Rocka sockorna i dag!

Rocka sockorna. Bild Royne Mercurio

Rocka sockorna. Bild Royne Mercurio

Vi kör en repris på förra årets blogg

 – lika giltigt då som nu! Rocka sockorna!

ROCKA SOCKARNA                                                                      

Idag är det Internationella Downs syndromdagen – den 21 mars.

Ska varje dag vara en "Rocka socka" - dag? Foto: Carina Etander Rimborg

Ska varje dag vara en ”Rocka socka” – dag? Foto: Carina Etander Rimborg

Det är inte en dag tagen ur luften, för med Downs syndrom har det 21:a kromosomparet en extra kromosom, alltså 21/3. Detta är dagen då vi uppmärksammar alla de människor som lever med ”det lilla extra”, som vi ofta kärleksfullt uttrycker det.

Denna dag hyllar vi dessa underbara människor som tillför vardagen och verkligheten så mycket. En viktig dag för att också i ett större perspektiv visa på att annorlunda är bra och en viktig ingrediens i en värld som tenderar att bli alltmer strömlinjeformad.

Dessa människor bidrar till en bättre och mänskligare värld. De bidrar på sätt som vi normalstörda (ja, vi kallar oss så, vi som lever i dess närhet utan den extra kromosomen – vem är normal egentligen?) – de bidrar på sätt som vi aldrig ens kunnat tänka.

Underbara, spontana, prestigeslösa och med massor av klockren klokskap finns de här för att visa oss hur vi ska hantera varandra på ett bra och omsorgsfullt sätt OCH de lär oss att inte vara ”rädda” för det som är på andra sätt, det som inte är som jag, det som är annorlunda.

Samtidigt som det jag skrivit är sant, så är sanningen ”bred” om vad Downs syndrom innebär, att säga att nån bär Downs syndrom är ungefär ett lika uttömande som att säga att någon är svensk. Vi är alla olika!

Idag firar vi olikheterna och vi firar att det är bra med många olika uttryck och perspektiv. Det annorlunda är bra och behövs för att världen ska bli en mindre kylig och en bättre och mer mångfasetterat kärleksfull plats att vistas i.

Vi firar idag genom att ”Rocka sockarna”, det vill säga att vi tydliggör symboliskt behovet av olikhet genom att bära olika (färg/form/fason) sockar.

Och jag tänker, i förlängningen, att som kyrka skulle vi kanske bära olika sockar varje dag? Det stämmer till eftertanke!

Johan Ernstson

Kyrkoherde

Svenska kyrkan Tjörn

amen-samtal 9 mars med Bera Nordal

Bera Nordal amen-samtal 9 mars 2017

Bera Nordal amen-samtal 9 mars 2017

Torsdag 9.3 kl 19.00

Amensamtal / Bera Nordal

Vid horisont
SAMTAL

Bera Nordal blev chef för Nordiska Akvarellmuseet på Tjörn 2002. Sedan dess har hon med fantasi och nytänkande lotsat ett konstmuseum i den geografiska periferin till en respekterad plats i den internationella museivärlden. Utmaningarna är många: balansgången mellan publika och experimentella utställningar, mellan traditionen och den framtida konsten, mellan Norden och världen utanför. Museet välkomnar barn och vuxna, konstkännare och den breda publiken. Hur hanterar man utmaningarna – glädjeämnen och sorgebarn? Vilken är konstens uppgift? Finns det ett särskilt kvinnligt perspektiv i en tuff konstvärld?

Amensamtal / Vid horisont – Spår av kvinnliga röster
Estradsamtal kring samhälls- och existentiella frågor med inbjudna
gäster. Samtalsledare Johan Ernstson, kyrkoherde. Samtalen arrangeras av Svenska kyrkan Tjörn, Tjörns kommun, Sensus och Nordiska Akvarellmuseet.

