Vi andas i samma takt och våra hjärtan slår samtidigt…

Vem går upp kl.05.00 en ledig dag, frivilligt?

I går var det Kristi himmelfärds dag och då är det en tradition med tidiga gudstjänster i hela vårt land. Jag tänker för att ta vara på det ljuvliga gröna och våren och ljuset som finns hos oss, och som vi längtat efter.

Men jag kan inte påstå att jag gillar att gå upp så tidigt. Men det hjälper till att det är helt ljust, fåglarna kvittrar och det doftar av syren och andra växter.

Så upp och hoppa lilla präst och på med kaftanen, den fina ämbetsdräkten som vi präster har. Jag har fått en ny uppsydd av en lokal sömmerska här på Tjörn, Birgitta!

Jag gillar arbetskläder, då behöver jag inte fundera över vad jag skall ha på mig och så är det tydligt för alla vem jag är.

När jag kom till Skärhamns kyrka före 7 så möttes jag av andra glada människor. Inte bara vaktmästaren, organisten och kyrkvärdar. Där fanns ett 15 tal andra som hälsade god morgon glatt och ett ljud av människor spred sig över berget.

Vem går upp frivilligt så tidigt för att vara i kyrkan? Jo alla de människor som sjunger i en kyrkokör.

Skärhamns kyrka Kristi Himmelsfärdsdag 2017 Foto Birgitta Aurell Kezcán

Skärhamns kyrka Kristi Himmelsfärdsdag 2017 Foto Birgitta Aurell Kezcán

https://www.svenskakyrkan.se/tjorn/musik-och-korer

Och det är många , många som sjunger i kör. Det är en av de största folkrörelserna vi har i vårt land och alla gör det frivilligt och använder mycket tid för att sjunga tillsammans med andra.

Jag har själv sjungit i kyrkokör under många år, ett bra sätt att också komma nära kyrkan, gudstjänsterna och få en förståelse, intresse för vad det är. Jag har alltid tyckt att det är så fint att få vara i kyrkorummet och sjunga, och få vara med i gudstjänsterna som en del av församlingen. Körsången ger gemenskap och kunskap om min egen röst och hur jag måste anpassa mig till många. Sedan blir det en massa prat, skratt och delande av liv. Vi åker på körresor och hamnar i andra kyrkor och går utbildningar och träffar andra körsångare.

Alla kan sjunga i kör och det är så roligt.

Så Stenkyrka kyrkokör var på plats denna tidiga morgon och Birgitta körledare sjöng upp med kören och övade inför gudstjänsten. Jag sprang mest runt och tittade på havet och förberedde gudstjänsten.

Vi var en hel del människor som kom till kyrkan denna tidiga morgon och firade gudstjänsten till minne av Kristi himmelsfärd. Jag brukar tänka att utanför Skärhamns kyrka är en fin plats att lämna jordelivet och det är lätt att föreställa sig hur Jesus åkte upp på ett moln där.

Efter gudstjänsten satt vi utanför kyrkan och fikade med medhavda kaffekorgar. Kyrkvärden Lennart bjöd mig på kaffe och hembakat bröd och så kunde vi åter prata och dela liv tillsammans. Det bär länge och ger kraft.

Jag lärde mig på en utbildning om att sjunga tillsammans att då, andas vi alla i samma takt och våra hjärtan slår samtidigt. Det är någon som forskat på det.

Jag tänkte på det när alla sjunger lovsång till Gud i kyrkorummet, solen lyser in genom fönstren och glädjen över att vi är många tillsammans som sjunger och våra hjärtan slår i takt.

Ha en fin helg.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström
präst

———————————

Vill du också sjunga i kör? Svenska kyrkan Tjörn har flera körer som du kan vara med i.

https://www.svenskakyrkan.se/tjorn/musik-och-korer

Det finns något för dig!

Svenska kyrkan Tjörns sju kyrkor. Foto Linn Heiel Ekeborg.

Svenska kyrkan Tjörns sju kyrkor. Foto Linn Heiel Ekeborg.

Nu börjar det närma sig sommaren, i varje fall hos oss i kyrkan. Då tänker jag på sommarplaneringen, Sommar-Petrus och allt det där som skall hända här på ön, i Svenska kyrkan.

Vi kommer att ha ett stort program som vanligt, med både kända och okända artister och musiker och människor som håller föredrag. Naturligtvis har vi massor av gudstjänster samt dop, vigslar och begravningar.

