Gud, se inte till mitt tvivel utan till min längtan och min tro.

Gud, se inte till mitt tvivel utan till min längtan och min tro.

Idag får vi fira gudstjänst i påskens ljus och det är gott. Vi har levt i påskens berättelser om vad som hände där och då i Jerusalem. Vi har levt med i lärjungarnas liv. Deras rädsla och tomhet och också förvissning och glädje. Påsken som rymmer liksom allt. Långfredagens mörker och död och påskdagens ljus och liv. Och så fortsätter livet nu efter den stora helgen och idag så får vi fortsätta lära känna lärjungen Tomas.

Tomas tvivlaren. Målning av Caravaggio. Källa Wikipedia.

Tomas tvivlaren. Målning av Caravaggio. Källa Wikipedia.

Tomas som också kallades tvillingen och som har blivit känd genom historien som ”Tomas tvivlaren”. Han var inte med där på påskdagen då Jesus visade sig första gången för lärjungarna. Vi vet inte var han var då men det har ingen betydelse egentligen. Kanske var han inlåst i ett annat hus och var rädd. Rädd för att bli fängslad och dödad han också. Så många visste vem han var. Att han hade hört ihop med Jesus från Nasaret. Nu skulle kanske soldaterna också komma och hämta honom, fängsla och döda honom. Jesus dog på korset och det blev inte som han hade hoppats. Den mästare som han hade följt i så många år, det blev fiasko. Död på korset. Likt ett lamm som förs till slakt. Tomas formulerar ett ultimatum;

”Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka handen i hans sida tror jag det inte.” Så säger Tomas. Han måste ha bevis. Han måste få se Mästaren med egna ögon framför sig. Då kan han tro på uppståndelsen. Då kan påskdagens ljus komma in i hans liv.

Gud, se inte till mitt tvivel utan till min längtan och min tro.

Tomas tvivlar. Hans tvivel har fått ge röst till alla tvivlande människor. Alla som brottas med tvivlets mörker. Är det möjligt? Finns Gud? Är kärleken starkast? Kunde Jesus uppstå? Tvivlets frågor som kan gnaga hål i vårt inre. Under åren har jag flera gånger fått frågan; ”Linda – hur kan man tro på en god Gud när det finns så mycket ondska i världen? Jag får det inte att gå ihop? Är Gud god?” Och människan som ställer den grundläggande frågan är inte ensam. Hela mänskligheten har ställt den genom årtusenden. Vi kallar den för teodicefrågan; ”Hur kan man tro på en god Gud när det finns så mycket ondska i världen?” Frågan ÄR viktig.

Ett sätt att svara på den är; Gud är god. Gud är kärlek. Gud vill gott. Så skapar Gud människan av kärlek och i det ingår det att vi skapas fria. Vi får en egen fri vilja. Vi får möjlighet att välja gott eller ont. Och verkligheten i vår värld är att det är många människor som tyvärr väljer onda handlingar. Det är människor som startar krig. Det är människor som bryter ned och väljer destruktiva vägar. Det är människor som roffar åt sig och är egoistiska. Vi får vara en motpart och sänds ut att göra kärlekshandlingar. Vi sänds ut att älska vår nästa. Vi sänds ut att medla fred och frid i världen.

En bild är att Jesus besegrade allt det onda på korset likt en drake som dödades men draken har fortfarande dödsryckningar. Ett annat svar är från en kristen man som var ombord på fartyget Estonia och överlevde. Journalisten frågade hur han fortfarande kunde tro på en god Gud när så många hade dött. Hans svar var; ”Det var inte Gud som byggde Estonia. Det var inte Gud som byggde bogvisiret. Det var inte Gud som tog beslutet att lämna hemmahamnen och ge sig ut i den värsta stormen på havet.”

Vi kan tvivla på Gud och Guds kärlek till skapelsen och det får vi göra. I tvivlets mörker behöver vi prata och få med oss andra perspektiv på tillvaron. Vi behöver dela tvivel och tro med varandra.

Gud, se inte till mitt tvivel utan till min längtan och min tro.

Tomas kallas tvivlaren men låt oss också komma ihåg vad som hände och vad han sa när han träffade mästaren; ”Min Herre och min Gud.” MIN Herre och MIN Gud. Tomas svar blir till en trosbekännelse där och då. Tomas förändrades där och då. Han blev sänd till Indien och blev den allra mest hängivna missionären. Än idag kallar sig kristna i Indien för Tomaskristna. Han predikade han och vittnade om sin tro. Här levde han sitt liv och fick möta så många som blev kristna. Här blev han också dödad för sin tro, han blev martyr då han fick ett spjut genom sin kropp.

Tomas. Vi kallar honom för tvivlare och han var också övertygad kristen och ivrig missionär.

Gud, se inte till mitt tvivel utan till min längtan och min tro.

En stund i tystnad i uppståndelsens ljus;

Gud, se inte till mitt tvivel utan till min längtan och min tro. Amen

Linda Lindblad. Präst i Klövedals församling. Foto Carina Etander Rimborg

Linda Lindblad. Präst i Klövedals församling. Foto Carina Etander Rimborg

/Linda Lindblad
präst

Lindas predikan kan du höra när hon är i Klövedals kyrka kl 11.00 och i Valla kyrka på Taizegudstjänsten kl 17.00.

Var inte rädd!

Predikan av Linda Lindblad. Du kan höra den live på annandag påsk i Klädesholmens kyrka. 2017kl 11.00

Gudstjänsten är sammanlyst för Svenska kyrkan Tjörn. Först är det gudstjänst. Sedan förstärkt kyrkfika. Därefter får de som vill gå med på pilgrimsvandring (ca 8 km både på stigar och asfalt) från Klädesholmens kyrkan till Rönnängs kyrka. På vägen firas mässa på Klädesholmens nya kyrkogård ca kl 13.30. Du kan vara med på alla momenten, eller välja det som passar dig. 

