Hon är ett föredöme för oss alla!

Dagens predikan kommer från Jan-Åke Larsson. Vill du höra den live så kom till Valla kyrka kl 10:00 eller till Åstol kl 14:00.

Kvinnan häller olja över Jesus hår. Bibliska figurer i Björkekärrs kyrka. Foto Carina Etander Rimborg

Kvinnan häller olja över Jesus hår. Bibliska figurer i Björkekärrs kyrka. Foto Carina Etander Rimborg

De hade precis slagit sig ned vid bordet när kvinnan kommer in. Uppenbarligen tillhör hon inte de inbjudna, eftersom hon anländer lite efter de andra, när måltiden redan börjat.

Hon går fram till Jesus och plockar fram en alabasterflaska, ett litet lerkrus med en så smal hals att den dyrbara oljan bara droppvis ska kunna komma ut.

Men det duger inte för henne utan hon bryter av den smala halsen och häller ut alltsammans över Jesus huvud.

Av doften som fyller rummet förstår de andra att det är nardusbalsam, en särskilt dyrbar olja som användes bland annat för att smörja kungar.

Den här kvinnan är hängiven och spontan. Hon uttrycker sin tro och kärlek till Jesus i handling.

Hon älskade Jesus, inte bara sådär lite lagom utan av hela sitt hjärta. Hon ville ge allt för honom.

Och hon gjorde det som i hennes värld uttryckte mest kärlek. Med häpnad ser de andra gästerna på och kritikerna låter inte vänta på sig.

Det står att de blev förargade och började tala med varandra. Ingen vände sig till Jesus eller kvinnan, utan de talar upprört bakom deras ryggar.

Hur vanligt är inte detta, att man inte vänder sig till vederbörande, för att klara upp något som kanske bara är ett missförstånd.

Nej man vänder sig hellre till likasinnade där man vet att man får medhåll.

Och så är det någon som drar till det där med ”de fattiga”! Vilken smart knep för att få kvinnan att få dåligt samvete.

”De fattiga” blir ett effektivt slagträ i debatten! Någon större omsorg om de fattiga låg inte bakom, i så fall hade man kunnat göra något åt det för länge sedan.

Varför var man så förargad över hennes beteende? Var det opassande? Förmodligen.

Vi vet inte så mycket om den här kvinnan, men hon kanske var illa sedd i samhället, utanför gemenskapen, kanske prostituerad.

Ofta är det så att det är de som är utanför som har minst att förlora och som också vågar vara opassande.

Nu tränger hon sig in bland de andra, går rakt in i händelsernas centrum och uttrycker en större hängivenhet för Jesus än vad någon av de andra gjort.

Kanske de väntar sig att Jesus ska avvisa kvinnan och förebrå henne för ett sådant slöseri.

De retar sig på att han bara låter det ske. Men ingen har monopol på Jesus, han tar emot alla som kommer till honom.

Han låter sig aldrig inordnas i ett särskilt fack, ingen kan komma med några ägandeanspråk på honom.

Det är inte vi som ska äga Jesus utan han som ska äga oss. Kvinnan sökte hans gemenskap, och hon fick kämpa för att övervinna de hinder som låg i vägen.

Hon fick kämpa med sig själv och med omgivningen. Hon fick kämpa med hur hon skulle uttrycka sin tro, vad som är rätt och vad som är fel?

Att söka gemenskap med Jesus sker sällan utan kamp. Men å andra sidan, den som aldrig har kämpat med sin tro den har heller aldrig tagit tron på allvar.

Har du problem med din tro så tyder det på att du vill tro, att du inser att tron är värdefull.

Och kom ihåg att du inte är ensam i din kamp! Många kristna har genomgått den, och i slutändan fått se hur trons kamp fått dem att borra djupare.

De har kommit igenom med en fastare tro, en tro som gör dem än tryggare i livets stormar. Det är som med trädets rötter: har de bara tillräckligt djupa rötter så står trädet i de värsta av stormar.

Så vad du än kämpar med så handlar det om att inte ge upp. Det finns en väg igenom.

Tron på Jesus är ju ett språng ut i det okända. Det är bara genom att ta det där språnget som jag kan känna mig förvissad om att Gud finns och tar emot mig.

Står jag vid sidan av och iakttar så lär jag inte få några personliga erfarenheter heller.

Men ofta är det en kamp att våga ta det där språnget, att överlåta sig till Gud. Om mina förväntningar inte infrias, kan jag då helskinnad kan ta mig tillbaka? Finns det ingen säkerhetsgaranti?

