Brainstorm om kulturella erfarenheter och utbyten 18 maj

workshop 18 maj Sjöstugan 2017

 

Workshop 1

Vi träffas i sjöstugan i en förutsättningslös workshop, för att se vad och hur vi tillsammans kan göra för att utbyta olika kulturella erfarenheter och upplevelser. Alla är välkomna gamla som nya Tjörn och Stenungsunds bor. Vi bjuder på fika och under tiden brainstormar vi i mindre grupper om vad vi kan göra tillsammans för att skapa ett gott klimat i vårt civilsamhälle.

Dag: 18 maj
Tid: kl 18:00 – 21:00
Plats: Sjöstugan Myggenäs>>

Har ni frågor funderingar, kan ni kontakta

  • safar@ekopoolen.com
  • mona@ekopoolen.com
  • maria.eriksson1@svenskakyrkan.se
  • ahmed.salawda@tjorn.se

Detta är ett samarrangemang mellan Svenska kyrkan Tjörn, Tjörns kommun, Rädda barnen och Röda korset.

Detta är ett arrangemang ordnat av Kontaktpoolen>>

”Tror du att mamma finns?”

Linda Lindblad predikar i Klövedals kyrka kl 11:00 och på Dyrön kl 15:15. Vid gudstjänsten i Klövedals kyrka välkomnas också våra gäster från Lutherska kyrkan i Tanzania.

”Den lilla bebisen låg ganska trångt tillsammans med sin tvillingsyster i livmodern. Mammans hjärtslag slog nära dem båda och all näring och syre fick de genom navelsträngen. De var så omhändertagna. De var burna och kunde inte ha det mer ombonat där i livmodern. Så ställer den ena systern en fråga till sin syster; Tror du att mamma finns? ”

Foto: Anna Roström /Jonér

Foto: Anna Roström /Jonér

Vi är skapade av Gud och burna av Gud och omhändertagna. Vi lever i Guds evighetsblick och vi hör Guds hjärtslag. Å ändå är vi som den lilla bebisflickan att ibland frågar vi oss; om Gud finns?

När kung David skrev psalm 23 då var han förvissad om att han var buren! Förvissad och övertygad om att han fanns i Guds evighetsblick. Psalmen som vi kallar herdepsalmen tycker vi så mycket om och generationer före oss har gjort det i alla tider. Orden bär oss och styrker oss och tröstar oss. Vi i Sverige och kristna i alla länder ber och läser med i psalmisten ord. ”The Lord is my shepherd, I lack nothing.”

Det är idag psalm 23 som ska leda oss genom predikan. ”Herren är min herde, ingenting ska fattas mig” så inleds psalmen och dessa ord får bli till en livslång bön. Herren är min herde, ingenting ska fattas mig. när jag kan överlämna och överlåta allt till Gud så får jag vila i nådens hav. Omsluten och buren. Då har jag allt. Saknar ingenting.

”Han låter mig i vall på gröna ängar han låter mig vila vid lugna vatten”. Här på vår vackra ö Tjörn så finns många gröna ängar som vi får vila på. Många. Låt oss komma ihåg vem det är som har skapat dem till oss. Låt oss inte glömma Skaparen som till oss har gett de allra vackraste strandängar, åkrar och skogar. Trädskuggan en varm sommardag. Det lugna havet som ständigt omger oss. Då säger du att havet  minsann inte alltid är lugnt. Förvisso blåser det till storms ibland men där finns alltid ett inre lugn. Vid de lugna vatten finns ro. Det är samma vatten som alltid har funnits. Det ger mig perspektiv till mitt liv. När jag doppar tårna i vattnet så är det samma vatten som dinosaurierna en dag drack. Perspektiven hissnar. Allt detta har vi fått som gåva av Skaparen. Låt oss komma ihåg vem det är vi ska tacka.

