Nu är det vi!

Nu är det vi! Så skrev en kamrat på Facebook efter det fruktansvärda som hände i Stockholm i fredags. Nu är det vi!

love_never_failsLåt oss inte förledas att tro att det vi:et är beroende av ett dom! Det är det helt omvända som min kamrat och jag menar! Nu är det vi – nu finns det inte plats för något som skiljer och pekar ut. Nu finns det inte rum för det andra, för dom! NU måste vi hålla ihop – för kärlekens skull!

Nu måste det vara vi, alla vi!, som ger ljuset, kärleken och den öppna gemenskapen ett ansikte! Precis som många, många människor gjorde och gör i spåren av den ondska som drabbade oss alla i fredags. Nu är tid för kärlekens perspektiv på allt i tillvaron.

———————————————-

Påsken, som vi nu går in i med Stilla veckan, bidrar i den tanken och det förhållningssättet av öppenhet, hopp och framtidstro.

Vi är uppståndelsens folk och tron på uppståndelsen är att bidra till ljusets seger i tillvaron – det ljus som blir möjligt genom att Guds kärlek och närvaro föds på nytt i en tom grav!

————————————————–

Muminpappan i Tove Janssons berättelse säger: ”Det oväntade inträffar alltid” och fortsätter ”och det är det som gör mig så trygg”.

En fantastisk livshållning och något att bära med sig för påsklivet. Det oväntade inträffar alltid, det kan ske…det är möjligt!

Och inte nog med det, det är livets trygghet. En öppen och, i visst mått, härligt naiv inställning. En syn som går på tvärs mot våra kontrollbehov och vår rädsla. För det är den, rädslan, åtminstone för mig, som styr mitt/vårt behov av kontroll och förklaring. Och vi kan aldrig låta rädslan segra – allra minst i spåren av fruktansvärda händelser. Rädslan är ondskans vapen – men vi måste stå emot! Nu är det vi!

Det är rädslan som Muminpappan vägrar härbärgera och det är vår rädsla som ängeln alltid adresserar i orden: ”Var inte rädd!”

———————————————————-

Det är glädjen och insikten, uppvaknandet, att ”det oväntade alltid kan inträffa”, ja faktiskt inträffar, som är kärnan i det som påsken står för. Det som ska forma våra liv, allt är möjligt, det finns ett hopp.

Vi behöver inte försvara påskens under. Att med alla till buds stående medel försvara den tomma graven och uppståndelsen eller att till varje pris göra alla folk till lärjungar, det är och förblir vantro. Vi behöver inte försvara eller förklara, men vi ska ropa ut vår glädje.

Vi ska ropa ut vår glädje och vår tro på det goda, på livet:

”Ropa ut, gör världen uppmärksam: Uppstånden är Guds son! Släpp in ljuset, Guds mysterium”

Det öppnar för omvälvande händelser, det oförutsägbara, för möten och brobyggen!

Livet har ingen särskild hemortsrätt vare sig geografiskt i Jerusalem eller på någon annan plats, inte heller i en särskild kontrollerad och påtvingad övertygelse. Livet, kärleken, Gud är bra mycket större, mer oväntad och långt mer okontrollerbar än så.

Glädjen över det oväntade är sann, äkta och oförfalskad. Det är den glädjen som förmår att besegra tvivel, kontroll och maktbehov och, inte minst, rädslan. Det är den glädjen som gör oss till lärjungar.

Att leva i påsken är att leva lite mer för nuet. Vara uppmärksam, vaken och förvissad om möjligheter även om de inte just nu syns. Att leva i påsken är att leva förvissad om livet bortom alla gränser och att längta efter sol, jus och värme – även när mörkret är som svårast.

Det är något att fira! Något att fira och nu gå vidare in i framtiden och med Muminpappan säga: ”Det är det som gör mig så trygg”

Vi ber:

Gud, du som genom din Ande uppväcker Kristus ur döden,

ropa fram oss ur dödens rum, befria oss från lindorna

som hindrar oss att leva.

Hjälp oss att se och uppskatta de enkla tingen:

kärleken, skrattet, brödet, vinet och drömmarna.

Ge oss ett livskraftigt och spirande hopp.

