Det flödar över av nåd!

Dagens predikan kommer från Linda Lindblad. Du kan höra den live i Valla kyrka kl 10:00. Sen kan du höra Linda i Kyrkans Hus kl 17:00 där det är Psalmgudstjänst med Lina Sandell-psalmer. 

Marie Bebådelsedag. Foto Linda Lindblad

Marie Bebådelsedag. Foto Linda Lindblad

Det är himmel och jord som möts där och då. Den himlasände Gabriel är på uppdrag. Sänd av Gud själv. Guds sändebud till den unga flickan. Utvald. Hon är den som ska göra det möjligt för Gud att bli människa. För att Gud ska kunna bli synlig, bli kött, så behövs Maria. Idag har jag med mig en tavla som berättar om detta möte. Det är en broder i klostret Taizé i Frankrike som gjort denna fina glasmosaik. Ett möte som flödar över av nåd. Det är ett samtal. Ett samtal där ett besked förmedlas, där frågor ställs, där svar ges och där också en bekräftelse sker.

Ingen har som Maria varit så fysiskt nära vår Frälsare. Ingen har som hon i sin kärlek följt honom så djupt i hans lidande och smärta. Maria är förebedjare och förebild och främst av allt är hon full av nåd. Hon är en vanlig kvinna som ropar efter förbarmande. I detta rop kan Maria ge röst åt alla kvinnor. I detta rop finns inbyggt en styrka nere i det låga. Här ropar inte det idylliserande, välsminkade och välputsade. Här ropar en människa ur djupen. Maria är en barmhärtighetens moder för alla kvinnor och män. Hennes tillit till Guds barmhärtighet gör henne värd att prisas av alla släkten. Guds mäktiga verk är närvaro av Gud själv bortom det rimliga och inom det mänskliga. Ett löftesbarn att bära, en glädje att dela.

Det flödar över av nåd!

Nåden är både självklar samtidigt som den är överraskande. Den ges till oss sedan länge och samtidigt är den alltid ny! Den är verklig och samtidigt ogripbar. I år då vi firar Lutherjubileum, att det är 500 år sedan Luther spikade sina teser och ville förändring då har nåden sin alldeles speciella plats. Luther var noga med att lyfta fram den och visa på dess betydelse för den hade kommit i skymundan då. Hur är det möjligt i en kyrka kan vi fråga oss? Ja, det är möjligt. Det är inte alltid vi har fokus på det allra viktigaste. Det är bara att gå till våra egna liv och rannsaka oss. Vad är viktigast? Vad har jag i centrum?

Så väl att Luther påminner oss om gåvan Gud ger oss i överflöd. Maria möttes också av nåd, bars av nåd och var helt omgiven av nåd och det lilla barnet var buret av nåd när det inte fick plats i härberget. Det lilla flyktingbarnet. Barnet som är allas barn. Som är Guds Ord i kött och blod, den stora nyheten och det helt oväntade. Barnet som gör att jag får syn på mig själv.

Det flödar över av nåd!

Här i mässans mitt där vi ska få fira och dela nattvardens mysterium här möts himmel och jord. Centrum i all enkelhet. Ett litet tunt bröd och några droppar vin ges till dig och till mig. I enkelheten så djupnar mysteriet. Måltiden är en berättelse om förvandling och förnyelse och gemenskap med Kristi kropp och blod. Vi blir förvandlade. Vi får en försmak av himmelriket och det är nåderikt att få vara med.

Det flödar över av nåd!

Barnen berör oss. På många olika sätt blir vi berörda av barnen. Barnen i mitt eget liv och barnen i vår värld. Det stora med att vänta barn. Rädslan för att bli med barn. Längtan efter att bli med barn. Oron att få missfall. Ångesten att göra abort. Bävan inför att föda fram barnet. Beslutet och glädjen i att adoptera. Jag tänker på alla barn och all längtan, all sorg och all glädje. Idag får vi glädjas i vårt inre över att Gud kommer till oss som ett barn och att det barnet berör oss.

En stund i nådens tystnad

Bön; Gud, du som utvalde Maria att bli mor åt världens frälsare, ett stöd för apostlarna och en pelare i kyrkan. Fyll oss med din nåd så att vi kan följa henne i tro, i lydnad och i barmhärtighet och så med henne dela paradisets glädje. Amen

Linda Lindblad
präst

Bibeltexter

GAMMALTESTAMENTLIG LÄSNING

Första Samuelsboken kapitel 2, vers 1 – 10

Så bad Hanna: ”Mitt hjärta jublar över Herren, jag kan bära huvudet högt. Jag kan skratta åt mina fiender i glädje över att du räddat mig. Ingen är helig som Herren, det finns ingen utom du, ingen klippa är fast som vår Gud. Sluta upp med ert stolta skryt, spara de fräcka orden, ty Herren är en Gud som vet allt, han väger varje gärning. Hjältarnas båge är bruten, men de svaga rustas med ny kraft. De som var mätta måste slava för brödet, de som hungrade vilar från mödan. Sju söner får den ofruktsamma, medan den barnrika vissnar bort. Herren dödar och ger liv, leder ner i dödsriket och räddar därifrån. Herren gör fattig och han gör rik, han förnedrar och han upphöjer. Den hjälplöse reser han ur gruset, den fattige lyfter han ur dyn. Han ger dem rum bland furstar och låter dem trona på hedersplats. Ty jordens fästen tillhör Herren, på dem har han lagt jordens rund. Herren skyddar sina trognas steg, men de onda går under i mörkret, av egen kraft lyckas ingen. Herrens fiender krossas när den Högste dundrar i himlen. Herren dömer jordens alla länder, åt sin konung ger han styrka, lyfter högt sin smordes spira.”