Och allt detta är Gratis.

Har du tänkt på vad du får för kyrkoavgiften som du ser i din deklaration varje år?

En del av den är begravningsavgiften och den betalar alla människor som bor i Sverige, och det gör att också alla människor begravs i vigd jord. Svenska staten har gett Svenska kyrkan uppdraget att se till att det blir gjort. ( jag skrev om det i ett tidigare inlägg>> )

Men kyrkoavgiften som du betalar när du är medlem, vad får du för den?

Du får möjligheten till att använda kyrkan med personal ( präst, musiker, vaktmästare ) när du skall döpa ditt barn, du själv viger dig med din älskade, kanske någon konfirmation och till begravning.

Där kan du tillsammans med präst och musiker utforma din dag så den blir som du tänkt.

Vi har gudstjänster varje söndag och även under veckorna, där många människor samlas, vi sjunger och ibland är det musiker och solister med, utöver våra kantorer och organister. Att gå till kyrkan under Julen är speciellt viktig för många vet vi.

Det finns oftast kyrkkaffe efter varje gudstjänst där du kan träffa andra som varit med på gudstjänsten. Vi har soppluncher, mat och prat för nysvenskar och andra evenemang där det finns fika.

Varje vecka kommer många barn i åldrarna 0-16 år till oss, vi har öppen förskola där föräldrarna kan komma med sina små, miniminiorer, miniorer, juniorer, after school, ja namnen är många på dessa grupper. Och där pratas det, det leks, pysslas och sjungs och fikas.

Varje vecka sjunger massor av människor i kör i kyrkan, barnkörer, ungdomskörer och vuxenkörer, med fika och helt gratis

Vi har konserter och andra musikevenemang under året, men jultid och sommar är de stora konserternas tid.

Varje år har vi cirka 60 fjortonåringar som är konfirmander. De träffar vi flera gånger i månaden och en del grupper varje vecka. De åker på läger två gånger.

Vi har bibelstudiegrupper och samtalsgrupper för de som vill fördjupa sig i sin tro.

Vi har olika grupper som träffas varje eller varannan vecka, där människor möts och pratar, syr, stickar, ja allt möjligt gör grupperna. En stund gemenskap och glädje.

Vi har sorgegrupper för de som mist någon.

Våra präster och diakoner gör hembesök hos människor som av olika anledningar vill ha besök. Du kan också komma till oss för att få ett samtal med diakon eller präst om frågor som rör dig, livet eller något du är orolig för. Alla präster har absolut tystnadsplikt.

Dessutom finns jourhavande präst, kristna familjerådgivningsbyråer och kyrkliga stadsmissioner som hjälper människor på flera sätt.

Detta får du och bidrar du till, med din kyrkoavgift.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström
präst

https://www.svenskakyrkan.se/kyrkoavgiften

https://www.svenskakyrkan.se/jourhavandeprast

”En dag skall vi alla dö, men alla andra dagar skall vi leva”

”En dag skall vi alla dö, men alla andra dagar skall vi leva”

Stenkyrka kyrkogård. Foto Carina Etander Rimborg

Stenkyrka kyrkogård. Foto Carina Etander Rimborg

I dag har jag begravning, det ingår i mina arbetsuppgifter och det är en av de viktigaste och finaste saker jag får vara med om.

Jag tänker ofta när jag skall ha en begravning att det är så många som är berörda, inte bara de närmast anhöriga som vi ofta tror. När någon dör, så blir många många som arbetar med döden inblandade och skall göra sina speciella uppgifter.

Vi kan börja med vad som händer när någon dör, oavsett det är hemma i sin säng, på sjukhus eller i en olycka.

Då måste det komma en läkare dit som skall tala om att personen är död och skriva ett dödsintyg. De anhöriga finns där oftast och har varit med och vakat över den döde.

Livet förändras alltid när någon dör, vi drabbas av sorg och saknad, känner ilska, glädje, lättnad, ja känslorna är många där döden inträffar. Det kommer vara en lång tid där allting ställs upp och ner och det är mycket att ta ställning till. Döden är mycket praktisk i början.

Kanske det är så att den som dött pratat med de anhöriga om hur den vill ha sin begravning, om det skall kremeras eller jordbegravas. Då blir det lättare för de som lever kvar, men ofta har man inte pratat om det. Vi människor har svårt för döden av många olika anledningar, det pratas inte om det. Jag hör ofta, -” om jag dör”

Men vi måste lära oss att försöka prata om döden, är det något som är säkert i denna värld, så är det att vi föds och alla kommer att dö. Vi får hoppas att vi får ett långt och gott liv, men det kan vi inte styra över.

