng” där det beskrivs så fint om vår strävan och att Gud ser det.

Står där, fattig bonddräng, invid himmelens port,
lite rädd och ledsen för de synder jag gjort.
Man ska inte supa, hålls med flickor och slåss.
Herren Gud i himlen är väl missnöjd förstås.

Men då säger Herren: Fattig bonddräng, kom hit!
Jag har sett din strävan och ditt eviga slit.
Därför, fattig bonddräng, är du välkommen här.
Därför, fattig bonddräng, ska du vara mig när.

Och jag, fattig bonddräng, står så still inför Gud,
och sen klär han på mig den mest snövita skrud.
Nu du, säger Herren är ditt arbete slut.
Nu du, fattig bonddräng nu får du vila ut.

Text: Astrid Lindgren

Jesper Svartvik pratar om Nåd som tre olika saker; Att göra rätt, Nådens kärlek och att ödmjukt vandra med Gud.

Han menar att Nåd också är handling, att göra Nåd. Han sa bland annat ”fundera inte på om du skall älska din medmänniska, handla som om du gjorde det”.

Hopp är inte ett passivt väntande, det är ett aktivt handlande i hur världen verkligen är. Vi orkar mer än vad vi tror och klarar av mer än vad vi tror. ”Hoppet är det där med fjädrar, som slår sig ner i själen och sjunger en melodi utan ord…” skriver Emily Dickinson i en dikt. Fina ord tänker jag.

Svartvik menar att när vi möts öga mot öga så uppstår både Hopp och Nåd och ett möte mellan människor. På hebreiska heter ansikte Panim. Så han säger Panim mot Panim. Ansikte mot ansikte. Då kan vi också se varandra, acceptera våra olikheter och börja samtala med varandra. I Välsignelse orden vänder Gud sitt ansikte mot oss. Vi kan se Gud i den andra människan.

Han säger att vi skall bli vän med nåden, som för många är något negativt. Men den möter oss inte bara i nederlagen den möter oss i kärleken.

När vi blir helt odugliga så blir vi mottagliga för Nåden säger Svartvik. Nådens kärlek fyller oss.

Det blev ett samtal uppe på scenen mellan Jesper Svartvik och Joel Halldorf, Stefan Eklund, Katarina Redegard, Nina Karemo och där kom det en hel del kloka ord och en del provokationer.

Bland annat att vi i kyrkan är duktiga på kärleksfulla gärningar/handlingar utåt. I den undersökning som kom torsdagen 16 mars om hur Svenska kyrkan agerat under den stora flyktingströmmen visade sig att åttiotvå procent av församlingarna varit aktiva. Vilket bevisar ovanstående uttalande. Men hur är det med oss själva, internt? Mellan olika samfund och andra religioner? Finns Nåden och kärleken där? Handen på hjärtat, där fungerar det kanske inte så bra, eller?

Jag vill avsluta med orden om att se Gud i den andre människans ansikte i alla möten oavsett med vem du möter.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström
präst

En vecka i prästens liv

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Ni kanske undrar vad en präst gör på veckorna? Det är nämligen så att vi jobbar mer än bara söndagarna. Jag tänkte berätta om min senaste vecka, som inte är riktigt slut än.

I denna vecka har det varit lite mer än vanligt, jag skall jobba 40 timmar och ha två dagar lediga. Men ibland blir det inte så, eftersom livet kommer emellan. Då får jag kompa ut de timmarna vid ett annat tillfälle.

Veckan började i måndags då jag hade ledig dag, ja så ledig blev det väl inte. Det blev lite koll på mail och några samtal med kollegor. En av dem sjukanmälde sig och eftersom jag är teamledare  (läs mellanchef) i Stenkyrka församling så är det mitt ansvar att fixa vikarie om det behövs.

Sedan ringde en mamma och ville döpa sitt barn, och undrade om jag kunde göra det. Vi pratade en stund och sedan hänvisade jag henne till pastorsexpeditionen där Linda sitter som en spindel i nätet och har koll på alla bokningarna.

Tisdag morgon var jag på jobbet strax före 9 , där var Liselott och Gunilla i full fart med att fixa fika till Liten och Stor (öppna förskolan). Strax kom de många föräldrar och barn. Jag hade passat på att boka in två dopsamtal under den tiden, då kunde ev större syskon leka en stund och också för att visa dopföräldrarna att hit kan man komma om vara om man vill. Det är härligt med små bäbisar och deras föräldrar, vi pratar dop, psalmer och jag försöker lära känna det lilla barnet och föräldern. Jag skall på kort tid skapa en kontakt, lite trygghet och hoppas att jag ger dem ett fint dop.

Naturligtvis blev det en del datortid, betala fakturor, svara på mail. Telefonen ringer om både stort och smått. Idag blev det klart att vi skall ha en John-Erik Bäckersten utställning i Stenkyrka kyrka i sommar, det gör mig glad. Fantastiska tavlor med fina kristna motiv.

Åkte hem och gick ut med hunden och fick i mig lite mat. Tillbaka till Skärhamns kyrka där vi skulle ha gudstjänst för Liten och Stor med bibelutdelning. Vi har en mycket enkel form av gudstjänst där vi sjunger samma tre sånger varje gång, ber Gud som haver och pratar lite om dagens tema, som idag var dopet. Dopfunten fylldes med vatten och dopljuset tändes och barnen fick prata om det.

Efter gudstjänsten som tar ca 20 minuter så äter vi korv och bröd som serveras i vapenhuset. I tisdags kom det 5 barn och fick sina biblar, men det var också nya ansikten som kom. Det känns bra att kunna erbjuda denna formen för gudstjänst, barnen och de vuxna är glada och det åts korv och bröd med glädje. Barnen sprang runt och utforskade kyrkan, gjorde den till sin.

På onsdagen började jag med ledningsgruppmöte och sedan tillbaka till Skärhamns församlingsgård, vi har konfirmandag. Vi har en grupp på 15 konfirmander som träffas på lov och studiedagar och idag så kom de för att prata om kärlek. Det är helt fantastiskt vilka fina samtal det blir om kärlek, relationer, bussar och allt annat. Vi hade tidigare lovat dem att idag skulle vi äta pizza, så pizza blev det. Samtidigt så har vi sopplunch kl.12, alla åt tillsammans i en glad röra. Jag hade en kort andakt innan soppan. Jag gillar när generationer möts och det är viktigt att de faktiskt gör det, det blir spännande möten. Kanske någons mormor eller farmor.

På eftermiddagen gick vi upp i kyrkan med gruppen och såg film, i Rymden finns inga känslor. Kuddar och filtar och popcorn och ett gäng ungdomar som tyst tittade.

Sedan hade jag andakt på servicehuset Tubberödshus, vi sjöng de fina gamla psalmerna och pratade om våren som tog en paus. Jag gillar äldre människor, vi pratar en stund, kramas lite och ler mot varandra. De delar med sig av sina erfarenheter, den dagen fyllde en kvinna 89 år så det var kalas i stora matsalen.

Jag åkte tillbaka för att göra iordning doplöven inför söndagens dopfest. Då skall vi lämna ut de löv som varje barn får som döps i vår församling, vi firar med Tryggare kan ingen vara, barnsånger och tårta i Stenkyrka kyrka.

På kvällen kom ett sorgehus (de människor som hör till en familj där någon dött) Vi pratade en stund om personen som dött, pratade om begravningsgudstjänsten. Hur den går till, vilka psalmer och musik de önskade.

Kaftanklänning (ungefär som den Jaana har beställt.)

Kaftanklänning (ungefär som den Jaana har beställt.)

Torsdag åkte jag till affären för att handla inför lördagens kyrkvärdsträff. Till jobbet, fikade med en kollega och pratade om påskvandringen vi skall ha. Sedan åkte jag till sömmerskan Birgitta Kjellgren som sytt en ny kaftan till mig. Och nu var den färdig, vi provade och det blir så bra. Jag använder min kaftan varje gudstjänst och på alla dop, vigslar och begravningar. Det blir tydligt vem jag är och sedan är det högtidsklädsel.

