februari 2013

Ni visas månatligt arkiv för februari 2013.

Alla människor står i en kampsituation som vi brottas med – både inom oss själva och i världen runt omkring. Kampen står emellan det onda och det goda. Ibland ser det ut som om det onda skulle segra och vi går under. Vår tröst och energi i denna kamp står i att det goda är trots allt starkast, även om vi ofta ser att det onda tar överhanden. Konkret handlar det om att vi med våra egna liv ofta misslyckas att leva upp till det som vi önskar och vill, och i förlängningen medför ju det att många människor grips av det onda så att människan handlar emot Guds vilja. Ytterst kan det ju märkas med de som kallas djävulsdyrkare och satanister, men på vägen dit finns många som har glömt bort eller förnekar Guds och det godas närvaro i människans liv och i världens livsvillkor.

Att leva med det onda och vetskapen om att helvetet finns kan också sägas vara ett sätt att verkligen välja det goda, och förstå vad Guds kärlek är. Det innebär att vi vill välja det som bygger upp den mänskliga kärleken och alla relationer. Om det onda inte skulle finnas, skulle vi ju inte förstå vad Guds makt innebär: Det är förlåtelse och upprättelse från det onda – med ett annat ord exorcism.

Utdrivning av det onda är nog i första hand inte något så dramatiskt som vi föreställer oss, utan så kärleksfullt som en avlösning, d.v.s. förlåtelsen från Gud.

Visst finns det ett helvete – annars skulle vi gå genom vårt liv utan att se verkligheten som den är: Dels ett helvete på jorden där människor lider av att det onda har segrat för en tid – men också ett helvete som många tydligen själv önskar sig till. Helvete betyder avsaknad av det goda och Gudsfrånvaro.

Gud ger oss förmågan att välja mellan det goda och det onda. I vårt liv får vi ständigt möjligheten att ta emot Guds kraft och förlåtelse. I livets slut vill Gud välkomna oss till sitt rike, men ingen tvingas till den gemenskapen, på samma sätt som kärlekens villkor alltid måste bygga på en nära och personlig relation. Ingen kan få del av vad kärlek är om man inte ger sig själv till det. Man kan inte blicka in i det – utan man får vara delaktig av det.

Det är alltså genom det onda som vi förstår hur Gud kan öppna vägen till det eviga och himmelska. Det är det ofattbara!

Inte har vi levt upp till de kvalifikationer som gör oss syndfria, men just därför är vi välkomna att dela den himmelska gemenskapen och få hjälp vidare på livets väg mot det godas seger över allt ont.

 

 

Ibland vill vi helst slippa det som är jobbigt.Vi vill ta en genväg förbi svårigheterna.

I bibeltexterna denna vecka finns denna fråga med när det gäller Jesus och hans verk. Petrus vill inte att Jesus ska gå igenom det svåra, som Jesus vet är Guds vilja. Vi möter ett skarpt uttalande av Jesus som känns elakt mot Petrus, när Petrus egentligen bara vill väl. Dramat som kommer att utspela sig bränner till både hos Jesus själv och hos oss i kyrkan idag. Lärjungarna kunde inte förstå att den svåra vägen var den riktiga vägen som visade på Guds kärlek till människorna.

Livets väg är ofta ingen lätt väg, även om vi ibland tror det. Ofta måste vi gå igenom svåra stunder och ångest för att hitta vägen vidare. Det är först när natten är som mörkast som det vänder och blir gryning! Det var det som var Guds frälsningsverk genom Jesus Kristus: Han var tvungen att lida döden på korset för att visa på det eviga livet. Det är Guds tankar och inte människors.

Vad är människors tankar i förhållande till Guds tankar?

Människors tankar är ytterst egoistiska medan Guds tankar har lite längre varaktighet än vad vi tror. Det är därför vi inte ska vara rädda och känna djup ångest för det som känns jobbigt när det egentligen är den enda riktiga vägen till livet, under förutsättning att vi lämnar våra livsfrågor i Guds händer.

Det viktiga är att Gud är med oss i det svåra som ibland är oundvikligt. Det är genom kris som vi utvecklas som människor. Det finns en väg igenom och en utväg, även om vi inte alltid ser det själva när vi är i det.

Sv. Ps 358

Han gick in i din kamp på jorden.
Gud tog plats i din egen gestalt.
Han kände din puls. / Han blev trött liksom du
och han älskade dig över allt.

Han gick in i din sorg och längtan.
Gud tog plats i din egen gestalt.
Han grät med din gråt.
Han blev ledsen som du
och han älskade dig över allt.

Han gick in i din nöd och smärta.
Gud tog plats i din egen gestalt.
Han bar på ditt kors. / Han var plågad som du
och han älskade dig över allt.

