Att lyssna i tro

Barnkören i församlingen övar på en sång av Gullan Bornemark. Den heter Jag vill tala Sanning och texten är:

”Hej Gud, jag har en liten bön till dig.
Säj Gud, du kan väl ta och hjälpa mig?
Jag vill tala sanning men ofta går det snett.
Jag är nog en fegis, det tror jag du har sett
Därför vill jag be dig: Hjälp mig lite grann
Hjälp mig att bli modig, att våga vara sann.
Tala i mitt öra. Säg hur jag ska göra. Du får gärna störa.
Du är min vän. Vi hörs igen!

Jag känner så väl igen mig i texten, även som vuxen. Kanske framförallt i bönen om hjälp och önskan att Gud ska bryta in och störa just nu, på en gång.
För några år sedan var jag på en retreat. Jag har ganska svårt att vara i det tysta och svårt att vara någorlunda stilla under längre perioder. Retreaten var bara i ett par dygn, men jag såg det ändå som en prövning. Så jag hade laddat med lite pyssel och andlig litteratur för att få lugnet att infinna sig och finna tystnaden avkopplande.

Väl på retreaten fann jag mig själv sittandes under ett stort knoppande träd. Jag pärlade min egen rosenkrans (ett böneband som ofta används inom katolska kyrkan) för att hålla mig sysselsatt. Det var en ganska varm vårdag och jag hörde grenarna rassla ovanför mig när vinden tog fart. Ett lugn infann sig, och en stark känsla av att inte vara ensam. Det var inte något som störde utan snarare tvärt om. Jag drabbades av känslan att vara på rätt väg, mot rätt mål.
Så tänker jag på texten i sången igen. Att det är så jag ville att det skulle vara, att Gud kom utifrån och störde mig efter min bön om hjälp. Men så blev det precis tvärt om. Det var snarare inifrån som svaren kom, från djupet i mig själv. Förutsättningen var att jag tog möjligheten att stanna upp och lyssna. Kanske är det just så Gud talar till oss, men vi är för upptagna för att lyssna.

Söndagens tema är att lyssna i tro, och i Apostlagärningarna kan vi läsa om lärjungarna som ställs till svars för att de har undervisat i Jesu namn. Lärjungarna svarar att ”man måste lyda Gud mer än människor”. Sven Hillert skriver i boken Hopp och tro i helig text att Gud talar till oss i nuet. Att lyssna i tro är att lyssna till sitt eget hjärta, menar Hillert, men också att vara öppen i mötet med en annan människa.

Jag tror att om vi lyssnar till Guds tilltal i oss, då behöver vi också inse att vi är en del av något större, en del av Guds skapelse. Därför kan vi möta Gud i människorna omkring oss och i hela skapelsen. Eller som Camilla Lif utrycker det i sin bok Vad vill du mig idag: ”Att finna sig själv – något varje människa har rätt till och förtjänar – är inget mål utan en startpunkt för något större.”

Josefine Jehrlander, präst