Lärjungarna är rädda. De hade låst in sig. Rädslan är en oerhört stor kraft. Det vet både du och jag. Rädslan förminskar oss. Rädslan tar fram de allra sämsta sidorna hos oss. Rädslan är destruktiv. Rädslan gör att vi skakar och vi sluts i vårt inre. Lärjungarna då var rädda för judarna. Det hade hänt något oerhört, något som de absolut inte hade kunnat förutse. Deras mästare hade blivit fängslad, pryglad och korsfäst. Skulle samma sak hända med dem nu? Många visste att det var de var Jesu närmsta vänner som kände Jesus sedan många år. När skulle soldaterna komma för att fängsla dem? Rädda, så rädda att de låser in sig i ett rum. De låser också in sig själva. De sätter ett lås på sitt eget hjärta så att det inte kan fungera fritt som det ska göra.

Det är många som är rädda idag i världen, i Sverige, här på Tjörn. Terrordådet i Stockholm skapar mycket rädsla. Terrrodåden i Syrien skapar rädsla. Rädslan att få ett sjukdomsbesked skapar rädsla. Rädslan att jag också en dag ska dö. Rädslan att det ska hända barnen något otäckt. Vi blir rädda och vi låser in oss i vårt eget inre rum.

Ikon på Jesus Kristus

Ikon på Jesus Kristus

Då kommer mästaren. Han går genom stängda dörrar. Han är där. Med hela sin kropp. Kroppen är verklig och han talar och han äter och dricker – ändå är det något som har hänt. Han kan gå genom stängda dörrar. Det är en uppståndelsekropp. Den är förvandlad för att LIVET har vunnit. Guds goda skaparande har vunnit över den onda döden. LIVET vinner och vi firar påsk!

”Frid åt er”. De rädda lärjungarna ges Guds frid och allting förändras. Rädslan blåser ur dem var och en. Deras inre befrias i mötet med den uppståndne. Nu går det inte att tvivla på att mästaren har uppstått. De blir vittnen. De möter honom och han visar sina sår i händerna. Såren efter de mardrömslika spikarna som hade naglat honom på korset. Han visar sin sida där soldaten med svärdet hade borrat sig in så att blod och vatten rann ut. Såren är läkta och de berättar om långfredagens mörker och död.

Det ÄR han. Det är han som hängde där. NU lever han.

Precis som han hade berättat för dem men då förstod de inte. Han hade talat om sin egen kropp som ett tempel. Nu förstår dem att han visste. Det fanns med i Guds plan för världen. Försoningen. Guds försoning med människan. Genom död till liv.

”Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er” sedan andades han på dem och sa; ”Ta emot helig ande”. De får Guds frid och ett uppdrag att sändas ut i världen. Och de är inte ensamma. Guds gode Ande ges till dem som en resekamrat på vägen. De sänds inte ut ensamma. Guds gode Ande omfamnar dem helt och fullt. Den rädsla som fanns i rummet har helt lämnat och dess motsats har tagit plats. Frid. Guds frid som övergår allt förstånd.

Vi som är kyrka idag har ett fantastiskt evangelium att leva i. Ett rum utan rädsla. Ett rum med Guds frid och Guds uppdrag att vi sänds ut. Livet blir meningsfullt. Det finns en mening med mitt liv. Jag har ett uppdrag att berätta om den uppståndne. Alla vi som lever i kyrkan får uppdraget att berätta om den uppståndne Jesus. Inneslutna, omfamnade, burna,  genomborrade av Guds frid sänds vi ut och  vi bärs av helig Ande i vårt uppdrag.

En stund i tystnad inför den uppståndne Mästaren –

Linda Lindblad. Präst i Klövedals församling. Foto Carina Etander Rimborg

Linda Lindblad. Präst i Klövedals församling. Foto Carina Etander Rimborg

Bön; Tack att vi får fira påsk. Vi firar uppståndelsen och att Livet vinner! Tack att du ger oss din frid och sänder oss ut att berätta om dig. Våra liv får en mening då. Vi är inte ensamma utan vi bärs av din Ande. Amen

Linda Lindblad
präst

Det blev två kor!!!

Under hela fasteperioden från fastlagssöndagen till nu vid påsk har Ko-kampanjen pågått genom Svenska kyrkans internationella arbete.

Så här skriver Anne-Marie Axelsson:

”Alla barn i Kyrkans Hus olika grupper har under fastan fått ta hem en fastesparbössa och samla pengar i.

Under dymmelonsdagskvällen hade vi vår påsk/vardagsgudstjänst då barnen fick komma och lämna in dessa. Under förbönen kom barnen fram med sina bössor samtidigt som vi sjöng ”Vi kan dela, dela, dela du och jag. Dela av vårt överflöd med den som saknar hus och hem, och inte har nått dagligt bröd.” Efter gudstjänsten sålde vi lotter, hembakta kakor och diverse pyssel till förmån för ko-projektet.

Dessutom har vi haft barnsaksloppis och pengarna för att hyra bord, plus fikapengarna gick till ko/ kalv projektet.

Stort TACK till alla som har bidragit till detta fantastiska resultat! Vi samlade inte bara in till en KO utan TVÅ!!!! 2×5800 kr, detta är ungefär, men det blir två kor!!!!”

En ko! Foto Anne-Marie Axelsson.

En ko! Foto Anne-Marie Axelsson.

Under gudstjänsten hade Kyrkans Hus fått låna en ko som på ett påtagligt sätt kunde illustrera vad det hela handlade om.

