Jag har fått denna julhälsning och delar den här:
Fyra ljus brinner i adventsljusstaken.
Det var tyst, så tyst att man hörde hur ljusen började tala.
Det 1:a ljuset suckade och sa: ”Jag heter fred. Mitt ljus lyser, men det är ingen fred på jorden.
Människorna vill inte ha mig.”
Lågan blev allt mindre och till slut slocknade det helt.
Det 2:a ljuset fladdrade och sa: ”Jag heter tro. Men jag är överflödig. Människorna vill inte veta av Gud. Det är ingen mening med att jag brinner mera.”
En vind blåste genom rummet och ljuset slocknade.
Dämpat och förtvivlat sa de 3:ljuset: ”Jag heter kärlek. Jag har ingen kraft för att brinna.
Människorna ställer mig åt sidan. De ser bara sig själva och inte de som de borde älska.”
Lågan fladdrade till och sen var även detta ljuset släckt.
Då kom det in ett barn i rummet. Det tittade på ljusen och sa förvånat: ”Ni ska ju brinna och inte slockna.”
Då gör sig det 4:e ljuset påmind och säger: ”Frukta ej. Så länge jag brinner så kan ni alltid tända dem andra ljusen. Jag heter hopp.”
Och med hjälp av lågan från det 4:e ljuset tänder barnet de andra ljusen igen.
Författare: okänd
Översättning från tyska: Sigrid Schugk med dottern Susann