Efter att läkaren varit där och konstaterat att personen är död, så tillkallas begravningsentreprenören som kör den döde till bårhuset i väntan på begravningsgudstjänsten.

Det är också nu som de anhöriga börjar fundera på hur skall vi göra, vem kontaktar vi och berättar.

Efter några dagar brukar de anhöriga, eller den som skall anordna begravningen kontakta en begravningsbyrå. Det går också bra att kontakta prästen och församlingen först för att prata om begravningen, innan man pratar med begravningsbyrån.

Har du pratat med en begravningsbyrå kontaktar de Svenska kyrkan för att boka en begravning och en person på pastorsexpeditionen tar emot bokningen och i sin tur kontaktar präst, musiker, vaktmästare och diakon och berättar att nu blir det en begravning.

Svenska kyrkan har fått i uppdrag av Svenska staten att se till att alla människor som bor i Sverige skall begravas i vigd jord. Det kallas begravningsverksamheten. Det innebär att alla människor oavsett trostillhörighet skall begravas. Det är ett eget juridiskt system som finns parallellt med Svenska kyrkan.

Det innebär också att har dödsboet inte pengar till begravningen så ser svenska staten/kommunen till att du kan få hjälp till kista, blommor och det som är absolut nödvändigt.

Är du medlem i Svenska kyrkan så ingår begravningsgudstjänsten i kyrkan med präst, musiker och vaktmästare i avgiften.

Du kan läsa om allt detta i Lag om begravning och i Svenska kyrkans dokument om begravning.

När jag får besked om att jag skall ha en begravning så kontaktar jag sorgehuset och bokar en tid för samtal. Där vi pratar om den som dött, om begravningsgudstjänsten och om allt som kommer upp just där och då. Det är för mig viktigt att ta mig tid just där och då, att lyssna noga för att göra mig en bild av den som dött. För det mesta känner jag inte personen men ibland händer det att jag gör det, och då kan vi dela minnen och det blir lättare för mig att skriva griftetal (det tal som finns i begravningen där jag pratar om den som dött).

Ibland så har jag kontakt med begravningsbyrån innan, de kan tala om för mig om det är några speciella önskemål eller annat som är viktigt för mig att veta.

Jag kontaktar kantorn och talar om sorgehusets önskan om musik, och våra musiker är duktiga och kan hjälpa till med val av musik. Många av dem sjunger jättefint och där kan sorgehuset få fina solister.

Ibland kommer döden plötsligt genom en olycka eller självmord. Då har det hänt att jag kallats in precis när det hänt, för att vara ett stöd för familjen, för räddningstjänst och polis. Jag är också med och lämnar dödsbud tillsammans med polis. De kan inte stanna kvar, men det kan vi som jobbar i Svenska kyrkan. Där hjälper vi till med allt det praktiska, tröstar och ser till att de anhöriga får människor omkring sig och mat i magen.

Men idag är det begravningsdagen för många. Och jag tänker att på morgonen är det inte bara jag som förbereder mig.

De anhöriga förbereder sig, gör sig fina. Tänker tankar om den som dött och funderar på orkar jag med begravningen. Det kan vara praktiska saker som att ordna med minnesstund, hämta blommor.

Vaktmästarna tar emot kistan i kyrkan, ställer den på plats och tillsammans med begravningsentreprenören ställer iordning i kyrkan. Det kan vara blommor och andra saker som är viktiga för de anhöriga.

Musikern har övat och är i kyrkan för att spela igenom, kanske öva med solist.

Vänner och bekanta till den som dött förbereder sig för begravningsgudstjänsten. Kanske någon som inte kan komma dit, sitter hemma vid ett ljus och minns.

Det är många människor som berörs hela tiden när någon dör, fler än vi tror och alla är lika viktiga och hade en relation till den som dött.