”Han leder mig på rätta vägar sitt namn till ära”. Gud vill leda oss på rätta vägar för att Gud är kärlek. Igår, idag och kommande dagar, i all evighet. Vi har nu – idag på förmiddagen – har vi fått välkomna två vänner som har blivit ledda hit till oss, Msomi och Acton. Ni ska dela vårt liv under några veckor och det är gott på alla sätt. Er närvaro här påminner oss om den världsvida kyrkan, att Gud kallar människor till tro och liv över hela jorden. Guds kallelse omfamnar hela skapelsen. Vi leds i beslut i den stora vägvalen och likväl i de små. Vi får dela tro och liv och låta vår Gud leda oss som den gode herden. Och låt oss komma ihåg att en gid herde är den arbetande herde. Det är ett arbetssamt arbete att vara en god herde. Hårt kroppsarbete där man utsätts för väder, vind och faror. Herden måste arbeta för att kunna ta hand om fåren. Jesus är med oss i vår vardag, i vått och torrt.

”Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont”.  Det är trösterikt. Det kommer tider då den goda vilan på den gröna ängen blivit förbytt till en mörk dal med kyla och vilsenhet och oro. Så är det att vara människa. Att tappa fotfästet. Att vackla rejält. Att tappa riktningen i livet. Det drabbar oss och det drabbar våra nära och kära och det drabbar mänskligheten.

”Men Gud är med, Guds käpp och stav gör mig trygg”.  Symbolerna för Guds löften leder oss i det mörka och vi behöver inte frukta något ont. Vi är inte övergivna. Vi blir aldrig övergivna.

”Du smörjer mitt huvud med olja och fyller min bägare till brädden”. Orden talar om det goda. Glädjen i Gud. Lovsången. Tacksamheten. Glädjen i att vara människa. Glädjen i att tro på Gud. ”och Guds godhet och nåd ska följa mig varje dag i mitt liv”. Guds godhet ch nåd strömmar över oss. Det kan vara svårt att beskriva Guds kärlek i mitt liv. Det kan vara lika svårt som att rymma solsken i en flaska?

”Och Herrens hus ska vara mitt hem så länge jag lever”. I kyrkans liv få vi leva varje dag.

Nu får vi ta en stund i tystnad i Guds hus och sedan får vi läsa psalm 23 högt tillsammans, på vilket språk vi vill .

Jesus-och-ett-lammEn psalm av David.

Herren är min herde, ingenting skall fattas mig.
Han för mig i vall på gröna ängar,
han låter mig vila vid lugna vatten.
Han ger mig ny kraft
och leder mig på rätta vägar,
sitt namn till ära.
Inte ens i den mörkaste dal
fruktar jag något ont,
ty du är med mig,
din käpp och din stav gör mig trygg.
Du dukar ett bord för mig
i mina fienders åsyn,
du smörjer mitt huvud med olja
och fyller min bägare till brädden.
Din godhet och nåd skall följa mig
varje dag i mitt liv,
och Herrens hus skall vara mitt hem
så länge jag lever.

(Bibel 2000)

Linda Lindblad. Präst i Klövedals församling. Foto Carina Etander Rimborg

Linda Lindblad. Präst i Klövedals församling. Foto Carina Etander Rimborg

Linda Lindblad
präst

Tankar från en regnig fredag

Foto Magnus Aronson IKON

Foto Magnus Aronson IKON

Jag tänker ofta på vilken gåva det är att få arbeta som präst. Och jag är så glad och tacksam över att jag äntligen hörde kallelsen från Gud. Ni skall bara veta hur mycket han har kallat och jag ville inte lyssna. Men till slut vid 36 års ålder efter att ha prövat nästan alla yrken som fanns, så lyssnade jag och påbörjade resan till att bli präst. Det tog 5,5 år med flytt av hela familjen och en graviditet mitt i allt. Jobbigt var det och mycket slitsamt för familjen.

Men så den dagen då jag för första gången stod i Ransäter Munkfors församling och kände att alla bitar föll på plats.

Det har varit och är fantastiskt att jobba. Ingen dag är den andre lik och det är en gåva att få träffa så många människor i glädje och sorg. Mina arbetsuppgifter är som de skall vara, gudstjänst, dop, vigsel och begravning. Men de är också så mycket mer. Jag lagar mat, bakar tårtor, pratar med polis och räddningstjänst, leker med barnen, pratar med föräldrar och sorgehus. Får vara med i de skiftande sammanhang och jag lär mig något varje dag. Om livet och om mig själv.

Jag tänker det är en förutsättning för att kunna fungera som människa och präst att jag faktiskt är gott grundad i mig själv, vet vem jag är och hur jag fungerar. Vad som triggar igång mig och vilka mina starka och svaga sidor är. Men jag tänker också, jag är inte bara jag av mig själv, jag finns i ett sammanhang med många andra och Gud finns med mig. Han utsätter inte mig för mer än vad jag klarar av.

Vi säger när vi vigs till präster, att vi skall vara människorna till hjälp, sprida evangelium, men med Guds hjälp och vi skall göra så gott vi kan.

Under veckan har vi haft en del möten, församlingsråd, präster och musiker och ledningsgrupp. Det är nödvändigt att samtala ofta, för att kunna informera, diskutera och lära känna varandra för att få Svenska kyrkan Tjörn att fungera. Vi kan ju inte gissa vad vi tycker och tänker.

Många saker kom upp som är viktigt för oss och för alla som bor och vistas här på Tjörn. Vi kommer att manifestera att det är Pridevecka i Göteborg här i maj, genom olika aktiviteter och genom att hissa regnbågsflaggan.

Som symboliserar människors lika värde, precis som vår Svenska kyrka flagga gör. Vi är alla lika värda, alla oändligt älskade, unika och värdefulla. Det är viktigt att stå upp för det, för de som behöver en röst. Det är evangelium.

Nu på söndag skall konfirmanderna ha sin redovisning kl.11 i Skärhamns kyrka. De kommer att leda en högmässa nästan alldeles själva, jag läser instiftelseorden och är med och stöttar i den liturgiska sången.

Under lägret har de förberett en predikan, temat är för söndagen, Den gode herden. De har skrivit en förbön. Och de har tagit ut de psalmer vi skall sjunga.

Förra årets onfirmander i Skärhamn/Stenkyrka 2016. Foto: Jaana Pollari Lindström

Förra årets onfirmander i Skärhamn/Stenkyrka 2016. Foto: Jaana Pollari Lindström

Konfirmanderna gillar verkligen den nya mässmusiken ( serie D ) Vi har sjungit Gloria, gloria, gloria, äran är din många gånger. Så den kommer att dyka upp både nu på söndag och nästa söndag 7/5 då det är konfirmation i Stenkyrka kyrka.

Jag hoppas ni kommer till kyrkan nu på söndag, för att se ungdomarna leda gudstjänsten. Det kommer att bli så bra och de är duktiga.

Vi måste våga ge dem plats och få göra, inte bara prata om att släppa in ungdomarna i kyrkan.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström
präst

Kan du tänka dig att övningsköra med en nyanländ?

Övningskör

Övningskör

För att komma in i det svenska samhället, och speciellt när man bor på en plats som Tjörn, är det viktigt att ha ett körkort. Många av våra nyanlända vill därför väldigt gärna övningsköra och vi efterlyser nu personer som kan hjälpa till som handledare och ta sig an en person att övningsköra med. Många har körkort från sina hemländer och är alltså inte nybörjare, men behöver lära sig köra i Sverige.

Undervisningen sker på svenska, och tiden i bilen är ett bra tillfälle att lära känna någon, och blir en pusselbit i vårt integrationsarbete.

Svenska kyrkans projekt Kontaktpoolen betalar kursen man måste gå för att bli handledare och få övningsköra med en person.

Vi står även för milersättning vid tillfällena när ni är ute och kör.

Är du intresserad, kontakt diakon Maria Eriksson för mer information. Tel 0733-230515 eller maria.eriksson1@svenskakyrkan.se

Man måste tok-älska konfirmanderna!

Nu är det dags igen för konfirmationsläger, eller konfaläger som vi säger. Vi skriver listor, gör program och packar.

Att åka på läger med ungdomarna är bland det roligaste och jobbigaste som finns. Långa dagar och ibland även långa nätter.

Vi som åker på läger nummer två under konfirmandtiden är Lovkonfagruppen som håller till i Skärhamn. Denna grupp har träffats på helger när de haft lov. De är femton stycken ungdomar.

Vi har jobbat mycket med gudstjänst i denna grupp, de får gå i gudstjänst varje gång vi träffas och vi har förklarat och pratar om gudstjänsten varje gång. På skärtorsdagen så dramatiserade gruppen evangelietexten om nattvardens instiftande.

När de gick i gudstjänsten på Påskdagen så kunde jag se vad det betyder att förstå högmässan vad gudstjänsten gör med dem. De satt och följde med i agendan, visste när de skulle stå och sitta. När det blev nattvarden så var det helt naturligt för dem att gå fram och ta emot. Jag hade inte sagt något om det. Jag blir så glad när jag ser att det berör dem och att de förstår mer än vad de gjorde när de började.

Så jag tänker att har de fått något med sig av denna tid i kyrkan, så är det gudstjänster och det kanske innebär att de frivilligt går eller åtminstonne när de är i kyrkan känner sig bekväma och trygga.

Men åter till lägret, vi var iväg i höstas då vi inte kände varandra så bra, så detta läger blir något helt annat.

Konfirmander i Skärhamn/Stenkyrka 2016. Foto: Jaana Pollari Lindström

Konfirmander i Skärhamn/Stenkyrka 2016. Foto: Jaana Pollari Lindström

Vi skall åka till Lysestrand som är en scoutgård utanför Lysekil vid havet. På detta läger kommer vi jobba mycket med deras redovisning. Som vi lagt en söndag innan själva konfirmationen. De skall få ansvara för och leda en högmässa. De gör alla moment själva, utom instiftelseorden och förlåtelsen som jag gör. Men de skall skriva förbön, predika, välja psalmer och sjunga liturgin.

Ett mycket bra sätt att redovisa sin konfatid tänker jag. Och det blir så bra.

Vi kommer också döpa en av ungdomarna som inte är döpt. Det blir en alldeles speciell händelse för gruppen. De skall få medverka till att läsa texter, vara med och göra handpåläggning vid befrielsebönen och välja psalmer. Efter dopet skall vi fira med trerätters finmiddag. Det blir ett minne för livet för hela gruppen.

Sedan blir det plats för lek, utomhusaktiviteter, filmmys och god mat.

Vi hoppas att det blir ett bra läger för alla, även om vi vuxna och unga ledare får sova lite för litet.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Men för att kunna göra detta år efter år, så måste man tok-älska konfirmanderna och det gör vi alla som har med dem att göra. De ger oss och varandra så mycket och vi hoppas också vi sått ett litet frö hos dem om att Svenska kyrkan är ett ställe dit de vill tillbaka till.

Jaana Pollari Lindström
präst

————————————————-

Snart är det dags för nästa grupp att anmäla sig till konfirmation. I slutet av april kommer alla familjer med en 14-åring att få en inbjudan och senare kommer en folder. Det går också att läsa på vår webbsida, som vi kommer att uppdatera med information så snart de olika alternativen är klara.

https://www.svenskakyrkan.se/tjorn/konfirmation

Stilla veckan? Eller…

Usch så veckorna bara rusar iväg och nästa vecka går vi in i Stilla veckan….ja stilla det vet jag väl inte om den är för oss kyrkfolk.

Jag har passionsandakter, skärtorsdagsmässa, långfredagsgudstjänst och Påskdagsmässa och så klämmer jag in lite möten och annat skoj.

Men så här är det vid våra stora högtider som jul och påsk. Och det är roligt att få vara med.

Ett tips till dig som är lite intresserad, följ med i kyrkan under hela passionsberättelsen, från Palmsöndagen till Påskdagen. Det gör något med oss när vi går i kyrkan nästan varje dag, få lyssna till de gamla texterna och följa med i Påskens drama.

https://www.svenskakyrkan.se/tjorn/kalender

För det är verkligen ett drama, med sorg och glädje, svek och stora känslor, rädslor och ilska.

Varje person som finns med i dramat är värd en berättelse, och jag undrar hur de som var med tänkte. Vi får veta mycket om Jesus, men vad tänkte hans mamma, soldaten, Pontius Pilatus? Hur är deras berättelse, vad var det som gjorde att de fanns med just där och då?

Denna vecka har vi haft vår påskvandring med alla sinnen, och den blev så bra. Vi har haft nästan alla klasser från Skärhamns skola och även hela vårt stora arbetslag.

Barnen övar sig på att vara tysta när de går, så de kan uppleva med sina andra sinnen och det går faktiskt jättebra. Att vara tyst är svårt, både för barn och vuxna.