Uppdatering torsdag kväll:

Ett litet tillägg till Kon som fick vara rekvisita på gudstjänsten fick vi hjälp av LRF att låna till Kyrkans Hus.

LRF tyckte också att projektet ko/kalv projektet var värt att stötta vilket gjorde att de också lämnade med ett gåva.

Vardagsgudstjänst i Kyrkans Hus. Det blev pengar till två kor! Foto Anne-Marie Axelsson

Vardagsgudstjänst i Kyrkans Hus. Det blev pengar till två kor! Foto Anne-Marie Axelsson

Gud ser mig – och älskar mig

Dagens predikan kommer från Linda Lindblad. Du kan höra den live i Klövedals kyrka kl 11:00 eller Rönnängs kyrka kl 17:00.

Idag ska vi börja och sluta predikan med ett citat från Martin Luther;

”Du säger att de synder vi gör varje dag kränker Gud, alltså är vi inte helgon. Jag svarar; Moderskärleken är mycket starkare än barnets bajs och skorv. Så är också Guds kärlek till oss mycket starkare än vår lort. Fastän vi är syndare förlorar vi därför inte vårt barnaskap på grund av vår orenhet eller faller ur nåden för våra synders skull .”

Martin Luther är tydlig, ja solklar i sin teologi. Vi hamnar aldrig utanför Guds nåd! Det är så gott att det är så. Kärleksfull Gud omsluter oss alltid. Vi behöver komma ihåg det. Dagligen. Det är fundamentet och grunden i vår tro.

Luther 500 år av reformation 2017

Luther 500 år av reformation 2017

Och så tänker jag på det vi så ofta pratar om; att vi är fattiga och syndiga och att det stannar där. Jag har funnits med i kyrkans liv hela mitt liv och redan som barn hörde jag vuxna prata om det jobbiga i att det finns syndabekännelse i vår kyrka. Att det är det vi möts av  i gudstjänsten  och  att många uppfattar att det är såå besvärligt. Och under åren har jag mött det många gånger. Av många människor. Gud som en dömande Gud hör jag ofta omnämnas i media och nyheter och det verkar helt klart som om den Gudsuppfattningen finns kvar. ”Gud ser mig” uppfattningen. Gud ser mig – och dömer mig. Det är många som bär med sig den Gudsbilden.

När det istället handlar om ”Gud ser mig – och älskar mig”.

Bilden av kyrkan, att där pratar vi om synd och nöd och att vi är usla människor. Och så har de jag pratar med inte kommit vidare. Det har stannat vid synden. Och det är djupt beklagligt. Mycket beklagligt. Där får vi som kyrka ta ett stort ansvar för att vi många gånger har brustit i vår undervisning. Att vi inte har lyckats förmedla fortsättning det vill säga läran om försoningen som hände på korset och kärleken från Gud som ALLTID är starkast. Vi hamnar aldrig utanför Guds nåd. För 500 år sedan predikade Luther om det och låt oss fortsätta.

Låt oss också fortsätta prata om synd för det är viktigt. Vi behöver definiera vad synd är främst av allt. Jag tänker att en bra beskrivning är ”att missa målet”. Vi får nämna det  – och bli förlåtna! Så visst ska vi behålla vår syndabekännelse. Och vi ska noga undervisa om förlåtelsen och att vi får börja om igen. Av nåd. Av kärlek.

Evangelisten Johannes skriver till oss idag i vår evangelietext; ”Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom”. Det är viktiga ord att bära med oss idag från denna gudstjänst. Jesus har kommit för att rädda oss.

Långfredag

Johannes skriver också om kopparormen i öknen som Mose satte upp som tecken. Ett fälttecken för alla som hade blivit bitna av giftormar. Och den som tittade upp på kopparormen fick leva. Kopparormen som blev upphöjd och blev till ett tecken. På samma sätt ser vi på Kristi kors och korsfästelsen. Upphöjd för att var och en som tror ska ha evigt liv. Det är viktigt hur vi talar om korset och upphöjd är något annat än uppspikad. Upphöljd för att det är en del av Guds frälsningsplan för världen. Upphöjd för dig och mig. Upphöjd som ett tecken som reser sig över jordens höjder. Då blir inte korset bara lidande och död utan rymmer också försoningens läkande krafter.

Du ska nu få tänka dig en inre bild. Först innan begynnelsen, innan alla tider så fanns Gud skaparen. När tiden var inne så skapades den allra vackraste av världar. Växter, djur, blommor och bin, sol och hav och läkande vindar. Allt var gott i Guds skapade värld. Där skapades också Guds avbild, människan; skapelsens krona. Skapad för att likna Gud och göra gott.

Men något händer. Det blir en spricka för att människan vill leva utan Gud. Mäniskan tänker att livet går bra utan Gud. Sprickan blir djup och bred. Det blir en avgrund och det blir långt mellan människan och Gud.

Tänk dig nu ett stort kors i denna bergsspricka. En lodrät del och en vågrät del och då bildas det en bro mellan människan och Gud. Sprickan har helats och relationen har helats. Det är korset. Det är långfredagen. Det är försoningen. Det är försonaren som har kommit för att rädda världen.

Martin Luther säger;

”Du säger att de synder vi gör varje dag kränker Gud, alltså är vi inte helgon. Jag svarar; Moderskärleken är mycket starkare än barnets bajs och skorv. Så är också Guds kärlek till oss mycket starkare än vår lort. Fastän vi är syndare förlorar vi därför inte vårt barnaskap på grund av vår orenhet eller faller ur nåden för våra synders skull .”

