”I dag har jag så mycket att göra, att jag måste be extra mycket”

Jag vet faktiskt inte hur vanligt det är att folk ber. Det görs ju under-sökningar på det ibland. Men jag har inte sett någon aktuell under-sökning som visar hur många som ber regelbundet.

Jag kan i alla fall tänka mig att det är betydligt färre idag än, för låt oss säga, 50 år sedan.

Det har hänt väldigt mycket de sista 50 åren. Framförallt har det blivit ett mycket högre tempo. Ibland känner vi oss jagade av allt som vi måste hinna.

För det är ju väldigt mycket vi skall hinna. Vi skall hinna med våra närmaste relationer. Vi skall hinna med vårt jobb eller vår skola. Vi skall hinna med vår idrott eller förening eller vad det nu kan vara för intressen som vi har.

Och många människor känner sig jagade, bundna, utsläpade.
Allt fler blir utbrända, därför att kraven blir för stora och tiden inte räcker till.

Många äktenskap och relationer brister därför att man inte har tid och ork att odla sin gemenskap och sin kärlek.

Men det är ju bönsöndagen idag. Vad har då detta med bön att göra? Ja – Martin Luther har sagt någon gång att ”idag har jag så mycket att göra, att jag måste be extra mycket”.

Bön. Foto Alex&Martin

Bön. Foto Alex&Martin

Vad betyder det? Jo, det finns ett erbjudande till oss som är så jagade att finna en vila, en vila som vi så väldigt väl behöver.

Vi behöver vila oss från alla människor för att orka vara något för några. Vi behöver vila oss från alla ord, för att orka lyssna.

Det finns ju vissa saker som man kan göra med sin kropp när man ber.
Man kan t.ex. sluta sina ögon och knäppa sina händer. Det är en hjälp för att kunna möta sig själv.

För det är först när man vågar möta sig själv och vågar vara ensam och för sig själv som bönen kan bli till en vila.

Så länge man är tillsammans med människor så finns det en möjlighet att bli falsk. I Jesu miljö kunde bönen vara något som man gjorde för att bli sedd av människor.

I vår tid är det väl inte det som är problemet, utan snarare tvärt om, att det vore förfärligt pinsamt om någon skulle se eller veta att jag ber.

Och det kan leda till att man inte vågar erkänna varken för männi-skor eller för sig själv att man har ett djupt behov av en andlig kontakt, av en vila inför Guds ansikte.

Och en verklig vila blir bönen när jag vågar vara ensam och öppna mig för ett Du.
Det är då som bönen kan bli en avspänning från alla krav och alla förväntningar.

Bönen kan också få bli en vila från orden, både de många och de fina. Om du inte kan finna ordet som du söker, så ta ett annat. Gud vet i alla fall vilket ord som du menar.

Eller låt orden vara. Ord är ju bara hjälpmedel. Gud behöver inte en massa ord. Det är dig han vill möta och inte dina ord.

Den verkliga vilan i bönen kan man inte minst finna när bönen blir ordlös. När man bara är sig själv hos Gud och inget annat.

Och Gud är ju den som ser och vet. Det är egentligen själva grun-den för vilan. Och med detta kan vi lära oss något mycket viktigt om bönen och om Gud.

Gud ser och vet. Vi vilar alltid i hans blick, han vet i varje ögon-blick vad vi innerst inne längtar efter.

I Bönen får vi släppa allt.

All anspänning, som ändå aldrig kan dölja något. Alla masker som vi gömmer oss bakom inför män-niskor, alla attityder och kulisser.

Jan-Åke Larsson. Foto Carina Etander Rimborg

Jan-Åke Larsson. Foto Carina Etander Rimborg

När vi ber får vi bara finnas till hos Gud, som unnar oss sin vila.
Amen.

Jan-Åke Larsson
präst

————————–

I dag är det Jan-Åke Larssons avskedsgudstjänst innan han går i pension. Kl 10:00 i Valla kyrka. Då tas också den nya nattvardssilvret i bruk. Varmt välkommen. Efteråt blir det förstärkt fika i församlingshemmet.

Nya nattvardskärl i Valla

I  morgon söndag är det avtackning av Jan-Åke Larsson, som slutar som präst i Valla församling efter när 30 år. Samtidigt är det invigning av Valla kyrkas nya nattvardskärl som den lokala konstnären Emelie Wijk har tagit fram.

Jag var och hälsade på Emelie och hon berättade om hur stolt hon var över uppdraget. Det är inte vanligt att silversmeder får sådana här uppdrag.

Så här såg kannan ut innan Emelie började hamra ut den. Kannan är gjord i ett stycke. Det ligger många, många timmar bakom varje föremål. Det var bara en silverplatta.

Vallas  nya kyrksilver Foto Carina Etander Rimborg

Vallas nya kyrksilver Foto Carina Etander Rimborg

Otroligt vackra är de och det ska blir roligt att Jan-Åke får inviga dessa under sin sista gudstjänst innan han går i pension.

Jag hoppas att vi ses där.