Satt en stund vid datorn, beställde stort tält och 120 m tyg som vi skall ha till påskvandringen. Kollade in lite böcker som vi kanske skall köpa in. Det finns mycket roligt som kan användas i våra verksamheter och böcker som inspirerar och fördjupar. Det behövs att fortbildas också i vardagen.

På eftermiddagen kom ett gäng damer som är med i en Luthergrupp, där vi läser texter om och av Luther och diskuterar. Vi pratade om två-regementsläran och vad är politik för mig. Vi hamnade i genteknik och skapelseberättelsen. Det är viktigt för alla tänker jag att få ta sig tid att samtala, tänka och vrida sina tankar med andra.

Fredag har jag begravning och minnesstund. Det börjar med förberedelser tidigt, griftetal skall skrivas, familjer skall träffas och begravningsbyrån och musiker skall kontaktas. Det är mycket arbete innan själva begravningsdagen. Men viktigt arbete, för mig som får gå med människor i en stund där man är som skörast. Jag får i uppgift att göra den stunden så fin som jag någonsin kan. Det blir det sista de bär med sig av den döde. Det tar på krafterna att vara där tillsammans med de sörjande. För där skall jag vara, med hela mig och min själ.

Jag lär vara trött när jag kommer hem, då blir en lång promenad med hunden bra. Där jag rensar hjärnan och finns i naturen.

På lördagen har vi vår kyrkvärdsträff, där de får träffa varandra. Jag hoppas vi kommer att få dela erfarenhet och tankar. Fundera på hur vi skall jobba tillsammans. Sedan kommer Catherine Jeppsson en skådespelerska och sångerska. Hon skall jobba tillsammans med oss med textläsning bland annat.

Dagen avslutas med god lunch, som jag ordnar för dem. Det känns bra att få skämma bort våra kyrkvärdar, de är viktiga för vårt arbete och de har en viktig uppgift.

Sedan blir det söndag, Guds dag. Då har vi dopfest i kyrkan och jag hoppas den blir fylld av föräldrar, mor och farföräldrar och barn.

Jag har världens bästa jobb och jag är så tacksam för att jag får vara med människor i alla livets skeden.  Som vi lovar när vi vigs att vi skall tjäna Gud och människorna med Guds hjälp.

Jaana Pollari Lindström
präst 

På liv och död

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jag heter Jaana och är präst i Svenska kyrkan Tjörn. Jag kommer att skriva här på bloggen på fredagarna om vad jag gör i mitt arbete som präst. Det är inte bara predikan på söndagarna.

Denna vecka har alla som jobbar i Svenska kyrkan Tjörn varit på Hjärt-Lung- räddnings utbildning så kallad HLR.

Att kunna rädda liv är jätteviktigt och jag tänker efter att varit iväg några timmar, så enkelt egentligen och vilken skillnad det gör för människan som får hjälpen.

Många som är yrkesverksamma får utbildning i HLR någon gång under arbetslivet, en del får den ofta. Jag tänker att HLR är färskvara och det visar sig att forskningen utvecklas och man kommer på nya metoder och sätt att göra räddningen smidigare och bättre. Bara det här med hjärtstartarna som snart finns överallt. Men kan vi använda dem?

IMG_2567

Brandkvinnan berättar pedagogiskt hur vi ska göra. Foto Jaana Pollari Lindström

Men i alla fall, i går så gick jag och ett 10 tal av mina kolleger till räddningstjänsten Tjörns lokaler i Kållekärr och där möttes vi av en brandkvinna. Hon ledde oss pedagogiskt igenom alla moment, vi fick lite hjälpmedel i form av en docka med huvud och bröst, en telefon av papp och en hjärtstartare av papp. Sedan gick vi igång.

Det blev svettigt och många skratt bland oss, och jag tänker så skönt och tryggt för mig och de andra. Nu vet jag att alla jag jobbar med har fått utbildningen och vi kan hjälpa varandra om något skulle ske.

Det vi också kom på är att det är nog bra att berätta för familjen, lära barnen och den man lever tillsammans med hur man gör.

Men om olyckan är framme så skall man göra så här;

Foto: Jaana Pollari Lindström

Foto: Jaana Pollari Lindström

Gå fram till personen som ligger på marken (om den gör det) men troligtvis så ligger personen ner någonstans.