Fri entré, begränsat antal platser. Vatten Restaurang & Kafé har öppet före och efter programmet.

http://www.akvarellmuseet.org/aktivitet/amensamtal-bera-nordal

https://www.facebook.com/events/1437417346268254/

Prövningens stund

”Jag vet ej om fullare fröjd står att nå

än när läpparna skälva av gråt,

om någonsin leva så gränslöst som då,

när pannan av ångest är våt.

Jesus frestas av djävulen.

Jesus frestas av djävulen.

Då kom frestaren och sa till Jesus:

Om du är Guds son, så befall att de här stenarna blir bröd. Jesus svarade: Det står skrivet: Människan ska inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur ur Guds mun.

Sen tog djävulen honom med högst upp på tempelmuren och sa: Om du är Guds son, så kasta dig ner. Det står ju skrivet: Han ska befalla sina änglar och de ska bära dig på sina händer så att du inte stöter foten mot någon sten. Jesus sa till honom: Det står också skrivet: Du ska inte sätta, Herren din Gud, på prov.

Nu tog djävulen honom med sig upp på ett högt berg och visade honom alla riken i världen och deras härlighet och sa: Allt detta ska jag ge dig om du faller ner och tillber mig. Då sa Jesus: Gå din väg, Satan!
Matt.1:12-13 (Matt. 4:1-11)

Och ingen kom så hel och ren

Till lyckans vardagssal,

som den som var med sig själv allen

en natt i skakande kval. 

(Till smärtan – Dan Andersson)

—————————————————————-

Jag tror de flesta av oss kan känna igen oss i Dan Anderssons ord, som jag låtit omsluta berättelsen om hur Jesus frestas av Satan, och i bilden som Matteus frammanar i sin beskrivning. En beskrivning som, till skillnad mot dagens korta, karga ord ”sattes på prov av Satan” ur Markusevangeliet, ger bild och känsla – ja, smak och lukt åt Jesu vånda!

Jag tänker vidare att Dan Anderssons ord tydligt fångar innersidan av berättelsen OCH fångar hela fastans innersta väsen, en vandring i begrundan och vånda fram emot påskdagsljuset. Orden är också i stor utsträckning en bild av livets ständigt pågående brottning.

Kanske var det så också för Jesus efter de fyrtio dagarna i öknen – det vet vi inte – men vi kan ana och se att Jesus, att Gud!, redan från början går in under, in i, det mänskliga och delar vår vardag och vår verklighet.

Dialogen mellan Jesus och Satan, som återfinns i den mer fylliga texten i Matteusevangeliet är en bild av våra frestelser och vår kamp är inte främmande för Gud – Gud vet och kan i den kunskapen upprätta oss…

——————————————————

Överskriften för vår söndag är prövningens stund och dagens texter stämmer till eftertanke på en mängd olika sätt. Inte minst i den tid vi just nu lever där rykten, faktaresistens och fördomar alltmer berder ut sig.

Kanske kan en adekvat, en passande, tidsanpassad parallell till rubriken prövningen stund bli ordet källkritik…att noga pröva varifrån det vi hör, läser och ser kommer ifrån? Noga fundera över vilka syften detta kan tänkas ha och vem som sänder budskapet. Är det Satan som talar? Eller är det an sanning i ordets verkliga bemärkelse för allas bästa?

Prövningens stund…

Jesus hör rösten vid sitt dop som säger ”Detta är min älskade son” bara för att efteråt av Anden föras ut i öknen under fyrtio dagar. Här möter han djävulen – han som splittrar och river ner – och han ger honom förslag efter förslag. ”Vi skulle bli ett oslagbart par – tillsammans kan vi erövra världen. Allt du vill kan du få”

Rösten känns igen – an offer You can´t refuse – ett erbjudande omöjligt att säga nej till. Ligger lite i tiden…nu som då…men vem är avsändaren?

Men Jesus säger nej! Lyssnar inåt och väljer – han består provet.

Prövningens stund…

Varför sker detta då överhuvudtaget? Varför blir Jesus förd ut i öknen?