EPISTEL

Till de kristna i Kolossai kapitel 1, vers 15 – 20

Han är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen, ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt, troner och herravälden, härskare och makter; allt är skapat genom honom och till honom. Han finns före allting, och allting hålls samman i honom. Och han är huvudet för kroppen, för kyrkan, han som är begynnelsen, förstfödd från de döda till att överallt vara den främste, ty Gud beslöt att låta all fullhet bo i honom och att genom hans blod på korset stifta fred och försona allt med sig genom honom och till honom, allt på jorden och allt i himlen.

EVANGELIUM

Evangeliet enligt Lukas kapitel 1, vers 26 – 38

I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen. Hon hade trolovats med en man av Davids släkt som hette Josef, och hennes namn var Maria. Ängeln kom in till henne och sade: ”Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig.” Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda. Då sade ängeln till henne: ”Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut.” Maria sade till ängeln: ”Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man.” Men ängeln svarade henne: ”Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son. Elisabet, din släkting, väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden. Ty ingenting är omöjligt för Gud.” Maria sade: ”Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.” Och ängeln lämnade henne.

PSALTAREN

Psaltaren kapitel 147, vers 7 – 15

Tacka Herren med sång, lovsjung vår Gud till lyra, han som täcker himlen med moln, som skänker regn åt jorden och låter gräset gro på bergen, han som ger föda åt djuren, åt korpens skrikande ungar. Han gläder sig inte åt stridshästars kraft och soldaternas snabba steg. Nej, Herren älskar de gudfruktiga, dem som hoppas på hans nåd. Lova Herren, Jerusalem, Sion, prisa din Gud. Han gör bommarna för dina portar starka och välsignar ditt folk där inne. Han ger fred och välgång åt ditt land och mättar dig med finaste vete. Han sänder sitt bud till jorden, snabbt löper hans ord.

Kom och sjung de kära psalmerna av Lina Sandell

Kan du eller har du hört psalmen ”Tryggare kan ingen vara, än Guds lilla barnaskara”. Eller psalmen ”Blott en dag, ett ögonblick i sänder”. Eller psalmen ”Bred dina vida vingar”. Då har du sjungit en Lina Sandell-psalm – en av alla de femton som finns med i vår psalmbok från 1986.

Lina Sandell. Foto Wikpedia

Lina Sandell. Foto Wikpedia

Lina Sandell föddes 1832 och dog 1903. Hon skrev tusentals dikter och texter och bidrog på det sättet till många av de psalmer som vi i dag älskar och använder dagligen.

I morgon 26 mars kl 17:00 är det psalmgudstjänst i Kyrkans Hus i Kållekärr där vi bara sjunger Lina Sandell-psalmer. Kom och var med! Christer Andreas och Maria Karlsson Runge leder oss med sång och musik. Våfflor till kyrkkaffet efter gudstjänsten. Linda Lindblad präst.

https://www.svenskakyrkan.se/tjorn/kalender

 

Kärlekens väg – Kyrkans sanna skatt

I dag kommer predikan från Linda Lindblad som predikar på familjemässan i Stenkyrka kyrka kl 11:00. Välkomna!

Idag ska vi börja med att tänka oss femhundra år tillbaka i tiden. Det är väldigt lång tid. 1500-talet. Den här kyrkan är nästan 200 år men innan denna så fanns det en gammal kyrka här på plats och man tror att den var från medeltiden och då närmar vi oss tiden för 500 år sedan.

Foto Magnus Aronson

Foto Magnus Aronson

Då levde en man som hette Martin. Han levde i Tyskland och han var präst. Det fanns saker i kyrkan då som han ville förändra och han skrev ner 95 teser om det. En tes är en mening, ett påstående. Det var så mycket som han ville förändra med kyrkan då. Han spikade fast dessa meningar på en kyrkdörr  – det var dåtidens anslagstavla. Det var många som inte tyckte som han.

Av de här 95 teserna, meningarna, så var det en som var extra viktig och det är den som har nummer 62! Då måste vi ju ta reda på vad den där meningen nummer 62 var för något egentligen. Jo, det var så här; Han sa att det viktigaste var en skatt.

Då behöver ju jag hämta vår skattkista som vi brukar ha med på våra gudstjänster. För visst finns det en skatt i en skattkista? Martin pratade om det som var kyrkans allra viktigaste skatt – vad kan det vara? Finns det i vår skattkista? Låt oss titta efter…..jodå här finns det något – titta här finns ju en Bibel!

Bibeln för barn. Verbum förlag.

Bibeln för barn. Verbum förlag.

En Bibeln för barn – den Bibel som jag vet att ni läser och använder i Kyrkans Hus. Det är också den Bibel som vi delar ut till alla femåringar här på Tjörn. Det här, det är den verkliga skatten, sa Martin. Det är det allra viktigaste. Kanske tycker du det är konstigt att kyrkan då hade tappat, glömt bort att Bibeln var viktigast?