Nu får vi vara en stund i nådens tystnad;

Linda Lindblad. Präst i Klövedals församling. Foto Carina Etander Rimborg

Linda Lindblad. Präst i Klövedals församling. Foto Carina Etander Rimborg

Bön; Gud, du som håller livet i din hand och visar oss ömhet. Tack för att du är nära och att vi får leva försonade – inte förskonade – men försonade med dig och varandra. Amen

Linda Lindblad 
präst

Det flödar över av nåd!

Dagens predikan kommer från Linda Lindblad. Du kan höra den live i Valla kyrka kl 10:00. Sen kan du höra Linda i Kyrkans Hus kl 17:00 där det är Psalmgudstjänst med Lina Sandell-psalmer. 

Marie Bebådelsedag. Foto Linda Lindblad

Marie Bebådelsedag. Foto Linda Lindblad

Det är himmel och jord som möts där och då. Den himlasände Gabriel är på uppdrag. Sänd av Gud själv. Guds sändebud till den unga flickan. Utvald. Hon är den som ska göra det möjligt för Gud att bli människa. För att Gud ska kunna bli synlig, bli kött, så behövs Maria. Idag har jag med mig en tavla som berättar om detta möte. Det är en broder i klostret Taizé i Frankrike som gjort denna fina glasmosaik. Ett möte som flödar över av nåd. Det är ett samtal. Ett samtal där ett besked förmedlas, där frågor ställs, där svar ges och där också en bekräftelse sker.

Ingen har som Maria varit så fysiskt nära vår Frälsare. Ingen har som hon i sin kärlek följt honom så djupt i hans lidande och smärta. Maria är förebedjare och förebild och främst av allt är hon full av nåd. Hon är en vanlig kvinna som ropar efter förbarmande. I detta rop kan Maria ge röst åt alla kvinnor. I detta rop finns inbyggt en styrka nere i det låga. Här ropar inte det idylliserande, välsminkade och välputsade. Här ropar en människa ur djupen. Maria är en barmhärtighetens moder för alla kvinnor och män. Hennes tillit till Guds barmhärtighet gör henne värd att prisas av alla släkten. Guds mäktiga verk är närvaro av Gud själv bortom det rimliga och inom det mänskliga. Ett löftesbarn att bära, en glädje att dela.

Det flödar över av nåd!

Nåden är både självklar samtidigt som den är överraskande. Den ges till oss sedan länge och samtidigt är den alltid ny! Den är verklig och samtidigt ogripbar. I år då vi firar Lutherjubileum, att det är 500 år sedan Luther spikade sina teser och ville förändring då har nåden sin alldeles speciella plats. Luther var noga med att lyfta fram den och visa på dess betydelse för den hade kommit i skymundan då. Hur är det möjligt i en kyrka kan vi fråga oss? Ja, det är möjligt. Det är inte alltid vi har fokus på det allra viktigaste. Det är bara att gå till våra egna liv och rannsaka oss. Vad är viktigast? Vad har jag i centrum?

Så väl att Luther påminner oss om gåvan Gud ger oss i överflöd. Maria möttes också av nåd, bars av nåd och var helt omgiven av nåd och det lilla barnet var buret av nåd när det inte fick plats i härberget. Det lilla flyktingbarnet. Barnet som är allas barn. Som är Guds Ord i kött och blod, den stora nyheten och det helt oväntade. Barnet som gör att jag får syn på mig själv.

Det flödar över av nåd!

Här i mässans mitt där vi ska få fira och dela nattvardens mysterium här möts himmel och jord. Centrum i all enkelhet. Ett litet tunt bröd och några droppar vin ges till dig och till mig. I enkelheten så djupnar mysteriet. Måltiden är en berättelse om förvandling och förnyelse och gemenskap med Kristi kropp och blod. Vi blir förvandlade. Vi får en försmak av himmelriket och det är nåderikt att få vara med.

Det flödar över av nåd!

Barnen berör oss. På många olika sätt blir vi berörda av barnen. Barnen i mitt eget liv och barnen i vår värld. Det stora med att vänta barn. Rädslan för att bli med barn. Längtan efter att bli med barn. Oron att få missfall. Ångesten att göra abort. Bävan inför att föda fram barnet. Beslutet och glädjen i att adoptera. Jag tänker på alla barn och all längtan, all sorg och all glädje. Idag får vi glädjas i vårt inre över att Gud kommer till oss som ett barn och att det barnet berör oss.

En stund i nådens tystnad

Bön; Gud, du som utvalde Maria att bli mor åt världens frälsare, ett stöd för apostlarna och en pelare i kyrkan. Fyll oss med din nåd så att vi kan följa henne i tro, i lydnad och i barmhärtighet och så med henne dela paradisets glädje. Amen

Linda Lindblad
präst

Bibeltexter

GAMMALTESTAMENTLIG LÄSNING

Första Samuelsboken kapitel 2, vers 1 – 10

Så bad Hanna: ”Mitt hjärta jublar över Herren, jag kan bära huvudet högt. Jag kan skratta åt mina fiender i glädje över att du räddat mig. Ingen är helig som Herren, det finns ingen utom du, ingen klippa är fast som vår Gud. Sluta upp med ert stolta skryt, spara de fräcka orden, ty Herren är en Gud som vet allt, han väger varje gärning. Hjältarnas båge är bruten, men de svaga rustas med ny kraft. De som var mätta måste slava för brödet, de som hungrade vilar från mödan. Sju söner får den ofruktsamma, medan den barnrika vissnar bort. Herren dödar och ger liv, leder ner i dödsriket och räddar därifrån. Herren gör fattig och han gör rik, han förnedrar och han upphöjer. Den hjälplöse reser han ur gruset, den fattige lyfter han ur dyn. Han ger dem rum bland furstar och låter dem trona på hedersplats. Ty jordens fästen tillhör Herren, på dem har han lagt jordens rund. Herren skyddar sina trognas steg, men de onda går under i mörkret, av egen kraft lyckas ingen. Herrens fiender krossas när den Högste dundrar i himlen. Herren dömer jordens alla länder, åt sin konung ger han styrka, lyfter högt sin smordes spira.”