Nej, Gud ger inga garantier i förväg. Vi får lita på hans löften. Ger vi allt till honom får vi allt tillbaka.

Den hängivna kärleken räknar och kalkylerar inte utan bryter upp flaskan och ger med slösande kärlek allt det hon har.

Den hängivna kärleken tänker inte efter vad som är tillräckligt. Hur mycket behövs, räcker det här? Eller måste jag ge mer? Den väntar sig inga gentjänster, det är inte därför som den ger ut.

Inte desto mindre får den allt tillbaks. Kvinnan, hon som gav allt och fick allt.

Hon fick bli ett föredöme, ett exempel för oss alla.

”Överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.” Detta har vi gjort idag.

Jan-Åke Larsson. Foto Carina Etander Rimborg

Jan-Åke Larsson. Foto Carina Etander Rimborg

Jesus fick sannerligen rätt, fortfarande efter 2000 år så vet vi vad hängiven kärlek till Jesus är tack vare den här kvinnan.

Amen

Jan-Åke Larsson
präst

Söndagens text: 

Bibeltexter

GAMMALTESTAMENTLIG LÄSNING

Jesaja kapitel 61, vers 1 – 3

Herren Guds ande fyller mig, ty Herren har smort mig. Han har sänt mig att frambära glädjebud till de betryckta och ge de förkrossade bot, att förkunna frihet för de fångna, befrielse för de fjättrade, att förkunna ett nådens år från Herren, en hämndens dag från vår Gud, att trösta alla som sörjer och ge de sörjande i Sion huvudprydnad i stället för aska, glädjens olja i stället för sorgdräkt, lovsång i stället för modlöshet. De skall kallas ”rättfärdighetens träd”, som Herren planterat för att visa sin härlighet.

EPISTEL

Till hebreerna kapitel 11, vers 23 – 27

I tro höll Moses föräldrar sitt nyfödda barn gömt i tre månader, eftersom de såg att det var ett vackert barn, och de lät sig inte skrämmas av kungens påbud. I tro vägrade Mose som vuxen att låta sig kallas son till faraos dotter. Han ville hellre fara illa tillsammans med Guds folk än ha en kortvarig glädje av synden. Han såg fram mot lönen som väntade och räknade den smälek som Messias får utstå som en större rikedom än Egyptens skatter. I tro lämnade han Egypten och fruktade inte kungens vrede utan höll ut, därför att han liksom såg den Osynlige.

EVANGELIUM

Evangeliet enligt Markus kapitel 14, vers 3 – 9

Medan han var i Betania och låg till bords hemma hos Simon den spetälske kom en kvinna med en flaska dyrbar äkta nardusbalsam. Hon bröt upp flaskan och hällde ut alltsammans över hans huvud. Några blev förargade och sade till varandra: ”Vilket slöseri med balsam. För den oljan hade man ju kunnat få mer än trehundra denarer att ge åt de fattiga.” Och de grälade på henne. Men Jesus sade: ”Låt henne vara! Varför gör ni henne ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga har ni alltid hos er, och dem kan ni göra gott mot när ni vill, men mig har ni inte alltid. Hon har gjort vad hon kunde. I förväg har hon sörjt för att min kropp blev smord till begravningen. Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.”

PSALTAREN

Psaltaren kapitel 130, vers 1 – 8

En vallfartssång. Herre, hör mitt rop, lyssna när jag bönfaller dig! Om du lade synder på minnet, Herre, vem kunde då bestå? Men hos dig finns förlåtelse, och därför fruktar man dig. Jag väntar på Herren, jag längtar, jag hoppas få höra hans ord. Jag längtar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, än väktarna efter morgonen. Hoppas på Herren, Israel, ty hos Herren finns nåd och makten att befria. Han skall befria Israel från alla synder.

Andra chansen – eller sista? Sök vår prästtjänst!

Valla kyrktorn. Foto Carina Etander RImborg

Valla kyrktorn. Foto Carina Etander Rimborg

I kväll är det ”andra chansen” i melodifestivalen. Kanske kommer du, liksom jag, att titta på det.

Men i morgon är det också andra chansen – eller snarare sista chansen – att skicka in ansökan till prästtjänsten i Valla församling här på Tjörn. Senast den 5 mars vill vi ha din ansökan (poststämpel gäller).