Vi lever i ett samhälle med mycket ljud överallt, och tystnaden blir en bristvara. Jag funderar ofta på när jag möter människor vid havet eller i skogen som går med hörlurar på sig, med musik eller bok som de lyssnar på. Varför vill de inte lyssna på ljuden som finns därute, havets brus, koltrasten som sjunger eller bara det stilla suset av träd.

I kyrkan under vandringen försöker barnen vara tysta och till slut så kapitulerar de inför att det är skönt att bara sitta eller ligga tysta tillsammans. Då kan de höra havet och vinden utanför kyrkan, den stora klockan som tickar i hörnet och fåglarna.

Vi får också roliga kommentarer om vandringen och berättelsen om Jesus sista dagar.

  • Han dog eftersom det var så tråkigt att hänga på korset.
  • Eller så svalt han ihjäl.
  • Var Jesus gammal?
  • Finns han idag?
  • Varför ligger det ett öra i det gröna rummet?

Det som också slår mig att barnen är så nyfikna på kyrkorummet och de saker som finns där. De tittar och frågar och vi svarar. Jag inbjuder lärarna med sina klasser att komma till oss och få en guidning av kyrkan.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Egentligen har vi så mycket gratis bara av att få visa kyrkan, det stora rummet som rymmer så mycket. Där vi firar livet i alla dess former.

Och just nu så är vi i påskens drama.

Jaana Pollari Lindström
präst

Tjörn i våra hjärtan – tema Integration 6 april

 Tjörn i våra hjärtan. Tema Integration.

kl. 18:00 – 20:00

Hur är det att flytta till Tjörn? Vi får möta nya och gamla Tjörnbor som berättar. Sång och musik. ”Heta stolen” och doft och smak från mellanöstern.

Torsdagen den 6 april 2017 i Klövedals församlingshem. Fika från kl 18.00. Programmet börjar kl 19.00. Fri entré.

Maria Eriksson, diakon

Här hittar du alla våra kyrkor.

Här hittar du alla våra kyrkor.

 

Påskvandring för skolorna

Påskliljor. Foto: Anna Skoog

Påskliljor. Foto: Anna Skoog

Om några veckor är det påsk och för oss i kyrkan så är det den största högtiden förutom jul förstås. Påsken är en berättelse om liv och död.

Många församlingar gör därför en påskvandring för barn och vuxna eftersom berättelsen är så tacksam. Det finns många olika personer i den, en del otäcka, en del svaga, en del rädda, ja som vi människor är mest.

Vandringarna kan se olika ut beroende på vilka resurser man har och hur möjligheterna  för lokaler är.

Svenska kyrkan Tjörn har också vandringar. I Kållekärr vid Kyrkans Hus så är alla skolbarnen från Kållekärrs skola inbjuden till vandring. Lika så i Rönnängs kyrka där samarbetet med skolorna är bra.

Ibland samarbetar vi med andra samfund som finns lokalt, samhällena är små och barn och unga finns ofta i flera olika kyrkor.

I Skärhamns kyrka skall vi ha en påskvandring med och för alla sinnen. I dag så börjar vi bygga om inne i kyrkan, där det skall bli fyra olika rum, fyllda med saker som man kan lukta på, smaka på, känna på och se.

Vi har bjudit in Skärhamns skola och vi är så glada för att alla klasser kommer till oss.  Naturligtvis skall barn och vuxna i våra verksamheter få gå vandringen.

Vandringen går till så att barnen följer fotspår som de hittar när de kommer in i kyrkan, de skall följa dem tills de kommer upp till koret. Där får de sitta ner och sedan får de berätta vad de upplevt.

Men nu kommer det svåra, de får inte prata!

Och det är verkligen svårt idag, att vara tyst. Vi fylls hela tiden med massor av ljud, information, musik, det är nästan aldrig tyst.

Därför blir det en utmaning att gå tyst genom rummen och uppleva med de andra sinnena.

Det brukar gå jättebra och då blir det ännu viktigare när de sedan får prata om sin upplevelse.

Den här vandringen passar alla slags människor, även om man har en annan religion. Jag har tidigare haft vandring för muslimska män, vi hade en mycket gott samtal efter vandringen.