/Carina Etander Rimborg
kommunikatör

Läs mer här>>

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jesus ber för oss

Bön. Foto  Royne Mercurio

Bön. Foto Royne Mercurio

Dagens predikan kommer från Jan-Åke Larsson. Du kan höra den live i Valla kl 10:00.

Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig, eftersom de är dina.

Jesus ber för oss. Bara det är ju spännande. Jesus bad en gång den här bönen för sina lärjungar alldeles innan han skulle möta sitt lidande och sin död. Men det är en tidlös bön.

Den gäller för alla som vill vara hans lärjungar. Och inte bara för dem, utan egent­ligen för alla människor, för han vill att alla människor skall dras in i hans gemenskap.

Jesus ber alltid för oss in­för Fadern, så står det på flera stäl­len i Bibeln. Och nu vi får allt­så en inblick i den bönen.

Och då kan det ju vara väl värt att se vad hans bön innehåller, den som han alltså alltid ber för. Först ett par förutsättningar för Jesu bön.

Guds kärlek genom hans ord.

Guds kärlek genom hans ord.

Jesus ber för oss därför att vi hör samman med Gud. Det gör vi på två sätt.

  1. Han har skapat oss. Han ville våra liv. Han vill att vi ska vara nära honom. Han följer oss alltid. Ibland med glädje, men ibland med sorg när vi gör illa eller det går illa för oss.
  2. Vi tillhör Gud när vi vill hö­ra ihop med Jesus. Det är ge­nom honom som vi kommer i livsförbindelse med Gud. Och Jesus säger att han har fått oss av Fadern.

Fadern har alltså gett oss till honom. Han har ansvaret för oss. Det är han som skall leda oss. Det här är liksom en förut­sättning för Jesu bön.

Och så är det två saker som Jesus ber för oss om:

  1.  Att vi skall bli bevarade från det onda och hos honom.
  2.  Att vi skall få hans glädje helt och fullt, som han säger.

Vi behöver verkli­gen bli be­va­rade från det onda.

Jesus ber inte att alla som tror skall isolera sig i sin egen lilla värld. Det vore kanske en­kelt, då skulle vi ju vara skyd­dade från allting.

Men lika lite som en vet­tig förälder låser in sitt barn för att skydda det från fara, vill Jesus låsa i oss.

Istället kallar han oss ut i världen, ut bland människor. Han behöver ögon och händer på jorden som redskap för sin kärlek.

Och där ber han att vi skall bli beva­rade från det on­da. Han vill hål­la fast oss. Vi tillhör ho­nom.

Hans ord är sanning, säger Jesus. Det betyder inte att Hans ord en uppräkning av en massa san­ningar. Det be­tyder att han själv är sanning­en.

San­ning­en är nå­got levande, för han är levan­de. Och när vi hör eller läser hans ord blir vi levande. Hans ord är ande och liv, säger han.

Jesus säger att värl­den hatar hans lär­jungar. Egent­ligen är det ett un­derligt feno­men.

Man kan vara tolerant mot mycket under­ligt, men ibland möts man som kris­ten av ett löje och vrede t.o.m. hat som verkar vara helt irratio­nellt.

Där­för be­hövs Jesu bön. Och därför be­höver vi hans ord. Och därför är han med oss mitt i verkligheten

Och så var det Jesu bön om glädje. Det finns ju alltid en or­sak när vi är glada. En händelse, en gåva, ett vänligt ord, nån som uppmuntrar oss.

Ibland kan vi ju få uppleva en alldeles överväldi­gande glädje. När vår kärlek blir besvarad, eller när vi få ta emot ett litet barn.

Men med lite livserfarenhet vet vi, att händelser går fort förbi, saker går sönder och människor kan svika.

Vi kan förlora det dyr­baraste och käraste vi har. Och många kan minnas med bitterhet hur glada de var en gång.

Men när Jesus ber om att hans lärjungar ska få glädjen helt och fullt så är det en djupare glädje han talar om.

Det är hans egen glädje, som han vill ge åt dem som tror på honom.

Och den är Guds egen glädje, som kommer ur Guds eget väsen. Det är den enda glädje som varar helt och fullt.

Den kan aldrig ta slut där­för att dess orsak aldrig kan ta slut. Den har en källa som aldrig sinar.

Den källan finns bara hos Gud, för han är fullkomlig. Den gläd­jen vill Jesus alltså ge åt sina vänner och lärjungar.

Det är han som kallar sina lär­jung­ar för vänner. Det finns mycket glädje i det ordet.

Jan-Åke Larsson. Foto Carina Etander Rimborg

Jan-Åke Larsson. Foto Carina Etander Rimborg

Och mycket kärlek. Kärlek, vänskap och gläd­je hör ihop. Allt detta vill ha ge oss, när vi vill vara hans lärjungar.

