Tvivlet slår till mitt i vardagsslitet


1013273.fiske-438

Efter påskens triumf erbjuder denna söndag en annan ton. Det trosvissa jublet som ju naturligtvis dominerar påsken har lagt sig – nu får tron möta vardagsverkligheten.

Lärjungarna är tillbaka i sin vardag igen. Hur ska vi vara påskens vittnen i vår vardag? I evangelietexten får vi vara med vid ett fiskafänge vid Tiberias sjö. Jesus dyker oanmäld upp hos sina vänner på stranden ”men lärjungarna förstod inte att det var han”, berättar evangeliet  – och samtidigt – ”de förstod att det var Herren”, men vågade inte fråga. Lite vankelmodigt, lite oklart, lite osäkert…

Tvivlet är inget vi talat särskilt högt om i kyrkan. Inte ofta. Men dagens text, med de lite villrådiga lärjungarna, ger oss anledning att fundera över tvivlet. Det är angeläget. För tvivlet är en väsentlig del av tron. Vi måste ta varandras och vårt eget tvivel på allvar – först då kan tron bli sann, ärlig och grundad i mig själv.

Att vittna om en tro som inte också rymmer tvivel kan tendera att bli tomma ord – kan lätt uppfattas som en läpparnas bekännelse. Tvivlet måste alltid tas på allvar i en församling som vill vara mänsklig och leva sitt liv mitt i vardagen. Finns det något mänskligare än tro – och tvivel?

Kyrkan
En båt är ofta symbol för kyrkan. Många i kyrkan – runt om i den världsvida kyrkans församlingar – sliter hårt vid årorna. Det är förtroendevalda och det är anställda, och många frivilliga. Man kämpar vid årorna så att svetten lackar. Och ändå känns det ofta som att man inte kommer någonstans.

Näten kastas ut på nya platser. Man provar nya redskap, nya metoder. Men det är ändå klent med fångsten. ”Vi blir bara färre och färre medlemmar, allt färre döper sina barn och färre kommer till gudstjänsterna…”

Det kan lätt kännas lite tröttsamt. Många segar sig fram. Orken, inspirationen och framtidstron tryter…

Världen
Om det känns dystert omkring vår älskade kyrka så är det inte bättre när vi höjer blicken och ser vår värld. Gapet mellan de som har och de som inte har vidgas. Många trampas ner i ofattbar fattigdom och livslång kamp för att överleva. Svälten är som en cancersvulst i mänsklighetens kropp, hoten mot freden kastar sin långa skugga – och ständiga utbrott av död och elände i nya krig. Vi lider just nu bland annat med Syriens folk.

Samhället
Och vårt eget samhälle. Omvårdnaden av våra gamla, en skola för alla att växa och utvecklas i, ett bra mottagande av nya svenskar, en väl fungerande sjukvård. Allt det vi så hett eftertraktar. Men det finns anledning till oro också här. Välfärden, jämställdheten och allas lika värde är ständigt hotat också i vår närhet. Det finns allvarliga hål i våra skyddsnät – människor drabbas.

Det är om detta som söndagens text och tema handlar.

Många av oss är slitna av arbete och ansvar. Det är lätt att identifiera sig med lärjungarna i båten som är märkta av nattens lönlösa slit. ”Hur ska vi få mat på bordet, hur ska jag räcka till, hur ska det gå…? Med vår värld och med vårt eget samhälle – och vår älskade kyrka?”   Ja, det tycks riktigt långt till gryningen. Men den kommer – och i gryningen ger oss Gud nya perspektiv, vi ser plötsligt nya möjligheter.

Jesus kommer till sina vänner en morgon.
I Guds rike är det alltid morgon. Och varje dag bär på sina egna och helt nya möjligheter. När mörkret övergår i ljus så står han mitt ibland dem – och helt nära oss nutida lärjungar.

I gryningen kommer han oss till mötes.
Kanske på ett särskilt sätt efter en sömnlös natt. Här kommer han till vännerna efter en hel natts fruktlöst hårt arbete. Tron kommer, eller återkommer, eller blir tydligare, får ny klang – inte sällan när mörkret blir till ljus, när tunga nätter i våra liv går mot dag. Många kan vittna om gudsnärheten i dessa timmar.

Jo, så är det. Gud kommer oss till mötes från framtiden, varje morgon. Vår tro säger oss att det förklarande ljuset, den nya energin och arbetsglädjen, det förnyade hoppet om en rättvis värld och upprättade människor – stavas Jesus.

Påsken har just berättat det för oss. Jesus har gått genom det största mörkret av svek, har varit djupare nere i ifrågasättande och tvivel, känt en tyngre trötthet och uppgivenhet än vad vi varit i närheten av.

När han säger till sina vänner: ”Mina barn” och när han som första frågar undrar: ”Har ni ingen fisk?”, avslöjar han sig.
Han är vår vän och som sådan delar han sina lärjungars besvikelse och oro att inte få mat för dagen. Han bryr sig först och främst om det självklara.

Vår Gud kommer inte till oss med ett himmelsblått perspektiv – utan inifrån det djupt mänskliga. Jesu omsorg om dig och mig är född ur delad erfarenhet av liv. Och blir därför så verklighetsförankrad och krass: ”Har ni ingen fisk?” Kristen tro handlar om att tyda livet – inte att lägga till. Eller som den gamle ärkebiskopen Nathan Söderblom sa:
”Kristendomen är ej en grav att vårda utan ett liv att leva i världen”.   Den uppståndne möter i det vanliga. Det är en befriande sanning. Han är nära i vardagens uppgifter.

Jag behöver inte göra mig till som kristen. Jag ska inte låtsas tro mer än jag gör. Jag behöver inte bli någon annan.

Tro är ingen teater. Att bära hoppet om trons förändrande kraft vidare till medmänniskan kräver inte skola och akademiska poäng. Troligen är det inte prat eller många ord som gör skillnad. Ofta når den goda gärningen längre än ord. Att vittna kan vara modet att handla. Ibland kan det vara viktigt att säga: Jag är kristen.

Gud kommer oss till mötes. Det finns en gryning efter den mörkaste natt. Inte ens de hemskaste saker eller vår egen död kan förändra det. Den uppståndne kommer till oss i gryningen.   Det är med tron som med demokrati – den måste hela tiden tillkämpas. Liksom mänskliga rättigheter – eller kärleken i en relation. Det är inget som är givet – en gång för alla. Utan något som måste vårdas, bearbetas och ständigt stärkas.

Ett väl beprövat sätt att vårda tron är att dela måltiden – den som dukas upp på stranden vid Tiberiassjön eller i en kyrka nära dig.
Jesus säger: ”Kom och ät”.

Mats Hermansson
domprost i Visby             

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.