Föräldrar och små barn, unga vuxna, våra kyrktanter, ja alla får gå vandringen.

Sen är vi redo för att gå in i Stilla veckan, med kanske ett helt annat perspektiv och förståelse för vad som händer med Jesus under hans sista dagar i livet. Och då kan vi verkligen glädjas över uppståndelsen, där livet vann över döden, en gång för alla.

Ljuset finns hos oss alla hela tiden, även i det mörkaste mörker.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström- Präst i Svenska kyrkan Tjörn, Stenkyrka församling.

Jaana Pollari Lindström
präst 

Hur ser vi på de unga?

Amanda Carlshamre Foto Desirée Widell

Amanda Carlshamre Foto Desirée Widell

I senaste numret av Kyrkans Tidning (23 mars 2017) skriver Amanda Carlshamre, ordförande för Svenska Kyrkans Unga, om deras kamp för att tas på allvar och att hela tiden behöva försvara sin existens för de vuxna i kyrkan.

Så här skriver Amanda:

Vi ska inte behöva försvara oss gentemot vuxna

Svenska Kyrkans Unga ryter ifrån. Bered en väg för unga, stötta, möjliggör och ge plats på ungas villkor.

I tre år har jag fört samtal med unga engagerade människor i Svenska kyrkan, medlemmar i Svenska Kyrkans Unga, som är stolta över sin organisation och all den fantastiska verksamhet som bedrivs runtom i församlingar och stift av och för barn och unga.

En fråga som däremot återkommer är hur vi ska orka ”försvara” organisationen gentemot vuxna. Låter det knäppt? Det är det. Så nu ryter vi ifrån.

Svenska Kyrkans Unga har 14 000 medlemmar. Vi ordnar läger, utbildningar, påverkar varandra och andra, har mötesplatser för fördjupning, möjliggör för unga att ta ansvar, fostrar i demokratiska processer, har pedagogiska material för att tala tro och är en plats där unga människor tillsammans får dela och upptäcka tro.

Svenska Kyrkans Unga växer, vi blir fler! Vi är en barn- och ungdomsorganisation i rörelse – precis som barn och unga. Runtom i stiften finns vuxna som kanske har en bakgrund i Svenska Kyrkans Unga, Kyrkans Ungdom eller Ansgarsförbundet.

Svenska Kyrkans Unga är inte Kyrkans ungdom eller Ansgarsförbundet och ska inte heller vara det. Vi är den organisation dagens medlemmar gör oss till, vilket gör att vårt fokus ändras. Just nu har vi en treårig diakonal satsning där syftet är att uppmuntra våra medlemmar och lokalavdelningar att engagera sig för att tjäna Gud, varandra och sig själva.

Vi har en bibelpodcast och pedagogiska sätt för att tala tro och har nyligen tagit fram en bok för unga om vem Martin Luther var. Vi är och har varit remissinstans kring både kyrkohandboksförslaget och fastighetsutredningen och skapar strukturer där unga får ta ansvar, blir lyssnade på och får påverka.

Vi gör inte verksamhet för framtiden, vi är precis lika mycket dagens kyrka som den som har arbetat i församling i 30 år, men berättelserna om hur svårarbetat det är och kan vara i församlingar och stift når mig ofta. Det är sorgligt att det finns en sådan misstro gentemot barn och unga att maktmissbruk får fortgå.

Berättelser om hur vuxna är ”rädda att släppa iväg ungdomarna på distriktsläger ensamma” har vi hanterat. Likaså får vi, inte sällan, punktmarkera där de unga upplever att de överbeskyddas istället för att skjutsas fram och inte får plats att växa och utmanas.

Så bered en väg för unga, stötta, möjliggör och ge plats på ungas villkor. Församlingar växer och förutsättningar förändras men vår metod möjliggör för unga att själva ta ansvar i församlingen. Uppmuntra alla initiativ som tas av unga för en kyrka som får följa en hela livet. Ibland görs det väldigt svårt för oss och vi ska inte behöva kämpa för att få plats i vår kyrka.

Om du har förväntningar på eller idéer om Svenska Kyrkans Unga som du inte tycker uppfylls eller hanteras i dagsläget? Hör gärna av dig till mig så tar vi ett samtal om det men motarbeta inte Svenska Kyrkans Unga som är en samlad röst för barn och unga i Svenska kyrkan.

