Hur ser vi på de unga?

Amanda Carlshamre Foto Desirée Widell

Amanda Carlshamre Foto Desirée Widell

I senaste numret av Kyrkans Tidning (23 mars 2017) skriver Amanda Carlshamre, ordförande för Svenska Kyrkans Unga, om deras kamp för att tas på allvar och att hela tiden behöva försvara sin existens för de vuxna i kyrkan.

Så här skriver Amanda:

Vi ska inte behöva försvara oss gentemot vuxna

Svenska Kyrkans Unga ryter ifrån. Bered en väg för unga, stötta, möjliggör och ge plats på ungas villkor.

I tre år har jag fört samtal med unga engagerade människor i Svenska kyrkan, medlemmar i Svenska Kyrkans Unga, som är stolta över sin organisation och all den fantastiska verksamhet som bedrivs runtom i församlingar och stift av och för barn och unga.

En fråga som däremot återkommer är hur vi ska orka ”försvara” organisationen gentemot vuxna. Låter det knäppt? Det är det. Så nu ryter vi ifrån.

Svenska Kyrkans Unga har 14 000 medlemmar. Vi ordnar läger, utbildningar, påverkar varandra och andra, har mötesplatser för fördjupning, möjliggör för unga att ta ansvar, fostrar i demokratiska processer, har pedagogiska material för att tala tro och är en plats där unga människor tillsammans får dela och upptäcka tro.

Svenska Kyrkans Unga växer, vi blir fler! Vi är en barn- och ungdomsorganisation i rörelse – precis som barn och unga. Runtom i stiften finns vuxna som kanske har en bakgrund i Svenska Kyrkans Unga, Kyrkans Ungdom eller Ansgarsförbundet.

Svenska Kyrkans Unga är inte Kyrkans ungdom eller Ansgarsförbundet och ska inte heller vara det. Vi är den organisation dagens medlemmar gör oss till, vilket gör att vårt fokus ändras. Just nu har vi en treårig diakonal satsning där syftet är att uppmuntra våra medlemmar och lokalavdelningar att engagera sig för att tjäna Gud, varandra och sig själva.

Vi har en bibelpodcast och pedagogiska sätt för att tala tro och har nyligen tagit fram en bok för unga om vem Martin Luther var. Vi är och har varit remissinstans kring både kyrkohandboksförslaget och fastighetsutredningen och skapar strukturer där unga får ta ansvar, blir lyssnade på och får påverka.

Vi gör inte verksamhet för framtiden, vi är precis lika mycket dagens kyrka som den som har arbetat i församling i 30 år, men berättelserna om hur svårarbetat det är och kan vara i församlingar och stift når mig ofta. Det är sorgligt att det finns en sådan misstro gentemot barn och unga att maktmissbruk får fortgå.

Berättelser om hur vuxna är ”rädda att släppa iväg ungdomarna på distriktsläger ensamma” har vi hanterat. Likaså får vi, inte sällan, punktmarkera där de unga upplever att de överbeskyddas istället för att skjutsas fram och inte får plats att växa och utmanas.

Så bered en väg för unga, stötta, möjliggör och ge plats på ungas villkor. Församlingar växer och förutsättningar förändras men vår metod möjliggör för unga att själva ta ansvar i församlingen. Uppmuntra alla initiativ som tas av unga för en kyrka som får följa en hela livet. Ibland görs det väldigt svårt för oss och vi ska inte behöva kämpa för att få plats i vår kyrka.

Om du har förväntningar på eller idéer om Svenska Kyrkans Unga som du inte tycker uppfylls eller hanteras i dagsläget? Hör gärna av dig till mig så tar vi ett samtal om det men motarbeta inte Svenska Kyrkans Unga som är en samlad röst för barn och unga i Svenska kyrkan.

Svenska kyrkan behöver Svenska Kyrkans Unga! Och Svenska kyrkan ska vara stolt över Svenska Kyrkans Unga! Vi är en organisation som andra barn- och ungdomsorganisationer tittar på när det kommer till inkludering, påverkan och demokrati på kristen värdegrund. Ni bör också vara stolta över de tusentals unga människor som varje vecka engagerar sig i Svenska kyrkan för att tjäna varandra och för att tjäna Gud.

Amanda Carlshamre
Förbundsordförande Svenska Kyrkans Unga

Här kan du hitta mer information och länkar till allt som Amanda skriver om finns i Svenska Kyrkans Unga>>

Svenska Kyrkans Unga arbetar också aktivt med att få in unga i beslutande organ och lyfta ungdomsfrågorna där. Inför kyrkovalet är det viktigt att tänka på hur de ungas röster får höras och ta plats.

Hos Svenska kyrkan Tjörn finns unga med i på många ställen. Bland annat som unga ledare bland konfirmanderna. I Kyrkans Hus i Kållekärr så kommer nästan alla skolbarn till församlingshemmet under veckan i olika verksamheter. Det finns barn och ungdomskörer. Och Svenska kyrkan Tjörn har också just startat ett ungdomsprojekt som handlar om att se vad som görs och kan göras för de ungdomar som inte finns med i någon regelbunden verksamhet på ön.

Jag håller helt med Amanda Carlshamre – ungdomarna är inte bara vår framtid – de är också vårt NU.