Att våga prata om döden är viktigt och våga fundera på sin egen död är nödvändigt. Men som någon sagt;

En dag skall vi alla dö, men alla andra dagar skall vi leva.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström
präst

https://www.svenskakyrkan.se/tjorn/begravning-och-gravsattning

https://www.svenskakyrkan.se/tjorn/begravningsavgift

https://www.svenskakyrkan.se/tjorn/begravning

Tankar från en regnig fredag

Foto Magnus Aronson IKON

Foto Magnus Aronson IKON

Jag tänker ofta på vilken gåva det är att få arbeta som präst. Och jag är så glad och tacksam över att jag äntligen hörde kallelsen från Gud. Ni skall bara veta hur mycket han har kallat och jag ville inte lyssna. Men till slut vid 36 års ålder efter att ha prövat nästan alla yrken som fanns, så lyssnade jag och påbörjade resan till att bli präst. Det tog 5,5 år med flytt av hela familjen och en graviditet mitt i allt. Jobbigt var det och mycket slitsamt för familjen.

Men så den dagen då jag för första gången stod i Ransäter Munkfors församling och kände att alla bitar föll på plats.

Det har varit och är fantastiskt att jobba. Ingen dag är den andre lik och det är en gåva att få träffa så många människor i glädje och sorg. Mina arbetsuppgifter är som de skall vara, gudstjänst, dop, vigsel och begravning. Men de är också så mycket mer. Jag lagar mat, bakar tårtor, pratar med polis och räddningstjänst, leker med barnen, pratar med föräldrar och sorgehus. Får vara med i de skiftande sammanhang och jag lär mig något varje dag. Om livet och om mig själv.

Jag tänker det är en förutsättning för att kunna fungera som människa och präst att jag faktiskt är gott grundad i mig själv, vet vem jag är och hur jag fungerar. Vad som triggar igång mig och vilka mina starka och svaga sidor är. Men jag tänker också, jag är inte bara jag av mig själv, jag finns i ett sammanhang med många andra och Gud finns med mig. Han utsätter inte mig för mer än vad jag klarar av.

Vi säger när vi vigs till präster, att vi skall vara människorna till hjälp, sprida evangelium, men med Guds hjälp och vi skall göra så gott vi kan.

Under veckan har vi haft en del möten, församlingsråd, präster och musiker och ledningsgrupp. Det är nödvändigt att samtala ofta, för att kunna informera, diskutera och lära känna varandra för att få Svenska kyrkan Tjörn att fungera. Vi kan ju inte gissa vad vi tycker och tänker.

Många saker kom upp som är viktigt för oss och för alla som bor och vistas här på Tjörn. Vi kommer att manifestera att det är Pridevecka i Göteborg här i maj, genom olika aktiviteter och genom att hissa regnbågsflaggan.

Som symboliserar människors lika värde, precis som vår Svenska kyrka flagga gör. Vi är alla lika värda, alla oändligt älskade, unika och värdefulla. Det är viktigt att stå upp för det, för de som behöver en röst. Det är evangelium.

Nu på söndag skall konfirmanderna ha sin redovisning kl.11 i Skärhamns kyrka. De kommer att leda en högmässa nästan alldeles själva, jag läser instiftelseorden och är med och stöttar i den liturgiska sången.

Under lägret har de förberett en predikan, temat är för söndagen, Den gode herden. De har skrivit en förbön. Och de har tagit ut de psalmer vi skall sjunga.

Förra årets onfirmander i Skärhamn/Stenkyrka 2016. Foto: Jaana Pollari Lindström

Förra årets onfirmander i Skärhamn/Stenkyrka 2016. Foto: Jaana Pollari Lindström

Konfirmanderna gillar verkligen den nya mässmusiken ( serie D ) Vi har sjungit Gloria, gloria, gloria, äran är din många gånger. Så den kommer att dyka upp både nu på söndag och nästa söndag 7/5 då det är konfirmation i Stenkyrka kyrka.

Jag hoppas ni kommer till kyrkan nu på söndag, för att se ungdomarna leda gudstjänsten. Det kommer att bli så bra och de är duktiga.

Vi måste våga ge dem plats och få göra, inte bara prata om att släppa in ungdomarna i kyrkan.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström
präst

Man måste tok-älska konfirmanderna!

Nu är det dags igen för konfirmationsläger, eller konfaläger som vi säger. Vi skriver listor, gör program och packar.

Att åka på läger med ungdomarna är bland det roligaste och jobbigaste som finns. Långa dagar och ibland även långa nätter.

Vi som åker på läger nummer två under konfirmandtiden är Lovkonfagruppen som håller till i Skärhamn. Denna grupp har träffats på helger när de haft lov. De är femton stycken ungdomar.

Vi har jobbat mycket med gudstjänst i denna grupp, de får gå i gudstjänst varje gång vi träffas och vi har förklarat och pratar om gudstjänsten varje gång. På skärtorsdagen så dramatiserade gruppen evangelietexten om nattvardens instiftande.