Den handlar om att kyrkan då behövde gå tillbaka till det som var allra viktigast. Kyrkan hade tappat lite fokus och riktning. Det där kanske du känner igen från ditt liv? Vad är det egentligen som är det allra viktigaste i mitt och ditt liv? Vi kan fastna i små saker och tappa lite fokus.

Foto Sara Danielsson

Foto Sara Danielsson

Så finns det något mer i denna tes så vi ska se vad vi har i skattkistan….jodå, här finns en frälsarkrans. Kanske känner du igen detta armband med pärlor som hjälper oss att be. Idag så är det inte pärlorna som vi ska tänka på utan det som håller ihop dessa pärlor. Det är denna tråd som inte syns så mycket men som är ett måste för att det ska kunna bli ett armband.

Denna tråd är en bra bild för Guds nåd. Och det är Guds nåd som Martin för 500 år sedan sa att den är så viktig! Guds nåd kan vara svår att förstå men precis som tråden håller ihop pärlorna så är Guds nåd något som bär oss och håller ihop våra liv.

Alltså det Martin var noga med att säga vad det var som är det viktigaste i kyrkans liv och i tes nummer 62 står det så här;

Kyrkans sanna skatt är det allra heligaste evangeliet om Guds härlighet och nåd.

Jag tycker att Martin var klok. Den skatten vi har i kyrkan det är evangeliet och Guds nåd. Evangeliet det är de berättelser vi har i Bibeln som handlar om Jesus och de ska vi alltid återkomma till. Här finns berättelser som berättar för oss om våra liv nu – även om det har gått 2000 år.

De här 95 teserna som Martin Luther spikade upp – han var ganska ensam om att tycka att de var bra så han blev osams med den kyrkan då. Så bildades en ny kyrka, den Lutherska  kyrkan – som är vår Svenska kyrka – och det är därför vi i år firar att den lutherska kyrkan är 500 år.

Det här med att missa det som egentligen är viktigt det finns också med i bibeltexten som vi hörde. Lärjungarna Jakob och Johannes de hade tappat lite fokus på vad som var viktigast för de säger till Jesus att de vill ha de allra finaste platserna, närmast Jesus. De tänker bara på sig själva – att de ska få bli lite upphöjda. Då är Jesus tydlig med sitt svar; Om man vill vara stor då ska man vara de andras tjänare!  Den som vill vara störst ska vara de andras slav.

Jag tror att Jakob och Johannes kände sig ganska ledsna på sig själva när de hörde Jesus svar. Det är så annorlunda i Guds rike och det hade de glömt. När vi vill vara vän med Jesus då innebär det inte att vi ska sitta på en fin plats utan vi ska hjälpa människorna som finns omkring oss.

Då vandrar vi tillsammans kärlekens väg.

Vi knäpper våra händer och ber;

Tack Gud att vi får vara i din kyrka idag. Tack för skatten som är Bibeln och tack för din nåd Gud som bär oss varje dag. Amen

/Linda Lindblad
präst Svenska kyrkan Tjörn

https://www.svenskakyrkan.se/kyrkoarets-bibeltexten

—————————

I dag startar också den stora fastekampanjen ”En ko kan rädda liv” som pågår fram till påsk. Läs mer här:

https://www.svenskakyrkan.se/fastekampanjen

Insvepta i förlåtelsen

Symion i templetIdag ska vi väva en klädnad. En klädnad till var och en av oss. En klädnad att svepa runt oss i tider av nutid och framtid. En alldeles unik klädnad vävd av de allra starkaste trådar som någonsin funnits och kommer att finnas.

Vi börjar i mitten av ryggpartiet och här är det profeten Mikas ord som vi väver in; ”Jag sitter i mörker”. Det blir till vårt och allas kyrie, hela vår mänsklighet som är drabbade av ondskans alla fula ansikten. Det blir till några mörka trådar, av den allra svartaste otäckaste tråden du kan tänka dig. Invävda för att  mörkrets kyrie finns i våra egna liv, nu och då. Ibland visar det sig alldeles tydligt i våra egna liv. Mörkret finns ständigt närvarande på vår jord, och tar sig många uttryck. Vi får inte glömma all världens nöd på vår jord. Men vävtrådarna som omger dem är det ljusaste ljus du kan skåda! Guds egna ljustrådar precis som Mika fann sin ljusa tröst i detta. Inte övergiven – utan omsluten. Där finns det allra mörkaste mörkret och där är de allra ljusaste trådarna invävda och de skiner av Guds kärleksljus.

Som en stadig fåll i denna klädnad, den som avslutar klädnaden och ibland nuddar i marken för att den sveper ovan mark när du rör dig i klädnaden, det är brödsbrytelsens trådar. Här bryts det bröd och delas gemenskap på samma vis som våra första kristna bröder och systrar gjorde.  Vi har hört orden i dagens episteltext där de döpta samlas i den allra första kyrkans gemenskap. Den första kristna kyrkans vävtrådar blir till den finaste och stadigaste fållen. När brödet bryts och räcker till alla så blir det grunden i allt. Allt nu och allt in i evigheten. Vi ska få bryta brödet tillsamman idag och manifestera; Ett enda bröd och en enda mänsklighet.

Vävtrådarna som vävs in vid halsöppningen bär på lovsångens ord, där varje ord liksom tar sin plats och ger den fina halsringningen; jag vill tacka dig av hela mitt hjärta !! Orden flyttar sig från dagens psaltarpsalm och lägger sig i lätthet kring min hals. Orden ger den godaste värmen, utan att det blir för varmt eller svettigt. Den värme jag behöver. Jag vill tacka dig av hela mitt hjärta.

Jesu berättar om sitt rike. Han är klok och den allra bästa pedagogen när han använder liknelser för att undervisa; Vi står där på marken, med vår klädnad på oss, omlindade, insvepta och då ramlar det allra minsta senapsfröet i jorden – nära våra fötter. Det lilla fröet som knappt syns är det lilla fröet i mitt hjärta som vill ge plats för Guds goda rike i mig. Där ligger det och växer. Lite till en början och kärleken gör det möjligt att det växer än mer. Rottrådarna tar fart i marken och runt omkring mig där jag står så växer det finaste trädet upp. Nära mig så växer det och spirar – det är mitt inne i mitt eget hjärta. Grenar och bladverk och stadig stam. Fåglarna hittar dit och de sitter och kvittrar den himmelska sången. Himmelriket inom oss. Himmelriket som möter oss när vi somnat in i den stora vilan och himmelriket här och nu. Här och nu i denna kyrka, i denna värld där vi möts och bryter bröd tillsammans. Då – blir Guds rike synligt mitt ibland oss.

Klädnaden vilar lätt på våra axlar och i varp och inslag så finns barmhärtigheten invävd, likaså Guds oändliga nåd. De trådar som aldrig går av. Aldrig. Förlåtelsens vävtrådar tar sig lätt in i klädnaden ty förlåtelsen är i sitt väsen lätt, den rör sig med lätthet framåt och vill nå fram, Guds förlåtelse med den omfamnande kramen. ”Du är älskad, mitt barn.”

Så står vi då här, insvepta. Här får vi stå och minnas Symeon och Hanna. De som är avbildade på vår gamla skolplansch. De gamla trogna som levde i Gudsordet och väntade på den utlovade. De väntade på Messias och mötet med honom. De hade öppna ögon och såg vem det var som kom till dem. Guds enfödde son. Den som profeterna hade talat om i århundraden. Fredsfursten och Konung utan like. Han ligger där i Symeons famn. Gud själv som kommer för att blir synlig för oss. För att leva nära oss.

Bön:Gud, öppna våra ögon så att vi med Symeon och Hanna ser ljuset – och prisar ditt namn. Amen

Linda Lindblad
präst

(Denna predikan kan du höra om du kommer till Klövedals kyrka kl 11.00 eller Blekets kyrka kl 17.00)

Ett starkt vittnesbörd

Dagens skrivna predikan kommer från Linda Lindblad, Klövedals kyrka.

Andra söndagen efter trettondagen. 15 jan. 2017. Klövedals kyrka.

Tänk dig ett rum. Ett ganska stort rum som saknar fönster men har en dörr. När du kommer in i rummet så möts du av ett annorlunda rum. Innertaket är klätt med varma röda tyger som böljande hänger en bit ned från taket.  Golvet har en mjuk röd matta och längs väggarna ligger det stora sittkuddar på golvet, i mustiga färger. Väggarna är klädda med röda tyger som ger ett ombonat intryck. På väggarna hänger det också inramade tavlor. Många tavlor. Tavlor som inte har några bilder utan bara ord som bildar livsberättelser. Långa livsberättelser om svåra liv med många motgångar. Alla dessa livsberättelser tillhör kvinnor och de har berättat med egna ord och själva skrivit ned berättelserna om sina liv i Palestina i nutid. De har ramat in dem och hängt dem på väggen. Som en tyst och stilla manifestation.

Jag sitter där på golvet med några andra svenskar som är på besök i Jesu födelsestad, Betlehem. Jag tittar mig runt i rummet. Här ges det möjlighet för kvinnor att komma och berätta om hur muren splittrar familjen, hur arbetstillfällen tas ifrån dem, hur situationen blir för kvinnor och barn som blir kvar i landet då många män tvingas jobba långt hemifrån och sällan kan komma hem. Det är den lutherska kyrkan som driver denna mötesplats som är så värdefull. Värdefullt att få berätta och dokumentera sin livsberättelse. De ansvariga för denna verksamhet vittnar om hur viktig mötesplatsen är. Kvinnorna blir stärkta i sina liv. Den tunga vardagen fortgår men de blir till ett viktigt stöd för varandra. De bär vittnesbörd om sina liv och de lyssnar in de andra kvinnornas liv, när de vittnar om deras livssituation.

Denna goda och lärorika upplevelse av detta rum i Betlehem kommer jag att tänka på när jag läser dagens evangelietext från Johannes. Det handlar om vittnesbörd. Kvinnorna i Betlehem berättar om sina liv. Jesus talar både om Johannes och Fadern som vittnar om honom. Jesus säger att Johannes vittnesbörd om honom ÄR giltigt, det ÄR viktigt och det ÄR sanningen. Jesus har också fått ett starkare vittnesbörd om vem han är. Det är Faderns själv, Gud Fader som blir vittne om vem Jesus är utifrån de uppdrag han har fått att förvalta.