Kanske är det inte så svårt att se. Det handlar om, tänker jag, att han (precis som vi!) måste säga sitt ja. Människans moraliska grund ligger i friheten att välja och som sann människa måste Jesus själv avgöra vems väg han vill följa. På samma sätt som var och en av oss!

cross-207x300Jesus kamp i öknen är förutsättningen för en fortsatt vandring.

Kampen är nödvändig för den fortsatta vandringen mot Jerusalem och påsken. Och det är heller inte den enda gången som kampen står i fokus – det återkommer så sent som i Getsemane på Skärtorsdagen.

Vem är den människa som vet sin egen styrka i prövningens stund? Det vet ingen förrän hon blivit prövad – och det finns mycket som lockar och förför oss. Inte minst snabba slutsatser, snäva tolkningar, fördömanden, och förenklade verklighetsbeskrivningar…

Ansvaret för våra val – och våra övertramp – bär vi själva. Därför känner sig en människa aldrig så övergiven och utlämnad som i den stund hon inser att hon inte orkar stå emot.

Då är det tungt, då är det mörkt – men det behöver inte förbli så… Ondskan känner inte den förlåtande kärleken – men vi får ta del av den.

Psalmisten skriver: ”Till dig Herre tar jag min tillflykt – Ja, du är min klippa och min borg” Gud känner oss människor. Den som ber blir förlåten. Ingen är ensam. Ingen ska gå förlorad.

Prövningens stund…

Luther säger: Inte bara frestelsen utan också grämelsen är Satans påfund, ett sätt att skrämma människan bort från Gud.

I åkallan och svar finns nya lösningar – om vi förväntar detta – och vi kan göra det med gott mod. ”Vi har inte en överstepräst (i Jesus) som är oförmögen att känna med oss i våra svagheter, utan en räddare, som prövats på alla sätt och varit som vi…”

Den största katastrofen i våra liv är inte att vi kan falla för frestelser – utan att vi kan riskera förlora kontakten med vårt inre liv!

Men i kontakten med Gud finns alltid ett ljus vid horisonten – finns alltid en möjlighet till upprättelse och vidare liv – liv i överflöd.

I det hoppet får du och jag ta oss tid att möta och brottas med alla våra prövningar under fastetiden för att sedan åter komma ”hela och rena till lyckans vardagssal” på påskdagens morgon.

Vi ber:

Nu, Herre Jesus Kristus,

nu när det åter heter: Upp till Jerusalem!

Nu ber jag: Ta mig med! Jag har ofta genomlevt

fastan, utan att egentligen vara med. Visa vad

jag ska försaka, säg vad jag ska avstå åt min nästa.

Lär mig be litanian – fastebönen för människor i nöd.

Led mig genom ditt jordelivs sista, svåra veckor.

Låt mig stava på hemligheten: Det skedde för mig!

Ha mig till sist med på knä vid ditt kors, herre Jesus Kristus.

Amen.

Johan Ernstson,
Kyrkoherde
Svenska kyrkan Tjörn

Vill du höra den här predikan live så är du välkommen till Skärhamns kyrka kl 11:00 den 5 mars.

Ring ut det gamla, Ring in det nya!

Kapellet i Kyrkans Hus, Uppsala. Foto Carina Etander Rimborg

Kapellet i Kyrkans Hus, Uppsala. Foto Carina Etander Rimborg

I dag är det nyårsafton och televisionen sänder krönikor över året som gått. Vi ser presidentval i USA och en mycket orolig värld, vi ser krig, förödelse, lidande och död. Det är ofattbart och svårt att ta till sig.

Att få avsluta året i bön och få börja året med mässa är ett bra sätt. Att få komma inför vår Herre och lämna oro och förhoppningar i Guds rika händer är en stor förmån och en trygghet som vi kristna har.