Amen

Jan-Åke Larsson
Präst

Bibeltexter

GAMMALTESTAMENTLIG LÄSNING

Jesaja kapitel 57, vers 15 – 16

Så säger han som är hög och upphöjd, han som tronar i evighet och vars namn är heligt: Jag tronar upphöjd och helig men finns hos den modlöse och försagde. Jag ger de försagda mod, ger de modlösa kraft. Jag skall inte ständigt hålla räfst, inte vredgas för evigt — då skulle livsanden förgås, de levande väsen jag skapat.

EPISTEL

Till de kristna i Galatien kapitel 5, vers 13 – 18

Ni är ju kallade till frihet, bröder. Låt bara inte den friheten ge köttet något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek. Hela lagen sammanfattas i detta enda bud: ‘Du skall älska din nästa som dig själv.’ Men om ni biter och sliter i varandra är det fara värt att ni gör slut på varandra. Nej, säger jag, låt er ande leda er, så ger ni aldrig efter för köttets begär. Köttet är fiende till anden och anden till köttet. De två ligger i strid så att ni inte kan göra det ni vill. Men om anden får styra er står ni inte längre under lagen.

EVANGELIUM

Evangeliet enligt Johannes kapitel 17, vers 9 – 17

Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig, eftersom de är dina. Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt, och jag har förhärligats genom dem. Jag är inte längre kvar i världen, men de är kvar i världen och jag kommer till dig. Helige fader, bevara dem i ditt namn, det som du har gett mig, så att de blir ett, liksom vi är ett. Medan jag var hos dem bevarade jag dem i ditt namn, som du har gett mig. Och jag skyddade dem, och ingen av dem gick under utom undergångens man, ty skriften skulle uppfyllas. Nu kommer jag till dig, men detta säger jag medan jag är i världen, för att de skall få min glädje helt och fullt. Jag har gett dem ditt ord, och världen har hatat dem därför att de inte tillhör världen, liksom inte heller jag tillhör världen. Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen utan att du skall bevara dem för det onda. De tillhör inte världen, liksom inte heller jag tillhör världen. Helga dem genom sanningen; ditt ord är sanning.

PSALTAREN

Psaltaren 98: 1-8

Sjung till Herrens ära, sjung en ny sång, ty han har gjort underbara ting. Han vann seger med sin starka hand, med sin heliga arm. Herren har visat att han räddar, folken fick skåda hans seger. Med godhet och trofasthe har han tänkt på Israels folk. Hela jorden har sett att vår Gud räddar. Hylla Herren, hela världen, brist ut i jubel och sång! Sjung till lyra för Herren, låt lyrans strängar klinga! Blås i trumpeter och horn, hylla konungen, Herren! Havet skall brusa och allt det rymmer, världen och alla som bor i den. Floderna skall klappa händer, bergen skall jubla tillsammans.

Med Jesus får livet en riktning. Vägen genom livet blir också vägen till livet

Jan-Åke Larsson delar med sig till oss av sin predikan som du kan höra i Valla kyrka kl. 10:00.

En del av det här är nog ganska lätt att förstå. Jesus bud om att de som tror på honom skall älska varandra är väl rätt så självklart.

Men när han talar om förhärligandet blir det lite svårare. Han upprepar ordet flera gånger och vi kan undra vad han menar.

När vi tänker på något härligt, så är det inte det som Jesus menar. I själva verket talar han om sitt lidande och sin död, men också om sin uppståndelse.

Det finns ofta flera skikt i det som Jesus säger. Det som han sade till sina lärjungar hade naturligtvis sin mening just i den situation som han sa det.

Jesus talade ju om att de skall söka honom och att dit han går skall de inte kunna följa honom. Men det har också en vidare betydelse, för oss också.

Det som Jesus talar om är den process som en människa måste gå igenom om hon vill höra samman med Gud.

Foto: Carina Etander Rimborg

Foto: Carina Etander Rimborg

Då måste det födas något nytt. Och det är smärtsamt. Det är något som måste dö för att det nya skall födas. Så var det för Jesus och så är det för dem som vill följa honom.

Men det är både livets allvar och mening, att det händer. Ur det liv som måste dö skall det födas ett liv som inte kan dö, det är Jesu budskap.

Om det skall bli något nytt, så är det mycket gammalt som måste dö. Det kostar något att bli godare, det kostar något att bli mänsklig, kan vi också säga.

Om vi verkligen vill bli det, så kommer vi att misslyckas ofta och på många sätt.

Och det är smärtsamt, inte bara att misslyckas, utan också för att vi tillfogar andra smärta, när vi inte gör det goda.

Och därför måste vi be om förlåtelse om och om igen, både till människor och till Gud. Och det är jobbigt. Men det är något särskilt med Guds förlåtelse. Den ger oss mod, mod att försöka.

Vi kan försöka att vara goda människor därför att vi har tryggheten att Gud förlåter. Hade vi inte den tryggheten, så skull vi inte våga.

Och det är så Gud vill arbeta med oss, med sin kärlek och förlåtelse.

Men det är också så, att vi om och om igen måste klamra oss fast vid Guds kärlek när livet hanterar oss hårt.

Men om vi gör det så kommer vi att finna att han är där, även i de mörkaste djupen. Han släpper inte taget, inte ens om vi gör det.

Men Jesus talar ju inte bara om sorg och smärta. Det finns ett gammalt namn på den här söndagen och det är Jubilate som betyder att jubla.

Det finns en glädje som lyser igenom, trots att Jesus talar om sitt lidande och sin död. Det som skall hända lyser igenom. Det skall komma något nytt och bryta ner det gamla. Sorgen skall vändas i glädje.

Den uppstånde Jesus besöker lärjungarna.

Den uppstånde Jesus besöker lärjungarna.

Och så blev det för hans lärjungar. När Jesus led och dog var deras smärta och sorg och hopplöshet bedövande. Men det varade inte så länge, knappt 2 dygn.

Och sedan fick de uppleva den oerhörda glädjen när Jesus uppstod igen och de fick möta honom.

Den glädjen kunde ingenting ta ifrån dem. Inte hot, inte misshandel, inte ens tortyr och död kunde ta deras glädje ifrån dem. Den bar dem genom allt.

Och den glädjen får vi söka. Den finns bara hos Jesus. Det är den enda glädjen som kan bära oss igenom allt som är mörkt och svårt i våra liv.

Det finns en djup, mänsklig glädje som vi skall vara tacksamma för.

Men den glädjen räcker inte i sorg och lidande.

Men hos Jesus och i livet med honom finns en glädje som bär. Den är ofta ganska tystlåten av sig, men den bär.

Den bygger inte på en massa tankar och teorier och filosofier, utan den bygger på fakta och verklighet.

Den verklighet som hans vänner och lärjungar fick erfara och som de levde och dog för.

Och det är en verklighet som man fortfarande kan finna och som håller att både leva och dö på.

Vi finner den hos Jesus. Han visste vilken riktning hans liv hade. Han visste vart han gick. Och han ber för oss: och då ger han oss riktningen och målet för våra liv; att vara med Jesus, i liv och död, nu och i evighet.

Med Jesus får livet en riktning. Vägen genom livet blir också vägen till livet. Vårt liv får präglas av den stora meningen.

I livet möter vi både glädje och sorg. Men allt kan vändas till nytt liv och i djupet av våra liv finns det en glädje, för där finns Jesus.

Amen.

Jan-Åke Larsson
präst

Fjärde söndagen i påsktiden

Bibeltexter

GAMMALTESTAMENTLIG LÄSNING

Andra Moseboken kapitel 13, vers 20 – 22

De bröt upp från Suckot och slog läger i Etam, vid randen av öknen. Om dagen gick Herren framför dem i en molnpelare för att visa dem vägen, och om natten gick han i en eldpelare för att lysa dem. Så kunde de vandra både dag och natt. Molnpelaren gick ständigt framför dem om dagen och eldpelaren om natten.

EPISTEL

Till de kristna i Thessalonike kapitel 5, vers 9 – 11

Gud har inte bestämt oss till att bli offer för vreden utan till att vinna frälsning genom vår herre Jesus Kristus, som har dött för oss för att vi skall leva tillsammans med honom, vare sig vi nu är vakna eller sover. Därför skall ni trösta och bygga upp varandra, så som ni ju också gör.

EVANGELIUM

Evangeliet enligt Johannes kapitel 13, vers 31 – 35

När Judas hade gått sade Jesus: ”Nu har Människosonen förhärligats, och Gud har förhärligats i honom. Är nu Gud förhärligad i honom skall Gud också förhärliga honom i sig, och han skall snart förhärliga honom. Ännu en kort tid är jag hos er, mina barn. Ni kommer att söka efter mig, och jag säger nu till er vad jag sade till judarna: Dit jag går kan ni inte komma. Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek.”

PSALTAREN

Psaltaren kapitel 147, vers 1 – 7

Halleluja! Det är gott att sjunga vår Guds lov, lovsång är skön och ljuvlig. Herren bygger upp Jerusalem och samlar det skingrade Israel. Han ger läkedom åt de förtvivlade, han helar deras sår. Han bestämmer stjärnornas antal och ger dem deras namn. Vår Herre är stor, hans kraft är väldig, hans vishet är utan gräns. Herren stöder de svaga, de gudlösa slår han till marken. Tacka Herren med sång, lovsjung vår Gud till lyra,

Hon är ett föredöme för oss alla!

Dagens predikan kommer från Jan-Åke Larsson. Vill du höra den live så kom till Valla kyrka kl 10:00 eller till Åstol kl 14:00.

Kvinnan häller olja över Jesus hår. Bibliska figurer i Björkekärrs kyrka. Foto Carina Etander Rimborg

Kvinnan häller olja över Jesus hår. Bibliska figurer i Björkekärrs kyrka. Foto Carina Etander Rimborg

De hade precis slagit sig ned vid bordet när kvinnan kommer in. Uppenbarligen tillhör hon inte de inbjudna, eftersom hon anländer lite efter de andra, när måltiden redan börjat.

Hon går fram till Jesus och plockar fram en alabasterflaska, ett litet lerkrus med en så smal hals att den dyrbara oljan bara droppvis ska kunna komma ut.

Men det duger inte för henne utan hon bryter av den smala halsen och häller ut alltsammans över Jesus huvud.

Av doften som fyller rummet förstår de andra att det är nardusbalsam, en särskilt dyrbar olja som användes bland annat för att smörja kungar.

Den här kvinnan är hängiven och spontan. Hon uttrycker sin tro och kärlek till Jesus i handling.

Hon älskade Jesus, inte bara sådär lite lagom utan av hela sitt hjärta. Hon ville ge allt för honom.

Och hon gjorde det som i hennes värld uttryckte mest kärlek. Med häpnad ser de andra gästerna på och kritikerna låter inte vänta på sig.

Det står att de blev förargade och började tala med varandra. Ingen vände sig till Jesus eller kvinnan, utan de talar upprört bakom deras ryggar.

Hur vanligt är inte detta, att man inte vänder sig till vederbörande, för att klara upp något som kanske bara är ett missförstånd.

Nej man vänder sig hellre till likasinnade där man vet att man får medhåll.

Och så är det någon som drar till det där med ”de fattiga”! Vilken smart knep för att få kvinnan att få dåligt samvete.

”De fattiga” blir ett effektivt slagträ i debatten! Någon större omsorg om de fattiga låg inte bakom, i så fall hade man kunnat göra något åt det för länge sedan.

Varför var man så förargad över hennes beteende? Var det opassande? Förmodligen.

Vi vet inte så mycket om den här kvinnan, men hon kanske var illa sedd i samhället, utanför gemenskapen, kanske prostituerad.

Ofta är det så att det är de som är utanför som har minst att förlora och som också vågar vara opassande.

Nu tränger hon sig in bland de andra, går rakt in i händelsernas centrum och uttrycker en större hängivenhet för Jesus än vad någon av de andra gjort.

Kanske de väntar sig att Jesus ska avvisa kvinnan och förebrå henne för ett sådant slöseri.

De retar sig på att han bara låter det ske. Men ingen har monopol på Jesus, han tar emot alla som kommer till honom.

Han låter sig aldrig inordnas i ett särskilt fack, ingen kan komma med några ägandeanspråk på honom.

Det är inte vi som ska äga Jesus utan han som ska äga oss. Kvinnan sökte hans gemenskap, och hon fick kämpa för att övervinna de hinder som låg i vägen.

Hon fick kämpa med sig själv och med omgivningen. Hon fick kämpa med hur hon skulle uttrycka sin tro, vad som är rätt och vad som är fel?

Att söka gemenskap med Jesus sker sällan utan kamp. Men å andra sidan, den som aldrig har kämpat med sin tro den har heller aldrig tagit tron på allvar.

Har du problem med din tro så tyder det på att du vill tro, att du inser att tron är värdefull.

Och kom ihåg att du inte är ensam i din kamp! Många kristna har genomgått den, och i slutändan fått se hur trons kamp fått dem att borra djupare.

De har kommit igenom med en fastare tro, en tro som gör dem än tryggare i livets stormar. Det är som med trädets rötter: har de bara tillräckligt djupa rötter så står trädet i de värsta av stormar.

Så vad du än kämpar med så handlar det om att inte ge upp. Det finns en väg igenom.

Tron på Jesus är ju ett språng ut i det okända. Det är bara genom att ta det där språnget som jag kan känna mig förvissad om att Gud finns och tar emot mig.

Står jag vid sidan av och iakttar så lär jag inte få några personliga erfarenheter heller.

Men ofta är det en kamp att våga ta det där språnget, att överlåta sig till Gud. Om mina förväntningar inte infrias, kan jag då helskinnad kan ta mig tillbaka? Finns det ingen säkerhetsgaranti?

Nej, Gud ger inga garantier i förväg. Vi får lita på hans löften. Ger vi allt till honom får vi allt tillbaka.

Den hängivna kärleken räknar och kalkylerar inte utan bryter upp flaskan och ger med slösande kärlek allt det hon har.

Den hängivna kärleken tänker inte efter vad som är tillräckligt. Hur mycket behövs, räcker det här? Eller måste jag ge mer? Den väntar sig inga gentjänster, det är inte därför som den ger ut.

Inte desto mindre får den allt tillbaks. Kvinnan, hon som gav allt och fick allt.

Hon fick bli ett föredöme, ett exempel för oss alla.

”Överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.” Detta har vi gjort idag.

Jan-Åke Larsson. Foto Carina Etander Rimborg

Jan-Åke Larsson. Foto Carina Etander Rimborg

Jesus fick sannerligen rätt, fortfarande efter 2000 år så vet vi vad hängiven kärlek till Jesus är tack vare den här kvinnan.

