Det är bra med LED-lampor. Visserligen är de fortfarande dyrare i inköp men de varar länge. De har ett bra ljussken som drar lite energi. Man kan ofta ha många små LED-lampor som tillsammans bildar ett stor ljus. Lite energi ger mycket tillbaka för att utföra sitt syfte att sprida ljus.

När jag skriver detta är det Kyndelsmässodagen i almanackan och på söndag firar vi det i kyrkan. Då handlar det om LED-LJUSET som vägleder mot ett mål. Jesus är världens ljus som lyser upp vår väg. Det står i Bibeln om Ledljuset Ps 119:105 ”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.” Vi behöver ljuskäglan som ger oss det som behövs för att lysa upp. Även om det är mörkt och tungt kan vi få ett starkt ljussken från det som Gud ger oss.

På Kyndelsmässodagen möter vi Symeon i Jerusalems tempel som profeterar om Jesus när Maria och Josef bär fram barnet. Symeon talar om uppenbarelsens ljus för alla som inte upptäckt att Gud ger mänskligheten ett ljus som ger energi och som varar för evigt.

Våra LED-lampor lyser nog inte för evigt, även om de kan lysa länge, men LED-ljuset som Gud ger oss genom Jesus Kristus varar för evigt. Joh 8:12 Jesus sade: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.”

Vår uppgift får vara att använda oss av det ljuset för att lysa upp vår värld för alla som känner att de lever i mörker och inte hittar vägen i livet. Matt 5:14   ”Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas, och när man tänder en lampa, sätter man den inte under sädesmåttet utan på hållaren, så att den lyser för alla i huset. ”

Årets julkalender i SVT berör mig starkt. Jag funderar på om det finns någon teologisk reflektion bakom manusförfattarens idé?

Det finns för mig många kopplingar till Bibeln och evangeliets julbudskap till mänskligheten i vår tid:

När många saknar ett materiellt hem (hus) efter bombningarna i Aleppo och där många hem blir förstörda av missbruk och andra destruktiv onda krafter i världen, påminns vi om att hemmet bygger på kärlek, god omtanke och relationer som inte är materiellt betingat. Vi får också höra samman i Guds familj som omsluter oss på alla sidor och ge oss en framtid och ett hopp.

Jesus föds som flykting i vår trasiga värld för att bygga upp ett hem för alla människor, trots att många saknar det materiella huset. ”De fick inte plats i härbärget”.

Genom Juluppropet och kampanjen ”Låt fler fylla fem” kan vi som kristna hjälpas åt att förverkliga det som Jesus vill utföra för att bygga upp vår värld trots terrorhandlingar och krig. Gud har lovat oss att det goda segrar över ondskan.

Det var tack vare Selma och Rupert som Efraim kom fram till tomtens rike: Mark 10:15 ”Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.”

Porten till tomtens rike öppnas bara för den som har ett rent hjärta: Ps 51:10
”Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och ge mig på nytt en frimodig ande.” Luk 8:15 ”Men det som kom i den goda jorden, det är de som hör ordet och tar vara på det i ett gott och rent hjärta och genom uthållighet bär frukt.”

Det goda segrar över det onda och det är viktigare att ge än att få. Det som Gud (”tomten”) ger oss är gratis och bygger på kärlek och omtänksamhet.

I Guds tid finns inte rum eller tid, där får vi tro på evigheten.

Så önskar jag alla en av Gud rikt välsignad Jul och Ett gott nytt nådens år 2017 från vår Herre!

 

Bättre sent än aldrig ….

Det är ju ett uttryck som kan använda som ursäkt ibland.

Det är aldrig för sent att göra det som känns viktigt. Det är bättre att ta tag i de beslut som måste göras även om det är i senaste laget.

Det talas mycket om att vi människor förstör vår värld och det är för sent att göra något för att förhindra en miljökatastrof. Det talas om att vår planets temperatur höjs så att havsnivåerna kommer att höjas med 6 meter. En katastrof som gör att det blir en miljö-flyktingvåg som är ännu större än den vi idag upplever p.ga.. politiska konflikter i vår värld.

Vi måste göra något NU. Skapelsen våndas och längtar efter upprättelse. Det som Gud skapade behöver räddas.

Det är också kopplat till vår en person och det som vi var och en kan göra för att visa på rekreation och nyskapelse. Det sker varje gång försoningen får komma till uttryck i medmänskliga sammanhang och vårt uppdrag att förvalta Guds skapelse.

Det är aldrig kört och det är aldrig för sent att göra det vi måste göra för att räcka ut en förlåtande och försonande hand.

Det är aldrig för sent att göra det vi kan för att förhindra att miljöförstöringen fortsätter och att lindra följdverkningarna av att jordens temperatur ökar.

Sensommarens sol och värme påminner oss om all den värme och skaparkraft som Gud ger oss som gåva att tro på att Gud ständigt skapar och ger liv. Inte minst genom det som vi som goda medarbetare får göra och vara för varandra.

Så blir världen en bättre plats för oss alla att växa och mogna för Guds evighet.

 

Ja, det är frågan – genom alla tider. William Shakespeare har formulerat frågan i dramat ”Hamlet” och nästa söndag möter vi något liknande i Bibeln. Frågan kanske lätt utstrålar en känsla av oro och osäkerhet inför framtiden, men Jesus känner igen den hos oss och vill ta tag i den när han säger:

Känn ingen oro!

Det är lättare sagt än gjort i många tillfällen i livet. Det hjälper ingen att få höra de orden om de inte är väl motiverade. Det måste också höra ihop med en relation som ger trygghet.

Jesus känner vår oro och det är därför dessa ord kan rymma tröst och inte är en hurtig uppmuntran som bara retar den som är inne i en ångest och känner verklig oro.

Orden är riktade till lärjungarna inför en oerhörd förändring i deras livssituation: Hans död. Orden är hämtade ur det s k avskedstalet.

Att känna trygghet är att ha fäste, att veta sig vara älskad, inte för det man gör, inte för det man har, men för det man är. Trygghet växer ur en relation. Den kan inte skapas i en organisation utan i en organism. Det handlar om något levande.

Människan står ständigt inför förändringar i relationssammanhang, livsinnehåll och identitetskänsla. Vi bär medvetet eller omedvetet på en oro att det trygga skall tas ifrån oss. Livskriser tonar upp sig och blir ibland oöverstigliga hinder för att kunna hitta vägen vidare.

Den mänskliga relationen mellan Jesus och lärjungarna är på väg att upplösas  som alla mänskliga relationer förr eller senare upplöses. Men tilliten griper över dessa förändringar.

Övergången är inte alltid lätt, från den synliga till den osynliga samhörigheten. Så var det för lärjungarna och något liknande måste vi gå igenom varje gång vi brottas med vår tro och vårt tvivel. Kanske det är tydligast när vi går igenom ett sorgearbete, när vi mist en nära anhörig eller vän.

Jesus säger vidare:

Jag är vägen, sanningen och livet!

Det är Gud själv som detta uttalande av Jesus vill visa oss på. När Mose möter Gud i den brinnande busken kallar Gud sig: JAG ÄR. Därför använder Jesus samma uttryck.

Att leva i tron att han är, han talar inte bara om att vara, utan han är verkligen en sann del av Gud själv- livets existens och dess princip. Det är inte något diffust som skall komma en gång utan han är.

Det kan vara som en vänskap som utvecklas. Det gror en relation där man allt efterhand upptäcker nya sidor.

Vår tro utvecklas och gror och i bästa fall får kyrkan och församlingen vara ett stöd och en hjälp i den process som varje människa går igenom i upptäckten av Jesus som vägen, sanningen och livet.

En församling består av människor som är villiga att i varm tillgivenhet blir sedda och burna, en växtplats för tillit. I en sådan församling är steget kortare till en tro trots oro och förändringar.

Bibelberättelserna är spännande och oftast mycket detaljerade. Vi ser framför oss en bild när vi hör texten om Jesus intåg i Jerusalem.

Mitt i bilden finns en åsna. Åsnan står för det enkla och vardagliga. Den enkla människan kunde oftast skaffa sig en åsna. Det var den tidens arbetsredskap för att underlätta arbetet. Åsnan kallas ju ett lastdjur och är väldigt uthålligt. Åsnan bar den tunga bördan och var en god hjälp för människan på Jesu tid, och är så än idag.

Jesus valde att rida på en åsna för att visa på vad som var Guds mening med hans verk på jorden: Jesus kommer för att avlasta våra tunga bördor. Vi samlar på oss så mycket bekymmer och oro. Dessutom bygger vi upp en massa skräp med allt det som är våra fel och brister som människa.

Gud ser att det börjar bli för tungt för oss att bära. Därför har Gud sänt Jesus för att ge oss en hjälp att bära och möjlighet att orka. Det kallas för avlösning eller syndaförlåtelse.

Nu inleds Stilla veckan med just intåget på Palmsöndagen. Under den kommande veckan får vi följa med på Jesus lidandesvandring för att bättre förstå vad Guds försoningsverk innebär för oss. Jesus död på korset kan liknas vid det som åsnan står för: Avlastning. Syndabördan får genom Jesus försoningsdöd lämnas bort och vi får tro på upprättelse och nytt liv.

Efter Långfredag kommer Påskdag med livets seger. Uppståndelsens glädje genomsyrar den lidandevecka som Jesus går igenom för vår skull.