Gör oss till ett folk vars sång är Halleluja,

vars namn är Kärlek och vars kallelse är frid och fred.

Tag oss vid handen och låt oss få vandra med Dig

genom död till liv. Amen.

 

Kyrkoherde Johan Ernstson. Foto Carina Etander Rimborg

Kyrkoherde Johan Ernstson. Foto Carina Etander Rimborg

Johan Ernstson
Kyrkoherde Svenska kyrkan Tjörn

Messy Church eller Kura skymning – det finns något för de flesta

I kväll kan du gå och lyssna på poeten Lina Ekdahl på amen-samtalet kl 19:00 i Akvarellmuseét, när kyrkoherde Johan Ernstson samtalar med henne.

I morgon 5 april finns massor av möjligheter att göra olika saker runt om i Svenska kyrkan Tjörn.

https://www.svenskakyrkan.se/tjorn/kalender

Börja dagen med en morgonmässa kl 8:00 i Klövedals kyrka. Fin start på dagen.

Official Messy Church logo - white background - 1535 pixels wide - 300dpiPå eftermiddagen är det Messy Church i Rönnängs församlingshem med start kl 16:00. Lek, pyssla, prata, äta, umgås. 18:30 är Messy Church klar.

Eller så går du till Blekets kyrka kl 18:00 och kurar skymning med Eva Erlandsson, kontrabas och text samt Ulf Bornstein, dragspel som framför sin föreställning ”En tango för den fattige”. En föreställning med musik, tangohistoria samt berättelser om att arbeta som diakon bland utsatta människor i Göteborg idag. Fika.

Du som vill ut och vandra kan gå till Klövedals kyrka kl 19:00 där det är pilgrimsmässa och en kort pilgrimsvandring som avslutas vid kyrkan ca kl 20:00.

https://www.svenskakyrkan.se/tjorn/pilgrim

Så varmt välkommen till det som passar och intresserar dig!

Tango_affisch_a3_5april 2017min

 

amen-samtal 4 april i Skärhamn

I morgon tisdag är det vårens andra amen-samtal på Akvarell-museet. Det är poeten Lina Ekdal som kommer och har ett spännande samtal med kyrkoherde Johan Ernstson. Arrangemanget är ett samarbete mellan Akvarellmuseet, Tjörns kommun och Svenska kyrkan Tjörn. Varmt välkomna. Ingen entré.

Lina Ekdahl foto Emelie Asplund

Lina Ekdahl foto Emelie Asplund

Tisdag 4.4 kl 19.00

Amensamtal / Lina Ekdahl

Människan pratar
SAMTAL

Lina Ekdahl är en skarp samhällsbetraktare som med en stilla humor skriver och läser sin poesi. På nittiotalet kom hennes första diktsamling och 2012 kom hennes senaste. Som poet med rötterna i Göteborg är hon översatt till bland annat tyska, ukrainska, makedonska och khmer. Hon skriver dramatik för barn och vuxna och samarbetar med konstnärer och musiker, bland annat i projektet Äggen är slut (se museets program 9.4). Hon ger föreläsningar och workshops. Vilken roll spelar poesin i vardagen och samhällsdebatten? Språket? Finns det ett särskilt kvinnligt poetiskt perspektiv? Hur ser den poetiska framtiden ut?

Amensamtal / Vid horisont – Spår av kvinnliga röster
Estradsamtal kring samhälls- och existentiella frågor med inbjudna
gäster. Samtalsledare Johan Ernstson, kyrkoherde. Samtalen arrangeras av Svenska kyrkan Tjörn, Tjörns kommun, Sensus och Nordiska Akvarellmuseet. 

Fri entré, begränsat antal platser. Vatten Restaurang & Kafé har öppet före och efter programmet.

Rocka sockorna i dag!

Rocka sockorna. Bild Royne Mercurio

Rocka sockorna. Bild Royne Mercurio

Vi kör en repris på förra årets blogg

 – lika giltigt då som nu! Rocka sockorna!

ROCKA SOCKARNA                                                                      

Idag är det Internationella Downs syndromdagen – den 21 mars.