/Carina Etander Rimborg
kommunikatör

 

Rocka sockorna i dag!

Rocka sockorna. Bild Royne Mercurio

Rocka sockorna. Bild Royne Mercurio

Vi kör en repris på förra årets blogg

 – lika giltigt då som nu! Rocka sockorna!

ROCKA SOCKARNA                                                                      

Idag är det Internationella Downs syndromdagen – den 21 mars.

Ska varje dag vara en "Rocka socka" - dag? Foto: Carina Etander Rimborg

Ska varje dag vara en ”Rocka socka” – dag? Foto: Carina Etander Rimborg

Det är inte en dag tagen ur luften, för med Downs syndrom har det 21:a kromosomparet en extra kromosom, alltså 21/3. Detta är dagen då vi uppmärksammar alla de människor som lever med ”det lilla extra”, som vi ofta kärleksfullt uttrycker det.

Denna dag hyllar vi dessa underbara människor som tillför vardagen och verkligheten så mycket. En viktig dag för att också i ett större perspektiv visa på att annorlunda är bra och en viktig ingrediens i en värld som tenderar att bli alltmer strömlinjeformad.

Dessa människor bidrar till en bättre och mänskligare värld. De bidrar på sätt som vi normalstörda (ja, vi kallar oss så, vi som lever i dess närhet utan den extra kromosomen – vem är normal egentligen?) – de bidrar på sätt som vi aldrig ens kunnat tänka.

Underbara, spontana, prestigeslösa och med massor av klockren klokskap finns de här för att visa oss hur vi ska hantera varandra på ett bra och omsorgsfullt sätt OCH de lär oss att inte vara ”rädda” för det som är på andra sätt, det som inte är som jag, det som är annorlunda.

Samtidigt som det jag skrivit är sant, så är sanningen ”bred” om vad Downs syndrom innebär, att säga att nån bär Downs syndrom är ungefär ett lika uttömande som att säga att någon är svensk. Vi är alla olika!

Idag firar vi olikheterna och vi firar att det är bra med många olika uttryck och perspektiv. Det annorlunda är bra och behövs för att världen ska bli en mindre kylig och en bättre och mer mångfasetterat kärleksfull plats att vistas i.

Vi firar idag genom att ”Rocka sockarna”, det vill säga att vi tydliggör symboliskt behovet av olikhet genom att bära olika (färg/form/fason) sockar.

Och jag tänker, i förlängningen, att som kyrka skulle vi kanske bära olika sockar varje dag? Det stämmer till eftertanke!

Johan Ernstson

Kyrkoherde

Svenska kyrkan Tjörn

Duger jag som förälder?

Nästa torsdag, 23 mars, är det en föreläsning med Cajsa Tengblad som tar upp frågan om hur jag är som förälder och hur jag kan ta mitt liv på allvar och på det sättet bli en bra förebild för mina barn. Missa inte detta tillfälle. Fri entre, ingen anmälan.

Cajsa Tengblad

Cajsa Tengblad

Tillsammans är det nya själv!

FÖRELÄSNING MED CAJSA TENGBLAD 23 MARS KL 18.00-20.00

Må bra-kunskap och livsstrategier för föräldrar.

Cajsa Tengblad har tidigare skrivit om hur vi kan hjälpa våra barn och ungdomar till en sund självbild och lagom god självkänsla.

Nu har hon skrivit den bok hon själv har saknat, en bok som inte handlar så mycket om hur vi ska bemöta våra barn, utan mer om hur vi som föräldrar, oavsett livssituation, ska ta vårt liv på allvar, leva för att må bra och få ett gott liv – och på så sätt vara positiva förebilder för våra barn.

http//www.cajsatengblad.com/

Föreläsningen sker i samverkan med studieförbundet Sensus.

https://www.svenskakyrkan.se/tjorn/cajsa-tengblad

Jag lär mig något nytt varje dag!

Som ni säkert läst i ett tidigare inlägg har alla präster och diakoner i Göteborg stift, samlats för ett stort möte i två dagar. Temat för mötet var Nåd.

Vi var i Domkyrkan och Posthotellet, det är mäktigt med så många 730 personer som sjunger på samma gång i en stor kyrka. Jag gillar verkligen gudstjänster när sången får ljuda mellan väggarna.

Vi hade innan mötet fått läst en bok av Jesper Svartvik, Förunderligt förtroende som han skrivit på uppdrag av Biskop Per Eckerdal med ämnet Nåd.

Jesper Svartvik föreläste för oss, så gjorde även Maria Ottesten som är redaktör för en ny bok som heter Nåd i Realtid, en antologi där Else Blomgren, Pekka Mellergård, Cecilia Nahnfeldt och Håkan Stenow skriver om Nåd ur olika perspektiv.

Det var mycket matnyttigt som kom fram under dagarna och för mig en hel del bekräftelse på hur jag själv tänker.

Det jag upptäckte att alla tänker inte som jag om Nåd, det visste jag egentligen men för mig är Nåd befrielse, upprättelse, hopp och förlåtelse. Det visade sig att många har en mörkare syn på Nåd som hör ihop med synd och skam. Det är något av arvet som Göteborgs stift dras med fick jag förklarat för mig.