EPISTEL

Till de kristna i Kolossai kapitel 1, vers 15 – 20

Han är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen, ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt, troner och herravälden, härskare och makter; allt är skapat genom honom och till honom. Han finns före allting, och allting hålls samman i honom. Och han är huvudet för kroppen, för kyrkan, han som är begynnelsen, förstfödd från de döda till att överallt vara den främste, ty Gud beslöt att låta all fullhet bo i honom och att genom hans blod på korset stifta fred och försona allt med sig genom honom och till honom, allt på jorden och allt i himlen.

EVANGELIUM

Evangeliet enligt Lukas kapitel 1, vers 26 – 38

I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen. Hon hade trolovats med en man av Davids släkt som hette Josef, och hennes namn var Maria. Ängeln kom in till henne och sade: ”Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig.” Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda. Då sade ängeln till henne: ”Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut.” Maria sade till ängeln: ”Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man.” Men ängeln svarade henne: ”Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son. Elisabet, din släkting, väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden. Ty ingenting är omöjligt för Gud.” Maria sade: ”Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.” Och ängeln lämnade henne.

PSALTAREN

Psaltaren kapitel 147, vers 7 – 15

Tacka Herren med sång, lovsjung vår Gud till lyra, han som täcker himlen med moln, som skänker regn åt jorden och låter gräset gro på bergen, han som ger föda åt djuren, åt korpens skrikande ungar. Han gläder sig inte åt stridshästars kraft och soldaternas snabba steg. Nej, Herren älskar de gudfruktiga, dem som hoppas på hans nåd. Lova Herren, Jerusalem, Sion, prisa din Gud. Han gör bommarna för dina portar starka och välsignar ditt folk där inne. Han ger fred och välgång åt ditt land och mättar dig med finaste vete. Han sänder sitt bud till jorden, snabbt löper hans ord.

Kom och sjung de kära psalmerna av Lina Sandell

Kan du eller har du hört psalmen ”Tryggare kan ingen vara, än Guds lilla barnaskara”. Eller psalmen ”Blott en dag, ett ögonblick i sänder”. Eller psalmen ”Bred dina vida vingar”. Då har du sjungit en Lina Sandell-psalm – en av alla de femton som finns med i vår psalmbok från 1986.

Lina Sandell. Foto Wikpedia

Lina Sandell. Foto Wikpedia

Lina Sandell föddes 1832 och dog 1903. Hon skrev tusentals dikter och texter och bidrog på det sättet till många av de psalmer som vi i dag älskar och använder dagligen.

I morgon 26 mars kl 17:00 är det psalmgudstjänst i Kyrkans Hus i Kållekärr där vi bara sjunger Lina Sandell-psalmer. Kom och var med! Christer Andreas och Maria Karlsson Runge leder oss med sång och musik. Våfflor till kyrkkaffet efter gudstjänsten. Linda Lindblad präst.

https://www.svenskakyrkan.se/tjorn/kalender

 

Kärlekens väg – Kyrkans sanna skatt

I dag kommer predikan från Linda Lindblad som predikar på familjemässan i Stenkyrka kyrka kl 11:00. Välkomna!

Idag ska vi börja med att tänka oss femhundra år tillbaka i tiden. Det är väldigt lång tid. 1500-talet. Den här kyrkan är nästan 200 år men innan denna så fanns det en gammal kyrka här på plats och man tror att den var från medeltiden och då närmar vi oss tiden för 500 år sedan.

Foto Magnus Aronson

Foto Magnus Aronson

Då levde en man som hette Martin. Han levde i Tyskland och han var präst. Det fanns saker i kyrkan då som han ville förändra och han skrev ner 95 teser om det. En tes är en mening, ett påstående. Det var så mycket som han ville förändra med kyrkan då. Han spikade fast dessa meningar på en kyrkdörr  – det var dåtidens anslagstavla. Det var många som inte tyckte som han.

Av de här 95 teserna, meningarna, så var det en som var extra viktig och det är den som har nummer 62! Då måste vi ju ta reda på vad den där meningen nummer 62 var för något egentligen. Jo, det var så här; Han sa att det viktigaste var en skatt.

Då behöver ju jag hämta vår skattkista som vi brukar ha med på våra gudstjänster. För visst finns det en skatt i en skattkista? Martin pratade om det som var kyrkans allra viktigaste skatt – vad kan det vara? Finns det i vår skattkista? Låt oss titta efter…..jodå här finns det något – titta här finns ju en Bibel!

Bibeln för barn. Verbum förlag.

Bibeln för barn. Verbum förlag.

En Bibeln för barn – den Bibel som jag vet att ni läser och använder i Kyrkans Hus. Det är också den Bibel som vi delar ut till alla femåringar här på Tjörn. Det här, det är den verkliga skatten, sa Martin. Det är det allra viktigaste. Kanske tycker du det är konstigt att kyrkan då hade tappat, glömt bort att Bibeln var viktigast?

Den handlar om att kyrkan då behövde gå tillbaka till det som var allra viktigast. Kyrkan hade tappat lite fokus och riktning. Det där kanske du känner igen från ditt liv? Vad är det egentligen som är det allra viktigaste i mitt och ditt liv? Vi kan fastna i små saker och tappa lite fokus.