Åsnan bär på Jesus som visar på livets väg även om den går genom lidande och död.

Sv PS 442

Han gick den svåra vägen / upp till Jerusalem. Han gick med sina vänner som skulle svika honom snart. Han gjorde det för dem. / Han gjorde det för dem.
Han gick den svåra vägen / upp till Jerusalem. Där blev han slagen, hånad och törnekrönt av fienden. Han teg och led för dem. Han gjorde det för dem.
Han gick den svåra vägen. Han bar sitt eget kors. Han bad: ”Min Gud, förlåt dem.” Han led och dog på Golgata. Han gjorde det för oss, / för alla och för oss.

Text: B G Hallqvist 1975

Med önskan om ETT GOTT NYTT ÅR 2016 vill jag gärna dela med mig av

Sylvestertankar av Nils Bolander,

som betyder så mycket för mig. Jag har ofta läst den i samband med nyår och så gjorde också min far:

Ett ark papper

Jag såg ett pappersark fullskrivet med bokstäver och ord.
Grova stavfel och språkfel. Osköna överstrykningar.
Fula plumpar. Klumpiga staplar. Slarviga öglor.
Jag läste och upprördes i mitt innersta.
Vilken klåpare hade komponerat detta nonsens?
Vilken inbilsk narr hade skapat detta fuskverk?

Då såg jag med ens vad det var
och rodnade av blygsel och skam:
Det fullskrivna arket var mitt gångna år.
Jag själv var den klene skrivaren,
mästaren till klottret och kråkfötterna.
Och längst ned på sidan
hade en mäkta sträng lärare skrivit
med rödaste blod
ett rättvist betyg: Underkänd!

I samma stund skymtade jag en hand,
som räckte mig ett nytt, bländande vitt, oskrivet ark,
och förnam en röst som sade: Skriv!
Det vita arket var mitt nya år,
och handen och rösten var den stränge lärarens
som givit mig ännu en chans
före avgångsexamen, den sista, den ofrånkomliga.

Då föll jag på knä
– en skamsen liten skolpojke-
och bad:
Herre, du stränge men rättvise lärare!
Inte en bokstav vill jag skriva
utan att du håller i pennan,
inte en mening
utan att du formar den,
inte ett skiljetecken
utan att du godkänt det.

Som dånet av ett starkt tordön
och bruset av väldiga vatten
nådde mig då hans röst:
Skrivare, skriv!
I en starkare hand har du utlämnat din penna.
Nu är du äntligen mogen
att skriva en godkänd sida.

Och fylld av en outsäglig trygghet
präntade jag de allra första stavelserna
på det nya arket:

Se, han gör allting nytt!

En pennfjäder i den Store Skrivarens hand
vill jag vara.
Skrivare, skriv!
Skriv snabbt, skriv hårt, skriv brinnande!
O, att han ville ta ett fast grepp om mig
och med sin levande ande
skriva en outplånlig skrift,
ett Kristus-brev, i mitt liv
för bröderna att tröstas, stärkas
och förnyas av.

Så att någon enda liten människa
kunde tacka Gud för mig.

Tillhörighet

Det bästa sättet att förklara vad ”Friheten i Kristus” är: vi har en tillhörighet. En människa är inte utlämnad i ett tomrum utan är beroende av Guds lagar och de lagar vi kallar naturlagar.

 

Friheten är ett beroende

Beroendet till Gud ger oss inte en tyngd på axlarna utan vi kan räta ut ryggen och får sträcka på oss. En stolthet som ger oss en identitet. Du är älskad och viktig.

Att tillhöra Kristus är ha en framtidstro – att kunna se framåt och att inte se tillbaka på det som man misslyckats med. Det är att våga hoppas på en fin framtid. En framtid som öppnar för en gudomlig frihet i vårt inre.

 

Vad är friheten värd

Värdet ligger i vårt gudomliga värde. Du är så värdefull att Du behöver vara rädd om det som man ibland inte tar vara på eftersom det är så självklart.  Det är att våga vara den som Gud kallat Dig till och se att friheten är kopplad till Din identitet som unik individ i Guds ögon.

 

Vårda och skydda friheten!

Visst är det viktigt att värna om denna frihet. Det är en tillgång att greppa tag i när vi håller på att ramla ner i ett tomrum. Vi inser det när vi misslyckas i livet och behöver har någon som tar tag i oss och drar upp oss till ytan. Det är som att få tag i de lagar som ger oss balans inför tillvarons oerhörda mysterium.

Guds skapelse

Ser vi Gud i det lilla nästan osynliga och i det oändliga och omätliga?

Eller ser vi bara det onda och nedbrytande krafterna istället för det som är uppbyggande.