Att prata om Nåd handlar också om Gudsbild, människosyn och bibelsyn. Och där har vi alla helt olika bilder.

Min bild av Gud är kärlek och hela tiden skapande och det genomsyrar allt jag gör. Han har också gett oss en fri vilja till att göra som vi vill. Vilket innebär att vi människor gör det som är ont, för att vi brister. Vi klarar inte av, orkar inte med att vara goda människor även om vi vill med hela oss. Vi försöker göra vårt bästa, och det duger.

Vattenfall. Foto Gustaf Hellsing. Svenska kyrkan IKON

Vattenfall. Foto Gustaf Hellsing. Svenska kyrkan IKON

Nåden finns där för oss alla, den flödar rikligt och ges till oss utan att vi förtjänar det. Det bara finns där, vi behöver inte prestera eftersom Gud älskar oss och ser oss djupt inne i våra hjärtan och ser vår strävan.

Jag gillar sången ”En fattig bonddräng” där det beskrivs så fint om vår strävan och att Gud ser det.

Står där, fattig bonddräng, invid himmelens port,
lite rädd och ledsen för de synder jag gjort.
Man ska inte supa, hålls med flickor och slåss.
Herren Gud i himlen är väl missnöjd förstås.

Men då säger Herren: Fattig bonddräng, kom hit!
Jag har sett din strävan och ditt eviga slit.
Därför, fattig bonddräng, är du välkommen här.
Därför, fattig bonddräng, ska du vara mig när.

Och jag, fattig bonddräng, står så still inför Gud,
och sen klär han på mig den mest snövita skrud.
Nu du, säger Herren är ditt arbete slut.
Nu du, fattig bonddräng nu får du vila ut.

Text: Astrid Lindgren

Jesper Svartvik pratar om Nåd som tre olika saker; Att göra rätt, Nådens kärlek och att ödmjukt vandra med Gud.

Han menar att Nåd också är handling, att göra Nåd. Han sa bland annat ”fundera inte på om du skall älska din medmänniska, handla som om du gjorde det”.

Hopp är inte ett passivt väntande, det är ett aktivt handlande i hur världen verkligen är. Vi orkar mer än vad vi tror och klarar av mer än vad vi tror. ”Hoppet är det där med fjädrar, som slår sig ner i själen och sjunger en melodi utan ord…” skriver Emily Dickinson i en dikt. Fina ord tänker jag.

Svartvik menar att när vi möts öga mot öga så uppstår både Hopp och Nåd och ett möte mellan människor. På hebreiska heter ansikte Panim. Så han säger Panim mot Panim. Ansikte mot ansikte. Då kan vi också se varandra, acceptera våra olikheter och börja samtala med varandra. I Välsignelse orden vänder Gud sitt ansikte mot oss. Vi kan se Gud i den andra människan.

Han säger att vi skall bli vän med nåden, som för många är något negativt. Men den möter oss inte bara i nederlagen den möter oss i kärleken.

När vi blir helt odugliga så blir vi mottagliga för Nåden säger Svartvik. Nådens kärlek fyller oss.

Det blev ett samtal uppe på scenen mellan Jesper Svartvik och Joel Halldorf, Stefan Eklund, Katarina Redegard, Nina Karemo och där kom det en hel del kloka ord och en del provokationer.

Bland annat att vi i kyrkan är duktiga på kärleksfulla gärningar/handlingar utåt. I den undersökning som kom torsdagen 16 mars om hur Svenska kyrkan agerat under den stora flyktingströmmen visade sig att åttiotvå procent av församlingarna varit aktiva. Vilket bevisar ovanstående uttalande. Men hur är det med oss själva, internt? Mellan olika samfund och andra religioner? Finns Nåden och kärleken där? Handen på hjärtat, där fungerar det kanske inte så bra, eller?

Jag vill avsluta med orden om att se Gud i den andre människans ansikte i alla möten oavsett med vem du möter.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström
präst

En vecka i prästens liv

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Ni kanske undrar vad en präst gör på veckorna? Det är nämligen så att vi jobbar mer än bara söndagarna. Jag tänkte berätta om min senaste vecka, som inte är riktigt slut än.

I denna vecka har det varit lite mer än vanligt, jag skall jobba 40 timmar och ha två dagar lediga. Men ibland blir det inte så, eftersom livet kommer emellan. Då får jag kompa ut de timmarna vid ett annat tillfälle.

Veckan började i måndags då jag hade ledig dag, ja så ledig blev det väl inte. Det blev lite koll på mail och några samtal med kollegor. En av dem sjukanmälde sig och eftersom jag är teamledare  (läs mellanchef) i Stenkyrka församling så är det mitt ansvar att fixa vikarie om det behövs.

Sedan ringde en mamma och ville döpa sitt barn, och undrade om jag kunde göra det. Vi pratade en stund och sedan hänvisade jag henne till pastorsexpeditionen där Linda sitter som en spindel i nätet och har koll på alla bokningarna.

Tisdag morgon var jag på jobbet strax före 9 , där var Liselott och Gunilla i full fart med att fixa fika till Liten och Stor (öppna förskolan). Strax kom de många föräldrar och barn. Jag hade passat på att boka in två dopsamtal under den tiden, då kunde ev större syskon leka en stund och också för att visa dopföräldrarna att hit kan man komma om vara om man vill. Det är härligt med små bäbisar och deras föräldrar, vi pratar dop, psalmer och jag försöker lära känna det lilla barnet och föräldern. Jag skall på kort tid skapa en kontakt, lite trygghet och hoppas att jag ger dem ett fint dop.