Svenska kyrkan Tjörn ger dig flera tillfällen att få komma till gudstjänst. Det är Nyårsbön i Valla kyrka och Klädesholmens kyrka. Och på nyårsdagen är det högmässa i Klövedals kyrka och Rönnängs kyrka.

Nyårsafton 31 december

16:00 valla kyrka.

Nyårsbön. Toivo Wiskari nyckelharpa. Johan Ernstson.

18:00 klädesholmens kyrka.

Nyårsbön. Johan Ernstson och Johan Mörlid.

Nyårsdagen 1 januari

i jesu namn

11:00 klövedals kyrka.

Högmässa. Kristofer Strid.

17:00 rönnängs kyrka.

Högmässa. Kristofer Strid.

Varmt välkomna!

Advent är mörker och kyla

 

_DSC0645”Advent är mörker och kyla – på jorden är krig och kallt…”,

…är rader ur en favoritpsalm (psalm 609) – rader mer verklighetsanknutna och sanna än på mycket länge och långt mer än jag önskar!

Det blåser kallt… En president med grumlig agenda på väg in i Vita huset, ett rasistiskt parti i vår riksdag, nazister som marscherar på Stockholms gator under polisbeskydd, krig som pågår i Syrien och på alltför många andra ställen, gränser som verkar förblir stängda för människor i nöd – för att nämna något.

Mitt i allt detta är det så jul, då vi firar Guds inträde i världen. Ett barn som föds i ett stall och ”läggs på strå”! Gud blir människa genom det mest sårbara som finns…ett spädbarn. En födelse i den fattigaste av miljöer och ett barn som omedelbart blir flykting för att undkomma härskarens rädsla och hämnd.

Ett drama som utspelade sig för mer än 2000 år sedan – men också är giltigt och speglar verkligheten för miljontals människor idag! Om vi väljer att se det?

I julnatten sker kärlekens totalt omvälvande revolution i en berättelse som mer än någonsin behöver förmedlas i en nutida värld. Inget av det gulliga eller ombonat tillbakalutade som vi förknippar med jul har bäring på julevangeliet. Jul är något helt annat – det är hopp för alla som lever i hopplöshet och lider i en tid av oro och mörker! En tid där vi valt enkla lösningar och tittar bort…

Jul är ett skeende som tydligt förmedlar alla människas lika värde. I mötet med det lilla barnets ögon finns ingen väg runt – alla är värda att älska. Oberoende av kön, etnicitet, religion, sexualitet… Alla, alla, är värda kärlek förbehållslöst!

Budskapet är vår motkraft till allt och alla som vill dela upp och skilja på människor. Är hoppet i vår vardag, en vardag som riskerar bli helt kidnappad av krafter som i rädsla och litenhet väljer bort kärleken och hyllar mörkret.

 ”Kom Herre, kom hit i tid. Och lär oss ta hand om varandra och leva tillsammans i frid.” Så slutar psalmen och så också min julönskan till er alla!

Kyrkoherde Johan Ernstson. Foto Carina Etander Rimborg

Kyrkoherde Johan Ernstson. Foto Carina Etander Rimborg

Johan Ernstson – kyrkoherde – Svenska kyrkan Tjörn

Idag får du Petrus

Petrus 4/2016 Svenska kyrkan Tjörn

Petrus 4/2016 Svenska kyrkan Tjörn

I dag ska alla som bor permanent på Tjörn få församlingstidningen Petrus i sin brevlåda.

Där kan du läsa om julens alla gudstjänster, om Martin Luther, om Hanna som har varit i Tanzania, om julkampanjen och lite annat.

https://www.svenskakyrkan.se/tjorn/petrus

(Skulle du av någon anledning inte ha fått tidningen men vill ha en så hör av dig till pastorsexpeditionen eller gå till ditt närmaste församlingshem och hämta ett exemplar.)

Här får du också Svenska kyrkan Tjörns julhälsning via kyrkoherde Johan Ernstson.

Begravningsgudstjänst med kista eller urna.