Prästtjänsten i Valla församling är en spännande tjänst. Det är på landet, men ändå nära stan. Det är landsbygd – men det byggs och det är inflyttning. Yngre familjer kommer. Där finns skolor, affärer och ett sjudande kulturliv. Gudstjänst varje söndag. Mycket musik och barnverksamhet.

Svenska kyrkan Tjörn är en stark aktör på Tjörn och vi tar plats genom vårt engagemang i våra församlingar och i samhället.

Det här är helt enkelt en så spännande tjänst att den inte går att missa. För att citera Jan-Åke Larsson (som lämnar tjänsten med pension) ”Man får vara väldigt mycket präst här – det är roligt!”  Så skicka in din ansökan senast den 5 mars. Välkommen!

Läs mer om prästtjänsten här

https://www.svenskakyrkan.se/tjorn/prast

/Carina Etander Rimborg
kommunikatör

Vi söker en präst!

Foto: Carina Etander Rimborg

Foto: Carina Etander Rimborg

Svenska kyrkan Tjörn söker en präst som kan börja jobba i Valla församling när Jan-Åke Larsson går i pension i maj.

Jan-Åke Larsson säger själv om tjänsten att ”man får vara väldigt mycket präst och det är lite administration”.

Sista ansökningsdag är 5 mars och här kan du läsa mer om tjänsten.

https://www.svenskakyrkan.se/tjorn/prast

Dela gärna med dig till dina vänner som är präster eller känner någon som du tror kan vara intresserad! Uppmana dem att söka!

Vardagsögonblick – Vanlig diakonal verksamhet

Valåsens äldreboende

Valåsens äldreboende

Jag möter prästen och kantorn i konferensrummet på Valåsens demensboende där de redan gjort i ordning rummet med stolarna. Tillsammans hjälps de åt att lägga banden i psalmböckerna vid de psalmer som ska sjungas. Så börjar de boende komma in i rummet och prästen går och hälsar på var och en av dem. Många av de boende behöver olika typer av hjälp.

Så kommer också en frivillig medarbetare som brukar hjälpa till, och tillsammans med kantorn går hon runt och hälsar på alla och hjälper dem med psalmböckerna. När alla kommit börjar andakten med en psalm och alla får hjälp att hitta och slå upp rätt.

Vi börjar med att sjunga ”Härlig är jorden”. Präster talar över texten från föregående söndag om Hanna och Symeon i templet. Vi sjunger en psalm, ber Fader vår, välsignelsen och sedan en sista psalm ” O, hur saligt att få vandra”. Psalmer som de boende troligen både kan och känner igen, även om de inte kan läsa eller följa med i psalmboken.

Valåsens äldreboende.

Valåsens äldreboende.

Sen spelar kantorn ett avslutande stycke på pianot.

Prästen tar adjö av alla och de boende får hjälp att ta sig tillbaka till sina avdelningar.

Detta är en viktig verksamhet som bara är ett exempel på allt som Svenska kyrkan Tjörn gör för dem som bor på Tjörn.

Varje vecka besöks alla äldreboenden av Svenska kyrkan Tjörn eller någon av de andra kyrkorna på ön. Kanske vill du vara med och hjälpa till? Eller kanske gå dit med någon av dina släktingar eller bekanta? Här hittar du alla tider som Svenska kyrkan är där.

https://www.svenskakyrkan.se/tjorn/aldreboende

/Carina Etander Rimborg
kommunikatör

 

Det är aldrig försent! Vuxenkonfirmation i lördags

I höstas inbjöd Svenska kyrkan Tjörn till vuxenkonfirmationsläsning. Det blev en grupp om tre vuxna som av olika anledningar inte konfirmerades när de var tonåringar och som nu hade valt att ”gå och läsa”.

”När jag var fjorton och alla mina kompisar gick och läste valde jag att inte göra det. Jag trodde att jag var tvungen att prestera och jag var osäker på min tro. När sedan mina barn gick och läste såg jag att konfirmationsundervisningen var helt annorlunda och det handlade inte om att prestera” berättar en av deltagarna som fortsätter ”Jag bestämde mig egentligen för 15 år sedan att jag ville konfirmeras, men det blev inte av då heller. Så när det här tillfället erbjöds så passade det bra”.

Konfirmation i Valla kyrka 20 januari 2017.

Konfirmation i Valla kyrka 20 januari 2017. Bengt-Åke, Bodil, Jan-Åke, Mårten och Kristofer.

IMG_2489

Konfirmation i Valla kyrka 20 januari 2017. Jan-Åke, Bodil, Mårten och Kristofer.

Undervisningen har tagit upp de ämnen som alla konfirmander ska lära sig om. Det har varit mycket diskussioner och ämnena har också utgått från deltagarnas frågor. ”Det har varit så roligt, jag kan verkligen rekommendera alla vuxna att göra det här!” säger en av deltagarna.

En av deltagarna var inte döpt och valde att döpas i december. Då blev dopet och konfirmationen i ett. De övriga två konfirmerades i lördags.

Konfirmation betyder ju bekräftelse och är en bekräftelse av dopet. Dopet där vi döps in i Kristi kyrka och blir ett med församlingen och den världsvida kyrkan. I konfirmationen så ges vi möjlighet att få lära oss mer om den kristna tron och säga ja till det dop många av oss gjorde som spädbarn.

Är du också intresserad av kristen tro? Har du många frågor? Skulle du vilja bli döpt eller vuxenkonfirmerad? Ta kontakt med oss i församlingen så ordnar vi en samtalsgrupp som kan leda till dop eller konfirmation om du vill. Vi kan också erbjuda en kurs på tio gånger där vi går igenom och pratar om den kristna tron. Hör av dig till församlingen eller pastorsexpeditionen!

Det är aldrig för sent!

/Carina Etander Rimborg
kommunikatör Svenska kyrkan Tjörn 

 

Är du frälst?

Jesus. Målad av Mats Hermansson.

Jesus. Målad av Mats Hermansson.

Dagens predikan kommer från Jan-Åke Larsson som är präst i Valla församling. Vill du höra honom live så kan du göra det i Stenkyrka kyrka kl 11:00 eller i Valla kyrka kl 17:00.

Är du frälst? Jag har alltid tyckt väldigt illa om när folk frågar så. Jag känner mig påhoppad. Jag tycker att frågan är väldigt på­trängande. Jag tycker att det är en sak mellan mig och Gud, som ingen annan har med att göra.

Men temat idag är ju ”Frälsningen”. Men som många religiösa ord har även ordet frälsning ibland blivit mer av ett hinder än en tillgång för människor.

Ordet kan vara svårt att hantera och ta till sig för nutidsmänniskan, och då är det ändå inte så enkelt att bara ersätta ordet med något annat även om räddning och be­frielse kan stämma ganska bra.

Bättre är kanske att fördjupa sig i det för att nå bakom det lager av fördomar som omger det.

Till att börja med kan det vara ganska stor skillnad på vad vi me­nar med ordet ”frälst”.

Väckelsetidens fråga: ”Är du frälst?” utgår ifrån att frälsningen är ett personligt, individuellt ställ­ningstagande. Det handlar då om att ta emot Jesus och släppa in honom i sitt liv.

Den dagen man gör det är man frälst och många kristna från den här traditionen kan ange tid och datum när detta skedde.

Men om man istället fick svaret. ”Javisst är jag frälst, det blev jag år 33 när Jesus dog på korset”, så utgår det svaret från att frälsning är ett universellt begrepp.

Vid Jesu död på korset blev hela mänskligheten försonad med Gud, därför blev vi alla frälsta då.

Två olika svar på frågan ”Är du frälst?”

I det ena fallet får vi veta att per­sonen blev frälst ett bestämt da­tum i dennes liv, i det andra att det skedde år 33.

Inget av svaren är fel, även om bägge är otillräckliga. Det är inte fel att säga att frälsning innebär ett personligt ställningstagande.

Det är inte heller fel att säga att mänskligheten som kollektiv har blivit frälst vid Jesu död. Ändå är ingen av svaren tillräckligt ut­tömmande.

Men det finns en öppning till ett tredje svar. ”Delaktig av gudomlig natur” talar bibeln om. Och hur ska vi förstå det?

Det kan vara fruktbart att se hur andra kyrkofamiljer uttrycker sig. I de österländska kyrkorna pratar man inte så mycket om frälsning utan mer om gudomlig­görelse, även om det i grund och botten är samma sak som man menar.

Fokus ligger då inte bara på Jesu död på korset utan på detta, att

Gud blev människa genom Jesus

Naturligtvis nekar man inte till att Jesus dog för vår skull på korset, men lika viktigt är att Gud blev människa.

Vissa kyrkofäder går så långt att man formulerar det så att ”Gud blev människa, för att människan skulle bli gud” även om man då stavar gud med litet g.