Naturligtvis blev det en del datortid, betala fakturor, svara på mail. Telefonen ringer om både stort och smått. Idag blev det klart att vi skall ha en John-Erik Bäckersten utställning i Stenkyrka kyrka i sommar, det gör mig glad. Fantastiska tavlor med fina kristna motiv.

Åkte hem och gick ut med hunden och fick i mig lite mat. Tillbaka till Skärhamns kyrka där vi skulle ha gudstjänst för Liten och Stor med bibelutdelning. Vi har en mycket enkel form av gudstjänst där vi sjunger samma tre sånger varje gång, ber Gud som haver och pratar lite om dagens tema, som idag var dopet. Dopfunten fylldes med vatten och dopljuset tändes och barnen fick prata om det.

Efter gudstjänsten som tar ca 20 minuter så äter vi korv och bröd som serveras i vapenhuset. I tisdags kom det 5 barn och fick sina biblar, men det var också nya ansikten som kom. Det känns bra att kunna erbjuda denna formen för gudstjänst, barnen och de vuxna är glada och det åts korv och bröd med glädje. Barnen sprang runt och utforskade kyrkan, gjorde den till sin.

På onsdagen började jag med ledningsgruppmöte och sedan tillbaka till Skärhamns församlingsgård, vi har konfirmandag. Vi har en grupp på 15 konfirmander som träffas på lov och studiedagar och idag så kom de för att prata om kärlek. Det är helt fantastiskt vilka fina samtal det blir om kärlek, relationer, bussar och allt annat. Vi hade tidigare lovat dem att idag skulle vi äta pizza, så pizza blev det. Samtidigt så har vi sopplunch kl.12, alla åt tillsammans i en glad röra. Jag hade en kort andakt innan soppan. Jag gillar när generationer möts och det är viktigt att de faktiskt gör det, det blir spännande möten. Kanske någons mormor eller farmor.

På eftermiddagen gick vi upp i kyrkan med gruppen och såg film, i Rymden finns inga känslor. Kuddar och filtar och popcorn och ett gäng ungdomar som tyst tittade.

Sedan hade jag andakt på servicehuset Tubberödshus, vi sjöng de fina gamla psalmerna och pratade om våren som tog en paus. Jag gillar äldre människor, vi pratar en stund, kramas lite och ler mot varandra. De delar med sig av sina erfarenheter, den dagen fyllde en kvinna 89 år så det var kalas i stora matsalen.

Jag åkte tillbaka för att göra iordning doplöven inför söndagens dopfest. Då skall vi lämna ut de löv som varje barn får som döps i vår församling, vi firar med Tryggare kan ingen vara, barnsånger och tårta i Stenkyrka kyrka.

På kvällen kom ett sorgehus (de människor som hör till en familj där någon dött) Vi pratade en stund om personen som dött, pratade om begravningsgudstjänsten. Hur den går till, vilka psalmer och musik de önskade.

Kaftanklänning (ungefär som den Jaana har beställt.)

Kaftanklänning (ungefär som den Jaana har beställt.)

Torsdag åkte jag till affären för att handla inför lördagens kyrkvärdsträff. Till jobbet, fikade med en kollega och pratade om påskvandringen vi skall ha. Sedan åkte jag till sömmerskan Birgitta Kjellgren som sytt en ny kaftan till mig. Och nu var den färdig, vi provade och det blir så bra. Jag använder min kaftan varje gudstjänst och på alla dop, vigslar och begravningar. Det blir tydligt vem jag är och sedan är det högtidsklädsel.

Satt en stund vid datorn, beställde stort tält och 120 m tyg som vi skall ha till påskvandringen. Kollade in lite böcker som vi kanske skall köpa in. Det finns mycket roligt som kan användas i våra verksamheter och böcker som inspirerar och fördjupar. Det behövs att fortbildas också i vardagen.

På eftermiddagen kom ett gäng damer som är med i en Luthergrupp, där vi läser texter om och av Luther och diskuterar. Vi pratade om två-regementsläran och vad är politik för mig. Vi hamnade i genteknik och skapelseberättelsen. Det är viktigt för alla tänker jag att få ta sig tid att samtala, tänka och vrida sina tankar med andra.

Fredag har jag begravning och minnesstund. Det börjar med förberedelser tidigt, griftetal skall skrivas, familjer skall träffas och begravningsbyrån och musiker skall kontaktas. Det är mycket arbete innan själva begravningsdagen. Men viktigt arbete, för mig som får gå med människor i en stund där man är som skörast. Jag får i uppgift att göra den stunden så fin som jag någonsin kan. Det blir det sista de bär med sig av den döde. Det tar på krafterna att vara där tillsammans med de sörjande. För där skall jag vara, med hela mig och min själ.

Jag lär vara trött när jag kommer hem, då blir en lång promenad med hunden bra. Där jag rensar hjärnan och finns i naturen.