Ska varje dag vara en "Rocka socka" - dag? Foto: Carina Etander Rimborg

Ska varje dag vara en ”Rocka socka” – dag? Foto: Carina Etander Rimborg

Det är inte en dag tagen ur luften, för med Downs syndrom har det 21:a kromosomparet en extra kromosom, alltså 21/3. Detta är dagen då vi uppmärksammar alla de människor som lever med ”det lilla extra”, som vi ofta kärleksfullt uttrycker det.

Denna dag hyllar vi dessa underbara människor som tillför vardagen och verkligheten så mycket. En viktig dag för att också i ett större perspektiv visa på att annorlunda är bra och en viktig ingrediens i en värld som tenderar att bli alltmer strömlinjeformad.

Dessa människor bidrar till en bättre och mänskligare värld. De bidrar på sätt som vi normalstörda (ja, vi kallar oss så, vi som lever i dess närhet utan den extra kromosomen – vem är normal egentligen?) – de bidrar på sätt som vi aldrig ens kunnat tänka.

Underbara, spontana, prestigeslösa och med massor av klockren klokskap finns de här för att visa oss hur vi ska hantera varandra på ett bra och omsorgsfullt sätt OCH de lär oss att inte vara ”rädda” för det som är på andra sätt, det som inte är som jag, det som är annorlunda.

Samtidigt som det jag skrivit är sant, så är sanningen ”bred” om vad Downs syndrom innebär, att säga att nån bär Downs syndrom är ungefär ett lika uttömande som att säga att någon är svensk. Vi är alla olika!

Idag firar vi olikheterna och vi firar att det är bra med många olika uttryck och perspektiv. Det annorlunda är bra och behövs för att världen ska bli en mindre kylig och en bättre och mer mångfasetterat kärleksfull plats att vistas i.

Vi firar idag genom att ”Rocka sockarna”, det vill säga att vi tydliggör symboliskt behovet av olikhet genom att bära olika (färg/form/fason) sockar.

Och jag tänker, i förlängningen, att som kyrka skulle vi kanske bära olika sockar varje dag? Det stämmer till eftertanke!

Johan Ernstson

Kyrkoherde

Svenska kyrkan Tjörn

amen-samtal 9 mars med Bera Nordal

Bera Nordal amen-samtal 9 mars 2017

Bera Nordal amen-samtal 9 mars 2017

Torsdag 9.3 kl 19.00

Amensamtal / Bera Nordal

Vid horisont
SAMTAL

Bera Nordal blev chef för Nordiska Akvarellmuseet på Tjörn 2002. Sedan dess har hon med fantasi och nytänkande lotsat ett konstmuseum i den geografiska periferin till en respekterad plats i den internationella museivärlden. Utmaningarna är många: balansgången mellan publika och experimentella utställningar, mellan traditionen och den framtida konsten, mellan Norden och världen utanför. Museet välkomnar barn och vuxna, konstkännare och den breda publiken. Hur hanterar man utmaningarna – glädjeämnen och sorgebarn? Vilken är konstens uppgift? Finns det ett särskilt kvinnligt perspektiv i en tuff konstvärld?

Amensamtal / Vid horisont – Spår av kvinnliga röster
Estradsamtal kring samhälls- och existentiella frågor med inbjudna
gäster. Samtalsledare Johan Ernstson, kyrkoherde. Samtalen arrangeras av Svenska kyrkan Tjörn, Tjörns kommun, Sensus och Nordiska Akvarellmuseet.

Fri entré, begränsat antal platser. Vatten Restaurang & Kafé har öppet före och efter programmet.

http://www.akvarellmuseet.org/aktivitet/amensamtal-bera-nordal

https://www.facebook.com/events/1437417346268254/

Prövningens stund

”Jag vet ej om fullare fröjd står att nå

än när läpparna skälva av gråt,

om någonsin leva så gränslöst som då,

när pannan av ångest är våt.

Jesus frestas av djävulen.

Jesus frestas av djävulen.

Då kom frestaren och sa till Jesus:

Om du är Guds son, så befall att de här stenarna blir bröd. Jesus svarade: Det står skrivet: Människan ska inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur ur Guds mun.