Idag blir evangelisten Johannes ytterligare en som får visa på och vittna om vem Jesus är. Vi har mött vittnen i julens berättelse där herdarna blir vittnen. Där ängeln och den stora himmelska hären av änglar sjunger och vittnar. Där de vise männen från österns land kommer för att hylla den nya konungen. Vittnen om att det är Guds egen son som är liten och nyfödd och ligger där i stallet. hand i vattenFörra söndagen då vi samlades kring Jesu dop så har vi också vittnet om att det är Guds egen son som är född. Det är den himmelska rösten som ljudet och deklamerar att mästaren är född. Ett starkt vittnesbörd.

Och kanske är det så att vi också behöver sitta ner och berätta om våra liv och lyssna på varandras livsberättelser. För var och en av oss som är här bär på oändligt många minnen av situationer och vägval. Förluster. Tillgångar. Stunder av sorg och glädje. Tillfällen då vi har upplevt att Gud har burit oss alldeles nära sitt hjärta. Tillfällen då tvivlen har sargat oss. Våra liv blir till vittnesbörd.

Låt oss inspireras av kvinnorna i Betlehem. Att vi ska få mod att berätta, får mod och glädje att berätta för varandra om våra liv och att vi också tränar oss i att lyssna på varandra. Och att vi får kraft och mod att vittna om mästaren. Guds egen son. Född i stallet. Född att bli vår broder. Han som är den källa där vi får all kraft ifrån.

Vi ber med ord av Christian Scriver som levde på 1600talet;

Min Gud, hur rik är jag inte när jag har din kärlek.

Din kärlek är min himmel som omger mig överallt.

Min sol som upplyser mig.

Min källa som uppfriskar mig.

Mitt hem där jag bor, min sköld, bakom vilken jag strider.

Min krona med vilken jag glänser i mitt liv, i vilket jag lever.

Vad kan fattas mig? Vad kan skada mig? Vad kan oroa mig så länge jag har din kärlek?

Lovad vare du, Gud! Amen

 

Linda Lindblad
präst i Klövedals församling, Svenska kyrkan Tjörn

Här kan du läsa alla texterna för söndagen.

Ett starkt vittnesbörd

Dagens predikan kommer från Linda Lindblad. Du kan höra henne live i Klövedals kyrka kl 11:00. Övriga gudstjänster hittar du på https://www.svenskakyrkan.se/tjorn/kalender

Andra söndagen efter trettondagen. 15 jan. 2017. Klövedals kyrka.

Tänk dig ett rum. Ett ganska stort rum som saknar fönster men har en dörr. När du kommer in i rummet så möts du av ett annorlunda rum. Innertaket är klätt med varma röda tyger som böljande hänger en bit ned från taket.  Golvet har en mjuk röd matta och längs väggarna ligger det stora sittkuddar på golvet, i mustiga färger. Väggarna är klädda med röda tyger som ger ett ombonat intryck. På väggarna hänger det också inramade tavlor. Många tavlor. Tavlor som inte har några bilder utan bara ord som bildar livsberättelser. Långa livsberättelser om svåra liv med många motgångar. Alla dessa livsberättelser tillhör kvinnor och de har berättat med egna ord och själva skrivit ned berättelserna om sina liv i Palestina i nutid. De har ramat in dem och hängt dem på väggen. Som en tyst och stilla manifestation.

Jag sitter där på golvet med några andra svenskar som är på besök i Jesu födelsestad, Betlehem. Jag tittar mig runt i rummet. Här ges det möjlighet för kvinnor att komma och berätta om hur muren splittrar familjen, hur arbetstillfällen tas ifrån dem, hur situationen blir för kvinnor och barn som blir kvar i landet då många män tvingas jobba långt hemifrån och sällan kan komma hem. Det är den lutherska kyrkan som driver denna mötesplats som är så värdefull. Värdefullt att få berätta och dokumentera sin livsberättelse. De ansvariga för denna verksamhet vittnar om hur viktig mötesplatsen är. Kvinnorna blir stärkta i sina liv. Den tunga vardagen fortgår men de blir till ett viktigt stöd för varandra. De bär vittnesbörd om sina liv och de lyssnar in de andra kvinnornas liv, när de vittnar om deras livssituation.

Denna goda och lärorika upplevelse av detta rum i Betlehem kommer jag att tänka på när jag läser dagens evangelietext från Johannes. Det handlar om vittnesbörd. Kvinnorna i Betlehem berättar om sina liv. Jesus talar både om Johannes och Fadern som vittnar om honom. Jesus säger att Johannes vittnesbörd om honom ÄR giltigt, det ÄR viktigt och det ÄR sanningen. Jesus har också fått ett starkare vittnesbörd om vem han är. Det är Faderns själv, Gud Fader som blir vittne om vem Jesus är utifrån de uppdrag han har fått att förvalta.

Idag blir evangelisten Johannes ytterligare en som får visa på och vittna om vem Jesus är. Vi har mött vittnen i julens berättelse där herdarna blir vittnen. Där ängeln och den stora himmelska hären av änglar sjunger och vittnar. Där de vise männen från österns land kommer för att hylla den nya konungen. Vittnen om att det är Guds egen son som är liten och nyfödd och ligger där i stallet. hand i vattenFörra söndagen då vi samlades kring Jesu dop så har vi också vittnet om att det är Guds egen son som är född. Det är den himmelska rösten som ljudet och deklamerar att mästaren är född. Ett starkt vittnesbörd.