Amen

Jan-Åke Larsson
präst

Söndagens text: 

Bibeltexter

GAMMALTESTAMENTLIG LÄSNING

Jesaja kapitel 61, vers 1 – 3

Herren Guds ande fyller mig, ty Herren har smort mig. Han har sänt mig att frambära glädjebud till de betryckta och ge de förkrossade bot, att förkunna frihet för de fångna, befrielse för de fjättrade, att förkunna ett nådens år från Herren, en hämndens dag från vår Gud, att trösta alla som sörjer och ge de sörjande i Sion huvudprydnad i stället för aska, glädjens olja i stället för sorgdräkt, lovsång i stället för modlöshet. De skall kallas ”rättfärdighetens träd”, som Herren planterat för att visa sin härlighet.

EPISTEL

Till hebreerna kapitel 11, vers 23 – 27

I tro höll Moses föräldrar sitt nyfödda barn gömt i tre månader, eftersom de såg att det var ett vackert barn, och de lät sig inte skrämmas av kungens påbud. I tro vägrade Mose som vuxen att låta sig kallas son till faraos dotter. Han ville hellre fara illa tillsammans med Guds folk än ha en kortvarig glädje av synden. Han såg fram mot lönen som väntade och räknade den smälek som Messias får utstå som en större rikedom än Egyptens skatter. I tro lämnade han Egypten och fruktade inte kungens vrede utan höll ut, därför att han liksom såg den Osynlige.

EVANGELIUM

Evangeliet enligt Markus kapitel 14, vers 3 – 9

Medan han var i Betania och låg till bords hemma hos Simon den spetälske kom en kvinna med en flaska dyrbar äkta nardusbalsam. Hon bröt upp flaskan och hällde ut alltsammans över hans huvud. Några blev förargade och sade till varandra: ”Vilket slöseri med balsam. För den oljan hade man ju kunnat få mer än trehundra denarer att ge åt de fattiga.” Och de grälade på henne. Men Jesus sade: ”Låt henne vara! Varför gör ni henne ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga har ni alltid hos er, och dem kan ni göra gott mot när ni vill, men mig har ni inte alltid. Hon har gjort vad hon kunde. I förväg har hon sörjt för att min kropp blev smord till begravningen. Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.”

PSALTAREN

Psaltaren kapitel 130, vers 1 – 8

En vallfartssång. Herre, hör mitt rop, lyssna när jag bönfaller dig! Om du lade synder på minnet, Herre, vem kunde då bestå? Men hos dig finns förlåtelse, och därför fruktar man dig. Jag väntar på Herren, jag längtar, jag hoppas få höra hans ord. Jag längtar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, än väktarna efter morgonen. Hoppas på Herren, Israel, ty hos Herren finns nåd och makten att befria. Han skall befria Israel från alla synder.

Andra chansen – eller sista? Sök vår prästtjänst!

Valla kyrktorn. Foto Carina Etander RImborg

Valla kyrktorn. Foto Carina Etander Rimborg

I kväll är det ”andra chansen” i melodifestivalen. Kanske kommer du, liksom jag, att titta på det.

Men i morgon är det också andra chansen – eller snarare sista chansen – att skicka in ansökan till prästtjänsten i Valla församling här på Tjörn. Senast den 5 mars vill vi ha din ansökan (poststämpel gäller).

Prästtjänsten i Valla församling är en spännande tjänst. Det är på landet, men ändå nära stan. Det är landsbygd – men det byggs och det är inflyttning. Yngre familjer kommer. Där finns skolor, affärer och ett sjudande kulturliv. Gudstjänst varje söndag. Mycket musik och barnverksamhet.

Svenska kyrkan Tjörn är en stark aktör på Tjörn och vi tar plats genom vårt engagemang i våra församlingar och i samhället.

Det här är helt enkelt en så spännande tjänst att den inte går att missa. För att citera Jan-Åke Larsson (som lämnar tjänsten med pension) ”Man får vara väldigt mycket präst här – det är roligt!”  Så skicka in din ansökan senast den 5 mars. Välkommen!

Läs mer om prästtjänsten här

https://www.svenskakyrkan.se/tjorn/prast

/Carina Etander Rimborg
kommunikatör

Vi söker en präst!

Foto: Carina Etander Rimborg

Foto: Carina Etander Rimborg

Svenska kyrkan Tjörn söker en präst som kan börja jobba i Valla församling när Jan-Åke Larsson går i pension i maj.

Jan-Åke Larsson säger själv om tjänsten att ”man får vara väldigt mycket präst och det är lite administration”.

Sista ansökningsdag är 5 mars och här kan du läsa mer om tjänsten.

https://www.svenskakyrkan.se/tjorn/prast

Dela gärna med dig till dina vänner som är präster eller känner någon som du tror kan vara intresserad! Uppmana dem att söka!

Vardagsögonblick – Vanlig diakonal verksamhet

Valåsens äldreboende

Valåsens äldreboende

Jag möter prästen och kantorn i konferensrummet på Valåsens demensboende där de redan gjort i ordning rummet med stolarna. Tillsammans hjälps de åt att lägga banden i psalmböckerna vid de psalmer som ska sjungas. Så börjar de boende komma in i rummet och prästen går och hälsar på var och en av dem. Många av de boende behöver olika typer av hjälp.