På lördagen har vi vår kyrkvärdsträff, där de får träffa varandra. Jag hoppas vi kommer att få dela erfarenhet och tankar. Fundera på hur vi skall jobba tillsammans. Sedan kommer Catherine Jeppsson en skådespelerska och sångerska. Hon skall jobba tillsammans med oss med textläsning bland annat.

Dagen avslutas med god lunch, som jag ordnar för dem. Det känns bra att få skämma bort våra kyrkvärdar, de är viktiga för vårt arbete och de har en viktig uppgift.

Sedan blir det söndag, Guds dag. Då har vi dopfest i kyrkan och jag hoppas den blir fylld av föräldrar, mor och farföräldrar och barn.

Jag har världens bästa jobb och jag är så tacksam för att jag får vara med människor i alla livets skeden.  Som vi lovar när vi vigs att vi skall tjäna Gud och människorna med Guds hjälp.

Jaana Pollari Lindström
präst 

Prövningens stund

”Jag vet ej om fullare fröjd står att nå

än när läpparna skälva av gråt,

om någonsin leva så gränslöst som då,

när pannan av ångest är våt.

Jesus frestas av djävulen.

Jesus frestas av djävulen.

Då kom frestaren och sa till Jesus:

Om du är Guds son, så befall att de här stenarna blir bröd. Jesus svarade: Det står skrivet: Människan ska inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur ur Guds mun.

Sen tog djävulen honom med högst upp på tempelmuren och sa: Om du är Guds son, så kasta dig ner. Det står ju skrivet: Han ska befalla sina änglar och de ska bära dig på sina händer så att du inte stöter foten mot någon sten. Jesus sa till honom: Det står också skrivet: Du ska inte sätta, Herren din Gud, på prov.

Nu tog djävulen honom med sig upp på ett högt berg och visade honom alla riken i världen och deras härlighet och sa: Allt detta ska jag ge dig om du faller ner och tillber mig. Då sa Jesus: Gå din väg, Satan!
Matt.1:12-13 (Matt. 4:1-11)

Och ingen kom så hel och ren

Till lyckans vardagssal,

som den som var med sig själv allen

en natt i skakande kval. 

(Till smärtan – Dan Andersson)

—————————————————————-

Jag tror de flesta av oss kan känna igen oss i Dan Anderssons ord, som jag låtit omsluta berättelsen om hur Jesus frestas av Satan, och i bilden som Matteus frammanar i sin beskrivning. En beskrivning som, till skillnad mot dagens korta, karga ord ”sattes på prov av Satan” ur Markusevangeliet, ger bild och känsla – ja, smak och lukt åt Jesu vånda!

Jag tänker vidare att Dan Anderssons ord tydligt fångar innersidan av berättelsen OCH fångar hela fastans innersta väsen, en vandring i begrundan och vånda fram emot påskdagsljuset. Orden är också i stor utsträckning en bild av livets ständigt pågående brottning.

Kanske var det så också för Jesus efter de fyrtio dagarna i öknen – det vet vi inte – men vi kan ana och se att Jesus, att Gud!, redan från början går in under, in i, det mänskliga och delar vår vardag och vår verklighet.

Dialogen mellan Jesus och Satan, som återfinns i den mer fylliga texten i Matteusevangeliet är en bild av våra frestelser och vår kamp är inte främmande för Gud – Gud vet och kan i den kunskapen upprätta oss…

——————————————————

Överskriften för vår söndag är prövningens stund och dagens texter stämmer till eftertanke på en mängd olika sätt. Inte minst i den tid vi just nu lever där rykten, faktaresistens och fördomar alltmer berder ut sig.

Kanske kan en adekvat, en passande, tidsanpassad parallell till rubriken prövningen stund bli ordet källkritik…att noga pröva varifrån det vi hör, läser och ser kommer ifrån? Noga fundera över vilka syften detta kan tänkas ha och vem som sänder budskapet. Är det Satan som talar? Eller är det an sanning i ordets verkliga bemärkelse för allas bästa?

Prövningens stund…

Jesus hör rösten vid sitt dop som säger ”Detta är min älskade son” bara för att efteråt av Anden föras ut i öknen under fyrtio dagar. Här möter han djävulen – han som splittrar och river ner – och han ger honom förslag efter förslag. ”Vi skulle bli ett oslagbart par – tillsammans kan vi erövra världen. Allt du vill kan du få”

Rösten känns igen – an offer You can´t refuse – ett erbjudande omöjligt att säga nej till. Ligger lite i tiden…nu som då…men vem är avsändaren?

Men Jesus säger nej! Lyssnar inåt och väljer – han består provet.

Prövningens stund…

Varför sker detta då överhuvudtaget? Varför blir Jesus förd ut i öknen?

Kanske är det inte så svårt att se. Det handlar om, tänker jag, att han (precis som vi!) måste säga sitt ja. Människans moraliska grund ligger i friheten att välja och som sann människa måste Jesus själv avgöra vems väg han vill följa. På samma sätt som var och en av oss!

cross-207x300Jesus kamp i öknen är förutsättningen för en fortsatt vandring.

Kampen är nödvändig för den fortsatta vandringen mot Jerusalem och påsken. Och det är heller inte den enda gången som kampen står i fokus – det återkommer så sent som i Getsemane på Skärtorsdagen.