Han gick in med sitt liv på jorden.
Gud tog plats i din egen gestalt.
Hans seger blev din. / Han var frestad som du
och han älskade dig över allt.

Text: A H Lindgren 1978
Musik: P Harling 1979

Jag tror att vi alla på ett eller annat sätt blivit berörda av reklam, kanske vi framförallt reagerar över reklaminslag i TV. Allt handlar om att framställa den produkt som visas skall framstå i ett glamoröst skimmer. Den enskilda människan som berörs av produkten är perfekt i alla avseenden och är lycklig och framgångsrik.

Vad är det för reklam som omger kristendomen och Jesus? Hur uppträder Jesus när människor är nyfikna på vad han står för? Hur är det då med kyrkans reklam?

Fastetiden ger oss lite svar på dessa frågor när Jesus förbereder sig för att dö för Dig och mig! Det är inga vackra och glamorösa bilder och ord – men det är ett budskap som får beröra varje människa.

PR står ju för relationer till allmänheten och i på Jesu tid var det många som ville få en uppfattning om Jesus, liksom det är på vår tid. De förstod säkert inte så mycket, och vi heller. Inte heller hans lärjungar hade så stor uppfattning om teologin, knappast någon alls, men dom såg vad Jesus gjorde och sa. Det viktiga är att det handlar om en kärleksrelation – något som berör mer än all annan reklam.

Det är Jesu kärleksgärning, hans död och uppståndelse, som är den enskildes och kyrkans trosgrund. Genom Kristi död och uppståndelse lär vi oss tolka det gåtfulla mänskliga livet med dess skiftningar mellan mörker och ljus, framgång och motgång, sorg och glädje. Som kristen kan vi bevaras från ytterligheterna att hamn i en utsiktlös pessimism eller en lättfärdig optimism.

Det är det som fastetiden hjälper oss med. Jesus ger oss vägen till livet som inte går den enkla vägen, utan genom död till liv. Genom prövningen ger Jesus oss seger över döden och ger oss ett ljus som håller att tro på hur svårt än livet är!

På onsdag – Askonsdagen – börjar Fastetiden och då möter vi reklamen för den kristna vägen. Du kan få ett kors tecknat på din panna som ett tecken som visar på det som Jesus har gjort för DIG. Kärlekens väg för mänskligheten!

Det räcker med ett litet ljus för att få hela världen att tro på segern över mörkret. I söndags firade vi ljusets seger över mörkret – Kyndelsmässodagen. Det är ljusets dag. Enligt en gammal tradition gick man till kyrkan på just denna dag för att få ett invigt ljus. Ett ljus som man var mycket rädd om eftersom det var tänt i kyrkan. Detta kan man få vara med om än idag i många kyrkor i vårt land och i hela världen.

Att få tända ett ljus i kyrkan innebär att man tror på att Gud är med idag på samma sätt som vid tidens början. I Bibelns skapelseberättelse står det: Gud sade ”Låt det bli ljus!”  Det var startsignalen för allt som skulle skapas. Det är förutsättningen för allt liv. Utan ljus kan ingen leva eller växa.

När vi tänder ett ljus i kyrkan kan vi säga att vi tror på att Jesus är världens ljus. Ett stort ljus som är tänt för alla människor. Men för att det ska nå ut till alla behövs Ditt ljus, som Du får tändas för en medmänniska.

För fler och fler blir det viktigt att gå in i en kyrka och tända ett ljus på ljusbäraren. Det är en symbolisk handling som visar på alla människors möjlighet att få lysa upp vår värld.

Många lever i ett mörker och tror inte att det finns något ljus att tända. Men ljuset räcks till alla och det tänds på Kristus-ljuset som ett budskap om hopp och framtidstro.

I förra söndagens text möter vi det lilla Jesus-barnet som Maria och Josef bar fram i templet. Dom möter Symeon som förstod att detta barn var världens ljus. Det räckte med det lilla Jesus-barnet i Symeons armar för att han skulle förstå:

v29 ”Herre, nu låter du din tjänare gå hem, i frid, som du har lovat.v30 Ty mina ögon har skådat frälsningen

v31 som du har berett åt alla folk,v32 ett ljus med uppen­barelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel.”

När ett barn bärs fram i dopet överlämnas ett dopljus med orden: Tag emot detta ljus.

Det är en påminnelse om Jesus som sade:

Jag är världens ljus.

Den som följer mig skall inte vandra i mörkret

utan ha livets ljus.

När vi tänder det ljuset påminns vi också om att varje människa har ett viktigt uppdrag att föra ljuset vidare och lysa upp vår värld.

Sv Ps 61:1

Lågorna är många, / ljuset är ett,
ljuset Jesus Kristus,
lågorna är många, / ljuset är ett,
vi är ett i honom!