Sen tog djävulen honom med högst upp på tempelmuren och sa: Om du är Guds son, så kasta dig ner. Det står ju skrivet: Han ska befalla sina änglar och de ska bära dig på sina händer så att du inte stöter foten mot någon sten. Jesus sa till honom: Det står också skrivet: Du ska inte sätta, Herren din Gud, på prov.

Nu tog djävulen honom med sig upp på ett högt berg och visade honom alla riken i världen och deras härlighet och sa: Allt detta ska jag ge dig om du faller ner och tillber mig. Då sa Jesus: Gå din väg, Satan!
Matt.1:12-13 (Matt. 4:1-11)

Och ingen kom så hel och ren

Till lyckans vardagssal,

som den som var med sig själv allen

en natt i skakande kval. 

(Till smärtan – Dan Andersson)

—————————————————————-

Jag tror de flesta av oss kan känna igen oss i Dan Anderssons ord, som jag låtit omsluta berättelsen om hur Jesus frestas av Satan, och i bilden som Matteus frammanar i sin beskrivning. En beskrivning som, till skillnad mot dagens korta, karga ord ”sattes på prov av Satan” ur Markusevangeliet, ger bild och känsla – ja, smak och lukt åt Jesu vånda!

Jag tänker vidare att Dan Anderssons ord tydligt fångar innersidan av berättelsen OCH fångar hela fastans innersta väsen, en vandring i begrundan och vånda fram emot påskdagsljuset. Orden är också i stor utsträckning en bild av livets ständigt pågående brottning.

Kanske var det så också för Jesus efter de fyrtio dagarna i öknen – det vet vi inte – men vi kan ana och se att Jesus, att Gud!, redan från början går in under, in i, det mänskliga och delar vår vardag och vår verklighet.

Dialogen mellan Jesus och Satan, som återfinns i den mer fylliga texten i Matteusevangeliet är en bild av våra frestelser och vår kamp är inte främmande för Gud – Gud vet och kan i den kunskapen upprätta oss…

——————————————————

Överskriften för vår söndag är prövningens stund och dagens texter stämmer till eftertanke på en mängd olika sätt. Inte minst i den tid vi just nu lever där rykten, faktaresistens och fördomar alltmer berder ut sig.

Kanske kan en adekvat, en passande, tidsanpassad parallell till rubriken prövningen stund bli ordet källkritik…att noga pröva varifrån det vi hör, läser och ser kommer ifrån? Noga fundera över vilka syften detta kan tänkas ha och vem som sänder budskapet. Är det Satan som talar? Eller är det an sanning i ordets verkliga bemärkelse för allas bästa?

Prövningens stund…

Jesus hör rösten vid sitt dop som säger ”Detta är min älskade son” bara för att efteråt av Anden föras ut i öknen under fyrtio dagar. Här möter han djävulen – han som splittrar och river ner – och han ger honom förslag efter förslag. ”Vi skulle bli ett oslagbart par – tillsammans kan vi erövra världen. Allt du vill kan du få”

Rösten känns igen – an offer You can´t refuse – ett erbjudande omöjligt att säga nej till. Ligger lite i tiden…nu som då…men vem är avsändaren?

Men Jesus säger nej! Lyssnar inåt och väljer – han består provet.

Prövningens stund…

Varför sker detta då överhuvudtaget? Varför blir Jesus förd ut i öknen?

Kanske är det inte så svårt att se. Det handlar om, tänker jag, att han (precis som vi!) måste säga sitt ja. Människans moraliska grund ligger i friheten att välja och som sann människa måste Jesus själv avgöra vems väg han vill följa. På samma sätt som var och en av oss!

cross-207x300Jesus kamp i öknen är förutsättningen för en fortsatt vandring.

Kampen är nödvändig för den fortsatta vandringen mot Jerusalem och påsken. Och det är heller inte den enda gången som kampen står i fokus – det återkommer så sent som i Getsemane på Skärtorsdagen.

Vem är den människa som vet sin egen styrka i prövningens stund? Det vet ingen förrän hon blivit prövad – och det finns mycket som lockar och förför oss. Inte minst snabba slutsatser, snäva tolkningar, fördömanden, och förenklade verklighetsbeskrivningar…

Ansvaret för våra val – och våra övertramp – bär vi själva. Därför känner sig en människa aldrig så övergiven och utlämnad som i den stund hon inser att hon inte orkar stå emot.

Då är det tungt, då är det mörkt – men det behöver inte förbli så… Ondskan känner inte den förlåtande kärleken – men vi får ta del av den.

Psalmisten skriver: ”Till dig Herre tar jag min tillflykt – Ja, du är min klippa och min borg” Gud känner oss människor. Den som ber blir förlåten. Ingen är ensam. Ingen ska gå förlorad.

Prövningens stund…

Luther säger: Inte bara frestelsen utan också grämelsen är Satans påfund, ett sätt att skrämma människan bort från Gud.

I åkallan och svar finns nya lösningar – om vi förväntar detta – och vi kan göra det med gott mod. ”Vi har inte en överstepräst (i Jesus) som är oförmögen att känna med oss i våra svagheter, utan en räddare, som prövats på alla sätt och varit som vi…”

Den största katastrofen i våra liv är inte att vi kan falla för frestelser – utan att vi kan riskera förlora kontakten med vårt inre liv!

Men i kontakten med Gud finns alltid ett ljus vid horisonten – finns alltid en möjlighet till upprättelse och vidare liv – liv i överflöd.

I det hoppet får du och jag ta oss tid att möta och brottas med alla våra prövningar under fastetiden för att sedan åter komma ”hela och rena till lyckans vardagssal” på påskdagens morgon.

Vi ber:

Nu, Herre Jesus Kristus,

nu när det åter heter: Upp till Jerusalem!

Nu ber jag: Ta mig med! Jag har ofta genomlevt

fastan, utan att egentligen vara med. Visa vad

jag ska försaka, säg vad jag ska avstå åt min nästa.

Lär mig be litanian – fastebönen för människor i nöd.

Led mig genom ditt jordelivs sista, svåra veckor.

Låt mig stava på hemligheten: Det skedde för mig!

Ha mig till sist med på knä vid ditt kors, herre Jesus Kristus.

Amen.

Johan Ernstson,
Kyrkoherde
Svenska kyrkan Tjörn

Vill du höra den här predikan live så är du välkommen till Skärhamns kyrka kl 11:00 den 5 mars.

Ring ut det gamla, Ring in det nya!

Kapellet i Kyrkans Hus, Uppsala. Foto Carina Etander Rimborg

Kapellet i Kyrkans Hus, Uppsala. Foto Carina Etander Rimborg

I dag är det nyårsafton och televisionen sänder krönikor över året som gått. Vi ser presidentval i USA och en mycket orolig värld, vi ser krig, förödelse, lidande och död. Det är ofattbart och svårt att ta till sig.

Att få avsluta året i bön och få börja året med mässa är ett bra sätt. Att få komma inför vår Herre och lämna oro och förhoppningar i Guds rika händer är en stor förmån och en trygghet som vi kristna har.

Svenska kyrkan Tjörn ger dig flera tillfällen att få komma till gudstjänst. Det är Nyårsbön i Valla kyrka och Klädesholmens kyrka. Och på nyårsdagen är det högmässa i Klövedals kyrka och Rönnängs kyrka.

Nyårsafton 31 december

16:00 valla kyrka.

Nyårsbön. Toivo Wiskari nyckelharpa. Johan Ernstson.

18:00 klädesholmens kyrka.

Nyårsbön. Johan Ernstson och Johan Mörlid.

Nyårsdagen 1 januari

i jesu namn

11:00 klövedals kyrka.

Högmässa. Kristofer Strid.

17:00 rönnängs kyrka.

Högmässa. Kristofer Strid.

Varmt välkomna!

Advent är mörker och kyla

 

_DSC0645”Advent är mörker och kyla – på jorden är krig och kallt…”,

…är rader ur en favoritpsalm (psalm 609) – rader mer verklighetsanknutna och sanna än på mycket länge och långt mer än jag önskar!

Det blåser kallt… En president med grumlig agenda på väg in i Vita huset, ett rasistiskt parti i vår riksdag, nazister som marscherar på Stockholms gator under polisbeskydd, krig som pågår i Syrien och på alltför många andra ställen, gränser som verkar förblir stängda för människor i nöd – för att nämna något.

