Gå en mil i någons skor


Jag var 10 år, min syster 15 år, och hennes lilla svarta skivspelare var som ett ouppnåeligt mysterium för mig. Se och lyssna förstås men aldrig röra, inte ens andas på den, var det som gällde för en snorvalp som jag, tyckte syrran. Året var 1970 och hon spelade så mycket bra musik som jag nu fortfarande lyssnar på. Beatles med ”Let it be”, Eric Clapton med ”Leyla”, George Harrison med ”My sweet Lord” och Joe South med ”Walk a mile in my shoes”.

Kanske har du också hört just den låten. På svenska säger vi, gå en mil i någons skor, vilket precis som i originaltexten handlar om att sätta sig in i andra människors livssituation för att kunna förstå. Texten beskriver mycket tydligt att vi inte får – eller kan – döma en annan människa utan att först ha skaffat oss kunskap om henne. Därför vill textens jag gå upp på ett berg och ropa ut, ”Gå en mil i mina skor”. När Jesus inte var välkommen till en samarisk by för att byborna hade förutfattade meningar om honom, då blev lärjungarna arga och föreslog att de skulle kalla ned eld från himlen för att döda byborna. Jesus sa nej på skarpen. Kanske anade han varför samarierna var så fientligt inställda till judarna, det var ju då, precis som nu idag, liknande konflikter i det området. Så även om Jesus hade kunskap så valde han att bara gå därifrån.

Jesus bär i varje stund på en helt annan agenda än vad människorna runt honom gör. När folket och lärjungarna förväntar sig att Jesus ska reagera och agera på sätt som de är vana, då bryter han mönstret. Senare, på väg till nästa by, stöter de på en man som säger att han vill följa Jesus vart helst han går. Jesus blir nog glad men säger till mannen att det är svårt att följa med honom eftersom Jesus liv skiljer sig på så många sätt från vanliga människors liv. ”Rävarna har lyor och fåglarna har bon…” men det har inte Jesus, han är inte välkommen överallt och så är hans liv. Med andra ord säger Jesus till folket att om de vill gå med honom så måste de vara beredda på det annorlunda. Allt kommer att sättas på ända, vändas upp och ner, ut och in. Han vill göra det ännu tydligare. Därför ber han en annan man följa honom, men den mannen ber att få begrava sin far först. Nej, säger Jesus. De döda får ta hand om varandra. Vill du vandra i mina skor då är det annat som gäller. Som om inte folket har förstått vad han menar visar han dem en sista gång vad det handlar om. Mannen som Jesus ber följa honom säger att han först bara ska gå och ta farväl av sin familj, för så gör man ju. Nej, säger Jesus, vill du följa mig, då är allt annat oväsentligt.

Jag tror inte att jag för 47 år sedan begrep den djupa innebörd som ryms i orden ”Gå en mil i mina skor”. Och jag har misslyckats många gånger att lyda det rådet. Nog sjutton har jag ”kallat ned eld” över människor som talat illa om mig. Och nog katten ville jag begrava min pappa och ägna år att sörja honom. Och jag vore förmodligen död om jag inte sagt hej då till familj och vänner innan jag åkt på mina resor och innan jag flyttade utomlands.

Men det är inte detta som Jesus pratar om heller. Jesus vill visa mig på en ny väg att gå. I texten från Gamla testamentet hittar jag plötsligt svaret på mina frågor: Den åldrande profeten Elia går fram till sin arvtagare Elisha och kastar sin mantel över honom.

Aha… tänker jag. Detta är vad allt handlar om. Jag är utsedd att följa efter Jesus i mitt liv och det är inte så mycket jag kan göra åt det. Jag har inte valt Jesus. Det är ju Jesus som valt mig.

Larsa Rännar, präst

En kommentar

Maria Larsson säger
22 juli 2017 – 12:24

Viktig tanke att inte döma någon. ..
Gud förstår oss mer än vi själva gör.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *