Ring ut det gamla, Ring in det nya!

Kapellet i Kyrkans Hus, Uppsala. Foto Carina Etander Rimborg

Kapellet i Kyrkans Hus, Uppsala. Foto Carina Etander Rimborg

I dag är det nyårsafton och televisionen sänder krönikor över året som gått. Vi ser presidentval i USA och en mycket orolig värld, vi ser krig, förödelse, lidande och död. Det är ofattbart och svårt att ta till sig.

Att få avsluta året i bön och få börja året med mässa är ett bra sätt. Att få komma inför vår Herre och lämna oro och förhoppningar i Guds rika händer är en stor förmån och en trygghet som vi kristna har.

Svenska kyrkan Tjörn ger dig flera tillfällen att få komma till gudstjänst. Det är Nyårsbön i Valla kyrka och Klädesholmens kyrka. Och på nyårsdagen är det högmässa i Klövedals kyrka och Rönnängs kyrka.

Nyårsafton 31 december

16:00 valla kyrka.

Nyårsbön. Toivo Wiskari nyckelharpa. Johan Ernstson.

18:00 klädesholmens kyrka.

Nyårsbön. Johan Ernstson och Johan Mörlid.

Nyårsdagen 1 januari

i jesu namn

11:00 klövedals kyrka.

Högmässa. Kristofer Strid.

17:00 rönnängs kyrka.

Högmässa. Kristofer Strid.

Varmt välkomna!

Finns det något mer än det som syns och hörs?

Jan-Åke Larsson och Kristofer Strid. Foto Carina Etander Rimborg

Jan-Åke Larsson och Kristofer Strid. Foto Carina Etander Rimborg

Funderar du ibland på livets stora frågor? Vad du gör här? Varför det finns så mycket ondska, död och sjukdom i världen? Om Gud finns? Varför Jesus dog på korset – och gjorde han verkligen det?

Missade du att konfirmera dig som 14-åring? Eller är det så att den tiden inte blev som du tänkt – och nu vill du faktiskt prata om de här frågorna med någon som vet. En präst.

Då har du chansen nu. För den 8 september startar det en samtalsgrupp som träffas varje torsdag kl 19-21 i Valla församlingshem. Om man vill bli konfirmerad så kan man bli det i januari. Men det går bra att vara med i gruppen utan att konfirmeras också.

På vår webbsida står det>>:

Nyfiken på kristen tro?

Ville du inte konfirmeras när du var 14 år? Eller kanske hoppade du av? Eller det bara inte blev så?

Men nu är du nyfiken! Nu vill du veta. Då är detta något för dig! Svenska kyrkan Tjörn kommer under hösten 2016 att erbjuda samtal kring livet, tron och Gud!

Vi träffas torsdagskvällar kl 19-21 i Valla församlingshem med start den 8 september.

Tanken är att det blir konfirmation i januari för den som vill det.

Du behöver inte vara döpt eller med i Svenska kyrkan för att vara med i gruppen, men vill du konfirmeras kommer du att döpas i samband med konfirmationen och då blir du också med i Svenska kyrkan.

Har du frågor så hör gärna av dig .

Anmäl dig till någon av prästerna som leder gruppen, Jan-Åke Larsson och Kristofer Strid.

————————

Gå in via länken>> så kan du anmäla dig till Kristofer Strid eller Jan-Åke Larsson som håller i gruppen.

Vem är min medmänniska?

Dagens predikan kommer från Kristofer Strid. Du kan också höra honom live i Skärhamns kyrka kl 11, Åstols missionshus kl 14.15 eller Klövedals kyrka kl 19.

De olika texterna har idag ett ganska sammanhållet tema som skulle kunna sammanfattas med ”omsorg för min nästa”. Jesus får en gång frågan: Vem är min nästa? varpå Jesus svarar med liknelsen om den barmhärtige samariern. För att förstå hur radikal den liknelsen är får man försöka hitta två totalt skilda ståndpunkter och visa hur den ene ser sin nästa, medmänniskan, i den andre och för en stund lägger allt annat åt sidan och visar omsorg och kärlek, oförtjänt, mot den andre.

