 Anna Karin Hammar
Barnkonventionen värnar barns rätt till identitet, kulturell och andlig utveckling. Barnkonventionen har blivit aktuell genom den debatt som är livaktig i bland annat Svenska Dagbladet om omskärelse av gossebarn. Även om denna sedvänja finns även bland kristna är det framför allt i judisk identitet och muslimsk som den spelar en större roll. Kritiker har hävdat barns rätt till sin kroppsliga integritet just utifrån Barnkonventionen. Susanne Wigorts Yngvesson har klargjort hur här rättighet står mot rättighet. Och mot bakgrund av identitetshandlingens stora betydelse har många pekat på hur ett förbud mot manlig omskärelse skulle omöjliggöra judisk och muslimsk existens i Sverige, dvs om gossebarn inte fick omskäras. Hade det varit ett interreligiöst samtal om våra initiationsriter hade kanske frågan inte blivit så eldfängd. Nu blev kritkernas krav på statligt förbud mot omskärelse av gossebarn ett kamprop mot judisk och muslimsk existens i Sverige. Man skulle kunna tro att det var Sverigedemokraterna som hittat på det, men nej, bland initiativtagarna finns utredaren mot främlingsfientlighet och en präst.
Jag har i ett brev till biskop Eva Brunne och Stockholms domkapitel vädjat om bedömning av det lämpliga i just prästs engagemang i vad som uppfattas som ett starkt anti-judiskt och anti-muslimskt förslag till statlig förhindring av identitetsmarkörer http://www.kyrkanstidning.se/nyhet/borgs-debattartiklar-blir-fall-domkapitlet. Tyvärr är detta initiativ inte det enda av sitt slag. Det finns en gryende sekularism i vårt land som drabbar tydliga religiösa identiter. En sekulariserad protestantism som nu rensar ut vår tids Mariaaltaren och motsvarigheterna till rökelse, ljus och olja. Nu drabbas inte främst katolsk tro utan judisk och muslimsk. Det är dags att sätta ned foten mot bristande respekt för religionsfrihet och för barns mångbottnade behov av både tillhörighet och integritet. Rätten till identitet, kultur och tro, rätten att vara både lik och olik, måste värnas av hela samhället.
Prenumerera
Hammar skriver att kritiken mot spädbarnsomskärelse är ”ett kamprop mot judisk och muslimsk existens i Sverige”
Skulle det inte möjligtvis kunna vara så, att intellektuellt redliga debattörer helt enkelt tycker att det är olämpligt att skära i spädbarns kroppar, och att de inte ger uttryck uttryck för fientlighet mot judendom eller islam? Varför måla fan på väggen, istället för att faktiskt försöka samtala om den här svåra frågan?
Folk må få omskära sig bäst de vill: men låt det vara självständiga individers val över sina egna kroppar — inte beslut tagna av någon annan gentemot ett spädbarn utan egen talan.
Barnets rätt att själv välja identitet, kulur och tro omöjliggör oåterkalleliga ingrepp i könsorganen. Vare sig barnet är en flicka eller pojke.
Bedrövligt att behöva läsa detta. Anna Karin Hammars oförmåga att förstå barnets rätt till att skapa sig en egen identitet är oförskämd och hänsynslös.
Det är förmodligen bara att betrakta som en grundlagsskyddad rättighet – att vara korkad.
Barn har rätt till sin egen identitet. Inte en obligatoriska skyldighet att överta sin föräldrars.
Företrädare för tro och religion legitimerar här sånt ateister skulle få fängelse för. Skära i barns lemmar. Könsorganen dessutom, det finns ingen sans. Ingen människa med sunt förnuft skulle acceptera detta i vårt samhälle om denna religiösa akt skulle uppfinnas idag. Tankelösheten i prästens uttalande är skrämmande på ett väldigt otrevligt vis, hon borde välja att stå upp för inte bara för en trosriktning utan även för offren, barnen. Eller bara barnen. Hennes val är märkligt.
Mitt i prick. Men det lär väl inte gÃ¥ hem …
För det första fÃ¥r inte ateister fängelse om de skulle lÃ¥ta omskära sina pojkar pÃ¥ ett kirurgiskt riktigt sätt. Det är fullt tillÃ¥tet eftersom det kan medföra fördelar i kulturer där man bär kläder. Handen pÃ¥ hjärtat: Hade verkligen de mansdominerade muslimska och judiska kulturerna i Ã¥rtusenden omskurit sina pojkar om det varit till stort men för männen? NÃ¥gon upptäckte förmodligen att det ofta kunde förlänga mannens ”uthÃ¥llighet” i kärleksakten samt den minskade risken för infektioner hos bÃ¥de mannen och kvinnan. Sedan blev det en religiös och identitetsskapande tradition. Ska man förbjuda omskärelse av pojkar fÃ¥r man ocksÃ¥ förbjuda örhängen och dop. Örhängen är ett ingrepp och barndopet är en religiös pÃ¥verkan som barnet inte valt själv.
I gÃ¥rdagen Kyrkans Tidning var ett utmärkt debattinlägg med rubriken ”Till försvar för den sekulära staten” av Nils Olof Ericsson, kyrkopolitiskt aktiv för Öppen kyrka i Göteborg. Den är ett rakt, sakligt försvar av sÃ¥väl den sekulära staten som Annika Borgs hÃ¥llning. Den är därmed ocksÃ¥ ett tydligt genmäle till Anna-Karin Hammar. Debattinlägget finns pÃ¥ nätet och hittas genom att googla rubriken. Eller via länken som följer om det accepteras av kommentarsfältet. http://www.kyrkanstidning.se/debatt/till-forsvar-den-sekulara-staten
Hälsningar Carl Gustaf Olofsson
Varför har inte den omskurna underklassen någon talan i frågan?
I andra ämnen så får svensk arbetarklass alltid komma till tals när det gäller kulturfrågor och speciellt Genus frågor som motpol till medelklassen