Stenkyrka kyrkogård. Foto Carina Etander Rimborg

Stenkyrka kyrkogård. Foto Carina Etander Rimborg

En begravningsgudstjänst är en viktig ceremoni och en del i sorgearbetet för att få överlämna stoftet och ta avsked av den som är död.

Enligt begravningslagen ska en gravsättning eller kremering äga rum inom en månad efter personen har avlidit.

Oftast sker begravningsgudstjänsten med kistan, innan eventuell kremering. Men ibland blir det i omvänd ordning. Det vill säga att den avlidne kremeras först och begravningsgudstjänsten hålls efteråt. Då brukar man också gravsätta urnan på kyrkogården i samband med begravningsgudstjänsten.

Hos oss på Svenska kyrkan Tjörn går det bra med båda typerna av begravningsgudstjänst. Det finns alltså inget som hindrar att man har begravningsgudstjänst med en urna istället för kista.

https://www.svenskakyrkan.se/tjorn/begravning

Biskoparna har givit ut ett så kallat ”biskopsbrev” där de ger råd och stöd i begravningsfrågor. Där framgår att begravningsgudstjänst med urna är möjlig.

Det är viktigt för de anhöriga att det blir så bra som det bara kan vid denna viktiga gudstjänst. Finns det frågor så är det bara att höra av sig till pastorsexpeditionen eller den präst som du har kontakt med.

/Carina Etander Rimborg
kommunikatör

Kyrkoherden på Tjörn kommenterar presidentvalet

Montage: Aftonbladet

Montage: Aftonbladet

Kyrkoherde Johan Ernstson skriver på sin facebooksida och kommenterar valet till president i USA:

American people – what have You done??
Det är en befogad fråga denna morgon – MEN det är också befogat att vi alla ”vaknar upp och ser oss omkring”.
Vi här hemma går inte fritt från frågan så länge vi har ett rasistiskt parti i riksdagen och som är tredje störst.

Ett parti som vill avskaffa yttrandefrihet och snöpa demokratin, ett funkofobiskt, homofobiskt – ja, människofientligt parti!

 

Jag är bedrövad, sorgsen och orolig – men kampen går vidare! Helt enkelt därför att det inte finns något alternativ – det är tvunget!! Och jag tänker på psalm 773 i psalmboken.
Känn ingen oro, känn ingen ängslan.
Den som har Gud kan ingenting sakna.

Flera biskopar i Svenska kyrkan har också i dag kommenterar presidentvalet i USA via sina facebook-sidor. Det skriver Kyrkans Tidning>>.

Biskopar i Svenska kyrkan kommenterar valresultatet i USA

De fruktar murar och hoppas på sanning, skriver de i sociala medier.

– Sanningen ska göra er fria, hävdar Jesus mot lögn och falsk frihet. Predika det, lev det! Tillsammans. För Gud älskar världen, skriver ärkebiskop Antje Jackelén på Twitter.

Biskop Fredrik Modéus, Växjö stift, skriver på Facebook att demokratiska valresultat måste försvaras, men att han hade önskat en annan utgång. Med Trump i Vita huset fruktar han ett annat tonläge i frågor om migration och klimat, att murar kommer att byggas och människor stängas ute.

– Jag ber om en framtid där samarbete går före individualism, där människor tas i anspråk i stället för att bli satta på undantag och där arbete för fred och försoning mellan världens länder är en självklarhet. Jag ber om global samhörighet istället för splittring. Jag ber om hopp i en tid präglad av rädsla.

Martin Modéus, biskop i Linköpings stift skriver på Facebook:
– Gud, i en värld där så mycket är svårt att förstå vill jag be. I murarnas tid, hjälp oss att bygga broar. I de hårda ordens tid, hjälp oss att tala gott om varandra. Jag ber för alla med makt att förändra världens öde, särskilt för de stora ländernas ledare: låt försoningens ande leda in i framtiden.