Ropa till den, Hallå! Är du vaken?! Skaka försiktigt i axlarna. Lyssna om du hör andning, se om bröstet rör på sig.

Är ni två stycken som hittar personen, så ringer den andre 112 nu och den förste påbörjar HLR om personen inte andas.

SOS alarm frågar dig vad som hänt, var du är och skickar sedan ambulans om det behövs. De kan också leda dig genom HLR om du själv blir stressad och rädd.

Andas personen så skall du lägga den på sidan så att luftvägarna är öppna. Skulle personen inte andas så börjar ni med HLR.

HLR kurs Foto Jaana Pollari Lindström

HLR kurs Foto Jaana Pollari Lindström

Du som startar upp HLR skall ta dina händer ovanpå varandra och med handloven trycka ganska hårt mitt emellan brösten 30 gånger, det kallas kompressioner. Sedan går du upp till ansiktet, lyfter upp hakan, håller för näsan och blåser in 2 gånger. Titta på bröstet så du ser att det rör på sig.

Fortsätt sedan med kompressionerna 30 gånger och 2 inblås i munnen.

Den som är med dig skall avlösa dig med kompressionerna. Finns det en hjärtstartare i närheten springer den andre personen och hämtar den.

Hjärtstartare - den berättar precis hur du ska göra. Foto Jaana Pollari Lindström

Hjärtstartare – den berättar precis hur du ska göra. Foto Jaana Pollari Lindström

Hjärtstartaren är mycket pedagogisk. Du trycker på startknappen och sedan ger den dig fullständiga instruktioner hur du skall göra.

Lämna inte människan som ligger där ensam. Invänta räddningstjänst och ambulans.

Det är fysiskt ansträngande att ge HLR och det är nyttigt att pröva på innan. Jag hoppas verkligen att jag inte hamnar i en sådan situation, men om jag gör det, så har jag redskap för att göra skillnad på Liv och Död.

Jaana Pollari Lindström
präst Svenska kyrkan Tjörn

Svenska kyrkan Tjörn har hjärtstartare i alla sina församlingar och på pastorsexpeditionen.

Här kan du också se och läsa hur det går till med HLR.

http://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Behandlingar/Hjart-lungraddning-HLR/?ar=True

Satt han verkligen på axeln?

lutherelementVarifrån kommer uttrycket ”Luther på axeln”? Ja, inte är det från Martin Luther i alla fall! Utan detta är ett typiskt svenskt uttryck.

Biskop Mikael Mogren skriver i ”Dagboken – en kyrkoalmanacka” om Martin Luther och berättar (sid 115)

”I en rad svenska kyrkor tog Martin Luther rent konkret rygg på prästen när han stod i predikstolen. Det finns flera bevarade Luthermålningar som har varit monterade bakom prästen, alltså på predikstolens bakstycke. Länsstyrelsen i Västmanlands län har just beviljat tillstånd till Tillberga kyrka för att där återställa Luther i ryggen på den som står predikostolen. Det kan behöva i ett land där opinionsbildare sedan 1980-talet hävdat att Luther skulle sitta på axeln. I den gamla svenska traditionen satt inte Luther på axeln. Luther hade man i ryggen.”

Det finns massor med spännande saker att berätta och veta om Martin Luther och hans idéer som ledde till reformationen och splittringen av kyrkan.

I år är det 500 år sedan Martin Luther spikade upp sina teser, det som drog igång allt. Högtidlighållandet av detta startade i oktober när katolska kyrkan och dess påve Franciskus kom till Lund och mötte Lutherska världsförbundet. Men hela det här året kommer det att hända saker.

Här på Tjörn kommer Luther att uppmärksammas på olika sätt. Bland annat kommer flera samtalsgrupper att prata om Luther.

Nu startar två olika samtalsgruppen som har tema Luther.

Redan i kväll kan du i Rönnängs församlingshem kl 18.30 få vara med och tala om Luther under rubriken ”Luther och reformationen”. Samtalsgruppen leds av Janåke Hansson och träffas under åtta onsdagar i vår.