Så kommer också en frivillig medarbetare som brukar hjälpa till, och tillsammans med kantorn går hon runt och hälsar på alla och hjälper dem med psalmböckerna. När alla kommit börjar andakten med en psalm och alla får hjälp att hitta och slå upp rätt.

Vi börjar med att sjunga ”Härlig är jorden”. Präster talar över texten från föregående söndag om Hanna och Symeon i templet. Vi sjunger en psalm, ber Fader vår, välsignelsen och sedan en sista psalm ” O, hur saligt att få vandra”. Psalmer som de boende troligen både kan och känner igen, även om de inte kan läsa eller följa med i psalmboken.

Valåsens äldreboende.

Valåsens äldreboende.

Sen spelar kantorn ett avslutande stycke på pianot.

Prästen tar adjö av alla och de boende får hjälp att ta sig tillbaka till sina avdelningar.

Detta är en viktig verksamhet som bara är ett exempel på allt som Svenska kyrkan Tjörn gör för dem som bor på Tjörn.

Varje vecka besöks alla äldreboenden av Svenska kyrkan Tjörn eller någon av de andra kyrkorna på ön. Kanske vill du vara med och hjälpa till? Eller kanske gå dit med någon av dina släktingar eller bekanta? Här hittar du alla tider som Svenska kyrkan är där.

https://www.svenskakyrkan.se/tjorn/aldreboende

/Carina Etander Rimborg
kommunikatör

 

Det är aldrig försent! Vuxenkonfirmation i lördags

I höstas inbjöd Svenska kyrkan Tjörn till vuxenkonfirmationsläsning. Det blev en grupp om tre vuxna som av olika anledningar inte konfirmerades när de var tonåringar och som nu hade valt att ”gå och läsa”.

”När jag var fjorton och alla mina kompisar gick och läste valde jag att inte göra det. Jag trodde att jag var tvungen att prestera och jag var osäker på min tro. När sedan mina barn gick och läste såg jag att konfirmationsundervisningen var helt annorlunda och det handlade inte om att prestera” berättar en av deltagarna som fortsätter ”Jag bestämde mig egentligen för 15 år sedan att jag ville konfirmeras, men det blev inte av då heller. Så när det här tillfället erbjöds så passade det bra”.

Konfirmation i Valla kyrka 20 januari 2017.

Konfirmation i Valla kyrka 20 januari 2017. Bengt-Åke, Bodil, Jan-Åke, Mårten och Kristofer.

IMG_2489

Konfirmation i Valla kyrka 20 januari 2017. Jan-Åke, Bodil, Mårten och Kristofer.

Undervisningen har tagit upp de ämnen som alla konfirmander ska lära sig om. Det har varit mycket diskussioner och ämnena har också utgått från deltagarnas frågor. ”Det har varit så roligt, jag kan verkligen rekommendera alla vuxna att göra det här!” säger en av deltagarna.

En av deltagarna var inte döpt och valde att döpas i december. Då blev dopet och konfirmationen i ett. De övriga två konfirmerades i lördags.

Konfirmation betyder ju bekräftelse och är en bekräftelse av dopet. Dopet där vi döps in i Kristi kyrka och blir ett med församlingen och den världsvida kyrkan. I konfirmationen så ges vi möjlighet att få lära oss mer om den kristna tron och säga ja till det dop många av oss gjorde som spädbarn.

Är du också intresserad av kristen tro? Har du många frågor? Skulle du vilja bli döpt eller vuxenkonfirmerad? Ta kontakt med oss i församlingen så ordnar vi en samtalsgrupp som kan leda till dop eller konfirmation om du vill. Vi kan också erbjuda en kurs på tio gånger där vi går igenom och pratar om den kristna tron. Hör av dig till församlingen eller pastorsexpeditionen!

Det är aldrig för sent!

/Carina Etander Rimborg
kommunikatör Svenska kyrkan Tjörn 

 

Är du frälst?

Jesus. Målad av Mats Hermansson.

Jesus. Målad av Mats Hermansson.

Dagens predikan kommer från Jan-Åke Larsson som är präst i Valla församling. Vill du höra honom live så kan du göra det i Stenkyrka kyrka kl 11:00 eller i Valla kyrka kl 17:00.

Är du frälst? Jag har alltid tyckt väldigt illa om när folk frågar så. Jag känner mig påhoppad. Jag tycker att frågan är väldigt på­trängande. Jag tycker att det är en sak mellan mig och Gud, som ingen annan har med att göra.

Men temat idag är ju ”Frälsningen”. Men som många religiösa ord har även ordet frälsning ibland blivit mer av ett hinder än en tillgång för människor.

Ordet kan vara svårt att hantera och ta till sig för nutidsmänniskan, och då är det ändå inte så enkelt att bara ersätta ordet med något annat även om räddning och be­frielse kan stämma ganska bra.

Bättre är kanske att fördjupa sig i det för att nå bakom det lager av fördomar som omger det.

