Under Teologifestivalen var en av strömmarna ”VÃ¥ld i Bibeln” där Hanna Stenström, Mikael Larsson och Jacob Carlander delade med sig av sin kunskap och tankar kring vÃ¥ld i Bibeln. Jacob uppmärksammade att dörrlappen hade plÃ¥ster som tejp. Där det kan bli en bild för frÃ¥gan om vi vill sätta plÃ¥ster på svÃ¥ra bibeltexter för att försöka trösta och lindra det svÃ¥ra…men att plÃ¥ster ocksÃ¥ kan hindra läkning där det är bättre med fri luft…när vi försöker sätta plÃ¥ster pÃ¥ vÃ¥ldsamma bibeltexter är det ofta genom att hänvisa till att det var dÃ¥ men det är inte nu. Eller konstaterandet att det här fÃ¥r en att undra om Gud är god utan att svara pÃ¥ frÃ¥gan eller att berättelsen visar hur människorna kämpat med att förstÃ¥ det onda i tillvaron….Â
När jag sammanfattar vad jag hörde i strömmen så är det följande: Den verklighet vi lever i är inte renodlat god där vi som kyrka och enskilda människor måste visa på flera bilder av Gud. För om det bara fanns en text eller en bild för att visa hur Gud är kan det bli nästintill omöjligt att tala. Flera tolkningar behövs för de våldsamma bibeltexterna väcker centrala frågorna: Vem är Gud och vem är jag?
Bibeln ska inte censureras från grymma berättelser för dem visar vad det är att vara människa och alla val vi ständigt gör. De flesta kvinnor och barn som förekommer i Bibelns berättelser är utan namn. Vi lämnas själva att kliva fram, tolka och förstå i namnets tomrum. Den utmanande frågorna blir: Vems berättelse är det? Kan du förstå den som inte ens har ett namn? Våra tolkningar avslöjar oss för förmåga till empati och medkänsla. Bibeln vill få oss att reflektera kring våra val. Berättelsen om Abraham och hans son Isak kan ses som en berättelse om en förälders svek mot sitt barn vilekt är tidlöst. Sett i detta sken är frågan: Har det någon betydelse att Gud säger att du ska offra ditt barn i skenet av frågan: Vems är berättelsen?
Mer tankar om bibeltolkning kommer nästa tisdag…
 Jennie Nordin
Prenumerera
Hej Jennie och tack för din reflektion.
För mig har de gamlatestamentliga berättelserna om vÃ¥ld blivit en grundförutsättning för att sedan förstÃ¥ Jesu nÃ¥debudskap. Det gamla förbundet ”Öga för öga, tand för tand” och förlÃ¥telsens kraft mot varandra.
En liten kommentar pÃ¥ vad du skriver bara: ”De flesta kvinnor och barn som förekommer i Bibelns berättelser är utan namn.” Det är en fras jag hört ofta pÃ¥ sistone, sÃ¥ jag tror den hÃ¥ller pÃ¥ att bli sin egen truism. Dessvärre är den ju inte ens sann. För likväl som det finns starka profetissor i GT och namngivna fruar (och barn) – lika mÃ¥nga män utan namn finns det i berättelserna. Jag har inte räknat, men nÃ¥gon obalans att tala om är det ju inte om man dessutom kan se och förstÃ¥ att boken springer ur ett starkt patriarkalt samhälle. Men är det sÃ¥ illa att de män som saknar namn ocksÃ¥ saknar betydelse i vÃ¥r teologi idag? Och vad tyder isÃ¥fall detta pÃ¥?
Hej Hanna! Tack för dina kommentarer där dina ord är tänkvärda. Och där sammanhangen ocksÃ¥ kan öka vÃ¥r förstÃ¥else…till exempel att öga för öga…har jag fÃ¥tt lära mig var ett sätta att visa pÃ¥ proportionerligt vÃ¥ld för att vÃ¥ldsamma konflikter inte skulle eskalera..och skulle inte nödvändigtvis ses som argument för hämnd i sig….proportionerligt vÃ¥ld finns fortfarande kvar inom freds- och konfliktforskningen och statskunskapen… men den responsen ifrÃ¥n mig ser jag inte som att det stÃ¥r emot det du skriver om nÃ¥d och förlÃ¥telse….
ApropÃ¥ de flesta kvinnor och barn som förekommer utan namn är citat frÃ¥n en av föredragshÃ¥llarna…det patriarkala samhället som finns bÃ¥de pÃ¥ Bibelns tid sÃ¥väl som idag blir för mig verkliga pÃ¥ tvÃ¥ sätt: a) det skildrar likheter dÃ¥ och nu samt b) gör att vi ocksÃ¥ kan kritiskt fundera kring Bibeln och hur den kan skapa normer och värderingar även idag trots att det är skrivet i olika tider och generationer. FrÃ¥gan om namn är spännande att fundera vidare pÃ¥….pÃ¥ ett plan tror jag det kan underlätta för en bibelläsare att identifiera sig….men det kan ocksÃ¥ bli en personfixering där fantasin om en person i Bibeln kan bli pÃ¥ bekostnad av reflektionen vad som är budskapet… Vad tycker du själv om dina tvÃ¥ sista frÃ¥gor? Mvh Jennie