Den andra samtalsgruppen är i Skärhamns församlingsgård. Åtta torsdagar kl 13.00-15.00 under våren är det Rundabords-samtal om Luther under ledning av Jaana Pollari Lindström. Anmälan till henne. https://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=1564381

Läs mer om Luther och reformationsåret på Svenska kyrkans webbsida:

https://www.svenskakyrkan.se/reformationsaret2017

http://popularhistoria.se/artiklar/den-levnadsglade-luther/

/Carina Etander Rimborg
kommunikatör

Gör inte skillnad på människor!

I dag kommer predikan från Jaana Pollari Lindström. Henne kan du träffa live i Skärhamns kyrka kl 11:00 eller i Rönnäng kl 17:00.

Gör inte skillnad på människor, dela med dig av det du har, lämna det du inte behöver, se människan som du inte vill titta på eller bry dig om.

Det är de ord vi får höra idag från våra texter, ord som vi har hört förr och som vi tänker det är bra ord. Så vill vi leva, vara goda människor och göra rätt.

Men så enkelt är det inte, en del människor bara kan och gör och vi beundrar dem för deras mod och kurage. De släpper flyktingar in i deras hem, de vågar ta striden mot de nazistiska strömningar vi har i vårt samhälle. De vågar stå upp för de som ingen röst har.

Jesus gör det hela tiden, han vågar och han ser. Han ser varje människa och ser djupt in i dem, han upprättar och ger den svaga människan kraft och möjlighet till att få resa sig upp igen och våga vara människa igen.

Jag tänker ofta på hur Jesus gör när han ser, som med Sackaios. Han som var en människa på den tiden som ingen ville ha att göra med. Idag har vi tiggare, kriminella, människor som gör otäcka brott mot andra, ledare i länder som dödar för sin egen skull och för att få makt. Aldrig att vi skulle bjuda in någon sådan till vårt hem. De gör ju dåliga saker och behandlar människor illa.

Men Jesus gör det, han vågar ta i det onämnbara, han bjuder in sig själv i människors liv och i och med att han gör det, så händer det något med de människor, som Sackaios.

Jag tänker att det som sker är att helt plötsligt ser man sig själv i ett helt annat ljus, helt plötsligt så inser man vad som är viktigt och rätt. Och det blir så enkelt.

Känslan av att bli hel infinner sig där, i mötet med Jesus. Som det står i psalm 217, ”Gud för dig är allting klart, allt det dolda uppenbart. Mörkret är ej mörkt för dig och i dunklet ser du mig.”

Sackaios säger genast att han skall skänka bort pengar till de fattiga, att han inte mer skall pressa pengar av någon, för att han helt plötsligt ser och vet att det är fel.

Ibland så tänker jag att så skönt det skulle vara att få slippa allt som binder mig i mitt liv och vardag. Prylar, pengar, måsten… Att bara få släppa taget och följa Jesus, att leva enkelt och göra Guds vilja. Att leva för andra människor, göra gott, dela med mig av det jag har.

För när du delar med dig så får du också tillbaka, så mycket mer än du någonsin har tänkt och känt.

Och när du inte gör skillnad på människor, utan behandlar alla lika, så ser du också människan som finns där innanför skalet, den goda människan, människan med en berättelse som berör dig och andra.

Och som får dig att växa som människa och inse att du är en unik och alltid älskad människa av Gud.

Jaana Pollari Lindström
präst Svenska kyrkan Tjörn

Läs alla texterna för söndagen>>

sakaios-2

Jesus möter Sackaios. ”Kom ner – jag vill äta hos dig”. (Bibliska figurer från Björkekärrs kyrka).

sakaios-3

Jesus möter Sackaios. ”Kom ner – jag vill äta hos dig”. (Bibliska figurer från Björkekärrs kyrka).

sakaios-4

Jesus möter Sackaios. ”Kom ner – jag vill äta hos dig”. (Bibliska figurer från Björkekärrs kyrka).

 

Jesus möter Sakaios. "Kom ner - jag vill äta hos dig". (Bibliska figurer från Björkekärrs kyrka).

Jesus möter Sackaios. ”Kom ner – jag vill äta hos dig”. (Bibliska figurer från Björkekärrs kyrka).