Vem är den människa som vet sin egen styrka i prövningens stund? Det vet ingen förrän hon blivit prövad – och det finns mycket som lockar och förför oss. Inte minst snabba slutsatser, snäva tolkningar, fördömanden, och förenklade verklighetsbeskrivningar…

Ansvaret för våra val – och våra övertramp – bär vi själva. Därför känner sig en människa aldrig så övergiven och utlämnad som i den stund hon inser att hon inte orkar stå emot.

Då är det tungt, då är det mörkt – men det behöver inte förbli så… Ondskan känner inte den förlåtande kärleken – men vi får ta del av den.

Psalmisten skriver: ”Till dig Herre tar jag min tillflykt – Ja, du är min klippa och min borg” Gud känner oss människor. Den som ber blir förlåten. Ingen är ensam. Ingen ska gå förlorad.

Prövningens stund…

Luther säger: Inte bara frestelsen utan också grämelsen är Satans påfund, ett sätt att skrämma människan bort från Gud.

I åkallan och svar finns nya lösningar – om vi förväntar detta – och vi kan göra det med gott mod. ”Vi har inte en överstepräst (i Jesus) som är oförmögen att känna med oss i våra svagheter, utan en räddare, som prövats på alla sätt och varit som vi…”

Den största katastrofen i våra liv är inte att vi kan falla för frestelser – utan att vi kan riskera förlora kontakten med vårt inre liv!

Men i kontakten med Gud finns alltid ett ljus vid horisonten – finns alltid en möjlighet till upprättelse och vidare liv – liv i överflöd.

I det hoppet får du och jag ta oss tid att möta och brottas med alla våra prövningar under fastetiden för att sedan åter komma ”hela och rena till lyckans vardagssal” på påskdagens morgon.

Vi ber:

Nu, Herre Jesus Kristus,

nu när det åter heter: Upp till Jerusalem!

Nu ber jag: Ta mig med! Jag har ofta genomlevt

fastan, utan att egentligen vara med. Visa vad

jag ska försaka, säg vad jag ska avstå åt min nästa.

Lär mig be litanian – fastebönen för människor i nöd.

Led mig genom ditt jordelivs sista, svåra veckor.

Låt mig stava på hemligheten: Det skedde för mig!

Ha mig till sist med på knä vid ditt kors, herre Jesus Kristus.

Amen.

Johan Ernstson,
Kyrkoherde
Svenska kyrkan Tjörn

Vill du höra den här predikan live så är du välkommen till Skärhamns kyrka kl 11:00 den 5 mars.

På liv och död

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jag heter Jaana och är präst i Svenska kyrkan Tjörn. Jag kommer att skriva här på bloggen på fredagarna om vad jag gör i mitt arbete som präst. Det är inte bara predikan på söndagarna.

Denna vecka har alla som jobbar i Svenska kyrkan Tjörn varit på Hjärt-Lung- räddnings utbildning så kallad HLR.

Att kunna rädda liv är jätteviktigt och jag tänker efter att varit iväg några timmar, så enkelt egentligen och vilken skillnad det gör för människan som får hjälpen.

Många som är yrkesverksamma får utbildning i HLR någon gång under arbetslivet, en del får den ofta. Jag tänker att HLR är färskvara och det visar sig att forskningen utvecklas och man kommer på nya metoder och sätt att göra räddningen smidigare och bättre. Bara det här med hjärtstartarna som snart finns överallt. Men kan vi använda dem?

IMG_2567

Brandkvinnan berättar pedagogiskt hur vi ska göra. Foto Jaana Pollari Lindström

Men i alla fall, i går så gick jag och ett 10 tal av mina kolleger till räddningstjänsten Tjörns lokaler i Kållekärr och där möttes vi av en brandkvinna. Hon ledde oss pedagogiskt igenom alla moment, vi fick lite hjälpmedel i form av en docka med huvud och bröst, en telefon av papp och en hjärtstartare av papp. Sedan gick vi igång.

Det blev svettigt och många skratt bland oss, och jag tänker så skönt och tryggt för mig och de andra. Nu vet jag att alla jag jobbar med har fått utbildningen och vi kan hjälpa varandra om något skulle ske.

Det vi också kom på är att det är nog bra att berätta för familjen, lära barnen och den man lever tillsammans med hur man gör.

Men om olyckan är framme så skall man göra så här;

Foto: Jaana Pollari Lindström

Foto: Jaana Pollari Lindström

Gå fram till personen som ligger på marken (om den gör det) men troligtvis så ligger personen ner någonstans.

Ropa till den, Hallå! Är du vaken?! Skaka försiktigt i axlarna. Lyssna om du hör andning, se om bröstet rör på sig.

Är ni två stycken som hittar personen, så ringer den andre 112 nu och den förste påbörjar HLR om personen inte andas.

SOS alarm frågar dig vad som hänt, var du är och skickar sedan ambulans om det behövs. De kan också leda dig genom HLR om du själv blir stressad och rädd.

Andas personen så skall du lägga den på sidan så att luftvägarna är öppna. Skulle personen inte andas så börjar ni med HLR.