När de gick i gudstjänsten på Påskdagen så kunde jag se vad det betyder att förstå högmässan vad gudstjänsten gör med dem. De satt och följde med i agendan, visste när de skulle stå och sitta. När det blev nattvarden så var det helt naturligt för dem att gå fram och ta emot. Jag hade inte sagt något om det. Jag blir så glad när jag ser att det berör dem och att de förstår mer än vad de gjorde när de började.

Så jag tänker att har de fått något med sig av denna tid i kyrkan, så är det gudstjänster och det kanske innebär att de frivilligt går eller åtminstonne när de är i kyrkan känner sig bekväma och trygga.

Men åter till lägret, vi var iväg i höstas då vi inte kände varandra så bra, så detta läger blir något helt annat.

Konfirmander i Skärhamn/Stenkyrka 2016. Foto: Jaana Pollari Lindström

Konfirmander i Skärhamn/Stenkyrka 2016. Foto: Jaana Pollari Lindström

Vi skall åka till Lysestrand som är en scoutgård utanför Lysekil vid havet. På detta läger kommer vi jobba mycket med deras redovisning. Som vi lagt en söndag innan själva konfirmationen. De skall få ansvara för och leda en högmässa. De gör alla moment själva, utom instiftelseorden och förlåtelsen som jag gör. Men de skall skriva förbön, predika, välja psalmer och sjunga liturgin.

Ett mycket bra sätt att redovisa sin konfatid tänker jag. Och det blir så bra.

Vi kommer också döpa en av ungdomarna som inte är döpt. Det blir en alldeles speciell händelse för gruppen. De skall få medverka till att läsa texter, vara med och göra handpåläggning vid befrielsebönen och välja psalmer. Efter dopet skall vi fira med trerätters finmiddag. Det blir ett minne för livet för hela gruppen.

Sedan blir det plats för lek, utomhusaktiviteter, filmmys och god mat.

Vi hoppas att det blir ett bra läger för alla, även om vi vuxna och unga ledare får sova lite för litet.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Men för att kunna göra detta år efter år, så måste man tok-älska konfirmanderna och det gör vi alla som har med dem att göra. De ger oss och varandra så mycket och vi hoppas också vi sått ett litet frö hos dem om att Svenska kyrkan är ett ställe dit de vill tillbaka till.

Jaana Pollari Lindström
präst

————————————————-

Snart är det dags för nästa grupp att anmäla sig till konfirmation. I slutet av april kommer alla familjer med en 14-åring att få en inbjudan och senare kommer en folder. Det går också att läsa på vår webbsida, som vi kommer att uppdatera med information så snart de olika alternativen är klara.

https://www.svenskakyrkan.se/tjorn/konfirmation

Det borde vara en mänsklig rättighet att inte få dö ensam.

Jag tänker på döden, som jag lever med nästan varje dag i mitt jobb. Som präst är det mycket som handlar om döden. Begravningar, sorgehus, de som lever vidare, sorg och bearbetning. Ilska över att livet inte blev som de tänkt, eftersom döden kom in och gjorde livet till något annat.

Ofta när jag möter människor så hamnar vi i prat om döden och begravningar. Jag tänker att vi i vårt samhälle har så svårt för att prata om döendet och döden och när jag kommer som en representant för Svenska kyrkan, blir det liksom tillåtet. Människor vågar fråga och prata om det som vi inte pratar om annars.

Ibland blir det lite konstigt när frågorna kommer, som till exempel en gång i min gamla församling. Jag var ute på lunchen och kom till ett litet café och spelbutik, där fanns det ett gäng herrar som var där nästan varje dag. De ropade, -” Du prästen! Vad tror du händer när vi dör? Finns det någon himmel?” Och då blir det att stanna till och börja prata om vad jag tror, de tror och det ena leder till det andra. Jag märker att det här med döden är viktigt för människor och det är livsnödvändigt att få prata om det.

I dag så har döden blivit något som händer på sjukhus och ofta långt från vårt hem och vardag. Men jag ser också en tendens till att faktiskt människor försöker få dö hemma. Och där fungerar vården alldeles ypperligt. Våra hospisteam är fantastiska och många är de berättelser som jag får höra om de människor som är med och vårdar en nära anhörig till det sista andetaget.

Foto: Pallitativ vård

Foto: Palliativ vård

Och många har också någon hos sig när de dör, någon som sitter där och viskar sakta, håller handen och bara finns med. En trygghet och tröst. Ibland behöver man säga orden, ”Släpp taget, du får släppa taget och ge dig iväg”. Den döende lyssnar även om den inte kan prata, och kanske då så tar människan sitt sista andetag. Det är en gåva att få vara med när någon dör, lite svårt att förstå om du inte varit det. Men fråga de som varit med, alla är så glada över att de stannade kvar och det är inte farligt. Det råder frid över rummet och det blir tyst och stilla.

Men vi vet också att många många människor dör ensamma, kanske ligger i veckor utan att någon märkt att de inte visar sig. Det är tragiskt och fruktansvärt.

Det är därför jag tycker att det borde vara en mänsklig rättighet att inte få dö ensam. Varje människa borde få hålla någon i handen och höra någon stilla viska i örat, ”Att du får lämna detta jordelivet nu”.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jesus dör idag, på korset. En fruktansvärd död, med mycket smärta och ångest. Men han var inte ensam, runtomkring honom fanns hans mamma, alla hans goda vänner och alla följde med honom i hans kamp för att dö. De kanske höll honom i handen, viskade sakta; att du får gå nu, du får släppa taget.

Jaana Pollari Lindström
Präst

Stilla veckan

Påskliljor. Foto: Anna Skoog

Påskliljor. Foto: Anna Skoog

Vi är nu mitt uppe i Stilla veckan. Varför kallas den så tänker du kanske, när det är som mest att göra för att hinna med innan påsken och all mat och kalas som ska ordnas?

Vår präst Jaana skrev om sin vecka på bloggen häromdagen>>

Men Stilla veckan ger oss alla en möjlighet att i gudstjänster, som vi kallar passionsgudstjänster, få leva med Jesus den sista veckan innan korsfästelsen. Att få möta honom och lärjungarna de där sista dagarna tillsammans, höra rädslor, svek, löften. Och att få förbereda oss för långfredagen och framförallt – att på påskdagen i den härliga gudstjänsten få möta den uppståndne Jesus tillsammans med kvinnorna vid graven och lärjungarna.

Varje dag under Stilla veckan finns det möjlighet att gå på flera gudstjänster. Du hittar dem i Petrus som kom i brevlådan förra veckan. Du hittar dem också på vår webbsida>>. Och du hittar dem i din smartphone om du laddat ner appen ”Kyrkguiden”>>. 

Jag tycker själv att det är så fantastiskt hur vi i kyrkan med så små medel kan gestalta påskens drama varje år. Hur vi i de olika gudstjänsterna kan vara där – med Jesus och med lärjungarna. Hur starkt det är på skärtorsdagen när vi firar mässa och sedan dukar av altarbordet och släcker ner ljuset. Hur långfredagens gudstjänst verkligen är så präglad av sorg och död. Och sedan den fantastiska glädjen i påskdagens gudstjänst.

Kom och var med och upplev påsken tillsammans med Svenska kyrkan Tjörn eller där du befinner dig under påsken.

https://www.svenskakyrkan.se/pask

/Carina Etander Rimborg
kommunikatör

Stilla veckan? Eller…

Usch så veckorna bara rusar iväg och nästa vecka går vi in i Stilla veckan….ja stilla det vet jag väl inte om den är för oss kyrkfolk.

Jag har passionsandakter, skärtorsdagsmässa, långfredagsgudstjänst och Påskdagsmässa och så klämmer jag in lite möten och annat skoj.

Men så här är det vid våra stora högtider som jul och påsk. Och det är roligt att få vara med.

Ett tips till dig som är lite intresserad, följ med i kyrkan under hela passionsberättelsen, från Palmsöndagen till Påskdagen. Det gör något med oss när vi går i kyrkan nästan varje dag, få lyssna till de gamla texterna och följa med i Påskens drama.

https://www.svenskakyrkan.se/tjorn/kalender

För det är verkligen ett drama, med sorg och glädje, svek och stora känslor, rädslor och ilska.

Varje person som finns med i dramat är värd en berättelse, och jag undrar hur de som var med tänkte. Vi får veta mycket om Jesus, men vad tänkte hans mamma, soldaten, Pontius Pilatus? Hur är deras berättelse, vad var det som gjorde att de fanns med just där och då?

Denna vecka har vi haft vår påskvandring med alla sinnen, och den blev så bra. Vi har haft nästan alla klasser från Skärhamns skola och även hela vårt stora arbetslag.