Mitt bordkors som jag har på mitt arbetsrum. Foto Carina Etander Rimborg

Foto Carina Etander Rimborg

Ytterst så gestaltar Jesus detta på korset, då Han bär vårt straff, men faktum är att Jesus också kallar oss som följer Honom att vara små jesusar där vi går fram. Inte i egen kraft, den räcker sällan så långt, men i kraft av Guds helige Ande. ”Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.” (Rom 5:8) ”Vi älskar därför att han först älskade oss.” (1 Joh 4:19). Jesus talar också om ett nytt bud, nämligen att vi skall älska varandra! (Joh 13:34-35), men det kan inte längre begränsas till våra ord utan behöver omsättas i praktisk handling.

Dessutom återkommer Jesus till i evangelietexten att det heller inte kan avgränsas till de i min närhet som jag tycker om eller har lätt för. Jesus skärper den judiska lagens krav: ”Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er; då blir ni er himmelske faders söner [och döttrar].” (Matt 5:43-45a).

Och här bränner det till…i alla fall för mig. Det finns ju så många som jag stör mig på! Slutklämmen för dagens evangelietext tycker jag känns ungefär som en smocka rakt i magen: ”Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig.” (Matt 5:48). Men märk väl vad detta är för en text – den är hämtad ur ett ganska långt stycke som kallas Bergspredikan.

Det är inte, som i många andra religioner, något man skall göra för att få kalla sig kristen. Det går inte, vi kan aldrig göra oss förtjänta av Guds gåvor, varken Hans frälsning eller förlåtelse eller något annat. Vi kan bara kalla oss kristna genom att säga till Jesus att det som du gjorde på korset, när du dog för mina synders skull, och det du gjorde i graven, när du besegrade döden, det vill jag skall gälla för mig. Men att kalla sig kristen medför också då ansvaret att bäras av Jesu kärlek och föra den vidare också till alla de där jobbiga människorna därute, oavsett om det är en lillebror eller storasyster, en kommunpolitiker eller en hemlös flykting.

Foto: Himledalens församling

Foto: Himledalens församling

Att låta sig genomlysas av Guds kärlek är att positionera sig så att det blir möjligt. Läsa ur Guds ord och be, helt enkelt att avsätta tid för Jesus i mitt liv. Där kan den största hjärttransplantationen bli möjlig, nämligen den där Gud själv får byta ut mitt stenhjärta till ett hjärta av kött (som det står i Jer 31:31-34) – alltså istället för att vara hårdhjärtad och hålla handen sluten som det står i dagens GT-text – får jag låta Gud klä mig i kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. 

Det hade nog inte vår värld dött av i alla fall…

Kristofer Strid
präst Svenska kyrkan Tjörn

Dagens texter 13 söndagen i Trefaldighet Medmänniskan>>

 

Pär Lagerkvist och Tjörn – musikgudstjänst 21 augusti

Pär Lagerkvist. Foto SVT

Pär Lagerkvist. Foto SVT

söndag kl 19:00 i Klövedals kyrka har du möjlighet att få lyssna på text och musik baserad på Pär Lagerkvist diktning. Det är Hans Forsberg och Lars-Erik Peterson som med gitarr, basgitarr och sång delar ord och ton med oss. Gudstjänsten leds av prästen Kristofer Strid.

Hans Forsberg och Lars-Erik Peterson. Foto Bräcke hembygdsförening Tjörn

Hans Forsberg och Lars-Erik Peterson. Foto Bräcke hembygdsförening Tjörn

Pär Lagerkvist bodde i Rönnäng på somrarna och författade mycket här.

Hans och Lars-Erik skriver:

Den här gudstjänsten hade vi tänkt, lite grovt skulle följa författarens tidiga författarskap där vi betraktar dikterna utefter hans livshändelser kryddat med våra egna erfarenheter och kommentarer.

Vi kommer särskilt att stanna till vid en jämförelse mellan Dan Andersson och Pär Lagerkvist samt det faktum att familjen Lagerkvist är sommarboende i Rönnäng sedan 1940-talet.

Både Pär och Dan övergav sin barndoms kristendom och tro i tidiga år för att senare i livet hitta tillbaka till gudstron.

Pär Lagerkvist har skrivit, i våra ögon, betydande diktning i skärgårdsmiljö och från Rönnäng i synnerhet.

Pär Lagerkvist>>

I våras kom också boken om Pär Lagerkvist tid på Tjörn ut, skriven av Ann-Charlotte Dahlstedt. Läs mer här>>

 

 

Hur kan man följa den man inte har mött?