Foto Sara Danielsson

Foto Sara Danielsson

Så finns det något mer i denna tes så vi ska se vad vi har i skattkistan….jodå, här finns en frälsarkrans. Kanske känner du igen detta armband med pärlor som hjälper oss att be. Idag så är det inte pärlorna som vi ska tänka på utan det som håller ihop dessa pärlor. Det är denna tråd som inte syns så mycket men som är ett måste för att det ska kunna bli ett armband.

Denna tråd är en bra bild för Guds nåd. Och det är Guds nåd som Martin för 500 år sedan sa att den är så viktig! Guds nåd kan vara svår att förstå men precis som tråden håller ihop pärlorna så är Guds nåd något som bär oss och håller ihop våra liv.

Alltså det Martin var noga med att säga vad det var som är det viktigaste i kyrkans liv och i tes nummer 62 står det så här;

Kyrkans sanna skatt är det allra heligaste evangeliet om Guds härlighet och nåd.

Jag tycker att Martin var klok. Den skatten vi har i kyrkan det är evangeliet och Guds nåd. Evangeliet det är de berättelser vi har i Bibeln som handlar om Jesus och de ska vi alltid återkomma till. Här finns berättelser som berättar för oss om våra liv nu – även om det har gått 2000 år.

De här 95 teserna som Martin Luther spikade upp – han var ganska ensam om att tycka att de var bra så han blev osams med den kyrkan då. Så bildades en ny kyrka, den Lutherska  kyrkan – som är vår Svenska kyrka – och det är därför vi i år firar att den lutherska kyrkan är 500 år.

Det här med att missa det som egentligen är viktigt det finns också med i bibeltexten som vi hörde. Lärjungarna Jakob och Johannes de hade tappat lite fokus på vad som var viktigast för de säger till Jesus att de vill ha de allra finaste platserna, närmast Jesus. De tänker bara på sig själva – att de ska få bli lite upphöjda. Då är Jesus tydlig med sitt svar; Om man vill vara stor då ska man vara de andras tjänare!  Den som vill vara störst ska vara de andras slav.

Jag tror att Jakob och Johannes kände sig ganska ledsna på sig själva när de hörde Jesus svar. Det är så annorlunda i Guds rike och det hade de glömt. När vi vill vara vän med Jesus då innebär det inte att vi ska sitta på en fin plats utan vi ska hjälpa människorna som finns omkring oss.

Då vandrar vi tillsammans kärlekens väg.

Vi knäpper våra händer och ber;

Tack Gud att vi får vara i din kyrka idag. Tack för skatten som är Bibeln och tack för din nåd Gud som bär oss varje dag. Amen

/Linda Lindblad
präst Svenska kyrkan Tjörn

https://www.svenskakyrkan.se/kyrkoarets-bibeltexten

—————————

I dag startar också den stora fastekampanjen ”En ko kan rädda liv” som pågår fram till påsk. Läs mer här:

https://www.svenskakyrkan.se/fastekampanjen

Insvepta i förlåtelsen

Symion i templetIdag ska vi väva en klädnad. En klädnad till var och en av oss. En klädnad att svepa runt oss i tider av nutid och framtid. En alldeles unik klädnad vävd av de allra starkaste trådar som någonsin funnits och kommer att finnas.

Vi börjar i mitten av ryggpartiet och här är det profeten Mikas ord som vi väver in; ”Jag sitter i mörker”. Det blir till vårt och allas kyrie, hela vår mänsklighet som är drabbade av ondskans alla fula ansikten. Det blir till några mörka trådar, av den allra svartaste otäckaste tråden du kan tänka dig. Invävda för att  mörkrets kyrie finns i våra egna liv, nu och då. Ibland visar det sig alldeles tydligt i våra egna liv. Mörkret finns ständigt närvarande på vår jord, och tar sig många uttryck. Vi får inte glömma all världens nöd på vår jord. Men vävtrådarna som omger dem är det ljusaste ljus du kan skåda! Guds egna ljustrådar precis som Mika fann sin ljusa tröst i detta. Inte övergiven – utan omsluten. Där finns det allra mörkaste mörkret och där är de allra ljusaste trådarna invävda och de skiner av Guds kärleksljus.

Som en stadig fåll i denna klädnad, den som avslutar klädnaden och ibland nuddar i marken för att den sveper ovan mark när du rör dig i klädnaden, det är brödsbrytelsens trådar. Här bryts det bröd och delas gemenskap på samma vis som våra första kristna bröder och systrar gjorde.  Vi har hört orden i dagens episteltext där de döpta samlas i den allra första kyrkans gemenskap. Den första kristna kyrkans vävtrådar blir till den finaste och stadigaste fållen. När brödet bryts och räcker till alla så blir det grunden i allt. Allt nu och allt in i evigheten. Vi ska få bryta brödet tillsamman idag och manifestera; Ett enda bröd och en enda mänsklighet.

Vävtrådarna som vävs in vid halsöppningen bär på lovsångens ord, där varje ord liksom tar sin plats och ger den fina halsringningen; jag vill tacka dig av hela mitt hjärta !! Orden flyttar sig från dagens psaltarpsalm och lägger sig i lätthet kring min hals. Orden ger den godaste värmen, utan att det blir för varmt eller svettigt. Den värme jag behöver. Jag vill tacka dig av hela mitt hjärta.