Barnen övar sig på att vara tysta när de går, så de kan uppleva med sina andra sinnen och det går faktiskt jättebra. Att vara tyst är svårt, både för barn och vuxna.

Vi lever i ett samhälle med mycket ljud överallt, och tystnaden blir en bristvara. Jag funderar ofta på när jag möter människor vid havet eller i skogen som går med hörlurar på sig, med musik eller bok som de lyssnar på. Varför vill de inte lyssna på ljuden som finns därute, havets brus, koltrasten som sjunger eller bara det stilla suset av träd.

I kyrkan under vandringen försöker barnen vara tysta och till slut så kapitulerar de inför att det är skönt att bara sitta eller ligga tysta tillsammans. Då kan de höra havet och vinden utanför kyrkan, den stora klockan som tickar i hörnet och fåglarna.

Vi får också roliga kommentarer om vandringen och berättelsen om Jesus sista dagar.

  • Han dog eftersom det var så tråkigt att hänga på korset.
  • Eller så svalt han ihjäl.
  • Var Jesus gammal?
  • Finns han idag?
  • Varför ligger det ett öra i det gröna rummet?

Det som också slår mig att barnen är så nyfikna på kyrkorummet och de saker som finns där. De tittar och frågar och vi svarar. Jag inbjuder lärarna med sina klasser att komma till oss och få en guidning av kyrkan.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Egentligen har vi så mycket gratis bara av att få visa kyrkan, det stora rummet som rymmer så mycket. Där vi firar livet i alla dess former.

Och just nu så är vi i påskens drama.

Jaana Pollari Lindström
präst

Påskvandring för skolorna

Påskliljor. Foto: Anna Skoog

Påskliljor. Foto: Anna Skoog

Om några veckor är det påsk och för oss i kyrkan så är det den största högtiden förutom jul förstås. Påsken är en berättelse om liv och död.

Många församlingar gör därför en påskvandring för barn och vuxna eftersom berättelsen är så tacksam. Det finns många olika personer i den, en del otäcka, en del svaga, en del rädda, ja som vi människor är mest.

Vandringarna kan se olika ut beroende på vilka resurser man har och hur möjligheterna  för lokaler är.

Svenska kyrkan Tjörn har också vandringar. I Kållekärr vid Kyrkans Hus så är alla skolbarnen från Kållekärrs skola inbjuden till vandring. Lika så i Rönnängs kyrka där samarbetet med skolorna är bra.

Ibland samarbetar vi med andra samfund som finns lokalt, samhällena är små och barn och unga finns ofta i flera olika kyrkor.

I Skärhamns kyrka skall vi ha en påskvandring med och för alla sinnen. I dag så börjar vi bygga om inne i kyrkan, där det skall bli fyra olika rum, fyllda med saker som man kan lukta på, smaka på, känna på och se.

Vi har bjudit in Skärhamns skola och vi är så glada för att alla klasser kommer till oss.  Naturligtvis skall barn och vuxna i våra verksamheter få gå vandringen.

Vandringen går till så att barnen följer fotspår som de hittar när de kommer in i kyrkan, de skall följa dem tills de kommer upp till koret. Där får de sitta ner och sedan får de berätta vad de upplevt.

Men nu kommer det svåra, de får inte prata!

Och det är verkligen svårt idag, att vara tyst. Vi fylls hela tiden med massor av ljud, information, musik, det är nästan aldrig tyst.

Därför blir det en utmaning att gå tyst genom rummen och uppleva med de andra sinnena.

Det brukar gå jättebra och då blir det ännu viktigare när de sedan får prata om sin upplevelse.

Den här vandringen passar alla slags människor, även om man har en annan religion. Jag har tidigare haft vandring för muslimska män, vi hade en mycket gott samtal efter vandringen.

Föräldrar och små barn, unga vuxna, våra kyrktanter, ja alla får gå vandringen.

Sen är vi redo för att gå in i Stilla veckan, med kanske ett helt annat perspektiv och förståelse för vad som händer med Jesus under hans sista dagar i livet. Och då kan vi verkligen glädjas över uppståndelsen, där livet vann över döden, en gång för alla.

Ljuset finns hos oss alla hela tiden, även i det mörkaste mörker.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström
präst 

Lilla liv nu är du här…psalm 901

Dop i Skärhamn. Foto Annika Johansson.