Dagens predikan kommer från Kristofer Strid och tar vid från förra veckan tema (som du kan läsa här: Kan vi riva ur sidorna ur bibeln?>>). Vill du höra denna predikan live så kommer du till 9.30 till Rönnängs kyrka eller 11.00 till Skärhamns kyrka.

Kopplingen mellan denna söndags tema Jesus förhärligad och förra söndagens tema Efterföljelse kan sammanfattas i en fråga: Hur kan man följa den man inte har mött? På grund av Jesus och vad han har gjort för var och en av oss kan vi gå hela vägen fram till Gud! 

I gamla testamentet var det en utvald skara som smorts till tjänst inför Gud: prästen, profeten och kungen. Men i och med vad Jesus gör får vi alla som vill tillträde att komma inför Gud.

”Man blir som man umgås!” säger vi ju ibland (och alldeles oftast är det inte positivt menat). Mose umgicks förtroligt med Gud och talade med Honom ansikte mot ansikte och ibland när Jesus blir tydlig för oss, då kan det kännas så, men Paulus låter oss ändå veta att det är bara i bästa fall en försmak av vad som skall komma. ”Ännu ser vi i en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig.” (1 Kor 13:12).

Jesus på förklaringsberget. Från en gammal bonad. Källa Språk och Folkminne.

Jesus på förklaringsberget. Från en gammal bonad. Källa Språk och Folkminne.

Men det finns en stor skillnad. Mose strålar av Gud, men Jesus är Gud. Det nya förbundet är mäktigare än det gamla (som är begränsat); Kristus är större än Mose. I evangelietexten för idag låter Jesus Petrus, Jakob och Johannes följa med Honom på ett högt berg där de var ensamma. Det ges inte någon förvarning eller särskilt mycket mer detaljer än att han förvandlades inför och hans kläder blev skinande vita inför dem och att han sen samtalade med Mose och Elia. Märk väl att Mose ansikte strålade, medan Jesu hela gestalt strålade. Ja, han förvandlades!

Jag har ibland funderat på hur lärjungarna visste att det var Mose och Elia. Kanske hade de namnlappar?

Petrus är snabb på att vilja bosätta sig på berget, även om han helt glömmer bort sig själv. Kanske är det en reaktion på att se Jesus i sin härlighet? Reaktionen förklaras med orden: ”Han visste inte vad han skulle säga, de var alldeles skräckslagna.” Den härlighet som uppenbarligen var alldeles för stark för Israels folk när Mose hade talat med Gud och tvingades bära en mask (eller en duk som Paulus skriver) för att dölja strålglansen.

Evangelisten Markus låter oss som hör detta veta att det handlar om Guds rike. Det har kommit genom att Jesus blev människa, levde, dog och uppstod, men att det skall komma i sin fullhet. ”Sannerligen, några av dem som står här skall inte möta döden förrän de har sett Guds rike komma med makt” kan ju syfta antingen på vad de tre utvalda lärjungarna får se på berget eller utgjutandet av den helige Ande på Pingstdagen.

Som om det inte var nog med det hela, så kom ett moln, sänkte sig över dem och en röst hördes därur: ”Detta är min älskade son. Lyssna till honom.” Ett eko från Jesu dop (”Detta är min älskade son, du är min utvalde!”), men lägg märke till vem tilltalet är riktat till. I det senare fallet är det Jesus som tilltalas, men i vår text borde det vara lärjungarna (och därmed vi själva). Uppmaningen är alltså att lyssna till den älskade Sonen!

Sen kommer en vers som jag älskar: ”Och plötsligt, när de såg sig om, kunde de inte se någon annan där än Jesus.” Av ansikten att se in i, längtar jag efter den dag jag skall få se in i Jesu ansikte. Kanske blir det på samma gång det bästa och det värsta vi kan få vara med om, för då kommer kanske både det goda och det inte lika goda i mitt liv att bli uppenbarat. Vi kommer både att få se syndens allvar och hur den har förorenat vårt liv, men samtidigt också få se hur mycket djupare Jesu nåd och kärlek når.