Skara stifts biskop Åke Bonnier skriver på Facebook:
-Gud, jag ber för vår värld! Må syskonskap, frihet och jämlikhet segra över murar, hat, rasism och främlingsfientlighet. Herre förbarma Dig!

Förlåt!

Förlåt. Foto: Konst i Halmstad

Förlåt. Foto: Konst i Halmstad

Dagens predikan kommer från kyrkoherde Johan Ernstson. Honom kan du höra live i Skärhamns kyrka kl 11:00

Förlåtelse utan gräns   Matt. 18:21-35

Jag tänker att förlåtelsens väg är en väg tillsammans. Förlåtelse utan gräns – gränslös förlåtelse – finns det en sådan överhuvudtaget? Och i så fall – hur ska vi då tolka dagens text? Förlåtelse är förvisso ett viktigt ord – och en än viktigare handling.

Som ord uppträder det relativt ofta, men som handling tror jag vi kan vara överens om att vi ser förlåtelsen mindre ofta. Det tål att fundera lite över varför det är så och om förlåtelse utan handling verkligen är en förlåtelse alls…

Förlåtelse utan gräns är för mig – i ett perspektiv – ett skrämmande tema. Det finns så många fällor i de orden. En fälla är att det lätt blir påtvingat och att vi – som kristna – ska förlåta i all evighet utan att det kommer till stånd ett samtal och upprättelse vidare. Utan att det finns en flersamhet eller ens tvåsamhet i begreppet.

Det blir så lätt till envägskommunikation – utan konsekvens.
———————————————————————
Hur ofta säger vi inte – eller har sagt – till barn att de ska säga förlåt när de gjort något dumt, slagit lillebror eller tagit storebrors älsklingslego (eller, än värre, förstört, senaste bygget).

Vi känner igen oss och vi kan då också fundera på hur ofta vi lyckats få denna förlåtelse att bli grundad och följas av handling??

Min fråga blir – både till mig själv varje gång jag avkrävt barnet ett förlåt och till oss – här och nu: Är det inte så att varje förlåt – på något vis – måste förekommas av en bön om just denna förlåtelse.

Det måste finnas en interaktion – jag slår, ångar mig, ber att bli förlåten och får då förlåtelse. Inte – jag slår – säger förlåt och så är allt bra.

Och faktiskt inte heller att förvänta sig en förlåtelse när bönen om densamma har utsagts igen och igen för något som upprepats som mönster – i till exempel misshandel.

Då finns ingen mer förlåtelse – just där, just då är gränsen nådd.

Om vi blir itutade – tillsagda – att alltid och i alla situationer, upprepade gånger förlåta och ta andras brister helt på oss själva – då är det lätt att hamna där – och dessutom tro att det är den enda och riktiga och accepterade vägen vidare. Då, då blir det riktigt destruktivt!

Förlåtelsens väg – är en väg tillsammans.

I texten idag utmanar Jesus oss i förståelsen av förlåtelsen genom en lek med siffror. Petrus tror säkert att han tar i när han nämner den sjufaldiga förlåtelsen – men Jesus tar udden av hans högmod när han säger: Inte sju, utan sjuttiosju gånger! Och med det visar Jesus att hela frågan är orimlig. Förlåtelsen kan, naturligtvis, inte regleras.

Förlåtelsen är avhängig av relationer, sammanhang och tidsrymd – förlåtelse är en process. Förlåtelse kan bara finnas i en given kontext och kanske finns där situationer som öppnar för gränslös förlåtelse – men också sammanhang där ingen förlåtelse är möjlig, inte just då.

Genom liknelsen med kungen och tjänaren beskriver Jesus hur Guds förlåtelse är utan gräns, men det betyder inte en gränslös möjlighet för människan att synda. Tjänaren som blir förlåten men i sin tur pressar sin utsatte broder är en tydlig konkretisering.

Det finns en förlåtelse utan gräns men den verkar inte i ett vakuum och inte heller som typ en hälsokur som det kan vara bra att gå igenom, säg 1-2 gånger per år. Förlåtelsen förutsätter en bön om densamma och ett möte mellan förövare och offer. Förutsätter vilja till förändring.

