Ibland tror man att man måste vara frisk, stark, vacker, perfekt på alla sätt för att duga som människa. Det är inte perfekta människor som Jesus kallar till lärjungar. Han visar på att det är de som misslyckats som han verkligen vill se som lärjungar. I evangelierna kallas de för ”tullindrivare och syndare” – personer som var utstötta ur den judiska gudstjänstgemenskapen. Jesus söker också upp de som fromma människor normalt inte skulle umgås med och han t.o.m. äter med dem. Att ha måltidsgemenskap innebär att man verkligen vill dela något och vara nära vän. I den judiska traditionen äter man inte med vem som helst, och Jesus var ju jude. Jesus gör just det häpnadsväckande att han delar måltidsgemenskap med sådana som var illa ansedda i samhället. Det är ju de sjuka som behöver en läkare – d.v.s. de som gör fel behöver hjälp att hitta rätt igen. Som kristna har vi det uppdraget att vara en hjälp för människor som misslyckats. Inte att döma utan att visa på den rätta vägen. Det finns en fin psalm i vår psalmbok som också kan visa vägen för oss – såsom Jesus är förebilden.
Gud, från ditt hus, vår tillflykt, du oss kallar
ut i en värld där stora risker väntar.
Ett med din värld, så vill du vi skall leva.
Gud, gör oss djärva!
Lyft oss, o Gud, ur våra tröga vanor.
Krossa vårt skal av värdighet och blyghet.
Lös oss från jaget, ge oss kraft att älska.
Gud, gör oss fria!
Ge oss din blick för dolda möjligheter.
Ge fantasi att finna nya medel,
Gud, i din tjänst för fred och bröd åt alla.
Gud, gör oss kloka!
Människors krav skall pressa oss, och tvivel,
oro och jäkt skall tynga våra sinnen.
Låt oss då känna att din kärlek bär oss.
Gud, gör oss glada!
Psalm 288 Text: F Kaan 1968 B G Hallqvist 1970