Och vi är ju skapade till Guds av­bild. I Psaltaren står det att vi skapades nästan till en gud. Jag tror att det är vanligare att män­niskor har för låga tankar om sig själva än för stora.

Människan är inte en oberoende varelse. Vi är inte oss själva nog, även om vissa kanske skulle vilja det. Vi är bara oss själva så länge vi finns i Gud. Grundtanken är att vi ska återgå till det som en gång var.

Vi är skapade för att vara lika Gud men vi har glömt bort vår gudslik­het. Det grekiska ordet för frälsa, betyder egentligen läka eller åter­ställa.

Den nära relation som människan hade med Gud innan ondskan kom in i världen ska återställas, det är det som frälsningen ytterst går ut på.

Och det var därför som Gud blev människa. När vi människor gick bort från Gud så följde han efter oss, genom att bli en av oss.

Och det är först när vi blir delak­tiga i Guds liv, eller delaktiga av gudomligt liv, som vi verkligen blir oss själva.

Genom gudomliggörelsen blir vi mer mänskliga, inte mindre. Det är utan Gud som vi upphör att vara oss själva, då går vi vilse från oss själva.

Eftersom vi människor har vårt ursprung i Gud blir vi verkligt mänskliga först när vi kommer hem till Gud.

Hur ska det kunna bli så? Ja, det sker inte bara genom Jesu död på korset och att vi tar emot synder­nas förlåtelse.

Att knyta frälsningen enbart till händelserna på korset är att be­gränsa det. Istället är hela inkar­nationen, att Gud blev människa, inblandad.

Jesus förenade i sin person män­niska och Gud. Han förenade sig med hela mänskligheten, för vi är alla släkt med Gud.

Därför kan vi alla ta till oss vad Jesus gjorde, både hans död och uppståndelse. Den uppståndne Kristus är slutmålet för oss alla.

Den frälsning som erbjuds oss är inte bara frälsning från synd utan framförallt från död.

Visserligen dör vi alla kroppsligen, men döden kan inte hålla kvar oss, den har Jesus frälst oss ifrån.

Tillbaks till frågan: ”Är du frälst?” Kanske ett bra svar är: ”Inte än”.

Jag har börjat gå vägen men är inte framme ännu.

Frälsning är ingen punkthändelse, vare sig år 33 eller ett datum i varje persons liv, utan något som man blir mer och mer när man lever tillsammans med Gud.

Vi blir successivt mer och mer delaktiga av gudomlig natur och på det sättet också mer och mer sant mänskliga. Det är en process som pågår och som inte avlutas förrän efter döden.

Och eftersom vi är frälsta från döden så är det inte död utan Liv som väntar oss.

Orden ”redan nu men ännu inte” kan användas i många samman­hang. Så även här.

Frälsningen har redan kommit till oss, samtidigt som vi väntar på att den skall nå oss i sin fullhet i det som vi kallar himmelen.

Amen.

Jan-Åke Larsson
Präst Svenska kyrkan Tjörn

Söndagens texter 22 söndagen efter Trefaldighet>>

Finns det något mer än det som syns och hörs?

Jan-Åke Larsson och Kristofer Strid. Foto Carina Etander Rimborg

Jan-Åke Larsson och Kristofer Strid. Foto Carina Etander Rimborg

Funderar du ibland på livets stora frågor? Vad du gör här? Varför det finns så mycket ondska, död och sjukdom i världen? Om Gud finns? Varför Jesus dog på korset – och gjorde han verkligen det?

Missade du att konfirmera dig som 14-åring? Eller är det så att den tiden inte blev som du tänkt – och nu vill du faktiskt prata om de här frågorna med någon som vet. En präst.

Då har du chansen nu. För den 8 september startar det en samtalsgrupp som träffas varje torsdag kl 19-21 i Valla församlingshem. Om man vill bli konfirmerad så kan man bli det i januari. Men det går bra att vara med i gruppen utan att konfirmeras också.

På vår webbsida står det>>:

Nyfiken på kristen tro?

Ville du inte konfirmeras när du var 14 år? Eller kanske hoppade du av? Eller det bara inte blev så?

Men nu är du nyfiken! Nu vill du veta. Då är detta något för dig! Svenska kyrkan Tjörn kommer under hösten 2016 att erbjuda samtal kring livet, tron och Gud!

Vi träffas torsdagskvällar kl 19-21 i Valla församlingshem med start den 8 september.

Tanken är att det blir konfirmation i januari för den som vill det.

