Aug 25

Här är mina händer

Har du träffat Tomas Uppmuntraren? Eller känner du honom som Tomas Tvivlaren? Det var så han presenterades för mig första gången. Tomas Tvivlaren. En av Jesu lärjungar och vänner. Visst tvivlade han säkert, men vem gör inte det? Tittar vi närmare på hans situation, så tycker jag att han förtjänar att kallas något annat än tvivlare. Jag föreslår uppmuntrare. En person som Tomas uppmuntrar i alla fall mig att försöka söka sanningen, stå upp för den och våga lita på att det finns skäl att hoppas.

I kalendern befinner vi oss nästan mitt emellan två påskdagar. Den som inföll 27 mars 2016 och den som kommer 16 april 2017. Fast det här med mitt emellan låter jag gälla kalendern. I mitt kristna liv vill jag göra mitt bästa för att hålla påsken dagsaktuell. Varje dag. Året om. Varför? Följ med tillbaka i tiden och till den grupp av lärjungar som levde tillsammans med Jesus i flera år.

Lärjungarna hade en tumultartad tid bakom sig. Det hade handlat om förföljelse, förräderi, förhör, hån, misshandel och slutligen en smärtsam död. Deras ledare och vän Jesus hade tvingats bära sitt kors längs huvudgatan till avrättningsplatsen som ett varnande exempel. Där hade han blivit fastspikad vid korset och säkerligen trängde synen av smärtan sig in i lärjungarnas egna kroppar och sinnen. På fredagseftermiddagen hade döden kommit genom kvävning. Kroppens tyngd försvårade andningen när den korsfäste kroppen försvagades.

Jag tycker inte alls att det är svårt att förstå att de som stod närmast Jesus kunde vara förblindade av sorg eller handlingsförlamade av rädsla efter att ha varit med om detta. Jag tycker inte heller att det är svårt att tänka sig in i att allt som Jesus hade berättat före sin död och alla löften om framtiden var som bortblåst i detta läge.

Vi vet inte varför Tomas var frånvarande första gången Jesus visade sig för lärjungarna efter sin uppståndelse. Tänk dig stunden då tio av hans vänner ska försöka övertyga honom om att de hade sett Jesus igen. Vid liv. Senast Tomas såg Jesus var han tämligen död. Rejält sönderslagen. Spikhål i händer och fötter. Huvudet sargat av taggar från törnekronan. Hans spontana reaktion var att ifrågasätta. I hans situation hade jag nog börjat tänka på om de var berusade? Tomas krävde bevis. Självklart är det lättare att tro om jag kan se Jesus och röra vid honom.

Det som uppmuntrar mig i berättelsen om Tomas är att Jesus inte tillrättavisade honom, utan istället lät Jesus honom komma fram till sig. ”Kom här Tomas. Här är mina händer. Sätt ditt finger här och stick din hand i min sida. Tvivla inte längre, utan tro!” Jesus förvandlade Tomas tvivel till tro. Tvivel kan vara grunden till en fråga, som ger ett svar, vilket i sin tur kan motivera oss att ta ett beslut. Ett sådant beslut kan vara att komma till kyrkan på gudstjänst, gemenskapsträff, sopplunch eller någon annan aktivitet som passar ditt intresse. För det kan vara bra att inte göra tvivlet till en livsstil och till ett permanent tillstånd, utan lyfta fram det och ställa frågorna tillsammans med andra. En plats där du uppmuntras och får uppmuntra andra. En plats för sådana som Tomas Tvivlaren och Uppmuntraren och alla de andra lärjungarna med sina för- och nackdelar.

I teckenspråket är tecknet för Jesus markeringen av spikhålen i hans händer. Tecknen för tvivel och uppmuntran ligger nära varandra. Tro och lita på visas med samma tecken. Är det kanske denna verksamhet du söker för att få en gemenskap där dina tankar om tro och tvivel kan delas med andra, så är du varmt välkommen till Svenska kyrkan. Att ge ord eller tecken åt sina tvivel i ett sammanhang med andra tror jag vi mår bättre av än att låta tvivlet slå rot i tystnad och ensamhet. Håll utkik efter Tomas. Du vet han, tvivlaren. Han som genom sitt liv har fått ge mer uppmuntran än han kunde föreställa sig. Tänk vad tvivel kan åstadkomma. Vad kan då tron göra? Kan det vara så som det står i Bibeln att en tro så liten som ett senapskorn kan försätta berg? Jag är uppmuntrad att våga testa. Tack Jesus för dina händer. Här är mina. Hjälp mig att använda dem på bästa sätt.

Så här tecknas Jesus i teckenspråket:

Aug 17

Sinnrikt

De vanliga fem sinnena: synen, hörseln, lukten, smaken och känseln är alla riktade till vår omgivning. Balanssinnet och kroppssinnet talar om för oss var vi är i förhållande till vår omgivning.

Döva har inte hörsel, men ändå har de genom alla tider tvingats anpassa sig till en hörande samhällskultur. Människor  har genom dessa tider utvecklat två typer av naturliga språk: talat språk och tecknat språk. Det är alltså inte teckenspråksbrist det beror på. Idag finns det kännedom om cirka 160 olika teckenspråk runt om i världen.

En viktig grund i Svenska kyrkan är att varje människa har rätt att få tillgång till det kristna budskapet i sin egen kultur och på sitt eget språk. I gudstjänst, i diakonin, i mission och i undervisning vill vi vara en kyrka på teckenspråk.

Följ gärna verksamheten här på bloggen eller på Facebook (Teckenspråk i Svenska kyrkan Uppsala stift) och Instagram (teckenuppsalastift).

Vi ses!

Kyrka

 

Teckenspråk