Jesu berättar om sitt rike. Han är klok och den allra bästa pedagogen när han använder liknelser för att undervisa; Vi står där på marken, med vår klädnad på oss, omlindade, insvepta och då ramlar det allra minsta senapsfröet i jorden – nära våra fötter. Det lilla fröet som knappt syns är det lilla fröet i mitt hjärta som vill ge plats för Guds goda rike i mig. Där ligger det och växer. Lite till en början och kärleken gör det möjligt att det växer än mer. Rottrådarna tar fart i marken och runt omkring mig där jag står så växer det finaste trädet upp. Nära mig så växer det och spirar – det är mitt inne i mitt eget hjärta. Grenar och bladverk och stadig stam. Fåglarna hittar dit och de sitter och kvittrar den himmelska sången. Himmelriket inom oss. Himmelriket som möter oss när vi somnat in i den stora vilan och himmelriket här och nu. Här och nu i denna kyrka, i denna värld där vi möts och bryter bröd tillsammans. Då – blir Guds rike synligt mitt ibland oss.

Klädnaden vilar lätt på våra axlar och i varp och inslag så finns barmhärtigheten invävd, likaså Guds oändliga nåd. De trådar som aldrig går av. Aldrig. Förlåtelsens vävtrådar tar sig lätt in i klädnaden ty förlåtelsen är i sitt väsen lätt, den rör sig med lätthet framåt och vill nå fram, Guds förlåtelse med den omfamnande kramen. ”Du är älskad, mitt barn.”

Så står vi då här, insvepta. Här får vi stå och minnas Symeon och Hanna. De som är avbildade på vår gamla skolplansch. De gamla trogna som levde i Gudsordet och väntade på den utlovade. De väntade på Messias och mötet med honom. De hade öppna ögon och såg vem det var som kom till dem. Guds enfödde son. Den som profeterna hade talat om i århundraden. Fredsfursten och Konung utan like. Han ligger där i Symeons famn. Gud själv som kommer för att blir synlig för oss. För att leva nära oss.

Bön:Gud, öppna våra ögon så att vi med Symeon och Hanna ser ljuset – och prisar ditt namn. Amen

Linda Lindblad
präst

(Denna predikan kan du höra om du kommer till Klövedals kyrka kl 11.00 eller Blekets kyrka kl 17.00)

Ett starkt vittnesbörd

Dagens skrivna predikan kommer från Linda Lindblad, Klövedals kyrka.

Andra söndagen efter trettondagen. 15 jan. 2017. Klövedals kyrka.

Tänk dig ett rum. Ett ganska stort rum som saknar fönster men har en dörr. När du kommer in i rummet så möts du av ett annorlunda rum. Innertaket är klätt med varma röda tyger som böljande hänger en bit ned från taket.  Golvet har en mjuk röd matta och längs väggarna ligger det stora sittkuddar på golvet, i mustiga färger. Väggarna är klädda med röda tyger som ger ett ombonat intryck. På väggarna hänger det också inramade tavlor. Många tavlor. Tavlor som inte har några bilder utan bara ord som bildar livsberättelser. Långa livsberättelser om svåra liv med många motgångar. Alla dessa livsberättelser tillhör kvinnor och de har berättat med egna ord och själva skrivit ned berättelserna om sina liv i Palestina i nutid. De har ramat in dem och hängt dem på väggen. Som en tyst och stilla manifestation.

Jag sitter där på golvet med några andra svenskar som är på besök i Jesu födelsestad, Betlehem. Jag tittar mig runt i rummet. Här ges det möjlighet för kvinnor att komma och berätta om hur muren splittrar familjen, hur arbetstillfällen tas ifrån dem, hur situationen blir för kvinnor och barn som blir kvar i landet då många män tvingas jobba långt hemifrån och sällan kan komma hem. Det är den lutherska kyrkan som driver denna mötesplats som är så värdefull. Värdefullt att få berätta och dokumentera sin livsberättelse. De ansvariga för denna verksamhet vittnar om hur viktig mötesplatsen är. Kvinnorna blir stärkta i sina liv. Den tunga vardagen fortgår men de blir till ett viktigt stöd för varandra. De bär vittnesbörd om sina liv och de lyssnar in de andra kvinnornas liv, när de vittnar om deras livssituation.

Denna goda och lärorika upplevelse av detta rum i Betlehem kommer jag att tänka på när jag läser dagens evangelietext från Johannes. Det handlar om vittnesbörd. Kvinnorna i Betlehem berättar om sina liv. Jesus talar både om Johannes och Fadern som vittnar om honom. Jesus säger att Johannes vittnesbörd om honom ÄR giltigt, det ÄR viktigt och det ÄR sanningen. Jesus har också fått ett starkare vittnesbörd om vem han är. Det är Faderns själv, Gud Fader som blir vittne om vem Jesus är utifrån de uppdrag han har fått att förvalta.

Idag blir evangelisten Johannes ytterligare en som får visa på och vittna om vem Jesus är. Vi har mött vittnen i julens berättelse där herdarna blir vittnen. Där ängeln och den stora himmelska hären av änglar sjunger och vittnar. Där de vise männen från österns land kommer för att hylla den nya konungen. Vittnen om att det är Guds egen son som är liten och nyfödd och ligger där i stallet. hand i vattenFörra söndagen då vi samlades kring Jesu dop så har vi också vittnet om att det är Guds egen son som är född. Det är den himmelska rösten som ljudet och deklamerar att mästaren är född. Ett starkt vittnesbörd.

Och kanske är det så att vi också behöver sitta ner och berätta om våra liv och lyssna på varandras livsberättelser. För var och en av oss som är här bär på oändligt många minnen av situationer och vägval. Förluster. Tillgångar. Stunder av sorg och glädje. Tillfällen då vi har upplevt att Gud har burit oss alldeles nära sitt hjärta. Tillfällen då tvivlen har sargat oss. Våra liv blir till vittnesbörd.