Och kanske är det så att vi också behöver sitta ner och berätta om våra liv och lyssna på varandras livsberättelser. För var och en av oss som är här bär på oändligt många minnen av situationer och vägval. Förluster. Tillgångar. Stunder av sorg och glädje. Tillfällen då vi har upplevt att Gud har burit oss alldeles nära sitt hjärta. Tillfällen då tvivlen har sargat oss. Våra liv blir till vittnesbörd.

Låt oss inspireras av kvinnorna i Betlehem. Att vi ska få mod att berätta, får mod och glädje att berätta för varandra om våra liv och att vi också tränar oss i att lyssna på varandra. Och att vi får kraft och mod att vittna om mästaren. Guds egen son. Född i stallet. Född att bli vår broder. Han som är den källa där vi får all kraft ifrån.

Vi ber med ord av Christian Scriver som levde på 1600talet;

Min Gud, hur rik är jag inte när jag har din kärlek.

Din kärlek är min himmel som omger mig överallt.

Min sol som upplyser mig.

Min källa som uppfriskar mig.

Mitt hem där jag bor, min sköld, bakom vilken jag strider.

Min krona med vilken jag glänser i mitt liv, i vilket jag lever.

Vad kan fattas mig? Vad kan skada mig? Vad kan oroa mig så länge jag har din kärlek?

Lovad vare du, Gud! Amen

Här kan du läsa söndagens alla bibeltexter>>

Linda Lindblad
präst i Klövedals kyrka

Vandring med nya möjligheter

Foto: Maria Eliasson

Foto: Maria Eliasson

Ett nytt år och nya möjligheter. Var dag är en ny gåva.

Gav du några nyårslöften? Det finns många saker som var och en av oss kan göra. Det kan handla om saker som rör dig själv och det kan handla om saker som rör andra människor.

Kanske bestämde du dig för att röra på dig lite mer? En chans att göra det är att på onsdag 4 januari vara med på Pilgrimsmässan och vandringen som utgår från Klövedals kyrka. Då får du något både för kroppen och för själen.

Det är ingen anmälan utan det är bara att komma och vara med. Den första onsdagen i varje månad är det mässa och pilgrimsvandring – i ur och skur. Ta med lampa och reflexer samt bekväma skor om du vill vandra.  Mässan börjar kl 19:00 och du är tillbaka efter vandringen 20:00.

https://www.svenskakyrkan.se/tjorn/pilgrimsvandring

/Carina Etander Rimborg
kommunikatör

Tacksägelse i vårt hjärtats minnessten

I dag kommer predikan från vår präst Linda Lindblad. Du som vill höra den live får komma till Valla kyrka kl 10:00 eller Klövedals kyrka kl 17:00. Välkommen.

https://www.svenskakyrkan.se/tjorn/kalender

Predikan på tacksägelsedagen 2016

”Två vänner vandrade en gång genom en öken. När de kommit en bit på vägen började de att gräla. En av vännerna gav den andre en örfil i ansiktet. Han som blev slagen kände sig sårad men utan att säga ett ord skrev han i sanden;

”Idag har min bäste vän gett mig en örfil i ansiktet”.

De fortsatte att gå tills de hittade en oas med livgivande vatten och där beslutade de sig för att bada. Mannen som hade blivit slagen höll på att drunkna. Då räddade vännen honom. När han hade hämtat sig från prövningen skrev han på en sten; ”Idag har min bästa vän räddat mitt liv”. Hans vän frågade; Varför skrev du i sanden när jag skadade dig och nu skriver du på en sten? Mannen log och svarade;

”När en vän sårar oss ska vi skriva det i sanden, där förlåtelsens vind kan sudda ut det.

Och när något stort och gott händer då ska vi rista in det i vårt hjärtas minnessten, där ingen vind kan utplåna det.”

Foto: Kristina Strand Larsson IKON

Foto: Kristina Strand Larsson IKON

De två männens liv i öknen säger något mycket viktig till oss idag här i kyrkan. Hur förhåller jag mig till oförrätter och hur förhåller jag mig till goda delar i mitt liv?

Vad är det i mitt liv som behöver skrivas i sanden så att sedan den lättaste vinden, förlåtelsens vind kan blåsa över orden och med det syns de inte mer. Oförätterna finns inte. Det är förlåtet och borta. Förlåtelsens vind som befriar.

Vad är det i mitt liv, allt det goda jag har fått av kärlek, omsorg, vägledning och själva Livet, är det jag behöver rista in i mitt hjärtas minnessten, så att jag inte glömmer, så att det inte utplånas? Så att det finns kvar och jag påminns om det. Så att jag påminns och gläds åt allt det goda. Så att det förblir levande och befriande. Så att lovsången åter och åter igen får näring så att den inte tystnar.

Vi behöver formulera vår tacksamhet.Vår lovsång. Varför kan man fråga? För annars blir vi fattiga människor. Förtorkade människor. Stela människor. Lovsången gör något med oss, i grunden. Våra kristna systrar och bröder i den första kyrkan de var kloka och förstod värdet av att det är något helt annat att lära sig en text om där finns en melodislinga med. I den tidigaste kristna kyrkan så sjöng man lovsånger tillsammans och det har kristna gjort i alla tider i alla länder. Då bär vi orden med oss på ett helt annat lätt. Melodin bär orden och vi kommer ihåg.

