-Hur många språk kan du? Jag blir lite överrumplad över frågan och dröjer på svaret.
-Jag talar svenska. Är ju trots allt mitt modersmål. Sedan kan jag väl engelska ganska bra, svarar jag dröjande
-Ja, men du bor ju i Österrike, då kan du väl tyska också?
-Nja….så mycket tyska kan jag nog tyvärr inte. Jag dröjer på svaret. Skäms lite över att jag inte lärt mig mer på snart fem år.
När vi skiljs åt funderar jag vidare. Hur många språk kan jag egentligen? Och vad är ett språk? Det är ju så mycket mer än bara orden som sägs. Nyanserna, meningen i dem spelar roll. Jag tar mig fram på tyska. Kan fråga efter vägen, beställa mat på restaurangen. Prata om vädret. Men när språket skall fyllas med mening. Bli levande, så sviker orden mig och dör. Känsligheten finns inte där.
Men engelska då? Läser ju både romaner och kurslitteratur på detta språk. Det kan jag väl? Men nej, även här sviker språket mig. Orden blir trubbiga. Det blir svart eller vitt och nyanser och skiftningar går förlorade.
Det är först när jag talar mitt hjärtas språk, mitt modersmål, som orden blir levande, får liv. Som jag verkligen kan förklara vad jag menar. Som jag kan göra mig förstådd.
Eller är det alltid så? Att när vi talar samma språk så förstår vi varandra?
Vi talar båda svenska. Den upprörde mannen och jag. Har samma modersmål. Ändå förstår vi inte varandra. Vi talar förbi varandra. Jag biter tillbaka de hårda ord som bränner på min tunga. Tystnar. Börjar lyssna. Vad säger han?? Varför förstår han inte? Hör han inte vad jag säger? Sakta börjar jag inse. Vi kanske använder samma ord, men vi menar helt olika saker. Vi lägger helt olika värderingar i orden. Det där ordet som för mig uttryckte uppskattning och glädje, var för honom nedvärderande, överlägset, fel. Vi äger samma ord, säger samma ord, men talar inte samma språk.
Vilket språk talar Gud? Med vilka ord talar Gud till mig? Jag förbereder predikan och letar efter orden. Var hittar jag orden som beskriver det jag vill säga? Som fångar höjd och bredd. Som tränger ner i djupet? Som blir levande och skapar liv? Vilket språk skall jag använda? Vilket språk talar Gud?
Vi tittar på varandra. Den förut så upprörde mannen lugnar ner sig. Börjar lyssna. Vi frågar varandra vad vi menar med våra ord. Ber varandra förklara. Samtalet fylls med innehåll i takt med att orden får struktur och mening. Nyanser och färgskiftningar. Vi delar inte längre bara samma språk, utan även samma värld. Orden används inte längre som vapen för att tvinga, utan som verktyg för att skapa. Orden får liv och börjar leva.
Hur många språk kan jag?
Hur många språk kan Gud?
Med vilka ord talar Gud till mig? Jag lyssnar, försöker förstå. Sakta trevar jag mig fram. Ber om förklaringar. Mitt liv fylls med innehåll i takt med att Guds ord får struktur och mening. Orden slår rot, får liv, växer och jag växer med dem, med det levande ordet. Det som ger nyans, färg och struktur till mitt liv.
Hur många språk kan du?
________________________
Maria Scharffenberg, kyrkoherde