Jag tror inte att det är någon slump att Jesu förhärligande sker på ett berg. För visst består även våra liv i både berg och dalar? ”Om Gud är för oss, vem kan då vara emot oss?” (Rom 8:31). Genom hela livet, oavsett omständigheter, så helgas vi av Anden att börja vara sådana som vi skapades att vara och en gång åter skall bli: Guds avbilder, strålande av Hans makt, helighet och härlighet. Men det börjar med att vi tar ett steg närmare Honom och då lovar Han att också närma sig oss (Jak 4:8). Och vi skall också förvandlas en dag. Jag tror att vi frimodigt kan be Jesus om att få se Honom förhärligad i och genom våra egna liv!

Kristofer Strid
Präst Svenska kyrkan Tjörn

 Texterna för Kristi förklaringsdag>>

Kan vi riva ur sidorna ur bibeln?

Dagens predikan kommer från Kristofer Strid, pastorsadjunkt. Du som vill kan höra den live i Klädesholmens kyrka kl 9.30 eller Dyrön kl 15.15.

Bibel

Bibel

Ingen enkel evangelietext idag – kanske en vi helst hade velat riva ut ur våra Biblar? Efterföljelsen och lidandet? Den kristna efterföljelsen bygger på kärlek och att leva utifrån kärleken… Idealet är högt ställt: att vara helig så som Gud själv är helig. Det handlar om lydnad, om kamp, om omvärdering, om helhjärtenhet. Det handlar om att av fri vilja uppge allt eget. Texterna är allvarliga och rannsakande.

Första delen av vår evangelietext får tjäna till beredelse idag: ”Om någon vill gå i mina fotspår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig.” (Matt 16:24) Självförnekande står i bjärt kontrast till vår kulturs självförverkligande fokus. Här blir kristen tro en tydlig motkultur. Men erbjudandet, ”det saliga bytet” som det kallas ibland, är bra, nästan för bra för att vara sant faktiskt. Vi lämnar vår självrättfärdighet, självcentrering och självherraskap och istället centrera våra liv kring Jesus, följa Honom, ta emot Hans förlåtelse och ikläda oss Hans rättfärdighet.
Även om vi nästan av naturen vill vara vår egen Herre, så är det ett alltför tungt ok att bära, för vi förmår inte rädda oss själva. Ett bibelord jag inte förstått förrän alldeles nyligen är Matt 10:28-30 där Jesus erbjuder oss att ta på oss och bära hans milda ok och hans lätta börda. Men den är mild för att Han som förmår både att vara Herre i våra liv och även ta på sig korsets börda.

Anna Pettersson Bulonga Tanzania

Anna Pettersson Bulonga Tanzania

För tio år sedan var jag i Bulongwa i Tanzania och träffade då Anna Pettersson (tror jag sa det sist jag var här på Klädesholmen och Dyrön). I hennes bokhylla hittade jag en bok som jag blev intresserad av: ”Efterföljelse” av Dietrich Bonhoeffer. Jag kom några sidor in i den, men gav till slut upp. För någon månad sen gav jag mig på ett nytt försök, nu med ett bättre resultat. Vissa av er kanske känner igen den, andra kanske inte gör det. Bonhoeffer föddes i början av 1900-talet i Tyskland, var luthersk präst, teolog och motståndskämpe [mot Hitler] och företrädare för Bekännelsekyrkan. Han kom att kritisera den tyska kyrkan som han ansåg som ytlig och hycklande och dessutom för att bli lydhund under Hitler. Då den tyska staten tog över den teologiska utbildningen, startade han ett illegalt prästseminarium vid namn Finkenwalde. Han hade även deltagit i planeringen av ett försök till attentat gentemot Hitler och blev arresterad och förd till ett koncentrationsläger 1943. Han blev avrättad 9 april 1945 och är ihågkommen och betraktad som kristen martyr.

Dietrisch Bonnhoeffer

Dietrich Bonnhoeffer

I sin bok gör Bonhoeffer det ganska tydligt att en kristen tro utan efterföljelse knappast kan kallas en kristen tro. Efterföljelse är att vara en som följer efter Jesus, en som ser och lär av honom, ja faktiskt en lärjunge kort och gott. Bonhoeffer igen: ”En kristendom utan lärjungaskap är alltid en kristendom utan Kristus.” Kanske är det också därför som Jesus inleder med orden: ”Om någon vill gå i mina spår…”. I dagens texter gör Jesus det klart för oss hur ett sådant liv ser ut och det är minst sagt med utmanande ord. Det är valfritt – inte ett krav – Jesus är inte sådan. ”Det handlar inte om att söka lidande utan att förvänta det – för min skull (v. 25).