Mitt i allt detta är det så jul, då vi firar Guds inträde i världen. Ett barn som föds i ett stall och ”läggs på strå”! Gud blir människa genom det mest sårbara som finns…ett spädbarn. En födelse i den fattigaste av miljöer och ett barn som omedelbart blir flykting för att undkomma härskarens rädsla och hämnd.

Ett drama som utspelade sig för mer än 2000 år sedan – men också är giltigt och speglar verkligheten för miljontals människor idag! Om vi väljer att se det?

I julnatten sker kärlekens totalt omvälvande revolution i en berättelse som mer än någonsin behöver förmedlas i en nutida värld. Inget av det gulliga eller ombonat tillbakalutade som vi förknippar med jul har bäring på julevangeliet. Jul är något helt annat – det är hopp för alla som lever i hopplöshet och lider i en tid av oro och mörker! En tid där vi valt enkla lösningar och tittar bort…

Jul är ett skeende som tydligt förmedlar alla människas lika värde. I mötet med det lilla barnets ögon finns ingen väg runt – alla är värda att älska. Oberoende av kön, etnicitet, religion, sexualitet… Alla, alla, är värda kärlek förbehållslöst!

Budskapet är vår motkraft till allt och alla som vill dela upp och skilja på människor. Är hoppet i vår vardag, en vardag som riskerar bli helt kidnappad av krafter som i rädsla och litenhet väljer bort kärleken och hyllar mörkret.

 ”Kom Herre, kom hit i tid. Och lär oss ta hand om varandra och leva tillsammans i frid.” Så slutar psalmen och så också min julönskan till er alla!

Kyrkoherde Johan Ernstson. Foto Carina Etander Rimborg

Kyrkoherde Johan Ernstson. Foto Carina Etander Rimborg

Johan Ernstson – kyrkoherde – Svenska kyrkan Tjörn

Idag får du Petrus

Petrus 4/2016 Svenska kyrkan Tjörn

Petrus 4/2016 Svenska kyrkan Tjörn

I dag ska alla som bor permanent på Tjörn få församlingstidningen Petrus i sin brevlåda.

Där kan du läsa om julens alla gudstjänster, om Martin Luther, om Hanna som har varit i Tanzania, om julkampanjen och lite annat.

https://www.svenskakyrkan.se/tjorn/petrus

(Skulle du av någon anledning inte ha fått tidningen men vill ha en så hör av dig till pastorsexpeditionen eller gå till ditt närmaste församlingshem och hämta ett exemplar.)

Här får du också Svenska kyrkan Tjörns julhälsning via kyrkoherde Johan Ernstson.

Begravningsgudstjänst med kista eller urna.

Stenkyrka kyrkogård. Foto Carina Etander Rimborg

Stenkyrka kyrkogård. Foto Carina Etander Rimborg

En begravningsgudstjänst är en viktig ceremoni och en del i sorgearbetet för att få överlämna stoftet och ta avsked av den som är död.

Enligt begravningslagen ska en gravsättning eller kremering äga rum inom en månad efter personen har avlidit.

Oftast sker begravningsgudstjänsten med kistan, innan eventuell kremering. Men ibland blir det i omvänd ordning. Det vill säga att den avlidne kremeras först och begravningsgudstjänsten hålls efteråt. Då brukar man också gravsätta urnan på kyrkogården i samband med begravningsgudstjänsten.

Hos oss på Svenska kyrkan Tjörn går det bra med båda typerna av begravningsgudstjänst. Det finns alltså inget som hindrar att man har begravningsgudstjänst med en urna istället för kista.

https://www.svenskakyrkan.se/tjorn/begravning

Biskoparna har givit ut ett så kallat ”biskopsbrev” där de ger råd och stöd i begravningsfrågor. Där framgår att begravningsgudstjänst med urna är möjlig.

Det är viktigt för de anhöriga att det blir så bra som det bara kan vid denna viktiga gudstjänst. Finns det frågor så är det bara att höra av sig till pastorsexpeditionen eller den präst som du har kontakt med.

/Carina Etander Rimborg
kommunikatör