Malmö är känt för att det blåser. Blåser kallt. Stormarna låter ofta höra om sig i hela landet. Även den övriga snålblåsten är känd då det gäller kriminalitet, utanförskap och stängsel som sätts upp för att hålla människor isär.
Ändå är det i Malmö som de positiva krafterna kanske är som störst. I snålblåsten gror innovationer som aldrig förr, och då tänker jag inte i första hand på höga byggnader. Jag tänker på alla de livsavgörande projekt som bildas av ideella organisationer och föreningar, av nytänkande företag och privatpersoner. Exempelvis finns en omkringvandrande kvällsöppen arbetsförmedling för att hjälpa unga som hamnat snett. Det finns nätverk av frivilliga som försöker bryta människors isolering. Och mitt i city är S:t Johannes kyrka öppen dygnet runt för människors vila och skydd.
I Malmö finns innovationer som inte främst handlar om att tjäna pengar, utan om att få andra att växa och utvecklas i existentiell mening. Det är livsavgörande för individen och en vinst för hela samhället. Vi har Open Skåne, Yallatrappan, Good Malmö, Nätverk social ekonomi som bara några exempel vid sidan av allt det viktiga som görs inom den etablerade välfärdens ram. Flera av idéerna går nu på export. De inspirerar och utvecklar hela samhällets människosyn fastän de inte alltid syns i media eller märks direkt. De fungerar mer som en sådd.
Malmö har blivit innovationernas stad, vilket sår möjligheter för varje människa att gro, att låta något nytt växa fram i livet som ger nya värden. Jag hörde häromdagen om några som blivit värdfamilj åt ett nyanlänt ungt par. De träffas på flyktingboendet ett par gånger i veckan, dricker te och talar med varandra så gott det går. Detta har förändrat familjernas liv och deras inställning till tillvaron i stort. Är detta innovativt? Ja, det är det idag. Det är en återerövrad idé att det går att vara tillsammans, att överbrygga gränser och att kliva utanför det invanda. De största innovationerna handlar om skeenden inom människor. Steget behöver inte vara långt för att det ska vara stort. Som frön i vinden sprider det sig och påverkar samhället.
Jag tror blåstens Malmö kan vara ett stormens öga för frågor som handlar om sociala innovationer. Malmö kan bli en föregångare för hela landet att bearbeta dessa frågor. I april är Malmö för första gången värd för konferensen Samhälle & Existens på Slagthuset. En konferens som rör sig i korsvägarna mellan politik, kultur, media och teologi och arrangeras av Svenska kyrkan Malmö och Malmö högskola. Årets tema är Religion som utmaning och resurs, hot och möjlighet. Bland andra medverkar kultur- och demokratiministern, EU-parlamentariker och ärkebiskopen. Konferensen är tänkt att årligen återkomma med olika aktuella teman.
Tänk om vi tillsammans i Malmö kan skapa ett växande forum för frågor som rör samhälle och existens, ett slags Almedalen men som inbegriper fler än politiker. Jag drömmer om detta forum där alla som är intresserade av innovationer samlas till utställningar, föreläsningar, seminarier etc. Där berättelser berör och nya idéer väcks.
Det är i Malmö det alltid blåser. Och det är i Malmö det nya gror. På många håll blomstrar redan en vilja att inte göra skillnad på människor. Det allra vanligaste är att människor vill varandra väl. Samtidigt behöver denna inställning vidareutvecklas, synliggöras och med varma vindar blåsas vidare till fler.