Att vara Jesu efterföljare har ett pris… Till evangeliets besked hör även att livet i Jesu efterföljelse levs med domen för ögonen.” Bonhoeffer tog sitt kors och gick i döden för sin övertygelse. Jag tänker mig att den enda orsaken till att en människa kan göra det är för att Jesus har gjort detsamma, att Han själv är den som gått före oss. Han kan dela smärtan, lidandet, ja till och med döden själv. Då borde det bli mindre skrämmande. Vi kan vara förvissade om att han gått genom allt och möter oss den dag vi drar vårt sista andetag. Genom vad Jesus har gjort för oss är döden inte längre en punkt, utan ett kommatecken. Något ännu bättre väntar oss på andra sidan.

Men vi kan också bjuda in Jesus i smärtan och lidandet och så be som mannen med den sjuka dottern: ”Jag tror! Hjälp min otro!” För när vi kommer till korta är det gott att veta att Gud är alltid på vår sida och vill oss väl. Vi får påminna oss om att ett kristet liv är att regelbundet vända sig till Jesus. Med Jesus finns inga hopplösa fall, men utan Honom är vi alla hopplösa. Det finns inga ägodelar som kan tas med till himlen den dag vi dör, men Jesus skall själv belöna oss den dag Han kommer åter i sin faders härlighet. För vår frälsning finns inget vi kan lägga till eller dra ifrån. Allt är av Guds nåd och helt gratis för oss att ta emot – men för Gud kostade det Hans enfödde Son. Men däremot, har vi fått del av frälsningen och räddningen, ja då förväntas vi också göra Hans gärningar – sprida Guds rike – Kristusdoften  – där vi går fram.

Kristofer Strid
Präst Svenska kyrkan Tjörn

Predikan 10 april ”Bon Jovi är Guds röst”

I dag kommer predikan från Kristofer Strid – vår pastoradjunkt som gör sitt första år som präst hos Svenska kyrkan Tjörn. Du kan höra predikan live om du kommer till Stenkyrka kyrka kl. 11.00.

En aptitretare: Visste du att Guds röst låter som den amerikanske rockartisten Bon Jovi? Följ med till slutet av denna predikan skall jag berätta om det!

Har du någon gång blivit kallad för fårskalle? Eller känt dig som ett svart får?

Jesus som den gode Herden är en, av många, älskad bild av hurdan Gud är!

Är han vår herde, ja då hör vi ju ihop med honom, kanske i synnerhet om vi känner oss som fårskallar eller svarta får. Men alldeles oavsett, får vi som en del av Guds folk också tillhöra hans hjord.

I dagens Bibeltexter så kryllar det ju av herdar (och det gör det faktiskt i hela Bibeln – både i Gamla Testamentet och i Nya Testamentet). Vad kan Gud vilja säga till oss om den gode herden? I mångt och mycket vilar ju då hela ansvaret på Jesus att låta honom vara den som bär oss, men vad skall då vi fårskallar göra?

Ja, det viktigaste är ju faktiskt redan gjort av Jesus på korset. ”Den gode herden ger sitt liv [frivilligt!] för fåren” säger Jesus själv. Och vem är vargen – den som vill slakta, döda och förgöra, men här även river fåren och skingrar hjorden? Jesus beskriver sig själv som den som ”har kommit för att de [alltså du och jag] skall ha liv, och liv i överflöd.” (Joh 10:10).

Jesus och ett lamm.

Jesus och ett lamm.

Det står också att den gode herden ”känner” sina får. Vad innebär detta? Ja, i förhållande till oss kan vi väl säga att det egentligen inte finns något om oss som han inte vet om och det borde göra oss trygga. Han vet inte bara hur vi ser ut, utan känner med oss och hur vi känner oss. Det är inte bara en fråga om kunskap om oss, utan handlar snarare om ”livsgemenskap i kärlek och samhörighet”. Gud har sett oss formas och skapas i moderlivet, han har räknat våra hårstrån på huvudet och han kallar oss, dig och mig, personligen vid namn och Han vet både vad vi behöver och vad vi längtar efter.