Och ni som är korister idag ni vet med hela er kropp vad sångerna gör med er; bålen, bröstkorgen, strupen, stämbanden, munhålan, tungan, läpparna och hjärnan – allt detta inlärda, traderade, engagemang för kroppen. Hela din kropp och ditt kroppsspråk vittnar om att något händer. Med hela vår kropp får vi lovsjunga.

Och så kommer tider då lovsången i livet tystnar. Då krisen drabba oss eller ledan eller likgiltigheten. Kanske befinner du dig där just nu eller någon du känner? Ökenpärlan i Frälsarkransen påminner oss om dessa perioder. Det är kargt, torrt och livet har svårt att överleva. Lovsångens ord liksom fastnar i halsen och kan inte komma fram.

När livet är en livlös öken då behöver vi hjälp. Vi behöver någon som vi har förtroende för som vi kan prata med. Vi vandrar ALLA i öknen i olika tider av i livet och vi behöver hjälp att vandra ur öknen, när det är tid för det.

Uppenbarelsebokens ord talar till oss idag;

Du, vår Herre och Gud, är värdig att ta emot härligheten och äran och makten.

Ty du har skapat världen, och genom din vilja blev den till och skapades den.

Idag på tacksägelsedagen är det TID att tacka. Vi samlas idag i tacksamhet över Livet och vi riktar vår tacksamhet till Skaparen själv. Människorna som kom till Jesus och tog del av alla under som skedde; när de lama började gå; när de blinda började se och när de stumma började tala – DÅ prisade de Gud. De fick se med sina egna ögon, de blev vittnen, och såg den läkande kraft som Mästaren har och de visste var de skulle rikta sitt tack.

Idag har du och jag mycket att glädjas åt och vi riktar vår tacksamhet till Levande Gud.

Tystnad inför Levande Gud.

Bön; Vi ber med ord av Helige Franciscus

Vi tillber dig, Herre Jesus Kristus, här och i alla dina kyrkor som finns i hela världen, och vi lovprisar dig för att du genom ditt heliga kors har köpt världen fri. Amen

Linda Lindblad
Präst Svenska kyrkan Tjörn

Söndagens texter på tacksägelsedagen>>

Det kom ett brev…

I dag kommer predikan från Linda Lindblad. Om du vill kan du höra henne live i Valla kl 10.00, Åstol kl 14.15 eller Klövedal kl 19.00. Välkommen.

I min hand så har jag ett kuvert. Ett stängt kuvert och på det står det; ”Till alla kristna på Tjörn.” Det är ett brev till oss. Vi är adressaten men vem är det som har skrivit brevet?

Brev

Brev

Vi ska  göra en tankeövning och tänka oss att det är aposteln Paulus som har skrivit detta brev till oss idag. Aposteln Paulus som vi brukar räkna som kyrkans första teolog, han som förföljde kristna men drabbades av kärleken till Jesus och blev troende. Paulus som har skrivit så många brev till de första kristna församlingarna i världen. Det är han som har skrivit till oss. Vi behöver tänka och fråga oss idag vad det är han vill säga till oss.

Första frågan är vilka rykten har han hört om kristna på Tjörn? Har han hört att vi har lagt av oss den gamla människan? Att vi försöker iklä oss den nya människan – det som Paulus uppmanar de kristna i Efesos att göra? Att vi när vi klär i oss den nya människan också förnyas i ande och förstånd.

Har han hört rykten om att vi ljuger?  Har han hört att vi stjäl?

Har han hört att vi talar sanning här på Tjörn? Har han hört om vår tro här på ön? Så som Paulus ofta beskriver att han har hört om församlingarna då. Deras trosvisshet. Om kärleken till alla de heliga. Och att han skulle skicka med oss nåd och frid från Gud vår fader. För det skulle han väl göra ?

Hur skulle han beskriva det kristna livet på ön ? Lever vi efter rådet han gav till de i Efesos att de skulle försonas med varandra innan natten. ”Låt inte solen gå ner över er vrede”  skriver han som ett mycket handfast råd till kristna då. Lever vi så?  Vilka råd skulle han ge oss som församling och enskilda ? Vilka utmaningar har vi?

Det är ett tankeexperiment som jag vill tro är viktigt att lägga sig vinn om ibland. Vi har idag tagit del av brevet Paulus skrev till de första kristna i Efesos. De kämpade i mångt och mycket med det som vi kämpar med idag, som enskilda och församling. Idag så står vi i samma utmaningar. Det är ju inte så enkelt att leva ett kristet liv. Vi är människor och vi gör missar och prioriterar fel ibland. Vi tröttnar. Vi orkar inte. Vår kärlek svalnar.

Minns då, kära församling, att det inte finns några löften om att det ska vara problemfritt att leva ett kristet liv. Inga sådana löften. Men vi har löften om att vi inte kommer att vara ensamma. Aldrig ensamma. Aldrig övergivna. Det bär. Varje dag.

Att leva ett kristet liv med kärleken till Jesus gör att vi inte kan blunda för orättvisor, blunda för förtryck, blunda för saker som sker som är emot Guds kärleks vilja. Det är tungt att inse sitt eget ansvar i detta.

Vi har fått ansvar och det är inte alltid enkelt.

”Av den som har fått mycket ska det krävas mycket” pratar Jesus om i evangeliet idag. Ett ansvar att ta hand om det vi är satta att vårda. Har vi fått mycket, du och jag ? Ja. Vi har fått våra liv. Ett människoliv här och nu. Vi har fått mycket det är helt klart. Ett människoliv med allt vad det innebär. Vi är rika.

Men vi är inte övergivna. Om och om igen får vi återvända. Be om förlåtelse. Bli förlåtna. Hämta kraft.

Gud sätter inte krokben. Låt oss minnas att Gud vill att vi ska vara goda förvaltare.

Gud vandrar vid vår sida och leder och styrker.

Guds kärlek genom hans ord.

Guds kärlek genom hans ord.

Kristen tro stavas kärlek. Allting grundas i kärleken. Den allomfattande och övergripande och grundläggande. Kärleken och dess goda verkningar i världen. Bo Setterlind diktar om kärleken. Nu får vi höra den och därefter får vi en stund i tystnad inför Levande Gud.

Sådan är kärleken

Den kommer fågelvägen och vi förstår att vi inte har något val.

Vi måste ta emot den som man tar emot en ängel som plötsligt landar i vår tåredal.

Vi måste ta emot den som man tar emot en sägen

och tro med samma tro som barnet har.

Sådan är kärleken,

vi ville välja men hade inget val.

Bön; Gud idag tackar vi dig för livet. För våra liv som vi har fått. Tack att du aldrig överger oss. Tack att du hjälper oss att förvalta det vi har fått. Amen

Linda Lindblad
Präst Svenska kyrkan Tjörn

Läs alla texterna här för nionde söndagen i Trefaldighet>>

Prokrastinering

Prokrastinering – att skjuta upp något som en egentligen borde göra och göra något annat istället. ( http://www.prokrastinering.se/ )

Är det detta som har hänt med sommaren? Ibland känns det så. Men tittar jag på bilderna som jag fått från evenemangen från Härön förra veckan (se nedan) så ser det faktiskt ut som om det är sommar.
Vilket inte är samma känsla när jag får när jag tittar ut genom fönstret och regnet slår mot rutorna eller tunga skyar drar över himlen.
Själv har jag prokrastinerat en hel del den här sista veckan innan semestern. Eller kanske är det så att jag har haft ”ställtid” som Barbro Bodil Jönsson pratade om i boken ”Tio tankar om tid”. Att man bearbetar saker i sitt inre och tänker på dem medans man faktiskt gör andra saker.
För mig har det gällt webbsidan för Svenska kyrkan Tjörn. I slutet av april bytte Svenska kyrkan hela sin webbplattform och webbsidorna fick nytt utseende. I början flyttade jag bara över sidorna (jämför med att flytta in flyttkartongerna i rätt rum). Men nu har jag försökt att packa upp innehållet, strukturera, slänga, sortera och göra det begripligt. Det har varit en hel del pill med det. Därav prokrastineringen – det är lätt att börja med andra uppgifter på morgonen.
En webbsida är ett levande dokument. Och det ska också vara lätt att hitta. Gå gärna in och titta. Kom med konstruktiv kritik, gärna glad tillrop och förslag på förbättringar så ska vi försöka göra platsen lätt tillgänglig för alla.
www.svenskakyrkan.se/tjorn
/Carina Etander Rimborg
kommunikatör
Härön 8 juli 2016. Eva Blume och Gjert Magnusson. Foto Owe Berntsson

Härön 8 juli 2016. Eva Blume och Gjert Magnusson. Foto Owe Berntsson

Härön 8 juli 2016. Eva Blume och Gjert Magnusson. Foto Owe Berntsson

Härön 8 juli 2016. Eva Blume och Gjert Magnusson. Foto Owe Berntsson

Härön 8 juli 2016. Eva Blume och Gjert Magnusson. Foto Owe Berntsson

Härön 8 juli 2016. Foto Owe Berntsson

Härön 8 juli 2016. Eva Blume och Gjert Magnusson. Foto Owe Berntsson

Härön 8 juli 2016. Eva Blume och Gjert Magnusson. Foto Owe Berntsson

Härön 8 juli 2016. Eva Blume och Gjert Magnusson. Foto Owe Berntsson

Härön 8 juli 2016. Eva Blume och Gjert Magnusson. Foto Owe Berntsson

Härön 8 juli 2016. Eva Blume och Gjert Magnusson. Foto Owe Berntsson

Härön 8 juli 2016. Eva Blume och Gjert Magnusson. Foto Owe Berntsson

108 pers kom på Familjedag på Härön. 9 juli. Vi trollbands av Den glada trollkarlen som hade ett finfint trolleriprogram som avslutades med att alla 45 barn fick en personligt vald ballongfigur med sig hem.  Fin dag.  Foto Linda Lindblad

108 personer kom på Familjedag på Härön. 9 juli. Vi trollbands av Den glada trollkarlen som hade ett finfint trolleriprogram som avslutades med att alla 45 barn fick en personligt vald ballongfigur med sig hem. Fin dag. Foto Linda Lindblad