Låt oss inspireras av kvinnorna i Betlehem. Att vi ska få mod att berätta, får mod och glädje att berätta för varandra om våra liv och att vi också tränar oss i att lyssna på varandra. Och att vi får kraft och mod att vittna om mästaren. Guds egen son. Född i stallet. Född att bli vår broder. Han som är den källa där vi får all kraft ifrån.

Vi ber med ord av Christian Scriver som levde på 1600talet;

Min Gud, hur rik är jag inte när jag har din kärlek.

Din kärlek är min himmel som omger mig överallt.

Min sol som upplyser mig.

Min källa som uppfriskar mig.

Mitt hem där jag bor, min sköld, bakom vilken jag strider.

Min krona med vilken jag glänser i mitt liv, i vilket jag lever.

Vad kan fattas mig? Vad kan skada mig? Vad kan oroa mig så länge jag har din kärlek?

Lovad vare du, Gud! Amen

 

Linda Lindblad
präst i Klövedals församling, Svenska kyrkan Tjörn

Här kan du läsa alla texterna för söndagen.

Ett starkt vittnesbörd

Dagens predikan kommer från Linda Lindblad. Du kan höra henne live i Klövedals kyrka kl 11:00. Övriga gudstjänster hittar du på https://www.svenskakyrkan.se/tjorn/kalender

Andra söndagen efter trettondagen. 15 jan. 2017. Klövedals kyrka.

Tänk dig ett rum. Ett ganska stort rum som saknar fönster men har en dörr. När du kommer in i rummet så möts du av ett annorlunda rum. Innertaket är klätt med varma röda tyger som böljande hänger en bit ned från taket.  Golvet har en mjuk röd matta och längs väggarna ligger det stora sittkuddar på golvet, i mustiga färger. Väggarna är klädda med röda tyger som ger ett ombonat intryck. På väggarna hänger det också inramade tavlor. Många tavlor. Tavlor som inte har några bilder utan bara ord som bildar livsberättelser. Långa livsberättelser om svåra liv med många motgångar. Alla dessa livsberättelser tillhör kvinnor och de har berättat med egna ord och själva skrivit ned berättelserna om sina liv i Palestina i nutid. De har ramat in dem och hängt dem på väggen. Som en tyst och stilla manifestation.

Jag sitter där på golvet med några andra svenskar som är på besök i Jesu födelsestad, Betlehem. Jag tittar mig runt i rummet. Här ges det möjlighet för kvinnor att komma och berätta om hur muren splittrar familjen, hur arbetstillfällen tas ifrån dem, hur situationen blir för kvinnor och barn som blir kvar i landet då många män tvingas jobba långt hemifrån och sällan kan komma hem. Det är den lutherska kyrkan som driver denna mötesplats som är så värdefull. Värdefullt att få berätta och dokumentera sin livsberättelse. De ansvariga för denna verksamhet vittnar om hur viktig mötesplatsen är. Kvinnorna blir stärkta i sina liv. Den tunga vardagen fortgår men de blir till ett viktigt stöd för varandra. De bär vittnesbörd om sina liv och de lyssnar in de andra kvinnornas liv, när de vittnar om deras livssituation.

Denna goda och lärorika upplevelse av detta rum i Betlehem kommer jag att tänka på när jag läser dagens evangelietext från Johannes. Det handlar om vittnesbörd. Kvinnorna i Betlehem berättar om sina liv. Jesus talar både om Johannes och Fadern som vittnar om honom. Jesus säger att Johannes vittnesbörd om honom ÄR giltigt, det ÄR viktigt och det ÄR sanningen. Jesus har också fått ett starkare vittnesbörd om vem han är. Det är Faderns själv, Gud Fader som blir vittne om vem Jesus är utifrån de uppdrag han har fått att förvalta.

Idag blir evangelisten Johannes ytterligare en som får visa på och vittna om vem Jesus är. Vi har mött vittnen i julens berättelse där herdarna blir vittnen. Där ängeln och den stora himmelska hären av änglar sjunger och vittnar. Där de vise männen från österns land kommer för att hylla den nya konungen. Vittnen om att det är Guds egen son som är liten och nyfödd och ligger där i stallet. hand i vattenFörra söndagen då vi samlades kring Jesu dop så har vi också vittnet om att det är Guds egen son som är född. Det är den himmelska rösten som ljudet och deklamerar att mästaren är född. Ett starkt vittnesbörd.

Och kanske är det så att vi också behöver sitta ner och berätta om våra liv och lyssna på varandras livsberättelser. För var och en av oss som är här bär på oändligt många minnen av situationer och vägval. Förluster. Tillgångar. Stunder av sorg och glädje. Tillfällen då vi har upplevt att Gud har burit oss alldeles nära sitt hjärta. Tillfällen då tvivlen har sargat oss. Våra liv blir till vittnesbörd.

Låt oss inspireras av kvinnorna i Betlehem. Att vi ska få mod att berätta, får mod och glädje att berätta för varandra om våra liv och att vi också tränar oss i att lyssna på varandra. Och att vi får kraft och mod att vittna om mästaren. Guds egen son. Född i stallet. Född att bli vår broder. Han som är den källa där vi får all kraft ifrån.

Vi ber med ord av Christian Scriver som levde på 1600talet;

Min Gud, hur rik är jag inte när jag har din kärlek.

Din kärlek är min himmel som omger mig överallt.

Min sol som upplyser mig.

Min källa som uppfriskar mig.

Mitt hem där jag bor, min sköld, bakom vilken jag strider.

Min krona med vilken jag glänser i mitt liv, i vilket jag lever.

Vad kan fattas mig? Vad kan skada mig? Vad kan oroa mig så länge jag har din kärlek?

Lovad vare du, Gud! Amen

Här kan du läsa söndagens alla bibeltexter>>

Linda Lindblad
präst i Klövedals kyrka