Du behöver inte vara döpt eller med i Svenska kyrkan för att vara med i gruppen, men vill du konfirmeras kommer du att döpas i samband med konfirmationen och då blir du också med i Svenska kyrkan.

Har du frågor så hör gärna av dig .

Anmäl dig till någon av prästerna som leder gruppen, Jan-Åke Larsson och Kristofer Strid.

————————

Gå in via länken>> så kan du anmäla dig till Kristofer Strid eller Jan-Åke Larsson som håller i gruppen.

Ni missade en hel mässa!

Foto: Carina Etander Rimborg

Foto: Carina Etander Rimborg

 

Någon av er var kanske i Göteborg i går på konsert på Ullevi? Men några av oss var på en fantastisk pastoratsmässa med musik i Valla kyrka!

Alla pastoratets körer medverkade, Valla spelemän medverkade och Helen Söderkvist reciterade Thomas Tranströmers dikter. Dessutom avtackades diakon Elisabeth Larsson som efter drygt 28 år i tjänst i Valla går i pension i sommar.

Jag delar med mig lite bilder från gårdagen.

Dessutom är det ju Sveriges nationaldag i dag den 6 juni och Sillens dag. Givetvis finns Svenska kyrkan med då också! Kl 9:00 firas nationaldagsgudstjänst i Klädesholmens kyrka och kl 16:00 firas gudstjänst i Stenkyrka kyrka. Varmt välkomna då!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Pastoratsgudstjänst i Valla kyrka 5 juni 2016. Foto Carina Etander Rimborg Fisken, en av de första symbolerna för de kristna i världen.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Pastoratsgudstjänst i Valla kyrka 5 juni 2016. Foto Carina Etander Rimborg

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Pastoratsgudstjänst i Valla kyrka 5 juni 2016. Foto Carina Etander Rimborg

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Pastoratsgudstjänst i Valla kyrka 5 juni 2016. Foto Carina Etander Rimborg

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Pastoratsgudstjänst i Valla kyrka 5 juni 2016. Foto Carina Etander Rimborg

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Pastoratsgudstjänst i Valla kyrka 5 juni 2016. Foto Carina Etander Rimborg

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Pastoratsgudstjänst i Valla kyrka 5 juni 2016. Foto Carina Etander Rimborg

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Pastoratsgudstjänst i Valla kyrka 5 juni 2016. Foto Carina Etander Rimborg Helen Söderkvist reciterade Thomas Tranströmer.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Pastoratsgudstjänst i Valla kyrka 5 juni 2016. Foto Carina Etander Rimborg

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Pastoratsgudstjänst i Valla kyrka 5 juni 2016. Foto Carina Etander Rimborg

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Pastoratsgudstjänst i Valla kyrka 5 juni 2016. Foto Carina Etander Rimborg

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Pastoratsgudstjänst i Valla kyrka 5 juni 2016. Foto Carina Etander Rimborg

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Pastoratsgudstjänst i Valla kyrka 5 juni 2016. Foto Carina Etander Rimborg

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Pastoratsgudstjänst i Valla kyrka 5 juni 2016. Foto Carina Etander Rimborg . Kyrkoherde Johan Ernstson avtackar diakon Elisabeth Larsson efter drygt 28 år i tjänst i Valla.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Pastoratsgudstjänst i Valla kyrka 5 juni 2016. Foto Carina Etander Rimborg

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Pastoratsgudstjänst i Valla kyrka 5 juni 2016. Foto Carina Etander Rimborg

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Pastoratsgudstjänst i Valla kyrka 5 juni 2016. Foto Carina Etander Rimborg

 

Pastoratsgudstjänst i Valla 5 juni 2016. Foto Carina Etander Rimborg

Pastoratsgudstjänst i Valla 5 juni 2016. Foto Johan Ernstson

 

Pastoratskören övar inför gudstjänsten.

”Det finns mitt i skogen en glänta – som bara kan hittas av den som gått vilse.”

Valla kyrka. Foto Linn Heiel Ekeborg

Valla kyrka. Foto Linn Heiel Ekeborg

I dag 5 juni firar Svenska kyrkan Tjörn gemensam pastorats- och musikmässa i Valla kyrka. Det blir en stor och festlig gudstjänst där alla pastoratets kyrkokörer medverkar, det blir diktläsning av Tomas Tranströmers dikter och det blir också avtackning av vår diakon Elisabeth Larsson som slutar efter 28 år i tjänst på Tjörn. Varmt välkommen att fira gudstjänst med oss kl 18:00 i Valla kyrka. Kyrkoherde Johan Ernstson skriver följande:

Kallelsen till Guds rike

”Det finns mitt i skogen en glänta – som bara kan hittas av den som gått vilse.” Detta är Tomas Tranströmers ord som återkommer i pastoratsgudstjänsten i Valla idag kl. 18.00. Söndagens tema är ”Kallelsen till Guds rike”. Kring dessa två meningar kretsar mina tankar i texten…en text som inte är en predikan utan just tankar utifrån dessa ord!