Svenska kyrkan behöver Svenska Kyrkans Unga! Och Svenska kyrkan ska vara stolt över Svenska Kyrkans Unga! Vi är en organisation som andra barn- och ungdomsorganisationer tittar på när det kommer till inkludering, påverkan och demokrati på kristen värdegrund. Ni bör också vara stolta över de tusentals unga människor som varje vecka engagerar sig i Svenska kyrkan för att tjäna varandra och för att tjäna Gud.

Amanda Carlshamre
Förbundsordförande Svenska Kyrkans Unga

Här kan du hitta mer information och länkar till allt som Amanda skriver om finns i Svenska Kyrkans Unga>>

Svenska Kyrkans Unga arbetar också aktivt med att få in unga i beslutande organ och lyfta ungdomsfrågorna där. Inför kyrkovalet är det viktigt att tänka på hur de ungas röster får höras och ta plats.

Hos Svenska kyrkan Tjörn finns unga med i på många ställen. Bland annat som unga ledare bland konfirmanderna. I Kyrkans Hus i Kållekärr så kommer nästan alla skolbarn till församlingshemmet under veckan i olika verksamheter. Det finns barn och ungdomskörer. Och Svenska kyrkan Tjörn har också just startat ett ungdomsprojekt som handlar om att se vad som görs och kan göras för de ungdomar som inte finns med i någon regelbunden verksamhet på ön.

Jag håller helt med Amanda Carlshamre – ungdomarna är inte bara vår framtid – de är också vårt NU.

/Carina Etander Rimborg
kommunikatör

 

Rocka sockorna i dag!

Rocka sockorna. Bild Royne Mercurio

Rocka sockorna. Bild Royne Mercurio

Vi kör en repris på förra årets blogg

 – lika giltigt då som nu! Rocka sockorna!

ROCKA SOCKARNA                                                                      

Idag är det Internationella Downs syndromdagen – den 21 mars.

Ska varje dag vara en "Rocka socka" - dag? Foto: Carina Etander Rimborg

Ska varje dag vara en ”Rocka socka” – dag? Foto: Carina Etander Rimborg

Det är inte en dag tagen ur luften, för med Downs syndrom har det 21:a kromosomparet en extra kromosom, alltså 21/3. Detta är dagen då vi uppmärksammar alla de människor som lever med ”det lilla extra”, som vi ofta kärleksfullt uttrycker det.

Denna dag hyllar vi dessa underbara människor som tillför vardagen och verkligheten så mycket. En viktig dag för att också i ett större perspektiv visa på att annorlunda är bra och en viktig ingrediens i en värld som tenderar att bli alltmer strömlinjeformad.

Dessa människor bidrar till en bättre och mänskligare värld. De bidrar på sätt som vi normalstörda (ja, vi kallar oss så, vi som lever i dess närhet utan den extra kromosomen – vem är normal egentligen?) – de bidrar på sätt som vi aldrig ens kunnat tänka.

Underbara, spontana, prestigeslösa och med massor av klockren klokskap finns de här för att visa oss hur vi ska hantera varandra på ett bra och omsorgsfullt sätt OCH de lär oss att inte vara ”rädda” för det som är på andra sätt, det som inte är som jag, det som är annorlunda.

Samtidigt som det jag skrivit är sant, så är sanningen ”bred” om vad Downs syndrom innebär, att säga att nån bär Downs syndrom är ungefär ett lika uttömande som att säga att någon är svensk. Vi är alla olika!

Idag firar vi olikheterna och vi firar att det är bra med många olika uttryck och perspektiv. Det annorlunda är bra och behövs för att världen ska bli en mindre kylig och en bättre och mer mångfasetterat kärleksfull plats att vistas i.

Vi firar idag genom att ”Rocka sockarna”, det vill säga att vi tydliggör symboliskt behovet av olikhet genom att bära olika (färg/form/fason) sockar.

Och jag tänker, i förlängningen, att som kyrka skulle vi kanske bära olika sockar varje dag? Det stämmer till eftertanke!

Johan Ernstson

Kyrkoherde

Svenska kyrkan Tjörn