Förlåtelse kräver försoning – som i sin tur kräver en berättelse och lite karga fakta kring hur det blev som det blev…så att vi i mötet kan få försöka att förstå och få ett sammanhang.

I Sydafrika post-apartheid, efter apartheidens rasåtskillnadspolitik, skapades så kallade Sanningskommissioner på initiativ av bland annat Desmond Tutu. Mötesplatser för att gräva fram sanningen om vad som skett enskilda människor och i den sanningen kunna mötas och berätta för att kunna försonas och förlåta. En svår väg, en lång och smärtsam väg, men den enda vägen tillsammans OCH en väg tillsammans!

Förlåtelsens väg – ÄR en väg tillsammans.

Petrus fråga om förlåtelse av sin broder handlar dessutom om just detta, ett sammanhang – om vi ska spåra textens ursprung. Jesus talar just här om ordning i en församling – församlingsdisciplin med ett annat ord – och texten ska ses också i det ljuset.

Det handlar inte bara om att en gör orätt mot en annan – det är mycket större än så och behöver då hanteras utifrån det. I en församling, en grupp eller i en familj så berörs en helhet bestående av mångfalt fler än de två parter som har en konflikt. Förlåtelsen är, eller blir, en kollektiv angelägenhet, så som det oftast är, tänker jag.

Det är i det större perspektivet – med fler inblandade – som jag tror förlåtelse, synd och skuld verkligen blir intressant och dessutom hanterbart. Annars går vi under i våra egna förtvivlade försök att framtvinga förlåtelse för snart sagt allt som drabbar oss. Eller i avkrävandet av detsamma när vi gjort fel – ibland utan att helt förstå!

Vad vi gör påverkar inte bara oss själva eller några enskilda utan måste alltid tänkas in i en större helhet. Förlåtelsen är, tror jag, långt mer kollektiv än vi kanske i det första tänker på.

Ord och handlingar som beskrivs som synd är ofta så individcentrerat, individualiserat, hos oss i vårt tänkande. Hur ofta har vi inte försökt klämma fram en ”lagom” synd att få förlåtelse för?

Tänk om vi kunde befria oss från detta snäva, egocentriska och småttiga tänkande, i alla fall emellanåt?

Befria oss från individen (oss själva) och istället ägna oss mer åt de verkligt stora synderna och skulderna som håller människor i förtryck och fattigdom och är på väg att helt ödelägga skapelsen vi fått ansvar för. Där behöver vi försoning och förlåtelse som leder till handling.

Förlåtelsens väg är en väg tillsammans.

Förlåtelse utan gräns är omöjlig om det innebär att någon om och om igen ska ha en möjlighet att göra orätt mot någon annan. Förlåtelsen kan aldrig regleras eller begränsas. Vi måste alltid vara beredda att försonas, vara en del av ett samspel där förlåtelse ges och tas emot.
Var goda mot varandra, visa medkänsla och förlåt varandra, liksom Gud har förlåtit er i Kristus. (Ef. 4:32)

Amen.
Johan Ernstson, kyrkoherde Svenska kyrkan Tjörn

Texterna för 23 söndagen efter Trefaldighet ”Förlåtelse utan gräns”>>

Domprost Mats kommer till Kyrkans Hus

På söndag är det familjegudstjänst i Kyrkans Hus kl 11:00 samt invigning av en presenningsikon som domprost Mats Hermansson har målat.

Presenningsikonen kommer att hänga i den stora salen i Kyrkans Hus.

Domprosten bloggar här>>

Jesus. Målad av Mats Hermansson.

Jesus. Målad av Mats Hermansson.

Hur bilden kommer att se ut som ska hänga i Kyrkans Hus får vi se på söndag. Men här kan du se några av de bilder som Mats har målat>>

Här kan du se alla våra gudstjänster på söndag>>