HLR kurs Foto Jaana Pollari Lindström

HLR kurs Foto Jaana Pollari Lindström

Du som startar upp HLR skall ta dina händer ovanpå varandra och med handloven trycka ganska hårt mitt emellan brösten 30 gånger, det kallas kompressioner. Sedan går du upp till ansiktet, lyfter upp hakan, håller för näsan och blåser in 2 gånger. Titta på bröstet så du ser att det rör på sig.

Fortsätt sedan med kompressionerna 30 gånger och 2 inblås i munnen.

Den som är med dig skall avlösa dig med kompressionerna. Finns det en hjärtstartare i närheten springer den andre personen och hämtar den.

Hjärtstartare - den berättar precis hur du ska göra. Foto Jaana Pollari Lindström

Hjärtstartare – den berättar precis hur du ska göra. Foto Jaana Pollari Lindström

Hjärtstartaren är mycket pedagogisk. Du trycker på startknappen och sedan ger den dig fullständiga instruktioner hur du skall göra.

Lämna inte människan som ligger där ensam. Invänta räddningstjänst och ambulans.

Det är fysiskt ansträngande att ge HLR och det är nyttigt att pröva på innan. Jag hoppas verkligen att jag inte hamnar i en sådan situation, men om jag gör det, så har jag redskap för att göra skillnad på Liv och Död.

Jaana Pollari Lindström
präst Svenska kyrkan Tjörn

Svenska kyrkan Tjörn har hjärtstartare i alla sina församlingar och på pastorsexpeditionen.

Här kan du också se och läsa hur det går till med HLR.

http://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Behandlingar/Hjart-lungraddning-HLR/?ar=True

Kärlekens väg – Kyrkans sanna skatt

I dag kommer predikan från Linda Lindblad som predikar på familjemässan i Stenkyrka kyrka kl 11:00. Välkomna!

Idag ska vi börja med att tänka oss femhundra år tillbaka i tiden. Det är väldigt lång tid. 1500-talet. Den här kyrkan är nästan 200 år men innan denna så fanns det en gammal kyrka här på plats och man tror att den var från medeltiden och då närmar vi oss tiden för 500 år sedan.

Foto Magnus Aronson

Foto Magnus Aronson

Då levde en man som hette Martin. Han levde i Tyskland och han var präst. Det fanns saker i kyrkan då som han ville förändra och han skrev ner 95 teser om det. En tes är en mening, ett påstående. Det var så mycket som han ville förändra med kyrkan då. Han spikade fast dessa meningar på en kyrkdörr  – det var dåtidens anslagstavla. Det var många som inte tyckte som han.

Av de här 95 teserna, meningarna, så var det en som var extra viktig och det är den som har nummer 62! Då måste vi ju ta reda på vad den där meningen nummer 62 var för något egentligen. Jo, det var så här; Han sa att det viktigaste var en skatt.

Då behöver ju jag hämta vår skattkista som vi brukar ha med på våra gudstjänster. För visst finns det en skatt i en skattkista? Martin pratade om det som var kyrkans allra viktigaste skatt – vad kan det vara? Finns det i vår skattkista? Låt oss titta efter…..jodå här finns det något – titta här finns ju en Bibel!

Bibeln för barn. Verbum förlag.

Bibeln för barn. Verbum förlag.

En Bibeln för barn – den Bibel som jag vet att ni läser och använder i Kyrkans Hus. Det är också den Bibel som vi delar ut till alla femåringar här på Tjörn. Det här, det är den verkliga skatten, sa Martin. Det är det allra viktigaste. Kanske tycker du det är konstigt att kyrkan då hade tappat, glömt bort att Bibeln var viktigast?

Den handlar om att kyrkan då behövde gå tillbaka till det som var allra viktigast. Kyrkan hade tappat lite fokus och riktning. Det där kanske du känner igen från ditt liv? Vad är det egentligen som är det allra viktigaste i mitt och ditt liv? Vi kan fastna i små saker och tappa lite fokus.

Foto Sara Danielsson

Foto Sara Danielsson

Så finns det något mer i denna tes så vi ska se vad vi har i skattkistan….jodå, här finns en frälsarkrans. Kanske känner du igen detta armband med pärlor som hjälper oss att be. Idag så är det inte pärlorna som vi ska tänka på utan det som håller ihop dessa pärlor. Det är denna tråd som inte syns så mycket men som är ett måste för att det ska kunna bli ett armband.

Denna tråd är en bra bild för Guds nåd. Och det är Guds nåd som Martin för 500 år sedan sa att den är så viktig! Guds nåd kan vara svår att förstå men precis som tråden håller ihop pärlorna så är Guds nåd något som bär oss och håller ihop våra liv.

Alltså det Martin var noga med att säga vad det var som är det viktigaste i kyrkans liv och i tes nummer 62 står det så här;

Kyrkans sanna skatt är det allra heligaste evangeliet om Guds härlighet och nåd.

Jag tycker att Martin var klok. Den skatten vi har i kyrkan det är evangeliet och Guds nåd. Evangeliet det är de berättelser vi har i Bibeln som handlar om Jesus och de ska vi alltid återkomma till. Här finns berättelser som berättar för oss om våra liv nu – även om det har gått 2000 år.

De här 95 teserna som Martin Luther spikade upp – han var ganska ensam om att tycka att de var bra så han blev osams med den kyrkan då. Så bildades en ny kyrka, den Lutherska  kyrkan – som är vår Svenska kyrka – och det är därför vi i år firar att den lutherska kyrkan är 500 år.