Dop i Skärhamn. Foto Annika Johansson.

Förra lördagen fick jag förmånen att döpa fyra barn, tre av dem på samma gång. Ni kan tänka er hur det ser ut i kyrkan, massor av människor, familjer till de barn som skall döpas. Stora syskon till bäbisarna och andra barn som finns överallt.

För mig är dopet en barnens gudstjänst och barnen får lov att finnas i kyrkan. Skönast för alla tänker jag, än att någon vuxen tvingar de att sitta still.

Just denna lördagen så fanns det tre storasyskon som inte alls var intresserade av lillebror/lillasyster. Men helt klart var intresserad av den stora kyrkan, med den spännande altarringen som man kunde krypa igenom.

Att få döpa barn är bland det roligaste jag gör och som det var i detta fall så kände jag familjen lite och vi hade pratat tidigare. Mammorna till barnen hade varit på vår öppna förskola, Liten och stor, där vi hade träffats under enklare förhållanden.

Jag tänker det är ett bra sätt att faktiskt lära känna varandra, genom att sitta på golvet, prata med varandra och leka med barnen. Får jag möjlighet så finns jag bland barn och föräldrar en stund. Det finns alltid något att prata om, jag är ju också mamma och har en del erfarenhet, och ofta hamnar vi i de stora livsfrågorna eller så frågar de om något som har med kyrkan att göra.

När jag blir bokad för att göra ett dop, så brukar jag träffa familjen i anslutning till Liten och stor. Dels för att de kan få se vad vi gör och dels för att vi är nära kyrkan.

Det diskuteras mycket idag om dopet, att det är ett av det viktigaste vi gör i Svenska kyrkan. Där träffar vi de unga föräldrarna, där kan vi visa på vad kyrkan kan erbjuda av verksamheter och samtidigt få tid till prat. Många av de finaste samtalen har jag haft inför dopet, där vi tagit tid för samtal, lyssna till berättelsen om förlossning, väntande på barnet men också frågor om liv och död. Som en mamma sa till mig en gång, så skönt att få känna mig som mig själv, tänka kloka tankar och fundera tillsammans med en annan människa, i stället för att bara vara förälder.

En del av diskussionen går ut på att unga människor döper av tradition och för att man gör det i släkten/familjen. Men jag tänker så här, den unga familjen väljer att döpa i kyrkan, de vill vara i kyrkorummet. Det betyder något.

Och då blir mötet mellan de och oss i kyrkan viktigt, att vi tar deras frågor och tankar på allvar och ser den lilla familjen. Det är också så idag, att när ett barn döps så kan det vara första gången släkterna träffas. Det är mycket vanligt med stora dop med många anhöriga. Och det börjar bli mer vanligt att familjen faktiskt väljer att viga sig i samband med dopet.

I lördagens dop döptes Tage, August och Alva. De ömsom sov och var glada, grät en skvätt och var som barn är mest. De blev döpta i Faderns och Sonens och den heliga Andes namn. De fick visas upp för rörda släktingar och vänner. Och mitt i allt detta får jag vara med, det är verkligen en gåva.

Att få dela glädjen över ett litet barn som finns här i världen, en ny liten människa som blir välkomnad i kyrkan.

Jag vet också att det kan vara svårt att få till den där doptiden när man har en nyfödd i huset, tiden liksom räcker inte till.

Men döpa ditt barn, eller dig själv, det kan du göra när som helst i livet. Ta kontakt med en pastorsexpedition nära dig, så hjälper de dig med att hitta tid, präst och dag för dopet.

Den 10 juni kommer vi att ha en dag med både drop-in dop och drop-in vigslar i Skärhamns kyrka. Dit är du välkommen som vill döpa ditt barn, eller dig själv. Ingen föranmälan krävs, du bara kommer dit.

Vill du viga dig, så behöver du en hindersprövning som du får på Skatteverket. Ta med den och kom till Skärhamns kyrka 10/6 mellan klockan 11-16 !

Lilla liv nu är du här
känner inte världen.
”Gud som haver barnen kär”
blir din hjälp på färden.
Gud har kallat dig vid namn
ger dig trygghet i sin famn
så att du kan växa
vis av livets läxa.

Lilla liv nu är du här
”himlen allt förklarar”.
Alla barn hör hemma där
i det ljus som varar.
Jorden är din boning nu.
Hör ditt namn! Det är ju du
lilla liv unika
vad du gör oss rika.

Psalm 901

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström
präst