Bibeln är den bok som berättar om vår Gud och livet som kristen. Det är en inte alldeles enkel bok – eller böcker, för det är ju flera. Bibeln kräver en hel del av sin läsare – både avseende språk och berättelser, bilder och undertexter. För mig har det alltid varit viktigt att läsa bibeln in i den tid vi lever. Vad har bibeln att säga just mig, i just min tid, kultur, sammanhang och verklighet. Något som inte låter sig göras så där direkt – men ändå hela tiden måste eftersträvas.

Det kallas kontextualitet – att aldrig förlora blicken för kontexten, allt liv som rör sig runt omkring. Försöka förstå det sammanhang i vilket texten skrevs, se det sammanhang där den nu läses OCH det sammanhang som jag med alla mina erfarenheter (bra och dåliga)  lägger in i texten omedelbart när jag ser/läser/hör den. Allt detta måste beaktas, sorteras  och dras slutsatser utifrån om texten överhuvudtaget ska bli något annat än bara text.

Gud är alltid densamma i evighet – men vilka slutsatser vi ska dra från bibelns berättelser om Gud och våra egna erfarenheter av Gud, det har alltid skiftat genom historien. Att leva i tro är aldrig statiskt, det är en process som samspelar med varje tids verklighet.

Många berättelser i bibeln är fantastiska och fyllda av upprättelse, livskraft och kärlek – men många berättelser är också rent av förskräckliga, fasansfulla och skrämmande.

Hur får en då ihop hela detta – hur kan det fungera som en helhet? En helhet utan att vi ska känna oss tvungna att riva ut vissa sidor för att förstå och kunna acceptera…

En bild för denna helhet fick jag då för ett tag sedan av Maria Küchen – kristen författare och journalist. En bild som börjar i uppmaningen i dagens evangelietext där Jesus kallar sina lärjungar – han säger ”Kom med och se!” Så är det också med bibeln – den ska läsas och tolkas tillsammans annars går vi lätt vilse. Det var också ingången i föredraget och i sig inget revolutionerande eller märkligt. Bibeln har lästs i grupp under hundratals år.

Men det var näst steg, det som fokuserar på orden vilse, som var nytt (åtminstone för mig). Bilden av bibeln som gavs var bilden av en skog…en stor skog med olika skepnader.

In i den skogen är det inte vist att bege sig ensam – då är det lätt att komma fel. Då kan vi hamna i den mossiga urskogen, vilse från allt. Och ja – Tomas Tranströmer – vi kan  med lite tur hitta gläntan vilket ju vore fantastiskt. Men vi kan också villa bort oss mot stupen, de farliga forsarna, kärren, kvicksanden…och mer, vi kanske försöker hitta nått ätbart. Alla svampar är inte lämpliga, bara en del, Detsamma gäller för bär och andra växter också…och en del kan vara farliga bara genom beröring. Där finns också stickiga och nästintill ogenomträngliga snår…ja, bilden blir tydlig.

Om vi däremot gör sällskap in i skogen – gärna med någan som tidigare fått slå följe med någon – då blir det hela något helt annat. Då kan vi ganska enkelt lära oss att undvika de farliga forsarna och hitta lugnvattnen. Då kan vi gå runt kärren och kvicksanden och komma upp på höjderna – skåda ut över vidderna och se långt! Då kan vi lära oss vad som går att äta och vad vi kanske ska nöja oss med att titta på.

Tillsammans blir det enklare och det blir dessutom mer intressant då vi lär och kan dela upplevelse. Vi går inte vilse – men kan ändå hitta gläntan in skogen. Följ med och se – det funkar bra för livet i ”skogen” och det funkar utmärkt för att utforska bibeln. Prova själv!

Vi är kallade att göra just det – att följa med – att slå följe. Tillsammans är alltid fler och Gud är alltid större än det vi försöker se, förstå och gripa om. Kallelsen är en kallelse till uppbrott och resa – en resa aldrig ensam och ständigt på väg.