Guds skapelse står inte bara för det mäktiga vackra och stämningsfulla, utan också för det nära och påträngande. Det som gör att vi vill vara nära naturen och njuta av den svenska sommaren!

Människans värde och värdighet

 Här kommer människan in för att fullgöra det som är ljuvligt och härligt. Kärleken är tecknet som vi tar till vara och ger identitet och individualitet hos varje enskild människa.

Man kan verkligen ställa sig frågan idag om vi som människor tar ställning för Guds skapelse i vår värld idag. Vi ser hur människan värde och värdighet bryts sönder och något annat är gällande. Vad det är kan vi bara känna oss förundrade och känna avsky för.

Vi ser hur människan utnyttjas och blir till en liten bricka i ett stort maktspel, istället för att utnyttjas till det som vi är ämnade till: att driva världen och kärlekens omtanke om livet vidare. Även det svaga och till synes obetydliga livet skall ha en chans att genom oss få visa på Guds härlighet.

De hemska bilderna från övergrepp i vår värld har alltid också en annan sida, som talar om människan kamp för överlevnad och hopp. Guds härlighet kan få rymmas i den enskilde som får stöd att övervinna och kraft att kämpa för kärlek och framtid. Det är här varje människa – du och jag – kan få gripa in. Det är skaparkraften i världen idag: att stå emot de nedbrytande krafterna och visa på Guds härlighet.

Ytterst handlar det om prioriteringar, som det talas så mycket om idag när vi måste spara. Det finns egentligen bara en sak att prioritera och det är människans värde som bygger på skapelsens under!

Ser vi det unika i varje människa och tar vara på det som människan kan göra och bygga upp?

Det är så lätt gjort att vi bara fastnar i det som vi inte klarar av istället för att se till de vi är duktiga på.

Det som är uppbyggande är att se människans eviga värde. Det är att placeras in i Guds härlighet och där se värdet och värdigheten.

Det finns många stigar i skogen. Ofta är de urgamla vägar som leder bort eller hem. Många leder till kyrkan och kallas kyrkstigar. De leder till ett viktigt mål och de är upptrampade av generationers fötter.

Idag kanske vi inte kallar stigarna för vägar som leder till ett mål. Stigarna är mer till för vandringar och rekreation. En del av stigarna kallas kulturstigar.

En kulturstig som i dagarna skall invigas, är en vacker välordnad kulturstig i Karleby utanför Mariestad. Här får man stanna upp och bl.a. få värdefull information från vår bygds historia. Vi får också lära oss mycket om djur och natur.

En förutsättning för att uppleva något efter stigen är att stanna upp och se sig omkring. Man behöver också vara mottaglig för information.

Vart är vi på väg när vi vandrar stigen? Bort eller hem? Det viktiga är själva vandringen och att vi har ett mål som är vi längtar till.

Stigen kan påminna oss om livsvandringen eller pilgrimsvandringen. Var är jag? Tar jag emot allt det som jag får i livet? Vart är jag på väg? Då upptäcker jag att Gud finns i naturen och i upplevelser och relationer som vi får vara rädda om har ett ansvar för!

Igår var min fru och jag till Hornborgarsjön och tittade på 9 100 tranor. Det är sevärt eftersom vi får tillfälle att beskåda ett skådespel på en rastplats på livsvägen. Jag tror att tranorna kan lära oss en hel del av vad livet kan ge oss.

Tranorna har flugit från norra Afrika över hela den europeiska kontinenten. Från rastplats till rastplats. De flesta har bakom sig en dags flygning från ön Rygen i norra Tyskland till Hornborgarsjön. De gör en resa tillsammans i familjen och med sina flygkompisar. Det är lättare (=nödvändigt) för dem att flyga tillsammans för att på det sättet med termikens hjälp göra flygresan mindre resurskrävande och mer effektiv.

Landningen genomförs med elegans och här blir det ett öronbedövande samtal med alla nya och gamla vänner. Det vankas ett dukat bord och vila som ger nya krafter för ännu en etapp på livsresan.

Tranparet håller samman i trohet och fördjupar sin relation med att ömsesidigt bedyra varandras kärlek i att dansa för varandra. Den nya generationen söker partners som de kan dela sin livsresa tillsammans med.

På vår resa genom livet får vi ta vara på relationer vi har att dela livet med. Vi får inte glömma bort att visa vilka känslor vi har för varandra och att vi är beroende av vår omgivning för att kunna få hjälp att komma vidare i livet.

Rastplatserna är viktiga för att hämta ny kraft. Vi får det i gudstjänsten och mässans bröd och vin, som reskost får vår fortsatta resa.

Så reser vi vidare till nästa rastplats ….

”De går från kraft till kraft, så träder de fram inför Gud på Sion. ” Psalt 84:7

« Äldre inlägg

Inga kommentarer »