Herden är full av omsorg och ansvar för sin hjord. En vanlig bild av Jesus är när han vandrar med ett litet lamm på axeln. Det har jag tyckt var en gullig bild. Men jag har förstått att det skall förstås som det lammet som var bångstyrigt och sprang bort (Luk 15:1-7). När herden hittade det lammet tog han ett av lammets ben och knäckte det för att bära det tills benet var läkt. Under hela tiden gick han och talade med lammet så att det blev trygg av herdens röst och på så sätt aldrig mer ville lämna herden.

Det låter kanske hemskt, men i Ordspråksboken 3:12 står att Gud tuktar den han älskar. Det tror jag inte skall förstås som ett försvar av aga, men snarare att Han verkligen är med oss och nära även i våra livs tyngsta och mörkaste stunder, och att han förmår vända dem till att vi får en starkare relation till Jesus. Att vårt beroende av Honom får bli allt tydligare!

Det finns ett ord om oss och vårt eget uppdrag här! Lyssna noga: ”Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Också den måste jag leda, och de skall lyssna till min röst, och det skall bli en hjord och en herde. Hur gör man när man lyssnar till någons röst? Ja, ni lyssnar ju till mig just nu, hur bär ni er åt? En grundförutsättning är ju såklart att ta sig tid – en svår utmaning i dagens stressiga samhälle där mycket pockar på vår uppmärksamhet.

Vet du? Jag tror att Jesus, den gode herden, vill tala till dig personligen. Det kan vara en ovan tanke, men jag är övertygad om att det är så. Istället för att logga in på Facebook eller slå på radion så kan vi få koppla upp mot Gud själv och låta Honom tala in i mitt liv och det börjar alltid i att göra sig själv tillgänglig.

Jag hade en period i mitt liv där jag var ganska djupt under isen. Jag tyckte att Gud kändes långt borta, hade svårt att be och läsa Bibeln. En dag när jag var på väg till mitt jobb sade jag ändå till Gud: ”Jag vet inte vad jag skall göra med mitt liv, nu får du visa mig vad du vill säga till mig.”

Det gick inte många sekunder innan det var som att stereons volym vreds upp och jag hörde en rad ur en låttext (och jag brukar nästan aldrig lyssna till texter annars): ”Remember that you are perfect, God makes no mistakes!” (Alltså: Kom ihåg att du är perfekt, Gud gör inga misstag!).

Wow! Jag hade aldrig hört låten förut eller senare, men det var precis vad jag behövde höra för att veta att Gud känner mig och är med mig! Så talade Gud med Bon Jovis röst! Det är inte säkert att det blir genom Bon Jovi för dig, men om du tar första steget till att lyssna efter den gode Herdens röst, lovar jag att du kan få höra den, men kanske inte som du först tänkt dig.

Kristofer Strid

Präst Svenska kyrkan Tjörn

Här kan du lyssna på Bon Jovi som Kristofer hörde i bilen.

Predikan andra söndagen i Påsktiden ”Påskens vittnen”

Dagens predikan kommer från vår pastorsadjunkt Kristofer Strid, som gör sitt första år som präst hos oss på Svenska kyrkan Tjörn.

Du kan höra honom live om du kommer till Skärhamn eller Klövedals kyrka.

Påskens vittnen

Våra misslyckanden är inte ett problem för Gud! Så om du skulle glömma allt annat, kom då ihåg: Våra misslyckanden är INTE ett problem för Gud!

I den gammaltestamentliga texten (GT) för idag beskrivs Gud som krukmakaren och vi som Guds folk som ett lerkärl. Egentligen tror jag att den texten talar ganska mycket för sig själv, men jag noterar ändå en sak. Märk väl att det inte är krukmakaren som misslyckas, utan faktiskt lerkärlet. Det hade ju varit lättare att skylla ifrån sig på någon annan. Det gjorde ju redan Adam i Lustgården, som skyllde på Eva och Eva skyllde på ormen… Men i Guds händer behöver inte vårt misslyckande, hur illa det än ser ut, vara så i Guds, den store Krukmakarens, händer. För Han kan göra ett nytt kärl, så som han ville ha det. Det enda som jag tror kan hindra Guds goda verk är…vi själva!

I första Johannesbrevet är det lätt att bli lite förvirrad. För det första verkar det vara så att vi som vill vara en del av kyrkans gemenskap inte bara skall tycka om varandra, utan till och med älska varandra. Det är ju inte lätt. Nej, det är svårt! Men det är precis vad Jesus befaller sina lärjungar (och därmed också oss) sin sista kväll i livet: ”Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek.” (Joh 13:35).

