Att riva ner torn


De trodde att lärjungarna var berusade.
Det säger något, eller hur?
Folket i Jerusalem såg på spektaklet med nyfikenhet och förbluffning, men också avståndstagande och kanske till och med äckel. De skrattade åt dem, gjorde sig lustiga, medan andra undrade hur det kom sig att galiléerna plötsligt pratade en massa andra språk.

Inte ens då hade vi människor ord för det vi inte förstår.

Ibland funderar jag på om det är det som berättelsen om Babels torn handlar om. Människorna kunde prata om de stora tingen, de ting som ligger utanför här och nu, allt det där vi kallar andligt och religiöst, men de använde sitt språk till att bygga världslig rikedom och makt. De utnyttjade det religiösa språket för att bygga en hierarki, ett väldigt torn. Och när det hände tänkte sig människorna att makt var viktigare än rättvisa, hierarkier viktigare än liv. Och deras egna ambitiösa projekt viktigare än Gud.

I motsats till det handlar pingsten om att gå bortom våra språk och olika erfarenheter för att bindas samman av Guds ande till att berätta om en annan framtid – en där Jesus för alltid har besegrat makter och herravälden, där döden har mist sitt grepp. När pingstens under drabbar lärjungarna och de andra blir det inte språk och hudfärg och bakgrund som förenar, det blir helig Ande och livet som skänkts genom Jesus.

Det är svårt att förstå. Och även idag skrattas det åt dem som förkunnar allas lika värde, åt dem som förkunnar att Jesus gav sitt liv för hela mänskligheten. Men att förkunna det är att vara sann mot Jesus Kristus, som konstant tog den förtrycktes sida. Det är att vara sann mot helig Ande, som förenar människorna. Det är att vara sann mot Gud Fader själv, som skapade oss alla till sin avbild.

Det går faktiskt inte att tjäna Gud och Mammon samtidigt. Men Mammon vill att vi ska tro det. Vi uppmuntras till att shoppa oss glada, äta oss till gemenskap, dricka oss till smärtlindring, träna oss till hälsa. Våra pengar ska placeras, våra hem renoveras. Barnen ska underhållas, och relationen vårdas genom weekendresor och mys. Allt kostar. Allt handlar om att köpa sig hel och fri och lycklig. Och missförstå mig rätt – det är viktigt att röra på sig och äta och vårda relationer. Men ingen av de där sakerna kan ge mig evigt liv.

Babelstanken på våra liv som projekt som ger oss makt lever starkt ibland oss fortfarande. Om vi bara bygger lite till, köper lite mer, ska vi nog bli fria, ska vi nog bli gudar i våra egna liv. Men det enda det resulterar i är att vi sitter på topparna av våra torn, separerade från varandra. Pingsten ger en annan möjlighet. Riv tornen. Jesus uppstod för oss. Hans liv ger oss liv, och vårt liv kan ge andra liv.

Sen får de skratta åt oss hur mycket som helst. Kanske skrattar vi med dem. Glädjen är trots allt också ett tecken på helig Ande.

Maria Bergius, präst

3 kommentarer

Katrin säger
2 juni 2017 – 11:43

Tack. Häftigt! Har nyligen tagit emot Jesus, och sakta börjat läsa Bibeln (ett kapitel om dan). Och idag var kapitlet .... om Babels torn! Tack Gud för din guidning till vad Du vill understryka i mitt liv just nu!!!

Jesus/magnus säger
3 juni 2017 – 01:49

tack för ert engagemang.
texten är mkt givande och focuserar
på våra tillkortakommanden och hur
Gud den Helige Ande, hjälper oss
att gå från oförståelse och kanske hat,
till att lyssna på det sanningsenliga,
den som är Sanningen, vår Gud,
vår Jesus, och Fadern.

för en ickekristen, är det svårt,
för en kristen vet vi vad Gud menar.

jag magnus, själen, har ingen förståelse att vänta från världen.
allt detta grundar sig i hur Jesus attityd är.
Jesus vill att vi förstår hur allt legat till.
därav all info som handlar om magnus.
sanningsenlig. ljög Jesus? Aldrig!
Gud är Sanningen.

jag magnus har PTSD, av strider mot
den ondskefulla andliga verkligheten,
som vi bemöter varje dag.

Jesus är klippan. fast grund å bygga på.
tack Gud för allt.
J/m

Inga-Britt Jonés säger
3 juni 2017 – 05:16

Starkare än någonsin kom pingstens budskap till mig konkret häromdagen. Jag hjälper en eritreansk familj ibland, de har flytt hit för att de är kristna. vi kom att tala om den första pingstdagen när jag var där. Jag berättade på engelska för den 18-åriga sonen och han översatte till mamman på tigrinja. Ögonen lyste på mor och son. Jag fick en så stark känsla av gemenskap trots att mamman och jag inte har något gemensamt språk. Men vi har samma känsla inför bibelns texter och samma kärlek till hennes tre söner.Jag önskar att vi får uppleva ett stort ansvar och en rik gemenskap med all nyanlända.För mig är pingstens budskap att vi praktiserar bergspredikan och därmed river språkbarriärer Världen har kommit till mig på ett fantastiskt sätt genom en egyptisk grannfamilj och flyktingar från Persien och Afgahnistan.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.