Gåvan vi bär

En kvinna kommer fram till Jesus och häller ut en hel flaska dyrbar balsam över hans huvud. Så står det i Markusevangliet i en av texterna för andra söndagen i fastan. Några i omgivningen blir förargade och tycker att kvinnan slösar, hon borde ha sålt flaskan och gett pengarna till de fattiga istället.

Om vi bortser från det faktum, att alla som någon gång haft en tonårsdotter vet exakt vad slöseri med balsam är, så tror jag att vi alla kan känna igen oss i texten. Vi anstränger oss och gör vårt yttersta men det är alltid någon som säger ”Varför gjorde du så här? Kunde du inte ha gjort så här i stället?” Antingen får vi höra att vi ansträngt oss för mycket – överdrivit – eller ansträngt oss för lite, varit snåla helt enkelt. Eller varför inte bara helt enkelt gjort fel. Och antingen blir vi då arga och svarar kanske något snäsigt, eller så lommar vi kanske därifrån med svansen mellan benen. Kanske dröjer det då också ett litet tag, eller rentav en längre tid, innan vi försöker anstränga oss igen.

Men – och nu kommer det fina i kråksången – i texten får ”ifrågasättarna” en tillrättavisning av Jesus. ”Låt kvinnan vara! Varför gör ni henne ledsen”, säger han. Han tar emot hennes gåva, han säger inte att den är fel, för dyr eller för onödig. Han tar emot det hon vill ge, för han förstår att hon gjort sitt allra bästa. Jag tror att det är precis så Gud fungerar. Gud säger inte ”du ber fel”, ”du gör fel” eller ”du är fel” när vi kommer till Gud med vår uppriktiga gåva. Gud säger ”Tack för att du har ansträngt dig”. Ja, jag tror att det är precis så.

Gud vet att det inte alltid är så förjordat lätt att vara människa och kämpa med sin relation till Gud, kämpa med sin tro.  Gud tar emot oss, Gud tar emot vår tro och Gud tar emot vår kärlek. Vi behöver inte vara oroliga för att formulera oss fel eller bete oss fel i vår kontakt med Gud. Så länge vi gör vårt bästa och kommer till Gud i kärlek så tar Gud emot oss med öppna armar. För vi ska komma ihåg att den som söker Gud egentligen redan har hittat Gud. Redan i viljan att söka Gud finns Gud.

Krångligare än så behöver det inte vara. Om vi sedan kommer och överöser Gud med vår allra dyraste balsam från parfymaffären på Fina gatan eller om vi har köpt en tvåliters balsamflaska för 10 kronor på Billiga Varor– det spelar absolut ingen roll. Och är inte det alldeles fantastiskt? Jag tycker det!

Kjell Dellert, präst