För det andra är det genom att hålla Guds bud som vi blir räddade eller frälsta? Och buden (som troligen skall förstås som hela den judiska lagen – alltså hela GT) är inte tunga? Vad menar Johannes här? Först och främst: det är enbart genom vad Jesus gjorde på korset som kan rädda mig! Detta är den dyrköpta nåden – att vi helt gratis får ta emot vad Jesus gjorde på korset som att det gäller mig själv – att den dödsdom som hängde över mig och hela världen istället får drabba Jesus.

Lerkärl. Foto: Skansenmuseet.

Lerkärl. Foto: Skansenmuseet.

Liksom lerkärlet får vi vända oss till och överlämna oss i Krukmakarens händer. När vi för första gången eller kanske tusende gången lämnat oss i Guds händer (för detta behöver vi göra i princip varje dag) så får vi be Gud leda oss på vägen och genom livet kan buden få vara en ledstjärna, även om vi skulle lyckas att följa dem är det inte de som får oss räddade slutgiltigt, utan endast Jesu kärleksfulla nåd. Tron på nåden besegrar världen! För världen vet inte vad nåd är.

Petrus, som när det behövdes som mest, hade svikit, den han älskade mest av alla. Hur kan det varit för honom när budet kom att Jesus hade uppstått? Hur hade du reagerat om du var i hans kläder? Jag hade nog hållit mig lite i bakgrunden av samlingarna och undvikit ögonkontakt med Jesus. Som tur är, är inte Petrus som jag. I ett av evangelierna utbryter en kapplöpning mellan två av lärjungarna (där Petrus är en av dem och troligen Johannes den andra) till graven (som till deras förvåning var tom). Det som föregår dagens evangelietext är hur Jesus blir igenkänd på stranden där han sitter och förbereder frukost till de elva fiskande lärjungarna och Petrus kastar sig i vattnet naken (ja, i princip i alla fall – kanske i något slags underkläder för den tiden) för att komma in till Jesus först! Så ivrig är Petrus att få träffa Jesus igen (även om han vet att han misslyckats ganska radikalt).

Många gånger när vi misslyckas tenderar vi (i alla fall jag) att göra precis motsatsen till vad Petrus gör, men han hade insett något som jag (och kanske fler med mig?) behöver lära mig. Nämligen att komma till Jesus med mina misslyckanden. Det är faktiskt till och med så att Gud kan vända misstag till något som gynnar hans rike. I Petrus fall får han precis samma uppdrag som när han en gång kallades till lärjunge av Jesus (som även det gäller dig och mig): ”Följ mig!” Det uppdraget leder till Petrus att dör martyrdöden för sin tro på Jesus.

En pojke som blivit handikappad och förlorat sin vänsterarm var fast besluten att han ville lära sig judo. Han blir duktig, även om hans tränare bara låter honom öva på ett enda kast! I sin första turnering, så vinner han ganska lätt de första två matcherna. Motståndarna vet liksom inte hur de skall hantera sin motståndare som bara har en arm.

I den tredje matchen möter han en något äldre, större och starkare kille. Domaren håller på att avbryta matchen för att den äldre är så pass överlägsen, men den yngres tränare uppmuntrar domaren att inte göra det. Så, vid ett tillfälle ser pojken chansen att få in sitt kast. Han lyckas och vinner därmed matchen. Han var nu i final!

Han mötte där en mycket mer erfaren pojke, men som liksom inte heller han visste hur han skulle göra för att besegra sin motståndare och får även han se sig besegrad. Pojken vet inte till sig av glädje. Men när han efter turneringen utvärderade sin insats tillsammans med tränaren så förstår han inte helt vad som hänt. ”Hur kunde jag vinna? Jag kan ju bara ett enda kast?” ”Jo, svarade tränaren, ”för det första bemästrar du ett av de svåraste kasten som finns och för det andra så är det enda kända försvaret mot det kastet att gripa tag i motståndarens vänsterarm.” Pojkens största svaghet hade blivit hans styrka! Det kan Gud låta ske i vårt liv också, om vi ger honom möjligheten!

Kristofer Strid
pastorsadjunkt
Svenska kyrkan Tjörn

(Den lilla historien på slutet är fritt återberättad från boken ”Det är aldrig kört” samlingsvolym sid 42-44)