Till att börja med kan det vara ganska stor skillnad på vad vi me­nar med ordet ”frälst”.

Väckelsetidens fråga: ”Är du frälst?” utgår ifrån att frälsningen är ett personligt, individuellt ställ­ningstagande. Det handlar då om att ta emot Jesus och släppa in honom i sitt liv.

Den dagen man gör det är man frälst och många kristna från den här traditionen kan ange tid och datum när detta skedde.

Men om man istället fick svaret. ”Javisst är jag frälst, det blev jag år 33 när Jesus dog på korset”, så utgår det svaret från att frälsning är ett universellt begrepp.

Vid Jesu död på korset blev hela mänskligheten försonad med Gud, därför blev vi alla frälsta då.

Två olika svar på frågan ”Är du frälst?”

I det ena fallet får vi veta att per­sonen blev frälst ett bestämt da­tum i dennes liv, i det andra att det skedde år 33.

Inget av svaren är fel, även om bägge är otillräckliga. Det är inte fel att säga att frälsning innebär ett personligt ställningstagande.

Det är inte heller fel att säga att mänskligheten som kollektiv har blivit frälst vid Jesu död. Ändå är ingen av svaren tillräckligt ut­tömmande.

Men det finns en öppning till ett tredje svar. ”Delaktig av gudomlig natur” talar bibeln om. Och hur ska vi förstå det?

Det kan vara fruktbart att se hur andra kyrkofamiljer uttrycker sig. I de österländska kyrkorna pratar man inte så mycket om frälsning utan mer om gudomlig­görelse, även om det i grund och botten är samma sak som man menar.

Fokus ligger då inte bara på Jesu död på korset utan på detta, att

Gud blev människa genom Jesus

Naturligtvis nekar man inte till att Jesus dog för vår skull på korset, men lika viktigt är att Gud blev människa.

Vissa kyrkofäder går så långt att man formulerar det så att ”Gud blev människa, för att människan skulle bli gud” även om man då stavar gud med litet g.

Och vi är ju skapade till Guds av­bild. I Psaltaren står det att vi skapades nästan till en gud. Jag tror att det är vanligare att män­niskor har för låga tankar om sig själva än för stora.

Människan är inte en oberoende varelse. Vi är inte oss själva nog, även om vissa kanske skulle vilja det. Vi är bara oss själva så länge vi finns i Gud. Grundtanken är att vi ska återgå till det som en gång var.

Vi är skapade för att vara lika Gud men vi har glömt bort vår gudslik­het. Det grekiska ordet för frälsa, betyder egentligen läka eller åter­ställa.

Den nära relation som människan hade med Gud innan ondskan kom in i världen ska återställas, det är det som frälsningen ytterst går ut på.

Och det var därför som Gud blev människa. När vi människor gick bort från Gud så följde han efter oss, genom att bli en av oss.

Och det är först när vi blir delak­tiga i Guds liv, eller delaktiga av gudomligt liv, som vi verkligen blir oss själva.

Genom gudomliggörelsen blir vi mer mänskliga, inte mindre. Det är utan Gud som vi upphör att vara oss själva, då går vi vilse från oss själva.

Eftersom vi människor har vårt ursprung i Gud blir vi verkligt mänskliga först när vi kommer hem till Gud.

Hur ska det kunna bli så? Ja, det sker inte bara genom Jesu död på korset och att vi tar emot synder­nas förlåtelse.

Att knyta frälsningen enbart till händelserna på korset är att be­gränsa det. Istället är hela inkar­nationen, att Gud blev människa, inblandad.

Jesus förenade i sin person män­niska och Gud. Han förenade sig med hela mänskligheten, för vi är alla släkt med Gud.

Därför kan vi alla ta till oss vad Jesus gjorde, både hans död och uppståndelse. Den uppståndne Kristus är slutmålet för oss alla.

Den frälsning som erbjuds oss är inte bara frälsning från synd utan framförallt från död.

Visserligen dör vi alla kroppsligen, men döden kan inte hålla kvar oss, den har Jesus frälst oss ifrån.

Tillbaks till frågan: ”Är du frälst?” Kanske ett bra svar är: ”Inte än”.

Jag har börjat gå vägen men är inte framme ännu.

Frälsning är ingen punkthändelse, vare sig år 33 eller ett datum i varje persons liv, utan något som man blir mer och mer när man lever tillsammans med Gud.

Vi blir successivt mer och mer delaktiga av gudomlig natur och på det sättet också mer och mer sant mänskliga. Det är en process som pågår och som inte avlutas förrän efter döden.

Och eftersom vi är frälsta från döden så är det inte död utan Liv som väntar oss.

Orden ”redan nu men ännu inte” kan användas i många samman­hang. Så även här.

Frälsningen har redan kommit till oss, samtidigt som vi väntar på att den skall nå oss i sin fullhet i det som vi kallar himmelen.

Amen.

Jan-Åke Larsson
Präst Svenska kyrkan Tjörn

Söndagens texter 22 söndagen efter Trefaldighet>>