Offrade lamm

I onsdags läste jag i DN: ”Om man köper färskt lammkött nu till påsk bör man veta hur uppfödningen har gått till. De föds i januari och göds sedan intensivt på kraftfoder inomhus. De blir slaktfärdiga på tre månader och får inte komma ut någon gång under sitt liv, säger fårbonden Adam Arnesson.”

På torsdagkvällen sitter jag vid ett vackert dukat bord med elva andra vuxna, det är skärtorsdagsliturgi i ett frikyrkligt sammanhang, jag är där på besök. Alla utom jag äter lammet som serveras. Kocken får beröm, köttet är så mört och gott. Det har inhandlats på Coop, mer om dess ursprung framgår inte, och jag vill förstås inte fråga.

Vi läser bibeltexterna om den sista måltiden, om våndan i Getsemane, om hur Jesus grips och förs bort.

Jesus ger sitt eget liv, i frihet. Hans död är en konsekvens av ett liv levt i självutgivande kärlek. Han drar inte med sig någon annan in i döden. En människa kan välja att offra sig själv – men inte någon annan. Det självvalda offret är det enda legitima.

Tänk om också våra måltider kunde få präglas av denna insikt, så att vi avstod från att offra andra kännande varelser.

Annika Spalde