Det här med att missa det som egentligen är viktigt det finns också med i bibeltexten som vi hörde. Lärjungarna Jakob och Johannes de hade tappat lite fokus på vad som var viktigast för de säger till Jesus att de vill ha de allra finaste platserna, närmast Jesus. De tänker bara på sig själva – att de ska få bli lite upphöjda. Då är Jesus tydlig med sitt svar; Om man vill vara stor då ska man vara de andras tjänare!  Den som vill vara störst ska vara de andras slav.

Jag tror att Jakob och Johannes kände sig ganska ledsna på sig själva när de hörde Jesus svar. Det är så annorlunda i Guds rike och det hade de glömt. När vi vill vara vän med Jesus då innebär det inte att vi ska sitta på en fin plats utan vi ska hjälpa människorna som finns omkring oss.

Då vandrar vi tillsammans kärlekens väg.

Vi knäpper våra händer och ber;

Tack Gud att vi får vara i din kyrka idag. Tack för skatten som är Bibeln och tack för din nåd Gud som bär oss varje dag. Amen

/Linda Lindblad
präst Svenska kyrkan Tjörn

https://www.svenskakyrkan.se/kyrkoarets-bibeltexten

—————————

I dag startar också den stora fastekampanjen ”En ko kan rädda liv” som pågår fram till påsk. Läs mer här:

https://www.svenskakyrkan.se/fastekampanjen

Satt han verkligen på axeln?

lutherelementVarifrån kommer uttrycket ”Luther på axeln”? Ja, inte är det från Martin Luther i alla fall! Utan detta är ett typiskt svenskt uttryck.

Biskop Mikael Mogren skriver i ”Dagboken – en kyrkoalmanacka” om Martin Luther och berättar (sid 115)

”I en rad svenska kyrkor tog Martin Luther rent konkret rygg på prästen när han stod i predikstolen. Det finns flera bevarade Luthermålningar som har varit monterade bakom prästen, alltså på predikstolens bakstycke. Länsstyrelsen i Västmanlands län har just beviljat tillstånd till Tillberga kyrka för att där återställa Luther i ryggen på den som står predikostolen. Det kan behöva i ett land där opinionsbildare sedan 1980-talet hävdat att Luther skulle sitta på axeln. I den gamla svenska traditionen satt inte Luther på axeln. Luther hade man i ryggen.”

Det finns massor med spännande saker att berätta och veta om Martin Luther och hans idéer som ledde till reformationen och splittringen av kyrkan.

I år är det 500 år sedan Martin Luther spikade upp sina teser, det som drog igång allt. Högtidlighållandet av detta startade i oktober när katolska kyrkan och dess påve Franciskus kom till Lund och mötte Lutherska världsförbundet. Men hela det här året kommer det att hända saker.

Här på Tjörn kommer Luther att uppmärksammas på olika sätt. Bland annat kommer flera samtalsgrupper att prata om Luther.

Nu startar två olika samtalsgruppen som har tema Luther.

Redan i kväll kan du i Rönnängs församlingshem kl 18.30 få vara med och tala om Luther under rubriken ”Luther och reformationen”. Samtalsgruppen leds av Janåke Hansson och träffas under åtta onsdagar i vår.

Den andra samtalsgruppen är i Skärhamns församlingsgård. Åtta torsdagar kl 13.00-15.00 under våren är det Rundabords-samtal om Luther under ledning av Jaana Pollari Lindström. Anmälan till henne. https://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=1564381

Läs mer om Luther och reformationsåret på Svenska kyrkans webbsida:

https://www.svenskakyrkan.se/reformationsaret2017

http://popularhistoria.se/artiklar/den-levnadsglade-luther/

/Carina Etander Rimborg
kommunikatör

Vi får aldrig glömma!!!

 

Faximil från sr.se

Faximil från sr.se

Nyheterna på radion i morse berättar att det är minnesdagen för förintelsens offer efter andra världskriget. Det har öppnat en helt ny webbsida, där skolungdomar kan ta del av levande berättelser från överlevare från lägren.

Läs och lyssna på nyheterna här>>

Det finns lite olika material på olika webbsidor. Dels är det Svenska kommittén mot antisemitism och rasism (som berättas om i nyheterna) sen är det även webbsidan Levande historia som samlar många berättelser och folkmord och övergrepp.

http://skma.se/

http://www.levandehistoria.se/

Där finns en massa material om förintelsen i samband med andra världskriget. Men där finns också material om övergrepp och förintelser som skett senare som till exempel i Rwanda.

Vi får aldrig glömma – och vi måste berätta! Vi måste hålla historien levande och vi måste komma ihåg. Utan historien så blir vi rotlösa.

Och framför allt så måste vi som kristna stå upp för alla människors lika värde! Vi måste vara ett salt i världen och ett ljus i mörkret och vi måste alltid, alltid – med Jesus blick – se den enskilda människan och hennes värde. För det sker fortfarande, mitt framför ögonen på oss, övergrepp och skiljande mellan människa och människa.

Gode Gud hjälp mig, att med din blick, se och hjälpa min medmänniska!

/Carina Etander Rimborg
kommunikatör