Kom och lyssna på musik, sång och dikter ikväll och ta emot mässan – då kan du utan att gå vilse få hitta gläntan och du får slå följe med många en bit på färden.

Välkommen!

Johan Ernstson
Kyrkoherde
Svenska kyrkan Tjörn

Jesus – lär oss att be!

Bön. Foto Alex&Martin

Bön. Foto Alex&Martin

PREDIKAN PÅ BÖNSÖNDAGEN VALLA 2016.

Det här med bön är inte så lätt alltid, an­nars skulle väl inte Jesu lär­jungar ha bett honom att lära dem det.

Och där­för är allt det som Jesus säger idag är så vik­tigt. Han lär oss ju att be. Han lär oss det genom att ge oss en bön att be: Vår Fader.

Och den bönen är inte bara en bön, utan den är både en bön och ett sätt att lära sig att be.

Det viktigaste med bön är gemenskap. ­Har ni tänkt på att or­det jag fak­tiskt aldrig före­kommer i Vår Fader.

Och det är viktigt. För tyvärr är det ju så, ofta, att vi ber bara för att få vår egen vilja ige­nom. Gud blir som anden i Alla­dins Lampa, som måste ut­föra det jag ber om, an­nars är det fel nån­stans.

Och då samlas också en viss sorts frågor i mitt inre. Var­för får jag inte det jag vill?

Varför svarar inte Gud som jag vill? Hör han inte? Vill han inte? Och tomhe­ten öppnar sig mer och mer: Gud kan inte, Gud finns inte.

Men hela andan i Vår Fader vill få oss bort från instängdhet och själv­cen­tre­ring.

Bön är gemen­skap med Gud. En in­ner­lig ge­menskap, där­för att det är Guds mål med oss, att vi skall vara nära Honom.

Och då är Herrens bön en väg in i Guds kärleks vilja. Vi ber ju fak­tiskt så: Ske din vilja. Vi ber ju inte; ske min vilja, fast vi kanske menar det ibland.

Och det är så viktigt, därför att om jag inte är beredd på att det är Guds vilja som skall ske, så blir jag ofta besviken, eller rättare sagt:

Om jag inte menar det jag ber, så kommer jag inte att be­gripa när Gud sva­rar. Förmå­gan att upp­fatta Guds svar är bero­ende av gemenskapen man har eller inte har med Honom.

Of­tast när människor säger att Gud inte har svarat på deras bön, så är det faktiskt inte sant. Gud har visst svarat, men han har svarat nej.

Gud har en överblick över tillvar­on som vi inte har. Men Guds van­ligaste svar på våra böner är – vänta.

Och om man då söker efter gemenskap med Gud och söker efter Hans vilja, då får man svar. Ibland for­tare än man tror, ibland efter många års väntan och många bö­ner.

Det är så, att hela bö­nens värld öppnar sig i de orden; ske din vilja. Det är det viktigaste med bönen. Je­sus bad så; Ske inte min vilja, utan din.

Och när Jesus bad den bö­nen då öpp­nade han vägen till vår fräls­ning. Och vi ber ju så; Låt din vilja ske på jorden så som i himlen.

Och där – innanför Guds vilja finner vi inte bara Hans vilja, utan Hans kärlek och Hans hjär­ta.

Och vi kommer att finna, att t.o.m. om vi når den dju­paste smärtan, sor­gen, övergi­venheten, då möter vi Ho­nom där, Hans närvaro, Hans liv och Hans Ljus.

När vi ber vår Fader, stiger vi ut ur ensam­he­ten. Och därför är också Herrens bön Kyrkans bön framför alla andra.

Det var lärjungar som fick den, och det är fortfarande lärjungar som får den. I Her­rens bön är vi alltid till­sam­mans inför Guds an­sikte.

I varje ögon­blick finns det någon som ber, med oss och för oss.

Och Gud finns med i våra liv. Det är där han vill vara.

Amen

Jan-Åke Larsson
präst

Bön Foto: Magnus Aronsson

Bön Foto: Magnus Aronsson

 

Vår fader

Vår Fader, du som är i himlen.
Låt ditt namn bli helgat.
Låt ditt rike komma.
Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen.
Ge oss idag det bröd vi behöver.
Och förlåt oss våra skulder,
liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
Och utsätt oss inte för prövning,
utan rädda oss från det onda.
Ditt är riket,
din är makten och äran,
i evighet.
Amen.
Kommer du till Valla kyrka i dag kl 10.00 kan du höra denna predikan live.